Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1935 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 1, i anledning av väckt motion angående ett
rationellt och vinstgivande tillgodogörande av svenska
frukten'' och bär.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 14, har herr
Wällén m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn en allsidig utredning rörande ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande
av svenska frukter och bär samt att Kungl. Majit därefter
måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I avseende å motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Önskemålet örn ett bättre tillgodogörande av svensk frukt och svenska
bär har vid flera tillfällen under de senaste åren tagit sig uttryck i motioner
till riksdagen. På grund av en i andra kammaren av herr Weibull
väckt motion, nr 394, hemställde även 1932 års riksdag hos Kungl. Majit
genom sin skrivelse nr 176 örn åtgärder, åsyftande att bland annat Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen måtte i sina tillverkningar i största möjliga
utsträckning gynna inhemsk produktion, och beslöt Kungl. Majit i anledning
därav den 8 juli 1932, att vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört
skulle meddelas bolaget till kännedom och beaktande.

Även vid 1934 års riksdag voro hithörande frågor föremål för behandling,
i det då i motioner i båda kamrarna hemställdes, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit begära allsidig utredning och förslag rörande tillverkning och
avsättning av vin av svenska frukter och bär, varvid även frågan örn rationella
försäljningsförhållanden och örn statlig försöksverksamhet på området
berördes.

Huvudsyftet med de då väckta motionerna, eller ett förbättrat tillgodogörande
av svenska frukter och bär, rönte odelat gillande vid behandlingen
inom kamrarnas vederbörande utskott, inför vilka även vidlyftig utredning
förebragtes. Utskotten sågo sig emellertid föranledda att avstyrka motionerna,
då de i dessa gjorda yrkandena enbart togo sikte på vinberedning
och en särskild utredning redan igångsatts inom finansdepartementet rörande
bland annat tillverkning av svenska viner.

Såsom i föreliggande motion erinras fann utskottet — i sitt utlåtande
nr 4 — vid 1934 års riksdag syftet med ifrågavarande motioner, i första
kammaren nr 29, synnerligen behjärtansvärt. Utskottet framhöll även, att

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 12 sami. 2 avd. Nr 1.

Historik.

567 35

Yttranden.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

de särskilt i Norrland vissa år ymnigt förekommande skogsbären borde,
såvitt möjligt, tillgodogöras. Då de befolkningslager, som draga huvudsakliga
nyttan av fruktodlingen eller bärplockningen, ofta tillhöra de mindre
bemedlade, såg utskottet häri ytterligare ett stöd för sin mening. Hade
motionärernas hemställan den gången givits en vidare ram, skulle utskottet
även med tillfredsställelse givit sin anslutning till en närmare skisserad
plan på tillverkning av råsaft, fruktmos och dylikt i större skala. Särskilt
ville emellertid utskottet framhålla, att den välbehövliga hjälp för trädgårdsodlare
och bärsamlare, som motionen ytterst avsåge att åstadkomma, icke
torde stå att vinna, därest som råvara icke så mycket frukter och bär som
fastmera rabarber komme till användning, liksom icke heller rabarbervinets
i förhållande till råvarupriset oproportionerligt höga försäljningspris kunde
få bliva vägledande för prissättningen på av inhemska frukter och bär framställda
drycker, örn dessas avsättning skulle nå en omfattning, som för de
svenska råvaruleverantörerna kunde bliva till verklig båtnad. Utskottet
framhöll slutligen, att ett tillgodogörande av dessa svenska råvaror även
för andra ändamål än till vintillverkning i egentlig mening kunde förväntas
röna avsevärt mindre svårigheter såväl ur rusdryckslagstiftningens statsfinansiella
och nykterhetspolitiska som ur kommersiella synpunkter och på
samma gång gagna såväl folkhälsan som de svenska råvaruleverantörerna i
betydligt vidare omfattning än den linder alla förhållanden tydligen relativt
obetydliga ökning för användning av svensk råvara, som stöde att vinna
genom vinberedning i egentlig mening.

Yad utskottet sålunda vid 1934 års riksdag anförde har redan i viss utsträckning
vunnit beaktande i samband med de tillstånd till vinberedning,
som under tiden därefter meddelats.

Utskottets avstyrkande utlåtande bifölls av första kammaren. Andra
kammaren, vars vederbörande utskott avstyrkt en likalydande motion under
åberopande av i stort sett samma skäl, beslöt i enahanda riktning. Under
utlåtandets behandling i första kammaren framhölls emellertid önskvärdheten
av en utredning i den av utskottet antydda, vidare omfattningen,
därvid jämväl åberopades den vid frågans behandling inför utskottet självt
förebragta utredningen samt olika myndigheters i samband därmed avgivna
yttranden.

Utskottet vill därför i all korthet här redogöra för därvid framkomna
synpunkter.

I sitt till utskottet år 1934 avgivna yttrande anförde lantbruksstyrelsen
bland annat följande.

Den enda möjliga vägen att helt tillgodoföra fruktodlingen värdet av de
betydande mängder frånsorterad frukt, som i färskt tillstånd icke lämpa sig
för ordnat handelsförfarande, nämligen skadad eller missbildad frukt, fallfrukt
eller frukt av för handeln olämpliga sorter, vore att överföra frukten
i hållbar form. Sekunda frukt, som årligen marknadsföres i betydande
mängder, utgjorde enligt styrelsens mening ett mycket stort hinder för att
ernå sådan ordning och reda i handeln med väl behandlad, sorterad och

