Kungl. Maj:ts proposition nr 125,

1

Kr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunder för pension
till vissa tjänstemän, som i samband med statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst; given Stockholms slott den 15 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hagsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning
med chefen för kommunikationsdepartementet:

I samband med antagande av pensionslag för kommunikationsverken godkände
1920 års riksdag (prop. nr 313, riksd. skr. nr 245) bestämmelser
angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av
enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst men
vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar. De av riksdagen godkända bestämmelserna
blevo sedermera av Kungl. Majit utfärdade genom brev till
järnvägsstyrelsen den 4 juni 1920.

bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 125. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Enligt berörda brev har för ordinarie tjänstemän, vilka förut varit anställda
vid västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg, bandelen Mora
Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg och
vilka såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i
Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning, understödsförening, eller ock i
Gävle—Dala järnvägs pensionskassa, understödsförening, medgivits rätt till
viss pension av statens järnvägars medel såsom utfyllnad av pensionen från
vederbörande enskilda pensionsanstalt. Fyllnadspensionen från statens järnvägar
uppgår till det belopp, varmed pensionen från pensionsanstalten, till
den del densamma icke kan anses täckas av de av tjänstemannen erlagda
pensionsavgifterna, understiger vad tjänstemannen enligt 1920 års pensionslag
för kommunikationsverken skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.
Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma, huru stor del av pensionen
från den enskilda pensionsanstalten, som icke kan anses täckas av
de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.

Vidare hava sådana ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—
Vänerns järnvägsaktiebolag, vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven
tid tillkännagivit sin önskan att bliva underkastade de i 1910 års pensions,
lag för statens järnvägar angivna grunderna utan kvarstå som delägare i
den av statens järnvägar övertagna pensionsinrättningen Mora—Vänerns
och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa,
understödsförening, berättigats att efter avskedstagandet uppbära pension
från statens järnvägar enligt för nämnda pensionsinrättning från och med
den 1 mars 1915 gällande stadgar och med beräkning av avlöning i järnvägsaktiebolagets
tjänst enligt det vid vederbörandes övergång i statens
järnvägars tjänst med bolaget gällande löneavtalet. Därjämte är tjänsteman,
örn vilken nu är fråga, berättigad att uppbära fyllnadspension från
statens järnvägar enligt samma grunder, som stadgats beträffande tjänstemän
med delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Slutligen äga enligt brevet vissa namngivna tjänstemän, av vilka ingen
numera kvarstår i tjänst, att uppbära viss pension.

Beträffande skyldighet för ifrågavarande tjänstemän att avgå från tjänsten
skall, i den mån ej reglementet för vederbörande enskilda pensionsanstalt
eller stadgarna för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva,
i tillämpliga delar gälla vad i sådant hänseende stadgas i kommunikationsverkens
pensionslag.

Enligt särskilda beslut av riksdagen har personal vid vissa enskilda järnvägar,
som efter år 1920 övertagits av statens järnvägar, berättigats åtnjuta
pensionsförmåner enligt bestämmelserna i berörda brev den 4 juni
1920.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

På sätt av den lämnade redogörelsen framgår, beräknas de fyllnadspensioner,
som enligt brevet den 4 juni 1920 av statens järnvägars medel
tillkomma förutvarande personal vid enskilda järnvägar, i visst förhållande
till den pensionsförmån, som skulle huva utgått med tillämpning av
1920 års pensionslag för kommunikationsverken. Då denna lag från och
med den 1 juli 1935 upphör att gälla för i tjänst varande befattningshavare
och ersättes av civila tjänstepensionsreglementet med dess i vissa hänseenden
avvikande stadganden, torde från och med nämnda dag pensionsförmånerna
böra för därefter avgående personal av här ifrågavarande kategorier beräknas
i förhållande till vad som skulle hava tillkommit vederbörande befattningshavare
enligt civila tjänstepensionsreglementet. I anledning härav
torde, såsom erinrats i propositionen nr 222 till 1934 års riksdag (sid.
179—180), bestämmelserna i förenämnda brev böra undergå vissa ändringar,
väsentligen betingade av att civila tjänstepensionsreglementet icke innehåller
föreskrift örn pensions uppdelning i stats- och avgiftspension. Därjämte
torde, såsom jämväl framhållits i nämnda proposition, ett kompletterande
stadgande örn tjänstårsberäkning vara erforderligt.

Inom finansdepartementet har upprättats ett utkast till nya bestämmelser
i ämnet.

I förhållande till nu gällande föreskrifter innebära de föreslagna bestämmelserna
ändringar huvudsakligen i formellt hänseende. Bestämmelserna
hava ansetts böra erhålla en så allmän avfattning, att de kunna tillämpas
å personal vid samtliga enskilda banor eller bandelar, som hittills övertagits
eller framdeles kunna komma att övertagas av statens järnvägar. Härvid
har det emellertid ansetts nödvändigt att för erhållande av fyllnadspension
enligt bestämmelserna uppställa såsom förutsättning, att rätt till sådan pension
blivit tjänstemannen tillförsäkrad i de kontraktsbestämmelser, som
reglera statens övertagande av den enskilda järnvägen eller bandelen, eller
ock genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t blivit honom medgiven.

