Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
13
Nr 12.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse från betalningsskyldigheten
för visst till ett torrläggningsföretag inom
Svedja by i Åsele socken av VÖsterbottens län utgivet statsbidrag
m. m.; given Stockholms slott den 21 december 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Kungl. Maj:t beviljade den 8 april 1921 ur norrländska avdikningsanslaget
statsbidrag med 10,250 kronor till ett företag, avseende utdikning
av frostförande marker tillhörande Svedja by i Åsele socken av Västerbottens
län, varjämte Kungl. Majit fastställde arbetsplan för företagets
utförande. Enligt ett av lantbruksstyrelsen antaget, den 6 juni och den 6
september 1921 dagtecknat kontrakt mellan lantbruksstyrelsen, å ena,
samt hemmansägarna Per Alfred Persson och Nils Amandus Nilsson, båda
i Svedja, för egen del och såsom förtroendemän för övriga intressenter i
företaget, å andra sidan, förbundo sig intressenterna att utföra företaget
i noggrann överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen. Enligt
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
kontraktet ankomme på Kungl. Majit att, därest arbetet icke inom därför
bestämd tid eller senast den 1 juli 1926 fullbordats, låta inställa vidare
utbetalning av statsbidraget samt genom statskontoret låta på en gång
eller efter hand indriva redan uppburet bidrag, å vilket jämväl skulle
erläggas ränta efter fem procent från dagen för bidragets lyftande till
dess återbetalning skedde. Till säkerhet för kontraktets behöriga fullgörande
tecknades genom särskild, den 6 juni 1921 dagtecknad, förbindelse
solidarisk proprieborgen av hemmansägarna Jakob Albert Norlin och
Erik Leonard Nilsson, Svedja. Av statsbidraget utbetalades den 12 september
1921 till företaget ett belopp av 2,500 kronor.
I anledning av från lantbruksstyrelsen inkommen framställning med
förmälan att intressenterna i företaget underlåtit att fullgöra sina kontraktsenliga
förpliktelser beslöt Kungl. Majit den 30 december 1932, att
ytterligare utbetalning av statsbidrag till företaget skulle inställas samt
att åt statskontoret skulle uppdragas att omedelbart återfordra vad av
statsbidraget redan uppburits ävensom därå belöpande ränta. Statskontoret
har till åtlydnad av nämnda beslut vidtagit vederbörliga åtgärder
för det uppburna beloppets indrivande. Genom Åsele tingslags häradsrätts
dom den 18 september 1933 hava Persson, Nils Amandus Nilsson,
Norlin och Erik Leonard Nilsson förpliktats att, vilkendera gälda
gitter, till statskontoret genast utgiva 2,500 kronor jämte fem procent
ränta därå från och med den 13 september 1921, tills betalning sker, ävensom
ersätta statskontorets rättegångskostnader.
I skrivelse den 31 juli 1933 hava Persson, Nils Amandus Nilsson. Norlin
och Erik Leonard Nilsson hemställt, att Kungl. Majit av nåd måtte efterskänka
deras skuld. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande.
Redan 1922 hade inträffat förhållanden, som gjort det omöjligt att utföra
dikningsföretaget. I företaget hade varit intresserade sammanlagt
nio personer, och det hade varit överenskommet, att var och en skulle
verkställa dikning å sin fastighet. En del av intressenterna hade emellertid
underlåtit att fullgöra sin härutinnan gjorda utfästelse. Då Nils
Amandus Nilsson nyssnämnda år på grund av ekonomiska omständigheter
nödgats avflytta från sitt hemman, vilket sedermera försålts å exekutiv
auktion, hade det uppburna statsbidraget, 2,500 kronor, fördelats mellan
företagets deltagare, allt efter storleken av det dikningsarbete var och
en verkställt. Det sålunda fördelade beloppet hade motsvarat kostnaden
av det sammanlagda arbete, som då nedlagts å företaget. Av sökandena.
