Statsutskottets utlåtande Nr 80.

11

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående lånefonden för anskaffning
av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvågar m. m.

(4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen,
nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936
har Kungl. Majit (punkt 51, sid. 142—155, av det vid propositionen under
rubrik »Utgifter för kapitalökning. Bil. 3.» fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag) föreslagit riksdagen
dels till lånefonden för anskaffning av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar,
att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade grunderna, för budgetåret 1935/
1936 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor; dels ock medgiva, att
beträffande lån, som beviljats eller må komma att beviljas från allmänna järnvägslånefonden
eller bibanelånefonden, den årliga räntan må från och med
den 1 juli 1935 tills vidare utgå efter 4% procent, med iakttagande av de av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordade villkoren.

Till förlag för understöd åt enskilda järnvägar anvisade 1933 års riksdag
för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Den 2 juni 1933 fastställde Kungl. Majit, att tillsvidare lända till efterrättelse,
villkor och bestämmelser för disposition av anslag till förlag för understöd
åt enskilda järnvägar, innebärande bland annat, att järnvägsföretag må
för enskild järnväg, vars understödjande finnes med hänsyn till järnvägens
betydelse för den allmänna samfärdseln påkallat och ur ekonomisk synpunkt
berättigat, kunna erhålla låneunderstöd för inköp av motorvagn eller annan
materiel eller eljest till genomförande av för driftens rationalisering behövliga
åtgärder.

Departementschefen bar framhållit, att de förberedande åtgärderna för
åstadkommande av lämpliga motorvagnstyper kommit att taga avsevärd tid i
anspråk, och med hänsyn härtill bleve icke något ytterligare belopp för ändamålet
erforderligt för innevarande budgetår. Under år 1934 hava emellertid
de första understöden kunnat utlämnas. Det som nu återstode av det av
1933 års riksdag anvisade beloppet förväntades bliva otillräckligt för de anspråk,
som intill den 1 juli 1936 kunde komma att föreligga. I likhet med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen har departementschefen
tillstyrkt anvisande för ifrågavarande ändamål av ytterligare 1,500,000 kronor.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Departementschefen, som ansett ifrågavarande understödsverksamhet för
framtiden kunna bedrivas genom en för ändamålet bildad statens utlåningsfond,
har tillstyrkt bildandet av en utlåningsfond, förslagsvis benämnd »Lånefonden
för anskaffning av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar». För densamma
erforderliga medel borde anvisas under Utgifter för kapitalökning, statens
utlåningsfonder.

Förvaltningen av fonden borde anförtros riksgäldskontoret. För den nya
fonden skulle gälla, att medel, som inflöte till riksgäldskontoret genom inbetalningar
å från fonden utlämnade lån, tills vidare skulle tillgodoföras fonden
för mötande av successivt uppträdande lånebehov.

De villkor och bestämmelser, som fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut
den 2 juni 1933, borde i stort sett bliva gällande för lån från fonden. Kantan
för dessa lån skulle dock utgå efter en bestämd räntefot, vilken borde bestämmas
efter samma grunder som räntefoten för lån från allmänna järnvägslånefonden
och bibanelånefonden.

Det skulle få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen nu angivna riktlinjer meddela de närmare bestämmelser
rörande den föreslagna nya fonden, som kunde visa sig erforderliga.

Därest riksdagen icke hade något att häremot erinra, syntes Kungl. Majit
böra vara oförhindrad att till den nya fonden låta överföra vad som vid utgången
av budgetåret 1934/1935 må återstå av det utav 1933 års riksdag anvisade
anslaget å 1,500,000 kronor. Lån, som vid ingången av nästa budgetår
utestå på anslaget, torde likaledes böra överföras till fonden.

Departementschefen har därefter övergått till frågan örn sänkning av räntan
å statens lån till enskilda järnvägar. Under erinran, att denna fråga varit
föremål för prövning vid 1934 års riksdag i samband med frågan örn sänkning
av räntan å statens utlåningsfonder överhuvud taget, men att då icke
tillräckliga skäl ansågos föreligga att för ifrågavarande lånekategori tillstyrka
en generell ändring av räntefoten, har departementschefen anfört följande
:

