Statsutskottets utlåtande Nr 77.

7

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till stödjande
av den svenska sjöfartsnäringen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 151, inom första kammaren
av herr O. A. Nordborg m. fl. och den andra, nr 296, inom andra
kammaren av herrar Bj. Holmgren och C. J. Ekman, har hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, dels att erforderliga
åtgärder vidtagas för skyndsamt slutförande av en i motionen omnämnd,
inom kommerskollegium pågående undersökning angående den svenska
sjöfartsnäringen, dels att en särskild kommission — med representanter
såväl för statsintresset som för sjöfartsnäringen — omedelbart tillsättes
med uppdrag att i anslutning till nämnda undersökning skyndsamt verkställa
utredning och avgiva förslag till lämpliga stödåtgärder för den
svenska sjöfartsnäringen, dels ock att Kungl. Majit måtte, på grundval av
sålunda vunnen utredning med förslag, avlåta proposition i ärendet till
innevarande års riksdag.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen I: 151.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat kommerskollegii yttrande
över ifrågavarande motioner, vilket yttrande såsom bilaga närslutes detta
utlåtande (Bilaga).

Med hänsyn till de skäl, som till stöd för motionärernas ifrågavarande
förslag] anförts, har utskottet i likhet med] kommerskollegium funnit sig
böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas i motionernas syfte. Att, på sätt i
motionerna föreslagits, en särskild kommission skulle tillsättas för verkställande
av utredning och avgivande av förslag i frågan har utskottet
dock ansett sig icke böra förorda. Utskottet håller före, att utredningen bör
kunna verkställas av kommerskollegium, och förutsätter, att för ändamålet
erforderlig arbetskraft ställes till kollega förfogande för frågans skyndsamma
slutförande och allsidiga belysning.

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herr Nordborgs
m. fl. samt herrar Holmgrens och Ekmans förevarande
motioner (I: 151 och II: 296) i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att erforderliga åtgärder må vidtagas för
skyndsamt slutförande av den i motionerna nämnda,
inom kommerskollegium pågående undersökningen angående
den svenska sjöfartsnäringen, samt att Kungl.
Majit därefter må vidtaga de åtgärder i övrigt, som
kunna befinnas erforderliga.

Stockholm den 5 april 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.

B ilag*.

Avskrift.

Kungl. Majits och Rikets

Kommerskollegium.

Sjöfartsby rån.

Stockholm den 23 februari 1935.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att avgiva och direkt till riksdagens statsutskott inkomma
med begärt yttrande över två likalydande motioner, väckta, den ena, nr
151, inom första kammaren av herr O. A. Nordborg m. fl. och den andra,
nr 296, inom andra kammaren av herrar Bj. Holmgren och C. J. Ekman
örn åtgärder till stödjande av den svenska sjöfartsnäringen.

Sedan kollegium inhämtat yttranden i ärendet av Sveriges allmänna
sjöfartsförening och Sveriges redareförening, får kollegium, med överlämnande
av ifrågavarande yttranden, anföra följande.

Kollega yttrande till statsutskottet år 1933.

Över de i nu förevarande motioner omförmälda motionerna vid 1933
års riksdag, vilka gingo ut på stöd åt sjöfartsnäringen genom anvisande
av medel till visst belopp för nedskrotning av äldre fartygstonnage, avgav
kollegium yttrande till statsutskottet den 4 april 1933. Yttrandet med
därtill hörande bilagor finnes återgivet i utskottets utlåtande nr 113.

Statsutskottets utlåtande Nr 77. 9

I yttrandet anförde kollegium ett antal jämförande statistiska data,
ägnade att belysa sjöfartens läge såväl internationellt som för svenskt
vidkommande.

I här bilagda exemplar av utskottets nämnda utlåtande hava antecknats
vissa, nämnda statistiska data kompletterande uppgifter för senare
tid, i mån sådana föreligga eller väsentliga förskjutningar kunna antagas
hava ägt rum av beskaffenhet att i mera avsevärd grad inverka på
hithörande frågors bedömande.

Kollegium framhöll vidare i yttrandet, hurusom den svenska sjöfartens
konkurrensläge försvårades av vissa särskilda omständigheter, därvid
kollegium syftade på det kända förhållandet, att runtom i världen från
statsmyndigheternas sida sedan lång tid tillbaka vidtagits och alltjämt
vidtoges ofta mycket omfattande åtgärder av olika slag för direkt ekonomiskt
stödjande av den nationella sjöfarten. På åtskilliga håll hade dessa
åtgärder tagit sig osunda former, vilkas verkningar icke kunde undgå
att visa sig på den internationella fraktmarknaden.

Såsom sammanfattning av kollegii syn på den av motionärerna vid 1933
års riksdag väckta frågan torde få återgivas följande delar av nämnda
yttrande.

