Statsutskottets utlåtande Nr 20.

1

Jir 20.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
under »Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma
frågor» gjorda framställningar angående dispositionen av
den 30 juni 1935 kvarstående behållningar å reservationsanslag
samt rörande sättet för bestridande av vissa avlöning
skostnader för personal vid nyreglerade verk, tillhörande
allmänna civilförvaltningen.

(4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1935/1936 har Kungl. Majit under punkterna 1 och 2, sid. 1—17, av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, avseende »Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor»,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer, dels meddela föreskrifter angående dispositionen av den
30 juni 1935 kvarstående behållningar å reservationsanslag, dels ock utfärda
bestämmelser beträffande sättet för bestridande av vissa avlöningskostnader
för personal vid nyreglerade verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen.
I

I proposition den 9 mars 1934, nr 220, framställde Kungl. Majit, under
åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden för nämnda dag, begäran örn riksdagens yttrande
angående vissa av departementschefen i statsrådsprotokollet — i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av statskontoret och riksräkenskapsverket
i ämnet genom utlåtande den 15 september 1933 framlagt förslag
— förordade grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida
m. m. I skrivelse den 24 april 1934, nr 203, gav riksdagen tillkänna sin
uppfattning i ärendet och förklarade sig därvid kunna godkänna de i
propositionen framlagda grunderna beträffande ändrad uppställning av
riksstatens utgiftssida, vilka bland annat innefattade, att de för statens
egen verksamhet anvisade anslagen skulle grupperas efter myndigheter
samt att i fråga örn dessa anslag en enhetlig fast statuppställning skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1955. G sami. Nr 20.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

genomföras för de båda i regel såsom förslagsanslag upptagna anslagstyperna
»avlöningar» och »omkostnader» för olika statliga myndigheter.

Efter riksdagens beslut inriktades, på sätt departementschefen i sitt anförande
till det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet
närmare angivit, arbetet på att möjliggöra ett tillämpande av de nya
riktlinjerna för uppställningen av riksstatens utgiftssida i det budgetförslag,
som skulle föreläggas 1935 års riksdag. Vid sidan av de sålunda
närmast såsom led i budgetarbetet bedrivna förberedelserna för den beslutade
omläggningens genomförande hava emellertid under hösten 1934
jämväl verkställts vissa särskilda utredningar, vilka delvis hava avseende
å avlöningsstaternas uppställning samt avlöningsanslagens beräkning
och disposition.

Således har en den 7 juni 1934 tillsatt sakkunnigberedning — 1934 års
avlöningsrevision för icke-ordinarie personal — den 30 oktober 1934
avgivit betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen.1 I avlöningsrevisionens
uppdrag har ingått att verkställa den översyn av avlöningsbestämmelserna
för icke-ordinarie personal, som erfordrades dels på
grund av civila tjänstepensionsreglementets antagande och dels i anledning
av beslutet örn ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. I
enlighet med givna direktiv har avlöningsrevisionen i betänkandet behandlat,
bland annat, även frågorna örn den ändring i gällande regler
för avlönande av befattningshavare å extra stat, som påkallas i anledning
av den ändrade riksstatsuppställningen, örn sättet för avlöningskostnadernas
beräknande och örn uppställningen av ämbetsverkens avlöningsstater.
—- Vidare har statskontoret, jämlikt detta ämbetsverk i sådant
avseende meddelat uppdrag, verkställt utredning och framlagt förslag
bland annat beträffande de ändringar i fråga örn sättet för beräknande
av verkens avlöningsstater, som påkallas av det i civila tjänstepensionsreglementet
innefattade systemet med pensionsavdrag.

På grundval av de sålunda i olika avseenden verkställda förberedelserna
för den beslutade omläggningens genomförande har i den nu föreliggande
statsverkspropositionen framlagts ett i enlighet med de av riksdagen
godkända allmänna riktlinjerna upprättat riksstatsförslag.

