8

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Nr 108.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönetursberäkning för vissa lärare jämte en i ämnet
väckt motion.

(2:a avd.)

l:o) Lönetursberäkning för svenska utlandslektorer. I en till riksdagen
avlåten, den 15 februari 1935 dagtecknad proposition (nr 107)
har Kungl. Majit (punkt 1, sid. 1—4 av det propositionen bilagda utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag)
föreslagit riksdagen medgiva, att lektor och adjunkt vid allmänt läroverk,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier må äga
att enligt de närmare villkor, som av Kungl. Majit i varje särskilt fall
bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid han
i egenskap av svensk lektor tjänstgjort vid utländskt universitet.

Departementschefen har vid sin anmälan av förevarande fråga anfört
bland annat följande:

Under punkt 22 av 1935 års tredje huvudtitel har ministern för utrikes
ärendena vid anmälan av fråga om anslag till upplysningsverksamhet i utlandet
angående Sverige förmält, att vissa överläggningar hållits rörande
en förbättrad organisation för den utåtriktade upplysningst jönsten örn landet,
därvid även framhävts behovet av en bättre ordning beträffande de
svenska lektoraten i utlandet.

Det är givetvis även ur svensk synpunkt av stort intresse att få de
svenska utlandslektoraten besatta med så väl kvalificerade innehavare
som möjligt. I detta syfte torde vissa åtgärder från svenska statens sida
böra vidtagas, ägnade dels att skapa garantier för att kompetenta kandidater
anmälas för vederbörande utnämnande universitetsledningar, dels att
göra lektoraten mera eftersökta förmedelst utfästande av ekonomiska och
andra förmåner, vilka kunna tillförsäkras lektorerna efter deras återkomst
till Sverige. Båda dessa slag av åtgärder bero i så måtto av varandra, som
de förra — garantierna för ett lämpligt personval — böra vara en förutsättning
för de senare — ekonomiska och andra förmåner.

Vid nyssberörda överläggningar togs i närmare betraktande jämväl vilka
åtgärder, som sålunda skulle kunna vidtagas i sistnämnda hänseenden. Där -

Statsutskottets utlåtande Nr 10S.

9

vid framhölls till en början, att tillsättandet av ifrågavarande lektorer

— som för närvarande i regel sker av vederbörande utländska universitetsmyndigheter
efter inofficiella förslag eller privata förfrågningar i Sverige

— borde i så måtto ställas under officiell svensk ledning och kontroll, att
åt någon svensk myndighet bereddes inflytande vid kandidatnomineringen.
Så vore fallet i de flesta länder. Givetvis kunde den förslagsgivande svenska
myndigheten tänkas vara sammansatt på olika sätt, vilken fråga borde
underkastas ytterligare prövning. Jag hänvisar till nyssberörda uttalande
av ministern för utrikes ärendena.

Man framhöll emellertid vidare, att örn sålunda vissa åtgärder lcomme
till stånd, som garanterade ett ansvarigt svenskt förord åt eventuella lektorskandidater,
det kunde tagas under övervägande vilka förmåner, som
kunde från svensk sida utfästas för att göra lektoraten eftersträvansvärda
för väl kvalificerade sökande. I första hand ansågs därvid av vikt att åtgärder
vidtoges, som garanterade att en svensk utlandslektor, som efter
en i regel 6-årig vistelse vid det utländska universitetet återvände till hemlandet,
snarast kunde erhålla anställning som extralärare eller, därest han
icke genomgått provår och önskade göra detta, utan dröjsmål finge hänvisning
till provårskurs. Vidare borde en återvändande universitetslektor, som
med gott vitsord fullgjort sin tjänst, såsom befordringsgrund till ordinarie
lärartjänst i Sverige få tillgodoräkna sig tjänstgöringstiden vid det eller de
utländska universitet, vid vilka han varit anställd såsom lektor. I sistnämnda
avseende vore att märka, att Kungl. Majit i ett flertal fall tidigare
lämnat dylikt medgivande, varför utfärdandet av en generell bestämmelse
härom allenast innebure en kodifiering av gällande praxis.

Den måhända värdefullaste förmånen, framhölls det vidare, skulle tvivelsutan
vara att låta den utländska universitetstjänstgöringen berättiga
till lönetursberäkning efter förvärvande av svensk läroverkslärare''änst. Tillgodoräknande
för lönetur av föregående tjänstgöring hade i princip ansetts
böra avse sådan tjänstgöring, förlagd till motsvarande eller likartade
institutioner, vilken betraktades som likvärdig med den innehavda tjänsten
och vilken ansåges skänka vederbörande erfarenhet och ökad förfarenhet
vid fullgörande av denna. Man kunde med fog säga, att tjänstgöringen vid
utländskt universitet skapade en ökad och värdefull erfarenhet för bestridande
av svensk läroverk.slärartjänst. För att undvika en generalisering och
då förhållandena i avseende å tjänstgöring vid de utländska universiteten
kunde vara varierande, borde bestämmanderätten läggas i Kungl. Maj:ts
hand. Så vore ock fallet beträffande folkskollärare, som ägde rätt att efter
Kungl. Majits bestämmande i varje särskilt fall tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.

Då jag ansett mig i princip kunna till fullo ansluta mig till vad som
sålunda ifrågasatts, har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet uppgöra
förslag till de författningsändringar och föreskrifter i övrigt, som kunna
föranledas av ett realiserande av de framlagda önskemålen.

Av dessa förslag är emellertid allenast frågan örn rätt för lärare, som
tjänstgjort såsom universitetslektor i utlandet, att för erhållande av ålders1
i Hägg tillgodoräkna sig nämnda tjänstgöring av beskaffenhet att böra
underställas riksdagens prövning. Jag vill för närvarande inskränka mig
lill att beröra denna fråga. Diirest det förslag jag har för avsikt att framlägga
varder av riksdagen bifallet, torde jag sedermera få tillfälle att anmäla
jämväl övriga ovanberörda spörsmål.

Utskottet.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Det inom departementet uppgjorda förslaget angående lönetursrätt avser
ändring i kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 251) angående löne- och pensionsreglermg
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och innebär,
att lektor och adjunkt må äga att enligt de närmare villkor, som av Kungl.
Majit i varje särskilt fall bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid han i egenskap av svensk lektor tjänstgjort vid utländskt
universitet.