»Det lider icke något tvivel, att de förhållanden, som kollegium här
ovan sökt belysa, måste ingiva starka bekymmer med avseende å möjligheterna
för den svenska sjöfarten att i fortsättningen hävda den ställning,
densamma under årens lopp tillvunnit sig. Av åtskilliga tecken att
döma föreligger åtminstone inom vissa grupper av sjöfarten fara för
mera djupgående ekonomiska svårigheter, därest icke en ändring till det
bättre i det allmänna läget inom en nära framtid inträder.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att depressionssyårigheterna
såtillvida endast i mindre mån drabbat den egentliga linjesjölarten,
som förhållandena på detta område blott i relativt ringa omfattning
föranlett uppläggning av tonnage. Detta sammanhänger emellertid givetvis
till stor del med det förhållandet, att ett linjerederi ogärna upphör
att trafikera sin linje, enär den då lätteligen måste uppgivas för alltid.
Däremot hava uppläggningarna för trampfartens vidkommande nått
en skrämmande omfattning, och hör härutinnan beaktas, hurusom därav
till antalet nära tre fjärdedelar och till bruttotontalet över två tredjedelar
består av fartyg med en ålder över 25 år.

Kollegium vill visserligen rent allmänt sett varna för att enbart av ett
fartygs ålder draga bestämda slutsatser rörande räntabiliteten av fartygets"
drift. Ett väl byggt och väl underhållet samt måhända moderniserat
fartyg av den nyssnämnda jämförelsevis höga åldern kan i drift ställa
sig väsentligt förmånligare än månget yngre fartyg. Förutom det allmänna
tillståndet, som för olika fartyg kan ställa sig ytterst olika, inverka
på driftsresultatet ett flertal andra omständigheter, ej minst det
anskaffningsvärde i redarens hand, vilket skall förräntas och amorteras.
Av naturliga skäl torde det emellertid kunna sägas, att genomsnittligt
sett driftförhållandena beträffande fartyg av den ålder, varom här är
fråga, ur räntabilitetssynpunkt ställa sig mycket vanskliga särskilt i nu
rådande läge.

Redan den stora omfattning, vari fartyg med denna ålder förelinnas
inom den svenska trampflottan, i förening med den stora uppläggningsprocenten
gör det sannolikt, att läget inom denna sjöfartsgren är allvarligt.
Kollegium har sökt förskaffa sig en mera ingående inblick i de
ekonomiska förhållandena, särskilt på detta område inom sjöfarten.

1° Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Ehuru synnerligen otillräckligt material till belysande av förhållandena
stått kollegium till buds, kunna dock vissa för kollegium under hand företedda
uppgifter sägas hava bekräftat de farhågor, som sålunda av olika
skäl kunnat hysas. Sålunda giva dessa uppgifter stöd för antagandet,
att åtminstone i viss omfattning nettobokföringsvärdena för här ifrågavarande
tonnage ligga alltför högt, samtidigt som driftsresultaten under
de senaste åren icke medgivit ens tillnärmelsevis tillräckliga avskrivningar,
än mindre utdelning på investerat kapital. Även företagens likviditet
torde hava undergått avsevärd försämring.

Det står för kollegium vidare klart, att trampfartygsföretagens motståndskraft
i ett krisläge som det nuvarande genomsnittligt sett är väsentligt
sämre än företagens inom linjesjöfarten. Denna motståndskraft
har givetvis ock icke kunnat undgå att ogynnsamt påverkas av den särskilt
efter kriget i ökad grad framträdande tendensen till sjöfartens utveckling
i riktning mot linjefartens utvidgning på den irreguljära sjöfartens
eller trampfartens bekostnad.

Men detta förhållande får såsom kollegium på sin tid i sitt utlåtande
i drande inrättande av en skeppshypotekskassa framhöll, icke under några
omständigheter medföra, att tillgodoseendet av trampfartens speciella behov
eftersättes. Trampfarten har nämligen alltjämt sin stora uppgift att
fylla som komplement till linjefarten, särskilt med hänsyn till intresset
av att vår utrikeshandel i största möjliga utsträckning må kunna till
stärkande av vår betalningsbalans ombesörjas på svenska kölar. Det bör
härutinnan beaktas, att en stor del av vår export, särskilt trävaror, malm
och sten, måste anlita trampfartyg för sin transport liksom fallet är med
en stor del av vår import, såsom stenkol m. m.

Det måste i detta sammanhang konstateras, att trampfarten hittills endast
i jämförelsevis mindre omfattning kommit i åtnjutande av statsmakternas
stöd.----------

Trots de nu framhållna förhållanden kan kollegium likväl icke nu utan
vidare tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag.
Det resultat, vartill kollega bedömande av den förevarande frågan
sålunda lett, hänför sig till två skilda skäl.

Kollegium vill härutinnan till en början framhålla, att det står för kollegium
klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till
Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna
icke lämpligen bör anlitas utan en väsentligt mera djupgående
undersökning ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens
förhållanden än som kunnat av kollegium verkställas på den korta
tid och med de medel, som stått kollegium till buds. Dc omständigheter,
som i motionerna berörts och som i övrigt av kollegium närmare belysts,
synas kollegium emellertid vara av den allvarliga karaktär, att en dylik
undersökning, som synes kollegium böra anförtros åt särskilt tillkallade
sakkunniga, är synnerligen påkallad och bör med det snaraste igångsättas.
Särskilt skulle denna undersökning vara ägnad att ådagalägga den
omfattning, vari ekonomiska svårigheter inom sjöfarten nu föreligga,
och i anslutning härtill hava till närmaste syftemål att ådagalägga i
vad mån behov av särskilda stödåtgärder från statens sida för sjöfarten
under den nuvarande allmänna krisen föreligger samt de lämpligaste
formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder. En undersökning
av den karaktär, varom här är fråga, skulle även såtillvida vara
av framträdande värde, som det vid bedömandet av olika spörsmål i lag -

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

11

stiftningsväg oell eljest ofta befunnits vara en stor brist, att en närmare
analys av sjöfartens ekonomiska förhållanden saknas.