Dessa riktlinjer innebära till en början, att fördelningen på särskilda
riksstatsanslag av de medel, som anvisas till bestridande av statsverkets
utgifter, sker efter enhetliga grunder. Såsom första indelningsgrund
gäller härvid, att utgifter för statens egen verksamhet särskiljas från
bidrag eller understöd till icke statlig verksamhet. Vad förstnämnda utgiftsgrupp
angår sker anslagsuppdelningen efter myndigheter, så att ett
eller flera anslag anvisas för varje myndighet eller, i vissa fall, för en
enhetlig grupp av myndigheter (exempelvis länsstyrelserna). Medels- 1

1 Statens offentliga utredningar 1934:42.

Statsutskottets utlåtande Nr 20. 3

anvisningen för de olika myndigheterna anordnas på sådant sätt, att de
olika huvudslagen av utgifter — i främsta rummet personalkostnader
och sakliga kostnader — kunna hallas i sär. X allmänhet an\isas härvid
för varje myndighet två anslag, ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag.
För en till avlöningskostnader hänförlig utgift, nämligen dyrtidstilläggen,
har dock — i enlighet med vad i propositionen förra året uttalades
— avvikelse skett från principen, att samtliga utgifter för en
myndighet skola redovisas under ett eller flera för myndigheten anvisade
anslag, i det att enligt riksstatsförslaget dyrtidstillägg till befattningshavare
i statens tjänst, där ej särskilda förhållanden, i regel sammanhängande
med förekomsten av specialbudgeter, annat föranleda, skola
utgå från för ändamålet under de olika huvudtitlarna upptagna gemensamhetsanslag.

Den systematiska fördelningen på självständiga riksstatsanslag av utgifterna
för statens egen verksamhet fullföljes genom en likformig uppställning
av staterna för avlönings- och omkostnadsanslagen. Enligt uttalande
i 1934 års proposition borde såväl avlönings- som omkostnadsstaten
underställas riksdagens prövning, varvid förutsattes, att riksdagen
i allmänhet — såsom hittills plägat ske — skulle fastställa avlöningsstaten
men att riksdagen, beträffande omkostnadsstaten, likaledes i överensstämmelse
med hittillsvarande praxis, i regel endast skulle bestämma
statens slutsumma. I överensstämmelse härmed hava förslag till avlöningsstater
och till statuppställningar för omkostnadsanslagen framlagts
i den föreliggande statsverkspropositionen, därvid riksdagens fastställelse
i regel påkallats allenast i fråga örn avlöningsstaterna.

Vidkommande härefter den närmare utformningen av staterna hava,
vad först angår avlöningsstaten, såsom grundval för dennas uppställning
och anslagsberäkningen för nyreglerade verk upprättats personalförteckningar,
upptagande — på sätt statsverkspropositionen närmare utvisar —
dels samtliga vid vederbörande verk befintliga ordinarie befattningar —
vare sig å ordinarie stat, övergångsstat eller indragningsstat — dels ock
vid verket befintliga befattningar å extra stat. I dessa personalförteckningar,
vilka underställas riksdagens godkännande, hava under rubrikerna
övergångsstat och indragningsstat endast upptagits befattningar med
nyreglerad avlöning. I den mån vid eljest nyreglerade verk finnas befattningar
å äldre stat, redovisas dessa i särskild ordning i anslutning till
vad hittills skett.

Med utgångspunkt från de sålunda upprättade personalförteckningarna
och i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förordades i
proposition nr 220 till 1934 års riksdag, men med iakttagande av vissa av
avlöningsrevisionen ifrågasatta jämkningar hava avlöningsstaterna för
nyreglerade verk i riksstatsförslaget utarbetats efter följande normaluppställning: -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis;

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis;

3. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat, förslagsvis;

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis;

5. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t;

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.;

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis;

7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,
förslagsvis.

Denna uppställning ansluter sig väsentligen till den statuppställning,
vilken hittills tillämpats för nyreglerade verk. Den viktigaste avvikelsen
är att, i överensstämmelse med den allmänna princip som lagts till
grund för den ändrade riksstatsuppställningen, avlöningsstaterna kompletterats
med poster för sådana avlöningskostnader — med undantag
av dyrtidstillägg — som för närvarande bestridas vid sidan av de ordinarie
avlöningsstaterna antingen från särskilda anslag för vederbörande
verk eller från olika gemensamhetsanslag. Uppdelningen av den under
6) upptagna anslagsposten »Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal»
i två delposter, nämligen en begränsad post till grundavlöningar m. m.
och en förslagsvis beräknad post till avlöningsförhöjningar m. m. — vilken
uppdelning genomförts i riksstatsförslaget för det övervägande flertalet
verk —- har likaledes skett i anslutning till vad för närvarande i
allmänhet gäller.

