Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1935 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 2, i anledning av väckt motion om viss ändring
i den s. k. upphandling sförordning en.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 63, har herr von Heland hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Konungen ville anhålla, att Konungen måtte vidtaga den ändring
i upphandlingsförordningen, som föranleddes av vissa i motionen närmare
angivna uttalanden med huvudsaklig syftning att upphandling efter glidande
pris måtte författningsenligt medgivas.
Motionären erinrar örn att i gällande upphandlingsförordning (Kungl, förordningen
den 16 januari 1920, nr 10, angående upphandling och arbeten
för statens behov samt försäljning av staten tillhörig egendom) stadgas i
§ 28 moment 1 punkten b, att anbud icke må ifrågakomma vid den slutliga
prövningen, om det innefattar obestämt underbud eller eljest uppgiver obestämt
pris. Därest vid upphandling för successiv leverans priset av anbudsgivaren
satts i relation till noteringen vid tiden för varans avlämnande, har
det, uppgiver motionären, i anledning härav ansetts tveksamt, huruvida anbudet
får ifrågakomma vid den slutliga prövningen. Vissa myndigheter
tillämpade stadgandet så, att de helt avvisa sådana anbud, medan andra
myndigheter ansåge sig kunna godtaga dem för vissa varor.
Det syntes ställt utom allt tvivel, att den omständigheten, att anbud icke
kunde antagas, där priset bestämts i förhållande till noteringen, medförde
olägenheter såväl för den upphandlande myndigheten som för anbudsgivaren.
Ett eventuellt prisfall under leveransterminen komme sålunda icke statsverket
tillgodo, medan anbudsgivaren finge bära risken för eventuella prisförhöjningar.
Ett antagande av ett anbud med absolut bestämda priser
innebure med andra ord en spekulation från båda parternas sida i den
framtida prisutvecklingen. Det syntes av olika skäl mindre lyckligt och lämpligt,
att staten på så sätt deltoge i denna spekulation och föranledde säljaren
att jämväl deltaga i spekulation.
Även ur andra synpunkter torde en ändring av bestämmelsen vara fördelaktig.
Det vore känt, att vissa företag för närvarande icke ingåve anbud
till statliga myndigheter, där varan skulle levereras successivt, på grund av
att priset icke finge sättas i relation till noteringen. Härigenom hade den
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 12 sami. 2 avd. Nr 2. 698 86
Motionen.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
upphandlande myndigheten undandragits att erhålla anbud från företag, om
vilka det i flera fall kunnat antagas, att de skulle kunnat verkställa leverans
på ett för staten mycket tillfredsställande sätt både vad priser och kvaliteter
beträffar.
Av vad anförts ansåge motionären framgå, att upphandlingsförordningen
borde ändras så att anbud skall ifrågakomma vid den slutliga prövningen,
där priset är bestämt i förhållande till noteringen. Med hänsyn till omöjligheten
att jämföra ett sådant anbud med ett anbud innefattande absolut bestämt
pris syntes det ock böra föreskrivas, att förstnämnda anbud skola
hava företrädesrätt framför de senare.
Såsom av ovanstående sammandrag av motionens innehåll framgår, vänder
sig denna i första hand mot avfattningen eller åtminstone en gängse tolkning
av § 28 momentet 1 punkten b av 1920 års ännu gällande upphandlingsförordning.
förfåttn'' °Ch Ilmebållet i denna punkt har upptagits i upphandlingsförordningen i oförtotkning.
