Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr lil.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie
befattningar vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfall sverk m. m.; given
Stockholms slott den 8 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo, anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken
eller från personalhåll gjorda framställningar, som i stort sett
avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar
eller grupper av befattningar vid de skilda verken. De förslag, som jag
funnit mig kunna tillstyrka, gå huvudsakligen ut på erforderlig anpassning
av personaluppsättningen efter verksamhetens successiva utveckling eller eljest
inträdda förändringar beträffande verkens drift samt innebära, där de
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lil. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

överhuvud taget äro av beskaffenhet att föranleda utgiftsökning, ej någon sådan
ökning av större betydelse.

Jag övergår nu till de skilda framställningarna och börjar därvid med sådana,
som avse

Postverket.

En ny revisorsbefattning å generalpoststyrelsens fjärde byrå m. m. I skrivelse
den 2 september 1933 med förslag örn ändring i avseende å löneställning och
antal beträffande vissa ordinarie befattningar av lägst 21: a lönegraden vid
postverket berörde generalpoststyrelsen frågan örn höjning i lönegrad av vissa
befattningar inom styrelsen, vilkas verksamhetsområden sammanhängde med
det till styrelsen förlagda räkenskaps- och revisionsarbetet. Bland dessa tjänster
var en kontrollörsbefattning (20: e lönegraden) å styrelsens fjärde byrå,
vars arbetsuppgifter voro, bland annat, följande:

upprättande och granskning av generalavräkningar med främmande postförvaltningar
beträffande postanvisnings-, paket- och svarskupongsutväxlingen,
förskotterade tullavgifter samt transitersättning för befordran av brevpost,
luftpost och postabonnerade tidningar (de sistnämnda i mellanskandinavisk
och finsk utväxling) samt uppsättande av all i samband härmed stående skriftväxling
;

föranstaltande om likvidering av främmande postverks fordringar samt övervakande,
att svenska postverkets fordringar enligt ovannämnda avräkningar
ingå;

upprättande av förslag till lämpliga avbetalningar å främmande postverks
fordringar ur postanvisningsutväxlingen samt för bestämmande av växelköp
beträffande sistnämnda fordringar, varvid avseende skall fästas vid den postanvisningskurs,
som tillämpats för vederbörande avräkningsperiod; samt

upprättande och översändande till främmande postförvaltningar av uppgifter
å månatliga medelväxelkurser samt övervakande, att dylika kursuppgifter
ingå från sistnämnda förvaltningar.

Generalpoststyrelsen framhöll bland annat, att starka skäl talade för höjning
i lönegrad av ifrågavarande kontrollörstjänst men att styrelsen först ville pröva,
huruvida icke saken kunde ordnas genom någon ändrad fördelning av arbetet
mellan bemälde kontrollör och endera av de två å byrån redan anställda
revisorerna och bokhållarna.

I skrivelse den 14 augusti 1934 har generalpoststyrelsen återkommit till
denna fråga samt därvid anfört följande:

Efter övervägande av olika möjligheter har generalpoststyrelsen funnit den
lämpligaste åtgärden beträffande ändrad arbetsfördelning vara att till postverkets
huvudkassa överflytta de göromål, som tidigare fullgjorts av en revisor
och bokhållare, den s. k. anordningsbokhållaren, och vilka göromål nära ansluta
sig till de inom huvudkassan och dess expedition hittills handlagda sysslorna.

Postverkets huvudkassa förestas av en tjänsteman i 21 :a lönegraden med
benämning ^huvudkassör. Då denna tjänstetitel år 1927 infördes — tidigare
hade föreståndaren benämnts intendent och varit placerad i 24 :e lönegraden —
handhade föreståndaren ensam alla förekommande in- och utbetalningar till

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

3

kassan. Dessa göromål äro emellertid, vid jämförelse med förhållandena vid
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, icke av så maktpåliggande beskaffenhet,
att för desamma kan erfordras en tjänsteman i 21 :a lönegraden.
Om nu huvudkassören befriades från dessa sysslor, kunde han övertaga anordningsbokhållarens
hittillsvarande arbete.

Vid en sådan anordning och en lämplig arbetsfördelning inom huvudkassan
vore det då tillfyllest att till kassan överflytta den kontrollörsbefattning, örn
vars höjning till 21 :a lönegraden det varit tal, och disponera anordningsbokhållaretjänsten
för de i generalpoststyrelsens skrivelse den 2 september 1933
omförmälda arbetsuppgifter, som varit förenade med denna kontrollörstjänst.

Förenämnda omorganisation har försöksvis genomförts sedan juni månad
1934. Huvudkassören fick alltså övertaga vissa viktigare göromål, som förut
handlagts av anordningsbokhållaren. Samtidigt ha de egentliga kassörsgöromålen
i allt väsentligt överflyttats å en biträdande tjänsteman, en åtgärd, som
även med avseende å kassakontrollen är särdeles lämplig.

Därest föreståndaren för huvudkassan, som ovan ifrågasatts, icke själv handlägger
egentliga kassagöromål, synes han icke böra benämnas huvudkassör.
Bland de övriga befattningar i 21 :a lönegraden, som äro intagna i tjänsteförteckningen,
synes »revisor och bokhållare» vara den, som närmast angiver beskaffenheten
av ifrågavarande tjänstemans arbetsuppgifter. Huvudkassörtjänsten
synes alltså böra utbytas mot en revisors- och bokhållarebefattning.

Generalpoststyrelsen anför, att medan nyssnämnda fråga vunnit sin lösning
utan att ökning av personalen nu behövde ifrågasättas, hade det ökade arbetet
å medelsrevisionen visat sig kräva inrättandet av ytterligare en befattning i
lönegrad över den 20: e. Härom anför styrelsen:

Medelsrevisionen, som har att verkställa granskningen av postverkets distrikts-
och lokalförvaltningars medelsräkenskaper, förestås av en förste kontrollör
(22:a lönegraden), vilken är direkt underställd byråchefen å byrån.
I övrigt utgöres personalen å medelsrevisionen av en kontrollör, en förste postassistent,
fyra postassistenter och två kanslibiträden.

Förste kontrollören har till åliggande att planlägga, leda och övervaka den
övriga revisionspersonalens granskningsarbete. Därjämte har han att själv
handlägga ärenden rörande under granskningsarbetet iakttagna felaktigheter
eller andra förhållanden, vilka äro av beskaffenhet att böra föranleda anmärkning
eller annan åtgärd från medelsrevisionens sida. I sådant hänseende har
han, bland annat, att utföra erforderliga kompletterande undersökningar, kontrollräkningar
m. m., att utfärda anmärkningsakter och i förekommande fall
avgiva påminnelser i anmärkningsmål samt att, då under granskningsarbetet
gjorts iakttagelser rörande omständigheter eller förhållanden, som anses böra
föranleda särskild åtgärd från generalpoststyrelsens sida eller eljest komma
till dess kännedom, därom avlåta vederbörliga anmälningar och framställningar.
Vidare skall förste kontrollören för vederbörande redogörare påpeka
sådana förbiseenden och mindre felaktigheter, vilka icke äro av beskaffenhet
att böra föranleda annan åtgärd, samt att meddela redogörarna erforderliga
råd och anvisningar beträffande medelsräkenskapernas uppgörande m. m.

Rörande omfattningen av förste kontrollörens arbete med handläggandet av
anmärkningsärenden m. m. må följande uppgifter, avseende år 1933, anföras.
Under sagda år utfärdades av medelsrevisionen 1,461 egentliga anmärkningar,
d. v. s. anmärkningar beträffande felaktigheter, som berott på oriktig tolkning
av författningsföreskrifter eller eljest utfärdade bestämmelser eller avseende
mera komplicerade uträkningar. I ett stort antal fall behandlades i varje sådan
anmärkning ett flertal olika felaktigheter hänförande sig till samma postdirektions
eller samma postanstalts räkenskaper. Från medelsrevisionen expedie -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

rades vidare omkring 400 mera omfattande skrivelser samt cirka 900 omföringsbesked
och meddelanden för vinnande av rättelse beträffande felaktigheter
av rent siffermässig natur. Härtill kommer ett stort antal kortare skrivelser
och meddelanden samt svar å förfrågningar från redogörare angående
tolkningen av gällande avlöningsbestämmelser och övriga författningar. Slutligen
avgåvos ett stort antal promemorior till generalpoststyrelsen rörande under
revisionsarbetet iakttagna förhållanden, vilka ansågos påkalla särskilda åtgärder
från styrelsens sida.

Yad särskilt angår de egentliga revisionsanmärkningarna, förtjänar framhållas,
att åtskilliga av dem föranleda ett mycket omfattande utredningsarbete
eller avse tolkning av invecklade författningsföreskrifter. Utfärdandet
av dylika anmärkningar måste givetvis föregås av noggrann prövning, som
förutsätter en ingående kännedom icke blott rörande gällande föreskrifter utan
även beträffande motiven till desamma och de prejudicerande beslut i liknande
ärenden, som fattats av generalpoststyrelsen, kammarrätten eller regeringsrätten.

Före den år 1927 genomförda omorganisationen av generalpoststyrelsen funnos
för det arbete, som numera utföres av förste kontrollören å medelsrevisionen,
anställda två revisorer, vilka förestodo var sin av de två revisionslotter, i
vilka medelsrevisionen då var uppdelad.

Sedan tidpunkten för ifrågavarande omorganisations genomförande har revisionsarbetet
avsevärt ökats i omfattning. Sålunda har ett stort antal nya
postanstalter med självständig redovisning nyinrättats, varigenom antalet medelsräkningar,
som månatligen undergå granskning å medelsrevisionen, stigit
från 308 år 1926 till 356 år 1933 eller med cirka 16 %. Poströrelsens allmänna
utveckling under samma tid har därjämte föranlett en väsentlig ökning av postverkets
personal och en stegring av dxiftkostnadsutgifterna. Postverkets
fasta personalstyrka har från år 1926 till år 1933 ökats fran 12,827 till 15,237
personer eller med cirka 19 %, medan driftkostnaderna stigit från omkring
54.7 till 64.2 miljoner kronor eller med ungefär 17%. Detta har självfallet
medfört en avsevärd ökning av arbetet å medelsrevisionen icke blott för den
biträdande granskningspersonalen utan även beträffande det arbete, som för
närvarande utföres av avdelningens föreståndare. Det förhållandet, att förste
kontrollören numera så gott som uteslutande mäste ägna sig at handläggningen
av anmärkningsmål och därmed sammanhängande skriftväxling, har haft till
följd, att han måst eftersätta de viktiga uppgifter, som i övrigt åvila honom i
egenskap av medelsrevisionens chef.

Med hänsyn till att vid postverket vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar
i avsevärd omfattning äga att meddela beslut i viktiga frågor, är det
vidare av synnerligen stor betydelse, att medelsrevisionens granskning icke
endast blir siffermässig utan att postdirektörernas och postmästarnas förvaltningsåtgärder,
i den man de avspegla sig i räkenskaperna, även hilva föremål
för saklig bedömning. En dylik ^granskning — vilken visat sig synnerligen
värdefull för verksledningen — nödvändiggör icke sällan verkställandet
av särskilda undersökningar och utredningar, vilka i regel äro av den
vikt, att de böra utföras av föreståndaren för medelsrevisionen eller under hans

direkta ledning. . . . „ , , .. lu i, ■

För att arbetet å medelsrevisionen skall kunna ordnas ^rationellt och revisiemen
i övrigt motsvara de fordringar, som mäste ställas a densamma, är det
givetvis även nödvändigt, att föreståndaren är väl införsatt i alla ^arbetsdetäljer.
Härför erfordras, att han är i tillfälle att — åtminstone i någon man
— direkt deltaga i det löpande granskningsarbetet. Detta är för närvarande

^^arbetsuppgifter, som åligga förste kontrollören å medelsrevisionen, hava

Kungl. Majlis proposition nr lil.

5

sålunda, såsom av det anförda torde framgå, numera nått en sådan omfattning,
att desamma icke kunna tillfredsställande fullgöras av en tjänsteman.

Vidkommande det sätt, på vilket erforderlig arbetslättnad skall beredas medelsrevisionens
föreståndare, må först framhållas, att den nuvarande organisationsformen
med endast en revisionsavdelning synes böra bibehållas. Härigenom
bevaras den koncentration och enhetlighet i revisionsarbetet, som ernåddes
genom organisationen år 1927. Detta förutsätter givetvis, att de arbetsuppgifter,
som direkt sammanhänga med förste kontrollörens ställning som chef
för medelsrevisionen, fortfarande fullgöras av honom, vilket med hänsyn till
deras vikt och betydelse även ur andra synpunkter måste anses önskvärt.

Den erforderliga arbetsavlastningen kan sålunda åvägabringas endast därigenom,
att förste kontrollören i erforderlig mån frigöres från handläggningen
av anmärkningsärenden och därmed samamnhängande göromål. För att detta
skall kunna ske erfordras, att en revisorsbefattning inrättas å medelsrevisio Revisorn

å medelsrevisionen skulle hava att med biträde av övrig revisionspersonal
utföra och ansvara för granskningen av vissa av postverkets räkenskaper
samt utfärda de anmärkningar och föra den skriftväxling, vartill detta
granskningsarbete kan giva anledning. Förste kontrollören skulle direkt svara
för granskningen av övriga räkenskaper, utöva ledningen för revisionen i dess
helhet och i övrigt utföra de göromål, vilka sammanhänga med hans ställning
som medelsrevisionens chef.

Genom anställandet av en revisor skulle dels förste kontrollören beredas
den avbelastning i arbetet som, enligt vad ovan sagts, befunnits ofrånkomlig,
dels och medelsrevisionen erhålla det tillskott av arbetskraft, som påkallas .av
revisionsarbetets allmänna ökning och vilket hittills måst avhjälpas med tillfällig
förstärkning,

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att huvudkassörsbefattningen
måtte utbytas mot en befattning såsom revisor och bokhållare
samt att en ny revisorsbefattning måtte inrättas å styrelsens fjärde byrå.

Kommunihationsverhens lönenämnd har i utlåtande den 27 oktober 1984
förklarat sig icke hava anledning till erinran mot generalpoststyrelsens ifrågavarande
förslag.

Generalpoststyrelsens förslag till utbytande av huvudkassörstjänsten mot en
befattning i samma lönegrad såsom revisor och bokhållare synes mig utgöra
en ändamålsenlig lösning av det av styrelsen omförmälda spörsmålet, varför
jag biträder förslaget. Då antalet huvudkassörsbefattningar endast utgör 1,
torde ifrågavarande befattning böra utgå ur den vid avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen.

Vad beträffar förslaget örn inrättande av en revisorsbefattning å medelsrevisionen,
synes vad generalpoststyrelsen anfört ådagalägga det stadigvarande
behovet av kvalificerad medhjälpare åt föreståndaren för denna avdelning. Jag
anser mig därför böra tillstyrka styrelsens förslag jämväl i denna del.

Förstnämnda förslag avser en åtgärd, som Kungl. Majit äger vidtaga jämlikt
bemyndigande av 1928 års riksdag (skrivelse nr 138). Då emellertid det
andra förslaget är av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning
och då det föreslagna utbytet av befattning mot annan av samma lönegrad

Departe mentschefen.

6

Kungl. Mai:ts proposition nr lil.

icke påkallat avgörande innan nu pågående riksdags början, har det synts
lämpligt att på en gång framlägga bägge frågorna för riksdagen, särskilt som
i allt fall anmälan örn av Kungl. Majit beslutat utbyte av tjänster skall göras
till den riksdag, som näst därefter inträffar.

Två nya befattningar (en revisors- och en aktuariebefattning) å generalpoststyrelsens
femte byrå. Generalpoststyrelsen har vidare hemställt örn inrättande
av två nya revisorsbefattningar å styrelsens femte byrå, avsedda den ena
för postgirokontorets revisionsavdelning och den andra för nämnda kontors
s. k. kansli.

Beträffande den förstnämnda befattningen erinrar styrelsen, att i styrelsens
förut omförmälda skrivelse den 2 september 1933 ifrågasatts höjning i lönegrad
beträffande en kontrollörsbefattning å berörda revisionsavdelning men
att därmed ansetts böra i avvaktan på ytterligare utredning anstå. Sedan dylik
utredning verkställts, ansåge sig styrelsen nu böra återkomma till frågan.
Härom anför styrelsen:

^ I samband med att postgirorörelsen trädde i verksamhet inrättades å femte byrån
bland, annat fyra kontrollörsbefattningar, vilkas innehavare skulle tjänstgöra,
en å byråns kansli, en å girokontorets bokföringsavdelning, en å girokontorets
undersökningsavdelning och en å girokontorets revisionsavdelning.

I samband med girokontorets snabba och kraftiga utveckling hava de tre
förstnämnda av dessa befattningar efter hand utbytts mot en revisorsbefattning
å bokföringsavdelningen från och med den 1 juli 1927 samt en notariebefattning
å kansliet och en revisorsbefattning å undersökningsavdelningen
från och med den 1 juli 1930.

Den utveckling av girokontorets verksamhet, som motiverat de nämnda höjningarna,
har givetvis berört även revisionsavdelningen, vilket torde framgå av
följande siffror från avdelningens arbetsområde:

År 1925

Antal inbetalningskort........... 1,681,232

Inbetalt belopp, kronor........... 195,154,740

Antal utbetalangskort........... 284,826

Utbetalt belopp, kronor........... 202,663,347

Antal diarieförda anmärkningsärenden .... 272

Antal diarieförda övriga ärenden....... 428

År 1932
14,764,368
2,010,763,465
4,047,037
1,968,067,430
1,700
4,200

Personalstyrkan, som under de första åren utgjordes av kontrollören och
ett fåtal kvinnliga biträden, har också årligen måst ökas och utgöres för närvarande
av, förutom kontrollören, en postassistent och 50 ä 60 kvinnliga tjänstemän.

Av revisionsavdelningens åligganden torde här få anföras följande:
att granska girokassans och postanstalternas redovisningar av in- och utbetalade
postgiromedel, /

att granska postanstalternas redogörelser över postgiromedel,
att granska postdirektionernas vid inventering av postkontor upprättade
rapporter beträffande in- och utbetalningar i postgirorörelsen,

att utfärda de anmärkningar, vartill granskningen av förenämnda redovisningar
kan giva anledning,

Kungl. Majlis proposition nr lil.

7

att månatligen till kamrern å byrån avlämna sammandrag över summan av
under månaden in- respektive utbetalade postgiromedel samt postanvisningsbelopp,
som gottskrivits girokonton,

att upprätta månatlig sammanställning över postgirokontorets bokföring och
postanstalternas räkenskaper,

att utfärda dupletter av in- och utbetalningskort samt
•att handlägga reklamationsärenden rörande utbetalningskort.

Med hänsyn till den omfattning, revisionsavdelningens arbete nu har, och
till att föreståndaren har att i stor utsträckning självständigt handlägga förekommande
anmärknings- och reklamationsärenden synes det väl motiverat, att
han erhåller en högre tjänsteställning. Hans arbete och ansvar kan fullt likställas
med vad som påvilar övriga inom generalpoststyrelsen anställda tjänstemän
i revisorsgraden. Kontrollörstjänsten på postgirokontorets revisionsavdelning
anses därför böra utbytas mot en revisorstjänst.

I fråga örn postgirokontorets kansli anför styrelsen följande:

Postgirokontorets kansli var från början avsett huvudsakligen för ärenden,
som gällde öppnandet och avslutandet av konton, redigeringen av postgiroförteckningen,
granskning och registrering av underskriftsuppgifter, viss propaganda
för postgirot och i samband därmed upplysningsverksamhet rörande
postgirots organisation och dess lämpliga utnyttjande. Som föreståndare anställdes
en förste postassistent (första åren tillfällig). Med hänsyn till arten
och omfattningen av de denne tjänsteman påvilande göromålen fann generalpoststyrelsen
skäligt att från och med den 1 januari 1930 ersätta förste postassistentsbefattningen
med en tillfällig kontrollörsbefaktning. Från och med
år 1931 utbyttes befattningen, efter framställning av generalpoststyrelsen, mot
en ordinarie kontrollörsbefattning.

Avdelningens här ovan angivna göromål hava givetvis ökats i takt med girokontorets
utveckling, varpå följande uppgift beträffande antalet postgirokonton
bör kunna tjäna som mätare.

Antalet konton utgjorde

vid slutet av år 1925 ............. 5,010

» » y> 51 1930 41,222

» » * » 1931 47,771

» » » » 1932 54,090

» » » » 1933 64,739

I samband med giro- och postsparbanksrörelsens starkt ökade omfattning
har befunnits angeläget att omorganisera och i möjligaste mån skärpa kontrollen
över girokontorets och postsparbankens kassarörelse. En synnerligen viktig
del av denna kontroll har pålagts föreståndaren för girokansliet. Där utskrivas
och kontrollbokföras sålunda ailä checkar, avsedda att utlämnas såsom
likvid för beviljade lån eller inköpta obligationer eller för omplacering av
medel ävensom sådana, som rekvirerats av kontoinnehavare i samband med
uttagning av medel från deras girokonton. Föreståndaren har att jämte kamrern
underteckna checkarna. Beträffande checkar, som avse likvid för lån
eller obligationer, ansvarar han för överensstämmelse med föreliggande beslut
enligt föredragningslista.

Å girokansliet föras vidare särskilda kontrollkonton över postgirokontorets
och postsparbankens räkningar hos olika banker. Föreståndaren har dessutom
att i viss mån övervaka arbetet inom den för allmänheten avsedda kassaexpeditionen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

Å girokansliet med därtill hörande underavdelningar tjänstgöra numera
cirka 60 personer mot ett tiotal år 1930.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, som numera påvila
föreståndaren för girokansliet, synes den av honom nu innehavda tjänsteställningen
för lag, och. föreslås alltså tjänstens uppflyttning till 21 :a lönegraden
med benämning revisor.

Lönenämnden har anfört, att de göromål, som numera efter den starkt ökade
omfattning, postgirorörelsen kommit att få under de senaste åren, åvilade
dessa befattningshavare, syntes nämnden vara av beskaffenhet att motivera
deras placering i den föreslagna lönegraden. Nämnden hade därför intet annat
att erinra mot framställningen i denna del än att föreståndaren för girokansliet
med hänsyn till arten av honom åvilande göromål syntes böra erhålla
benämningen aktuarie i stället för revisor.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter, som åligga
ifrågavarande tva avdelningsföreståndare, till såväl art som omfattning numera
äro sådana, att en förbättrad löneställning är motiverad. Jag vill därför
tillstyrka förslaget, att i stället för de nuvarande kontrollörstjänsterna inrättas
två befattningar, av vilka den å revisionsavdelningen torde böra benämnas
revisor och den å kansliet aktuarie. Då aktuariebefattning nu icke finnes vid
postverket, torde i avlöningsreglementets tjänsteförteckning böra vid postverket
upptagas befattningen aktuarie.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom kontrollör och föreståndare
för postverkets frimärkstryckeri. I sin skrivelse den 14 augusti 1934 har
generalpoststyrelsen gjort framställning örn uppflyttning i högre lönegrad av
den kontrollör sbefattning (20 :e lönegraden), vars innehavare är föreståndare för
postverkets frimärkstryckeri. Till stöd härför anför styrelsen:

Överinseendet över frimärkstryckeriet utövas av chefen för generalpoststyrelsens
andra byrå med en förste byråingenjör som tekniskt biträde, medan ledningen
av och ansvaret för avdelningen åligger den byråchefen underställda
föreståndaren.

