Statsutskottets utlåtande Nr 156.

1

Nr 156.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1935 kl. 11 1. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av särskild folkräkning.

(lia avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 31 maj 1935 dagtecknad proposition
(nr 248) har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att under sjunde huvudtiteln för hudgetåret 1935/1936 anvisa
dels till Statistiska centralbyrån: Avlöningar till personal vid särskild
folkräkning ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock till
Statistiska centralbyrån: Ersättning till kyrk obokförare vid särskild folkräkning
ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 april 1935 (nr 181) anhållit, att Kungl.
Majit måtte låta verkställa undersökning av vårt lands befolkningsfråga
och för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde
föranleda, har Kungl. Majit, på hemställan av chefen för socialdepartementet,
den 17 maj 1935 bemyndigat nämnde departementschef att utse en
kommission, bestående av högst nio personer, med uppdrag att verkställa
en allsidig undersökning av berörda spörsmål.

På grund av det sålunda givna bemyndigandet har chefen för socialdepartementet
den 22 maj 1935 såsom ledamöter av ifrågavarande kommission
tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören
N. Wohlin, tillika ordförande, medicine doktorn A. Andreen-Svedberg,
professorn N. von Hofsten, ledamoten av riksdagens andra kammare, trädgårdsmästaren
K. Magnusson i Skövde, professorn G. Myrdal, ledamoten
av riksdagens andra kammare, tändsticksarbetaren J. Persson i Tidaholm,
professorn S. Wicksell, fru D. Västberg och ledamoten av riksdagens andra
kammare, redaktören I. Österström.

I skrivelse den 25 maj 1935 har kommissionen gjort framställning örn anordnandet
av en särskild folkräkning avseende årsskiftet 1935—1936.

Kommissionen har såsom allmän motivering till sitt ifrågavarande förslag
anfört följande:

Kommissionen har funnit, att en viktig del av kommissionens arbete
måste vara framskaffandet av en mera fullständig utredning rörande ej
blott befolkningsutvecklingen och dess tendenser för närmaste framtid
Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 156. 3

2

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

utan äveu de bakomliggande sociala orsakerna. Det är därvid en nära uog
ofrånkomlig förutsättning för att effektiva åtgärder till lösande av befolkningskrisen
skola kunna planläggas, att en befolkningsstatistik upplägges
på sådant sätt, att de demografiska förhållandena ställas i samband med
de sociala och ekonomiska förhållanden, som kunna antagas utöva inverkan
på vårt folks vilja och förmåga att grunda äktenskap och föda barn.
En sådan befolkningsstatistik måste av naturliga skäl hava sitt huvudintresse
inriktat på familjen: familjens storlek och sammansättning, fruktsamheten.
familjemedlemmarnas yrkes- och anställnings-, inkomst- och
förmögenhets- samt arbetslöslietsförliållanden, familjebostadens storlek
och beskaffenhet, familjens omflyttning och hoendetid, familjens förmåga
att själv skaffa medel till sin försörjning, samhällets hjälp till familjen i
i olika former o. s. v. Då familjebildningens detaljer liro beroende av hur
dessa faktorer gestaltat sig under en längre tid, vore det önskvärt att så
ordnades, att dessa, i främsta rummet familjens ekonomi (och i första hand
familjeinkomsten), såvitt möjligt studerades för en tidsperiod av flera bloch
icke endast för ett eller annat förflutet år.

Ett viktigt önskemål är, att denna statistiska belysning av familjebildningens
sociala och ekonomiska förutsättningar kan göras för en tid, som
icke ligger så långt tillbaka, att uppgifterna blott äga en mindre grad av
aktualitet. Därest nytt material skall införskaffas, bör detta i aktualitetens
och därmed användbarhetens intresse bearbetas snabbt.

På en hel del av befolknings- och socialstatistikens olika områden föreligger
statistiskt material, som med någon bearbetning kan användas av
kommissionen.

För att få den erforderliga samlade överblicken över problemen, haiman
emellertid att vända sig till den statistik, som ger ett genomsnitt genom
våra befolkningsförhållanden, d. v. s. vår folkräkningsstatistik. Det
är närmast 1930 års folkräkning, som intresserar i detta sammanhang.
Denna medtager en del familjesociologiska data, som äro av stort värde för
kommissionens arbete.