Det andra skälet till kollegii ställningstagande, på sätt nyss antytts, till
de förevarande motionerna är, att kollegium icke känt sig övertygat örn
att, i den mån särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten
kunna vara påkallade, den av motionärerna tänkta utvägen är den
ur olika synpunkter lämpligaste.»

Kollegii yttrande utmynnade i tillstyrkan, att riksdagen i anledning
av de två föreliggande motionerna, i skrivelse till Kungl. Majit anhölle
örn skyndsam utredning av ovan angivna innebörd.

Riksdagen år 1933.

I sitt utlåtande i frågan framhöll utskottet, att förhållandena jämväl
syntes utskottet vara av den art, att starka bekymmer måste hysas i avseende
å möjligheterna för vår svenska sjöfart att uppehålla den ställning
densamma under årens lopp tillvunnit sig. Då nästan alla större
industriländer tagit mått och steg för stödjande av sina sjöfarts- och
varvsintressen, syntes frågan om svenska statens ställning till dessa spörsmål
även kräva ett beaktande. Efter att hava förklarat sig giva sin anslutning
till kollegii ståndpunkt i nedskrotningsspörsmålet slutar utskottet
med att anföra, att utskottet, till vars kännedom kommit, att förevarande
spörsmål komme att upptagas till behandling å den stundande ekonomiska
världskonferensen i London, förutsatte, att Kungl. Majit hade
sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga vore, och vidtoge
de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga.

I enlighet med den redogörelse, som lämnas i de till bedömande nu
föreliggande motionerna, föranledde ovannämnda vid 1933 års riksdag
inotionsledes framförda yrkanden icke någon åtgärd från riksdagens sida.

Kollega utlåtande till Kungl. Majit år 1931.

I utlåtande till Kungl. Majit den 22 februari 1934 över en av Sveriges
redareförening gjord framställning örn utredning beträffande de åtgärder
till stöd för den svenska sjöfarten, som kunde böra vidtagas med anledning
av i olika främmande länder vidtagna eller planerade statliga
stödåtgärder på sjöfartens område, framhöll kollegium, under åberopande
av vissa i sammanhanget anförda uppgifter, hurusom förhållandena på
sjöfartens område, sådana desamma av kollegium skildrades i dess förenämnda
yttrande till statsutskottet den 4 april 1933, i stort sett icke undergått
några starkare förändringar till det bättre. Visserligen kunde
för den direkta utrikes sjöfarten på Sverige spåras en viss uppgång under
senaste tiden med påföljd, att något förbättrade utkomstmöjligheter
särskilt på vissa trader gjort sig gällande. I varje fall tedde sig emellertid
situationen för den för landet i olika avseenden så betydelsefulla
trampsjöfarten alltjämt, ej minst på grund av depressionens långvarighet
och intensitet, mycket bekymmersam. Under framhållande av att den
omständigheten, att vissa hithörande sjöfartsspörsmål funnos upptagna
på dagordningen för nyssberörda ekonomiska världskonferens i London,
syntes hava utgjort en väsentlig orsak till att utskottet liksom riksdagen
ställt sig avvisande till det på sin tid inotionsledes framförda yrkanket
på en utredning, erinrade kollegium vidare därom, att kollegium i
sitt yttrande den (1 maj 1933 över ovannämnda dagordning uttalat, att en
subventioner!ngspolitik av den art, varom fråga vore, i verkligheten

12

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

linge, ehuru indirekt, samma innebörd som den diskriminerande behandling
av den icke nationella sjöfarten, på vilken åtskilliga på senare tid
avslutade plurilaterala konventioner sökt råda bot, att sålunda genom
subventioner till betydande belopp och på lång sikt de subventionerade
rederierna bereddes en företrädesställning på den allmänna fraktmarknaden
genom den särskilda konkurrensstyrka, subventionerna medförde,
att härigenom och med hänsyn till den omfattning, subventioneringen på
vissa håll tagit, åstadkommes en onaturlig pressning av den allmänna
fraktnivån med därav följande ogynnsamma verkningar på den på rent
affärsmässiga grunder bedrivna sjöfarten i övrigt, att med hänsyn till
salunda föreliggande förhållanden kollegium ansåge den svenska representationen
vid den då stundande ekonomiska världskonferensen böra
sättas i tillfälle att stödja lämpliga förslag till effektiv begränsning av
staternas subventionering av sjöfarten och därvid särskilt biträda sådana
förslag, som avsåge förhindrande av särskilt åsyftade osunda former för
dylik subventionering, samt att i viss anslutning till dagordningsförslaget
kollegium ansåge det jämväl vara väl motiverat, att den svenska representationen
vid den kommande konferensen understödde lämpliga förslag
beträffande nedskrotning under internationell samverkan av gammalt
tonnage. Kollegium upplyste i detta sammanhang, att trots att Sverige,
Danmark och Norge vid konferensen jämte Storbritannien ådagalagt en
livlig önskan att medverka i internationellt samarbete i syfte särskilt att
motverka den tilltagande oekonomiska subventioneringen av sjöfarten,
den ifrågavarande konferensens förhandlingar icke lett till några positiva
resultat i hithörande hänseenden.