Förutom den direkta arbetsledningen åvilar föreståndaren kontrollen över
allt inom tryckeriet utfört värdetryck, för år 1933 motsvarande ett värde av
167,452,144 kronor, varjämte föreståndaren har att tillse, att värdetrycket utföres
pa sadant sätt, att felaktigheter å frankotecknen beträffande papper,
färg, perforering och gummering icke uppkomma. Detta kontrollarbete är av
synnerligen stor vikt och ställer stora krav på vederbörandes noggrannhet och
omdöme.

. Därjämte har föreståndaren naturligen att tillse, att arbetet bedrives på ett
tidsenligt och ekonomiskt sätt, att med uppmärksamhet följa å allmänna
marknaden framkomna tekniska förbättringar avseende till tryckeribranschen
hörande, förhållanden samt att ansvara för postverket tillhöriga inom tryckeriet
befintliga maskiner, inventarier, papper och förbrukningsartiklar.

Föreståndaren verkställer antingen själv eller inkommer till generalpoststyrelsen
med förslag till upphandling av för driften nödvändiga slag av förbrukningsartiklar,
såsom papper, gummi, färg, verktyg och dylikt.

Den föreståndaren underställda personalen, som år 1920 uppgick till 26
personer, har sedan dess successivt ökats och utgör för närvarande 43 perso -

Kungl. Majlis proposition nr lil.

9

ner. Ökningen är beroende dels på den stegring i poströrelsen, som ägt rum
efter tryckeridriftens början, dels ock på de ändringar beträffande tillverkningen,
som av olika anledningar måst vidtagas. Så har exempelvis förbrukningen
av frimärkshäften ökats från 262,830 stycken år 1920 till icke mindre
än 2,842,000 stycken år 1933.

Beträffande antalet och värdet av de under år 1920—1933 å frimärkstryckeriet
tillverkade frankotecknen och kvittenskupongerna hänvisar styrelsen
till en upprättad sammanställning, varav framgår, att det sammanlagda antalet
under denna tid uppgått till 4,737,856,571 och tillverkningsvärdet till
2,325,514,866 kronor.

Slutligen anför styrelsen:

Genom inrättandet av ett eget frimärkstryckeri har postverket gjort avsevärda
besparingar i omkostnaderna för frankoteckenstillverkningen. Sålunda
kostade framställningen av 1,000 stycken frimärken 55 öre år 1914 men endast
36 öre år 1933, då frimärken tillverkades till ett antal av 279,189,400
stycken.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, särskilt i kontrollhänseende, som salunda
åvila föreståndaren för frimärkstryckeriet, anser generalpoststyrelsen skäligt,
att honom beredes en högre tjänsteställning än för närvarande. Därigenom
vinnes vidare, att föreståndaren kan finna det med sin egen fördel förenligt
att under någon längre tid kvarstanna å befattningen, och undvikes
sålunda olägenheten av ett ofta förekommande ombyte av föreståndare.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att ifrågavarande
kontrollörsbefattning måtte uppflyttas till 21 :a lönegraden med benämningen
aktuarie.

Lönenämnden har anfört, att nämnden med hänsyn till ifrågavarande föreståndare
åvilande arbetsuppgifter och i betraktande av det ansvar, som åvilade
innehavaren av denna befattning, ansett sig kunna tillstyrka den föreslagna
lönegradsplaceringen.

Den förebragta utredningen synes mig giva vid handen, att en något högre
löneställning för föreståndaren för postverkets tryckeri är skälig. Lika med
lönenämnden vill jag därför tillstyrka, att ifrågavarande befattning hänföres
till 21 :a lönegraden med benämningen aktuarie.

TJppflyttning i klass av postkontoret Stockholm 19. Generalpoststyrelsen
har i sin skrivelse den 14 augusti 1934 slutligen framlagt förslag örn höjning i
klass av postkontoret Stockholm 19.

Innan jag ingår härpå, torde i korthet få erinras örn vad som under senare
år förekommit beträffande trafikanstalternas vid kommunikationsverken klassificering.

I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 noveber
1931 framlade generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid respektive verk.
Berörda förslag, vilka, särskilt beträffande postverket och statens järnvägar,
byggde på principer, som avveko från grunderna för gällande, år 1926 fast -

Departe mentschefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

ställda klassificering, inneburo, att vissa trafikanstalter skulle uppflyttas och
vissa andra nedflyttas i klass.

I häröver den 19 december 1931 respektive den 18 januari 1932 avgivna utlåtanden
förordade kommunikationsverkens lönenämnd och statens organisationsnämnd
på anförda skäl ett uppskov med den föreslagna omklassificeringen.

I samband med anmälan inför Kungl. Majit den 19 februari 1932 av vissa
kommunikationsverken berörande lönefrågor m. m., som borde föreläggas samma
års riksdag, anförde min företrädare i ämbetet bland annat (proposition
nr 146), att även örn ett visst behov av en allmän omklassificering förelåge,
det med hänsyn till vissa omständigheter, som av lönenämnden och organisationsnämnden
i deras utlåtanden angivits, icke syntes vara lämpligt att för det
dåvarande vidtaga en dylik omklassificering, vilken vad post- och telegrafverken
beträffade skulle kunna föregripa pågående utredning örn ökat samarbete
mellan dessa verk. Departementschefen förordade därför, att med klassificeringsfrågans
lösning finge anstå någon tid. Ett sådant uppskov och avvaktande
av mera normala förhållanden syntes vara ägnat att möjliggöra ett bättre
utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning av trafikanstålterna
i fråga. Emellertid, framhöll departementschefen tillika, borde ett
uppskov icke hindra att, där särskilda skäl gjorde förändring i klassindelningen
beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen nödvändig, fråga
örn sådan förändring upptoges till prövning i varje särskilt fall.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke något uttalande från
riksdagens sida (skrivelse nr 166).

Sedermera fann Kungl. Majit genom beslut den 27 januari 1933 ifrågavarande
förslag jämte vissa i anslutning därtill gjorda framställningar icke föranleda
någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

I sin förevarande skrivelse den 14 augusti 1934 har generalpoststyrelsen
anfört, att postkontoret Stockholm 19, som nu tillhörde klass 3, under de senaste
åren betydligt växt och att dess uppflyttning i klass flera gånger varit
på tal, varjämte kontorets föreståndare hos styrelsen gjort framställning i sådant
hänseende. Under erinran, dels att postkontorens nuvarande klassificering
vore byggd på 1923 års poströrelse och trädde i tillämpning den 1 juli
1926, dels ock örn det av styrelsen år 1931 avgivna klassificeringsförslaget
samt örn nyss återgivna uttalande av departementschefen i propositionen nr 146
till 1932 års riksdag anför styrelsen vidare följande:

Enligt generalpoststyrelsens år 1931 avgivna förslag till omklassificering
av vissa postanstalter, byggt på 1930 års siffror, skulle bland annat postkontoret
Stockholm 19 hänföras till klass 2. Av de postkontor av klass 3, som
samtidigt föreslogos uppflyttade till klass 2, hade postkontoret Stockholm 19
den högsta poängsumman berättigande dess placering som nr 19 bland de 58
postkontor, som enligt förslaget skulle hänföras till klass 2. Det torde böra
framhallas, att, därest för den nuvarande klassificeringen gällande beräkningsgrunder
skulle tillämpats, postkontorets poängsumma skulle blivit än
högre. Såsom framgar av bilagd tabell, innehållande vissa uppgifter rörande
de postkontor av klass 3, som föreslogos till höjning, har postkontorets Stock -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. 11

holin 19 särställning bland postkontoren av klass 3 sedan dess ytterligare hävdats.

Frankoteckensuppbörden har sedan år 1930 ökats med mera än 10 °/°, medan
vid övriga här ifrågavarande postkontor stagnation eller nedgång kunnat konstateras.

Den ökade rörelsen vid postkontoret Stockholm 19 sedan år 1930 torde till
stor del vara att tillskriva den ändring och utökning av postkontorets postområde,
som blev följden av att postkontoret under år 1930, för att bliva till
större nytta för allmänheten, flyttades från Birger Jarlsgatan 90 till Tulegatan
16. Ökningen är sålunda icke av tillfällig natur. Postkontorets personalstyrka
har från år 1930 ökats med fem biträdande befattningar.

Av det sagda torde framgå, att postkontoret Stockholm 19 numera nått en
sådan utveckling och att postmästarens arbete och ansvar i samband därmed
ökats i sådan grad, att ett bibehållande av postkontoret i klass 3 icke kan anses
rättvist. Utan att avvakta en allmän omklassificering av postkontoren
anser sig generalpoststyrelsen därför böra hemställa örn postkontorets uppflyttning
till klass 2.

På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att, för ifrågavarande
postkontors uppflyttning från klass 3 till klass 2, antalet postmästarbefattningar
av klass 2 måtte ökas från 52 till 53.

Lönenämnden har erinrat, att nämnden i sitt förut omförmälda utlåtande den
19 september 1931 tillstyrkt generalpoststyrelsens förslag örn ifrågavarande
postmästarbefattnings uppflyttning till klass 2, och har lönenämnden i anslutning
härtill och i betraktande av vad styrelsen nu anfört angående omfattningen
av rörelsen vid omförmälda postkontor förklarat sig tillstyrka bifall till
förevarande förslag.

Även enligt min mening föreligga nu tillräckliga skäl att uppflytta postkontoret
Stockholm 19 från klass 3 till klass 2. Jag vill därför tillstyrka generalpoststyrelsens
förslag, att för sådant ändamål antalet postmästartjänster
av klass 2 ökas med 1.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa postassistenter m. fl. befattningshavare
i 15 :e lönegraden. Härefter torde jag få anmäla ett par framställningar
örn beredande av förbättrad löneställning åt vissa befattningshavare i
15 :e lönegraden vid postverket och statens järnvägar.

Innan jag ingår härpå, torde jag få erinra örn vad tidigare i denna fråga
förekommit.

I skrivelse den 25 september 1928 hemställde generalpoststyrelsen, att förslag
måtte föreläggas 1929 års riksdag därom, att postassistent, som senast
under 1938 uppnått 48 års ålder och tillika under minst 8 år innehaft den
högsta (19:e) löneklassen inom sin lönegrad (den 15:e), skulle äga åtnjuta
lön enligt närmast högre löneklass. Till stöd härför anförde styrelsen,
att under tiden närmast efter sekelskiftet antalet tjänstemän i den
nuvarande postassistentgraden på grund av poströrelsens stegring måst
avsevärt ökas. Då antalet befälsposter icke pa långt när ökats i motsvarande

Departe mentschefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

proportion, hade levnadsåldern för postassistent för befordran till högre grad
efter hand stigit så, att man nått en gräns, som ej annat än i undantagsfall
syntes böra överskridas. Det vore därför ofrånkomligt, att åtskilliga till befordran
väl förtjänta assistenter måste bliva obefordrade.

Framställningen överlämnades i oktober 1928 till 1928 års lönekommitté.
Kommittén, som vid fullgörande av sitt uppdrag icke behandlat frågor örn förbättrad
löneställning för olika befattningar, återställde emellertid i samband
med uppdragets upphörande med utgången av oktober månad 1932 framställningen
till Kungl. Majit.

I utlåtande den 21 januari 1933 förklarade sig lönenämnden — under erinran
att nämnden i avgivna yttranden ställt sig avvisande till tidigare liknande förslag
— avstyrka framställningen. Lönenämnden påpekade därvid, att ett bifall
till framställningen med nödvändighet måste i avseende å andra befattningshavargrupper
medföra konsekvenser, som nu icke kunde överblickas. För
såvitt överhuvudtaget en förändring i löneställningen ansåges påkallad för
de i 15 :e lönegraden placerade befattningshavarna vid kommunikationsverken,
syntes enligt lönenämndens mening prövningen av denna fråga böra
ske först i samband med en mera allmän revision av tjänsteförteckningen till
avlöningsreglementet.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen nr 87 till 1933 års riksdag
erinrade jag, att framställningar örn beredande av en extra löneklass åt postassistenter
m. fl. tjänstemän i 15 :e lönegraden vid kommunikationsverken redan
tidigare gjorts och — senast år 1926 (proposition nr 184 och statsutskottets
utlåtande nr 108) — varit föremål för statsmakternas prövning utan att
vinna bifall. För min del biträdde jag den uppfattning, som kommit till uttryck
i lönenämndens utlåtande, och fann mig alltså böra avstyrka den av
generalpoststyrelsen gjorda framställningen.

Sedermera hemställde dels centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbnnd,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att kontorsskrivare,
ritare och stationsskrivare vid statens järnvägar, som uppnått 45 levnadsår och
tillika under 6 år innehaft den högsta (19 :e) löneklassen inom sin lönegrad
(den löle), finge tilldelas lön enligt närmast högre löneklass, dels ock styrelsen
för statsbanornas stationsmästare- och kontoristförbund, att förslag måtte föreläggas
riksdagen örn beredande av motsvarande förmån för kontorist, som under
5 år innehaft den högsta (12 :e) löneklassen inom sin lönegrad (den 8ie).
Såsom skäl för framställningarna anfördes huvudsakligen, att vid 1919 års
lönereglering lönerna för ifrågavarande befattningar satts jämförelsevis låga
med hänsyn till befattningarnas egenskap av rekryteringsbefattningar men att
sedermera befordringsmöjligheterna för dessa tjänstemän väsentligt försämrats,
vad beträffar kontoristerna bland annat på grund av de rationaliseringsåtgärder,
som av järnvägsstyrelsen vidtagits för att nedbringa driftkostnaderna
vid statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen och lönenämnden förklarade sig i utlåtanden den 16 respektive
den 25 januari 1934 — under erinran att de i avgivna yttranden ställt
sig avvisande till tidigare liknande förslag — avstyrka framställningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

13

Järnvägsstyrelsen framhöll, att ifrågavarande befattningshavargrupper icke
vore de enda, som med samma skäl kunde påyrka en förbättrad löneställning,
samt att frågan örn dessa och andra befattningshavares placering i löneskalan
syntes böra prövas först i samband med en mera allmän revision av tjänsteförteckningen
till avlöningsreglementet. Därjämte meddelade styrelsen, att ett
genomförande av de föreslagna löneförbättringarna skulle för statens järnvägar
medföra en årlig kostnadsökning, som beträffande kontorsskrivarna, ritarna
och stationsskrivarna skulle från att det första året utgöra omkring 85,000
kronor under de fem närmast följande åren successivt stiga till omkring 140,000
kronor, för att därefter visa fallande tendens; i fråga örn kontoristerna beräknades
den årliga kostnadsökningen uppgå till omkring 230,000 kronor. Lönenämnden
fann icke några skäl anförda, som givit nämnden anledning att frångå
tidigare uttalade betänkligheter mot löneklassuppflyttningar sådana som
de då ifrågasatta.

Vid anmälan av dessa båda framställningar i propositionen nr 122 till 1934
års riksdag erinrade jag örn mitt förut återgivna uttalande i propositionen
nr 87 till 1933 års riksdag samt anförde, att i enlighet med den uppfattning,
varåt jag då givit uttryck, jag ej heller funne mig kunna tillstyrka föreliggande
framställningar örn löneklassuppflyttning för vissa tjänstemän vid statens
järnvägar.

Posttjänstemännens förening och centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund
hava nu i skrivelser, avlåtna i februari respektive september 1934,
åter upptagit ifrågavarande spörsmål samt i sådant hänseende hemställt, att
riksdagens medgivande måtte utverkas därom, att postassistent vid postverket
samt kontorsskrivare, ritare och stationsskrivare vid statens järnvägar, vilken
uppnått 45 levnadsår och tillika under 6 år innehaft den högsta löneklassen inom
sin lönegrad, finge tilldelas lön enligt närmast högre löneklass.

Dessa framställningar hava avstyrkts av såväl generalpoststyrelsen och
järnvägsstyrelsen som lönenämnden. Generalpoststyrelsen har motiverat sitt
avstyrkande med den avvisande ståndpunkt, som statsmakterna in i det sista
intagit till framställningar av här ifrågavarande art. Därjämte har styrelsen
meddelat, att omkring 185 postassistenter skulle beröras av posttjänstemännens
förenings framställning samt att ett genomförande av föreningens förslag
skulle medföra för de närmaste åren framåt en utgiftsökning av mellan 65,000
och 70,000 kronor per år. Järnvägsstyrelsen har åberopat i tillämpliga delar
vad styrelsen anfört i sitt förenämnda utlåtande den 16 januari 1934. Lönenämnden
har anfört, att enligt nämndens mening några nya omständigheter
icke tillkommit, som kunde föranleda nämnden att frångå sin tidigare uttalade
uppfattning i denna fråga.

Efter det nämnda utlåtanden avgivits har statens järnvägars befälsförbund
inkommit med ytterligare en skrift i ämnet.

Jag torde här få erinra, att chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
vid behandling av fragan örn finansplanen för budgetaret 193o]

Departe mentschefen.

14

Kungl. Majlis proposition nr lil.

1936 anfört, att det med hänsyn till de betydande anslagskrav, som det gällt
att tillgodose å skattebudgeten, varit nödvändigt att iakttaga sträng sparsamhet
i fråga örn statens löpande utgifter samt att sålunda i enlighet med de principer,
som följts under förberedelserna till de senaste årens budgetförslag, framställningar
örn förbättrad löneställning för olika befattningar avvisats utom i
enstaka undantagsfall, där alldeles särskilda skäl ansetts påkalla ändrad lönegradsplacering.
Då enligt min mening dylika skäl ej äro för handen i förevarande
fall, saknar jag anledning att frångå min tidigare uttalade uppfattning
i denna fråga. Jag finner mig alltså ej kunna tillstyrka de nu föreliggande
framställningarna örn löneklassuppflyttning.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa kvinnliga postexpeditörer m. fl.

I samband med ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
genom beslut av 1925 års riksdag sammanfördes de dåvarande manliga
och kvinnliga befattningarna i en gemensam löneplan. Härvid inplacerades
de dåvarande kvinnliga befattningarna i löneplanen för manliga tjänstemän så,
att deras nya löner i möjligaste mån sammanföllo med deras dåvarande. Sålunda
placerades tidigare för kvinnliga tjänstemän avsedda postexpeditörs- och
förste postexpeditörsbefattningar med bibehållna benämningar i 11 :e respektive
12 :e lönegraden, medan de manliga postexpeditörs- och förste postexpeditörsbefattningarna
upptogos under benämningarna postassistent och förste postassistent
i 15 :e respektive 17 :e lönegraden.

Genom beslut vid 1926 års riksdag lämnades sedermera — av skäl, som
framgå av propositionen nr 184 till sistnämnda års riksdag — medgivande
till en personlig löneförbättring för de postexpeditörer och förste postexpeditörer,
vilka genomgått den dittills för postexpeditörer och postassistenter gemensamma
utbildningen. I sådant hänseende blev, i överensstämmelse med
riksdagsbeslutet, genom brev den 4 juni 1926 bestämt, att den 1 juli 1926
i tjänst varande ordinarie postexpeditör och förste postexpeditör skulle, så
länge vederbörande i dylik befattning kvarstode, i lönehänseende vara placerad
i 12 :e respektive 13 :e lönegraden. Motsvarande beslut fattades i fråga
örn den med postexpeditörer och förste postexpeditörer i lönehänseende likställda
personalen vid telegrafverket, nämligen ordinarie telegrafexpeditörer
och förste telegrafexpeditörer.

Frågan örn förbättrad löneställning för de kvinnliga tjänstemän, vilka genomgått
förutvarande postexpeditörsutbildning, gjordes sedermera upprepade
gånger till föremål för framställningar från personalhåll. Sålunda hemställde
kvinnliga posti öreningen och posttjänstemännens förening i särskilda, under
åren 1927, 1928 och 1929 ingivna skrifter örn avlåtande av proposition till
riksdagen därom, att samtliga de kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer,
vilka före den 1 juli 1925 genomgått fackutbildning i s. k. postelevkurs,
måtte i löne- och pensionshänseende uppflyttas till 15 :e respektive
16:e lönegraden. Generalpoststyrelsen, som i viss utsträckning biträdde de
framställda önskemålen, tillstyrkte i yttrande till statsutskottet vid 1928 års
riksdag en placering i lönehänseende i 14:e respektive 15:e lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

15

I propositionen nr 146 till 1932 års riksdag anmäldes dels en av posttjänstemännens
förening i oktober 1931 gjord framställning att, i avvaktan på
prövning av nyssberörda framställningar, den av 1926 års riksag beslutade
personliga placeringen i 12 :e respektive 13 :e lönegraden måtte tillerkännas
jämväl de kvinnliga posttjänsteman med förutvarande postexpeditörsutbildning,
vilka den 1 juli 1926 ännu icke erhållit ordinarie anställning i postexpeditörsgraden,
dels ock av kvinnliga telegrafpersonalens förening i januari
1932 gjord framställning örn enahanda förmån åt jämväl sådana tjänstemän
med telegrafexpeditörsutbildning enligt tidigare bestämmelser, vilka
först efter den 1 juli 1926 vunnit ordinarie anställning såsom telegrafexpeditörer.
Beträffande dessa framställningar, av vilka den förra tillstyrkts av generalpoststyrelsen
men avstyrkts av lönenämnden samt den senare avstyrkts
av såväl telegrafstyrelsen som lönenämnden, anförde min företrädare i ämbetet
till det vid förberörda proposition fogade statsrådsprotokollet, att han
för sin del icke funne tillräckliga skäl föreligga att då underställa riksdagen
frågan örn en förbättring i löneställningen för någon av ifrågavarande
personalgrupper. Därjämte erinrade departementschefen, att förut omförmälda
framställningar örn vissa kvinnliga postexpeditörers och förste postexpeditörs
uppflyttning till 15 :e respektive 16 :e lönegraden för det dåvarande
vore remitterade till 1928 års lönekommitté för utlåtande.

Sedan ifrågavarande kommitté, som vid fullgörande av sitt uppdrag icke
behandlat frågan örn ändrad lönegradsplacering för olika befattningar, i samband
med uppdragets upphörande med utgången av oktober månad 1932 återställt
omförmälda framställningar till Kungl. Maj :t, anmäldes desamma i propositionen
nr 87 till 1933 års riksdag. I det vid sagda proposition fogade statsrådsprotokollet
erinrade jag, att ifrågavarande spörsmål jämväl varit föremal
för riksdagens prövning, i det att vid 1927 och 1928 ars riksdagar motioner i
ämnet väckts men blivit av riksdagen avslagna. Några nya skäl för att underställa
riksdagen frågan örn ytterligare förbättring i löneställningen för omförmälda
kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer syntes mig icke
föreligga.