Departementschefen har till särskild behandling upptagit frågan örn
vilka avlöningsutgifter som skola bestridas från de olika posterna i avlöning
sstaten samt i detta hänseende anfört följande.

Den under 1) upptagna anslagsposten »Avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat» är avsedd för bestridande av de avlöningsförmåner,
med undantag av övertidsersättning, som enligt avlöningsreglementet
utgå till ordinarie tjänstemän, vilka ej äro uppförda å övergångseller
indragningsstat. Från denna post böra tillika, i anslutning till vad
fallet för närvarande är beträffande avlöningsstater, som ej upptaga särskilda
anslagsposter till vikariatsersättningar, utgå dylika ersättningar
enligt gällande bestämmelser till dem, vilka såsom vikarier uppehålla
ordinarie tjänster. Där vikarien är icke-ordinarie befattningshavare, bör
därvid jämväl den vikarien tillkommande avlöningen å egen tjänst utgå
från samma post.

De under 2) och 3) upptagna posterna »Avlöningar till tjänstemän
å övergångsstat» samt »Avlöningar till tjänstemän
å indragningsstat» äro avsedda att täcka motsvarande kostnader,
som angivits beträffande den under 1) upptagna posten; beträffande sådana
under dessa poster upptagna tjänster, vilka äro övertaliga, ifrågakommer
dock endast i undantagsfall vikariatsersättning.

Även den under 4) upptagna posten »Avlöningar till tjänste -

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

5

män å extra stat» är avsedd att täcka motsvarande kostnader, som
angivits beträffande den under 1) upptagna posten. Fran denna post
böra alltså bestridas samtliga enligt avlöningsbestämmelserna utgående
förmåner och ersättningar till innehavare av sådana befattningar å extra
stat, vilka upptagas å personalförteckningen för vederbörande verk, ävensom
vikariatsersättningar å dylika befattningar. Med hänsyn härtill kar
ifrågavarande post i staten upptagits såsom förslagsvis beräknad. Det
förutsattes, att, där den vikarierande är icke-ordinarie befattningshavare,
från samma post skall, i analogi med vad som gäller beträffande den under
1) avsedda posten, bestridas även vikarien tillkommande avlöning å
egen tjänst.

Den under 5) upptagna anslagsposten »Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit» är avsedd att innefatta
icke blott sådana arvoden, vilka fastställts av Kungl. Majit efter
det att särskilda medel för ändamålet begärts av riksdagen och frågan
örn arvodenas belopp eller grunderna för arvodenas utgående alltså underställts
riksdagens prövning, utan även sådana arvoden, vilka inom
ramen av tillgängliga anslagsmedel bestämts av Kungl. Majit (enligt
Kungl. Majits bemyndigande) utan att arvodesbeloppet eller arvodesgrunderna
prövats av riksdagen. Det kan emellanåt inträffa, att för anställningshavare,
som uppbära arvoden av nämnda slag, vikarier kunna
bliva erforderliga, framför allt vid ledighet för sjukdom. I dylika fall
låter sig kostnaden svårligen på förhand beräkna. Det torde även kunna
inträffa, att en med arvode av förevarande slag avlönad anställningshavare
genom särskilt beslut blir berättigad åtnjuta vissa förmåner, för
vilka medel böra upptagas i avlöningsstaten. Med hänsyn till nu angivna
förhållanden har det förutsatts, att förutom en för arvodenas
grundbelopp avsedd delpost skall i förekommande fall jämväl kunna
upptagas en förslagsvis beräknad post, från vilken kostnader för vikariatsersättningar
och särskilt medgivna förmåner kunna bestridas. _En
dylik uppdelning i två delposter har emellertid i det föreliggande riksstatsförslaget
endast i ett fåtal fall visat sig vara erforderlig. För gottgörelse
till vikarie under semester torde — i den mån ersättare för anställningshavaren
över huvud taget erfordras — särskilt belopp kunna
och böra inräknas i den för arvodenas grundbelopp avsedda delposten.