Under åberopande av en inom kollegium utarbetad, utlåtandet bifogad
promemoria angående subventionering av sjöfarten i olika länder, framhöll
kollegium, hurusom av särskild betydelse för bedömande av vad situationen
krävde vore den omständigheten, att dåmera från engelskt redarehåll
framförts krav på ekonomiskt stöd för den engelska sjöfarten,
vilka krav syntes hava av vederbörande myndigheter upptagits till visst
övervägande. Anika påföljder för den internationella fraktmarknaden en
mera omfattande subventionering även av den engelska handelsflottan
skulle få, tarvade, framhöll kollegium, knappast ett närmare dryftande.
Även frågan örn diskriminerande åtgärder gentemot utländsk sjöfart syntes
där vara föremål för överväganden.

Den utredning, som kollegium ansåg sig böra förorda, framhölls böra
i första hand hava till syftemål att ådagalägga, i vad mån behov av särskilda
stödåtgärder från statens sida för sjöfarten förelåge, samt de
lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder. En genom
nu avsedd utredning åstadkommen närmare analys av olika sjöfartsgrenars
förhållanden framstode med hänsyn till senare tids utveckling
på sjöfartsomradet såsom påkallad även och särskilt ur den synpunkten,
att därigenom skulle kunna skapas bästa möjliga förutsättningar för uppdragandet
av riktlinjer eller framställandet av förslag rörande de åtgärder,
som kunde bliva av nöden för att motverka ett sådant fortsatt händelseförlopp,
som skulle kunna komma att inverka direkt skadligt, för att
icke säga ödesdigert, för svenska intressen.

Kollegium, som fann den ifrågasatta utredningen nödvändigtvis böra
anförtros åt särskilda sakkunniga — den för de sakkunnigas överväganden
erforderliga statistisk-ekonomiska undersökningen hade kollegium
tänkt sig lämpligen böra uppdragas åt kollegium i intimt samråd med
dessa sakkunniga — hemställde, under åberopande även av sitt före -

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

13

nämnda utlåtande till statsutskottet, om skyndsamt uppdrag åt särskilda
sakkunniga att, i samråd på sätt nyss angivits med kollegium, verkställa
närmare utredning rörande den svenska sjöfartens läge och i vad mån
behov av stödåtgärder från statens sida för sjöfarten särskilt under den
nuvarande krisen förelåge samt rörande de lämpligaste formerna för
eventuellt behövliga dylika åtgärder.

Kungl. Maj:ts beslut den 211 mars 1934 med visst utredningsuppdrag för

kollegium.

Genom beslut den 23 mars 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium
att verkställa omförmälda statistisk-ekonomiska undersökning. Sedan
Kungl. Majit, efter framställningar av kollegium genom skilda beslut,
senast den 36 januari 1935 anvisat särskilda medel för undersökningens
fullföljande, har utredningsarbetet kunnat påskyndas och vissa
delar preliminärt slutföras. Vissa huvudsakliga data, som av den hittills
bedrivna undersökningen framkommit, torde ehuru de alltså måste
betraktas såsom allenast preliminära, få bär återgivas.

Vissa utredningsresultat.

Det material, som preliminärt bearbetats, omfattar 169 rederiaktiebolag
med ett sammanlagt tonnage av inemot 75 % av hela den svenska handelsflottans.
För dessa företag, vari ingå lil tramprederier, 34 lastlinjerederier
och 24 passagerarlinjerederier, hava verkställts ingående beräkningar
rörande driftsresultatet för år 1933. Materialet, som är ganska
representativt för lastlinje- och passagerarlinjerederier, är mindre omfattande
vad beträffar tramprederier, för vilka det dock avser ungefär
halva det hithörande tonnaget.

Tramprederierna. vilkas totala bruttointäkter belöpte sig till 53.7 miljoner
kronor, utvisade ett driftsöverskott före avskrivningar å närmare 2
miljoner kronor. Nettovinsten, beräknad med hänsyn till de för året
verkställda avskrivningarna med avdrag för engångsvärdenedskrivningar,
utgjorde 0.6 miljoner kronor, vilket skulle innebära en räntabilitet av
l.i % av aktiekapitalet år 1933 och 0.)> % av egna kapitalet vid årets ingång.
Denna vinstsiffra har emellertid erhållits såsom följd av underlåtenhet
att företaga behöriga avskrivningar — det övervägande antalet
eller 70 rederier verkställde sålunda ej alls några avskrivningar under
året. Beräknar man avskrivningen i förhållande till tonnagets bokförda
värde, erhålles vid en så låg avskrivningsprocent som 5 % en förlust av
3.7 miljoner kronor (2.9 % av egna kapitalet). Örn avskrivningsprocenten
med hänsyn till tonnagets åldersfördelning och bokföringsvärdenas förhållande
till anskaffningsvärdena, höjes till 7 %, ökas den på detta sätt
beräknade förlusten till 3.2 miljoner kronor; örn nämnda procent höjes till
8 %, stiger förlusten till närmare 4 miljoner kronor.