Med anledning härav hemställdes i två vid riksdagen väckta, likalydande
motioner (I: 241 och II: 415), att riksdagen måtte besluta, att avlöning enligt
de i förenämnda kungl, brev den 4 juni 1926 angivna grunderna skulle tillerkännas
samtliga kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer med
före den 1 juli 1925 genomgången postexpeditörsutbildning.

Statsutskottet (utlåtande nr 86), som ej fann sådana skäl förebragta, som
borde föranleda frångående av departementschefens i ämnet intagna ståndpunkt,
avstyrkte motionerna, varefter dessa blevo av riksdagen avslagna.

I en den 8 juni 1934 dagtecknad skrift har posttjänstemännens förening
åter upptagit spörsmålet samt därvid hemställt örn avlatande av proposition
till riksdagen därom, att samtliga kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer,
vilka före den 1 juli 1925 genomgått_ fackutbildning i postelevkurs,
måtte i löne- och pensionshänseende placeras i 14 :e respektive 15 :e lönegraden.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

Såväl generalpoststyrelsen som lönenämnden hava under erinran om den behandling,
frågan örn förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare
tidigare undergått hos statsmakterna, avstyrkt framställningen. Generalpoststyrelsen
har meddelat, att framställningen berörde samtliga 35 förste
postexpeditörer, de 183 postexpeditörer, vilka jämlikt kungl, brevet den 4
juni 1926 placerats i 12 :e lönegraden, och även övriga 37 kvinnliga postexpeditörer
med den tidigare postexpeditörsutbildningen samt att ett genomförande
av den föreslagna löneförbättringen skulle för postverket medföra en
kostnadsökning av i runt tal 150,000 kronor, vilket belopp skulle efter hand
nedgå. Lönenämnden har förklarat sig för sin del hysa den meningen, att
lönefrågor av den art, varom här vore fråga, borde upptagas till slutlig behandling
först i samband med en blivande revision av tjänsteförteckningen till
avlöningsreglementet.

Under hänvisning till chefens för finansdepartementet under nästföregående
punkt återgivna uttalande vill jag för min del framhålla, att ej heller nu skäl
synas mig föreligga att underställa riksdagen frågan örn ytterligare förbättring
i löneställningen för ifrågavarande kvinnliga postexpeditörer och förste
postexpeditörer.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande postverket skulle
i den vid avlöningsreglementet upptagna tjänsteförteckningen vid postverket
upptagas en ny befattning, nämligen i 21 :a lönegraden aktuarie, samt ur
nämnda förteckning i samma lönegrad utgå befattningen huvudkassör. Vidare
skulle antalet aktuariebefattningar fastställas till 2 samt antalet revisorsbefattningar
ökas från 5 till 7, antalet revisors- och bokhållarbefattningar från 2
till 3 samt antalet befattningar såsom postmästare av klass 2 från 52 till 53.
Slutligen skulle antalet kontrollörsbefattningar minskas med 3 och antalet postmästartjänster
av klass 3 med 1; härom torde Kungl. Majit i sinom tid meddela
beslut.

Tele graf verket.

En ny förste linjeingenjörsbefattning. I skrivelse den 31 augusti 1934 har
telegrafstyrelsen gjort framställning örn inrättande av en ny förste linjeingenjörstjänst,
avsedd för den s. k. felbyrån Stockholm. Till stöd härför yttrar
styrelsen följande:

Såsom föreståndare för den såsom linjesektion organiserade felbyrån i
Stockholm har alltsedan år 1917 tjänstgjort en befattningshavare i linjeingenjörs
tjänstegrad (26: e lönegraden), till och med år 1918 såsom extra ordinarie
men från och med den 1 januari 1919 med ordinarie tjänsteställning.

Felbyrån i Stockholm har till uppgift att ombestyra felavhjälpning och det
dagliga underhållet på samtliga linjer, nät, apparater och stationer -— med undantag
för riks-, lands- och lokalstationerna inom Stockholms stad—inom fjärde
linjedistriktet, som omfattar Stockholms stad med omnejd. Telegrafstyrelsen
vill för att belysa omfattningen av arbetet framhålla, att inom detta distrikt
finnas icke mindre än 186,000 apparater eller cirka 32 % av apparatantalet
inom hela Sverige. Givet är även, att särskilt i Stockholm antalet mera

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

17

invecklade apparatsystem, såsom abonnentväxelbordsanläggningar av olika
slag och linjeväljarsystem, förekomma i proportionsvis betydligt större omfattning
än i det övriga Sverige. Därjämte är föreståndaren för felbyrån ansvarig
för överdrags stationen i Stockholm.

Telefontekniken har under senaste åren varit stadd i synnerligen rask utveckling.
Föreståndaren för felbyrån måste helt följa utvecklingen på alla områden,
och på honom vilar ansvaret att utbilda den honom underlydande personalen
— för närvarande 225 tjänstemän och arbetare — så att den kan fylla
de fordringar, som måste ställas på densamma, för att allmänhetens ständigt
växande krav på ostörd telefondrift skola kunna tillfredsställas.

Samtidigt fordras av honom säkert omdöme och god förmåga att rätt handhava
denna personal, så att uppkommande fel snabbt avhjälpas samt avgörandet
och besvarandet av eventuella klagomål sker med all möjlig hänsyn till
allmänhetens berättigade krav.

För varje år bliva de åligganden, som åligga felbyråns föreståndare, alltmera
komplicerade och svårskötta, och då det därjämte är av vikt för telegrafverket
att såsom föreståndare för den betydelsefulla avdelning felbyrån utgör städse
kunna påräkna en väl kvalificerad tjänsteman, får styrelsen föreslå, att befattningen
höjes från linjeingenjörs till förste linjeingenjörs tjänstegrad (27 :e
lönegraden).

Lönenämnden har i utlåtande den 24 oktober 1934 anfört, att det med hänsyn
till vad telegrafstyrelsen anfört angående de arbetsuppgifter och det ansvar,
som åvilade innehavaren av ifrågavarande befattning, icke syntes vara
något att erinra mot att tjänsten hänfördes till den av styrelsen föreslagna
högre lönegraden. I enlighet härmed och under framhållande tillika, att några
konsekvenser, enligt vad nämnden inhämtat, icke torde uppstå beträffande
andra befattningshavare av dylik lönegradsplacering, har lönenämnden tillstyrkt
bifall till telegrafstyrelsens förevarande förslag.

Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som med trafikens fortgående
utveckling kommit att åvila föreståndaren för ifrågavarande avdelning, och på
i övrigt anförda skäl vill jag tillstyrka, att den för sagda föreståndarskap nu
disponerade linjeingenjörsbefattningen utbytes mot en förste linjeingenjörstjänst.

En ny linjeingenjörsbefattning. I skrivelse den 31 augusti 1933 gjorde telegrafstyrelsen
framställning om inrättande av bland annat ny linjeingenjörstjänst
(26 :e lönegraden) för föreståndaren för Varbergs radiostation.

Till stöd härför yttrade styrelsen följande:

I sitt förslag den 25 augusti 1926 till inrättande av nya tjänster inom 21 :a—
30 :e lönegraderna föreslog styrelsen bland annat, att tjänsten såsom föreståndare
för Varbergs radiostation skulle uppföras å ordinarie stat och att med
hänsyn till befattningens vikt och de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvilade
innehavaren av tjänsten, denne borde erhålla linjeingenjörs tjänsteställning.

över ifrågavarande framställning avgav kommunikationsverkens lönenämnd
yttrande den 11 oktober 1926, vari lönenämnden emellertid hemställde, att
detta styrelsens förslag för det dåvarande icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj :ts åtgärd. I betraktande av att berörda anläggning då endast en relativt
kort tid varit i bruk och för ernående av en tillförlitlig grund för bedömande

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr lil. 2

Departe mentschefen.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

av deri tjänste- och löneställning, som borde intagas av anläggningens föreståndare,
syntes det nämligen lönenämnden lämpligt att under ännu någon tid
avvakta utvecklingen av arbetet därstädes, innan beslut fattades örn föreståndarbefattningens
uppförande å ordinarie stat.

Sedan styrelsen erfarit, att lönenämnden sålunda avstyrkt styrelsens förslag
i vad det avsåg förenämnda linjeingenjörsbefattning, hemställde styrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 10 november 1926, med återtagande av sitt
nyssnämnda förslag, örn bemyndigande att med ordinarie innehavare tillsätta
en å telegrafverkets stat upptagen vakant avdelningsingenjörstjänst (22 :a lönegraden)
med placering för den blivande innehavaren vid Varbergs radiostation.
Denna styrelsens framställning bifölls av Kungl. Majit genom brev
den 10 december 1926.

Den i anledning härav utnämnde innehavaren av tjänsten beviljades sedermera
på begäran tjänstledighet från och med den 15 september 1929 och därefter
avsked från och med den 1 juli 1930 från sin befattning vid telegrafverket
för att övergå till enskild tjänst. Sedan dess har tjänsten uppehållits av
en ingenjörsassistent (20:e lönegraden), som från och med den 1 juli 1933 förordnats
att bestrida göromål, som eljest ankomma på linjeingenjör.

Styrelsen är, liksom tidigare, även nu, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits
örn utvecklingen av arbetet å Varbergs radiostation, av den åsikten, att stationens
ekonomiska betydelse och vikten av dess funktionsduglighet och tillförlitlighet
är av den art, att ansvaret för handhavandet och skötseln av densamma
bör åligga linjeingenjör.

Styrelsen får därför ånyo framföra sin begäran örn inrättandet av en ordinarie
linjeingenjörstjänst för föreståndaren för Varbergs radiostation.

I utlåtande häröver den 4 oktober 1933 anförde lönenämnden följande:

Lönenämnden har ansett det önskvärt att erhålla närmare kännedom rörande
trafikrörelsens utveckling vid Varbergs radiostation under den tid, sorn förflutit,
sedan lönenämnden avgav förenämnda yttrande av den 11 oktober 1926,
och i sådant syfte införskaffat vissa uppgifter från telegrafstyrelsen. De erhållna
uppgifterna framgå av följande sammanställning:

År Antal telegram Ordantal

1926 .............................. 102,988 1,397,262

1927 .............................. 117,768 1,690,959

1928 .............................. 120,738 1,797,463

1929 .............................. 126,732 2,043,658

1930 .............................. 121,254 2,015,456

1931 .............................. 112,503 1,929,232

1932 .............................. 101,441 1,799,231

De anförda trafiksiffrorna utvisa en stark ökning i trafikfrekvensen under
åren närmast efter stationens ibruktagande men förete under de senaste åren
någon tillbakagång, vilken givetvis är att tillskriva den rådande ekonomiska
depressionen.

Emellertid torde trafiksiffrorna i och för sig icke böra tillmätas alltför stor
betydelse vid bedömande av förevarande löneärende. Varbergs radiostation
har till uppgift att vara förmedlingsstation för telegramtrafiken huvudsakligen
till Amerika och är icke en telegrafstation i ordets vanliga bemärkelse.
Telegrammen till Amerika trådbefordras nämligen från radiocentralen å
Göteborgs telegrafstation till Varbergs radiostation, där automatisk överdragning
är anordnad. De krav, som måste ställas på föreståndaren för Varbergs
radiostation, äro framför allt av radioteknisk art. Uppenbart är, att den
tjänsteman, som skall ansvara för driften å en radiostation av den storlek, var -

Kungl. Majlis proposition nr lil.

19

om här är fråga, måste motsvara högt ställda anspråk i detta hänseende. Lönenämnden
har därför ansett sig nu icke böra, ställa sig avvisande till telegrafstyrelsens
förslag örn inrättande av en linjeingenjörstjänst för föreståndaren å
sagda station.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1934 (i propositionen nr 122)
av detta förslag framhöll jag, att — även örn trafikrörelsens omfattning icke
ensam borde vara utslagsgivande — tillräcklig anledning knappast syntes
föreligga att under rådande förhållanden vidtaga en höjning av ifrågavarande
föreståndarbefattning, varför jag ansåg mig icke för det dåvarande kunna
tillstyrka telegrafstyrelsens förslag i denna del.

I enlighet härmed avläts icke något förslag i ämnet till 1934 års riksdag.

I sin skrivelse den 31 augusti 1934 har telegrafstyrelsen på de skäl, som
styrelsen tidigare anfört, åter framfört sitt förslag örn ifrågavarande befattnings
uppflyttande i linjeingenjörsgraden.

Lönenämnden, som icke hade anledning att frångå sin i sitt utlåtande den
4 oktober 1933 uttalade uppfattning, har i enlighet härmed förklarat sig intet
hava att erinra mot bifall till telegrafstyrelsens föreliggande förslag.

Av telegrafstyrelsen har för mig ytterligare framhållits, att omförmälda
föreståndarbefattning vore av den tekniskt krävande och kvalificerade art och
av den ekonomiska betydelse för telegrafverket, att för densamma erfordrades
en person med teknisk högskoleutbildning. Därest sådan personal icke
kunde beredas den tjänsteställning, som svarade mot dess utbildning, kunde
svårigheten att rekrytera denna bana och bibehålla den personal, som en gång
kommit in på densamma, med radioavdelningens snabba utveckling komma att
vålla verket betänkliga olägenheter. Den nuvarande föreståndaren hade anställts
å radioavdelningen den 16 februari 1925 och förestått ifrågavarande
station under nära sex år. Slutligen har framhållits, att hos radioavdelningens
personal redan förmärkts och allt mer förmärktes en strävan att bliva
överförd till andra grenar av verkets rörelse, där befordringsmöjligheterna
vore större, samt att förbättrade konjunkturer inom den privata industrien
alltid medförde fara för att med sin anställning mindre nöjd personal sökte
sig bort från verket.

För egen del har jag av den i ärendet förebragta utredningen funnit framgå,
att det icke utan avsevärd olägenhet torde kunna längre anstå med den av
telegrafstyrelsen begärda höjningen i lönegrad av befattningen såsom föreståndare
för Varbergs radiostation, varför jag numera anser mig kunna förorda,
att för sådant ändamål inrättas en ny ordinarie linjeingenjörsbefattning.

En ny sekreterarbefattning i 26:o lönegraden. I sin skrivelse den 31
augusti 1934 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en ny sekreterartjänst
i 26 :e lönegraden med placering såsom föreståndare för styrelsens
utländska kontrollavdelning. Till stöd härför anför styrelsen följande:

Såsom föreståndare för telegrafstyrelsens utländska kontrollavdelning är
sedan den 1 juli 1920 placerad en sekreterare i 24 :e lönegraden.

Departe mentschefen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Avdelningens huvudsakliga arbetsuppgifter äro att uppgöra avräkningar
månads- och kvartalsvis med utländska förvaltningar och bolag rörande olika
slag av internationell telefon-, telegraf- och radiotrafik, att kontrollera, att
avgifter för telegram till utlandet blivit beräknade och redovisade enligt gällande
taxebestämmelser, att upprätta taxor och taxetabeller för telegram och
telefonsamtal, att upprätta statistiska sammandrag och tabeller rörande utlandstrafiken
samt att handhava arkivet för utländska telegram. Avdelningens
föreståndare har att biträda vederbörande byråchef med utredningar och
beräkningar rörande den utländska telegraf- och telefontrafiken samt taxorna
för denna.

Omfattningen av kontrollavdelningens arbetsuppgifter har sedan tidpunkten
för den nuvarande organisationens genomförande år 1920 undergått en avsevärd
ökning. Medan vid nämnda tidpunkt Sverige hade endast ett fåtal utländska
telefonförbindelser (med Norge och Danmark samt med vissa orter i
Finland och Tyskland), är numera dylik förbindelse etablerad med samtliga
europeiska länder utom Albanien och Island samt med inemot ett 40-tal utomeuropeiska
länder. . Med ytterligare ett 10-tal länder torde telefonförbindelse
komma att öppnas inom det närmaste året.

Till belysande av den utveckling, som telefontrafiken med utlandet undergått
under senare år, meddelas nedanstående uppgifter för åren 1921 och 1933 rörande
antalet i nämnda trafik utväxlade samtalsperioder m. m.:

Antal utväxlade samtalsperioder
Terminalsamtal Transitsamtal

1921 .................................. 748,461 69 881

1933 .................................. 1,170,937 221,994

Till den ökning av kontrollavdelningens arbete, som förorsakats av den utländska
telefonrörelsens ovan antydda utveckling, kommer den arbetsökning,
som uppstått genom de många särskilda slag av telefonsamtal med speciella
taxor och föreskrifter, som successivt införts i den internationella telefontrafiken,
såsom abonnemangssamtal av olika kategorier, tidsbeställda samtal, blixtsamtal,
börssamtal, flygsamtal, rundradioöverföringar, m. m.

Ehuru telegraftrafiken med utlandet under de senaste åren varit i sjunkande,
har kontrollavdelningens av sagda trafik förorsakade arbete ingalunda minskats.
Tvärtom har på grund av införandet av en mångfald nya slag av telegram
med särskilda taxor och föreskrifter arbetet med telegramavgifternas
kontrollering samt upprättandet och granskningen av avräkningarna med utländska
telegrafförvaltningar blivit alltmera omfattande och komplicerat.

Antalet i radioavräkningarna ingående telegram har ökats från 13,370 år
1921 till 159,944 år 1933.

Med hänsyn till de ökade krav, som på grund av den kvantitativa och kvalitativa
ökningen av kontrollavdelningens arbetsuppgifter måste ställas på avdelnmgsföreståndaren
i fråga örn initiativ samt förmåga att organisera, leda
och övervaka avdelningens arbete, finner sig styrelsen böra föreslå, att befattningen
såsom föreståndare för ifrågavarande avdelning höjes från sekreterare
i 24 :e lönegraden till sekreterare i 26 :e lönegraden.

Lönenämnden har anfört, att även om någon tvekan kunde råda, huruvida
denna befattning för närvarande borde erhålla placering i den 26 :e lönegraden
detta med hänsyn bland annat till den löneställning, som innehades av vederbörande
föreståndare a liknande avdelningar vid statens järnvägar och postverket
lönenämnden emellertid, med hänsyn till den självständiga ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

21

ifrågavarande befattningshavare intoge och i betraktande av arten och omfattningen
av de arbetsuppgifter, för vilkas utförande han hade att ansvara,
icke ville motsätta sig telegrafstyrelsens förslag om tjänstens uppflyttning i
26 :e lönegraden.

Såsom av det anförda framgår, hava de sedan år 1920 i hög grad vidgade
telefonförbindelserna med utlandet, vilka torde komma att än ytterligare utökas,
medfört en avsevärt stegrad arbetsbelastning för telegrafstyrelsens utländska
kontrollavdelning, varjämte avdelningens arbete blivit alltmera invecklat
genom att i den utländska trafiken flera nya slag av telefonsamtal
och telegram med särskilda taxor och föreskrifter tillkommit. Med hänsyn
till de allt större fordringar, som på grund av dessa för telegrafverket speciella
omständigheter kommit att ställas på ifrågavarande avdelning och särskilt
dess föreståndare, vill icke heller jag motsätta mig, att ifrågavarande befattning
höjes i lönegrad och att sålunda för ändamålet inrättas en sekreterartjänst
i 26 :e lönegraden.

Två nya överkontrollörsbefattningar. Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit
inrättande av två nya överkontrollörsbefattningar, avsedda den ena för
styrelsens linjebyrås konstruktions- och stationsavdelningar samt den andra
för Stockholms telefonstationers lokalavdelning. Rörande behovet av dessa
befattningar anför styrelsen följande:

För utförandet av nedannämnda för linjebyråns konstruktionsoch
stationsavdelningar gemensamma arbetsuppgifter har sedan
år 1930 därstädes tjänstgjort en trafiktjänsteman i förste kontrollörs tjänstegrad
(22:a lönegraden). Det har nämligen visat sig nödvändigt attida fråga
är örn planerande av nya stationer samt bedömande av de för trafiktjänsten
nödvändiga anordningarna vid såväl manuella som även, och det icke minst,
automatiska telefonsystem, hava tillgång till en tjänsteman, som är utbildad
i och äger praktisk kännedom örn telefontrafiktjänsten på alla dess områden.
Av denne måste krävas, att han är i stånd icke blott att rätt värdesätta siffermässiga
prestationer och utvinna möjligast tillförlitliga resultat därav utan
även att med erforderlig auktoritet förhandla med vederbörande trafik- och
stationsbefäl och därvid, om så kräves, äga förmåga att sammanjämka skilda
meningar. Såsom nödvändig förutsättning härför erfordras ingående kännedom
om de tekniska möjligheter, som förefinnas till mötande av uppkommande
trafikkrav. Även må nämnas, att den fortgående automatiseringen av i första
hand lokal- och landsnäten erfordrar omfattande trafiktekniska utredningar,
vilkas planläggning och bearbetning till största delen åvila förenämnda befattningshavare.
Det är uppenbart, att dessa fordringar kunna uppfyllas endast
av en person, som, jämte lång tids tjänstgöring å trafikavdelningen, haft tillfälle
till och därjämte ägt förutsättningar för att förvärva ett större mått av
tekniska insikter.

Ifrågavarande tjänsteman, vilken innehar den utbildning och de övriga kvalifikationer,
som svara mot nu nämnda krav, har till huvudsaklig arbetsuppgift
att inskaffa samt bearbeta och kritiskt bedöma sådant trafikstatistiskt
material, vilket är erforderligt för planering och beräkning av såväl nya kabellinje-,
stations- och nätgruppsanläggningar som även utvidgning av äldre
dylika anläggningar, att medverka vid utformning i tekniskt hänseende av

Departe mentschefen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

nya anordningar och konstruktioner samt därvid tillse, att dessa uppfylla trafiktekniska
krav och i övrigt överensstämma med gällande instruktioner och
andra föreskrifter samt tillämpad praxis, ävensom att med ledning av telefonstationernas
driftsrapporter verkställa fortlöpande och enhetlig bedömning
samt kontroll av stationernas driftsäkerhetstillstånd och anordningarnas rationella
utnyttjande. Därjämte åligger det slutligen förevarande befattningshavare
att vid besök å stationerna utöva konsulterande och i förenämnda avseende
kontrollerande verksamhet.

Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla arbete, som sålunda åvilar
honom, har styrelsen redan från början av hans ovannämnda tjänstgöring hos
styrelsen förordnat honom att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman
i 24:e°lönegraden. Då han numera på grund av tjänstålder och meriter
i övrigt kan påräkna att å trafikavdelningen erhålla befordran till högre tjänst,
men då det å andra sidan skulle innebära en uppenbar olägenhet för telegrafverket,
örn han för att vinna djdik befordran skulle nödgas lämna sin nuvarande
plats, är det nödvändigt att bereda honom en högre tjänsteställning med bibehållande
av innehavande placering. Med hänsyn till arbetets beskaffenhet är
det nämligen av stor vikt, att kontinuiteten i dess bestridande så vitt möjligt
upprätthålles, enär endast genom mångårig erfarenhet full förtrogenhet med
detsamma uppnås. De ansvarsfulla och omfattande göromål, som åligga honom,
skulle måhända rätteligen påkalla hans inplacering i 26 :e lönegraden med benämning
trafikinspektör, men vill styrelsen för närvarande inskränka sin hemställan
att avse en överkontrollörstjänst (24:e lönegraden).