ändrat skick från den tidigare förordningen av den 17 november 1893 angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera, vilken avlöstes
av 1920 års förordning. Vid tolkningen av denna punkt må till en
början anmärkas, att i motionen ifrågakomna spörsmål knappast synes ha
tilldragit sig någon uppmärksamhet vid utarbetandet av de författningar,
som alltsedan år 1825 tillkommit i syfte att ordna de leveranser och arbeten,
som skulle för statens räkning av myndigheterna ombesörjas. Även efter det
nämnda bestämmelse influtit i 1893 års förordning, synes dess tillämpning
på det i föreliggande motion angivna området icke ha varit aktuell. Endast
i fjärmare sammanhang berördes ifrågakomna stadgande. Exempelvis överlämnade
styrelsen för svenska teknologföreningen i skrivelse till Kungl. Majit
den 1 juni 1909 bland annat ett av en inom föreningen tillsatt kommitté
avgivet förslag att vid den då tillämnade revisionen av förordningen måtte
övervägas, huruvida icke avgivandet av anbud genom att bjuda vissa hela eller
tiondels procent över eller under prisen i en av vederbörande myndighet uppsatt
prislista borde under vissa villkor medgivas för mindre omfattande arbeten
och leveranser. De sakkunniga, som sedermera år ] 913 tillkallades inom
finansdepartementet för revision av 1893 års förordning (»centralupphandlingssakkunniga»)
uttalade ock i sitt den 15 augusti 1916 avgivna betänkande
örn denna teknologföreningens hemställan, att ett dylikt förfarande icke
mötte något hinder vare sig i då gällande förordning eller i det av de sakkunniga
själva avgivna förslaget till nya bestämmelser. Ett på dylikt sätt avfattat
anbud innefattade, anförde de sakkunniga, icke något obestämt vare
sig över- eller underbud, utan tvärtom ett mycket bestämt bud, ehuru avgivet
i relation till ett av myndigheten upprättat förslag.
Som redan nämnts, kom även ifrågavarande bestämmelse att som § 28
mom. 1 punkt b oförändrad inflyta i 1920 års upphandlingsförordning.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3
Ett förbud av samma art som det i sistnämnda lagrum meddelade mot
obestämda priser vid upphandling för statens behov återfinnes även i förordningens
§ 71, som i avseende å försäljning av staten tillhörig lös egendom
stadgar, att dylikt anbud icke må antagas, om det innefattar obestämt
överbud eller eljest uppgiver obestämt pris. Det ligger i sakens nator, att
denna bestämmelse ännu mindre kan äga samband med varunoteringar och
dithörande i motionen berörda frågor. Det kan även förtjäna anmärkas, att författarna
till den år 1920 utgivna kommentaren till ifrågavarande förordning,
dåvarande sekreteraren Åke Elison och expeditionschefen Karl Levinson,
i avseende å såväl § 28 som § 71 ansluta sig till de sakkunnigas uppfattning,
att under-, respektive överbud av nyssnämda slag icke finge anses
innefatta obestämt vare sig under- eller överbud.
Sistnämnda fråga har jämväl upptagits till behandling i det betänkande,
som 1933 års upph an dl ingssakku nn i ga avgivit den 16 april 1934. Dessa
sakkunniga, som under gången av sitt arbete inhämtat yttranden från ett
större antal myndigheter och sammanslutningar, meddela sålunda bland
annat, att vissa myndigheter till diskussion upptagit spörsmålet, huruvida
icke noteringarna kunde användas som utgångspunkt för prisbedömningen.
I avseende å innehållet av sistberörda yttranden och ifråga örn upphandlingssakkunnigas
i samband därmed gjorda uttalanden får utskottet hänvisa
till de sakkunnigas betänkande. Här må allenast erinras örn att de sakkunniga
funnit det vara en nära nog enhällig uppfattning inom såväl producent-
som köpmannakretsar, att det nuvarande upphandlingssystemet med
fixa priser vid successiv leverans under längre tidsperioder ofta vållat leverantörerna
svåra olägenheter, då några tillförlitliga priskalkyler icke kunnat
läggas till grund vid anbudsgivningen. Med anledning av de stora risker,
som leverantörerna sålunda måst ikläda sig, hade dessa icke sällan ansett
sig nödsakade hålla priserna i överkant, varigenom statens kostnader för
varans anskaffande onödigt ökats.
Huruvida upphandling efter glidande prisskala för närvarande överhuvudtaget
är medgiven, syntes även upphandlingssakkunniga tveksamt. I 28 §
upphandlingsförordningen stadgas ju nämligen, att anbud icke må ifrågakomma
vid den slutliga prövningen, örn det innefattar obestämt underbud
eller eljest uppgiver obestämt pris. Därest vid upphandling för successiv
leverans priset av anbudsgivare satts i relation till noteringen vid tiden för
varans avlämnande, kunde det ifrågasättas, huruvida bestämt pris begärts.
Såsom förut framhållits ansåge upphandlingssakkunniga det emellertid vara
synnerligen önskvärt, att där så vore möjligt upphandling i betydligt större utsträckning
än hittills kunde ske efter noteringspriset vid leveranstillfället. De
hade därför övervägt, huruvida icke i deras samtidigt avlämnade författningsförslag
borde intagas en bestämmelse, som uteslöte varje tvivel om myndigheternas
befogenhet härutinnan. Då även andra varor än de, som avses i
förslaget, med fördel torde kunna upphandlas efter glidande prisskala, syntes
det emellertid vara lämpligare, att ifrågavarande bestämmelse i § 28 upp
-
Yttranden.