För lastlinjerederierna uppgingo årets bruttointäkter till 119.7 miljoner
kronor och driftsöverskottet före avskrivningar till 14.5 miljoner kronor.
Nettovinsten beräknad med hänsyn till årets avskrivningar utgjorde
4.o miljoner kronor eller 3.3 % av aktiekapitalet och 2.2 % av egna kapitalet
vid årets ingång. Med hänsyn till lastlinjetonnagets sammansättning
och åldersfördelning samt vissa på fartygens livslängd inverkande faktorer,
synes man för detta tonnage icke kunna räkna med lägre avskrivningsprocent
än 8 % å bokföringsvärdet. Vid en på detta sätt verkställd
beräkning av driftsresultatet framkommer en förlust för året av 0.8 mil -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Donér kronor (0.5 % av egna kapitalet vid årets ingång). Höjes avskrivningsprocenten
till 9 % blir den sålunda beräknade förlusten 2.7 miljoner
kronor.

Passagerarlinjerederierna redovisade bruttointäkter till ett belopp av
47.2 miljoner kronor samt ett driftsöverskott före avskrivningar av 2.o
miljoner kronor. De under året verkställda avskrivningarna överstego
nämnda driftsöverskott med närmare 0.5 miljon kronor, vilket belopp
alltså framkommer såsom förlust (0.6 % av egna kapitalet) å verksamheten.
. Med 5 % avskrivning å tonnagets bokförda värde blir årsförlusten
1.4 miljoner kronor. Höjes procenten till 7 %, stiger förlusten till 2.8 miljoner
kronor och en avskrivning med 8 % ger en förlust av 3.4 miljoner
kronor.

Av det siffermaterial, som vid den preliminära utredningen framkommit,
torde vad ovan anförts rörande driftsresultatet för år 1933 få anses
mest betydande för belysande av det ekonomiska läget inom sjöfarten. På
de delar av undersökningen, som innefatta sammanställningar och beräk
ningar rörande de ovannämnda rederiernas tillgångar och skulder under
olika år, har kollegium ansett sig i detta sammanhang icke hava anledning
närmare ingå. Det torde emellertid böra omnämnas, att det här
utinnan bearbetade materialet, vilket omfattar enahanda företag som den
tidigare här ovan refererade undersökningen avsett, klart visar, att
tramp rederier nas finansiella ställning undergått en högst avsevärd
försämring sedan år 1929. Beträffande särskilt nettobokföringsvärdena
på tonnaget måste undersökningen sägas hava starkt bekräftat det
omdöme, kollegium härutinnan lämnat i sitt ovan åberopade tidigare utlåtande
till statsutskottet, i det att för tramprederierna nämnda bokföringsvärde
befunnits år 1933 genomsnittligt utgöra 189 kronor 53 öre per
bruttoton, gällande ett tonnage, vars genomsnittsålder veterligen är jämförelsevis
mycket hög.

Kollegium 1935.

Redan ovanstående uppgifter måste anses i hög grad bekräfta kollegii
tidigare framförda uppfattning örn det allvarliga läget för den svenska
sjöfarten och särskilt för den svenska trampsjöfarten. Visserligen har
det allmänna ekonomiska läget på senaste tiden undergått en väsentlig
förbättring, som gjort sig särskilt märkbar bland annat för Sveriges vidkommande.
Men å andra sidan måste uppmärksammas, att fraktmarknadsläget,
vars utveckling i ena eller andra riktningen är för sjöfartens
ekonomiska förhållanden allena utslagsgivande — att utgiftsposterna under
en i övrigt stigande konjunktur åtminstone icke kunna ytterligare
nedpressas torde få anses självfallet — så långt ifrån undergått en förbättring
i jämförelse med förhållandena sådana de voro kända vid tidpunkten
för kollegii förberörda utlåtande till Kungl. Majit, som fastmera
efter en tids uppgång i frakterna ett markerat bakslag på senaste tid inträtt.
Härutinnan må hänvisas till här bilagda uppställning angående
resultaten av vissa indexberäkningar månadsvis under perioden januari
1934—januari 1935.

Mot bakgrunden av detta förhållande kan den omständigheten, att fartygsuppläggningarna
såväl internationellt som i Sverige under senast förflutna
kalenderår högst väsentligt minskat i omfattning, icke tillerkännas
värde såsom bevis för att någon mera bestående förbättrad situation
i ekonomiskt hänseende skulle hava inträtt för sjöfartens del. För Sveriges
vidkommande sammanhänger otvivelaktigt den ökade livaktigheten

