Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av
medin flytande åt skogsägare vid handhavandet av flottnings!
öreningarnas angelägenheter.
I en av herr Johansson i Sollefteå m. 11. väckt motion II: 31 har hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa skyndsam utredning angående
möjligheten att bereda virkessäljande skogsägare samma inflytande
i flottningsföreningarnas styrelser som köparintressenterna men med
en opartisk ordförande samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. Därjämte har i två likalydande motioner,
I: 271 av herr Petrus Nilsson m. fl. samt lii 457 av herr Pehrsson i Bramstorp
m. fl. yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn
skyndsam och allsidig utredning i frågan örn beredande av medinflytande
för skogsägarna vid handhavandet av flottningsföreningarnas angelägenheter.
Nämnda motioner hava hänvisats, motionen lii 31 till andra lagutskottet
och motionerna 1:271 och 11:457 till jordbruksutskottet.
Enligt överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet
hava dessa motioner hänskjutits till behandling i sammansatt andra
lag- och jordbruksutskott.
I fråga örn de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
tillåter sig utskottet att i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan hänvisa till motionerna.
Till belysning av innebörden av motionärernas förslag lämnas här ne Gällande l«|-dan en redogörelse för vissa av de bestämmelser i lagen den 19 juni 1919 stiftning.
örn flottning i allmän flottled, som avse flottningsföreningarnas verksamhet.
Enligt flottningslagen skola — med visst undantag ifråga om flottning
av husbehovsvirke — alla som låta flottgods löst framflyta i allmän flottled,
vilken upplåtits för allmänt begagnande (allmän flottning), utgöra
en flottningsförening. Flottningsförening, för vilken skall finnas ett av
länsstyrelse efter skogsägares och andra intressenters hörande fastställt
reglemente, har att ombesörja den allmänna flottningen, handhava och
vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redoRihang
till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 3 avd. Nr 2.
1
2 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
visa för flottledens begagnande stadgade avgifter. — Flottningsförenings
utgifter skola enligt lagen i föreningens räkenskaper sammanföras i vissa
grupper, nämligen flottledsutgifter (avseende anläggning, utvidgning oell
förbättring av flottleden), underhållsutgifter, utflottningsutgifter, sorteringsutgifter,
inventarieutgifter, förvaltningsutgifter och separatutgifter
(avseende kostnader av icke gemensam art). För de flottandes inbördes
delaktighet i olika slag av utgifter skall vederbörande länsstyrelse
— efter av synemän upprättat förslag, över vilket vederbörande intressenter
beretts tillfälle att yttra sig — fastställa allmänna grunder, efter
vilka skilda slag av flottgods böra vid kostnadernas fördelning jämförasmed
varandra. 1 enahanda ordning skall länsstyrelsen, där kostnader,
som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande, att, örn d©
lades å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas,
förordna, att sådana kostnader skola gäldas genom amortering under
högst 20 år medelst vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter).
Samma gäller i fråga örn kostnader, hänförliga till underhålls-, sorterings-,
inventarie- eller förvaltningsutgifter av sådan beskaffenhet att jämväl
kommande års flottande därav hämta väsentlig fördel. Även utan inhämtande
av länsstyrelsens besked må under ovan angivna förutsättning
flottningsförening besluta amortering av kostnader, som förut sagts, dock
under högst 3 flottningsår. Nu angivna föreskrifter örn amortering avse redan
uppkomna kostnader. På ansökan av flottningsförening eller med dess
begivande äger emellertid vederbörande länsstyrelse för en tid varje gång
av högst 10 år förordna, att till utjämnande av underhållsutgifterna viss
årsavgift skall utgå för varje flottningsenhet. Till vinnande av rättvis
fördelning av flottleds- och underhålls- respektive utflottningsutgifter
må flottled indelas i särskilda flottleds- respektive utflottningsdistrikt. —
Till bestridande av föreningens utgifter är envar som deltager i den allmänna
flottningen pliktig att årligen tillskjuta nödigt förlag. — För föreningen
skall finnas en styrelse, vars ledamöter väljas å flottningsstämma;
dock må en ledamot utses av länsstyrelsen i det eller de län, där flottleden
framgår, försåvitt detta finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens
skogshushållning eller andra allmänna intressen. Sistnämnde ledamot
skall vara förtrogen med skogs- och flottningsförhållandena i orten samt
må ej själv deltaga i flottningen eller vara anställd i flottandes enskilda
tjänst. Styrelsen och under dess inseende en av flottningsstämma
utsedd flottningschef åligger bland annat att tillse, att det allmännas
intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att flottningen
ombesörjes på ändamålsenligaste sätt oell att icke oberättigad
förmån beredes någon flottande framför annan. Styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper skola granskas av revisorer, av vilka en utses