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3

packad svensk frukt, att denna kunde konkurrera med liknande utländsk
vara. Då i de vid 1934 års riksdag väckta motionerna åsyftades att vinna
avsättning för viss del av landets fruktproduktion genom dennas överförande
i hållbara lagervaror kunde även andra utvägar väljas än vintillverkning.
En härför lämplig tillverkning avsåge saft, speciellt råsaft. Sådan hade under
senare år vunnit en påfallande stor avsättning inom fruktodlande länder
(exempelvis Tyskland och Schweiz) och lämnade en ej minst ur näringsfysiologisk
synpunkt väl lämpad vara. De olika fruktodlareförbunden kunde här
lämpligen förmedla anskaffningen och upplåtandet av fruktpressar och andra
utensilier för tillverkningen. Även fruktmos framhölls såsom en lämplig
produkt för tillvaratagandet av sekunda frukt. Då spörsmålen örn vintillverkning,
försäljning och distribution av vin och råsaft samt läskedryckst.
illverkning icke torde kunna lösas isolerade var för sig och även sammanhängde
med frågan om tillverkning av sötade safter, allt åsyftande rationellt
tillgodogörande av den del av frukt- och bärproduktionen, som icke kunde
på ändamålsenligt sätt avsättas i färskt tillstånd, fann sig lantbruksstyrelsen
böra förorda en allsidig utredning med hänsynstagande till av styrelsen
närmare utvecklade synpunkter.

Nu ifrågavarande motion, II: 14, blev av andra kammaren hänvisad till
dess femte tillfälliga utskott, vilket i sitt utlåtande, nr 1, anförde bland
annat följande: Utskottet saknar anledning frångå sin år 1934 uttalade mening
i frågan. Utskottet finner jämväl vad här ovan refererats ur lantbruksstyrelsen
yttrande till fjolårets riksdag äga fortsatt giltighet och
aktualitet.

Till klargörande av huru stora värden, som representeras av Sveriges
årliga totala konsumtion av frukt och bär, skall utskottet här nedan meddela
några sifferuppgifter.

Medelvärdet av landets årliga produktion av odlade frukter och bär för
åren 1929—1932 kan enligt inhämtade upplysningar från sakkunnigt håll
uppskattas till omkring 60 miljoner kronor. Siffran avser rå och torkad
frukt och dylikt, beräknad efter värdet av samtidigt importerad oförtullad
vara. Under samma period importerades frukt och bär för omkring 53
miljoner kronor årligen, vadan hela konsumtionen av odlade frukter och bär
torde hava uppgått till cirka 113 miljoner kronor per år. För att bättre
belysa innebörden härav må för jämförelses skull omnämnas, att värdet av
landets totala vetekonsumtion under motsvarande tidsperiod ej uppgick till
mera än 94.6 miljoner kronor per år. Frukt- och bärkonsumtionen översteg
med andra ord vetekonsumtionen med 18.6 miljoner kronor årligen. Och
dock har ej häri inräknats värdet av tillvaratagna vilda skogsbär. Detta
senare låter sig svårligen bestiimmas men måste i varje fall räknas i miljoner
kronor.

Sveriges utrikeshandel med frukt och bär samt vissa produkter därav
uppgick för perioden 1929—1932 till belopp i kronor, som framgå av vidfogade
tabellariska översikt (bil. A).

I sitt ovan refererade yttrande av år 1934 erinrade lantbruksstyrelsen vidare

Statistik.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

om att styrelsen i en framställning den 28 november 1933 till Kungl. Majit
angående viss kontroll å tillverkning av oell bandel med s. k. läskedrycker
framhållit följande: Svenska frukt- och bärodlare ävensom uppsamlare av
skogsbär ginge för närvarande miste örn en betydande avsättning för sin
produktion till läskedrycksindustrien, som blott i begränsad omfattning
torde vara baserad på användning av frukt och bär, ehuru dessa produkter
där hade ett naturligt avsättningsområde. Denna industri vore i stället
huvudsakligen baserad på import av essenser och andra kemikalier. I anledning
härav föreslog lantbruksstyrelsen, att, för att den konsumerande
allmänheten efter hand skulle framtvinga tillverkning av läskedrycker, beredda
av naturlig frukt- och bärsaft, det av etiketten å kärl, däri drycken försäljes,
skulle framgå att — i de fall essenser och dylikt använts — drycken icke
innehölle naturlig frukt- eller bärsaft. I yttrandet anförde styrelsen vidare
i samband härmed: Här gällde det sålunda att få avsättning för ren saft

till en betydande industriell produktion av läskedrycker. Därvid vore likväl
icke möjligheten för användning av frukt- och bärsaft uttömd. Bortsett från
det hittillsvarande sättet för saftframställning, som består i att genom riklig
tillsats av socker göra saft hållbar och sålunda möjlig att lagra, åsyftar
modern fabriksmässig framställning av saft att genom ett filtreringsförfarande,
eventuellt föregånget av pasteurisering, göra den råa natursaften hållbar
utan alkoholjäsning och utan tillsats av socker och kemiska konserveringsmedel.
Sådan saft innehåller råvarans alla värdefulla beståndsdelar, vilket
medfört, att i Tyskland och Schweiz framställningen av dylik saft redan
efter ett par år tagit sådan omfattning, att man trots den stora förbrukningen
av frukt till cider uppskattat 1933 års behov av frukt för råsaftframställning
i dessa länder till bortåt 100,000 ton, något som utgör ett
utomordentligt stöd för dessa länders fruktodling. Aven i Sverige, där tillverkning
av sådan råsaft, som kunde betecknas som »flytande frukt», i
mindre skala igångsatts, torde enligt lantbruksstyrelsens mening genom den
nu antydda metoden tillverkad frukt- eller bärsaft kunna väntas vinna uppskattning
såsom läskedryck, särskilt örn den kunde påräkna stöd från statens
sida i syfte att rikta allmänhetens uppmärksamhet på en dylik läskedrycks
företräden framför i handeln nu förekommande, med essenser och
kemikalier tillverkade och med tjärfärgämnen färgade läskedrycker.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle tillverkningen av ifrågavarande
alkoholfria dryck, som i viss utsträckning kunde ersätta vin men framför
allt en mängd dåliga läskedrycker, innebära ett viktigt stöd för frukt- och
bärodlingen inom landet, särskilt som den kan säljas i den fria handeln
utan att vara underkastad för alkoholhaltiga drycker gällande restriktioner.
Därjämte skulle enligt styrelsens mening tillkomsten av en sådan verkligt
njutbar och hälsosam dryck sannolikt kunna verksamt främja nykterhetsintresset.

