Kungl. Majus proposition nr 112.

1

Nr 112.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för marindirektören av första graden vid
manning en förkår en i flottans reserv I. J. Falkman
från viss betalningsskyldighet; given Stockholms slott
den 22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anhåller att få
underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga angående befrielse för marindirektören
av första graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. FalkUihang
till riksdagens j>rotokoll 193f). 1 sami. Nr 112—113.

418 85

2

Kungl. Majlis proposition nr 112.

man från honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 23 december 1933 ådömd
betalningsskyldighet till kronan samt anför därvid följande.

Sedan förslag uppkommit örn försäljning av den kronan tillhöriga, å
flottans varv i Stockholm förvarade segelbåten Gurly samt i samband med
förhandlingar, som av kommendören Arthur Ekström inletts rörande inköp
av båten, Falkman på anmodan meddelat Ekström, att reparation av Gurly
beräknades till omkring 3,000 kronor och att värdet av båten jämte fullständiga
inventarier enligt inventarieförteckning beräknades till omkring 1,500
kronor, förklarade Ekström i skrivelse den 11 april 1918 till dåvarande varvschefen,
kommendören N. E. Anckers, sig villig att inköpa nämnda båt jämte
tillhörande inventarier för ett pris av 1,500 kronor under förutsättning, att
båten vid varvet försattes i användbart och sj ovärdigt skick på Ekströms
bekostnad och enligt de närmare anvisningar Ekström komme att meddela.
Genom resolution den 29 i samma månad biföll varvschefen Ekströms anhållan
samt uppdrog åt Falkman i dennes egenskap av chef för varvets
ingenjördepartement att gå i författning örn båtens försättande i användbart
och sjovärdigt skick. Efter det arbetet med båtens iståndsättande i enlighet
med av Ekström under arbetets gång givna anvisningar på hösten 1918 avslutats,
gjorde Ekström framställning örn att, enär kostnaderna stigit till
ett betydligt högre belopp än som beräknats av Ekström vid köpeanbudets
avgivande, köpet måtte återgå.

Efter uppdrag av riksdagens militieombudsman påstod överkrigsfiskalsämbetet
därefter vid stationskrigsrätten vid flottans station i Stockholm
ansvar å Falkman för tjänstefel, begångna av honom i hans ovannämnda
egenskap med avseende å befattningen med Gurlys försäljning och reparation
och vad därmed stöde i samband. Genom utslag den 9 maj 1922 dömde
Kungl. Maj:t, dit målet slutligen fullföljts, Falkman att för vårdslöshet, försummelse
och oförstånd i fullgörande av ämbetsplikter i avseende å Gurlys
försäljning och reparation samt vad därmed stöde i samband vara i mistning
av sitt ämbete såsom marindirektör av första graden vid mariningenjörkåren
under två månader.

Kronan instämde emellertid Ekström till Stockholms rådstuvurätt samt
yrkade Ekströms förpliktande att till kronan utgiva dels köpeskillingen för
båten, 1,500 kronor, dels ock ersättning för kostnaderna för båtens reparation
med 26,022 kronor 45 öre, båda posterna jämte ränta. Bådstuvur ätten
meddelade dom i nämnda mål den 25 oktober 1922, däri på anförda skäl
rådstuvurätten dömde Ekström att i fordrade hänseendet till kronan utgiva,
förutom 1,500 kronor såsom köpesumma för båten, för dess iståndsättande
5,345 kronor 9 öre, allt jämte ränta. Genom dom den 14 november 1924,
som vann laga kraft, fann Svea hovrätt ej skäl att göra ändring i rådstuvurättens
dom.