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

15

i sjöfartshänseende med en under året högst avsevärt ökad utrikeshandel,
särskilt vad exporten angår, varutinnan må hänvisas till vissa anteckningar
å det härmed överlämnade exemplaret av utskottets utlåtande nr
113. Rörande de svenska fartygsuppläggningarnas omfattning vid skilda
tidpunkter hänvisas till en härvid fogad bilaga. Spörsmålet, huruvida
den sålunda konstaterade utvecklingen i fråga örn fartygsuppläggningarna
kommer att ytterligare förlöpa i samma riktning, är givetvis under
nuvarande osäkra handelspolitiska och andra förhållanden omöjligt
att med någon grad av tillförlitlighet bedöma. I varje fall talar emellertid
icke den allra senaste utvecklingen för en fortsatt förbättring, såtillvida
som uppläggningssiffrorna per den 1 februari, även frånsett vissa
säsongförhållanden, peka på ett rätt så kraftigt bakslag på den tidigare
utvecklingen. Det bör i detta sammanhang beaktas, att siffrorna för
fartygsuppläggningarna vid de skilda tidpunkterna icke äro fullt jämförbara,
då åtskilliga fartyg, som ingå i siffrorna för en tidigare tidpunkt,
sedermera avförts ur den svenska handelsflottan, antingen på grund av
kondemnation (nedskrotning inom landet eller eljest slopande) eller försäljning
till utlandet. Rörande omfattningen särskilt av försäljningarna
till utlandet hänvisas till här bilagda uppställningar avseende åren 1933
och 1934.

Den omständigheten, att fartygsuppläggningarna internationellt sett
synas successivt hava minskats sä avsevärt som från 11.5 miljoner bruttoton
den 1 juli 1933 till 6.7 miljoner bruttoton den 31 december 1934 (se
anteckningar å nämnda utskottsutlåtande), synes kollegium visserligen
så tillvida kunna betecknas såsom en ljuspunkt i den i stort sett eljest
mörka tavlan, som detta förhållande i och för sig inbjuder till ett antagande,
att världssjöfarten åtminstone är på väg att så småningom komma
i det läge, att en mera rimlig jämvikt mellan tillgång och efterfrågan
på tonnage ernås. Liksom i fråga örn de svenska fartygsuppläggningarna
måste emellertid även rörande världstonnagets uppläggningsförhållanden
beaktas den synpunkten, att ett stort antal fartyg otvivelaktigt fortfarande
skulle redovisats såsom upplagda, därest icke förhållandena medfört
deras nedskrotning eller eljest slopande. I viss mån belysande härutinnan
är, att enligt tillgängliga uppgifter världstonnaget minskats med
icke mindre än omkring 2.3 miljoner ton eller från 67.9 miljoner ton år
1933 till 65.c miljoner ton år 1934. Nu antydda förhållanden äro givetvis
ägnade att verka i sin mån återhållande på en alltför optimistisk uppfattning
grundad på de anförda siffrorna för tonnageuppläggningarna.

Men härtill kommer en omständighet, som för svenskt vidkommande är
ägnad att trots den i och för sig gynnsamma utveckling, varom siffrorna
rörande fartygsuppläggningarna även med nyss antydda reservation i
allt fall bära vittnesbörd, ingiva starka betänkligheter med avseende å
utsikterna till förbättrade förhållanden för sjöfarten. Kollegium syftar
härvid på, vad som i subsidieväg och på annat motsvarande sätt alltjämt
utgöres till den nationella sjöfartens stöd i åtskilliga i sjöfartshänseende
tongivande främmande länder och främst då på de åtgärder, som i sådant
hänseende nyligen vidtagits i England, sjöfartslandet framför andra.

Rörande nu åsyftade åtgärder i vissa länder hänvisas till här bilagda
promemoria, varav exemplar på sin tid bilagts kollegii ovanberörda utlåtande
till Kungl. Majit den 22 februari 1934. Någon överarbetning av
promemorian med hänsyn till åtgiirder under senaste tid har i betraktande
av förhandenvarande förhållanden icke ansetts böra ifrågakomma;
men giva do uppgifter, som efter hand inlöpa till kollegium från olika

16

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

vederbörande, vid bauden, att omfattningen i utlandet av stödåtgärder,
som i promemorian avses, i stort sett i varje fall icke undergått minskning.

Yad särskilt angår den allvarliga vändning i fråga örn subsidierandet
av sjöfarten, som inträtt genom att numera också England sällat sig till
de subsidierande länderna, torde böra här meddelas följande.