Metoden för råsaftframställning i fabriksmässig skala syntes vara tillräckligt
prövad i Tyskland, Schweiz och flera andra länder. Då emellertid
inom olika breddgrader odlad frukt och olika fruktslag och fruktsorter, bär -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 5

slag oell bärsorter äro till sin struktur och konsistens variabla måste för
Sveriges vidkommande undersökas, vilka frukt- och bärslag (naturligtvis
även skogsbär) och sorter härav, som äro bäst lämpade för dylik råsafttillverkning,
örn fabrikation skall kunna upptagas i den omfattning, som det är
troligt att konsumtionen kan komma att föranleda. Då utgångsmaterialet
för vin och filtrerad saft är detsamma, nämligen råsaft, bör därför försöksverksamhet
på båda framställningssätten ske i det närmaste parallellt. Lantbruksstyrelsen
hade visserligen tidigare förklarat sig anse, att sådan försöksverksamhet,
förlagd till plats, där annan försöksverksamhet beträffande
fruktodling bedreves, borde upptagas av vin- och spritcentralen, men då
numera ett nytt viktigt moment tillkommit, nämligen framställningen av
filtrerad alkoholfri råsaft, som ligger utanför ramen av vin- och spritcentralens
intresseområde, syntes all hithörande verksamhet böra förläggas under
en framtida, av staten anordnad försöksverksamhet på fruktodlingens område.

Andra kammarens utskott anförde i anslutning härtill följande.

Det lärer väl vara för en var välbekant, att synnerligen stora mängder
alkoholfria läskedrycker konsumeras i vårt land, ej minst under varma
somrar. Under tilltalande namn och beteckningar samt stödda av en stark
och påverkande reklam utbjudas i många fall produkter, vilka föga eller
intet hava att skaffa med frukt och bär och de för hälsan nödiga och nyttiga
ämnen, som innehållas i sådana naturalster.

Såsom ett exempel härpå vill utskottet återgiva några upplysningar, som
lämnats i tidskriften Svenskt land, årg. 1934, nr 22, örn sättet för framställningen
av en enligt uppgift mera känd läskedryck. »Denna dryck framställes
enligt följande recept: socker 25 kg., vatten 31.6 liter, extrakt 3.5 kg.
Av denna blandning uppkommer 50 liter, som användes till fyllning av 1,000
flaskor »äkta» fruktdrvck. Resten av innehållet i flaskorna utgöres av kolsyrat
vatten. Extraktet kostar 13—14 kronor kg. och är av sådan stjTrka,
att det helst bör förvaras i flaskor med glaspropp.»

Konsumtionen av läskedrycker i Sverige uppskattas till 100 miljoner
flaskor per år. Det torde därför finnas god plats för en äkta fruktdryck.
De ovan återgivna siffrorna tala för sig själva. Till slutsatsen örn behövligheten
vid dylika förhållanden av goda fruktdrycker ansluter sig utskottet
utan förbehåll.

Enligt uppgift har i Italien förbud utfärdats mot användning av essenser
och andra konstlade produkter för framställning av läskedrycker. De fabriker,
som vid sin tillverkning använt uteslutande dylika produkter, uppgivas hava
erhållit viss kortare respittid för att antingen nedlägga sin tillverkning av
läskedrycker eller övergå till att vid fabrikationen nyttja äkta naturprodukter.

Utskottet anser önskvärt, att den svenska läskedrycksindustrien erbjudes
möjligheter att i avsevärt ökad omfattning tillgodogöra sig inhemska naturalster,
ej minst med hänsyn till att dessa både i fråga om smak och arom
kunna anses ej blott likvärdiga med motsvarande importvaror utan i regel

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr l.

överlägsna. I åtskilliga länder Ilar framställningen av billiga, äkta fruktdrycker
framskridit långt. Härtill Ilar givetvis medverkat att i dessa länder
funnits vetenskapliga försöks- och kontrollstationer för analysering m. m.,
utrustade med personal och apparatur för att lämna fruktodlare och framställare
av produkter av frukter och bär erforderliga råd och anvisningar.
Särskilt i England, Tyskland och Schweiz finnas betydande institutioner av
sådant slag, vilka utan tvivel kunna tillskriva sig en avsevärd del av fruktodlingens
och fruktförädlingens framgångar i dessa länder.

Utskottet har sig bekant, att en motsvarighet, örn än av ringa omfattning,
finnes eller i varje fall planlagts i vårt eget land. Från Sverige har ock
person utsänts till främmande länder för att där bedriva studier, avsedda
att omsättas i praktiken vid en tillämnad mindre försöksstation inom landet.
Instruktionskurser för konsulenter i mera utpräglade fruktodlaredistrikt
hava anordnats o. s. v. När dessa mindre omfattande åtgärder kunna leda
till sådana mera påtagliga resultat, som avses med nu föreliggande motion,
är väl ännu omöjligt att förutsäga. —- Någon närmare utformad enhetlig plan
lärer väl ej heller föreligga ännu, och erforderligt ekonomiskt underlag för
en statlig försöks- och kontrollverksamhet på området saknas. Det torde
väl knappast behöva understrykas, huru betydelsefull en sådan verksamhet
är. Skola en mängd mindre odlare eller fabrikanter, var och en på sin ort,
nödgas treva sig fram till resultat, ligger faran nära till att hela den goda
saken förfuskas och fruktodlingen respektive bärplockningen icke erhåller
det erforderliga stödet.