Över detta förslag hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret
samt vederbörande universitetsmyndigheter, vilka samtliga tillstyrkt
detsamma.

Departementschefen har utöver det ovan anförda framhållit, bland
annat, att den ifrågasatta lönetursrätten borde avse ej endast ämneslärare
vid allmänt läroverk utan även motsvarande lärare vid högre
lärarinneseminariet och rikets folkskoleseminarier, vilka lärarkategorier
alltid plägat vara likställda beträffande avlöningsförmåner och lönetursberäkning.

Utskottet vill till en början uttala sin anslutning till vad i statsrådsprotokollet
anförts rörande behovet av en bättre ordning beträffande
de svenska lektoraten i utlandet. Särskilt vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att dessa befattningar besättas med så väl kvalificerade
innehavare som möjligt ävensom att tillsättandet — som för närvarande
i regel sker av vederbörande utländska universitetsmyndigheter efter
inofficiella förslag eller privata förfrågningar i Sverige — i så måtto
ställes under svensk ledning och kontroll, att åt någon svensk myndighet
beredes inflytande vid kandidatnomineringen. Utskottet vill tillika
uttala den förhoppningen, att de fortsatta överväganden av här förevarande
frågor, vilka av ministern för utrikes ärendena och chefen för
ecklesiastikdepartementet ställts i utsikt, med det snaraste må kunna
leda till resultat i av utskottet antydd riktning.

Vad vidare beträffar förslaget om rätt till lönetursberäkning för de
svenska utlandslektorerna efter förvärvande av svensk läroverkslärartjänst
finner utskottet de härför anförda skälen övertygande och vill
på grund härav i princip tillstyrka detsamma.

Utskottet har emellertid icke kunnat undgå att finna, att här förevarande
befattningshavare vid ett bifall till Kungl. Majits förslag skulle
kunna komma i en exempelvis i förhållande till docenterna vid de svenska
universiteten och högskolorna — med vilkas tjänstgöring den utländska
lektorstjänstgöringen närmast torde kunna jämföras — väl gynnad
ställning.

I detta hänseende vill utskottet erinra, att enligt kungörelsen den 23
maj 1919 (nr 300) angående lönetursberäkning för docenter vid statsuniversiteten
samt Stockholms och Göteborgs högskolor samtliga docen -

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

11

ter inom teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala
oell Lund ävensom samtliga docenter vid Stockholms och Göteborgs
högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och filosofisk
fakultet vid universiteten, äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom
lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarierna
räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år, de vid
något av nämnda universitet eller högskolor med nit och skicklighet
deltagit i undervisningen. Utskottet vill vidare erinra, att utskottet
tidigare, i utlåtande nr 105, tillstyrkt Kungl. Maj:ts i proposition nr 103
framlagda förslag, att professorn vid universitetet i Uppsala G. Rudberg
må för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid utöver tre år,
under vilken han före tillträdandet av sin nuvarande befattning innehaft
professur i Oslo.

Med hänsyn därtill, att de svenska utlandslektorernas tjänstgöring är
och även för framtiden kan antagas bliva av mycket omväxlande art
och omfattning, har utskottet icke funnit sig böra motsätta sig att,
på sätt i propositionen föreslagits, bemyndiga Kungl. Majit att i
varje särskilt fall bestämma rätten för åtnjutande av ålderstillägg.
Utskottet utgår emellertid härvid från att de av utskottet i det föregående
angivna synpunkterna vinna beaktande, så att icke utlandslektorerna
i här förevarande hänseende erhålla en förmånligare ställning,
än som med hänsyn till närmast jämförliga befattningshavare vid svenska
universitet och högskolor kan anses rimligt.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att lektor och adjunkt vid
allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier må äga att enligt de närmare villkor,
som av Kungl. Majit i varje särskilt fall och under iakttagande
av vad utskottet i det föregående anfört bestämmas,
för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tid han i egenskap av svensk lektor tjänstgjort vid
utländskt universitet.

2:o) Lönetursrätt oaktat avbrott i tjänstgöringen. Kungl. Majit
har (punkt 2, sid. 4—20) föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av föreskrifterna i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser angående
ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst, medgiva sådan
lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter,
vilken före den 1 juli 1932 åtnjutit tjänstledighet under högst ett år för
studier, rätt att oaktat det sålunda genom ledigheten uppkomna avbrottet
i anställningen för ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet

12

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

fullgjorda tjänstgöring i statens tjänst, i den män densamma varit av
beskaffenhet att eljest hava fått för ändamålet tillgodoräknas honom;
skolande vad sålunda föreslås äga tillämpning från och med den 1 juli
1932;

dels ock medgiva, att den omständigheten, att adjunkten vid högre
allmänna läroverket i Luleå Ivan Viking Holmgren, adjunkten vid högre
allmänna läroverket i Skara Enoch Ljunggren samt adjunkten vid Katarina
realskola i Stockholm Tor Alfred Harry Alm icke kunnat beredas
lärarförordnanden, Holmgren och Ljunggren under tiden från och med
höstterminens början till den 3 september 1928, respektive den 1 september
1925 samt Alm under tiden från och med vårterminens början
till den 1 februari 1915, icke må utesluta rätt för dem att — med tilllämpning
i vederbörliga delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932 (nr
379) angivna grunder — för erhållande av ålderstillägg räkna sig tillgodo
sådan tjänstgöring i statens tjänst, som fullgjorts före omförmälda
avbrott i deras anställning.

De grundläggande bestämmelserna ifråga om rätt för befattningshavare
inom den oreglerade civila statsförvaltningen att för ålderstillägg i ordinarie
befattning tillgodoräkna föregående icke-ordinarie anställningstid finnas
meddelade i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser
angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens
tjänst. I § 1 av nämnda kungörelse föreskrives, att örn den, som från ickeordinarie
befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan
befattning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
ordinarie tjänsten, må för bestämmande av hans rätt till ålderstillägg
vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under
vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. Vid sådant
tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

För de statsanställda lärarnas vidkommande hava emellertid sedermera
genom kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 379) örn ändring i vissa delar av
ovannämnda kungörelse en del kompletterande lönetursbestämmelser utfärdats.
För tillkomsten av dessa specialbestämmelser har i ovan omförmälda
statsrådsprotokoll den 15 februari 1935 lämnats en redogörelse, till
vilken här hänvisas. Nämnda bestämmelser innebära

dels att för lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda
läroanstalter sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående
av provår eller tjänstgöring vid under överstyrelsens inseende ställd
enskild eller kommunal läroanstalt, icke må utesluta rätt att för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens
tjänst;

dels ock att för lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende
ställda läroanstalter, vilken avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen,

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

13

sådant avbrott i tjänstgöringen intill högst ett år, varunder han avlagt disputationsprov,
icke må utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.

