Statsutskottets utlåtande Nr 100.
3
Nr 100.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
viss ändring i grunderna för statsbidrag till
erkända sjukkassor.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 8 mars 1935 dagtecknad proposition, nr 191,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen, att statsbidrag (sjukvårdsbidrag)
för understöd, som erkänd sjukkassa utgivit i form av ersättning
för medlems utgifter till av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder, må utgå
enligt samma grunder, som gälla i fråga örn statsbidrag för läkarvård.
I 22 §, första stycket, förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända
sjukkassor stadgas bland annat:
»Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver vård av läkare, samt, där ej nedan annorlunda sägs, motsvara
två tredjedelar av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvård, kostnaderna
för läkares resa häri inräknade, uppgått; dock att, där utgifterna för
vården överstigit det belopp, vartill desamma bort uppgå enligt av Konungen
fastställd taxa för sådan vård, som kan meddelas av envar legitimerad läkare,
ersättningen för dessa utgifter skall motsvara två tredjedelar av sistnämnda
belopp.»
Sjukvårdsersättning i denna omfattning är således obligatorisk för erkänd
sjukkassa. Dock må, enligt sista stycket i nämnda paragraf, kassan erhålla
tillsynsmyndighetens tillstånd att bidraga till sina medlemmars sjukvård i
vidare omfattning. Tillstånd att ersätta större andel av utgifter till läkarvård
än två tredjedelar må dock ej lämnas med mindre särskild anledning därtill
föreligger.
På grund av en särskild övergångsbestämmelse skola emellertid stadgandena
örn sjukkassas skyldighet att utgiva sjukhjälp i form av sjukvårdsersättning
träda i kraft först den 1 januari 1938.
Enligt § 5 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt
sjukkassor utgår för understöd, som av erkänd sjukkassa meddelats i form av
ersättning för medlems utgifter till läkarvård, läkemedel och andra av läkare
föreskrivna sjukvårdande åtgärder, under förutsättning att understödet motsvarat
i fråga om läkarvård högst två tredjedelar och i övrigt högst hälften av
kostnaderna för ändamålet, statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det
4
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
utgivna understödet. Tillsynsmyndigheten äger under vissa omständigheter
medgiva, att sjukvårdsbidrag må utgå ändå att sådan begränsning av understödet
ej iakttagits, och utgår bidraget i dylikt fall med en tredjedel av det
utgivna understödet.
Sjuk vårdsbidraget är vidare begränsat till visst belopp, i allmänhet tre kronor,
per år och medlem.
Hos Kungl. Majit har svenska sjukkasseförb lindel hemställt, bland annat, örn
sådan ändring av 22 § första stycket sjukkasseförordningen, att i läkarvård,
som erkänd sjukkassa äger meddela, måtte innefattas jämväl ersättning för
undersökning och vård å poliklinik vid sjukhus, drivet av staten, landsting eller
kommun, där den sjuke är bosatt.
Över framställningen hava socialstyrelsen och medicinalstyrelsen avgivit
yttranden (sid. 2—4).
I en den 15 februari 1935 inkommen framställning bär socialst grelsen vidare
hemställt, att Kungl. Majit måtte med ändring av § 4, första stycket, i
förutnämnda kungörelse förordna, att där avsett statsbidrag (sjukdagsbidrag)
skulle utgå även för dag, för vilken sjukhjälp i den omfattning, som i stycket
avsåges, utgivits i enlighet med bestämmelserna i lagen örn sjukkassor ävensom
besluta, att sagda ändring skulle gälla från och med den dag, kungörelsen trätt
i kraft. I framställningen har styrelsen uttalat såsom sin uppfattning, att den
föreslagna ändringen i själva verket endast innebure ett förtydligande av redan
gällande bestämmelser samt att den i varje fall överensstämde med de av 1931
års riksdag godkända grunderna för statsbidrag åt sjukkassor, varför Kungl.
Majit torde äga behörighet att utan riksdagens hörande meddela det ifrågasatta
förordnandet.
Departementschefen Ilar i ärendet anfört följande:
»Lika med de hörda myndigheterna finner jag den i förbundets framställning
föreslagna utvidgningen av sjukvårdsförsäkringen icke för närvarande böra
tvångsvis genomföras, detta så mycket mindre som den övergångstid, under vilken
sjukkassorna befriats från den ovillkorliga skyldigheten att utgiva sjukvårdsersättning,
ännu icke tilländalupit. .lag kan därför icke förorda den föreslagna
ändringen i sjukkasseförordningen. Däremot finner jag, såsom även
myndigheterna gjort, det vara angeläget att såvitt möjligt underlätta en av
sjukkassorna på frivillighetens väg genomförd utvidgning av sjukvårdsförsäkringen.
Med en klok och försiktig tillämpning kan i många fall en sådan undersökning
eller behandling, varom här är fråga, ehuru i sig själv dyrbar, bidraga
till att minska sjukkassornas utgifter genom en förkortning av sjukdomstiden.
Och vidare vinnes även ökad erfarenhet till ledning vid en eventuell framtida
revision av ifrågavarande bestämmelser. De av förbundet närmast åsyftade behandlingsmetoderna,
röntgenundersökning och kvävgasbehandling, torde i vissa
fall vara att hänföra till läkarvård men i andra fall till ''andra sjukvårdande åtgärder’.
Det synes emellertid saknas anledning att i statsbidragsavseende behandla
dem på olika sätt. De skäl, som på sin tid föranlett strängare regler i
fråga örn statsbidrag till läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder än i fråga
Statsutskottets utlåtande Nr 100. 5
om läkarvård, torde äga betydligt större vikt beträffande läkemedlen än beträffande
de sjukvårdande åtgärderna.
På grund av vad sålunda anförts vill jag biträda det av socialstyrelsen framlagda
förslaget örn sådan ändring av § 5 kungörelsen angående statsbidrag åt
sjukkassor, att statsbidrag för ifrågavarande sjukvårdande åtgärder må utgå
under samma förutsättning som statsbidrag för läkarvård. Förslag till erforderlig
författning har utarbetats inom socialdepartementet och torde såsom
bilaga (Bilaga A) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Den ökning av statsverkets utgifter, som skulle bliva en följd av den föreslagna
utvidgningen av rätten till statsbidrag, torde komma att röra sig örn ett
relativt blygsamt belopp, i varje fall under den första tiden. Innan de ändrade
bestämmelserna kunna medföra någon ökning av statsbidragen, måste nämligen
sjukkassorna i allmänhet först vidtaga ändring av sina stadgar, vilket kräver
tid och säkerligen icke kommer att genomföras omedelbart för något större antal
sjukkassor. På grund härav torde ett antagande av förslaget icke nödvändiggöra
någon ökning av förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,
vilket i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 är upptaget till 8,120,000
kronor.
I fråga örn den av socialstyrelsen föreslagna ändringen i § 4 första stycket
av kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor ansluter jag mig till styrelsens
uppfattning, att denna kan vidtagas i administrativ väg, och torde jag
senare få återkomma till denna fråga. Förslaget örn en utvidgning av rätten
till statsbidrag för vissa sjukvårdande åtgärder innebär däremot en ursprungligen
icke avsedd användning av förutnämnda anslag, varför denna fråga synes
böra underställas riksdagens prövning.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majlis förevarande förslag,
får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att statsbidrag (sjukvårdsbidrag)
för understöd, som erkänd sjukkassa utgivit i form av ersättning
för medlems utgifter till av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder,
må utgå enligt samma grunder, som gälla i fråga om statsbidrag
för läkarvård.
Stockholm den 7 maj 1935.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 99.