Planer för en enklast möjligt effektiv distribution böra givetvis också
tagas under övervägande. Likaså för en alla nående propaganda. Utskottet
vill i det förstnämnda hänseendet framhålla, hurusom i England med dess
enorma konsumtion av äkta och prisbilliga fruktdrycker dessa salubjudas
och kringföras överallt på vägarna tillsammans med maltdrycker. Från
samma vagn stå sålunda att köpa både maltdrycker och fruktdrycker.

Yad utskottet här ovan anfört beträffande produkter av frukt gäller naturligtvis
i tillämpliga delar jämväl svenska bär. Tidigare hava stora mängder
därav utförts, i synnerhet till Tyskland, och därigenom hava många, oftast
barnrika, familjer i små ekonomiska villkor beretts en ej föraktlig ökning
av inkomsten. Denna export har, såsom framgår av bifogade tabellariska
redogörelse, nedgått i avsevärd omfattning. Kunde åtminstone en del av
den därigenom uteblivna inkomsten återvinnas åt befolkningen i de bärrika
trakterna, skulle detta säkerligen där hälsas med tacksamhet. Lingon och
blåbär lämpa sig väl för förädling (råsaft o. s. v.). Med nutidens förbättrade
kommunikationer spela avstånden icke längre någon avgörande roll.
Till och med så ömtåliga bär som hjortron hava utan att skadas kunnat
transporteras från Kiruna till fabrik i Skåne.

Som en sammanfattning av sina synpunkter på föreliggande fråga vill utskottet
framhålla önskvärdheten av inrättandet av en vetenskaplig försöksoch
kontrollstation på frukt- och bärförädlingens område, av upplysningsverksamhet
beträffande val av sorter o. s. v. bland fruktodlare, av under -

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

7

lättad insamling av frukt och bär, av lämpliga åtgärder för rationell beredning
av produkter av dylika och för dessa produkters distribuering, för propaganda
m. m. Omfattningen av till äventyrs behövligt ekonomiskt stöd
från det allmännas sida för berörda ändamål bör ock underkastas prövning.
Alla dessa spörsmål och därmed sammanhängande frågor böra lämpligen
göras till föremål för samtidig och allsidig undersökning. Det i hög grad
behjärtansvärda ändamålet samt frågans omfattning och mångsidighet motivera
fullt en sådan, vilken med hänsyn till förhandenvarande förhållanden
bör inrikta sig på ernåendet av så snabba resultat, som omständigheterna
medgiva.

Under åberopande av det ovan anförda hemställde utskottet därför, att
andra kammaren måtte för sin del besluta att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn en allsidig utredning rörande ett rationellt
tillgodogörande av svenska frukter och bär samt att Kungl. Majit därefter,
så snart omständigheterna medgiva, för riksdagen måtte framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Andra kammaren biföll vad dess utskott sålunda hemställt.

Första kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till
sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet har tagit i övervägande vad hos andra kammarens femte tillfälliga
utskott sålunda förekommit och vid ärendets beredning inför utskottet
självt vidare blivit upplyst, i samband varmed utskottet tagit del av
de yttranden, som i anledning av lantbruksstyrelsens ovanberörda framställning
till Kungl. Majit den 28 november 1933 avgivits av Sveriges kemiska
industrikontor, styrelsen för Sveriges vattenfabrikanters riksförbund samt kommerskollegium,
vilka yttranden i tillämpliga delar fogats till detta utlåtande
(Bil. B—D). Till utskottet har slutligen ingivits en skriftlig framställning i
ärendet från Stockholms läns och stads trädgårdsråd (Bil. E).

Då lantbruksstyrelsens sist omförmälda framställning av Kungl. Majit i
beslut den 30 juni 1934 förklarats för närvarande icke föranleda någon
Kungl. Majis åtgärd, finner utskottet angeläget att under hänvisning till
sitt utlåtande nr 4 vid 1934 års riksdag understryka den starkt begränsade
betydelse, som ur synpunkten av ett bättre tillgodogörande av svenska
frukter och bär för närvarande intages icke blott av vinberedningen utan
även av tillverkningen av kolsyrade s. k. läskedrycker, i vilka även i bästa
fall naturprodukterna mest ingå som smakämnen.

Med betonande att ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande av
svenska frukter och bär däremot främst bör inriktas just på att överföra
dessa naturprodukter såsom sådana i hållbar form med bibehållande av
deras hälsobringande egenskaper vill utskottet i övrigt instämma i vad andra
kammarens femte tillfälliga utskott anfört och hemställt samt får sålunda
för sin del hemställa,

Andra

"kammarens

beslut.

Utskottet.

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.

Stockholm den 28 februari 1935.

Ä utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Berling, Forslund, Björck, John, Hansson, Jacob,
Holstenson och von Måhlén fels.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

9

Bilaga A.

1 n

förs

e 1 i

krono

r

1929

1930

1931

1932

1933 j

Frukter och bär, ätbara

därav:
äpplen

färska .....................

torkade ..................

päron

färska .....................

lingon ........................

plommon, sviskon etc....

blandad frukt...............

Konserver av frukt och
grönsaker..................

56,192,584

11,742,980

1,512,433

4,694,780

136

4,808,043

2,487,860

49,561,632

8,317,829

911,490

3,503,214

232

2,292,054

2,648,602

2,069,417

55,597,168

9,701,344

1,039,570

5,561,068

44,722

2,740,126

3,495,111

2,183,501

49,545,349

9,601,444

1,197,533

3,558,178

81,465

1,998,186

2,758,140

901,632

41,395,927

5,193,707

1,505,393

2,420,670

19,963

2,000,699

2,640,331

815,823

O

t f ö r s

e 1 i

kron

r

Frukter och bär, ätbara

1,561,829

1,820,227

701,040

421,012

979,533

därav:
äpplen

färska .....................