^Stockholms telefonstationer äro i trafikhänseende uppdelade
på tre avdelningar, nämligen riksavdelningen, landsavdelningen och lokalavdelningen.
Riks- och landsavdelningarna förestås vardera av en tjänsteman
i överkontrollörs grad. Å lokalavdelningen, vilken består av ett
flertal stationer i skilda stadsdelar, finnes icke någon motsvarande befattning,
utan har ledandet och övervakandet av arbetet därstädes varit uppdelat
på tre förste kontrollörer (22 :a lönegraden) såsom föreståndare för var
sin grupp av stationer. Gruppindelningen har varit betingad av stationernas
olika karaktär och arbetssätt. Sålunda har en av förste kontrollörerna haft
sig anförtrott föreståndarskapet för de från Aktiebolaget Stockholmstelefon
övertagna stationerna i Stockholm. Åt en annan har givits uppdraget att
handhava skötseln av de automatiska telefonstationerna samt att planera det
trafikavdelningen påvilande arbetet med den fortsatta automatiseringen. Den
tredje förste kontrollören har förestått övriga manuella stationer jämte vissa
lokalavdelningen tillhörande specialavdelningar.

Denna uppdelning på tre sidoordnade grupper av stationer med var sin föreståndare,
lydande direkt under telefondirektören, har med den fortgående utvecklingen
av lokalnätet och den successiva övergången till automatisk drift
visat sig vara mindre lycklig och i alltför hög grad tynga den centrala ledningens
arbete. Sedan omkring ett år tillbaka har därför på försök uppdrag
givits åt en av lokalavdelningens förste kontrollörer att inför telefondirektören
svara för hela denna avdelnings angelägenheter, och har han av styrelsen för
denna tid tilldelats förordnande såsom Överkontrollör (24:e lönegraden). Härigenom
har beträffande lokalavdelningen vunnits en mera enhetlig ledning
även beträffande tjänstens detaljer, och organisationen har kunnat göras likvärdig
med den, som redan är genomförd vid riks- och landsavdelningarna.

Den försöksvis vidtagna anordningen har visat sig medföra påtagliga fördelar
och bör enligt styrelsens mening göras definitiv. Styrelsen vill för den
skull föreslå, att en av de å lokalavdelningen vid Stockholms telefonstation befintliga
förste kontrollörstjänsterna utbytes mot en överkontrollörstjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

23

Till belysande av omfattningen av lokalavdelningens arbete vill styrelsen
meddela, att antalet till lokalstationerna i Stockholm inkopplade abonnenter
den 1 januari 1934 utgjorde 114,022 med 140,525 apparater samt att antalet
utväxlade lokala samtal under år 1933 utgjorde i runt tal 250 miljoner.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot förevarande förslag.

I betraktande av de stora krav, som måste ställas på den å linjebyråns Departekonstruktions-
och stationsavdelningar tjänstgörande trafiktjänstemannen i av-mentacliefeB
seende å såväl rent tekniska som särskilt trafiktekniska insikter ävensom i övrigt,
synes det motiverat, att han erhåller en något högre lönegradsplacering
än nu är fallet. Jag anser mig därför böra tillstyrka telegrafstyrelsens förslag
örn inrättande för sådant ändamål av en Överkontrollör sbefattning.

Vad beträffar Stockholms telefonstations lokalavdelning, synes den av
styrelsen försöksvis vidtagna organisatoriska ändringen av samma avdelning
såsom betingad av lokalnätets fortgående utveckling och automatisering vara
ändamålsenlig, varför denna anordning nu torde böra bliva bestående. Jag
vill alltså förorda, att i enlighet med styrelsens hemställan för ledningen av
denna avdelning en av förste kontrollörstjänsterna därstädes utbytes mot en
överkontrollörsbefattning.

Två nya avdelningsingenjörsbefattningar. I sin skrivelse den 31 augusti
1934 har telegrafstyrelsen hemställt örn inrättande av två nya avdelningsingenjörsbefattningar
(22:a lönegraden), varav den ena skulle avses för styrelsens
linjebyrås stationsavdelning och den andra för samma byrås transmissionsavdelning.
Till stöd för förslaget anför styrelsen:

Genom de snabba framsteg, som under senare tid ägt rum å det telefontekniska
området, har behov uppstått av specialutbildad personal med förmåga
att inom respektive områden självständigt handlägga vissa frågor rörande nybyggnad
och underhåll av såväl manuella som automatiska, telefonstationer,
överdragsstationer och abonnentanläggningar. Det har därvid visat sig möjligt
att vid strängt urval bland teknisk personal med exa.men från tekniskt
läroverk finna personer med härför erforderliga, kvalifikationer.

Å styrelsens linjebyrås stationsavdelning finnes placerad en tjänsteman
i ingenjörsassistents grad, vilken sedan år 1919 haft till huvudsaklig
arbetsuppgift att omhänderhava moderniseringen av abonnentanläggningar
av mera komplicerat slag, såsom linjeväljaranläggningar^och manuella abonnentväxlar,
därvid han har att tillse, att de senast uppnådda tekniska framstegen
komma till vederbörlig användning såväl i fråga om nytillverkade konstruktioner
som även i viss utsträckning beträffande sådana ändringar av redan
befintliga anläggningar, som betingas av sagda framsteg, att på liknande sätt
ombesörja modernisering jämväl av befintliga automatiska telefonanläggningar,
så att dessa i möjligaste mån komma att uppfylla de krav, som den alltjämt
fortgående tekniska utvecklingen uppställer, samt att .utföra undersökningar
av mera komplicerade felorsaker vid telefonanläggningarna ävensom
utarbeta förslag till sådana tekniska förbättringar, som äro ägnade att höja
anläggningarnas tillförlitlighet och funktionsduglighet.

Dessa arbetsuppgifter hava numera nått en avsevärd omfattning och därjämte
blivit av mera invecklad och svårskött natur. Härtill har i väsentlig grad

24

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

JDeparte mentschefen.

bidragit den alltjämt fortgående ökningen av antalet automatstationer, varvid
det gällt att i samband därmed tillgodogöra sig nya uppfinningar och nya
tekniska rön. Styrelsen Ilar därför från och med år 1933 tilldelat förenämnda
befattningshavare förordnande att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på
innehavare av avdelningsingenjörstjänst.

Å styrelsens linjebyrås transmissionsavdelning har sedan år
1925 funnits inrättad en specialavdelning å ritkontoret därstädes, åt vilken
anförtrotts att sammanställa och konstruera detaljer för de överdragsstationer,
som erfordras, särskilt för langdistanskablarna men även för de längre luftledningarna.
Denna specialavdelning har även handlagt frågor rörande anläggingar
för bärvagstelefon och tonfrekvenstelegraf. Förmanskapet för denna
del av kontoret har från början utövats av en ritare, vilken år 1929 befordrats
till ingenjörsassistent och fran och med år 1931 förordnats att bestrida göromål
som avdelningsingenjör. Med den ökade rikstrafiken och de alltmera
växande anspraken på saväl goda framkomstmöjligheter som förbättrad kvalitet
på telefonförbindelserna kommer användandet av telefonöverdrag att öka
i alltjämt stegrad omfattning. Redan underhållet av nu befintliga överdragsstationer
samt utförandet av tekniska förbättringar å dessa förorsaka ett betydande
och krävande arbete. Innehavaren av förevarande befattning har även
till uppgift att utöva teknisk tillsyn av montage för anläggning och underhåll
å befintliga eller under byggnad varande överdragsstationer.

o Utvecklingen av överdragsstationerna under den senaste tioårsperioden framgår
av nedanstående sammanställning.

År 1924 År 1929 År 1934

Antal överdragsstationer ......... 9 19 33

Ungefärligt antal telefonöverdrag i drift . . 120 400 2,600

Approximativt beräknat värde av motsvarande
stationer och material, kronor .... 1,400,000 3,000,000 10,000,000

Styrelsen finner sig nu böra för de ovannämnda två befattningarna å styrelsens
linjebyrå föreslå inrättande av två nya avdelningsingenjörstjänster (22 :a
lönegraden).

Lönenämnden han anfört, att förevarande förslag icke givit nämnden anledning
till erinran.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de med ifrågavarande två ingenjörsassistentbefattningar
förenade speciella arbetsuppgifterna såväl kvantitativt
som kvalitativt avsevärt stegrats, vadan en något högre löneställning för
dessa befattningar torde vara motiverad. Jag anser mig därför böra förorda
telegrafstyrelsens förslag, att för ändamalet i stället för berörda ingenjörsassistentbefattningar
inrättas två avdelningsingenjörstjänster.

Två nya förste kontrollörsbefattningar. Telegraf styrelsens skrivelse den 31
augusti 1934 innefattar jämväl förslag örn inrättande av två nya förste kontrollörsbefattningar
a styrelsens revisionsavdelning. Härom anför styrelsen:

I början av år 1932 vidtogs omorganisation av telegrafstyrelsens revisionsavdelning,
varvid avdelningens arbete uppdelades på fyra lotter med en revisor
(21 :a lönegraden) såsom föreståndare för varje lott i stället för tidigare fem
lotter och lika manga revisorer. Vid den därvid gjorda uppdelningen av arbetet
fann styrelsen det lämpligt att bland annat låta förlägga granskningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

25

samtliga telegrafverkets huvudstationers eller telefonstationernas i Stockholm
och Göteborg, telegrafstationens i Stockholm och den förenade telefon- och telegrafstationens
i Malmö räkenskaper till en av lotterna och granskningen av
verkets linjedistrikts med underlydande expeditioner ävensom telegrafverkets
huvudförråds, radiodistrikts och verkstads räkenskaper till en annan. Styrelsen
ansåg det nämligen förmånligt att, för ernående av största effektivitet i
revisionsarbetet, en specialisering i detta arbete ägde rum, så att vederbörande
granskare skulle komma att fullt behärska det mera omfattande och invecklade
uppbörds- och räkenskapsförfarandet, som är rådande vid de förenämnda förvaltningarna
i förhållande till verkets övriga förvaltningar. De såsom föreståndare
för ovannämnda två lotter tjänstgörande revisorernas arbetsuppgifter
utökades samtidigt med det synnerligen ansvarskrävande åliggandet att förrätta
årliga inventeringar å de nämnda förvaltningarna samt å telegrafverkets
trafikdistriktsbyråer.

Det förtjänar härvid att framhållas, att motsvarande inventeringsskyldighet,
som sålunda numera ålagts de båda förenämnda revisorerna i fråga örn
de största av telegrafverkets medelsförvaltande avdelningar, beträffande telegrafverkets
redogörare i övrigt åligger telegrafverkets trafikdirektörer eller
således tjänstemän i 29 :e lönegraden.

För att belysa omfattningen och betydelsen av det arbete, som sålunda uppdragits
åt de här ifrågavarande båda tjänstemännen, torde det vara lämpligt
att hänvisa till efterföljande tablåer, avseende år 1933.

Stockholm, telefon .
Stockholm, telegraf
Göteborg, telefon .
Malmö......

Huvudstationerna.

Antal

abonenter

Inkomster (exklusive

anläggnings- och
radiolicensavgifter)

(medeltal)

Kronor

151,752

27.701,888

—

3,112,807

40,755

9,018,901

19,758

4.791,507

Summa 212,265 44,625,103

Drift kost nader Kronor 7,

407,430

2.137,618

2.095,111

1,555,572

13,195,731

Motsvarande tal för samtliga stationer

i riket.............. 479,808

Huvudstationerna i % härav..... 44.2

96,401,899 30,864,335

46.3 42.8

Distrilcten.

Kontånia

Kontanta

utgifter

utgifter

K ronor

Kronor

lia

linjedistriktet....

4,644,361

Kabelkontoret.....

1,420,563

2:a

>

4,304,740

Radiodistriktet.....

3,838,235

3:e

>

2,480,372

Huvudförrådet.....

173,064

4:e

» ....

6,536,371

Verkstaden......

6,689,050

5:e

» ....

2,605,841

Summa kontanta utgifter

6:e

1> ....

2,642,724

i distrikten

33,335,321

Av vad sålunda anförts framgår, att såväl granskningen av medelsförvaltningen
för så betydande arbetsområden, som det här är fråga örn, som ock
de ständigt återkommande inventeringarna på olika platser måste vara i hög
grad ansvarsfulla.

26

Kungl. Majlis proposition nr lil.

Departe mentschefen.

Med hänsyn härtill och enär det får anses vara synnerligen viktigt att för
detta arbete kunna behålla för uppgifterna väl kvalificerade och lämpliga befattningshavare,
vilka eljest lätt kunna komma att söka och erhålla sin rätttidiga
befordran på annat håll inom verket, har styrelsen funnit lämpligt och
skäligt föreslå, att ifrågavarande tvenne revisorsbefattningar å styrelsens revisionsavdelning
höjas till förste kontrollörstjänster (22:a lönegraden).

Vid bifall till telegrafstyrelsens förslag här ovan beträffande två nya överkontrollörstjänster
erfordras ingen ökning av antalet förste kontrollörstjänster.

Lönenämnden har anfört, att tvekan syntes kunna råda, huruvida ändring
borde vidtagas av ifrågavarande två revisorers löneställning, innan ännu någon
större erfarenhet kunde hava vunnits av den år 1932 vidtagna omorganisationen
av telegrafverkets revisionsavdelning. Med hänsyn emellertid till de
maktpåliggande och ansvarsfulla inventeringsförrättningar, dessa befattningshavare
hade att utföra, har nämnden ansett sig kunna biträda förslaget örn dessa
tjänsters uppflyttning i 22: a lönegraden.

Såsom lönenämnden anfört, hade kanske ytterligare någon tids erfarenhet
av den år 1932 vidtagna omorganisationen av revisionsavdelningen bort avvaktas,
innan ändring i någon av därvarande befattningshavares lönegradsplacering
vidtoges. Från telegrafstyrelsen har emellertid framhållits, att de
ifrågavarande revisorer åliggande inventeringarna ställde så stora krav på förrättarna,
att särskilt denna omständighet motiverade en förbättrad löneställning
för dessa befattningar. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts
har jag ej velat motsätta mig, att i stället för ifrågavarande två revisorstjänster
inrättas två befattningar i 22: a lönegraden med benämning förste kontrollör.

Eli ny aktuariebefattiiing. Telegrafstyrelsen har ytterligare föreslagit inrättande
av en ny aktuariebefattning (21: a lönegraden) å styrelsens radiobyrås
kassa- och bokföringsavdelning. Styrelsen anför till stöd härför följande
:

Arbetet å telegrafstyrelsens radiobyrå är uppdelat å följande avdelningar:
fartygsstationsavdelningen, landsstationsavdelningen, kansliavdelningen samt
kassa- och bokföringsavdelningen. Å de båda förstnämnda avdelningarna finnes
huvudsakligen rent teknisk personal placerad. Kansliavdelningen förestas
av en sekreterare och såsom föreståndare för kassa- och bokföringsavdelningen
tjänstgör en kontrollör (20:e lönegraden).

Kontrollören handlägger alla ärenden, som röra rekvisitioner och inköp för
radiodistriktets räkning av radiomateriel samt kontors- och verktygsinventarier,
_ varjämte han avger redovisning för ifrågavarande materiel och inventarier.
Han har sålunda att infordra anbud, att uppsätta protokoll över
inkomna anbud och med ledning därav uppgöra förslag till inköp, att utfärda
beställningar å godkända inköp, att uppsätta koncept till skrivelser till leverantörer,
stationsföreståndare och arbetsledare angående materiel och inventarier,
att granska radiostationernas och arbetsledarnas redovisningar av radiomateriel
beträffande litterering och värdering samt verkställa inventering

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

27

av ifrågavarande materiel, att uppgöra radiodistriktets årsredovisningar av
radiomateriel, kontors- och verktygsinventarier m. m. Kontrollören Ilar alltså
att å radiodistriktet, vars ställning inom telegrafverkets organisation är densamma
som de sex linjedistriktens, utföra samma arbete, som vid linjedistrikten
åligger de därstädes tjänstgörande förrådsförvaltarna, som äro placerade i
21 :a lönegraden.

Utöver ovanstående tillkommer det kontrollören att handhava radiobyråns
kassa, att granska stationsföreståndares och arbetsledares medelsredovisningar,
att uppgöra avräkning mellan styrelsen och aktiebolaget Radiotjänst, att
beräkna de privata rundradiostationerna tillkommande _ driftsbidrag samt
granska dessa stationers redovisningar, att upprätta radiodistriktets medelsredovisningar
samt att uppgöra ekonomiskt årssammandrag och verkställa behövliga
ekonomiska utredningar över radiorörelsen.

Nuvarande innehavare av kontrollörst jönsten har fran och med den 1 januari
1934 förordnats att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i
21 :a lönegraden. „

Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla arbete, som sålunda pavilar
innehavaren av berörda kontrollörstjänst, har styrelsen ansett det rättvist och
skäligt, att befattningen uppflyttas till 21 :a lönegraden med benämning
aktuarie.

Lönenämnden har anfört, att även örn nämnden ställde sig något tveksam
mot telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag, nämnden dock icke ansett sig
böra framställa erinran mot detsamma.

Även beträffande ifrågavarande föreståndarbefattning synas arbetsuppgif- Departeterna
numera vara av den omfattning och beskaffenhet, att en förbättring i men 3C
löneställningen kan anses skälig. Jag finner mig därför kunna biträda telegrafstyrelsens
förslag, att för ändamålet inrättas en aktuariebefattning.

Eli ny notariebefattning. Telegrafstyrelsen har i sin skrivelse den 31
augusti 1934 framlagt förslag örn inrättande av ny notariebefattning (21: a
lönegraden), avsedd för styrelsens förrådsbyrås inköpsavdelning. Rörande
behovet av denna befattning yttrar styrelsen följande:

Genom den alltmera ökade centraliseringen av telegrafverkets inköp ävensom
den allmänna utvecklingen av telegrafverket har arbetsbördan för inköpsavdelningen
å styrelsens förrådsbyrå ökats år från år.

Härigenom har en av de på avdelningen placerade bokhållarna måst åläggas
allt större arbetsuppgifter. Han har sålunda dels att vid den ordinarie
föreståndarens för inköpsavdelningen (sekreterare i 24 :e lönegraden) förfall
inträda i hans ställe och ansvara för alla på avdelningen förekommande göromål,
dels numera ålagts att självständigt handlägga vissa inköpsärenden av
speciell art, bland annat upphandling av och överinseende över telegrafverkets
kontorsmaskiner av alla slag. I samband med telegrafverkets allmänna snabba
utveckling har nämligen behovet av moderna kontorsmaskiner för olika arbetsuppgifter
allt mera gjort sig gällande. Det har därvid visat sig nödvändigt,
att styrelsen till sitt förfogande har en tjänsteman, som äger ingående
insikter i hithörande tekniska förhållanden och även äger noggrann kännedom
örn telegrafverkets bokföringstekniska organisation.

Tjänstemannen i fråga har sålunda att i förekommande fall lämna förslag

28

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

till lämpliga maskintyper samt att, i de fall då sådana ej kunna erhållas av
i marknaden förekommande standardtyper, lämna leverantörerna direktiv till
erforderliga konstruktionsändringar med hänsyn till behovet i varje särskilt
fall. Han har även att övervaka det successiva underhållet av maskinparken,
vars värde den 1 januari 1934 uppgick till över 1.3 miljoner kronor, föreslå
föreskrifter beträffande maskinernas handhavande och skötsel samt upprätta
förslag till avtal med olika leverantörer angående maskinernas tillsyn och reparation.
Vidare har han att lämna förslag till utrangering av föråldrade
eller oekonomiska maskiner samt handhava försäljningen av dessa.

Det befattningshavaren ifråga åliggande arbetet är av den art, att stora krav
måste ställas på hans insiktsfullhet och omdömesförmåga i synnerhet som han,
såsom nämnts, har att vid den ordinarie föreståndarens för inköpsavdelningen
förfall ansvara för inköpsavdelningen. Tjänsten fordrar sålunda, att innehavaren
äger, förutom den nämnda specialkännedomen, en allmän kännedom
örn telegrafverkets materiel samt full förtrogenhet med för statens upphandling
gällande författningar och inom affärsvärlden tillämpade normer ävensom
att han besitter den grannlagenhet, som är oundgängligen nödvändig för
innehavaren av den ömtåliga ställningen såsom telegrafverkets företrädare vid
underhandlingar med lever»ntörer och likställda. Arbetsuppgifterna äro också
av den art, att för deras rätta handhavande fordras mångårig erfarenhet å
styrelsens inköpsavdelning. Såväl med hänsyn till det innehavaren åliggande
ansvarsfulla arbetet som i syfte att erhålla nödig kontinuitet å befattningen
får styrelsen föreslå, att den ifrågavarande bokhållartjänsten (17:e lönegraden)
höjes till notarietjänst (21 :a lönegraden).

Lönenämnden har på denna punkt anfört följande:

Lönenämnden måste ifrågasätta, huruvida de arbetsuppgifter, som åvila
ifrågavarande befattningshavare, kunna motivera den föreslagna lönegradsplaceringen.
Nämnden har erhållit en närmare redogörelse för dessa göromål
och därvid funnit, att desamma visserligen kunna anses motivera en något
bättre löneställning för befattningens innehavare än vad som för närvarande
är fallet. Emellertid synes det åtminstone för närvarande icke böra ifrågakomma
att uppflytta befattningen i så hög lönegrad som den 21 :a. I avvaktan
på den blivande utvecklingen av denna avdelning och de till förevarande befattning
hörande göromålen ävensom med hänsyn tagen till löneställningen för
jämförliga befattningar vid andra verk anser sig lönenämnden böra föreslå,
att tjänsten uppflyttas i förste bokhållarens grad (18:e lönegraden).

Skiljaktig mening har anmälts av ledamoten, byråchefen Wold, vilken uttalat,
att ifrågavarande befattning borde i enlighet med telegrafstyrelsens förslag
ändras till notarietjänst.

Med hänsyn till de stora ekonomiska värden, varom det inom ett affärsdrivande
verk oftast är fråga vid upphandling av maskiner och annan materiel,
måste stora krav i avseende å kunskaper, erfarenhet och personlig lämplighet
ställas å de befattningshavare, som mera självständigt handhava verkets
upphandling. Det synes därför av vikt, att dessa befattningshavare icke
hava en i förhållande till sitt ansvarsfulla arbete för låg löneställning, på det
att dugande krafter må kunna förvärvas för och bibehållas å sådana befattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

29

Vad särskilt angår nu ifrågavarande befattning å inköpsavdelningen å telegrafstyrelsens
förrådsbyrå, synes vad styrelsen anfört utgöra goda skäl för
att redan nu giva denna befattning den av styrelsen avsedda högre lönegradsplaceringen.
Att märka är också, att den utveckling av telegrafverkets rörelse,
som alltjämt pågår och sannolikt även för den närmaste framtiden lärer
fortsätta, torde komma att ställa ökade krav på inköpsavdelningen och dess
ledande tjänstemän.