I fråga örn dispositionen av de under posten 6) »Avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal» upptagna medlen — vilka, såsom
i det föregående berörts, i regel uppdelats på två delposter, en begränsad
post till grundavlöningar m. m. och en förslagsvis angiven post
till avlöningsförhöjningar m. m. — må erinras, att statskontoret och
riksräkenskapsverket i sitt utlåtande den 15 september 1933 angående
uppställningen av riksstatens utgiftssida föreslogo den från nu gällande
regler avvikande ordningen, att avlöning till extra ordinarie personal
under tjänstledighet för sjukdom skulle för framtiden få utgå från den
förslagsvis beräknade posten till avlöningsförhöjningar m. m. Avlöningsrevisionen
har i sitt betänkande biträtt detta förslag. Efter övervägande
har jag ansett mig böra tillstyrka vad sålunda föreslagits.

I anslutning till den nya statuppställningen torde enhetliga generella
bestämmelser böra meddelas rörande de avlöningskostnader, som må bestridas
från posten till avlöningsförhöjningar m. m. I huvudsaklig överensstämmelse
med vad avlöningsrevisionen föreslagit tillstyrker jag i sådant
hänseende, att från denna post må gäldas enligt vederbörligen ut -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

färdade avlöningsbestämmelser utgående kostnader för följande ändamål
beträffande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen:
avlöningsf örhö jningar;
läkarvård jämte läkemedel m. m;

avlöning under ledighet för sjukdom, olycksfall i tjänsten, på grund av
smittofara eller i anledning av havandeskap eller barnsbörd;
ersättning under obligatorisk militärtjänstgöring; samt
begravningshjälp.

Övriga kostnader för icke-ordinarie personal — med undantag av
tjänstemän å extra stat samt anställningshavare med arvoden bestämda
av Kungl. Majit — böra utgå från grundavlöningsposten. Från denna
post böra jämväl, liksom för närvarande, bestridas förekommande övertidsersättningar
till ordinarie tjänstemän. En översikt över de avlöningskostnader,
som i enlighet härmed komma att avföras å sistnämnda post,
återfinnes å sid. 33 i avlöningsrevisionens betänkande, vartill jag tillåter
mig hänvisa.

Vad slutligen angår den under 7) upptagna posten »Särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänst em
ä n», är densamma avsedd för bestridande av sådana under övriga
poster ej åsyftade särskilda förmåner, som enligt gällande bestämmelser
utgå till vissa befattningshavare, t. ex. provisoriskt dyrortstillägg, tillfällig
löneförbättring, tillfälligt lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg
och andra dylika förmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal. Jag
erinrar, att dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst fortfarande
i regel bibehållas å särskilda gemensamhetsanslag.

De nu förordade grunderna för dispositionen av de i avlöningsstaternas
anslagsposter ingående medlen äro av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens godkännande. Jag gör i det följande hemställan i sådant
avseende. Erforderliga dispositionsbestämmelser torde längre fram
böra utfärdas av Kungl. Majit.

I fråga örn beräkningen av de olika avlöningsposterna gäller, att den
under 1) upptagna anslagsposten »Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat» i riksstatsförslaget regelmässigt beräknats efter högsta förekommande
löneklass för de befattningar, som upptagits å personalförteckningen
såsom tjänster å ordinarie stat. Jämväl de under 2), 3) och 4) upptagna
posterna »Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat», »Avlöningar
till tjänstemän å indragningsstat» samt »Avlöningar till tjänstemän å
extra stat» hava beräknats efter högsta förekommande löneklass. Vad
angår den under 6) upptagna anslagsposten »Avlöningar till övrig ickeordinarie
personal» bär den däri ingående, regelmässigt maximerade posten
till grundavlöningar in. m. befunnits icke kunna uppskattas efter
schablonmässiga grunder utan ansetts liksom hittills böra beräknas under
hänsynstagande till den besparing å posten, som uppkommer, då befattningshavare
med avlöning därifrån bestrider vikariat å ordinarie tjänst
eller å befattning pa extra stat, i vilket fall kostnaderna för hans avlöning
i sm helhet komma att belasta avlöningsposten för ordinarie tjänstemän,
respektive tjänstemän å extra stat. På grund av nu angivna förhållande
har -- i överensstämmelse nied de i statskontorets ovan berörda förslag för -

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

7

ordade beräkningsgrunderna — den minskning, som sistnämnda anslagspost
med hänsyn till det i civila tjänstepensionsreglementet innefattade
systemet med pensionsavdrag måst underkastas vid verk varå reglementet
blir tillämpligt, som regel schablonmässigt beräknats till allenast (10
procent av summan av pensionsavdragen för befintliga extra ordinarie
befattningar, medan motsvarande minskning i fråga om var och en av
de under 1), 2), 3) och 4) upptagna anslagsposterna enligt samma schablonmässiga
beräkningsgrunder beräknats till belopp motsvarande hela
summan av pensionsavdragen för en var i pensionsförteckningen upptagen
pensionsberättigande tjänst. —■ Den för avlöningsförliöjningar m. m.
till icke-ordinarie personal avsedda posten har i stort sett upptagits med
hänsynstagande till belastningen.