Enligt meddelat promulgationsstadgande skola förstnämnda bestämmelser
äga tillämpning från och med den 1 juli 1932, dock att, vad angår
beräkning av tid för ålderstillägg, så skall anses, som om bestämmelsen
varit gällande från och med den 1 juli 1922. Sistnämnda bestämmelse skall
däremot äga tillämpning först från och med den 1 januari 1933.

Avbrott i den statliga tjänstgöringen av andra orsaker än nu berörts,
exempelvis på grund av studier, vilka icke efter ett år resultera i disputationsprovs
avläggande, eller avbrott till följd av att nytt lärarförordnande
icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare, föranleda fortfarande
förlust av rätten att tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring.

Vad först angår frågan örn avbrott i tjänstgöring på grund av studier,
har departementschefen erinrat, att ett tillämpande av den förut angivna
regeln på detta område i några tidigare fall ansetts medföra så obilliga
konsekvenser, att riksdagen medgivit, att jämväl sådan tjänstgöring fått
tillgodoräknas, vilken fullgjorts före avbrott för studier utan att disputationsprov
avlagts. Departementschefen har redogjort för vissa nu föreliggande
framställningar örn undantag från nämnda regel samt framhållit,
att ett bifall till dessa ansökningar torde få till följd, att ansökningar
av liknande art från andra statsanställda lärare svårligen läte sig
avvisa. I enlighet med ett av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framlagt förslag borde därför av riksdagen såsom en övergångsanordning
utverkas ett generellt bemyndigande att medgiva sådan statsanställd
lärare, vilken före den 1 juli 1932, d. v. s. den dag då 1932 års kungörelse
trätt i kraft, åtnjutit ledighet för studier, rätt att utan hinder av
det genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen få för ålderstillägg
tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda tjänstgöring i statens
tjänst, i den män sådan tjänstgöring kunde hava varit av likvärdig
beskaffenhet med tjänstgöring i den ordinarie befattningen. Ett dylikt
avbrott syntes, liksom det redan medgivna avbrottet för disputationsprov,
icke böra få uppgå till mer än ett år. Detta förslag syntes departementschefen
så mycket mera befogat som, enligt vad framhållits i handlingarna,
det vore anledning åntaga, att det ifrågasatta medgivandet
skulle komma att gälla allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess
betydelse i statsfinansiellt hänseende skulle bliva skäligen ringa.

Vad vidare angår frågan örn avbrott i tjänstgöring på grund av att
förordnande icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare, har departementschefen
redogjort för vissa framställningar om rätt att för erhållande
av ålderstillägg såsom adjunkt tillgodoräkna sådan tjänstgöring i statens
tjänst, som fullgjorts före avbrott till följd av att nytt lärarförordnande
icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Utskottet.

Av departementschefens redogörelse inhämtas, att statskontoret framhållit
önskvärdheten av att avlöningsbestämmelserna i ämnet reviderades,
samt att allmänna civilförvaltningens lönenämnd i fråga om ett par av de
omhandlade fallen framhållit, att de svårigheter vid lönetursberäkningen,
som uppkommit därigenom att nytt förordnande icke omedelbart följt
på ett redan tilländalupet förordnande, enligt nämndens mening mindre
vore att hänföra till avfattningen av gällande lönetursbestämmelser än
till den säregna anställningsform, som tillämpades i fråga om de statsanställda
icke-ordinarie lärarna, i det att förordnande utfärdades endast
för en lästermin eller ett läsår i sänder och att icke-ordinarie lärare,
som icke omedelbart erhölle förnyat förordnande, ansåges såsom entledigad
under mellantiden. Då lönenämnden funne det knappast vara
med billighet överensstämmande, att ett så kort avbrott i tjänstgöringen
som de i föreliggande framställningar omhandlade skulle kunna föranleda
ett uteslutande vid lönetursberäkningen av en måhända mångårig
tjänstgöring dessförinnan, ansåge lönenämnden, att en lösning närmast
borde sökas i en ändring av den för de icke-ordinarie lärarna tilllämpade
anställningsformen.

Departementschefen har för egen del i nu förevarande avseende erinrat,
att spörsmålet örn ändring i anställningsformen för extralärare för
närvarande vore föremål för närmare utredning. Först när resultatet
av densamma förelage, torde frågan om en generell lösning av hithörande
spörsmål kunna upptagas till prövning. I avbidan härå ville departementschefen
i likhet med myndigheterna och lönenämnden förorda, att framställning
gjordes hos riksdagen att tre i statsverksprotokollet omnämnda
extra lärare, utan hinder av förekomna avbrott i tjänstgöringen, måtte
för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna dessförinnan fullgjord statlig
tjänstgöring.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna
övergångsanordningen, enligt vilken Kungl. Majit skulle erhålla bemyndigande
medgiva sådan lärare vid statens under skolöverstyrelsens
inseende ställda läroanstalter, vilken före den 1 juli 1932 — d. v. s.
den tidpunkt, från vilken särskilda bestämmelser angående avbrott
i sådan anställning, varom bär är fråga, trädde i kraft — åtnjutit
tjänstledighet under högst ett år för studier, rätt att oaktat det sålunda
genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen för ålderstillägg
tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda tjänstgöring i statens tjänst,
i den män densamma varit av beskaffenhet att eljest hava fått för
ändamålet tillgodoräknas honom. Såsom departementschefen framhållit,
torde det vara anledning att antaga, att berörda medgivande skall komma
att gälla allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess betydelse i
statsfinansiellt hänseende skall bliva skäligen ringa.