I betraktande av nu anförda omständigheter har jag funnit mig kunna tillstyrka
att, på sätt telegrafstyrelsen föreslagit, bokhållartjönsten å denna avdelning
utbytes mot en notariebefattning.

Uppf lyftning i klass av telegrafverkets stationer i Borås, Falun och Linköping.
I skrivelse den 25 oktober 1934 har telegrafstyrelsen framlagt förslag
örn höjning i klass av telegrafverkets stationer i Borås, Falun och Linköping.
Styrelsen har därvid, under erinran örn styrelsens år 1931 avgivna
förslag till omklassificering av telegrafstationerna samt örn det här tidigare
under postverket återgivna uttalandet av departementschefen i propositionen
nr 146 till 1932 års riksdag, anfört följande:

Styrelsen anser starka skäl nu föreligga för en höjning i klass av telegrafstationerna
i Borås, Falun och Linköping. Samtliga dessa tre stationer tillhöra
för närvarande klass 1 B och voro i 1931 års klassificeringsplan föreslagna
att uppflyttas till klass 1 A. Innehavarna av telegrafkommissarietjänsterna
å sagda orter komma att avgå från sina befattningar med pension
under första halvåret 1935, och betydande svårigheter kunna förväntas uppstå
vid tjänsternas återbesättande, därest icke frågan örn stationernas klass dessförinnan
blivit på ett tillfredsställande sätt ordnad. Ledigförklaras tjänsterna
med bibehållande av deras nuvarande lönegradsplacering, komma synbarligen
att såsom sökande till dem anmäla sig endast sådana befattningshavare vid
verket, vilka, i händelse en allmän omklassificering kommer till stånd under
de närmaste åren och de omhandlade stationerna därvid — såsom är att vänta
— bliva höjda i klass, icke hava några utsikter att få kvarbliva å befattningarna.
De nuvarande telegrafkommissarierna av klass 1 B, ur vilkas led
de nya innehavarna av ifrågavarande kommissarietjänster naturligen borde
utväljas, kunna icke förväntas komma att anmäla sig såsom sökande till de
lediga befattningarna, örn dessa äro av samma lönegrad som deras egna och
en lörflyttning till någon av dem sålunda icke medför befordran men väl
förorsakar flyttningskostnader. Det enda sättet att trygga ett fullgott återbesättande
av de ledigblivna tjänsterna i Borås, Falun och Linköping synes
styrelsen därför vara, att dessa stationer nu uppflyttas i den klass, 1 A, till
vilken de sedan ett flertal år tillbaka rätteligen äro att hänföra.

Det av styrelsen år 1931 framlagda klassificeringsförslaget grundade sig
på 1930 års trafiksiffror och var uppbyggt efter i huvudsak samma principer
som de vid närmast föregående klassificeringstillfällen tillämpade. En sedan
dess nytillkommen faktor, nämligen radiolicensrörelsen, hade dock jämväl
tagits i betraktande vid poängräkningen, och på grund härav ävensom
med hänsyn till de över lag ökade fordringarna på telegrafverkets befattningshavare
föreslog styrelsen en höjning av den övre gränsen för stationer
av klass 1 B från förutvarande 425 till 440 poäng. För stationerna i Borås,
Falun och Linköping voro poängtalen respektive 443, 441 och 458. En höjning

30

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

till klass 1 A av dessa stationer var sålunda klart motiverad. Rörelsen inom
de ifrågavarande redovisningsområdena har emellertid sedan år 1930 undergått
en betydande utveckling. En omräkning av poängtalen med användande av
trafiksiffrorna för det senaste år, för vilket uppgifter finnas tillgängliga, nämligen
år 1933, giver till resultat för Borås 467, för Falun 454 och för Linköping
477 poäng. Till närmare belysning av de olika rörelsegrenarnas utveckling
inom områdena meddelas här nedan vissa uppgifter för år 1933, sammanställda
med motsvarande uppgifter för dels år 1930, vars siffror ligga till
grund för styrelsens senaste allmänna klassificeringsförslag, dels ock år 1923,
på vars siffror den nu gällande klassificeringen är uppbyggd:

Uppbörd, kronor......

1923

Borås

801,038

Falun

911,644

Linköping

923,685

1930

1,120,745

1,081,193

1,091,804

1933

1,269,635

1,137,022

1,179,099

Antal understationer ....

1923

36

34

47

1930

48

36

59

1933

60

40

68

Antal samtalsapparater . . .

1923

4,122

4,847

5,023

1930

6,260

6,043

6,704

1933

7,477

6,726

7,579

Antal lokal- och landssamtal

1923

4,869.946

4,518,506

6,006.132

1930

8,620,089

7,981,197

7,757,138

1933

10,031,065

8,697,001

8,574,171

Antal taxerade rikssamtal .

1923

462,539

532,905

597,628

1930

690,341

669,750

756,493

1933

794,263

703,941

799,334

Antal radiolicenser.....

1923

—

_

_

1930

8,354

8,139

11,404

1933

9,562

10,702

12,523

Antal underlydande personal

1923

104

125

146

1930

133

125

165

1933

160

134

182

På grund av det anförda har telegrafstyrelsen hemställt, att telegrafkommissarietjänsterna
vid ifrågavarande stationer måtte höjas från klass 1 B till
klass 1 A.

Lönenämnden har tillstyrkt bifall till telegrafstyrelsens föreliggande framställning.

Med hänsyn till den starka utveckling, rörelsen vid ifrågavarande stationer
undergått, samt till vad i övrigt anförts anser jag mig böra tillstyrka telegrafstyrelsens
förslag och vill alltså förorda, att antalet telegrafkommissarietjänster
av klass 1 A ökas från 8 till 11 och antalet telegrafkommissarietjänster
av klass 1 B minskas från 21 till 18.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle beträffande
antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vid telegrafverket
vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

31

Löne-

grad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

Ökning

Minsk-

ning

27:e

förste linjeingenjör...............

13

1

_

14

26:e

sekreterare ..................

1

1

—

2

>

telegrafkommissarie av klass 1 A........

8

3

—

11

24: e

sekreterare ..................

10

—

1

9

>

telegrafkommissarie av klass 1 B........

21

—

3

18

>

Överkontrollör.................

3

2

—

5

22:a

avdelningsingenjör...............

6

2

—

8

21:a

aktuarie....................

1

1

—

2

>

notarie....................

8

1

—

9

>

revisor ....................

4

—

2

2

Å andra sidan skulle antalet ingenjörsassistentbefattningar kunna minskas
med 3 samt antalet kontrollörsbefattningar och bokhållarbefattningar vardera
med 1; beslut härom torde emellertid efter ytterligare prövning i sinom tid få
meddelas av Kungl. Maj:t.

Statens järnvägar.

Indragning av en sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden. I skrivelse den
3 november 1934 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om indragning av en
sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden samt hemställt, att antalet dylika måtte
från och med den 1 juli 1935 minskas från 6 till 5. Till stöd för förslaget anför
styrelsen följande:

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 oktober 1934 hade sekreteraren i 24 :e
lönegraden å styrelsens kanslibyrå konstituerats till ombudsman vid statens
järnvägar.

Sedan styrelsen beslutat att, från och med den 1 januari 1935, i innehavande
befattning till kanslibyrån överflytta den å byggnadsbyrån placerade sekreteraren,
jämväl denne i 24 :e lönegraden, komme sekreterartjänsten å byggnadsbyrån
att från och med nämnda dag bliva vakant.

De å byggnadsbyrån ankommande göromålen hade som en följd av det
successivt minskade byggandet av nya statsbanelinjer alltmera inskränkts till
omfattningen. Styrelsen, som på grund härav redan tidigare kunnat efter hand
verkställa vissa indragningar av byråns befattningar, hade funnit, att de göromål,
som för närvarande påvilade sekreteraren, vilken under senare år huvudsakligen
tjänstgjort som juridiskt biträde åt den å byrån placerade ombudsmannen,
kunde ombesörjas på annat och för verket billigare sätt genom anlitande
av tillfällig hjälp, örn så skulle visa sig behövligt, samt att sekreterartjänsten
därför nu kunde indragas.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 19 november 1934
förklarat sig ur de synpunkter, nämnden hade att anlägga på ärendet, icke hava
något att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens framställning.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att antalet sekreterare i 24 :e lönegraden
minskas med 1 eller till 5.

Indragning av två expeditionsföreståndarbefattningar. I skrivelse den 29
september 1934 har järnvägsstyrelsen jämväl föreslagit indragning av två expeditionsföreståndarbefattningar
(21 :a lönegraden) vid statens järnvägar. Styrelsen
anför härom följande:

Det senaste årets rationaliseringsarbete har bland annat varit inriktat på
att i likhet med vad som skett beträffande vissa närbelägna stationer, vilka
som bekant lagts under gemensamt befäl av den större stationens föreståndare,
å en och samma station sammanföra olika expeditioner, som tidigare föreståtts
av var sin föreståndare, under ett befäl. Början har gjorts med mindre enheter,
men efter vunnen erfarenhet har styrelsen kunnat tillämpa motsvarande
anordning jämväl i fråga örn större expeditioner, till exempel beträffande
expeditioner, som förut haft föreståndare i förste stationsskrivares grad.

Vid Norrköpings central har styrelsen på angivet sätt sammanslagit expeditionerna
för ankommande och avgående fraktgods, vilka tidigare föreståtts
av var sin expeditionsföreståndare, till en expedition och därigenom frigjort
i första hand en expeditionsföreståndarbefattning, men dessutom uppnått personalminskning
även i andra grader. Anordningen med nyss nämnda sammanslagning
har befunnits lämplig och bör alltfort bibehållas.

Fraktgodsexpeditionen vid Liljeholmen förestås för närvarande av expeditionsföreståndare.
Expeditionens omfattning motiverar dock icke längre bibehållandet
av föreståndaren vid nämnda grad. Utvecklingen framdeles torde
icke heller bliva sådan, att ändring i detta förhållande kan beräknas inträda.
Styrelsen anser därför, att expeditionen i fråga bör hava en förste stationsskrivare
såsom föreståndare i stället för såsom nu en expeditionsföreståndare.

I anslutning till förestående får styrelsen anmäla två expeditionsföreståndarbefattningar
till indragning. Den ena befattningen är redan vakant. Innehavaren
av den andra befattningen (vid fraktgodsexpeditionen vid Liljeholmen)
bör överföras på övergångsstat.

Lönenämnden har tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens förslag.

Med biträdande av vad järnvägsstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit
vill jag förorda, att antalet expeditionsföreståndarbefattningar minskas från
18 till 16.

Tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar. Härefter torde

jag få anmäla uppkommen fråga örn tjänstårsberäkning för sådan personal
vid statens järnvägar, vilken tidigare entledigats från sin anställning vid nämnda
järnvägar på grund av vidtagna rationaliseringsåtgärder men sedermera
återanställts vid sagda järnvägar.

Innan jag ingår härpå, torde jag få erinra örn följande:

I skrivelser den 14 januari och den 28 februari 1922 gjorde järnvägsstyrelsen
framställningar i syfte att icke-ordinarie personal vid statens järnvägar,
som på grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats
eller tvångspermitterats från sin anställning vid statens järnvägar eller

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

33

ock beretts sysselsättning vid av nämnda järnvägar anordnade kristidsarbeten,
måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst, utan hinder av gällande avlönings-
och pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar,
vid tjänstårsberäkning i löne- och pensionsavseende få tillgodoräkna sig, de,
som entledigats, tiden före entledigandet och övriga tiden för tvångspermitteringen
respektive anställningen vid kristidsarbetena.

Med anledning härav framlade Kungl. Maj:t i proposition, nr 197, för 1922
års riksdag förslag i ämnet, och blev detta förslag av riksdagen bifallet (skrivelse
nr 204).

I överensstämmelse med riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj :t genom
brev den 2 juni 1922 följande:

Befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7 december 1920 på
grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats
från anställning i extra ordinarie befattning vid verket men sedermera före
den 1 juli 1924 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit framdeles, efter framställning
av järnvägsstyrelsen, kan finna skäl bestämma, ånyo erhållit dylik
eller ordinarie anställning vid samma verk, må vid tjänstårsberäkning såväl
för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie befattning som ock för bestämmandet
av hans lön i ordinarie befattning enligt 11 § avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk tillgodoräknas före entledigandet i ett sammanhang
förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar såsom intjänad omedelbart
före den senare anställningen.

Extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, som av ovan angivna
anledning antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning såsom
extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet
för sysselsättning vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete,
må vid tjänstårsberäkning såväl för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie
befattning som ock för bestämmandet av hans lön i sedermera vunnen
ordinarie befattning enligt 11 § avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas
den tid, vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller med
åtnjutande av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning
vid sådant arbete.

Den tid, extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar av ovan angivna
anledning antingen varit tvångspermitterad eller på nyss angivet sätt anställd
vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, må tillgodoräknas
honom i pensionshänseende såväl enligt reglementet den 29 juni 1917 för
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal
som ock, därest han vinner ordinarie anställning vid verket, enligt lagen den
4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinaries tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Genom särskilda beslut av Kungl. Majit framflyttades ovan omförmälda
tidpunkt, den 1 juli 1924, före vilken entledigad extra ordinarie befattningshavare
för att komma i åtnjutande av ovan omförmälda förmåner i fråga örn
tjänstårsberäkning skulle hava blivit ateranställd vid statens järnvägar, efter
hand till den 1 juli 1926.

I skrivelse den 15 december 1925 hemställde styrelserna för svenska järnvägsmannaförbundet
och Sveriges lokomotivmannaförbund, att jämväl aspi Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lil. 5

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.

lanter, som av förberörda orsak entledigats, tvångspermitterats eller överförts
till vissa arbeten, måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst beredas förut
omförmälda förmåner vid tjänstårsberäkning.

Med anledning härav framlade Kungl. Maj:t för 1926 års riksdag förslag i
ämnet (proposition nr 132), vilket förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr
161).

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj :t genom brev den
30 april 1926 förordnat följande:

Befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7 december 1920 på
grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats
från anställning såsom aspirant vid verket men sedermera före den 1 juli 1926
eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit framdeles, efter framställning av järnvägsstyrelsen,
kan finna skäl bestämma, ånyo erhållit dylik eller extra ordinarie
eller ordinarie anställning vid samma verk, må vid tjänstårsberäkning
för bestämmandet av hans lön såväl i extra ordinarie befattning enligt 10 §
1 morn. kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser för extra
ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken som ock i ordinarie
befattning enligt 11 § avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
tillgodoräknas före entledigandet i ett sammanhang förvärvad tjänstetid
vid statens järnvägar såsom intjänad omedelbart före den senare anställningen.

Aspirant vid statens järnvägar, som av ovan angivna anledning antingen
tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning såsom aspirant vid statens
järnvägar, erhållit tjänstledighet för sysselsättning vid något genom statens
järnvägars försorg anordnat arbete, må vid tjänstårsberäkning för bestämmandet
av hans lön såväl i extra ordinarie befattning enligt 10 § 1 mom. ovannämnda
kungörelse den 26 juni 1925 som ock i sedermera vunnen ordinarie
befattning enligt 11 § avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas
den tid, vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller, med åtnjutande
av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning vid sådant
arbete.

Sedermera har genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t nyssnämnda tidpunkt,
den 1 juli 1926, före vilken entledigad extra ordinarie befattningshavare
eller aspirant för att komma i åtnjutande av förenämnda förmåner i fråga örn
tjänstårsberäkning skulle hava blivit återanställd vid statens järnvägar, efter
hand framflyttats till den 1 juli 1934.

I skrivelse den 1 november 1934 har järnvägsstyrelsen anfört följande:

Ovanberörda bestämmelser äga, såsom av deras ordalydelse framgår, tilllämpning
endast a sadan personal, som entledigats på grund av bristande arbetstillgång
i anledning av trafikens nedgång. Beträffande personal, vars
avskedande visserligen berott av minskat personalbehov men icke på grund av
trafikens nedgång utan föranletts av vid statens järnvägar vidtagna rationalisenngsåtgärder,
saknas motsvarande bestämmelser, varför dylik personal vid
återanställning icke kunnat tillgodoräknas före entledigandet innehavd tjänstetid.

Entlediganden av sistberörda orsak hava förekommit i stor utsträckning,
särskilt vid banavdelningen i samband med införandet från och med den 1
juli 1920 av ny banbevakningsordning vid statens järnvägar. Vid maskinavdelningen
hava företagna avskedanden däremot så gott som uteslutande va -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. 35

xit en följd av trafikminskningen, under det att vid trafikavdelningen vidtagna
rationaliseringsåtgärder i ej oväsentlig grad bidragit till uppkommet
personalöverskott. Beträffande sistnämnda avdelnings personal har det dock
i regel icke kunnat avgöras, vilken av berörda orsaker, som föranlett entledigandet,
varför förut nämnda föreskrifter tillämpats å denna personal utan
undantag.

Då samma skäl för hänsynstagande till tidigare anställning och utbildning
föreligga beträffande all återanställd personal, synes det styrelsen billigt och
rättvist, att jämställighet i berörda hänseende åstadkommes mellan samtliga
på grund av arbetsbrist entledigade extra ordinarie tjänstemän och aspiranter,
vare sig det minskade personalbehov, som föranlett deras avskedande, haft
sin grund i trafikrörelsens nedgång eller i personalbesparande syfte vidtagna
rationaliseringsåtgärder.

Återanställande av tidigare entledigade extra ordinarie tjänstemän och aspiranter
kommer nu icke vidare att äga rum, men av dem som redan återtagits,
finnes ett antal, som icke åter kunnat erhålla extra ordinarie anställning före
den 1 juli 1934. Då dessa i lönehänseende icke böra komma i sämre ställning
än de, som tidigare återantagits, bör den i omförmälda kungl, brev angivna
tidpunkten framflyttas, varvid en utökning av respittiden med 1 V2 år till
den 1 januari 1936 torde vara tillfyllest.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, dels att
Kungl. Majit måtte förklara, att bestämmelserna i förenämnda kungl, brev
den 2 juni 1922 och den 30 april 1926 i fråga om tjänstårsberäkning i lönehänseende
finge tillämpas jämväl å de befattningshavare vid statens järnvägar,
som på grund av minskat personalbehov i anledning av vidtagna rationaliseringsåtgärder
entledigats och sedermera återanställts såsom aspiranter eller i
extra ordinarie befattning, dels och att den i nämnda kungl, brev angivna tidpunkten
för återanställning måtte framflyttas till den 1 januari 1936.

Därjämte har styrelsen föreslagit, att vid bifall till förestående framställning
Kungl. Maj :t måtte föreskriva, att den förhöjning i lönehänseende, som
kunde bliva följden av den ändrade beräkningsgrunden, icke skulle medföra
retroaktiv utbetalning av löneskillnad för tiden före den 1 oktober 1934.

Lönenämnden har i utlåtande den 5 december 1934 anfört, att nämnden i
likhet med järnvägsstyrelsen funne billighets skäl tala för att de befattningshavare,
som entledigats ur statens järnvägars tjänst till följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
men sedermera åter vunnit anställning i extra ordinarie
eller aspirantbefattning, i avseende å tjänstårsberäkning i lönehänseende likställdes
med de i berörda kungl, brev avsedda befattningshavarna. I enlighet
härmed och då lönenämnden ej heller i övrigt funne anledning till erinran mot
vad järnvägsstyrelsen i förevarande framställning föreslagit, har nämnden förordat
bifall till framställningen.

Lika med järnvägsstyrelsen och lönenämnden finner jag billighetsskäl tala
för en utsträckning av ovan omförmälda, åren 1922 och 1926 meddelade bestämmelser
att i lönehänseende omfatta jämväl dem, som till följd av vidtagna
rationaliseringsåtgärder entledigats ur statens järnvägars tjänst men
sedermera återanställts därstädes. Med hänsyn härtill och då, enligt vad jag

Departe mentschefen.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

inhämtat, det gäller ett jämförelsevis ringa antal befattningshavare eller omkring
200 personer, anser jag mig böra förorda, att, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, omförmälda förmåner i lönehänseende må tillkomma jämväl nu avsedda
befattningshavare, dock att den förhöjning i lön, som kan bliva följden
av den ändrade beräkningsgrunden, icke torde böra medföra retroaktiv utbetalning
av löneskillnad för tiden före den 1 januari 1935. Riksdagens medgivande
torde därför böra utverkas till utfärdande av föreskrifter i nu antydd
riktning, så vitt därigenom avvikelser skulle komma att ske från bestämmelserna
i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid kommunikationsverken.
I vad förslagets genomförande innebär undantag från gällande
avlöningsbestämmelser för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken
torde Kungl. Majit vara oförhindrad att meddela erforderliga
bestämmelser, och har jag för avsikt att, därest det ifrågasatta medgivandet
från riksdagens sida erhålles, ånyo underställa denna fråga Kungl.
Maj :ts prövning. I samband därmed lärer Kungl. Maj :t vilja förordna, att den
tidpunkt, före vilken de i kungl, breven den 2 juni 1922 och den 30 april 1926
avsedda befattningshavarna skola för tillgodonjutande av i samma brev medgivna
förmåner hava åter vunnit extra ordinarie anställning vid statens järnvägar,
skall framflyttas till den 1 januari 1936.

Fråga om inrättande av en faktorsbefattning. I sin förut omförmälda skrivelse
den 29 september 1934 har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av
''en befattning såsom faktor vid statens järnvägars tryckeri. Till stöd härför
anför styrelsen:

Då statens järnvägars tryckeri år 1921 inrättades i anslutning till biljettoch
blankettkontoret, blev det nödvändigt att å kontoret organisera en särskild
tryckeriavdelning i och för det med tryckeriets verksamhet förbundna expeditionsarbetet
ävensom för fördelningen och övervakandet av arbetet i sätteriet,
tryckeriet och bokbinderiet.

Å tryckeriavdelningen tjänstgöra ständigt en förste bokhållare, tillika föreståndare,
en kontorsskrivare samt en kontorist, samtliga fackutbildade inom
tryckeribranschen. Det arbete, som handlägges av kontoristen, kan närmast
jämföras med en faktors vid ett civiltryckeri.

Till följd av den alltjämt stegrade utveckling, som kännetecknat arbetet
i statens järnvägars tryckeri under årens lopp, och med det ökade ansvar, som
därför kommit att påvila även den tjänsteman, som har en faktors åligganden,
anses skäl förefinnas att å statens järnvägars stat uppföra, i likhet med vid
postverket, en särskild befattning som faktor i 14 :e lönegraden.

