Kungl. Maj:ts proposition nr 1£4.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till pressattachéer;
given Stockholms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen ministern för utrikes
ärendena hemställt.

Under Hans Maj:ts

Ttfin allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Rickard Sandler.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
gberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför ministern
för utrikes ärendena:

I årets statsverksproposition (III H. T. s. 21, 22) har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer
för budgetåret 1935/1936 beräkna ett anslag av 78,000 kronor. Jag anBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lHh. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 12Jf.

håller nu att få föredraga frågan om avlåtande av proposition örn anvisande
av anslag för sagda ändamål.

Såsom jag vid statsverkspropositionens föredragning antydde, avser förslaget
örn uppförande av ett avlöningsanslag för de vid vissa beskickningar anställda
pressombuden att tillgodose det av budgettekniska hänsyn dikterade
kravet på personalkostnadernas sammanförande under gemensam rubrik samt
att reglera anställningsförhållandena för ifrågavarande befattningshavare.
Dessa åtnjuta för närvarande arvoden från anslaget Upplysningsverksamhet i
utlandet angående Sverige, men beträffande deras rätt till semester och andra
förmåner, vilka eljest pläga utgå enligt vederbörande avlöningsförfattningar,
hava några allmänna bestämmelser icke hittills blivit fastställda. Då avsikten
nu vore att genom av Kungl. Maj :t utfärdade närmare föreskrifter reglera
dessa frågor, och det blivande avlöningsanslagets natur avhänger av den
ställning, som därigenom kommer att beredas vederbörande, synes en närmare
redogörelse för det sätt, varpå saken avses ordnad, böra föreläggas riksdagen.

I samband med föredragningen av ärendena tillhörande tredje huvudtiteln i
årets statsreglering hade jag ävenledes tillfälle erinra (punkt 22, s. 29), att
anslag till upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige första gången
beviljades år 1920. Kungl. Maj :ts äskanden i ämnet till sagda och påföljande
års riksdagar (III H. T. 1920, s. 64—67; 1921 s. 62) grundades på vad i sådant
avseende föreslagits i två av Sakkunniga för omorganisation av utrikesdepartementet
och Sveriges representation i utlandet avlåtna betänkanden, av
vilka det senaste, av den 20 december 1920, föreligger i tryck och avhandlar
ifrågavarande spörsmål å s. 44—47. Redan åtskillig tid före upplysningsanslagets
tillkomst hade emellertid pressombud varit anknutna till vissa beskickningar,
och det var naturligt, att den omständigheten att ersättningarna
till pressombuden vid angivna tid började utgå av nämnda anslag icke — åtminstone
till en början — medförde någon rubbning i ombudens ställning eller
verksamhet. Vidare ansågs fortfarande, att pressombudens samhörighet med
den officiella utlandsrepresentationen icke borde utåt understrykas. Ej heller
borde pressombuden genom tidsbundet byråarbete hindras i sin huvudsakliga
verksamhet, vilken vore att i den utländska pressen sprida kännedom örn vårt
land och dess förhållanden samt att beriktiga missvisande framställningar.

Under de femton år, som sedan dess förflutit, hava sådana förändringar inträtt
i fråga örn pressombudens funktioner, att deras ställning nu måste bedömas
från ett annat utgångsläge. De flesta länders utrikesministerier äga numera
en avdelning för press- och informationstjänst såsom en fast instituti
och parallellt härmed hava vid ambassader och legationer, särskilt i de större
huvudstäderna, organ skapats för motsvarande uppgifter. Utvecklingen har
lett till att dessa organ så småningom fått sig bestämda uppgifter anförtrodda
inom ambassadernas och legationernas arbetsschema, och särskilt då de allt
talrikare ärenden, som falla inom den allmänna upplysningsverksamheten för
hemlandet. I ökad utsträckning riktas till dem ■—- icke minst från utlandspressens
sida — förfrågningar i allt som gäller allmänna upplysningar om det

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

egna landet. Med de ändrade arbetsförhållandena har oundvikligen följt daglig
tjänstgöring på tjänsterummet.

För den svenska pressombudsorganisationens vidkommande har utvecklingen
medfört, att man så småningom måst frångå den ursprungliga, då ändamålsenliga
ordningen att till pressombud använda på tjänstgöringsplatserna redan
verksamma tidningskorrespondenter, vilka skulle kunna handhava pressombudsbefattningen
och samtidigt fortsätta med sitt korrespondentuppdrag.
Jämsides med den ökning av verksamhetens omfattning, för vilken jag nyss
redogjort, har på många håll den politiska utvecklingen bidragit till att försvåra
en dylik förening av officiell anställning och enskild tidningsmannaverksamhet
och att framtvinga, att pressombuden nu helt måste ägna sig åt den statliga
befattningen och i regel anställas under denna förutsättning. Erfarenheten
har dessutom visat, att ett pressombud lämpligen bör tjänstgöra på en
och samma plats under en längre tidsperiod, enär endast genom därunder vunnen
intim kännedom örn landet, dess förhållanden och sprak full effekt av
verksamheten kan slutligen ernås. I motsvarande mån minskas emellertid
vederbörandes möjligheter att återgå till enskild tidningsmannaverksamhet.