Under åberopande av att den reparationskostnad, för vilken täckning sålunda
icke erhållits, utgjorde (26,022:45 — 5,345:09 =) 20,677 kronor 36 öre,
yrkade kronan härefter inför stationskrigsrätten att, enär Falkman genom
försummelse, vårdslöshet och oförstånd i tjänsten, varför Falkman ådömts

3

Kungl. Majus proposition nr 112.

ansvar, föranlett denna förlust, Falkman måtte förpliktas att till kronan i
skadestånd utgiva nämnda belopp så ock att därå gälda ränta ävensom utgiva
gottgörelse för i målet utdömda vittnesersättningar. StationsJcrig sr ätten
fann i utslag den 1 juli 1932 kronans talan icke kunna bifallas. Krigshovrätten,
där kronan besvärade sig, prövade i utslag den 23 maj 1933 rättvist
att, med ändring av krigsrättens utslag, i så måtto bifalla kronans talan, att
Falkman förpliktades mot kvitto till kronan utgiva 17,676 kronor 2 öre med
därå löpande fem procent ränta från den 15 maj 1931, tills betalning skedde,
ävensom att gottgöra kronan vad kronan ålagts utgiva i ersättning till i
målet avhörda vittnen med 285 kronor. Sedan Falkman yrkat ändring i
krigskovrättens utslag, prövade Kungl. Maj:t i utslag den 23 december 1933
rättvist på det sätt ändra krigshovrättens utslag beträffande huvudsaken, att
det belopp Falkman hade att i skadestånd utgiva till kronan bestämdes till
12,578 kronor 15 öre med ränta därå efter den av krigshovrätten stadgade
grunden. I fråga örn ersättningen till i målet hörda vittnen fann Kungl.
Majit ej skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1934,
har nu Falkman anhållit att bliva befriad från att utgiva det enligt Kungl.
Majits omförmälda utslag den 23 december 1933 utdömda ersättningsbeloppet,
12,578 kronor 15 öre, jämte ränta därå ävensom rättegångskostnader. Till
stöd för ansökningen har Falkman anfört, att han på grund av under de
senaste åren genomgångna sjukdomar, processkostnader i anledning av ovan
relaterade mål m. m. fått sin ekonomi avsevärt försvagad och numera icke
hade andra tillgångar för sitt uppehälle än honom tillkommande pension.

I utlåtande den 8 mars 1934 har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket,
med hänsyn till föreliggande omständigheter och särskilt därtill, att
Falkman icke förmådde gälda det utdömda beloppet, tillstyrkte bifall till
den gjorda ansökningen.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i yttrande den 29 mars
1934 uttalat, att, då med hänsyn till vad som upplysts rörande Falkmans
ekonomiska förhållanden och andra omständigheter utsikt knappast torde
förefinnas för statsverket att nu eller framdeles på exekutiv väg utfå sin
ifrågavarande fordran, statskontoret ville, med beaktande jämväl av de ömmande
omständigheter, som i förevarande fall vore för handen, icke motsätta
sig bifall till ansökningen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Falkman icke synes kunna annat
än i ytterst ringa mån gälda det honom enligt Kungl. Majits utslag den 23
december 1933 ådömda skadeståndsbeloppet jämte ränta och rättegångskostnader.
Åtgärder för verkställighet av ifrågavarande utslag torde därför,
utan att kunna medföra någon nämnvärd förmån för staten, komma att
bringa Falkman till ekonomisk ruin. Med hänsyn härtill och med beaktande

Departements chefen.

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.

av Falkmans mångåriga verksamhet i statens tjänst har jag funnit mig böra
tillstyrka den av honom gjorda ansökningen.

Det är min avsikt att i sinom tid, sedan vissa pågående utredningar i
hithörande ämne slutförts, underställa Kungl. Majit frågan angående sättet
för beredande av eventuell täckning av det fordringsbelopp, som kommer
att avföras ur marinens räkenskaper, i händelse att riksdagen bifaller nu
förevarande förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att marindirektören av första graden vid mariningenjörkåren
i flottans reserv I. J. Falkman må befrias från honom jämlikt
Kungl. Majits utslag den 23 december 1933 åliggande betalningsskyldighet
till kronan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hans Edsberg.