De ovan omnämnda riktlinjerna för avlöningsstaternas uppställning
och avlöningsposternas beräkning hava närmast avseende å nyregierade
verk men hava, så långt sig göra låtit, tillämpats även på oreglerade
verk, dock med de modifikationer, som betingas av lönesystemet och av
den omständigheten, att det civila tjänstepensionsreglementet ej är tilllämpligt
å dessa verk. Således har, vad särskilt angår den i avlöningsstaterna
upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
beräkning skett under denna post av dels de fasta lönebeloppen och
dels ålderstillägg, därvid ålderstilläggen i regel beräknats under hänsynstagande
till belastningen. Vidare hava särskilda anslagsposter för
vikariatsersättningar bibehållits.

Beträffande härefter omkostnadsstatens uppställning kommer för myndigheter
med huvudsakligen rent administrativa uppgifter omkostnadsstaten
i regel att upptaga tre poster, nämligen 1) reseersättningar, 2) expenser
och 3) publikationstryck. Från de till reseersättningar anvisade
medlen skola liksom nu även bestridas kostnader för flyttningsersättningar.

I enlighet med vad som förordades i fjolårets proposition nr 220 är avsikten,
att beträffande alla tre posterna skall i samband med omkostnadsstatens
fastställande, där ej särskilda förhållanden påkalla undantag,
meddelas föreskrift, att posterna icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts
medgivande. I fråga örn posten till expeäser avses dock denna maximering
ej skola omfatta de i denna post ingående utgifterna för bränsle, lyse
och vatten, för vilkas bestridande ett förslagsvis angivet belopp ställes
till vederbörande myndighets förfogande. Likaledes är det meningen att
för verk, vilka hava att till mera avsevärt belopp bestrida expenskostnader
för andra myndigheters behov, anvisa ett förslagsvis angivet belopp
för detta ändamål.

Vad angår anslagens natur i det föreliggande riksstatsförslaget hava
avlöningsanslagen — liksom för närvarande är regel med avlöningsan -

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

slagen för reglerade verk — i allmänhet upptagits såsom förslagsanslag.
Medelsanvändningen regleras för dessa anslags vidkommande beträffande
flertalet anslagsposter dels av riksdagens beslut beträffande antalet
befattningar, dels och i övrigt av gällande avlöningsförfattningar eller
av särskilda riksdagsbeslut. Där medelsanvändningen ej begränsas i sådan
ordning, upptages i regel vederbörande anslagspost såsom till beloppet
maximerad; detta gäller i främsta rummet posten till grundavlöningar
m. m. till icke-ordinarie personal. Även omkostnadsanslagen hava
— i överensstämmelse med vad hittills i allmänhet varit fallet med huvudtitlarnas
gemensamhetsanslag till expenser, reseersättningar och
tryckningskostnader — i regel upptagits såsom förslagsanslag. Begränsningen
av utgifterna under dessa anslag är avsedd att genomföras på det
sätt, att Kungl. Maj:t genom den förut berörda maximeringen av posterna
å omkostnadsstaten endast ställer bestämda belopp från anslagen
till myndigheternas förfogande.

I det föreliggande riksstatsförslaget har — i enlighet med vad som förordades
i proposition nr 220 till fjolårets riksdag och av skäl, som närmare
utvecklades i nämnda proposition — den nu förekommande indelningen
av riksstatsanslagen i ordinarie och extra anslag uteslutits ur
riksstaten. I samband härmed upphöra samtliga nuvarande ordinarie
anslag. Departementschefen har emellertid ansett det ej behövligt, att
enligt hittills tillämpad praxis särskild hemställan göres till riksdagen
örn de ordinarie anslagens uteslutande ur riksstaten, enär ett sådant uteslutande
måste anses vara en följd av riksdagens beslut örn godkännande
av nya grunder för riksstatsuppställningen samt riksdagens fastställande
av riksstat för budgetåret 1935/1936 enligt de nya grunderna för övrigt
torde innebära, att de i nu gällande riksstat upptagna ordinarie anslagen
ej längre kvarstå å riksstaten.