Antydda förhållanden hava medfört, att pressombuden vid vissa av våra beskickningar
kommit att under en lång följd av år kvarstå på sina befattningar
och numera utan nämnvärd biinkomst av enskilda korrespondentuppdrag helt
ägna sina krafter åt vederbörande beskickningar, vid vilka de intaga en av
anställningslandets myndigheter officiellt erkänd ställning såsom pressattachéer.
För de pressombuds vidkommande, vilka sålunda kommit att intaga
ställningen av verkliga beskickningstjänstemän och som avses bibehållna i
varaktig anställning, synes det enligt min mening av starka billighetsskäl påkallat
att utnyttja den genom det nya tjänstepensionsreglementet uppkomna
möjligheten att bereda även icke-ordinarie tjänstemän en med rätt till pension
förenad anställning. I andra fall torde den hittillsvarande anställningsformen
i princip kunna bibehållas, dock att vid full tjänstgöring och mera varaktig
anställning vederbörandes arvoden, som för närvarande icke grundas på
någon författning eller andra allmänna bestämmelser och pa vilka dyrtidstilllägg
icke utgår, synas böra fastställas i enlighet med för nyreglerade verk
gällande bestämmelser och överskjutande avlöningsbelopp givas karaktären av
ortstillägg. Mera tillfälliga anställningsformer kunna även framdeles tänkas
visa sig lämpliga i särskilda fall, och överhuvud taget bör man vara beredd
på att ej blott olika tidsförhållanden utan även rent personliga omständigheter
kunna göra skilda anordningar önskvärda.

Under framhållande av nu angivna synpunkter har jag anmodat statskontoret
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd att inkomma med yttranden,
huru pressombudens anställnings- och avlöningsförhållanden lämpligen borde
ordnas, för att å ena sidan möjlighet kunde givas att bereda vissa pressombud
en av hänsyn till deras långvariga tjänst m. m. påkallad mera tryggad ställning
men å andra sidan frihet bevaras för Kungl. Maj :t att inom ramen av anvisade
medel vidtaga de anordningar för upprätthållandet av pressombudstjänsten,
som vid varje tidpunkt må befinnas lämpligast.

4

Kungl. Majlis proposition nr 124.

De med anledning härav inkomna yttrandena överensstämma såtillvida, att,
vad pressombudens löneställning angår, båda de tillfrågade myndigheterna ansett
en ställning principiellt motsvarande lönegraden B 26 för ordinarie tjänstemän
vara den, som högst borde ifrågakomma. Vad däremot angår den
lämpligaste formen för vederbörandes anställning, hava myndigheterna givit
uttryck åt olika meningar.

Statskontoret har tagit hela frågan under principiellt skärskådande. Under
hänvisning till de av mig i det föregående berörda synpunkterna på pressombudsinstitutionen
under dess första tid finner statskontoret det möta betänkligheter
att genomföra en sådan ordning med avseende å pressombudens
anställningsförhållanden, att ombuden skulle tillförsäkras pensionsrätt. Det
fasta inordnande i förvaltningsapparaten, som därav skulle bliva följden, kunde
enligt statskontorets mening knappast undgå att bidraga till verksamhetens
klavbindande och byråkratisering. Ämbetsverket framhåller även, att örn
pressombuden skulle kvarstå så lång tid i tjänst, att pension rimligtvis ansåges
böra ifrågakomma, sådan i dylikt fall kunde utverkas genom särskilt riksdagsbeslut.
Under förutsättning emellertid, att åt pressombuden ansåges böra
beredas med pensionsrätt förenad anställning, ville statskontoret för sin del
förorda vederbörande befattningars uppförande å extra stat. Enligt avlöningsförfattningarna
förefunnes visserligen möjlighet att inrätta extra ordinarie
befattningar i högre lönegrad än den 20 :e, i vilket fall det läge i Kungl.
Maj :ts hand att inom ramen för tillgängliga anslagsmedel bestämma såväl
befattningarnas antal som lönegradsplaceringen, men denna möjlighet hade
hittills endast undantagsvis tagits i anspråk.

Lönenämnden däremot säger sig hysa den uppfattningen, att därest pressombuden
ansåges böra erhålla en fastare anställning än den, de nu intaga,
detta lämpligast borde ske genom att de erhölle anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän. Fördelen med denna anordning framför den alternativt ifrågasatta
utvägen att ombilda befattningarna till tjänster å extra stat skulle bliva,
att Kungl. Majit ägde frihet att inom ramen av för ändamålet anvisat anslag
allt efter omständigheterna bestämma såväl befattningarnas antal som
löneförmåner i befattningarna.