Många omständigheter hava emellertid fogat det så, att den senaste folkräkningens
resultat icke utan vidare kunna läggas till grund för kommissionens
arbete. Sedan materialet till 1930 års folkräkning införskaffades,
har vårt land genomgått en svårartad kris. Denna kris har medfört, att
numera i vårt land råder -— särskilt för de unga familjerna — andra levnadsvillkor,
än vad fallet var i slutet av 1930. Inkomst-, förmögenhets- och
anställningsförhållanden hava ej obetydligt förändrats liksom också omflyttningen
och bostadsförhållandena. Allmänt taget hava avsevärda förskjutningar
ägt rum i viktiga demografiska förhållanden.

Ehuru man givetvis kan hava en utomordentlig hjälp av 1930 års foikräkningsresultat,
efter hand som de framkomma, måste man därför fastslå,
att de äro i vissa avseenden för kommissionens syfte föråldrade.

I detta sammanhang må omnämnas, att fråga örn en extra folkräkning
med anledning av befolkningskrisen också uppstått i andra länder. Salunda
har förliden höst förslag till en sådan framförts i England av den
framstående socialekonomen Sir Josiah Stamp. The Royal Statistical Society
har också framlagt ett memorandum i frågan. Det pekas särskilt på,
att befolkningsutvecklingen just nu står vid en vändpunkt både beträffande
folkmängd och demografisk struktur. Det kan anses angeläget att
fixera läget omkring denna vändpunkt genom tätare folkräkningar än
eljest, och detta alldeles särskilt med hänsyn till den omläggning i samhällets
hela verksamhet och ekonomi, som torde bli en följd av folkök -

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

3

långens upphörande och övergången till ett skede av avtagande folkmängd.
Även i Sverige torde som bekant en dylik vändpunkt vara nära
förestående.

Kommissionen har vidare erinrat, att enligt kungörelsen den 4 november
1859, som utgör grundvalen för den svenska befolkningsstatistiken,
folkräkningar skola äga rum vart femte år och grundas (utom i Stockholm)
på utdrag ur liusförhörslängderna (församlingsböckerna), men att
Kungl. Maj:t medgivit, att varannan folkräkning fått inställas, varför
folkräkning från och med år 1860 verkställts endast vart tionde år.

I fortsättningen ingår kommissionen närmare på de metoder, som borde
tillämpas vid den nya folkräkningen, samt framlägger en approximativ
kostnadsberäkning för folkräkningens genomförande. Härutinnan finner
utskottet sig kunna hänvisa till den redogörelse, som lämnas i propositionen.

Efter att hava återgivit statistiska centralbyråns i ärendet den 29 maj
1935 avgivna utlåtande har departementschefen för egen del anfört följande: »Med

hänsyn till de skäl, som kommissionen i sin framställning utvecklat,
finner jag i likhet med statistiska centralbyrån önskvärt, att den
av kommissionen såsom grundval för det framförda utredningsarbetet
föreslagna särskilda folkräkningen kommer till stånd. En dylik folkräkning
skulle visserligen, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, medföra
betydande kostnader för statsverket. Då det för befolkningsfrågans
fortsatta behandling måste vara av stor vikt att äga tillgång till
aktuella uppgifter rörande de demografiska, sociala och ekonomiska förhållanden,
som äro av särskild betydelse för frågans bedömande, ansel1
jag emellertid, att kostnaderna icke böra få lägga hinder i vägen för
undersökningens verkställande.

Enligt kommissionens förslag skulle undersökningen anordnas dels såsom
en partiell folkräkning efter direkt metod, begränsad till omkring en
fjärdedel av landets befolkning och särskilt inriktad på familjer eller familjeliknande
hushållsförband, på barnen och deras miljö ävensom på
föräldrarna samt deras sociala och ekonomiska villkor, dels ock såsom
en allmän, till de viktigaste demografiska huvuddata begränsad folkräkning,
anordnad efter hävdvunnen indirekt metod. Mot vad kommissionen
sålunda föreslagit har jag ingen erinran. Ej heller har jag, såvitt i frågans
nuvarande läge kan bedömas, något att invända mot vad kommissionen
anfört angående arbetets organisation och bedrivande. Såsom
förutsatts såväl av kommissionen som av statistiska centralbyrån, torde
emellertid slutlig ståndpunkt till frågan örn sättet för folkräkningens
anordnande böra tagas först efter närmare utredning. Sedan dylik utredning
slutförts, torde det få ankomma på Kungl. Maj:! att fastställa
plan för undersökningens bedrivande. I likhet med kommissionen utgår
jag från, att folkräkningen skall omhänderhavas av statistiska centralbyrån
i samråd med kommissionen, därvid centralbyrån får beredas den
personal förstärkning, som för arbetenas utförande blir erforderlig.