Den ändring i nuvarande bestämmelser, som påkallas med hänsyn till
att civila tjänstepensionsreglementet i olikhet mot den för kommunikationsverken
gällande pensionslagen av år 1920 icke uppdelar pensionen i statspension
och avgiftspension, har i förslaget vidtagits på sådant sätt, att totalbeloppet
av fyllnadspension och den del av pensionen från enskild pensionsinrättning,
som icke täckes av erlagda avgifter, angivits till två tredjedelar
av pensionen enligt civila tjänstepensionsreglementet. Någon ändring i sak
innebär icke denna jämkning.

Avgångsskyldigheten för ifrågavarande personal har ansetts böra regleras
enligt civila tjänstepensionsreglementets föreskrifter, där ej bestämmelserna
i vederbörande pensionsinrättnings reglemente eller stadgar
föranleda till annat.

Slutligen må framhållas, att i den mån — såsom beträffande personal
vid Mora—Vänerns järnväg är fallet — vid övergången i statens järnvägars
tjänst förutsatts, att delaktigheten i av statens järnvägar övertagen

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

enskild pensionsinrättning skall beräknas på grundval av de vid övergången
gällande lönebestämmelserna vid det enskilda järnvägsföretaget,
denna regel givetvis fortfarande bör gälla. Särskilt stadgande härom har
dock icke ansetts erforderligt.

Över det inom finansdepartementet upprättade förslaget har järnvägsstyrelsen
den 30 november 1934 avgivit infordrat utlåtande. Styrelsen har
därvid framställt vissa formella erinringar mot vad i förslaget intagits dels
i fråga örn tjänstårsberäkning för här avsedd personal och dels i fråga örn
personalens avgångsskyldighet.

I anledning av järnvägsstyrelsens erinringar har i förslaget vidtagits
ändring i enlighet med vad styrelsen ifrågasatt, varjämte vissa redaktionella
ändringar i övrigt ägt rum. I ett avseende har dessutom en ändring
i sak ansetts böra företagas. Enligt de nu gällande föreskrifterna föreligger
i vissa fall möjlighet för en tjänsteman, som erhåller fyllnadspension,
att härigenom komma i åtnjutande av högre sammanlagd pensionsförmån
än vad han skulle såsom pension hava erhållit, örn 1920 års
pensionslag för kommunikationsverken varit å honom gällande. Då det
icke torde kunna anses riktigt, att staten genom beviljande av fyllnadspension,
till vilken tjänstemannen icke bidragit med några avgifter, giver
honom en bättre ställning i pensionshänseende än den, som skulle tillkommit
honom, örn han varit anställd uteslutande i statens tjänst, synes
en begränsning av fyllnadspensionens belopp böra göras för undanröjande
av nämnda möjlighet. Kungl. Majit har ock genom beslut den 14 oktober
1932 i samband med prövning av ett besvärsmål, avseende storleken
av den del av pensionen från en av de övertagna järnvägarnas pensionskassor,
som icke skulle anses täckas av erlagda avgifter, förklarat, att
pension jämte fyllnadspension icke finge sammanlagt överstiga beloppet
av den pension, som skolat utgå. därest 1920 års pensionslag för kommunikationsverken
varit för tjänstemannen gällande. Enär en begränsning
av denna innebörd ansetts böra gälla även för de tjänstemän, som tillhöra
andra här ifrågavarande kassor, har bestämmelse härom införts i förslaget.

Det sålunda omarbetade förslaget, vilket såsom bilaga torde få fogas vid
statsrådsprotokollet, lärer böra underställas riksdagen.

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Majit genom brev den 28
april 1922, i enlighet med riksdagens beslut, utfärdat bestämmelser angående
rätt till pension för sådan personal vid Svartälvs järnväg, som med statens
övertagande av nämnda järnväg övergått i statens tjänst. Dessa föreskrifter
överensstämma i sak väsentligen med de bestämmelser, som finnas meddelade
i brevet den 4 juni 1920. I formellt avseende förete de vissa avvikelser
från sistnämnda bestämmelser, betingade av att Svartälvs järnväg — ehuru
staten tillhörig — icke ingått i statsbanenätet utan förvaltats och drivits
såsom örn den vore en enskild järnväg och alltså i förhållande såväl till

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

statens järnvägar som till statsverket i övrigt behandlats såsom ett ekonomiskt
fristående företag.

I proposition nr 55 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att Svartälvs järnväg finge nedläggas. Beträffande den vid järnvägen
anställda personalen uttalades i propositionen, att denna personal
— såväl de befattningshavare, som övergått till statens tjänst i samband
med järnvägens övertagande av staten, som de, vilka därefter vunnit anställning
vid järnvägen — borde övertagas av statens järnvägar. För de
ordinarie befattningshavare, som sålunda komme att inträda i statens järnvägars
tjänst, borde, i den mån så erfordrades, pensionsbestämmelser meddelas
i anslutning till statsmakternas i det föregående omnämnda, år 1922
fattade beslut beträffande pensionering av vissa befattningshavare vid
Svartälvs järnväg. Riksdagen, som enligt skrivelse den 7 april 1933 (nr
146) biföll Kungl. Majits proposition, lämnade utan erinran vad sålunda
uttalats.