_ Svenska järnvägsföreningen har nu gjort framställning i ämnet, vilken i
viss utsträckning tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret.
Under nuvarande omständigheter synes det även mig, att övervägande
skäl tala för att i sådan utsträckning tillmötesgå framställningen. Den effektiva
medelräntan å samtliga utestående lånemedel med undantag av de i statens
järnvägar nedlagda har under budgetåret 1933/1934 nedgått till 4.42 procent,
^ för innevarande budgetår räkna riksgäldsfullmäktige med en ytterligare
nedgång med någon tiondels procent. Även örn en sänkning av räntan från
berörda fonder i den utsträckning, som statskontoret och fullmäktige tillstyrkt
— V2 procent för lån som löpa med 5 procent ränta — i åtskilliga fall kommer
att sakna reell betydelse, lärer man dock icke kunna bortse från att
det för en och annan järnväg kan innebära en lättnad, som i nuvarande bet
ryck ta läge kan vara av betydelse. Såsom svenska järnvägsföreningen framhållit,
torde.vidare en räntesänkning vara av saklig betydelse även för de järnvägar,
som icke mäkta erlägga någon ränta å sina lån, så tillvida som stegringen
av företagens skulder minskas, särskilt som även en sänkning av överräntan

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

13

kommer till stånd. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att räntan å de lån från
allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden, å vilka ränta för närvarande
beräknas efter 5 procent, från och med den 1 juli 1935 skall utgå efter
4j/2 procent. Då de lån, som hittills utlämnats för anskaffning av motorvagnar
m. m., samtliga löpa med en räntefot av procent, saknar jag, med^ den
ståndpunkt jag sålunda intagit, anledning att för dessa lån ifrågasätta någon
räntesänkning. För lån från den föreslagna nya lånefonden för motorvagnar
m. m. böra, såsom av mig i det föregående angivits, gälla samma räntebestämmelser
som för allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden.

Den nedsättning av räntan för lån från nämnda fonder, som jag nu tillstyrkt,
torde — i likhet med vad som var fallet vid de vid 1934 års^riksdag
vidtagna räntesänkningarna — böra förknippas med skyldighet för låntagare
att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl. Maj :t med hänsyn
till den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövar skälig.

En dylik räntehöjning torde dock, såvitt angår äldre lån, ej böra gå utöver
de bestämmelser rörande räntefoten, som gällde då lånet beviljades.

Enligt de av riksgäldsfullmäktige framlagda beräkningarna skulle den föreslagna
räntesänkningen medföra en minskning i de uppdebiterade räntorna å
fonden, oavsett upp debiterade överräntor, med omkring 40,000 kronor för
allmänna järnvägslånefonden och omkring 28,000 kronor för bibanelånefonden.
Såsom fullmäktige framhållit, skulle emellertid den faktiska minskningen
å allmänna järnvägslånefonden i förhållande till de för budgetåret 1935/

1936 beräknade inbetalningarna icke uppgå till mera än omkring 1,600 kronor.

I fråga örn bibanelånefonden skulle räntesänkningen icke föranleda någon
minskning i statens beräkneliga inkomster.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har 1933 års riksdag anvisat Utskottet.
medel avsedda att möjliggöra för enskilda järnvägar att inköpa motorvagnar
och vidtaga andra åtgärder i syfte att kunna förenkla och förbilliga driften.

I likhet med departementschefen och liksom de hörda myndigheterna har utskottet
funnit dessa rationaliseringssträvanden även hädanefter förtjäna statsmakternas
stöd. Det för ifrågavarande ändamål nu äskade beloppet av 1.5
miljon kronor synes lämpligt avvägt.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om uppläggande för ändamålet
av en särskild under riksgäldskontorets förvaltning stående-lånefond, till vilken
jämväl bör överföras återstoden av det av 1933 års riksdag anvisade
anslaget.

I förevarande sammanhang har departementschefen jämväl förordat, att räntan
å de lån ur allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden, å vilka
räntan för närvarande utgår efter 5 °/°, skulle sänkas till 41/2 %. Efter sistnämnda
räntefot skulle även räntan å lån ur motorvagnslånefonden beräknas.

Vad sålunda föreslagits har ej föranlett erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) till lånefonden för anskaffning av motorvagnar m. m. åt
enskilda järnvägar, att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 4 januari 1935 förordade grun -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

derna, för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor, att utgå av lånemedel,

b) medgiva, att beträffande lån, som beviljats eller må komma
att beviljas från allmänna järnvägslånefonden eller bibanelånefonden,
den årliga räntan må från och med den 1 juli 1935
tills vidare utgå efter 4 1/2 procent, med iakttagande av de av
departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordade villkoren.

Stockholm den 9 april 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Samma ledamöter, som antecknats under utlåtandet nr 78, dock att
i stället för herr Nordborg deltagit herr Borell.