460

731,670

2,360

291

342,792

torkade ...................

—

5,232

6,578

—

4,657

päron

32

213

färska .....................

573

3,335

597

lingon .......................

1,360,563

798,470

566,097

341,204

573,581

plommon, sviskon etc....

2,132

9,892

721

5,523

1,753

blandad frukt...............

—

1,478

2,306

2,394

8,563

Konserver av frukt och

650

946

grönsaker.................

1,775

2,009

832

Anni. 1933 års fruktskörd var ovanligt rik.

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

Bilaga B.

Till Kungl, kommerskollegium, industribyrån.

Genom remiss den 16 sistlidne december bar kungl, kollegiet anhållit
örn yttrande från Sveriges kemiska industrikontor över en hemställan från
kungl, lantbruksstyrelsen, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åvägabringande
på i framställningen närmare angivet sätt av ytterligare kontroll
över tillverkningen av och handeln med läskedrycker. Kontoret får med anledning
härav anföra följande.

Med åberopande av den betydande importen av frukter, bär och nötter,
år 1932 uppgående till ett värde av närmare 50 miljoner kronor, framhåller lantbruksstyrelsen
önskvärdheten av att den icke omedelbart förbrukade delen
av den svenska bär- och fruktskörden överföres i sådan form, att den kan
tillgodogöras under hela året. Därvid syftas på att få till stånd en ökad
tillverkning ^ av torkad frukt, sylt (mos), saft och vin. De största förhoppningar
att få till stånd en ökad användning för natursaften synes lantbruksstyrelsen
knyta till användningen av densamma inom läskedrycksindustrien.
I syfte att stimulera till en ökad användning för dylikt ändamål föreslås nu
en sådan kontroll av läskedryckstillverkningen, att läskedrycker, som icke
uteslutande tillverkats av rena naturprodukter, skulle förses med påskriften:
»Innehåller icke naturlig frukt- eller bärsaft.»

Saft som sådan är en utomordentligt värdefull dryck. Den lider dock av
den svagheten, att den för att kunna njutas först måste utspädas med vatten,
under det att läskedrycksfabrikernas produkter äro direkt färdiga till förtäring,
varjämte de på grund av sin kolsyrehalt säkerligen äro mera törstsläckande.
Allmänhetens smak synes också ha utvecklats i den riktningen,
att den föredrager de färdiga kolsyrade läskedryckerna. Emellertid förefaller
det kontoret möjligt att saft som dryck kunde finna ökad användning, örn
den i lantbruksstyrelsens skrivelse omförmälda filtreringsmetoden kunde av
tekniska skäl mera allmänt begagnas. Samtidigt finge givetvis en kraftig
propaganda föras för det nya fabrikatet. Kontoret tillåter sig dessutom
framhålla att tillverkningen av saft redan är i någon mån skyddad genom
förordningen den 29 juni 1917 ang. »förbud i vissa fall mot användande av
vilseledande varubeteckning vid handeln med födoämnen», så att tillverkning
och försäljning av icke ren natursaft, vilken icke deklarerats såsom surrogat,
kan åtalas.

Vad därefter beträffar natursaftens användning inom läskedrycksfabrikationen,
önskar kontoret framhålla följande synpunkter. Omkring hälften
av alla tillverkade läskedrycker utgöras av sockerdricka, som i stort sett består
av vatten, socker och kolsyra. De läskedrycker, vilka innehålla tillsatser,
som giva drycken en viss frukt- eller bärsmak, utgöra en mindre del av hela
omsättningen och innehålla relativt obetydliga mängder extrakter och andra
smakämnen. Aven örn det Amre möjligt att vid deras tillverkning använda
rena frukt- eller bärsafter, bleve åtgången av dessa för den skull ganska betydelselös.
Emellertid är förhållandet det, att den rena natursaften i de flesta
fall icke innehåller smakämnen och dylikt i så koncentrerad form, att den
kan användas som tillsats till lemonader och liknande drycker. En allt för
stor mängd saft skulle vara nödvändig och det har hittills icke \Tarit tekniskt
möjligt att utan tillsats av särskilda konserveringsmedel göra en dylik
dryck hållbar. Eruktsyror och essenser ha därför hittills varit nödvändiga
för att — med eller utan tillsats aAr natursaft — förläna läskedryckerna den
önskade frukt- respektive bärsmaken.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 11

För att ernå starkare koncentration av de naturliga smakämnena kunna
självfallet vissa extraktionsmetoder användas och sådana äro även införda i
vårt land, men torde dessa icke kunna anses utgöra en idealisk lösning av
föreliggande fråga.

Enligt kontorets uppfattning har lantbruksstyrelsen för den skull i hög
grad överskattat såväl möjligheterna för natursaftens användning vid tillverkning
av läskedrycker som även den ekonomiska betydelsen av denna
användning, örn den överhuvud taget vore tekniskt möjlig. Naturligtvis är
det tänkbart, att nya metoder uppfinnas, som kunna möjliggöra natursaftens
användning för här ifrågakommande ändamål i högre grad än hittills, men
det kan efter vad som ovan framhållits aldrig bliva fråga örn några betydande
mängder.

Av det ovan sagda framgår alltså, att en mera avsevärd ökning i användningen
av natursafter för läskedrycksfabrikation åtminstone för närvarande
är tekniskt omöjlig.

På grund av vad som ovan anförts får kontoret för sin del på det bestämdaste
avstyrka lantbruksstyrelsen förslag örn ytterligare kontroll över
tillverkningen av läskedrycker.

Stockholm den 17 mars 1934.

Sveriges kemiska industrikontor.

Bilaga G.

Till Kungl, kommerskollegium.