Med den avfattning, de förut omförmälda, inom finansdepartementet utarbetade
allmänna pensionsbestämmelserna erhållit, komma de icke att hliva
tillämpliga å personalen vid Svartälvs järnväg. Lämpligt torde emellertid
vara att, då pensionsbestämmelser för denna personal meddelas i anslutning
till förenämnda uttalande i propositionen nr 55 år 1933, de i det nu
föreliggande förslaget innefattade grunderna vinna motsvarande tillämpning.

Slutligen må framhållas, att riksdagen även i vissa andra fall än de här
förut berörda — i vilka enskild järnväg eller bandel övertagits av staten —
medgivit, att till personal, som övergått i statens järnvägars tjänst från enskilt
företag, fyllnadspension må utgå enligt bestämmelserna i brevet den 4 juni
1920. Sålunda har t. ex. 1933 års riksdag hifallit ett av Kungl. Majit i proposition
nr 87 framlagt förslag att pensionsförmåner till viss av statens
järnvägar från Skåne—Smålands järnväg samt från enskilda järnvägarnas
kontrollkontor utan samband med statsförvärv av enskild järnväg övertagen
personal finge utgå enligt de i nämnda brev innefattade bestämmelserna.

Även i dylika fall torde grunderna i det nu förordade förslaget böra
erhålla tillämpning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda
härför erforderliga föreskrifter.

Med åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig här förordat förslag, utfärda
bestämmelser angående pension till vissa tjänstemän,
som i samband med statens övertagande av enskilda
järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars
tjänst.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga.

Förslag

till

bestämmelser angående pension till vissa tjäivstemän, som i samband
med statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar
övergått i statens järnvägars tjänst.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

1 §•

För tjänsteman, som vid statens övertagande av enskild järnväg eller
bandel övergått i statens järnvägars tjänst och som icke är underkastad
bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet utan fortfarande kvarstår
såsom delägare i enskild pensionsinrättning eller i av statens järnvägar
i samband med statsinlösen av enskild järnväg eller bandel övertagen pensionsinrättning,
skall i fråga om rätt till pension från statens järnvägar
gälla vad här nedan stadgas.

2 §.

Tjänsteman, som kvarstår såsom delägare i enskild pensionsinrättning,
äger att vid avskedstagandet, utöver honom från pensionsinrättningen tillkommande
pension, komma i åtnjutande av fyllnadspension från statens
järnvägar till det belopp, varmed pensionen fran pensionsinrättningen,
till den del densamma icke kan anses täckas av de utav tjänstemannen
erlagda pensionsavgifterna, må understiga två tredjedelar av den pension,
han enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet skulle
hava uppburit, örn nämnda reglemente varit å honom tillämpligt; dock
att sammanlagda beloppet av fyllnadspension och pension från pensionsinrättningen
icke må överstiga pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Vid beräkning av pension enligt civila tjänstepensionsreglementet
må tjänstemannen såsom tjänstår för pension utan annan avkortning än
den, som föranledes av bestämmelsen i reglementets 3 § 1 mom. andra
punkten, tillgodoräknas icke blott den tid, under vilken han varit anställd
vid statens järnvägar, utan även den tid, varunder han innehaft stadig-''
varande anställning vid den enskilda järnvägen.

Såsom förutsättning för erhållande av fyllnadspension gäller, att rätt till
sådan förmån blivit tjänstemannen tillförsäkrad i de kontraktsbestämmelser,
som reglera statens övertagande av den enskilda järnvägen eller bandren,
eller ock genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t blivit honom medgiven.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma, huru stor del av pensionen
från enskild pensionsinrättning icke kan anses täckas av de utav
tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.

3 §.

Tjänsteman, som kvarstar såsom delägare i någon av statens järnvägar i
samband med statsinlösen av enskild järnväg eller bandel övertagen pensionsinrättning,
äger vid avskedstagandet komma i åtnjutande av tjänstepension
från statens järnvägar enligt grunderna i vederbörande pensionsinrättnings
reglemente eller stadgar.

Tjänsteman, som i denna paragraf avses, äger jämväl komma i åtnjutande
av fyllnadspension enligt de i 2 § angivna grunderna. Vid beräkning
av denna förmån skall den från statens järnvägar utgående tjänstepensionen
betraktas såsom pension från enskild pensionsinrättning.

4 §.

I fråga örn skyldighet för tjänsteman att avgå från tjänsten skall, i den
mån ej för honom gällande bestämmelser i vederbörande pensionsinrättnings
reglemente eller stadgar till annat föranleda, i tillämpliga delar gälla
vad i sådant hänseende Annes föreskrivet i civila tjänstepensionsreglementet.

Förevarande bestämmelser skola lända till efterrättelse från och med den
1 juli 1935, vilken dag föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920
angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst,
upphöra att gälla, såvitt angår personal, som efter den 30 juni 1935 kvarstår
i tjänst.

860512. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.