Statsutskottets utlåtande Nr 108. 15

Vad beträffar de i statsrådsprotokollet omförmälda framställningarna
om rätt till lönetursberäkning oaktat avbrott i tjänstgöring på grund
av att förordnande icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare, vill
utskottet framhålla följande. De i berörda framställningar angivna svårigheterna
synas, på sätt lönenämnden framhållit, närmast vara att hänföra
till den säregna anställningsform, som tillämpas i fråga örn de statsanställda
icke-ordinarie lärarna. Såsom departementschefen erinrat, är
denna fråga för närvarande föremål för närmare utredning, och torde
frågan örn en generell lösning av hithörande spörsmål kunna upptagas
till prövning först när resultatet av berörda utredning föreligger. Då
emellertid ett bifall till de av adjunkterna Holmgren, Ljunggren och Alm
gjorda framställningarna, vilka utskottet funnit behjärtansvärda, icke synes
kunna föregripa det resultat, vartill sagda utredning kan komma, finner
sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag även i denna del.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av föreskrifterna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med
ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare
i statens tjänst, medgiva sådan lärare vid
statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter,
vilken före den 1 juli 1932 åtnjutit tjänstledighet
under högst ett år för studier, rätt att oaktat det sålunda
genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen för
ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda
tjänstgöring i statens tjänst, i den mån densamma varit
av beskaffenhet att eljest hava fått för ändamålet tillgodoräknas
honom; skolande vad sålunda föreslås äga tillämpning
från och med den 1 juli 1932;

b) medgiva, att den omständigheten, att adjunkten vid
högre allmänna läroverket i Luleå Ivan Viking Holmgren,
adjunkten vid högre allmänna läroverket i Skara
Enoch Ljunggren samt adjunkten vid Katarina realskola
i Stockholm Tor Alfred Harry Alm icke kunnat beredas
lärarförordnanden, Holmgren och Ljunggren under tiden
från och med höstterminens början till den 3 september
1928, respektive den 1 september 1925 samt Alm under
tiden från och med vårterminens början till den 1 februari
1915, icke må utesluta rätt för dem att — med tillämpning
i vederbörliga delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932
(nr 379) angivna grunder — för erhållande av ålderstilllägg
räkna sig tillgodo sådan tjänstgöring i statens tjänst,
som fullgjorts före omförmälda avbrott i deras anställning.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

3:o) Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring vid kommunala
skolor. Kungl. Majit har (punkt 3, sid. 20—23) föreslagit riksdagen
medgiva, att adjunkten vid högre allmänna läroverket för gossar
i Hälsingborg Joel Wulff Furstenberg må för uppfattning i lönegrad
tillgodoräkna den tid, varunder han å kommunens stat tjänstgjort såsom
extra lärare vid högre allmänna läroverket i Ystad.

I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
anhöll 1927 års riksdag,att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
i fråga örn rätt för statsanställd lärare att för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, han kunde hava tjänstgjort som lärare vid
statsunderstödd ‘kommunal eller enskild läroanstalt, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 18 juni
1927 anbefallde Kungl. Majit härefter skolöverstyrelsen att till Kungl.
Maj :t inkomma med utredning och förslag i ämnet.

Innan överstyrelsen hunnit fullgöra det sålunda givna uppdraget, erhöll
emellertid 1928 års lönekommitté till uppgift att uppgöra förslag till ny
lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, varvid även
berörda spörsmål kom under övervägande. Det av lönekommittén sedermera
framlagda löneregleringsförslaget upptog bestämmelser, som skulle
lösa frågan. Förslaget har ännu icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.

Av statsrådsprotokollet inhämtas följande.

Skolöverstyrelsen har numera igångsatt den tidigare anbefallda utredningen,
och beräknas densamma vara slutförd under loppet av år 1935.

Hos Kungl. Majit föreligga ett antal framställningar örn rätt att för
ålderstillägg tillgodoräkna tjänstgöring vid kommunala och enskilda
skolor. I yttranden över dessa framställningar hava statskontoret och
allmänna civilförvaltningens lönenämnd hemställt, att desamma icke måtte
föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Departementschefen har för
egen del, under framhållande av att ett bifall till framställningarna i
fråga skulle kunna innebära ett föregripande av det beslut, som kunde
komma att fattas i anledning av förberörda utredning, ansett sig böra
biträda den av statskontoret och lönenämnden hävdade uppfattningen.

Emellertid föreligger ytterligare en framställning, vilken departementschefen
på grund av förefintliga särskilda omständigheter ansett redan nu
böra och kunna upptagas till prövning.

Adjunkten vid samrealskolan i Vadstena, numera vid högre allmänna
läroverket för gossar i Hälsingborg, Joel Wulff Furstenberg anhöll år 1928
hos Kungl. Majit att för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna
fullgjord tjänstgöring under läsåren 1922—1925 som kommunalt avlönad
icke-ordinarie ämneslärare vid högre allmänna läroverket i Ystad.

I sin berörda ansökning anförde Furstenberg i huvudsak följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

17

I juni 1922 hade han från läroverkets rektor skriftligen erhållit erbjudande
om anställning »sorn e. o. lärare i modersmålet och tyska vid högre
allmänna läroverket i Ystad». Detta erbjudande hade han antagit. Han hade
då ingen kännedom örn förhållandena vid läroverket och visste sålunda
icke, att detta bland annat omfattade ett kommunalt gymnasium. Detta
hade blivit honom bekant först vid höstterminens början, och först vid löneutbetalningen
omkring den 1 september hade han konstaterat, att han stod
uppförd å kommunens stat. Eftersom han varken erbjudits eller antagit
ett sådant förordnande, hade han trott, att detta varit en rent praktisk anordning
från rektors sida, och icke funnit anledning att grubbla över saken,
ej heller att söka bort från läroverket vid detta och följande läsårs slut.
Förordnandet hade förnyats två gånger, utan att han av någon erhållit
upplysning om sakens verkliga läge. Tjänstgöringen hade hela tiden varit
förlagd till realskolan, alltså till statens läroverk, vilket naturligtvis stärkt
honom i uppfattningen, att »på kommunens stat» endast varit en anordning
av praktisk natur. Först i samband med en pensioneringsfråga på hösten
1924 hade det blivit bekant för de kommunalanställda e. o. lärarna —
och, som det förefallit, även för rektor och skolans övriga lärare — hurudan
den verkliga arten av deras anställning vore.