Lönenämnden har på denna punkt anfört följande:

Lönenämnden har avlagt besök dels å postverkets tryckeri, dels å tryckeriavdelningen
inom järnvägsstyrelsens biljett- och blankettkontor i ändamål att
genom jämförelse mellan faktorsgöromålen å de båda tryckerierna kunna bilda
sig en uppfattning rörande skäligheten av den lönegradsplacering, som föreslagits
beträffande den tjänsteman å statens järnvägars tryckeriavdelning,
vilken har dylika göromål sig ålagd. Å nyssnämnda tryckeriavdelning ombesörjas
ifrågavarande göromål för närvarande av en ordinarie kontorist, som
innehar förordnande å en vakant kontor s skri vart jänst. Lönenämnden har vid

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

37

dessa besök kommit till den uppfattningen, att faktorsgöromålen å statens
järnvägars tryckeri, vilka i viss omfattning äro förenade med enklare kontorsgöromål,
icke kunna anses lika kvalificerade och ansvarsfulla som å post-;
verkets tryckeri. Sålunda må nämnas, att postverkets tryckerifaktorer var för
sig äro arbetsledare för en betydligt större arbetsstyrka än den, som förenämnda
tjänsteman å statens järnvägars tryckeriavdelning har att leda och
övervaka. Lönenämnden anser fördenskull, att tillräckliga skäl icke förefinnas
för Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för införande i tjänsteförteckningen
till avlöningsreglementet av befattningen faktor vid statens järnvägar med
placering i 14 :e lönegraden.

Även enligt min mening föreligga icke tillräckliga skäl för inrättande av Dep arwén
faktorsbefattning vid statens järnvägar, varför jag anser mig icke kunna*
tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges riksdagen.

Statens vattenfallsverk.

En förste kontrollörsbefattning å kraftverksbyrån. I skrivelse den 30 november
1934 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av en befattning
såsom förste kontrollör (22 :a lönegraden) å styrelsens kraftverksbyrås
förrådskontor. Körande behovet av denna befattning anför styrelsen
följande:

Det till kraftverksbyrån hörande förrådskontoret har till uppgift att ombesörja
upphandling av vissa slags förrådsartiklar och standardiserade anläggningsdelar
för kraftverksförvaltningens behov samt vissa slags förrådsartiklar
och andra varor för statens vattenfallsverk i dess helhet, att hos
Västerås kraftverks verkstad beställa de tillverkningar, som lämpligen kunna
utföras därstädes för de övriga kraftverkens räkning, samt att utöva tillsyn
och kontroll över förrådsförvaltningen vid kraftverken.

Nämnda förrådskontor förestås av en byrådirektör med teknisk utbildning.
Dessutom hava vid samma kontor tidigare (från år 1917) funnits en byråingenjörs-
och en kontrollörsbefattning, som år 1920 gjordes till ordinarie, den sistnämnda
i dåvarande 13 :e, nuvarande 21 :a lönegraden. Till följd av den sedermera
inträdda lågkonjunkturen blev emellertid år 1922 kontrollörsbefattningen
indragen och byråingenjörsbefattningen överflyttad till annat tjänsteställe.

År 1930 fastställde vattenfallsstyrelsen, såsom omförmälts i proposition nr
168 till nämnda års riksdag, nya riktlinjer för en successiv ytterligare centralisering
av vissa slags upphandlingar till ifrågavarande förrådskontor. Såväl
för genomförandet av denna ökade centralisering som med hänsyn till den
förnyade kraftiga utvecklingen av statens vattenfallsverks affärsrörelse har
det befunnits nödvändigt att åter förstärka förrådskontorets arbetskrafter.

Vattenfallsstyrelsen har därför beordrat kontrollören vid Älvkarleby kraftverk,
vilken tjänsteman tidigare innehaft ovannämnda kontrollörsbefattning
vid förrådskontoret, att från den 15 september 1933 tjänstgöra vid nämnda
kontor. I övrigt äro vid förrådskontoret för närvarande placerade en bokhållare,
två kontorsskrivare, en förste kontorist, ett kanslibiträde och en expeditionsvakt.

Värdet av de genom förrådskontoret under år 1933 verkställda upphandlingarna
uppgick till något över 4 miljoner kronor, fördelade på en mängd

38

Kungl. Majlis proposition nr lil.

olika varuslag. Genom fullföljande av den planerade centraliseringen torde
emellertid den årliga inköpssumman framdeles komma att överstiga nämnda
belopp. Bokförda värdet av kraftverksförvaltningens inventarie- och materialieförråd
varierade under år 1933 mellan 3.15 och 4.4 miljoner kronor.

Den vid förrådskontoret tjänstgörande kontrollören har till uppgift bland
annat:

att leda och övervaka det löpande expeditionsarbetet vid kontoret samt
andra där förekommande göromål, i den mån ej därför kräves teknisk eller
annan speciell sakkunskap;

att till ledning för upphandlingarna inhämta och sammanställa uppgifter
från vattenfallsverkets avdelningar angående behov av och tillgång å ifrågavarande
materiel samt att låta upprätta erforderlig statistik över förbrukning
och upphandling av vissa varuslag;

att biträda byrådirektören med handläggning av större inköps- och transportfrågor,
däribland skeppningar av stenkol, brännolja m. m., som importeras
av verket i hela fartygslaster;

att granska utbetalningshandlingar rörande större inköp;

att handlägga på förrådskontoret ankommande ärenden rörande bokföring
och redovisning av förrådsmateriel vid kraftverksförvaltningen;

att företaga regelbundna inspektioner av kraftverkets centralförråd i Västerås
och att tidvis inspektera de lokala förråden vid kraftverken; samt

att i övrigt biträda byrådirektören vid handläggning av ärenden, som ej
äro av teknisk natur.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig, kan det icke råda något tvivel
örn att en kontrollörsbefattning är permanent behövlig vid förrådskontoret under
nu överskådlig framtid, varför en dylik befattning nu bör åter uppföras
på ordinarie stat.

Kontrollören vid förrådskontoret bör ej endast vara rutinerad kontorsman
utan även äga mångsidig varukännedom, god kunskap örn arbetet i den praktiska
förrådstjänsten ävensom viss läggning och kompetens för samt erfarenhet
i kommersiella förhandlingar med fabrikanter och andra leverantörer.

Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer, som sålunda måste fordras av
ifrågavarande kontrollör, och den av honom utövade tillsynen över förrådsverksamheten
vid kraftverksförvaltningen bör han enligt vattenfallsstyrelsens
mening inneha en högre tjänsteställning än förrådsförvaltaren i Västerås
och de nuvarande kontrollörerna vid kraftverken, vilkas befattningar äro placerade
i 21 :a lönegraden. Styrelsen föreslår därför, att vid kraftverksbyråns
förrådskontor inrättas en ordinarie förste kontrollörsbefattning i 22 :a lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande den 24 januari 1935 anfört följande:

Befattning såsom förste kontrollör finnes, såvitt angår statens vattenfallsverk,
för närvarande icke upptagen å tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet,
vadan ett genomförande av förslaget förutsätter en komplettering av
tjänsteförteckningen i detta hänseende.

De göromål å sagda förrådskontor, vilka skulle ankomma på innehavaren av
den föreslagna förste kontrollörsbefattningen, bestridas sedan september månad
1933 av en å kontoret tjänstgörande, Älvkarleby kraftverk tillhörande ordinarie
kontrollör i 21 :a lönegraden. Lönenämnden, som i anledning av förevarande
remiss avlagt besök i vattenfallsstyrelsen, har därvid inhämtat vissa
närmare upplysningar rörande ifrågavarande kontrollörs tjänsteåligganden.
I avseende härå må följande framhållas.

Förrådskontorets arbetsuppgifter beröra dels upphandlingsväsendet, dels förrådsförvaltningen.
I förstnämnda hänseende har kontoret att verkställa upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

39

handling av den förrådsmateriel, som vid statens vattenfallsverks samtliga avdelningar
erfordras för nybyggnader, underhåll och drift, med undantag dels
för den till andra tjänsteställen förlagda centrala upphandlingen av kraftledningsstolpar
av trä, högspänningsisolatorer, viss husbyggnadsmateriel och viss
annan materiel, dels ock för vissa smärre lokala inköp. Förrådskontorets befattning
med förrådsförvaltningen avser inspektion och tillsyn beträffande de
vid kraftverken befintliga lokala förråden. Förrådskontorets personal utgöres
av en byrådirektör såsom föreståndare, förenämnda kontrollör samt i övrigt
av bokhållare, kontorsskrivare m. fl.

Prövning av infordrade anbud, underhandlingar med anbudsgivare m. m.
utföras av kontorets föreståndare i den omfattning sådant av honom medhinnes.
En del av dessa göromål måste emellertid överlämnas till förenämnda kontrollör
och andra å förrådskontoret tjänstgörande befattningshavare. Kontrollören
har sålunda att biträda föreståndaren vid handläggningen av upphandlingsärenden
och därvid även själv verkställa upphandling av vissa förbrukningsartiklar.
På honom ankommer tillika att organisera transport av inköpta varumängder,
exempelvis skeppningar av upphandlade kolpartier. Han har vidare
att övervaka utförande av löpande göromål å förrådskontoret, vilka göromål
huvudsakligen bestå i införskaffande och granskning av inkomna uppgifter
rörande verkets behov av olika slags förradsmateriel, uppsättande av kungörelser
och brev örn infordrande av anbud, förberedande granskning av anbud
jämte upprättande av upphandlingsprotokoll och andra föredragningshandlingar,
uppsättande av beställningsbrev och kontrakt samt avfattande av cirkulär
till styrelsens byråer och verkets lokalförvaltningar angående träffade uppgörelser
örn inköp, tillsyn över att i förekommande fall erforderliga leveransprov
bliva verkställda och utlovade leveranstider hållas m. m.

I avseende å förrådsförvaltningen har kontrollören att inspektera förråden
vid de olika kraftverken och därvid i främsta rummet tillse, huruvida de av
lokalförråden verkställda direkta inköpen hava lämplig omfattning, huruvida
lokalförrådens behov på lämpligt sätt tillgodoses genom de centrala inköpen,
huruvida i förråden befintliga minimikvantiteter av förradseffekter hava lämplig
omfattning och huruvida icke-kuranta förrådseffekter avverkas eller okas.
Dessutom avses givetvis med sådan inspektion att öva tillsyn över den allmänna
skötseln av kraftverksförråden.

Slutligen har kontrollören att tillse, att förråden Wiva vederbörligen inventerade,
samt att verkställa granskning av upprättade investeringsinstrument.

På grund av vad lönenämnden sålunda inhämtat och i betraktande jämväl
av vad styrelsen i sin framställning i förevarande del anfört, har lönenämnden
kommit till den uppfattningen, att å sagda förrådskontor finnes stadigvarande
behov av en kvalificerad arbetskraft såsom medhjälpare at kontorets föreståndare
ävensom att denne medhjälpare med hänsyn till göromålens art bör
intaga en något högre tjänste- och löneställning än exempelvis förrådsförvaltaren
vid centralförrådet i Västerås (21 :a lönegraden). Nämnden anser sig
sålunda böra förorda, att för kraftverksbyråns förrådskontor inrättas en förste
kontrollörsbefattning, med placering i 22 :a lönegraden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har den fortgående utvecklingen
av statens kraftverks rörelse i förening med efter hand vidtagna åtgärder
för ökad centralisering av vattenfallsverkets upphandlingar medfört
stegrat behov av kvalificerad arbetskraft å kraftverksbyråns förrådskontor.
Då detta behov synes bliva av stadigvarande natur, anser jag mig böra tillstyrka,
att den av vattenfallsstyrelsen vidtagna provisoriska anordningen nu
göres definitiv och att alltså en ny ordinarie befattning inrättas. Med han -

Departe mentschefen.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

syn till arten av de arbetsuppgifter, som komma att åvila denna befattnings
innehavare, har jag intet att erinra mot att befattningen hänföres till 22 :a
lönegraden med benämningen förste kontrollör.

En förste kontrollörsbefattning å kameralbyrån. Vattenfallsstyrelsen har
därjämte hemställt om inrättande av ytterligare en förste kontrollörsbefattning,
avsedd för föreståndaren för kameralbyråns bokföringskontor. Till stöd
härför yttrar styrelsen följande:

Vattenfallsstyrelsens kameralbyra, till vars handläggning höra vissa allmänna
organisations- och förvaltningsärenden, allmänna personalärenden, vissa
speciella personalärenden samt räkenskapsärenden, är uppdelad i en kansliavdelning
och en räkenskapsavdelning. Den sistnämnda avdelningen, som står
under ledning av en kamrer, bestar av ett kassakontor, ett bokföringskontor och
ett revisionskontor.

Denna organisation har tillkommit successivt sålunda, att kassa- och revisionskontoren
inrättades år 1912, bokföringskontoret år 1917 och kansliavdelningen
år 1918. Kamrersbefattningen tillkom i samband med att ordinarie befattningar
för första gången inrättades vid vattenfallsstyrelsens byråer år
1920. Samtidigt erhöll föreståndaren för bokföringskontoret revisors tjänsteställning.

Till ifrågavarande bokföringskontors arbetsuppgifter hör numera huvudsakligen
:

att upprätta räkenskapsjournaler samt verkställa reskontra- och litterabokföring
för styrelsen, inklusive byggnadscentralförrådet, avdelningen för stamoch
landslinjebyggnader samt fastighetsförvaltningen med undantag för Götaälvsavdelningen; att

i allmänhet utskriva räkningar å verkets i ovannämnda reskontra ingående
fordringar;

att granska de från lokalförvaltningarna månatligen inkommande räkenskapsjournalerna
med tillhörande verifikationer (bokföringsorder och bokföringsrapporter); att,

alternerande med revisionskontoret, vid besök hos lokalförvaltningarna
granska deras reskontra-, littera- och förrådsbokföring samt inventera deras
kassor;

att verkställa huvudbokföringen för statens vattenfallsverk i dess helhet samt
i sammanhang därmed upprätta månads- och årsbokslut ävensom sammanställa
erforderliga räkenskapstablåer;

att utföra vissa förberedande beräkningar för förslagen till driftkostnadsstater; att

utskriva och kontrasignera anvisningar å styrelsens giroräkning i riksbanken
och postgirokonto; samt

att upprätta taxeringsuppgifter beträffande styrelsens personal.
o Utvecklingen har emellertid allt mera gått i den riktningen, att kamrern
fått, förutom den allmänna tillsynen över hela räkenskapsavdelningen, mest
ägna sig åt att handlägga revisionsärenden och vissa slags personalärenden
samt att fungera såsom byråchefens assistent och ställföreträdare, under det
att den såsom föreståndare för bokföringskontoret fungerande revisorn fått
tämligen självständigt sköta de på nämnda kontor ankommande arbetsuppgifterna
och direkt inför byråchefen föredraga motsvarande ärenden. Denna anordning,
som med göromålens alltjämt fortskridande ökning genomförts för
undvikande av mellaninstans och därmed följande dubbelarbete, har visat sig
vara ändamålsenlig.

Kungl. Majsts proposition nr lil.

41

Kameralbyråns nuvarande personalorganisation fastställdes i huvudsak år
1920 i enlighet med ett år 1918 upprättat förslag. Sedan dess har statens vattenfallsverks
omfattning och affärsrörelse undergått en betydande ökning, såsom
framgår av nedanstående siffror.

Disponerat kapital vid årets slut.......... 157.957

Förnyelsefonder » » s .........

Pensionsfonder » » » .........

Penningomsättning:

Kapitalökning, netto................ 19.797

Placering av fondmedel i förråd.......• •

Inkomster...................■

Driftkostnader................... 4.997

Förnyelsekostnader . . . 0.051

Summa penningomsättning
Driftöverskott...................

År 1918

År 1933

milj. kr.

milj. kr.

157.957

351.242

3.020

36.027

0.080

2.734

19.797

6.200

—

2.657

11.007

34.336

4.997

17.254

0.051

1.349

35.852

61.796

6.010

17.082

Det är uppenbart, att denna utveckling har medfört en avsevärd ökning av
det arbete och det ansvar, som åvila föreståndaren för vattenfallsstyrelsens bokföringskontor.
Detta arbete kompliceras även genom den mångfald av olika
verksamhetsgrenar (kraftstationsbyggnader, distributionsanläggningar, kraftverksdrift,
kanaldrift, fastighetsförvaltning) och olika lokalförvaltningar (11),
som tillhöra statens vattenfallsverk. Nämnde tjänsteman har jämväl i väsentlig
grad medverkat till utformningen av det vid vattenfallsverket nu tillämpade
bokföringssystemet samt däri undervisat lokalförvaltningarnas bokföringspersonal,
varjämte han har att i viss omfattning lämna denna personal erforderliga
direktiv.

Med hänsyn till den krävande och kvalificerade arten av de göromål, som numera
åligga föreståndaren för bokföringskontoret, anser vattenfallsstyrelsen
det vara befogat, att hans tjänsteställning höjes till en högre lönegrad än de
nuvarande kontrollörernas vid lokalförvaltningarna. Styrelsen föreslår därför,
att ifrågavarande ordinarie revisorsbefattning förändras till en förste kontrollörsbefattning
i 22 :a lönegraden.

Lönenämnden har anfört följande:

Vid förenämnda besök i vattenfallsstyrelsen har lönenämnden ^beretts tillfälle
att taga del av de å bokföringskontoret förekommande göromålen och särskilt
dem, som åvila ifrågavarande revisor. Å kontoret i fråga sker sålunda
vattenfallsverkets huvudbokföring, avseende såväl styrelsen som kraftverken,
kanalverken och fastighetsförvaltningen. Till grund för denna bokföring ligga
dels styrelsens kassa- och omföringsjournaler, vilka föras å bokföringskontoret,
dels de från lokalförvaltningarna varje månad inkommande kassa- och omföringsjournalerna.
Dessa journaler underkastas granskning å bokföringskontoret
i ändamål att kontrollera, att vederbörande poster blivit förda å rätt konto,
att av styrelsen beslutade avskrivnings- och andra bokföringsmässiga åtgärder
bliyit iakttagna o. s. v.

Å bokföringskontoret upprättas vidare balans- samt vinst- och förlusträkningar
för styrelsen och samtliga lokalförvaltningar, varvid de för avslutningen
av omföringsjournalerna erforderliga åtgärder, såsom avsättning till fonder,
avskrivningar m. m., verkställas. .

Slutligen tillkommer det bokföringskontoret att alternerande med revisions -

42 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

kontoret genom besök hos lokalförvaltningarna granska deras bokföring och inventera
deras kassor.

Tydligt är, att det arbete, som sålunda utföres å bokföringskontoret, ställer
betydande krav å den tjänsteman, som har att leda och övervaka arbetet å sagda
kontor. Lönenämnden har också vid sitt besök kunnat konstatera, att de tjänsteåligganden,
som åvila föreståndaren för bokföringskontoret, i vissa hänseenden
likna eller i varje fall närma sig dem, som i allmänhet åvila kamrerare
inom den civila statsförvaltningen. Goda skäl synas fördenskull föreligga för
att ifrågavarande befattningshavare erhåller någon förbättring i sin nuvarande
löneställning. Mot styrelsens förslag att förändra befattningen till en förste
kontrollörstjänst med placering i 22 :a lönegraden framställer sålunda lönenämnden
i och för sig icke någon erinran.

Lönenämnden anser sig emellertid i detta sammanhang icke böra underlåta
att framhålla, att då kamrersgöromålen inom vattenfallsstyrelsen uppenbarligen
kommit att i viss mån anförtros åt annan tjänsteman än den för ändamålet
avsedda kamrern (lönegrad 24), det synes böra vid inträffande vakans å kamrerstjänsten
tågås under övervägande, huruvida tjänsten bör bibehållas vid nuvarande
benämning och lönegradsplacering eller eventuellt ombildas med hänsyn
till de förskjutningar i arbetsfördelningen, som inträtt.

mentschefén ^ betraktande av såväl den på grund av vattenfalls verkets växande rörelse
ökade arbetsbördan för bokföringskontorets föreståndare som ock den omständigheten,
att han fått alltmera självständigt fullgöra sina arbetsuppgifter, synes
det befogat, att ifrågavarande befattning erhåller en något högre löneställning.
Jag vill därför tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag, att revisorsbefattningen
å bokföringskontoret utbytes mot en förste kontrollörsbefattning.

En ny kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden vid Trollhätte kraftverk. I

sin skrivelse den 30 november 1934 har vattenfallsstyrelsen vidare föreslagit
inrättande av en ny kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden för kraftdebiteringskontoret
vid Trollhätte kraftverk. Styrelsen anför till stöd för förslaget
följande:

Vid vart och ett av Trollhätte och Älvkarleby kraftverk finnes ett särskilt
kraftdebiteringskontor för uträkning och fakturering av kraftavgifter. Dessa
kontor förestås vid Trollhätte kraftverk av en ordinarie bokhållare (17 :e lönegraden),
som från och med år 1927 innehar förordnande att bestrida göromål
såsom kontrollör i 20 :e lönegraden mot ersättning enligt 20 § 3 mom. avlöningsreglementet,
och vid Älvkarleby kraftverk av en såsom extra tjänsteman
i 22 :a lönegraden anställd ingenjör, vilken därjämte handhar driftstatistik och
inköp av mätare.

Då föreståndaren för Trollhätte kraftverks kraftdebiteringskontor sålunda
är ordinarie tjänsteman i lägre befattning än som motsvarar de honom sedan
lång tid tillbaka anförtrodda göromålen, har vattenfallsstyrelsen funnit tiden
nu vara inne att mera definitivt ordna hans tjänsteställning. Beträffande
motsvarande tjänsteman vid Älvkarleby kraftverk synes däremot denna fråga
böra tills vidare uppskjutas i avvaktan på en blivande omprövning av spörsmålen
angående anställningsformer och lönegrader för ingenjörspersonalen i
mellangraderna.

Vid Trollhätte kraftverk finnas för närvarande cirka 370 högspänningsabonnenter
_ (kommunala elektricitetsverk, industrier och distributionsföreningar)
samt cirka 3,900 lågspänningsabonnenter (vid direkt detaljdistribution). De

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

43

för år 1933 debiterade kraftavgifterna uppgingo vid nämnda kraftverk till
cirka 11,465,000 kronor.

För högspänningsabonnenterna är kraftdebiteringen betydligt besvärligare
än för lågspänningsabonnenterna, enär det är flera olika faktorer att därvid
taga hänsyn till. De med industrier och kommunala elektricitetsverk avslutade
kraftkontrakten äro i stor omfattning vart för sig av speciell natur med
olika särbestämmelser för skilda slag av kraftkonsumtion och kräva därför vid
kraftdebiteringen en särskild behandling för varje abonnent. Ofta har en dylik
abonnent två eller flera på skilda tider tillkomna kontrakt med olika bestämmelser.
Beträffande vissa stora abonnenter och s. k. samkörningsabonnenter är
uträkningen av kraftavgifterna synnerligen besvärlig och tidsödande.

Det arbete, som påvilar föreståndaren för ifrågavarande kraftdebiteringskontor,
är sålunda mycket maktpåliggande och ansvarsfullt, jämväl med hänsyn
till att detsamma svårligen kan fullständigt kontrolleras och att en oriktig
debitering kan medföra ekonomiska konsekvenser av betydande räckvidd.
Arbetets omfattning tenderar även att alltjämt ökas.