Genom remiss den 16 december 1933 har kungl, kommerskollegium anhållit,
att Sveriges vattenfabrikanters riksförbund måtte avgiva yttrande över
en av kungl, lantbruksstyrelsen den 28 november 1933 till Kungl. Maj:t ingiven
underdånig framställning, i vilken lantbruksstyrelsen på anförda grunder
hemställer, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åvägabringande
på i framställningen närmare angivet sätt av ytterligare kontroll över tillverkning
av och handeln med läskedrycker. Med anledning härav får riksförbundet,
som berett inhemska tillverkare av för läskedrycksframställning
avsedda extrakter och essenser tillfälle att i detta ärende avgiva yttrande,
för sin del anföra följande.

Lantbruksstyrelsens skrivelse utmynnar i ett förslag örn att sådan uppgift
skall lämnas å etikett till kärl, vari läskedrycker försäljas, att allmänheten
kan bilda sig en uppfattning örn vad drycken innehåller, och lantbruksstyrelsen
förmodar, att den konsumerande allmänheten härigenom efter hand
kommer att framtvinga en tillverkning av läskedrycker, beredda av naturliga
frukt- och bärsafter. Då den oinvigde läsaren härav liksom av lantbruksstyrelsens
skrivelse i övrigt lätt kan bibringas den uppfattningen, att det är på
grund av något läskedryckstillverkarnas motstånd, som läskedrycker av sistnämnda
slag nu icke förås i marknaden, anser riksförbundets styrelse det
angeläget vara att framhålla, att ingenting kan vara felaktigare. Riksförbundets
styrelse har tvärtom sedan flera år haft sin oförminskade uppmärksamhet
inriktad på denna fråga och kan försäkra, att intet i detta hänseende är
från läskedrycksindustriens sida försuttet i syfte att befrämja en dylik utveckling.
Att man trots detta icke kommit dit man syftat beror således på
andra orsaker, närmast då på det beklagliga men tyvärr ofrånkomliga förhållandet,
att det ännu icke finnes någon teknisk metod, som möjliggör industrimässig
tillverkning av läskedrycker, beredda uteslutande av frukt- eller
bärsaft. Detta är ett problem, som visserligen sedan åratal sysselsätter hela

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

världens essens- och läskedrycksindustrier, men som ännu icke nått sin lösning.
En god bit på väg Ilar man visserligen kommit genom det av lantbruksstyrelsen
antydda nyuppfunna filtreringsförfarandet av råsafterna, men
slutgiltigt löst Ilar problemet därmed icke blivit, även om lösningen nu synes
ligga inom räckhåll.

Riksförbundets styrelse har sökt skaffa sig närmare informationer rörande
de av lantbruksstyrelsen åberopade förhållandena på läskedrycksmarknaden
i Italien, vilka tillmätts betydelsen av att utgöra belägg för att de hithörande
tekniska problemen äro lösta, men har, under den korta tid, som stått till
buds, icke annat kunnat utrönas, än att man där på olika vägar sökt inom läskedrycksindustrien
få avsättning för det överskott av vin och citroner, som
förefinnes inom landet, samtidigt varmed man även synes hava åsyftat att
skapa en konkurrens mot det italienska ölet, på grund av att detta framställes
uteslutande av utländska råämnen. För att nå detta senare syfte har
man emellertid måst tillgripa läskedrycker med en alkoliolhalt av ända upp
till 4 %. Det oaktat hava stora svårigheter yppat sig på grund av den begränsade
hållbarheten hos de nya läskedryckerna. Pristävlingar hava utlysts
för att råda bot på dessa missförhållanden, men lär därvid som enda sahra
utväg hava framkommit nödvändigheten av snabb omsättning.

Av vad riksförbundets styrelse kunnat inhämta, måste det därför anses
förhastat att tro att man i Italien kommit närmare de tekniska problemens
lösning än här. För att få fram ett fullt tillförlitligt omdöme vore emellertid
en mera ingående undersökning nödvändig.

Örn man beaktar vad ovan anförts angående de tekniska svårigheterna
att tillverka läskedrycker, beredda av frukt- och bärsafter, torde det också
vara förståeligt, att läskedrycksindustrien är hänvisad att arbeta med andra
smakämnen än sådana safter, nämligen naturliga och syntetiska essenser,
extrakter samt organiska syror (huvudsakligen citron- och vinsyra). Intet
av dessa halvfabrikat framställes annat än i undantagsfall av läskedrycksfabrikerna
själva, utan tillhandahållas av för ändamålet bildade industriföretag.
Av essens- och extraktfabriker finnas inom landet ett flertal och
dessa äro den svenska läskedrycksindustriens utan jämförelse största leverantörer
av dessa förnödenheter. Även örn de tekniska metoderna för framställandet
av essenser och extrakter äro de olika essensfabrikernas omsorgsfullt
bevarade fabrikationshemligheter, bör dock i detta sammanhang rättvisligen
erkännas det kända förhållandet att den allmänna tendensen inom
essensindustrien gått mot ett ökat användande av frukter och bär som
råmaterial för essens- och extraktframställningen. Särskilt gäller detta de
s. k. extrakterna. Då man samtidigt kan konstatera en alltmer ökad omsättning
inom läskedrycksindustrien av just extraktdryckerna har otvivelaktigt
en förskjutning även skett inom denna industri från den gamla tidens
essens-läskedrycker över till läskedrycker, beredda av s. k. naturliga essenser
eller extrakter, vilkas huvudsakliga ursprung härleder sig ur frukter eller bär.