I detta sammanhang har departementschefen berört en fråga, som enligt
hans förmenande påkallar särskild uppmärksamhet vid övergången
till den nya riksstatsuppställningen, nämligen spörsmålet örn de konsekvenser
omläggningen medför beträffande behållningar å reservationsanslag.
Han har härom anfört följande.

Riksstatsförslaget innefattar i åtskilliga fall förändringar med avseende
å nu förefintliga reservationsanslag, och det torde vara av betydelse,
att det klargöres, huru i sådana fall vid löpande budgetårs utgång
kvarstående behållningar å dylika anslag skola disponeras.

Där ett reservationsanslag upptages i den nya riksstaten med samma
rubrik som i gällande riksstat och alltså ingen annan förändring beträffande
anslaget äger rum än att anslaget förlorar sin natur av ordinarie
respektive extra anslag, förutsätter jag, att den 30 juni 1935 kvarstående
behållning utan vidare överföres till det nya anslaget, I sådana
fall däremot, da anslagets rubrik ändras eller då någon förändring vidtages
beträffande anslagets innehåll — såsom då ett hittillsvarande reservationsanslag
uppdelas på flera anslag eller då ett reservationsanslag
på den nya riksstaten endast delvis avser utgifter, som nu bestri -

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

9

das från ett motsvarande reservationsanslag — torde vid anmälan av
anslagsfrågan under vederbörande huvudtitel föredragande departementschefen
angiva, huru behållning, som kvarstår å det hittillsvarande
anslaget den 30 juni 1935, skall disponeras. Där uttrycklig föreskrift rörande
sättet för dispositionen av sådan behållning finnes erforderlig,
torde dylik föreskrift få av Kungl. Majit meddelas i samband med utfärdande
av regleringsbrev eller eljest.

I flera fall hava i budgetförslaget anslagsmedel för avlöningar eller för
omkostnader, som hittills anvisats å reservationsanslag, med tillämpning
av de nya grunderna för riksstatsuppställningen uppförts å förslagsanslag.
För sådana fall har det ansetts lämpligt att redan från början
uppräkna de nya anslagen till de belopp, som motsvara medelsbehovet
under budgetåret 1935/1936. Till ifrågavarande anslag hänförliga utgifter
skola alltså från och med ingången av nästa budgetår gäldas från de
nya anslagen och icke avföras från eventuellt kvarstående reservationer
vid nu löpande budgetårs utgång. Dylika reservationer torde böra —
utan iakttagande av den av 1928 års riksdag beslutade ordningen för
dispositionen av äldre reservationsanslag — tillgodoföras statsregleringen
redan för nästa budgetår. Å budgetförslagets inkomstsida har med
hänsyn härtill inkomsttiteln reservationer å anslag för verkliga utgifter,
såsom framgår av vad jag vid beräkning av de särskilda inkomsttitlarna
anför, höjts med ett belopp av 0.7 miljon kronor. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att under nästkommande budgetår förordna
angående omföring av ifrågavarande behållningar till nämnda inkomsttitel.

Bemyndigande för Kungl. Majit att i sådana fall, som här avses, meddela
föreskrifter rörande dispositionen av den 30 juni 1935 kvarstående
reservationer torde böra utverkas av riksdagen.

Departementschefen har i anslutning till sin redogörelse för huvuddragen
av den i budgetförslaget i enlighet med de av riksdagen godkända
grunderna genomförda omläggningen av riksstatens utgiftssida — i vilken
redogörelse han även berört de i budgetförslaget föreslagna ändringar
rörande riksstatens uppställning, som avse överförande till riksstatens
inkomstsida av vissa hittills såsom uppbördsmedel å utgiftsanslag
redovisade inkomster samt upplösande av den till inkomsttiteln patentoch
varumärkes- samt registreringsavgifter anknutna specialbudgeten
— slutligen framhållit, att det är tydligt, det vid en så genomgripande
omgruppering av anslagsmedlen, som den ändrade anslags- och statuppställningen
för vissa av huvudtitlarna innebär, en del ojämnheter kunna
uppkomma i den första riksstat, som fastställdes enligt den nya ordningen.
Han förutsätter emellertid, att i den mån dylika ojämnheter
framträda vid tillämpningen av den nya riksstateu samt erforderlig
jämkning ej kan ske under löpande budgetår genom beslut av Kungl.
Majit, rättelse skall få vidtagas i samband med en översyn av anslagsoch
statuppställningen vid utarbetandet av nästa års statsverksproposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. (i saini. Nr 20.