Vid nu företagen jämförelse med andra närstående befattningar har vattenfallsstyrelsen
funnit, att förevarande befattning skäligen bör placeras i 21 :a
lönegraden. Styrelsen föreslår alltså, att det för föreståndaren för Trollhätte
kraftverks kraftdebiteringskontor inrättas en ordinarie kontrollörsbefattning i
21:a lönegraden.

Lönenämnden yttrar på denna punkt följande:

Vid av lönenämnden, efter därtill erhållet tillstånd, företagen resa i anledning
av förevarande remiss har nämnden avlagt besök å nu ifrågavarande kontor
och därvid beretts tillfälle att inhämta närmare kännedom om å kontoret
förekommande arbetsuppgifter. Dessa bestå huvudsakligen i att registrera
kraftleveranskontrakt och bevaka dylika kontrakts uppsägning, upphörande
m. m., att öva kontroll över att abonnenternas kraftuttagning^ej överstiger kontraktens
bestämmelser, att beräkna och utfärda räkningar a kraftverket tillkommande
energiavgifter, vilka räkningar numera underskrivas av kontorets
föreståndare, att tillse att likvid för fullgjorda kraftleveranser inflyta, att
verkställa räntedebitering vid för sent influtna likvider, att föra statistik över
abonnenternas kraftuttagning och kraftavgifter, att upprätta ekonomiska sammandrag
och verkställa därmed i samband stående utredningar, att ombesörja
korrespondens i till kontoret hörande ärenden, m. in.

Vad särskilt föreståndarens arbetsuppgifter angår, är att marka, att denne
har att svara för att de olika kontraktens bestämmelser bliva vid energidebiteringen
rätt tolkade och tillämpade, ett arbete som i synnerhet vad kontrakten
med högspänningsabonnenterna angår är av mycket invecklad natur. Till belysande
av kraftdebiteringens omfattning må nämnas, att under år 1933 antalet
krafträkningar med högspänningsabonnenter uppgick till omkring 1,500 och
antalet krafträkningar med lågspänningsabonnenter till omkring 11,200.

I betraktande av vad lönenämnden inhämtat beträffande nu ifrågavarande
befattningshavares tjänsteåligganden synes nämnden någon erinran icke vara
att framställa mot att för Trollhätte kraftverks debiteringskontor inrättas en
ordinarie kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden.

Med hänsyn till de ansvarsfulla arbetsuppgifter av ofta invecklad natur,
som åvila föreståndaren för ifrågavarande avdelning vid Trollhätte kraftverk,
vill jag lika med lönenämnden tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag, att för
dessa arbetsuppgifter inrättas en kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden.

Departe mentschefen.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

En ny kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden vid de norrländska kraftverken.
I sin skrivelse den 30 november 1934 har vattenfallsstyrelsen ånyo
framfört ett av styrelsen i skrivelse den 23 december 1932 framlagt förslag
om inrättande av bland annat en kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden vid
de norrländska kraftverkens förvaltning m. m.

Beträffande denna fråga torde få erinras örn följande.

Vattenfallsstyrelsens i skrivelsen den 23 december 1932 framlagda förslag
innebar i sin helhet, att utöver de två ordinarie kontrollörsbefattningar (21 :a
lönegraden), vilkas innehavare äro föreståndare för Trollhätte och Älvkarleby
kraftverks kamerala avdelningar för handläggning av personal- och räkenskapsärenden
m. m., skulle inrättas fyra nya ordinarie kontrollörsbefattningar.
Av dessa skulle två placeras i 21 :a lönegraden och avses för ledningen
av de kamerala avdelningarna vid Motala kraftverk och de norrländska kraftverken,
vilka avdelningar förestodos, den förra av en extra kontrollör i 20 :e
lönegraden och den senare av en ordinarie kontorsskrivare (15:e lönegraden)
med förordnande såsom extra bokhållare (17:e lönegraden). De övriga två
kontrollörsbefattningarna skulle placeras i 20 :e lönegraden och avses för ledningen
av den kamerala avdelningen vid Västerås kraftverk samt fastighetsoch
förrådsavdelningen vid Trollhätte kanalverk, vilka avdelningar förestodos,
den förra av en ordinarie kontorsskrivare med förordnande såsom extra bokhållare
och den senare av en ordinarie kanalinspektör av klass 2 (18 :e lönegraden)
med förordnande såsom extra kontrollör i 20 :e lönegraden. I sist
angivna del förutsatte styrelsens förslag, att i 20 :e lönegraden av avlöningsreglementets
tjänsteförteckning infördes befattningen kontrollör vid statens
vattenfallsverk.

I häröver den 21 januari 1933 avgivet utlåtande föreslog lönenämnden på
anförda skäl, att med inrättandet av de nya kontrollörsbefattningarna finge
tills vidare anstå.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 27 januari 1933 (i propositionen nr
87) av detta förslag framhöll jag, att det icke syntes oundgängligt, att frågan
örn förbättrad löneställning för ifrågavarande kamerala föreståndarbefattningar
redan då upptoges till prövning, varför jag lika med lönenämnden
ansåg, att under rådande förhållanden så ej heller borde ske.

I enlighet härmed avläts icke något förslag i ämnet till 1933 års riksdag.

I skrivelse den 28 oktober 1933 förnyade vattenfallsstyrelsen sitt förslag om
ifrågavarande fyra kontrollörsbefattningars inrättande.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 9 november 1933, att nämnden under
besök vid Motala kraftverk haft tillfälle att taga närmare del av de arbetsuppgifter,
som i allmänhet åvilade föreståndarna för de kamerala avdelningarna
vid kraftverken och särskilt den extra kontrollören vid nyssnämnda
kraftverk. Efter en närmare motivering anförde lönenämnden, att därest
Kungl. Maj :t skulle anse rådande förhållanden icke utgöra hinder för uppförande
av förenämnda fyra kontrollörstjänster, nämnden icke hade något att
. erinra mot den av vattenfallsstyrelsen föreslagna lönegradsplaceringen.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 9 februari 1934 av frågan anförde jag,

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

45

att den förebragta utredningen syntes ådagalägga, att beredande av en förbättrad
löneställning för omförmälda kamerala föreståndarbefattningar i och
för sig borde kunna ifrågakomma. Emellertid fann jag mig under rådande
förhållanden kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag endast i vad det avsåge
de kamerala föreståndarna vid Motala kraftverk och Trollhätte kanalverk,
för vilka alltså skulle inrättas ordinarie kontrollörsbefattningar i 21 :a respektive
20 :e lönegraden.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom i proposition nr 122 framställda förslag
beslöt nästlidet års riksdag (skrivelse nr 144) upptagande i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk av befattningen kontrollör i

20 :e lönegraden samt ökande av antalet ordinarie kontrollörsbefattningar i

21 :a lönegraden från 2 till 3, varefter Kungl. Maj:t genom brev den 13 april
1934 fastställde antalet ordinarie kontrollörsbefattningar i 20 :e lönegraden vid
vattenfallsverket till 1.

I sin föreliggande framställning har vattenfallsstyrelsen åter upptagit spörsmålet
örn inrättande av en kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden vid de norrländska
kraftverken samt en kontrollörsbefattning i 20 :e lönegraden vid
Västerås kraftverk. Då, såsom nyss omförmälts, kontrollörsbefattning i 20.e
lönegraden numera införts vid statens vattenfallsverk i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning samt prövning av frågan örn inrättande av ytterligare^ en
dylik befattning alltså ankommer på Kungl. Maj :t, torde jag här få uppehålla
mig endast vid förslaget örn inrättande av en kontrollörsbefattning i 21 :a lönegraden
vid de norrländska kraftverken.

Innan jag ingår på nu föreliggande framställning härom, torde jag fa omnämna
vad vattenfallsstyrelsen i sin förut omförmälda skrivelse den 23 december
1932 anförde till stöd för sitt förslag i ämnet. Berörda skrivelse innehöll,
såvitt nu är i fråga, huvudsakligen följande:

Göromålen för föreståndarna för de kamerala avdelningarna vid Motala och
Västerås kraftverk samt vid de norrländska kraftverken hade genom rörelsens
utveckling under de senare åren sa avsevärt ökats, att deras tjänsteställningar
ej längre stöde i skäligt förhållande till deras maktpåliggande arbetsuppgifter.
Å andra sidan ansåge sig vattenfallsstyrelsen dåmera hava vunnit
tillräcklig erfarenhet rörande dessa arbetsuppgifter för att kunna toresia ett
mera definitivt fixerande av motsvarande befattningars tjänsteställning genom
deras uppförande å ordinarie stat.

De lokala kraftverksförvaltningarna vore sinsemellan olika stora väsentligen
beroende på olikheter i såväl energiproduktionens som energidistnbutionens
art och omfattning. Både på grund härav och med hänsyn till andra
särskilda omständigheter, vilka nämndes i det följande, hade det icke befunnits
vare sig möjligt eller lämpligt att genomföra en fullt likformig arbetsfördelning
med avseende å de kamerala avdelningarna vid de olika kraitverken.
De arbetsuppgifter, som ålåge dessa avdelningar vöre i stora drag angivna
i följande .tabell, i vilken respektive kraftverksförvaltnmgar vore betecknade
med T, Ä, M, V och N. . t \ M V 1ST

1 Personalärenden och personalbokföring.............: • • 1 A m V ^

2. Granskning av avlöningslistor, reseräkningar och övriga _

utbetalningshandlingar . .. . ...................... 1 X yr ___ M

3. Förrådsförvaltning och upphandlingar ................ — a m

46

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

4. Uträkning och fakturering av energiavgifter .......... — — M — N

5. Fakturering av hyres- och arrendeavgifter samt andra

fordringar ...................................... T Ä M Y N

6. Indrivning av fordringar............................ T Ä M V N

7. Kassagöromål och kontroll därå...................... — — M V N

8. Räkenskapsbokföring .............................. T Ä M V N

9. Beräkningar för driftkostnadsstater och årsbokslut .... T Ä M Y N

10. Fastighetsförvaltningsärenden ...................... ...M — N

11. Registratorsgöromål och maskinskrivning för hela huvud kontoret

........................................ T Å M Y N

Beträffande denna tabell finge vattenfallsstyrelsen meddela följande förklaringar.

Uträkning och fakturering av energiavgifter verkställdes vid de två största
kraftverken, Trollhätte och Älvkarleby kraftverk, av särskilda kraftdebiteringsavdelningar.
Motsvarande göromål vid Motala kraftverk ombesörjdes av
kamerala avdelningen beträffande vissa slags abonnenter och av en teknisk
tjänsteman beträffande andra abonnenter. Yid norrländska kraftverken verkställdes
energiavgifternas uträkning och fakturering av viss distriktspersonal,
men de sålunda upprättade energiräkningarna kontrollerades av föreståndaren
för kamerala avdelningen. Vid Västerås kraftverk förekomme ingen energidebitering.

Vid Trollhätte, Älvkarleby och Västerås kraftverk funnes väsentligen inga
andra fastigheter än sådana, som användes för kraftanläggningar och tjänstebostäder.
Däremot funnes vid Motala kraftverk och norrländska kraftverken
jämväl fastigheter, som uthyrdes eller utarrenderades till utomstående. Föreståndarna
för de kamerala avdelningarna vid sistnämnda två kraftverksförvaltningar
toges därför även i anspråk för handläggning av fastighetsförvaltningsärenden.
Särskilt vid norrländska kraftverken hade denna fastighetsförvaltning
fått relativt stor omfattning genom de under en följd av år verkställda
inköpen av vattenfall i vissa norrländska älvar jämte tillhörande strandfastigheter.

Ehuru Motala kraftverk och norrländska kraftverken i och för sig vöre
ganska betydande affärsföretag, vore de dock mindre än Trollhätte och Älvkarleby
kraftverk med avseende å förvaltningens storlek och affärsrörelsens
omfattning. Äv det nu anförda framginge emellertid, att de kamerala avdelningarna
vid de sistnämnda kraftverken vore befriade från åtskilliga slags
arbetsuppgifter, som ålåge de förstnämnda kraftverkens kamerala avdelningar,
vilka därför hade en mera mångsidig verksamhet. Detta förhållande medförde,
att de kamerala föreståndarebefattningarna vid Motala kraftverk och
norrländska kraftverken vore fullt ut lika krävande som kontrollörsbefattningarna
vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk.

Föreståndarna för de kamerala avdelningarna vid statens kraftverk, vilka
tjänstemän även i viss utsträckning hade befogenhet att attestera utbetalningshandlingar,
vore närmast jämförliga med kamrerare eller kontorschefer vid
privata affärsföretag av motsvarande storleksordning. Enligt vattenfallsstyrelsens
mening borde ifrågavarande befattningshavare, med undantag för den
i Västerås, egentligen hänföras till 22 :a lönegraden, till vilken lönegrad hörde
förste kontrollörer vid post- och telegrafverken samt distrikts- och verkstadskamrerare
vid statens järnvägar. Vattenfallsstyrelsen funne emellertid icke
den dåvarande tidpunkten lämplig för att påyrka någon höjning av den för ordinarie
kontrollör vid statens vattenfallsverk gällande placeringen i 21 :a lönegradan
utan läte med hemställan härom tills vidare bero i avvaktan på en allmän
omprövning av de ordinarie befattningarnas lönegradsplacering i samband
med den tilltänkta revisionen av gällande avlöningsreglementen för statens

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

47

tjänstemän, under förutsättning att tidpunkten för denna revision icke bleve allt
för långt framskjuten. Styrelsen inskränkte sig därför för det dåvarande till
att föreslå inrättande av ytterligare två ordinarie kontrollörsbefattningar i
sistnämnda lönegrad, en vid Motala kraftverk och en vid norrländska kraftverken.

I föreliggande skrivelse den 30 november 1934 erinrar vattenfallsstyrelsen
örn den av 1934 års riksdag beslutade höjningen i löneställning för de kamerala
föreståndarna vid Motala kraftverk och Trollhätte kanalverk samt anför
vidare följande:

På grund av vad sålunda förekommit har vattenfallsstyrelsen i enlighet med

20 § 3 mom. avlöningsreglementet förordnat motsvarande tjänstemän vid
norrländska kraftverken och Västerås kraftverk att från och med den 1 juli
1934 tills vidare bestrida kontrollörsgöromål, svarande mot dylika tjänster i

21 :a respektive 20 :e lönegraden.

Vattenfallsstyrelsen kan emellertid icke finna, att det föreligger någon som
helst anledning, varför de kamerala föreståndarbefattningarna vid sistnämnda
båda kraftverk fortfarande skola vara endast provisoriskt organiserade, då
motsvarande befattningar vid de övriga kraftverken äro ordinarie. Enligt
beslut av 1934 års riksdag finnes emellertid numera befattning såsom kontrollör
i 20 :e lönegraden vid statens vattenfallsverk intagen i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen. Frågan om inrättande av en
ordinarie kontrollör sbefattning för den kamerala föreståndaren vid Västerås
kraftverk behöver således ej underställas riksdagen, varför styrelsen framdeles
torde återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Beträffande ifrågavarande befattning vid norrländska kraftverken tillåter
sig vattenfallsstyrelsen erinra örn den i styrelsens skrivelse den 23 december
1932 lämnade redogörelsen, av vilken framgår, att de arbetsuppgifter, som
åligga de kamerala avdelningarna vid Motala kraftverk och norrländska kraftverken,
äro till arten fullkomligt överensstämmande. För att i viss mån belysa
det kamerala arbetets omfattning lämnas här nedan några jämförande
data rörande nämnda kraftverk.

År 1933.

Bruttoinkomsten av kraftavgifter, kronor.....

Antal bögspänningsabonnenter..........

» lågspänningsabonnenter..........

Arrende- och hyresinkomster, kronor.......

Antal arrendatorer och hyresgäster........

Driftkostnader (utom extra avskrivning, avsättning
till förnyelsefond och andel i central administration),
kronor .................

Anläggnings- och förnyelsekostnader (utom andel

i central administration), kronor........

Kassaomsättning (utom bank- och postgirokonton),

kronor ....................

Antal kassaverifikationer............

» journalverifikationer...........

Inventarie- och materialieförrådens omsättning (ingående
och utgående poster), kronor......

Antal personal i medeltal............

Motala

Norrländska

kraftverk

kraftverken

3,506,425

4,277,786

104

56

129

1,271

19,626

55,618

71

226

482,544

1,336,024

223,472

350,125

3,576,318

3,089,057

4,420

5,478

326

740

134,921

167,192

79

115

Med hänsyn till såväl det ovan anförda som andra föreliggande omständigheter
framstår det för vattenfallsstyrelsen såsom klart, att den kamerala före -

Departe mentschefen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

ståndartjänsten vid norrländska kraftverken är väl jämförlig med kontrollörstjänsten
vid Motala kraftverk. Styrelsen vågar därför ånyo hemställa, att
för norrländska kraftverken inrättas en ordinarie kontrollörsbefattning i 21 :a
lönegraden.

Lönenämnden har i utlåtande den 24 januari 1935 åberopat vad nämnden
i sitt utlåtande den 9 november 1933 anfört.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört torde med en definitiv reglering
av löneställningen för den kamerala föreståndaren vid de norrländska
kraftverkens förvaltning icke längre böra anstå. Då jag icke har något att
erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen för ifrågavarande befattning,
får jag alltså tillstyrka, att för ändamålet inrättas en ordinarie kontrollörsbefattning
i 21 :a lönegraden.

Uppflyttning i lönegrad av vissa maskinistbefattningar samt av montörsbefattningarna.
I sin skrivelse den 30 november 1934 har vattenfallsstyrelsen
framlagt förslag rörande uppflyttning i lönegrad av vissa maskinistbefattningar
samt av montörsbefattningarna vid statens vattenfallsverk. Till stöd
härför anför styrelsen följande.

Maskinisterna vid statens vattenfallsverk hava från och med löneregleringen
år 1920 varit placerade i dåvarande 4:e, nuvarande 8:e lönegraden.
Under tiden efter år 1920 har emellertid driften i kraftstationerna i
många hänseenden omlagts.

Med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits rörande maskinaggregatens
driftsäkerhet, ävensom med hänsyn till vissa nya automatiska säkerhetsanordningar,
som införts, har antalet maskinister vid maskinanläggningarna på
vissa ställen väsentligt minskats. På andra håll har maskinaggregatens antal
ökats utan att antalet maskinister blivit förändrat. Maskinister (sålunda
icke förste maskinister) tjänstgöra på flera ställen såsom ansvarsmaskinister,
nämligen dels där det för maskinsalen i dess helhet finnes skiftgående maskinmästare,
såsom i Trollhättan, dels där maskinanläggningen är med hänsyn till
aggregatens antal och storlek mindre omfattande, såsom i Motala. Betecknande
för de ändrade förhållandena är, att det i Trollhättans kraftstations
maskinsal användes vid första utbyggnaden en man per 2 aggregat, efter andra
utbyggnaden en man per 22/3 aggregat, efter tredje utbyggnaden en man per
3j/4 aggregat och nu en man per 41/3 aggregat, varvid i personalen inräknats
både maskinmästare, förste maskinister och maskinister.

Även i övriga kraftstationer har antalet maskinaggregat per maskinist ökats
sedan år 1919, då den nuvarande inplaceringen i lönegrad fastställdes. Sålunda
har i Porjus kraftstation antalet aggregat ökats från 4 till 7, däribland
två nya dubbelgeneratoraggregat, utan att antalet man per skift ökats. I
maskinstationen vid Västerås kraftverk har antalet ångturbinaggregt ökats
från 2 till 5 och maskineffekten från 14,000 till 110,000 kW. Vid mindre
omfattande ångdrift skötes arbetet i maskinstationen, kontrollrummet och ställverket
fortfarande av två man per skift. Vid mera omfattande ångdrift mäste
däremot extra personal anlitas för tillsyn av ångturbinaggregaten. I Älvkarleby
kraftstation är antalet maskinaggregat oförändrat, men driftpersonalen
har minskats med en man per skift. I Motala kraftstation har antalet
maskinaggregat ökats från 2 till 3, varjämte en mycket omständlig registrering
av vattenförbrukningen tillkommit i samband med veckoregleringens ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

49

nomförande, utan att driftpersonalens antal eller ställning ändrats. I Lilla
Edets kraftstation har antalet man per skift minskats från 3 till 2 utom beträffande
dagskiftet.

I de stora ställverksanläggningarna, exempelvis i Trollhättan, Älvkarleby
och Västerås, har arbetet blivit väsentligt mycket mera omfattande än förut
på grund av ökat antal maskin-, transformator- och linjeenheter samt ledningsnätets
större utsträckning.

Örn det sålunda på flertalet håll föreligger anledning att höja maskinisternas
löneställning, finnas vid enstaka tjänsteställen maskinistbefattningar, beträffande
vilka en höjning av ställningen icke synes vara motiverad. Så är
t. ex. förhållandet med maskinisterna i pannhuset vid Västerås kraftverk och
maskinisterna vid kanalverken.

Vattenfallsstyrelsen finner det därför vara önskvärt, att vid sidan av den
nuvarande maskinistbefattningen i 8:e lönegraden även inrättas en maskinistbefatting
i 10 :e lönegraden, till vilken större delen av de nuvarande maskinisterna
skulle uppflyttas.

Enligt nuvarande avlöningsreglemente äro montörerna vid statens
vattenfall sverk placerade i 8:e lönegraden. Montörerna tjänstgöra i stort sett
vid distributionsanläggningarna. Vid de största sekundärstationerna äro anställda
under stationsmästare)! dels en förste montör, dels en ä två montörer.
Vid de medelstora och mindre sekundärstationerna finnes det under stationsbefälhavaren,
som kan vara stationsmästare eller förste montör, en eller två
montörer.

Sekundärstationerna hava med åren blivit större och mera komplicerade genom
att transformatoreffekten och antalet utgående linjer ökats, genom att
linjerna sammankopplats med angränsande sekundärstationsområden, genom
att spänningsreglering införts, genom att strömbrytare insatts i större omfattning
för de olika in- och utgående linjerna samt genom att det sammankopplade
ledningsnätet kräver ett mera komplicerat reläsystem för åstadkommande
av automatisk frånkoppling av felaktiga linjer till skydd för driften å^de icke
felaktiga delarna av distributionsnätet. Allt detta har gjort, att anspråken på
den personal, som skall sköta dessa anläggningar, blivit större än förut även
med hänsyn till de ökade krav, som måste ställas på driftsäkerheten i och
med kraftdistributionens tillväxt.

Utom skötsel av sekundärstationen ingå i stationsbefälhavarens arbetsuppgifter
även tillsyn av till stationsområdet hörande sekundärlinjer, tertiärstationer
och abonnentanläggningar samt arbetsledning vid nybyggnad av sekundärlinjer
och tertiärstationer. Detta kräver i allmänhet, att stationsbefälhavaren
under en stor del av sin tjänstgöring måste vara frånvarande från sekundärstationen,
varvid förste montörer respektive montörer få övertaga skötseln
av och ansvaret för stationen. Härav framgår, att montörerna i stor omfattning
måste tjänstgöra som ställföreträdare för stationsbefälhavaren i fråga
örn sekundärstationernas skötsel, varjämte de även mäste inträda som vikarier
under stationsbefälhavarens semestrar eller andra ledigheter.