vilka samtliga för närvarande kämpade med synnerligen svåra
ekonomiska förhållanden, saknade Nils Amandus Nilsson och Norlin utmätningsbara
tillgångar. Perssons och Erik Leonard Nilssons enda utmätningsbara
egendom utgjordes av dem tillhöriga smärre fastigheter,
vilka emellertid besvärades av inteckningar till säkerhet för egnahemslån
till högre belopp än fastigheternas nuvarande värden. De av statskontoret
igångsatta indrivningsåtgärderna komme därför ej att tillföra staten
någon fördel. Sagda åtgärder komme vidare icke att lika drabba alla i
företaget intresserade ulan endast att beröra dem, som undertecknat kontraktet
och gått i borgen för dess fullgörande.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Med infordrat utlåtande den 26 februari 1934 har statskontoret överlämnat
dels ett av länsstyrelsen i Västerbottens län till statskontoret den
24 oktober 1933 avgivet yttrande i ärendet, åtföljt av från landsfiskalen i
Åsele distrikt, pastorsämbetet i Åsele församling och Västerbottens läns
hushållningssällskap infordrade uppgifter, dels ock två från landsfiskalen
i Gagnefs distrikt till statskontoret avlåtna yttranden i ärendet. I handlingarna
uppgives bland annat följande.
Sökandena levde under synnerligen tryckta ekonomiska omständigheter.
Deras under åren efter utdikningsföretagets start iråkade svåra
ekonomiska belägenhet förvärrades genom en i hög grad betungande försörjningsplikt.
Sålunda hade Persson hustru och åtta hemmavarande
barn, därav fem under 16 år, samt Erik Leonard Nilsson hustru och sex
hemmavarande barn, av vilka det äldsta var fött år 1918. Norlin hade
hustru och sju barn — därav tre under 16 år — vilka alla utom ett vistades
i hemmet. Samtliga nu angivna tre sökande saknade utmätningsbar
lös egendom, varjämte det, med hänsyn till storleken av den inteekningsbörda,
som åvilade dem tillhöriga fastigheter, syntes högst osannolikt, att
ens någon del av statsverkets ifrågavarande fordran skulle kunna uttagas
genom fastigheternas exekutiva försäljning. Jämväl Nils Amandus
Nilsson, vilken numera innehade anställning som ladugårdskarl i Gagnefs
socken och hade hustru och barn att försörja, vore i avsaknad av utmätningsbara
tillgångar, sedan den av honom förut innehavda fastigheten
försålts å exekutiv auktion.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har, med hänsyn till det olämpliga
sätt, varpå utdikningsföretagets deltagare handskats med det till dem
utbetalade statsbidraget, funnit det mindre tillfredsställande, att de befriades
från återbetalningsskyldighet. På grund av de ytterst ringa utsikterna
för statsverket att återbekomma det för företaget uppburna beloppet,
åtminstone utan att sökandena bragtes till ekonomisk ruin, har länsstyrelsen
emellertid tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen.
Statskontoret har ävenledes förklarat sig hysa betänkligheter mot att
staten lämnade eftergift vid utkrävandet av ansvarighet i fall, då statligt
understöd icke disponerades enligt givna förbindelser. Med hänsyn till
omständigheterna i ärendet har statskontoret emellertid förklarat sig
ej vilja motsätta sig, att befrielse från återbetalningsskyldighet i förevarande
fall medgåves.
Jag delar de betänkligheter, som kommit till uttryck i länsstyrelsens och Departement>
statskontorets utlåtanden. I betraktande av sökandenas ekonomiska örn- chefen.
ständigheter och — åtminstone beträffande tre av sökandena — ömmande
familjeförhållanden anser jag emellertid, i likhet med ämbetsverken, att
skäl tala för, att statsverket avstår från vidhållande av sitt krav. Ett
visst stöd för bifall till ifrågavarande framställning finner jag även i den
av sökandena åberopade omständigheten, att beloppets utkrävande endast
komme att drabba fyra av företagets nio intressenter. Även rättegångskostnaderna
torde i samband härmed böra eftergivas.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Per Alfred Persson, Nils Amandus Nilsson, Jakob
Albert Norlin och Erik Leonard Nilsson må befrias
från betalningsskyldighet för det till ifrågavarande
utdikningsföretag inom Svedja by i Åsele socken
av Västerbottens län utgivna statsbidraget 2,500 kronor
jämte därå belöpande ränta ävensom dem genom
Åsele tingslags häradsrätts dom den 18 september
1933 ådömda rättegångskostnader.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Majit
Konungen bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Allan Tigerschiöld.