I över ansökningen avgivet yttrande anförde rektor vid högre allmänna
läroverket i Ystad i huvudsak följande:

Vid ifrågavarande tid hade rektor ansett, att anställning vid Ystads kommunala
latingymnasium medfört samma rättigheter som anställning vid
rikets allmänna läroverk. När Furstenberg sommaren 1922 erbjudits anställning
vid läroverket hade rektor således ansett det vara likgiltigt för
honom, örn han anställdes med avlöning av statsverket eller med avlöning
av kommunen. Det vore därför ej omöjligt, att Furstenberg först vid läsårets
början underrättats om att han förordnats såsom extralärare vid det
kommunala gymnasiet. Samtidigt härmed hade rektor meddelat denne, att
rektor ansåge honom hava samma rättigheter som om han varit anställd i
statens tjänst. Furstenberg hade därför icke haft anledning misstänka, att
allt icke varit välbeställt.

Även om sålunda Furstenberg vetat, att han varit anställd som lärare
vid det kommunala gymnasiet, vore det lika visst, att han ända till mitten
av höstterminen 1924 varit förvissad om att han räknade lönetursår och
tjänstår för pension på samma sätt, som örn han varit anställd vid ett
allmänt läroverk.

Skolöverstyrelsen och statskontoret anförde i avgivna utlåtanden, att
starka billighetsskäl talade för bifall till Fiirstenbergs framställning.

Handlingarna i ärendet överlämnades emellertid till 1928 års lönekommittc
för att tagas i övervägande vid avgivande av det betänkande,
kommitténs utredningsarbete kunde föranleda.

En av Furstenberg till Kungl. Majit ingiven förnyad framställning i
ärendet har tillstyrkts av skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd.

Departementschefen, som funnit omständigheterna i det föreliggande
ärendet vara av ilen beskaffenhet, att ett ställningstagande till framställ Bihang

till riksdagens protokoll 1935. (1 sami. Nr 105—109. 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Utskottet.

ningen redan nu icke kunde anses föregripa skolöverstyrelsens utredning
på förevarande område, har biträtt framställningen i fråga.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att de av departementschefen
under här förevarande punkt inledningsvis omförmälda
framställningarna om rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna tjänstgöring
vid kommunala och enskilda skolor icke nu böra föranleda någon statsmakternas
åtgärd, då ett bifall till sagda framställningar torde kunna
innebära ett föregripande av pågående utredning i ämnet.

Vad härefter beträffar den av departementschefen redan nu till behandling
upptagna framställningen av adjunkten Furstenberg vill utskottet
framhålla följande:

Vid flera av de tidigare kommunala gymnasierna eller gymnasielinjerna
utgingo till de vid dem anställda extralärarna särskilda lönetillägg, vilka
bland annat måste hava ansetts innebära en kompensation för den förlust
i lönetursberäkning, som en anställning vid nämnda gymnasier eller
gymnasielin jer medförde. Enligt vad utskottet inhämtat, hava dylika
lönetillägg jämväl i viss utsträckning utgått till de kommunalt avlönade
icke-ordinarie ämneslärarna vid högre allmänna läroverket i Ystad. Av
utskottet gjorda undersökningar synas emellertid giva vid handen, att
Furstenberg av någon anledning icke kommit i åtnjutande av dylikt
lönetillägg. Detta förhållande synes utskottet styrka vad rektor vid
högre allmänna läroverket i Ystad anfört därom, att Furstenberg icke
haft anledning misstänka, att han icke hade samma rättigheter som om
han varit anställd i statens tjänst. Vidare var Fiirstenbergs tjänstgöring
under den tid, varom nu är fråga, förlagd till realskolan, alltså till statens
läroverk. Nu angivna omständigheter finner utskottet i likhet med
departementschefen vara av den beskaffenhet, att ett ställningstagande
till framställningen redan nu icke kan anses föregripa den pågående utredningen
på förevarande område. Med hänsyn till nu angivna särskilda
förhållanden finner utskottet sig därför kunna tillstyrka här förevarande
framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att adjunkten vid högre
allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg Joel Wulff
Furstenberg må för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna
den tid, varunder han å kommunens stat tjänstgjort såsom
extra lärare vid högre allmänna läroverket i Ystad.

4:o) Rätt att för lönetursberäkning vid tekniskt läroverk tillgodoräkna
docenttjänstgöring vid statsuniversiteten samt Stockholms
och Göteborgs högskolor. Kungl. Majit har (punkt 4, sid. 23—25)

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

19

föreslagit riksdagen besluta, att vad i kungörelsen den 23 maj 1919 angående
lönetursberäkning för docenter vid stat suniversiteten samt Stockholms
och Göteborgs högskolor föreskrivits beträffande lärare vid allmänt
läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium skall
äga motsvarande tillämpning jämväl å lärare vid tekniskt läroverk.

Enligt omförmälda kungörelse äga samtliga docenter inom teologiska och
filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom
samtliga docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde,
motsvarande teologisk och filosofisk fakultet vid universiteten, att
för åtnjutande av ålderstillägg såsom lärare vid allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium räkna sig till godo den tid,
dock ej utöver tre år, de vid något av nämnda universitet eller högskolor
med nit och skicklighet deltagit i undervisningen. Såsom förutsättning för
åtnjutande av berörda rätt gäller dock, att de genom avlagda examina och
genomgånget provår vunnit behörighet till anställning vid nämnda läroanstalter
ävensom att deras undervisning vid universiteten eller högskolorna
varit av den omfattning, som är eller kan varda bestämd i fråga
om docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten.

Någon motsvarande bestämmelse om rätt för lärare vid tekniskt läroverk
att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna föregående docenttjänstgöring
finnes icke meddelad.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att ordinarie lärare vid tekniskt läroverk,
som tidigare fullgjort tjänstgöring såsom docent vid universiteten samt
Stockholms och Göteborgs högskolor, i lönetursavseende skall hava samma
ställning som en motsvarande lärare vid högre allmänt läroverk. Under
erinran att statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd förordat
åtgärder i angiven riktning tillstyrker utskottet föreliggande förslag
och hemställer sålunda,

att riksdagen må besluta att vad i kungörelsen den 23
maj 1919 angående lönetursberäkning för docenter vid
statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs högskolor
föreskrivits beträffande lärare vid allmänt läroverk,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium skall
äga motsvarande tillämpning jämväl å lärare vid tekniskt
läroverk.