Sedan regeringen i juli månad 1934 gjort ett erbjudande örn subsidier
till trampfarten till ett belopp icke överstigande 2 miljoner pund, med
villkor att trampredarna själva skulle utarbeta oell framlägga förslag till
fördelning av understödet, framkom ett dylikt förslag, vilket sedermera
antagits. Bestämmelserna återfinnas i the Britisk Shipping (Assistance)
Aet, 1934. I huvudsak innebära dessa bestämmelser följande. Ett belopp
av högst 2 miljoner pund skola under är 1935 utbetalas såsom subsidier
till trampsjöfart, som icke uteslutande avser hamnar i Storbritannien,
Irland, Isie of Man och kanalöarna. Tankfartyg, passagerarfartyg och
fartyg med större kylrum komma icke ifråga för erhållande av subsidier.
Subventionsberättigade äro allenast fartyg, vilka varit i brittisk ägo sedan
den 1 januari 1934, samt inom landet efter nämnda datum byggda
fartyg. En särskild kommitté (Tramp Shipping Subsidy Committee) skall
hava till uppgift att föreslå Board of Trade, ej blott hur i allmänhet
denna del av lagen skall genomföras, utan även särskilt på vad sätt och
under vilka villkor subsidierna skola utbetalas. Genom den ifrågavarande
lagen hava även vissa bestämmelser meddelats angående lån till
redare för med nedskrotning av äldre tonnage förbunden modernisering
eller nybyggnad av fartyg med vissa närmare angivna begränsningar.
För dylika lån står till förfogande ett belopp av 10 miljoner pund. Lånen
skola återbetalas inom tolv år och löpa med en ränta av högst tre
procent, till säkerhet varför redaren lämnar en första inteckning i fartyget.
Såsom förutsättning för låns erhållande gäller, att för varje bruttoton,
nybyggnad avser, nedskrotas 2 bruttoton äldre tonnage. Är fråga örn
modernisering, är däremot proportionen 1:1. Såsom ytterligare villkor för
låns erhållande har föreskrivits, bland annat, att såväl nybyggnad som
nedskrotning skall verkställas inom landet (i sistnämnda hänseende därest
ej särskilt tillstånd till annat förfarande medgives), att nybyggt fartyg
registreras i Storbritannien samt att fartyget, så länge någon del av
lånet eller ränta därå utestår ogulden, ej försaljes utan särskilt tillstånd.
Fartyg, för vilka lån åtnjutas, må ej användas i fart mellan hamnar i
Storbritannien, Irland, Isie of Man eller kanalöarna eller i reguljär fart
mellan dylika hamnar och europeiska kontinenthamnar mellan Elbe och
Brest (bägge inklusive). Den närmare tillämpningen av bestämmelserna
handhaves av en kommitté (Ships Replacement Committee) under Board
of Trade. Slutligen må nämnas, att Board of Trade avgör alla tvister
rörande frågor, huruvida fartyg äro berättigade till subsidier eller lån.

Av förarbetena till den nämnda lagen framgår, att de engelska åtgärderna
åsyftats ha allenast defensiv karaktär i så måtto, att därmed avses
skola mötas konkurrens från utländskt subsidierat tonnage (»to mert
the (tompetition of foreign subsidised vessels») och att subventionerna
skulle användas för att säkra, så långt som möjligt större användning
för brittiska fartyg -på bekostnad av utländskt subsidierat tonnage (»at
the expense of foreign subsidised vessels»). Det torde emellertid starkt
kunna ifrågasättas, örn den sålunda avsedda begränsningen i stödåtgärdernas
räckvidd i längden kan ernås i praktiken. Sålunda Ilar inom fackpressen
de efter årsskiftet, från och med vilket de ovannämnda engelska

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

17

åtgärderna avsetts skola komma i tillämpning, inträffade kraftiga störningarna
i fraktmarknadsläget på viss trade, vilka icke titan skäl betecknas
såsom liggande i varje fall nära ett sammanbrott i fraktmarknadshänseende,
ställts i sammanhang med det nyetablerade engelska subsidieförfarandet.
Meningarna härutinnan äro dock delade, men enligt likaledes
i fackpressen synlig uppgift skulle den engelska subsidiekommittén,
i uppenbart syfte att motverka antydda ogynnsamma verkningar av de
engelska stödåtgärderna, hava på allra sista tiden varit verksam för
åstadkommande av stabilisering av fraktläget i ifrågavarande trade på
en viss miniminivå, bland annat genom förbud för subsidierat tonnage
att underskrida denna fraktnivå. Uppenbart är emellertid, att den engelska
subsidieringen måste i stort sett kraftigt skärpa de svårigheter,
varmed vår sjöfart sedan länge haft att kämpa.

De förhoppningar man åtminstone från skandinaviskt håll på sin tid
knöto till den ekonomiska världskonferensens i London förhandlingar
hava som av det föregående framgått, icke infriats. Den av kollegium
lämnade översikten av det allmänna läget på förevarande område skulle
emellertid självfallet bliva i hög grad ofullständig, örn bär underlätes
att lämna en redogörelse för de rationaliseringssträvanden, som på senaste
tid gjort sig gällande på den internationella sjöfartens område.
Det är ett känt förhållande, hurusom såsom ett av villkoren för den engelska
stödaktionens realiserande, enligt vad från den engelska regeringens
sida uttryckligen framhölls, var, att de engelska redarna skulle
förmå andra länders redare att samarbeta med sig i syfte att ernå en
justering av tonnagetillgången i förhållande till efterfrågan (»British
shipowners should press foreign shipowners to co-operate with them in
order to attain an adjustment of the supply of world stopping to the
demand for shipping»). Detta engelska initiativ har fört till livliga underhandlingar
mellan de olika ländernas redare i syfte att åstadkomma
en organiserad fartygsuppläggning (efter mönster av den s. k. tankpoolen)
i förening med nedskrotning. Senast har i detta hänseende en förberedande
konferens mellan representanter för olika länders redaresammanslutningar
avhållits i London under nästlidne januari månad. Det
må vara påkallat att omnämna, att ett visst samarbete i fråga örn de
nämnda strävandena etablerats mellan Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna.
Det är känt, att för en rationaliseringsplans realiserande
man bland annat tänkt sig eventualiteten av att en avgift skulle för densammas
finansiering komma att uttagas av allt tonnage, som anlöper
hamnar inom de länder, vilka omfattas av en förutsatt överenskommelse
örn planens tillämpning.