Vid sidan av de tekniska problemen, vilka lantbruksstyrelsen betraktar
som lösta, vilar lantbruksstyrelsens skrivelse på den grundförutsättningen att
genom den föreslagna anordningen betydande värden skulle kunna vinnas
åt svenska bär- och fruktodlare respektive bärplockare. Lantbruksstyrelsen
yttrar bl. a. att till belysande härav en utredning vore nödvändig, men tilllägger,
att det icke är lantbruksstyrelsen möjligt att nu åvägabringa denna,
samt att den ej heller torde vara erforderlig för den åtgärd lantbruksstyrelsen
närmast anser sig böra ifrågasätta. Riksförbundets styrelse vill i det
följande söka ge en belysning av problemets storleksordning. Landets totala
tillverkning av söta läskedrycker de senare åren torde kunna uppskattas
till cirka 40 miljoner flaskor (*/3 liter) per år. Härav utgöres hälften av

13

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

sockerdricka och tvenne andra läskedrycker, vilka icke hava frukt- eller bärsmak
och aldrig heller skulle kunna framställas av frukt- eller bärsafter,
medan återstoden, representerande cirka 20 miljoner flaskor, utgöres av
läskedrycker med frukt- eller bärsmak. Det är således denna del av lemouadtillverkningen
hela frågan ytterst rör sig örn. Då genomsnittskostnaden
för smaktillsatsen (extrakter oell essenser) för en vanlig lemonad uppgår till
cirka 4 öre per flaska, finner man att det för framställning av samtliga fruktoch
bärdrycker erforderliga halvfabrikatet representerar ett värde av cirka
800,000 kronor. Utgående från, att lantbruksstyrelsens påstående, att priset
å läskedrycker tillverkade av naturliga bär- och fruktsafter icke skulle bliva
i den allmänna handeln nämnvärt dyrare än sådana tillverkade av essenser
eller extrakter, skulle man således här hava en siffra till utgångspunkt för
beräkningen av de ekonomiska värden, vilka enligt lantbruksstyrelsens resonemang
skulle kunna vinnas åt svenska frukt- och bärodlare respektive
bärplockare, därest lantbruksstyrelsens planer läte sig genomföras och ifrågavarande
lemonadtillverkning med slopande av lemonader från frukter
och bär av utländskt ursprung skulle komma att ske uteslutande med användande
av safter från svenska bär och frukter. Det torde emellertid utan
vidare stå klart, att den konsumerande allmänheten icke på grund av nationalekonomiska
eller andra hänsyn skulle upphöra med att dricka exempelvis
apelsin- och citronlemonader. Då denna grupp av lemonader uppgår
till cirka 6 miljoner flaskor per år måste från ovannämnda värdemätare av
reformen dragas ett belopp av cirka 240,000 kronor. Kvar står ett bruttobelopp
av cirka 560,000 kronor. Att märka är emellertid, att lantbruksstyrelsen
dock icke räknar med att de gamla lemonaderna utan vidare skola
kunna undanträngas av sådana av den nya typ framställningen bryter en
lans för, varför i realiteten endast en del av detta bruttobelopp sålunda
skulle komma att falla på den nya sortens lemonader. Örn man skulle tilllåta
sig'' att räkna med en lika fördelning å de olika slagen skulle bruttobeloppet
ifråga komma att uppgå till cirka 280,000 kronor. Huru stor del
härav, som, efter fråndragande av tillverknings- och distributionskostnader
för råsafterna skulle komma att tillfalla svenska frukt- och bärodlare eller bärplockare
undandrar sig styrelsens bedömande. Det belopp man på detta
sätt till sist skulle få fram, är emellertid icke ens det ett slutgiltigt belopp,
enär man härifrån måste draga värdet av de svenska bär och frukter, som
skulle hava åtgått för framställande av de essenser och extrakter, vilka genom
de nya dryckerna blivit överflödiga. Dessa siffror förtjäna att hållas
i minnet, då den oinvigde eljest av lantbruksstyrelsens skrivelse och dess
inledningsvis åberopade importvärde av utländska frukter och bär av cirka
49,000,000 kronor möjligen skulle kunna bibringas den felaktiga uppfattningen,
att någon större eller ens väsentlig del av detta belopp skulle kunna
vinnas åt svenska frukt- och bärodlare eller bärplockare genom den tänkta
reformen. I övrigt får man icke glömma, att den inkomst reformen avser
att bereda dessa företagare i huvudsak kommer att tagas från den svenska
essensindustrien.

I det föregående har riksförbundets styrelse haft att framföra en del erinringar
mot lantbruksstyrelsens synpunkter på det framlagda problemet.
Riksförbundets styrelse ser detta problem på ett annat sätt än lantbruksstyrelsen.
Styrelsen antar visserligen, att läskedrycker i cn snar framtid
skola kunna framställas av bär- och fruktsafter. Sådana läskedrycker komma
emellertid, eldigt vad hittills gjorda undersökningar givit vid handen, att
ställa sig betydligt dyrare i tillverkningen jin de nuvarande läskedryckerna.
Riksförbundets styrelse hoppas dock, att dessa nya drycker, trots det högre
priset, skola hava utsikt att vinna marknad genom dryckernas karaktär av

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

rena fruktdrycker. Dessa läskedrycker komma emellertid att bilda en helt
ny typ av läskedrycker, vilkas större eller mindre omsättning icke kommer
att på något avgörande sätt sammanhänga med eller röna inverkan av prissättningen
å de nuvarande läskedryckerna. Någon egentlig dragkamp mellan
den nya och gamla sortens läskedrycker, där de förra utan ifrågasatt lagskydd
skulle komma att draga det kortare strået, torde därför heller icke
komma att uppstå. Skulle icke de nya läskedryckernas egenskaper vara av
den förnämliga art att de förmå övervinna den nackdel, som ligger i det
högre priset, torde allt arbete på dessa dryckers framförande på marknaden
vara att anse som förspilld möda. Vid denna tankegång skulle det också
innebära ett misstag att tro, att dessa nya läskedrycker skulle behöva särskild
hjälp genom lagstiftningsåtgärder riktade mot de gamla läskedryckerna.
Riksförbundet tror således att den föreslagna åtgärden icke kommer att betyda
något för en ökad omsättning av de nya läskedryckerna, men befarar,
att den däremot allvarligt skulle kunna skada omsättningan av de nuvarande
lemonaderna i form av en minskad konsumtion av dessa drycker. Örn en
sådan förlust å ena sidan skulle äga rum utan motsvarande vinst å den
andra, torde väl knappast någon vara benägen att beteckna en sådan åtgärd
såsom önskvärd.