Beträffande kostnaderna för undersökningen finner jag på ärendets
nuvarande stadium icke anledning till erinran mot de approximativa beräkningar,
som framlagts av kommissionen. Do modifikationer i dessa

Vtbkottct.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 156.

beräkningar, vilka av statistiska centralbyrån angivits med avseende å
anslagsbehovet för nästkommande budgetår, synas mig emellertid kunna
godtagas.

Vad angår kostnaderna för blankettryck och andra expenser för folkräkningen,
biträder jag statistiska centralbyråns förslag om att dessa
kostnader skola bestridas från centralbyråns omkostnadsanslag. Expenskostnadernas
överförande till omkostnadsanslaget skulle visserligen föranleda,
att detta anslag för näskommande budgetår finge ej obetydligt
överskridas, men denna omständighet synes ej böra utgöra hinder folden
föreslagna anordningen, som ur bokföringssynpunkt torde vara den
lämpligaste och som, på sätt centralbyrån framhållit, synes kunna motiveras
jämväl av att folkräkningen får anses såsom en centralbyråns ordinarie
arbetsuppgift.

Såsom centralbyrån föreslagit böra vidare hyreskostnaderna påföras
statens allmänna fastighetsfond.

_ Ett bifall till vad nu föreslagits medför en minskning i det av kommissionen
beräknade anslagsbeloppet för näskommande budgetår med

62.000 kronor.

Till avlöningskostnader för folkräkningen torde, såsom föreslagits av
centralbyrån, böra anvisas ett särskilt reservationsanslag. I detta anslag
böra inräknas jämväl kostnaderna för arvode åt husbesökare vid den representativa
undersökningen enligt direkt metod. I enlighet med vad
centralbyrån förordat synes avlöningsanslaget böra bestämmas till 400,000
kronor, innebärande en minskning i förhållande till kommissionens beräkning
med 38,000 kronor.

I likhet med statistiska centralbyrån finner jag skäl tala för att, såsom
skedde vid 1930 års folkräkning, kyrkobokförarna tillerkännas ersättning
för sitt arbete med utdrag ur församlingsböckerna. Med hänsyn
till vad centralbyrån anfört torde ersättningen emellertid kunna bestämmas
till lägre belopp än det år 1930 medgivna. Fastställandet av ersättningsgrunden
synes böra ske först i samband med Kungl. Maj:ts beslut
örn plau för undersökningens bedrivande. Jag utgår emellertid från
att ersättningen bör bestämmas till högst det av statistiska centralbyrån
föreslagna beloppet av 2 kronor 50 öre för varje påbörjat hundratal personer
i församlingsböckerna. För ifrågavarande ändamål bör uppföras
ett särskilt anslag av förslagsanslags natur, beräknat till ett belopp av

150.000 kronor.

kännare bestämmelser rörande dispositionen av de föreslagna anslagen
böra meddelas av Kungl. Majit. Likaledes torde det få ankomma på
Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter rörande övriga med
folkräkningen sammanhängande frågor. Såsom statistiska centralbyrån
framhållit, äger Kungl. Majit befogenhet att utan riksdagens medverkan
förordna örn skattedeklarationernas användande för statistisk bearbetning.
»

Under hänvisning till den av riksdagen i skrivelse den 30 april 1935 (nr
181) begärda utredningen beträffande vårt lands befolkningsfråga finner
sig utskottet på de i statsrådsprotokollet framlagda skälen för att en särskild
folkräkning kommer till stånd, i syfte att därigenom må klarläggas
ett flertal för nämnda utredning betydelsefulla faktorer, böra tillstyrka
den sålunda föreslagna folkräkningens genomförande. Mot de till grund

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

5

för Kungl. Maurts anslagsäskande liggande kostnadsberäkningarna har
utskottet icke funnit anledning till någon erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må under sjunde huvudtiteln för budgetåret
1935/1936 anvisa

a) till Statistiska centralbyrån: Avlöningar till
personal vid särskild folkräkning ett reservationsanslag
av 400,000 kronor,

b) till Statistiska centralbyrån: Ersättning till kyrkobokförare
vid särskild folkräkning ett förslagsanslag
av 150,000 kronor.

Stockholm den 4 juni 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet havn närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, bergqvist, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Thelin, Petrén,
Nilsson i Fredriksfält och von Heland; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Jeppsson, Andersson i
Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Nilsson i Hörby, Norsell,
Norling och Aronson.

fallang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr /Sfi.