Med hänsyn till de skärpta krav, som sålunda ställas på montörerna, synes
det vattenfallsstyrelsen skäligt, att dessa uppflyttas från 8je till 9:e lönegraden.
Ehuru montörernas ansvar är något olika på olika håll, torde det dock
vara lämpligt att inplacera samtliga i denna lönegrad. Såsom ytterligare
skäl för denna uppflyttning må framhållas, att före ^1919 års lönereglering
montörerna voro placerade ett lönesteg högre än de dåvarande maskinisterna
av 2 :a graden, motsvarande de nuvarande maskinisterna, av vilka nu i enlighet
med vattenfallsstyrelsens förslag större delen skulle uppflyttas i 10 :e lönegraden.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

I en till Kungl. Majit den 14 januari 1935 ingiven skrift Ilar statens vattenf
allsi) erks tjänst emanna för hund biträtt förslaget om inrättande av makinistbefattningar
i 10 :e lönegraden samt därvid framhållit, att även vid pannhuset
vid Västerås kraftverk och vid kanalverken funnes maskinistbefattningar, vilka
efter noggrann prövning borde uppflyttas i lönegrad.

Lönenämnden har anfört följande:

I ändamål att vinna ökad klarhet i dessa ur principiell synpunkt betydelsefulla
frågor har lönenämnden avlagt besök vid statens vattenfallsverks anläggningar
i Trollhättan och Vargön, varjämte nämnden besökt ångkraftverket
i Västerås. För att kunna anställa jämförande iakttagelser rörande den
organisation, som tillämpas vid kraftanläggningar i privat ägo, har nämnden
därjämte besökt Sydsvenska kraftaktiebolagets anläggningar vid Lagan och
därvid inhämtat uppgifter och upplysningar angående den hos bolaget anställda
maskinistpersonalens tjänstgörings- och löneförhållanden.

Nämnden har vidare haft ingående överläggningar med driftdirektören i
vattenfallsstyrelsen och vissa kraftverksdirektörer vid statens vattenfalls verk
och från dem mottagit promemorior med utförliga redogörelser för personaluppsättning
och arbetsfördelning vid de statens vattenfallsverk tillhöriga
kraftverken. Från vattenfallsstyrelsen har nämnden fått mottaga uppgift
å antalet av de maskinister, som vore avsedda att uppflyttas till den ifrågasatta
högre maskinistgraden.

Lönenämnden har genom egna iakttagelser ävensom genom de under hand
lämnade upplysningarna kommit till den uppfattningen, att å en del av den
maskinistpersonal vid statens vattenfallsverk, som för närvarande är placerad
i 8:e lönegraden, vilar ett arbete och ett ansvar, som motiverar uppfattning
till en något högre löneställning. Nämnden har särskilt uppmärksammat,
att skillnaden i arbetsuppgifter mellan förste maskinister och maskinister icke
längre är så markerad, att den motsvarar den avsevärda skillnaden i löneställning
mellan dessa grupper av befattningshavare. Från att tidigare hava i
utpräglad grad varit biträden åt förste maskinisterna, hava maskinisterna på
sina håll övertagit mera självständiga arbetsuppgifter och, i den mån kraftverksrörelsen
utvecklats, blivit underkastade allt större krav i fråga örn fackkunskap
och förmåga av självständigt handlande. I väsentlig mån har härtill
bidragit den av vattenfallsstyrelsen påpekade omständigheten, att maskinistpersonalen
fått under sin tillsyn och vård ett allt större antal maskinaggregat,
utan att motsvarande utökning av personalen vidtagits.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter och med stöd av erhållna upplysningar
angående avlöningsförhållandena vid icke-statliga kraftverksanläggningar
finner lönenämnden icke anledning att motsätta sig inrättandet av den
föreslagna nya maskinistbefattningen, med placering i 10 :e lönegraden. Till
denna lönegrad skulle enligt vattenfallsstyrelsens beräkning uppflyttas 22
av de vid verket nu befintliga 42 ordinarie maskinisterna, medan de övriga 20
skulle kvarbliva i 8:e lönegraden.

I detta sammanhang anser sig lönenämnden böra framhålla önskvärdheten
av att genom vattenfallsstyrelsens försorg en undersökning kommer tillstånd
angående den lämpliga lönegradsplaceringen för verkets förste maskinister.
Som ovän framhållits, äro förste maskinisterna för närvarande hänförda till
14 :e lönegraden. På grund av lönenämndens vid ovannämnda besök i Trollhättan
gjorda iakttagelser har nämnden ansett sig böra ifrågasätta, huruvida
icke ifrågavarande befattning kunde nedflyttas till 12 :e lönegraden. Något
bestämt uttalande härom anser sig nämnden dock icke för närvarande kunna
göra.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

51

Vad härefter beträffar vattenfallsstyrelsens förslag om uppflyttning av
samtliga montörer från 8:e till 9:e lönegraden, vill nämnden framhålla, att
styrelsens framställning i denna del är av samma principiella innebörd som de
framställningar om högre lönegradsplacering, vilka på sin tid till mycket stort
antal framkommo från verksstyrelser och personalorganisationer i anledning
av tillsättande av 1928 års lönekommitté och sedermera överlämnades till denna.
Sedan dessa framställningar blivit av kommittén till Kungl. Majit utan
behandling återställda, hava desamma, så vitt för nämnden är bekant, i allmänhet
av Kungl. Maj :t avslagits, utan att detta föregåtts av någon mera ingående
prövning av de framställda kravens berättigande. Nämnden förutsätter,
att Kungl. Maj :ts mening därvid varit, att en mera omfattande revidering
av avlöningsreglementets tjänsteförteckning med den däri angivna fördelningen
å lönegrader av de vid verken befintliga befattningarna borde anstå till
en blivande allmän lönereglering.

Örn ock lönenämnden vid behandlingen av montörernas lönefråga funnit
visst fog föreligga för bifall till vattenfallsstyrelsens hemställan örn uppflyttning
av befattningen till 9 :e lönegraden, kan nämnden dock icke förorda, att
denna fråga nu upptages till avgörande framför de från andra håll tidigare
framförda förslagen örn allmän uppflyttning av vissa kategorier av tjänstemän
från en lönegrad till en annan.

Med hänsyn emellertid därtill, att den nuvarande tjänsteförteckningen till
sina grunddrag är av relativt gammalt datum och härrör från en tid, då förhållandena
voro helt annorlunda än nu, och då särskilt vissa av kommunikationsverken
sedan dess undergått en mycket betydande utveckling, vill lönenämnden
— därest icke en allmän lönereglering kan förväntas komma till stånd
inom en nära framtid — ifrågasätta, huruvida icke åtgärder böra vidtagas
för verkställande av en revidering av tjänsteförteckningen.

Skiljaktig mening har anmälts av suppleanten i lönenämnden, byråchefen A.
Jacobson, som anfört, att han icke kunnat ansluta sig till nämndens uttalande
rörande förste maskinisternas lönegradsplacering samt att han ansett, att nämnden
bort tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag om montörernas uppflyttning
i lönegrad.

Av den förebragta utredningen framgår, att till följd av den fortgående utvecklingen
av vattenfallsverkets rörelse och förändringen av maskinisternas
arbetsuppgifter till mera självständiga allt större fordringar kommit att ställas
på dessa befattningshavare, särskilt dem i vissa kraftverks maskinsalar och
ställverksanläggningar. I hög grad bidragande orsak härtill har varit, att denna
personal kommit att omhänderhava allt större antal maskinaggregat, utan
att antalet befattningshavare i motsvarande mån utökats. Vägande skäl synas
mig alltså i detta fall tala för att en något förbättrad löneställning beredes
de maskinister, vilkas arbetsuppgifter på sätt nyss anförts blivit mera krävande.
Jag anser mig därför böra biträda vattenfallsstyrelsens förslag, att
för sådant ändamål inrättas maskinistbefattning i 10 :e lönegraden. Därest
vad sålunda förordats vinner riksdagens bifall, torde det ankomma på Kungl.
Majit att efter förslag av vattenfallsstyrelsen fastställa antalet befattningar
inom de båda maskinistgraderna. Beträffande den av lönenämnden berörda
frågan om förändrad löneställning för förste maskinisterna torde densamma
först efter särskild utredning kunna upptagas till prövning.

Departe mentschefen.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe mentschefen.

Vad därefter angår förslaget om uppfattning i lönegrad av montörerna vid
vattenfallsverket, framgår av den av vattenfallsstyrelsen lämnade redogörelsen,
att jämväl på åtskilliga befattningshavare av denna kategori fordringarna
måst ställas allt högre på grund av det ökade arbete och ansvar, som
den fortgående utvecklingen av kraftverksrörelsen och intensifieringen av driften
medfört. Goda skäl synas mig alltså anförda för att giva även vissa montörer
något högre löneställning.

Vattenfallsstyrelsen har ifrågasatt, att av lämplighetsskäl samtliga montörshefattningar
skulle uppflyttas till 9:e lönegraden. K andra sidan har
lönenämnden — med konstaterande likväl att visst fog förelåge för en löneuppflyttning
-—• av principiella skäl avstyrkt, att hela denna fråga nu företoges
till avgörande, samt i stället uttalat sig för en snar revision av avlöningsreglementets
tjänsteförteckning. Huruvida en dylik revision inom den
närmaste framtiden kan komma till stånd är emellertid ovisst. Med hänsyn
härtill och då skäl för lönegradsuppflyttning för de montörer, vilkas arbetsuppgifter
blivit mera krävande, synas mig föreligga i lika grad som för
den av mig redan förordade högre löneplaceringen för vissa maskinister, anser
jag mig böra förorda, att frågan härom nu upptages till prövning. Jag
finner mig därvid böra tillstyrka, att för nu berörda ändamål inrättas montörsbefattning
jämväl i 9 :e lönegraden. Vid bifall härtill torde antalet befattningar
inom de båda montörsgraderna efter förslag av vattensfallsstyrelsen få
bestämmas av Kungl. Maj:t.

Inrättande av förste reparatörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen har i sin
skrivelse den 30 november 1934 anfört, att vid vissa större kraftstationer funnes
ett mindre antal ordinarie montörer och extra förste reparatörer, vilka
vore sysselsatta med reparationsarbeten å huvudsakligen maskinella och andra
mekaniska anordningar och vilkas arbete vore likvärdigt med de maskinisters,
vilka av styrelsen föreslagits skola hänföras till en högre lönegrad och för
vilka de även vid behov måste vikariera. Enligt styrelsens mening borde för
dessa befattningshavare inrättas ordinarie befattning såsom förste reparatör
(10:e lönegraden), vilken befattning redan funnes vid både telegrafverket och
statens järnvägar.

Styrelsen har därför hemställt, att i avlönings reglementets tjänsteförteckning
måtte vid statens vattenfallsverk i 10 :e lönegraden upptagas befattningen
förste reparatör.

Lönenämnden har tillstyrkt förslaget.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att för ifrågavarande
mera kvalificerade arbetsuppgifter inrättas ordinarie förste reparatörsbefattningar
vid statens vattenfallsverk. Beträffande antalet av dylika befattningar
lärer Kungl. Maj:t framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen avgivet förslag,
fatta beslut.

Fråga om inrättande av förste förrådsförmansbefattning. Slutligen har
vattenfallsstyrelsen anfört, att vid det gemensamma förrådet för Trollhätte

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

53

kanalverk och statens vattenfallsverks fastighetsförvaltnings Götaälvsavdelning
funnes en ordinarie förrådsmästarbefattning (12 :e lönegraden), vilken under år
1934 blivit vakant. Då detta förråd vore väl stort för att skötas av en förrådsförman
(7 :e lönegraden) men å andra sidan icke numera kunde anses kräva
en befattningshavare i förrådsmästares tjänsteställning, har styrelsen hemställt,
att för ändamålet måtte inrättas en befattning såsom förste förrådsförman
i 10 :e lönegraden. Berörda förslags genomförande förutsätter införande
i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av denna nya befattning vid
statens vattenfallsverk.

Lönenämnden har anfört, att det knappast syntes motiverat att för angivna
ändamål vidtaga åtgärder för införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning.
Det anmälda personalbehovet syntes kunna tillgodoses genom placering
vid nämnda förråd av en befattningshavare i annan tjänstegrad, exempelvis
en kontorist (8:e lönegraden) eller en förste kontorist (10:e lönegraden).
Lönenämnden har därför icke ansett sig böra understödja nu ifrågavarande
förslag.

Lika med lönenämnden finner jag tillräckliga skäl icke föreligga att för det
av vattenfallsstyrelsen uppgivna ändamålet i tjänsteförteckningen låta införa
en förste förrådsförmansbefattning, vilken för övrigt icke finnes vid något av
de andra kommunikations verken. Jag kan alltså icke tillstyrka styrelsens förslag
i denna del.

Vid bifall till vad jag sålunda beträffande vissa befattningar här förordat
skulle alltså i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk
upptagas fyra nya befattningar, nämligen i 9:e lönegraden montör, i 10 :e
lönegraden förste reparatör och maskinist samt i 22 :a lönegraden förste
kontrollör. Vidare skulle antalet av befattningar såsom kontrollör i 21 :a
lönegraden ökas från 3 till 5, antalet förste kontrollörsbefattningar fastställas
till 2 samt antalet revisorsbefattningar minskas från 2 till 1. Slutligen skulle
antalet bokhållarbefattningar minskas med 2; beslut härom torde i sinom tid
få meddelas av Kungl. Maj :t.

övergångsanordningar m. m.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga örn vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1 juli
1935.

I fråga örn befattningar, som enligt mitt förslag skulle indragas, blir det
— såsom av den föregående framställningen torde framgå — i något fall erforderligt
att uppföra vederbörande befattning på övergångsstat. Det synes
därför lämpligt, att Kungl. Majit jämväl med avseende å befattningar, vilkas
antal fastställes av Kungl. Maj :t och riksdagen, efter förslag av vederbörande
verksstyrelse årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfång.

Departementschefen
.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj :t att utfärda
de bestämmelser, som kunna krävas för genomförande av de föreslagna
ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen
föranleder ändringar i den vid avlöningsreglementet för kommunikationsverken
fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen förut lämnat bemyndigande
äger emellertid Kungl. Majit att i reglementet och tjänsteförteckningen
vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut, riksdagen i förevarande
hänseende kan komma att fatta.

Vad i det föregående förordats synes icke behöva föranleda ändring i den
såsom bilaga B vid civila pensionsreglementet fogade åldersförteckningen.

Vissa för kommunikationsverken gemensamma frågor.

Innan jag övergår till att göra i anledning av vad jag förordat erforderliga
hemställanden, torde jag få redogöra för hittills vidtagna åtgärder i två samtliga
kommunikationsverk berörande frågor, vilka voro föremål för uppmärksamhet
vid 1934 års riksdag.

Enhetligare statistik rörande tjänstledigheter vid kommunikationsverken.

I sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1932—
30 juni 1933 meddelade riksdagens år 1933 församlade revisorer, att de verkställt
en undersökning rörande omfattningen och uppställningen av den inom
affärsverken uppgjorda statistiken i fråga örn av personalen åtnjuten tjänstledighet.
Efter att hava framhållit, att väsentliga olikheter i angivna hänseende
förelåge mellan de olika affärsverken, och belyst detta förhållande med
vissa exempel anförde revisorerna följande:

De påvisade olikformigheterna medföra, att jämförelser verken emellan
rörande de förhållanden, statistiken är avsedd att belysa, svårligen låta sig
göra. Möjlighet att verkställa sådana jämförelser bör emellertid enligt revisorernas
mening finnas, och förutsättningar härför torde även föreligga, då ju
för kommunikationsverkens tjänstemän icke blott lönesystemet utan även, åtminstone
beträffande stora personalgrupper, tjänstgöringsförhållandena äro
väsentligen likartade.

Revisorerna anse sig icke böra ingå på frågan, vilka personalgrupper statistiken
bör omfatta eller vilka detaljdata densamma bör innehålla, utan hava
endast velat framhålla, att den på nu ifrågavarande område förekommande
statistiken skulle avsevärt vinna i användbarhet, om den gjordes så vitt möjligt
likformig, vilket torde vara jämförelsevis lätt att uppnå, örn samarbete
emellan de särskilda affärsverken i detta hänseende anordnades.

Riksdagens statsutskott anförde i utlåtande den 23 maj 1934, nr 123, under
punkten 10 :o, att den av revisorerna lämnade redogörelsen gåve vid handen, att
väsentliga olikheter förekomme affärsverken emellan vid utarbetandet av de -

55

Kungl. May.ts proposition nr lil.

ras statistiska uppgifter rörande personalens ledigheter. Åstadkommande av
större enhetlighet i fråga örn omfattningen och uppställningen av statistiken
på sagda område skulle givetvis medföra, att affärsverkens statistiska publikationer
i angivna avseende komme att vinna i användbarhet. Härför torde det
vara önskvärt, att samarbete mellan affärsverken anordnades. Då utskottet
förutsatte, att Kungl. Maj :t komme att hava sin uppmärksamhet riktad, på
denna fråga, utan att någon särskild åtgärd vidtoges från riksdagens sida,
hade utskottet allenast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen omförmäla.

Med anledning härav anmodade jag den 19 oktober 1934 generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen att gemensamt
till kommunikationsdepartementet inkomma med förslag till såvitt möjligt
enhetliga grunder för statistiska uppgifter rörande tjänstledighet vid kommunikationsverken.

Med skrivelse den 28 november 1934 hava nämnda verksstyrelser överlämnat
ett gemensamt förslag till normalplan beträffande statistik över tjänstledigheter
vid ifrågavarande verk. Verksstyrelserna hava därvid anfört, att
ifrågavarande tabelluppställning skulle omfatta samtliga de personalkategorier,
som med hänsyn till avlönings- och tjänstgöringsförhållanden kunde anses
i stort sett likartade. Sålunda hade det visat sig icke gärna möjligt att
iiärvid medtaga andra personalgrupper än ordinarie tjänstemän, som tillsatts
genom konstitutorial, och extra ordinarie tjänstemän, då den erforderliga jämförbarheten
icke sträckte sig längre. Det förutsattes emellertid, att det borde
vara varje verk obetaget att härutöver i särskild tilläggstabell upptaga andra
gruppers ledigheter. Sålunda torde vattenfallsstyrelsen komma att pa sadant
sätt redovisa statens vattenfallsverks extra befattningshavare, varjämte även
aspiranter torde av något verk komma att pa liknande sätt redovisas. "Verksstyrelserna
uttala såsom sin mening, att den föreslagna tabelluppställningen
medgåve jämförelser de olika verken emellan samt borde vara ägnad att tillgodose
det av riksdagens revisorer framställda önskemålet örn större enhetlighet
på detta område.

Genom beslut den 14 december 1934 har Kungl. Maj :t fastställt verksstyrelsernas
förslag till normalplan i förevarande hänseende.

Större enhetlighet i fråga om de vid affärsverken anställda läkarnas arvoden.
I skrivelse den 5 juni 1934, nr 307, i anledning av förenämnda, av riksdagens
år 1933 församlade revisorer avgivna berättelse anförde riksdagen
under punkten 6:o, i anslutning till vad riksdagens revisorer uttalat beträffande
tjänsteläkare vid de af färsdrivande verken, följande:

Såsom av revisorernas granskning framgår, hava olika grunder vid beräknandet
av arvoden till de vid de affärsdrivande verken anställda läkarna tilllämpats
icke blott verken emellan utan även inom ett och samma verk. Riksdagen
anser därför önskvärt, att utredning verkställes i syfte att åstadkomma
större enhetlighet på detta område, i samband varmed jämväl bör undersökas,
huruvida de till dessa läkare utgående arvodena må anses lämpligt avvägda.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr lil,

Riksdagen får därför anhålla, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder i
syfte att åstadkomma större enhetlighet i fråga örn de vid affärsverken anställda
läkarnas arvoden.

Den 6 juli 1934 anbefallde Kungl. Majit generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen att gemensamt
till kommunikationsdepartementet inkomma med förslag till i möjligaste
mån enhetliga grunder för beräknande av de vid affärsverken anställda läkarnas
arvoden.

Sedan de affärsdrivande verkens styrelser till åtlydnad härav den 19 november
1934 inkommit med utredning och förslag i ämnet, har medicinalstyrelsen
genom remiss den 23 november 1934 anbefallts att, efter att hava lämnat
kommunikationsverkens läkares förening tillfälle att yttra sig, avgiva utlåtande
i ärendet.

Det sålunda begärda utlåtandet har ännu icke inkommit, men det är min
avsikt att, så snart detta skett, upptaga här förevarande fråga till vidare
behandling.

Departementschefens hemställan.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1 :o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1935,

att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen skola
upptagas följande befattningar, nämligen:

vid postverket:
i 21 :a lönegraden: aktuarie;

vid statens vattenfallsverk:
i 9:e lönegraden: montör,

» 10 :e » : förste reparatör, maskinist,

»22:a » : förste kontrollör;

samt att ur samma tjänsteförteckning skall vid postverket
ur 21 :a lönegraden utgå befattningen huvudkassör;

2 :o) fastställa antalet av följande befattningar från och
med den 1 juli 1935 på sätt nedan angives, nämligen:

vid postverket:

aktuarie ........................................ 2

revisor .......................................... 7

revisor och bokhållare .............................. 3

postmästare av klass 2 ............................ 53;

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. 57

vid telegrafverket:

aktuarie .......... 2

notarie .......................................... 9

revisor ...................................... 2

avdelningsingenjör ................................ 8

sekreterare i 24 :e lönegraden ........................ 9

telegrafkommissarie av klass 1 B .................... 18

Överkontrollör .................................... 5

sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 2

telegrafkommissarie av klass 1 A.................... 11

förste linjeingenjör................................ 14;

vid statens järnvägar:

expeditionsföreståndare ............................ 16

sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 5;

vid statens vattenfallsverk:

kontrollör i 21 :a lönegraden.......................... 5

revisor .......................................... 1

förste kontrollör .......... 2;

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar
må erfordras; samt

4:o) medgiva,

att befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7
december 1920 på grund av minskat personalbehov i anledning
av vidtagna rationaliseringsåtgärder entledigats från sin
anställning vid verket men sedermera före den 1 januari 1936
ånyo erhållit anställning vid samma verk såsom aspirant eller
i extra ordinarie befattning, må kunna vid tjänstårsberäkning
för bestämmandet av hans lön i ordinarie befattning enligt
11 § avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
tillgodoräknas före entledigandet i ett sammanhang
förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar såsom intjänad
omedelbart före den senare anställningen; samt

att befattningshavare vid statens järnvägar, som av ovan
angivna anledning antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen
anställning vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet
för sysselsättning vid något genom statens järnvägars försorg
anordnat arbete, må kunna vid tjänstårsberäkning för bestämmandet
av hans lön i sedermera vunnen ordinarie befattning
enligt 11 § avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas
den tid vederbörande antingen varit tvångsper Bihang

till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr lil. 5

58

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

mitterad eller, med åtnjutande av tjänstledighet från innehavande
befattning, haft anställning vid sådant arbete.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350615