Utskottet.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
handlingsförordningen förtydligas. Som stöd för detta ståndpunktstagande
kunde vidare åberopas, att en dylik bestämmelse torde böra erhålla permanent
giltighet. Frågan syntes följaktligen böra upptagas till fortsatt behandling
i samband med övriga förslag till ändringar i nyssnämnda förordning.
På av utskottet gjord hemställan hava slutligen upphandlingssakkunniga
avgivit yttrande över förevarande motion och därvid i huvudsak anfört följande.
»Såsom av motionen framgår, hava de sakkunniga i sitt den 16 april 1934
avgivna betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av
lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov
(statens offentliga utredningar 1934: 15) förklarat sig vilja vid avgivande av förslag
till revision av uppliandlingsförordningen upptaga det i motionen berörda
spörsmålet till närmare övervägande. De sakkunnigas arbete med revisionen
har nu fortskridit så långt, att preliminär ståndpunkt intagits till framkomna
förslag till ändringar i upphandlingsförordningen. Därvid hava de sakkunniga
icke funnit anledning att frånträda sin i betänkandet uttalade uppfattning
beträffande önskvärdheten av en omarbetning av ifrågavarande bestämmelse.
De sakkunniga torde inom någon av de närmaste månaderna komma att till
Kungl. Majit avgiva sitt slutliga yttrande, varför frågan örn ändring i nämnda
bestämmelse — oavsett riksdagens behandling av motionen — kommer
under Kungl. Majlis bedömande inom den närmaste tiden, varefter myndigheterna
torde få tillfälle att uttala sig i frågan, varefter myndigheterna torde
få tillfälle att uttala sig i frågan. Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger
knappast något behov av mera forcerad handläggning av förevarande fråga,
då de sakkunniga hava sig bekant, att 28 § upphandlingsförordningen av
åtskilliga myndigheter tolkas så, att upphandling efter glidande prisskala
redan nu är medgiven, åtminstone i de fall, då notering av varan offentliggöres.
Med hänsyn till det anförda vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida
motionen lämpligen bör föranleda någon första kammarens vidare åtgärd.»
Av vad härovan i utlåtandet anförts, torde å ena sidan framgå, att ifrågakomna
författningsbestämmelse i § 28 mom. 1 punkten b av gällande upphandlingsförordning
icke vare sig med hänsyn till ordalagen eller förhållandena
vid dess tillkomst nödvändiggör en sådan tolkning, att upphandling
till glidande priser skulle vara utesluten. Särskilt gäller detta de fall, då
genom förhandenvaron av en notering å vederbörande varuslag dess pris
kan anses vara vid varje tidpunkt bestämt.
Detta utesluter å andra sidan icke, att avfattningen av ifrågavarande bestämmelse
ej skulle vara i behov av förtydligande. Med hänsyn till den
tveksamhet och växlande praxis, vartill stadgandet för närvarande givit anledning,
finner utkottet fastmera en dylik omarbetning väl motiverad och i
behov av snart upptagande. Även denna fråga har ju emellertid upptagits
till behandling av 1933 års upphandlingssakkunniga och torde komma
att underställas Kungl. Maj:ts prövning i en så nära framtid, att föga eller
intet torde stå att vinna genom framställning från riksdagens sida i motionens
syfte. Däremot torde motionärens uppfattning att en dylik omarbetning
isolerad och alltså utan samband med översyn av övriga delar av upphandlingsförordningen
ej kunde möta olägenhet knappast vara stödd av
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5
bärande skäl, särskilt som detta spörsmål ovedersägligen äger nära samband
med ordnandet av ett allmännare noteringsväsen, standardisering av skilda
varuslag m. fl. frågor.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som alltså förväntar
att förevarande spörsmål inom kort förelägges Kungl. Majit till prövning,
hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till någon första
kammarens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1935.
Å utskottets vägnar:
EDWIN BERLING.
Närvarande: herrar Berling, Rydberg*, Hansson, Jacob*, Holstenson, Heilman*,
von MUhlenfels, Andersson, Werner, och Karlsson, Gottfrid, i Gillberga.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.