5:o) Rätt för vissa småskollärarinnor att för lönetursberäkning
tillgodoräkna tjänstgöring vid privatläroverk. Kungl. Majit har
(punkt 5, sid. 25—32) föreslagit riksdagen medgiva

dels att nedannämnda småskollärarinnor ina äga att — utan hinder
av föreskrifterna i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 96) om tjänstårs -

Utskottet.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

beräkning för småskollärarinnor, som varit anställda vid privatläroverkens
förberedande klasser — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna sig,
småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid Gurli Maria
Linder tio år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande
klasser vid Brummerska skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm,
småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg Laura
Barbara Löfgren fem år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i
förberedande klasser vid Sofi Almquists samskola i Stockholm, samt
småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda Karolina Bergman
sex och ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande
klasser vid Skara högre flickskola och Umeå elementarläroverk
för flickor;

dels ock att småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt Stina Amalia
Lidström ma äga att — med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen
den 29 april 1932 (nr 95) angående rätt för ämneslärarinna vid allmänt
läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild läroanstalt — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna sig
nio år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna vid Arvika elementarskola
för flickor.

I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
uttalade 1927 års riksdag, att riksdagen förutsatte, att vederbörande
kommuner skulle låta sig angeläget vara att, i den mån så vore möjligt,
bereda sådana lärarinnor, som genom skolreformen förlorat sin anställning
vid statsunderstött privatläroverks småskolavdelningar utan att därefter
kunna erhålla något förvärvsarbete, anställning vid kommunens folkskoleväsen.
(Riksdagens skrivelse nr 262, sid. 102.)

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1929 anmodat skolöverstyrelsen
att på lämpligt sätt fästa vederbörande kommunala skolmyndigheters
uppmärksamhet på riksdagens berörda uttalande, utfärdade överstyrelsen
cirkulär i ämnet den 7 oktober 1929 till folkskolestyrelserna i samtliga
städer, i vilka funnos privatläroverk med förberedande klasser.

De sålunda vidtagna åtgärderna hava som bekant i åtskilliga fall lett till,
att lärarinnor av ifrågavarande kategori erhållit anställning såsom extra
ordinarie eller ordinarie småskollärarinnor vid folkskoleväsendet.

Då emellertid beträffande dessa lärarinnor sedermera det önskemålet
gjorde sig gällande, att de bland annat för lönetur sberäkning skulle få tillgodoräkna
sin föregående tjänstgöring vid enskilt läroverks småskolavdelningar,
framlade Kungl. Majit förslag härom i proposition nr 100 till 1932
års riksdag. Detta förslag godkändes i huvudsak av riksdagen (riksdagens
skrivelse nr 107). Bestämmelser i ämnet utfärdades härefter i kungörelse
den 29 april 1932 (nr 96).

I nämnda kungörelse har medgivits, att småskollärarinna, vilken eljest

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

21

kan komma i åtnjutande av ålderstillägg, må, därest hon varit anställd vid
statsunderstött privatläroverks förberedande klasser och blivit entledigad på
grund av nämnda klassers avveckling i samband med genomförandet av den
år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, äga att för
uppflyttning i högre lönegrad enligt de villkor, som av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall bestämmas, tillgodoräkna sig av den tid, hon tjänstgjort vid
statsunderstött privatläroverks förberedande klasser, så många lönetursår,
utöver tre, som erfordras för att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner
såsom småskollärarinna ej komma att understiga summan av
hennes kontanta löneförmåner vid frånträdandet av anställningen vid omförmälda
förberedande klasser.

De av småskollärarinnorna Linder, Löfgren och Bergman gjorda framställningarna
avse rätt att av den tid, de tjänstgjort vid statsunderstödda
privatläroverks förberedande klasser, för lönetur tillgodoräkna flera lönetursår
än som kan medgivas enligt nyssnämnda författning. Gemensamt
för framställningarna är, att dessa lärarinnor vid tidpunkten för frånträdandet
av befattningarna vid respektive privatläroverk åtnjutit en avlöning,
som med hänsyn till såväl minskat elevantal som läroverkets svaga
ekonomi under då pågående avveckling varit starkt reducerad. De hava
härigenom vid sina nya anställningar blivit placerade i lägre lönegrad än
om de vid sistnämnda tid uppburit oreducerad avlöning.

Beträffande småskollärarinnan Lidström framgår av handlingarna i
ärendet, att hon varit anställd vid den egentliga högre flickskolan och icke
vid skolans förberedande klasser, ehuru hon till någon del haft sin tjänstgöring
förlagd till dessa klasser. På grund härav äro bestämmelserna i kungörelsen
den 29 april 1932 (nr 96) icke tillämpliga i förevarande fall. Emellertid
får enligt kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95), angående rätt för
ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, ämneslärarinna vid, bland
annat, högre flickskola, efter överflyttning till ämneslärarinnetjänst vid
allmänt läroverk, under vissa förutsättningar och villkor tillgodoräkna sig
av sina tjänstår vid högre flickskola så många lönetursår utöver tre, dock
högst tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner såsom ämneslärarinna
vid allmänt läroverk ej komma att understiga summan av den
i gällande författningar stadgade kontanta minimiavlöning och den av
statsmedel utgående tillfälliga löneförbättring, hon uppburit vid frånträdandet
av sin befattning vid den enskilda skolan. Skolöverstyrelsen har
ifrågasatt, huruvida icke skäl kunna anses föreligga för tillerkännande åt
Lidström av sådan lönetursrätt, som avses i sistnämnda kungörelse, oaktat
hon erhållit anställning vid folkskoleväsendet och icke vid allmänt läroverk,
varvid överstyrelsen förutsatt, att riksdagen härtill lämnade sitt bifall.
Skolöverstyrelsen har härvid tillika meddelat, att av utav överstyrelsen
verkställd undersökning framgått, att vid högre flickskolor, vilkas avveck -

22

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Utskottet.

ling nu kunde förutses, icke funnes lärarinnor av den kategori, att de skulle
kunna komma i liknande ställning som Lidström. Ett bifall till framställningen
skulle därför icke komma att medföra några konsekvenser av ekonomisk
art för statsverket.