o

10

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

Utskottet vill erinra därom, att Kungl. Majit i propositionen nr 220
till 1934 års riksdag framlagt förslag till vissa förändringar i uppställningen
av riksstatens utgiftssida, samt att riksdagen förklarat sig godkänna
de i propositionen angivna grunderna för den ändrade uppställningen
av riksstaten. I samband härmed framhöll riksdagen, att, även
örn förslagets genomförande i detalj måhända kunde komma att medföra
vissa svårigheter, det dock vore ett viktigt önskemål, att den rationalisering
och förenkling, som i stort sett syntes kunna vinnas genom
den föreslagna förändringen, snarast möjligt bleve genomförd och komme
budgetarbetet inom departementen och riksdagen till nytta.

I nu föreliggande statsverksproposition har Kungl. Majit tillämpat
de av riksdagen sålunda godkända grunderna i fråga örn uppställningen
av riksstatens utgiftssida, varjämte uppdelningen av utgiftsanslagen på
ordinarie och extra anslag — likaledes i enlighet med de av riksdagen
godkända grunderna — i samband därmed upphört. Utskottet har för
sin del icke funnit anledning till erinran mot de principer, som, i anslutning
till vad som anförts i propositionen nr 220, vunnit tillämpning vid
anslagens uppställning enligt de nya grunderna. Vid behandlingen under
riksdagens lopp av de särskilda anslagen komma emellertid mera ingående
att prövas de förändringar, som i vissa fall och beträffande speciella
anslag blivit ifrågasatta. Vad Kungl. Majit föreslagit i avseende
å dispositionen av de reservationer, som den 30 juni 1935 kunna komma
att redovisas å vissa reservationsanslag, finner sig utskottet kunna godkänna
och anser följaktligen hinder icke böra möta mot att riksdagen
lämnar det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet i fråga om dispositionen
av de behållningar, som vid nämnda tidpunkt kunna förefinnas
å vissa anslag av nämnda art.

I föreliggande utlåtande har utskottet emellertid icke upptagit till behandling
de frågor, som beröra i statsverkspropositionen föreslagna förändringar
med avseende å riksstatens inkomstsida och redovisningen av
sådana inkomster, vilka hittills plägat upptagas såsom uppbördsmedel
å utgiftsanslag, samt ej heller frågan örn upplösande av den till inkomsttiteln
patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter knutna specialbudgeten.

Vidkommande därefter spörsmålet örn avlöningsstaternas uppställning
och beräkning samt avlöningskostnadernas bestridande finner sig utskottet
böra tillstyrka de förslag, som Kungl. Majit nu framlagt, och har
heller icke något att erinra mot formen för uppställningen av personalförteckningar
och avlöningsstater under de särskilda myndigheternas avlöningsanslag
eller i fråga om sättet för pensionsavdragens beräkning
för viss icke-ordinarie personal. Utskottet utgår från att jämkningar
i de särskilda posterna under avlöningsanslagen icke skola behöva
från ett budgetår till ett annat äga rum, därest icke särskilda förhållanden
eller vidtagna förändringar av större räckvidd det påkalla.

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

11

Emellertid bör givetvis riksdagen för varje budgetår godkänna grunderna
tor dispositionen av de medel, som under rubriken »Särskilda löneförmåner»
upptagas såsom en av delposterna å avlöningsstaterna (d. v. s. provisoriskt
dyrortstillägg, tillfällig löneförbättring och andra likartade förmåner).
Detta tillvägagångssätt bör dock icke få utgöra binder för att
riksdagen redan dessförinnan — i likhet med vad som för övrigt i vissa
fall hittills ägt rum — fastställer beloppet av de medel, som skola upptagas
under denna rubrik å avlöningsstaterna. Vidare förutsätter utskottet,
att framdeles alla sådana kostnader, som kunna uppstå på grund
av gällande avlöningsbestämmelser, skola bestridas från verkens avlöningsanslag,
såframt icke, såsom fallet är exempelvis beträffande resekostnader,
medel för ändamålet upptagits å verkens omkostnadsstater.

