Statsutskottets utlåtande Nr 124.

1

Nr 124.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning av
statsmedel för skada, ådragen vid fullgörande av medborgerlig
förpliktelse enligt brandstadgan m. m.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Olof Carlsson väckt motion, nr 11,
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla

l:o) att utredning måtte verkställas rörande dels möjlighet att av statsmedel
utbekomma ersättning efter enahanda grunder vid fullgörandet av
medborgerlig förpliktelse enligt brandstadgan som vid dylika förpliktelsers
fullgörande enligt lagen den 14 oktober 1914 örn förekommande och släckning
av skogseld § 17, dels ock enhetliga grunder för bestämmandet av ersättningarna,

2:o) att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna utredning kan giva anledning.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Genom lag den 14 oktober 1914 örn förekommande och släckning av
skogseld § 8 och brandstadgan den 15 juni 1923 2 kap. § 5 mom. 3 och 9 kap.
§ 28 har föreskrivits såsom medborgerlig plikt jämlikt förstnämnda § att
deltaga i släckning av skogseld och jämlikt sistnämnda §§ att tjänstgöra i
allmänna brandkåren, därest dylik ingår i brandstyrkan.

Vid utövandet av denna i lag och författning fastslagna medborgerliga
skyldighet inträffar det ofta, att vederbörande åsamkas kroppsskada. Har
denna ådragits under sådana omständigheter, att ovannämnda lag är tilllämplig,
förefinnes för den skadade jämlikt 17 § i lagen möjlighet av statsmedel
bekomma ersättning för skadan till följd av arbetet.

Någon motsvarande bestämmelse gäller icke i fråga örn skada, som ådragits
under fullgörande av den medborgerliga förpliktelse, varom brandstadgan
innehåller bestämmelser. Någon reell grund för denna skiljaktighet i
fråga om möjlighet att utfå ersättning synes mig icke föreligga. Risk för
skada torde förefinnas i samma utsträckning i båda fallen. Såväl nämnda
lag som stadga reglera båda förhållanden, bakom vilka måste anses före Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 124—125. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 124.

Utskottet.

ligga ett så stort statsintresse, att ersättning för ådragen kroppsskada bör
kunna utgå av allmänna medel lika väl om skadan ådragits vid tjänstgöring
i allmänna brandkåren som vid deltagande i släckning av skogseld.

Enligt vad jag har mig bekant hava i åtskilliga fall personer, som skadats
vid fullgörande av nämnda medborgerliga förpliktelser, gjort framställning
örn ersättning enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete hos de försäkringsinrättningar, som handhava denna försäkring. Då
de skadade emellertid icke ansetts omfattade av lagen med hänsyn till vedertagna
grunder i fråga om området för tillämpningen av lagen, hava framställningarna
om ersättning blivit avslagna. Försäkringsrådet har i de fall,
som dragits under dess prövning, funnit sig icke kunna göra ändring i försäkringsinrättningarnas
beslut.

Det torde sålunda få anses fastslaget, att förevarande ersättningsfrågor
icke falla under olycksfallsförsäkringslagen; och det torde måhända vid en
reglering av densamma heller icke vara lämpligt att hänföra dem dit. Fasthellre
synes mig i berörda hänseende likformighet böra åvägabringas mellan
gällande lag om förekommande och släckning av skogseld och brandstadga.

1 detta sammanhang må framhållas, att omförmälda § 17 i sistnämnda lag
icke närmare angiver, efter vilka grunder ersättning må utgå. Det torde enligt
vad jag erfarit icke vara alltför ovanligt, att länsstyrelserna, som omhänderhava
prövningen av ersättningsfrågorna, tillämpa olika grunder vid
sina bedömanden, varför ersättningsbeloppen i likartade fall kunna komma
att väsentligen variera, beroende på vilken länsstyrelse som bedömt fallet.
Särskilt i fråga om ersättning för ådragen kroppsskada synes det mig angeläget,
alt enhetliga grunder vinna tillämpning. Storleken av den ersättning,
som i det särskilda fallet bör utgå, torde lämpligen bestämmas efter de grunder,
som fastställts för beräknande av ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.
»

Utskottet har funnit syftet med det av motionären väckta förslaget behjärtansvärt
och får för den skull tillstyrka, att den föreslagna utredningen
kommer till stånd. Utskottet vill därtill endast hava uttalat, att det synes
utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke för erhållande av enhetliga grunder
vid bestämmande av de ersättningsbelopp, som i motionen avses, frågor
av detta slag böra handläggas av riksförsäkringsanstalten.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till herr Olof Carlssons ifrågavarande
motion (I: 11) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att utredning måtte verkställas rörande dels möjlighet att
av statsmedel utbekomma ersättning efter enahanda grunder
vid fullgörandet av medborgerlig förpliktelse enligt brandstadgan
som vid dylika förpliktelsers fullgörande enligt lagen

Statsutskottets utlåtande Nr 124.

3

den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning av
skogseld, § 17, dels ock enhetliga grunder för bestämmandet
av ersättningarna samt att Kungl. Majit därefter måtte för
riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan
giva anledning.

Stockholm den 17 maj 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund,
Borell, Walles, Gustafsson i Benestad, Petrén och Pauli, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Magnusson i Skövde, Jansson,
Törnkvist i Karlskrona, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör,
Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Holmdahl, Danielsson och Svedberg.