Av vikt är att uppmärksamma, att enligt vad som upplysts vid de hittills
i den vidare kretsen förda internationella förhandlingarna rörande
förenämnda plan man bestämt avvisat upptagandet till diskussion av frågan
örn åtgärder i syfte att inskränka på eller få bort oekonomisk subsidiering
av sjöfarten.

Det är givetvis för tidigt att nu fälla något omdöme i fråga örn utsikterna
för realiserandet av de sålunda påbörjade rationaliseringssträvandena.
Visserligen bar inom vissa begränsade områden strävanden av i
viss grad motsvarande innebörd genom överenskommelser av internationell
räckvidd lett till resultat och visat goda verkningar. Kollegium
syftar härvid i främsta rummet på den ovan antydda internationella

Bihang till riksdagens protokoll 19:i,r>. 6 sami Nr 73—77. 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

sammanslutningen av tankfartygsredare, den s. k. tankpoolen. Även
inom trälastfarten hava försök gjorts till reglering av tillgången på tonnage
i förhållande till lasttillgången. Men det säger sig självt, att mycket
stora svårigheter måste möta att åvägabringa erforderlig enighet på
en så bred. has, som den genom Londonkonferensen inledda aktionen åsyftar.
Därtill kommer, att verkningarna av en i anslutning härtill eventuellt
realiserad mera .allmän rationaliseringsplan måste befaras bliva
avsevärt förminskade i mån som man måste räkna med fortvaron av
subsidieväsendet i nuvarande omfattning.

Att under nu angivna förhållanden från svensk sida förhålla sig mer
eller, mindre passivt avvaktande kan enligt kollegii mening icke vara tillrådligt.
I mån som en rationaliseringsplan blir internationellt förverkligad,
kan med stor sannolikhet i anslutning härtill åtgärder behöva vidtagas,
vilka kräva även riksdagens medverkan, och skulle å andra sidan
de nu aktuella strävandena till internationell rationalisering av sjöfarten
stranda, synes det kollegium. — med hänsyn särskilt till det förhållandet,
att Sverige jämte de övriga nordiska länderna äro nära nog ensamma
örn att icke lämna direkt stöd till sjöfarten — påtagligt, att försvarsåtgärder
även i Sverige kunna bliva av nöden i form av stöd för
svenska intressen i den ena eller den andra formen, vilka åtgärder med
säkerhet komma att förutsätta beslut av riksdagen. I sistnämnda hänseende.
vill kollegium framhålla, att kollegium fullt ut inser de stora
vanskligheter, som äro förbundna med särskilda stödåtgärder av här ifrågakommande
art, men situationen har nu enligt kollegii mening blivit
sådan, att tanken härpå icke längre kan avvisas.

Det står för kollegium klart, att örn man i Sverige tvingas in på denna
väg, man emellertid måste hava i sikte, att eventuella åtgärder böra i
möjligaste män dels. erhålla tillfällig karaktär, dels ock bliva liksom motsvarande
åtgärder i England av principiellt defensiv innebörd. Vidare
gäller givetvis även i Sverige motsvarande krav på karaktären av stödåtgärder,
som uppställts i England, nämligen att stöd för en viss sjöfartsgren
icke får bliva av beskaffenhet att störande inverka på andra
sjöfartsgrenars förhållanden. Det framstår med hänsyn härtill vara av
betydelse och önskvärt, att förslag om sålunda beskaffade stödåtgärder
framläggas från redarnas egen sida.

På grund av vad ovan anförts och med beaktande särskilt av resultatet
av kollegii förenämnda undersökning rörande den svenska trampfartens
ekonomiska läge, sådant detsamma ovan framgår, liksom i synnerhet
av de omförmälda åtgärderna i England, finner kollegium för sin
del ofrånkomligt, ^ att en utredning genom särskilda sakkunniga verkställes
rörande frågan örn och i vad mån stödåtgärder från statens sida
lämpligen äro av förhållandena påkallade samt i så fall angående de
lämpligaste formerna för dylika åtgärder. I vilken utsträckning sålunda
förordad utredning kan resultera i förslag, som kunna föreläggas riksdagen
redan under innevarande år, undandrager sig givetvis i frågans
nuvarande läge kollegii bedömande. Att i allo inom härför erforderlig
tid slutföra de nu pågående sjöfartsekonomiska undersökningarna torde
icke ligga inom möjligheternas gräns. Emellertid torde sådana, örn ock
endast preliminära, resultat av dessa undersökningar, som mera omedelbart
påkallas för hithörande bedömanden, kunna åstadkommas inom
den närmaste tiden.

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

19

Kollegium tillstyrker alltså, att åtgärder vidtagas i syfte att i anslutning
till förevarande motioner få till stånd den utredning, som enligt vad
här ovan angivits alltjämt synes kollegium av förhållandena påkallad.

I detta ärendes handläggning i kollegium hava deltagit generaldirektören
Fryxell samt kommerseråden Jansson och Landberg, den senare
föredragande.

K. A. FRYXELL.

S. E. LANDBERG.

Fritz von Schwerin.