I statsrådsprotokollet har framhållits, att det icke är uteslutet, att en
del ojämnheter kunnat uppkomma, då riksstaten efter de nu vidtagna
förändringarna framlagts och då beräkningarna av medelsbehovet under
de särskilda avlönings- och omkostnadsstaterna för första gången
verkställts. Där ej erforderlig jämkning kan av Kungl. Majit under löpande
budgetår verkställas, synes jämväl enligt utskottets mening i dylika
fall rättelse böra vidtagas i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag.

Under erinran örn att riksdagen under punkt 6:o) i sin skrivelse nr 213
vid 1932 års riksdag givit uttryck åt den uppfattningen, att den s. k.
statsliggaren borde successivt utvidgas till en efter enhetliga principer
uppställd budgethandbok, där såväl stater som författningshänvisningar
och samtliga övriga föreskrifter rörande budgeten kunde återfinnas, vill
utskottet betona, att, därest så sker, budgetarbetet i hög grad kommer att
underlättas såväl inom statsförvaltningen som hos riksdagen. Översikter,
uppställda efter enhetliga grunder, komma härigenom att finnas rörande
den för varje budgetår fastställda riksstaten, sådan den skall i detalj
av vederbörande myndigheter tillämpas. I samband härmed har utskottet
velat framhålla önskvärdheten av att vid utfärdandet av de s. }r.
regleringsbreven för de särskilda huvudtitlarna måtte inom de skilda departementen
tillämpas ensartade grunder och att i dessa brev direkt
måtte angivas de myndigheter, som skola äga disponera anslagen. (Jfr
för övrigt ovan nämnda riksdagsskrivelse.)

Vid genomförandet av avlöningsstaternas uppställning och beräkning
efter de nya principerna har det icke varit möjligt att för s. k. oreglerade
verk fullt ut tillämpa samma grunder, som gälla för reglerade verk. Utskottet
förutsätter emellertid, att detta spörsmål ägnas ytterligare övervägande
och att, i den mån så erfordras, kompletterande föreskrifter meddelas
av Kungl. Majit.

Någon erinran från utskottets sida finnes icke mot de vid avlöningsanslagens
beräkning tillämpade grundsatserna, och utskottet ansluter sig till
Kungl. Majlis förslag, att kostnaderna för avlöning åt extra ordinarie

12

Statsutskottets utlåtande Nr 20.

personal under sjukdom få bestridas av den å avlöningsstaterna med beteckningen
»förslagsvis» upptagna anslagsposten »Avlöningsförhöjningav
m. m.», varifrån i stort sett övriga enligt avlöningsreglementet automatiskt
utgående förmåner till extra ordinarie tjänstemän bestridas. I övrigt föranleder
Kungl. Maj:ts förslag icke till annat uttalande från utskottets
sida, än att utskottet framdeles kommer att upptaga till behandling frågan
örn den inskränkning i myndigheternas dispositionsrätt över anvisade
medel, som ifrågasatts av riksdagens revisorer i samband med framläggande
av en av dem verkställd utredning rörande partiella ledigheter
inom statsförvaltningen.

I anslutning till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att riksdagen lämnar Kungl. Majit bemyndigande att utfärda erforderliga
bestämmelser beträffande sättet för bestridande av vissa avlöningskostnader
för personal vid reglerade verk, tillhörande allmänna
civilförvaltningen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit

a) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen
för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den
4 januari 1935 angivna riktlinjer, meddela föreskrifter
angående dispositionen av den 30 juni 1935 kvarstående
behållningar å reservationsanslag;

b) att, i huvudsaklig överensstämmelse med av
samme departementschef i statsrådsprotokollet ovannämnda
dag förordade grunder, utfärda bestämmelser
beträffande sättet för bestridande av vissa avlöningskostnader
för personal vid nyreglerade verk,
tillhörande allmänna civilförvaltningen.

Stockholm den 1 februari 1935.

På statsutskottets vägnar i
ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Bergquist, Oscar Olsson, Svensson i
Kompersmåla, Walles, Bergström, Thelin, Nylander, Nilsson i Fredrikstad Pålsson, Pauli
och von Heland; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Magnusson i Skövde, Jansson,
Strindlund, Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Jonsson i
Eskilstuna, Olofsson i Digernäs, Skoglund, Aronson och Svedberg.

350S23, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.