Då utskottet finner billighetsskäl tala för bifall till de föreliggande
framställningarna och då vidare ett dylikt bifall icke torde kunna medföra
några mera kännbara konsekvenser av ekonomisk art för statsverket,
finner utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts under här förevarande
punkt gjorda framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva

a) att nedannämnda småskollärarinnor må äga att —
utan hinder av föreskrifterna i kungörelsen den 29 april
1932 (nr 96) örn tjänstårsberäkning för småskollärarinnor,
som varit anställda vid privatläroverkens förberedande
klasser — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna sig,

småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid
Gurli Maria Linder tio år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Brummerska
skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm,

småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg
Laura Barbara Löfgren fem år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Sofi Almquists
samskola i Stockholm, samt

småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda Karolina
Bergman sex och ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Skara högre
flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor;

b) att småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt
Stina Amalia Lidström må äga att — med tillämpning av
föreskrifterna i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95) angående
rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för
lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild läroanstalt — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna
sig nio år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna
vid Arvika elementarskola för flickor.

6:o) Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring såsom ickeordinarie
lärarinna vid landstingsseminarium. Kungl. Maj:t har
(punkt 6, sid. 32—34) föreslagit riksdagen medgiva, att ordinarie övningsskollärarinnan
vid småskoleseminariet i Skara Ebba Åkerström må
— utan hinder av bestämmelserna i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

23

503) angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier
m. m. — äga att för uppfattning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig den tjänstgöring, hon under läsåren 1926—1933 fullgjort
vid Skaraborgs läns landstingsseminarium i Skara.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr IF. Beck väckt motion (II: 507), vari hemställts, att
ordinarie övningsskollärarinnan vid småskoleseminariet i Skara Ebba
Åkerström må äga att för uppfattning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig såväl den tjänstgöring, hon under läsåren 1917—1926 fullgjort vid
lektor L. A. Cederboms småskoleseminarium i Skara, som den tjänstgöring,
hon under läsåren 1926—1933 fullgjort vid Skaraborgs läns
landstingsseminarium i Skara.

Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning anförda
skälen hänvisas, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till motionen.

Jämlikt föreskrifterna i ovannämnda kungörelse den 20 juli 1933 (nr 503)
äger ordinarie lärarinna vid nämnda småskoleseminarier rätt att av tidigare
fullgjord lärartjänstgöring för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna den
tid, vederbörande innehaft ordinarie anställning vid bland annat landstingsseminarium.

Fråga har nu uppstått angående ordinarie övningsskollärarinnan vid
småskoleseminariet i Skara Ebba Åkerströms lönegradsplacering.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ebba Åkerström med högsta
vitsord tjänstgjort dels vid lektor L. A. Cederboms småskoleseminarium i
Skara under tiden den 1 juli 1917—den 30 juni 1926 eller under 9 läsår, dels
ock vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i Skara alltsedan
den 1 juli 1926, då landstinget övertagit Cederboms seminarium, till den
30 juni 1933, då landstingsseminariet upphörde, eller under 7 läsår, samt
att hon från och med den 1 juli 1933 vore ordinarie övningsskollärarinna
vid statens småskoleseminarium i Skara.

Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande:

Vid Cederboms seminarium hade Ebba Åkerström haft en tjänstgöring
motsvarande full tjänstgöring enligt stadgan för landstingsseminarierna.
Enligt uppgift hade hon vid landstingsseminariet uppburit
avlöning med belopp, som till fullo motsvarat ordinarie övningsskollärarinnas
lön i 4:e lönegraden. Formellt sett hade hon dock icke varit
ordinarie lärarinna vid landstingsseminariet, vilket torde hava berott därpå,
att landstingsseminariet med hänsyn till den redan då aktuella frågan om
omorganisation av lärarutbildningen vid småskoleseminarierna under hela
sin tillvaro tillerkänts statsbidrag för allenast ett halvt år i sänder.

Ehuru Ebba Åkerström sålunda innehaft anställning med full tjänstgöring
vid landstingsseminariet eller vid enskilt seminarium, som fyllt
samma uppgift som ett landstingsseminarium, under tillhopa 16 år, syntes
överstyrelsen förhindrad att för lönetur tillgodoräkna henne den sålunda

24

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

fullgjorda tjänstgöringen. Enligt gällande bestämmelser kunde nämligen
för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas — beträffande tjänstgöring
vid småskoleseminarier — allenast tjänstgöring som ordinarie lärare vid
landstingsseminarium.

Emellertid ansåge överstyrelsen starka billighetsskäl föreligga för att
Ebba Åkerström måtte medgivas rätt att för lönetur tillgodoräknas ej endast
den tid, hon varit anställd vid landstingsseminariet, utan även den tid,
hon innehaft befattning vid Cederboms enskilda småskoleseminarium.

Slutligen ville överstyrelsen jämväl erinra därom, att Kungl. Majit i proposition
nr 163 till 1933 års riksdag angående vissa anslag till folk- och
småskoleseminarierna m. m. föreslagit riksdagen, att bland andra Ebba
Åkerström skulle under budgetåret 1933/1934, därest hon icke erhölle ordinarie
befattning, få uppföras å övergångsstat, därvid avlöningen skulle utgå
med samma belopp, som tillkomme henne vid nedläggandet av landstingsseminariet
i Skara, samt att riksdagen biträtt denna framställning.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, bland
annat, att Kungl. Majit måtte förklara Ebba Äkerström berättigad att
för uppfattning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon
fullgjort under läsåren 1917—1926 vid L. A. Cederboms småskoleseminarium
i Skara samt under läsåren 1926—1933 vid Skaraborgs läns landstingsseminarium
i Skara.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att statskontoret
icke ville motsätta sig att Åkerström i avseende å lönetursrätt
finge tillgodoräkna sin tjänstgöring vid landstingsseminariet efter samma
grunder, som om hon innehaft ordinarie lärarinneanställning vid seminariet.
Beträffande framställningen i vad den avsåge tjänstgöringen vid Cederboms
seminarium måste statskontoret däremot — särskilt med hänsyn till
konsekvenserna — uttala tvekan, enär ett bifall till framställningen i denna
del skulle vara ägnat att framkalla krav på enahanda förmån från andra
befattningshavare, som tidigare fullgjort tjänstgöring vid liknande seni i -narier.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i avgivet utlåtande biträtt
statskontorets uppfattning.

Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande:

»Såsom myndigheterna erinrat, medgåvo statsmakterna år 1933 Ebba
Åkerström rätt att under budgetåret 1933/1934 bliva överförd å övergångsstat,
därest hon vid det dåvarande landstingsseminariets i Skara nedläggande
icke erhållit ordinarie befattning i statens eller kommunens tjänst.
Hon tillerkändes därigenom rätt att under nämnda budgetår intaga samma
ställning som om hon varit ordinarie lärarinna vid seminariet.

Samma skäl, som föranlett statsmakternas berörda beslut, synas mig tala
för ett bifall till den nu föreliggande framställningen, dock endast i vad den
avser hennes tjänstgöring vid landstingsseminariet. Jag ansluter mig sålunda
till vad statskontoret med instämmande av lönenämnden föreslagit.»

Statsutskottets utlåtande Nr 108. 25

Till stöd för det motionsvis framförda yrkandet har, utöver vad skolöverstyrelsen
framhållit, anförts bland annat följande:

En annan lärarinna, som i likhet med Ebba Åkerström erhöll ordinarie
anställning vid statens småskoleseminarium i Skara den 1 juli 1933,
hade fått tillgodoräkna sig alla föregående tjänsteår vid småskoleseminarium.
Lärarinnan i fråga hade förut tjänstgjort vid privata småskoleseminariet
i Borås under tiden 1 januari 1909—30 juni 1923 samt vid
landstingsseminariet i Borås under tiden 1 juli 1923—30 juni 1932.
Under sådana förhållanden syntes det vara rättvist, att även Ebba
Åkerström finge tillgodoräkna sig sin 9-åriga tjänstgöring vid Cederboms
småskoleseminarium i Skara.

I likhet med myndigheterna och departementschefen finner utskottet
billighetsskäl tala för att Ebba Åkerström erhåller rätt att för uppfattning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon under läsåren
1926—1933 fullgjort vid Skaraborgs läns landstingsseminarium i
Skara. Utskottet tillstyrker fördenskull Kungl. Maj:ts härom gjorda
framställning.

I motionen II: 507 har, i anslutning till av skolöverstyrelsen gjord
framställning, yrkats, att Ebba Åkerström skulle för uppfattning- i högre
lönegrad få tillgodoräkna sig jämväl den tjänstgöring, hon under läsåren
1917—1926 fullgjort vid L. A. Cederboms småskoleseminarium i Skara.
Som skäl härför har i motionen erinrats örn en annan lärarinna vid statens
småskoleseminarium i Skara, som fått tillgodoräkna sig alla föregående
tjänstår vid småskoleseminarium.

Beträffande denna lärarinna har utskottet inhämtat följande. Hon
hade under tiden den 1 januari 1909—vårterminen 1923 tjänstgjort vid
G. V. Uléns småskoleseminarium i Borås. Den 1 juli 1923 hade hon
tillträtt ordinarie tjänst vid Älvsborgs läns landstings småskoleseminarium,
som trätt i stället för Uléns småskoleseminarium. Den 24 november
1923 förklarade Kungl. Majit henne berättigad att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig berörda tjänstgöring vid Uléns småskoleseminarium.
Sedan hon den 1 juli 1933 erhållit ordinarie anställning
vid statens småskoleseminarium i Skara, avgjorde skolöverstyrelsen den
28 december 1933 frågan örn hennes lönegradsplacering, varvid hon fick
tillgodoräkna sig jämväl tjänstgöringen vid det Ulénska seminariet.

Såvitt utskottet kunnat finna, är skillnaden mellan Ebba Åkerströms
och den i motionen II: 507 omförmälda lärarinnans tidigare tjänstgöringsförhållanden
den, att sistberörda lärarinna före övergången till det statliga
seminariet innehade ordinarie befattning vid landstingsseminarium,
under det att Ebba Åkerströms anställning vid dylikt seminarium icke
var ordinarie, ehuru hon hade full tjänstgöring och uppbar avlöning med
belopp, som till fullo motsvarade ordinarie övningsskollärarinnas lön i
fjärde lönegraden. Skolöverstyrelsen har emellertid framhållit, att det

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 105 -109. 3

Utskottet.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

förhållandet, ätt Ebba Åkerström icke erhållit ordinarie befattning vid
landstingsseminariet, torde hava berott därpå, att seminäriet med hälisyn
till den fedan då aktuella frågan örn omorganisation av lärarutbildriingen
vid småskoleseminafierna under hela sin tillvaro tillerkänts statsbidrag
för allenast ett halvt år i sänder. Utskottet finner billighetsskäl
tala för att icke den omständigheten, att Ebba Åkerström på grund av
den väntäde omorganisationen av småskoleseminarierna icke kunnat erhålla
ordinarie anställning vid dylikt seminarium* bör bringa henne i
ekonomiskt ogynnsammare ställning än den i motionen II: 507 omföfmälda
lärarinnan. Slutligen vill utskottet framhålla ätt, enligt vad tlfskottet
inhämtat, ett bifall till den motionsvis gjorda framställningen
knappast kan komma att medföra några nämnvärda ekonomiska konsekvenser.
Av nu anförda skäl finner sig utskottet kunna tillstyrka vatt
i motionen II: 5Ö7 yrkas.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till herr Becks ovannämnda motion (II:
507), medgiva, att ordinarie övningsskollärarinnan vid
småskoleseminariet i Skara Ebba Åkerström må — utan
hinder av bestämmelserna i kungörelsen den 20 juli 1933
(nr 503) angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen
vid statens småskoleseminarier m. m. — äga att för uppfattning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring,
hon fullgjort under läsåren 1917—1926 vid L. A.
Cederboms småskoleseminarium i Skara samt under läsåren
1926—1933 vid Skaraborgs läns landstingsseminarium
i Skara.

Stockholm den 10 maj 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 105.