Med åberopande av vad sålunda anförts får Sveriges vattenfabrikanters
riksförbund hemställa, att kommerskollegium ville för sin del föreslå, att
lantbruksstyrelsens nu ingivna framställning icke måtte till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1934.

För styrelsen för

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund.

Gust. Alexandersson.

Bertel Linder

Bilaga B.

Till Konungen.

Genom remiss den 14 december 1933 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
att avgiva utlåtande med anledning av en framställning från lantbruksstyrelsen
örn åtgärder för att genom viss utvidgad kontroll över läskedrycksindustrien
befrämja tillverkning av läskedrycker, beredda av naturlig
frukt- och bärsaft.

Av de till kollegium ingivna yttrandena torde framgå, att det visserligen
pågår en utveckling mot ökat användande av inhemska bär och frukt inom
essens- och läskedrycksindustrierna, men att det ännu icke är tekniskt möjligt
att i den utsträckning lantbruksstyrelsen tänkt sig lämna hittills använda
metoder och i stället framställa läskedrycker enbart av bär- och fruktsafter.
Därtill komme sådana läskedrycker att ställa sig betydligt dyrare i
tillverkning än de nuvarande. De läskedrycker av hittills fabricerad typ,
vilka innehålla tillsatser, som giva drycken en viss fruktsmak, utgöra slutligen
endast en del av hela den inhemska produktionen och skulle även vid
ett sådant utbyte av ingredienser, som lantbruksstyrelsen förordar, icke
kunna bereda någon väsentligt ökad åtgång av trädgårdsprodukter eller
skogsbär.

15

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

Med hänsyn till den av kollegium förebragta utredningen rörande läskedrycksindustriens
tekniska möjligheter och allmänna inställning till det av
lantbruksstyrelsen framförda, i och för sig nog så beaktansvärda önskemålet
örn ökat tillgodogörande av inhemska naturprodukter, har kommerskollegium
kommit till den bestämda uppfattningen, att det åtminstone för
närvarande icke vore tillrådligt att i lagstiftningen införa det av lantbruksstyrelsen
föreslagna stadgandet. Örn förhållandena i framtiden bleve gynnsammare
för en stödaktion i samma syfte, förefaller det dessutom icke osannolikt,
att — på sätt vattenfabrikanternas riksförbund antytt — andra vägar
kunna befinnas mera framkomliga till befrämjande av ökad användning av
svensk frukt och bär vid beredning av läskedrycker.

Kommerskollegium hemställer, att den remitterade framställningen från
lantbruksstyrelsen för närvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Underdånigst

G. Holmberger.

Ragnar Sohlman.

Mogens Möller.

Bil. E.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

I en motion i andra kammaren har O. Wallén m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn en allsidig utredning
rörande ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande av svenska frukter
och bär samt att Kungl. Majit därefter måtte för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Stockholms läns och stads trädgårdsråd, en sammanslutning av representanter
från alla inom länet och staden verksamma trädgårdsorganisationer
har med mycket stort intresse tagit del av den i motionen gjorda framställningen
och tillåter sig därför vördsammast fästa utskottets uppmärksamhet
på följande förhållande.

Det är givetvis ett mycket stort önskemål, att den prima svenska frukten
och bären beredas en tryggad avsättning, vilket önskemål kanske i ännu
högre grad gäller alster av den produktion, som icke kan betecknas som
prima. Då denna mycket väl kan komma till användning vid läskedrycksfabrikationen
örn sådana bestämmelser beträffande denna fabrikation finnes
som förhindra fabrikanterna att begagna sig av kemiska preparater för framställandet
av och smaksättandet av dessa drycker, finner trädgårdsrådet det
uppenbart att den begärda utredningen får anses synnerligen viktig, såväl
ur fruktodlarsynpunkt som även för åstadkommande av sunda och goda läskedrycker
utan anlitande av importerade essenser.

Dessa senare kunna nämligen ur näringsfysiologisk synpunkt betecknas
som mindervärdiga örn icke rent av skadliga. Det torde därför vara ganska
självfallet att ett uteslutande av dessa medel vid framställandet av sådana
drycker endast kan betecknas som en ur folkhälsans synpunkt välgrundad
åtgärd. De kvantiteter av den sekunda frukten och de sekunda hären, som
för närvarande komma till användning vid läskedrycksfabrikationen, äro i förhållande
till de tillgängliga mängderna synnerligen små. Följden bliver
mången gång att dessa sekunda varor trycka marknaden och sålunda bidraga

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

till såväl försvårad avsättning som till lägre pris å den prima frukten. Detta
förhållande innebär ett motarbetande av de strävanden, för vilka den med
statsmedel understödda Pomologiska föreningen arbetar.

Härtill torde även böra erinras örn att föregående års riksdag funnit den
svenska fruktodlingen väl värd att uppmuntras genom beslutet örn inrättande
av en statlig fruktodlingslånefond och att det sålunda även synes böra ligga
i riksdagens intresse att i möjligaste mån tillse att en tillfredsställande avsättning
kan beredas den svenska frukten.

På grund härav har trädgårdsrådet enhälligt beslutat hemställa,
att utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande frågan måtte beakta
ovan anförda synpunkter.

Stockholm den 27 februari 1935.

För Stockholms läns och stads trädgårdsråd:

C. W. Nisbeth.

1. Wetterberg.

Stockholm 1985. K. L. Beckmans Boktr.