Med den inställning till föreliggande fråga, som framgår av min tidigare
lämnade redogörelse för pressombudens ställning och verksamhet i nuvarande
tid, kan jag icke ansluta mig till vad statskontoret i ämnet uttalat. De av
ämbetsverket framförda synpunkterna hänföra sig till förhållanden, som under
de gångna åren väsentligt ändrats och vilka icke numera kunna läggas till
grund för bedömandet utan hänsynstagande till den efterföljande utvecklingen.

Jag kan vidare icke finna, att ett rimligt tillmötesgående — efter individuell
prövning av särskilda fall -— av den enskildes naturliga önskan att efter
en följd av år, som ägnats åt statstjänsten, erhålla en mera tryggad ställning
skulle behöva innebära den fara för verksamhetens byråkratisering, som

Kungl. Maj:ts proposition nr l%k.

5

i detta sammanhang gjorts gällande. Val däremot synes mig önskvärdheten
att undvika pressombudsinstitutionens fastlåsande i vissa former böra vara utslagsgivande
vid valet mellan olika alternativ att bereda pressombud en med
rätt till pension förenad anställning, och från denna utgångspunkt kan jag
för min del icke förorda den anordning med befattningarnas uppförande å
extra stat, som statskontoret härvidlag ställt i främsta rummet, en anordning,
som bland annat skulle nödvändiggöra, att befattningarnas antal och lönegradsplacering
bestämdes genom riksdagsbeslut, och sålunda starkt begränsa
möjligheterna för Kungl. Majit att vid behov vidtaga ändrade dispositioner
i avseende å pressombudens anställningsvillkor och placering. Den av lönenämnden
föreslagna utvägen att bereda vederbörande anställning som extra
ordinarie tjänstemän skulle icke medföra några sådana olägenheter och bör
därför enligt min mening föredragas. Då Kungl. Maj :t otvivelaktigt äger befogenhet
att inrätta extra ordinarie tjänster även i lönegrad över den 20 :e, synes
den omständigheten, att ifrågavarande befogenhet endast sällan utnyttjats,
icke kunna åberopas såsom invändning mot att så sker i ett fall, där en
sådan åtgärd torde erbjuda den lämpligaste lösningen av ett administrativt
spörsmål.

Vad anslagsbeloppet angår, saknas anledning att frångå det belopp av
78,000 kronor, vilket redan upptagits såsom beräknat belopp i det riksdagen
förelagda förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936 och som ungefärligen
motsvarar vad vederbörande nu uppbära från anslaget till upplysningsverksamhet
i utlandet angående Sverige. Det torde i detta sammanhang få
anmärkas, att den av lönernas omreglering följande rätten till dyrtidstillägg
torde böra betraktas såsom en skälig ersättning för den ofta betydande inkomstminskning
pressombuden fått vidkännas, i den mån möjligheterna till bedrivande
av enskild korrespondentverksamhet jämsides med tjänsten för dem
upphört. Under förutsättning att vissa av de utav anslaget bestridda avlöningarna
skola utgå till extra ordinarie tjänstemän, bör ett mindre belopp anvisas
förslagsvis för bestridande av avlöningsförhöjningar och vissa andra
författningsenligt utgående förmåner, allt i överensstämmelse med de regler,
som föreslagits i samband med riksstatens omläggning. Då frågan örn antalet
av de pressombud, vilka för närvarande lämpligen borde förordnas till
extra ordinarie tjänstemän, synes mig böra hållas öppen för Kungl. Maj:ts
närmare prövning, saknas utgångspunkt för en exaktare beräkning av det för
avlöningsförhöjningar erforderliga beloppet. Vid sådant förhållande vill jag
föreslå, att tillsvidare ett belopp av 3,000 kronor för ändamålet beräknas, för
att eventuellt justeras vid en kommande statsreglering, sedan erfarenhet vunnits
örn den verkliga medelsåtgången. Återstående 75,000 kronor skulle anvisas
såsom begränsat belopp under rubriken grundavlöningar m. m. och avse
dels avlöningar i lägsta ifrågakommande löneklass till extra ordinarie tjänstemän,
dels avlöningar till de pressombud, vilkas anställning må komma att
givas annan form, dels slutligen ortstillägg. Hela anslaget skulle enligt tilllämpad
praxis givas förslagsanslags natur. Med hänsyn till att det numera

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

är regel, att pressombuden hos anställningslandets myndigheter anmälas såsom
tillhörande vederbörande beskicknings personal, synes anslaget böra benämnas
Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för pressattachéer, att
tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1935/1936:

1. Grundavlöningar m. m............... kronor 75,000

2. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
.................................... » 3,000

Summa kronor 78,000.;

dels och till Avlöningar vid beskickningar och konsulat:
Pressattachéer för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag
av .............................. kronor 78,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall och förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
L. Nylander.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350786