av länsstyrelsen i det län, där styrelsen har sitt säte. — De flottandes
rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 3
flottningsstämma. Rösträtt å sådan stämma tillkommer envar, som anmält
virke till flottning linder eget inregistrerat märke. Röstvärdet skall
med vissa begränsningar beräknas i förhållande till beloppet av det förlag,
som flottande enligt upprättad uttaxeringslängd tillskjuta eller har
att tillskjuta till bestridande av föreningens gemensamma utgifter. Har
flottande ej inbetalat förlag, som förfallit till betalning tidigare än fjorton
dagar före stämman, är han förlustig rösträtt intill dess inbetalningen
fullgjorts. Å flottningsstämma skall uppgöras och framläggas till godkännande
en förteckning över närvarande flottande och ombud för flottande
med uppgift å rösträtt, som tillkommer envar av dem. Å första
ordinarie flottningsstämma varje år, vilken skall hållas innan flottningen
börjar, skola framläggas styrelse- och revisionsberättelser för föregående
räkenskapsår samt av det gångna årets flottande avgöras frågan
örn ansvarsfrihet åt styrelsen för nämnda räkenskapsår, varefter det
nya årets flottande utse flottningsstyrelse jämte revisorer. Å nu nämnda
stämma upprättas fördenskull två särskilda röstlängder, en för det gångna
och en för det nya flottningsåret. — På framställning av bivattendrags
1''lottningsförening äger vederbörande länsstyrelse förordna, att föreningen
sammanslås med huvudvattendragets förening, där sådan sammanslagning
finnes lämplig med hänsyn till flottningens ändamålsenliga ordnande
i vattensystemet i dess helhet samt byggnader och anstalter i bileden
finnas i tillfredsställande skick. — Envar, som vill deltaga i allmän
flottning, har att viss tid före första ordinarie flottningsstämman under
året hos flottningsstyrelsen anmäla myckenheten och beskaffenheten av
det flottgods, han ämnar under året införa i flottleden, samt därefter avlämna
flottgodset å eller invid flott vatten inom uppgivet distrikt av
flottleden. Allt flottgods, som i allmän flottled framforslas, skall vara
försett med tydliga märken, vilka, innan de få användas, skola vara godkända
av flottningsstyrelsen. — Vederbörande länsstyrelse har att utöva
tillsyn å allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings
verksamhet. Visar sig att flottningen ej ordentligt besörjes eller förekommer
eljest anmärkning mot flottningsförenings verksamhet och vinnes
ej rättelse efter det flottningsstyrelsen blivit i saken hörd, har länsstyrelsen
att sammankalla de flottande; och ankommer det då å länsstyrelsens
prövning, under vilka villkor flottning vidare må tillåtas i
1’lottleden. På framställning av länsstyrelsen eller när eljest anledning
därtill förekommer, må Konungen i fall, som nu sagts, förordna örn flottledens
förvaltning och flottningens ombesörjande i annan ordning än i
flottningslagen stadgas. — Flottningsstyrelse har att årligen till länsstyrelsen
insända bland annat uppgift å grunderna för årets samtliga
flottandes deltagande i årets utgifter, vilken uppgift hos länsstyrelsen
hålles för en var tillgänglig.
4 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
Historik.
Förslag i
ämnet före
1919.
Frågan om beredande av medinflytande åt skogsägare vid handhavande
av flottningsföreningarnas angelägenheter Ilar länge varit föremål för
uppmärksamhet.
Redan den s. k. norrlandskommittén föreslog i sitt den 27 oktober 1904
avgivna betänkande åtskilliga förändringar i den då gällande flottningsstadgan
den 30 december 1880 i syfte att bättre tillgodose den jordbrukande
allmogens intressen i här ifrågavarande avseende. Av kommittén
förordades dels en verksammare kontroll över flottningsföreningarna
från det allmännas sida och dels viss begränsning i den rösträtt, som
envar ägde utöva å flottningsstämma.
Sedermera upptogs förevarande spörsmål i ett av domänstyrelsen den
27 maj 1909 avgivet utlåtande över ett av flottningschefsföreningen till
Kungl. Maj:t avgivet yttrande rörande norrlandskommitténs förslag. I
berörda utlåtande framhöll styrelsen, att det vore önskvärt, att även sådana
skogsägare, som, utan att själva deltaga i flottning, försålde sin
skogsavkastning, måtte tillerkännas rösträtt i flottningsförening för att
därigenom komma i tillfälle att på lämpligt sätt bevaka sina intressen.
Styrelsen ifrågasatte, huruvida ej skogsägare skulle kunna tillförsäkras
rätt att utöva virkesköpares rösträtt för den virkeskvantitet, som skogsägaren
visade sig hava försålt från sin skog, dock uteslutande i frågor
rörande flottledens underhåll och utveckling.
I det av särskilda sakkunniga den 14 december 1916 avgivna betänkande
med förslag till ny flottningslagstiftning, vilket förslag ligger till grund
för nu gällande flottningslag, blev domänstyrelsens berörda uttalanden
föremål för kritik. De sakkunniga hävdade, att införandet av den av
domänstyrelsen föreslagna rösträtten för skogsägare skulle komma att
medföra stora praktiska olägenheter. Upprättande av röstlängd för flottningsstämma
skulle sålunda vid stadgande av dylik rösträtt bliva ett arbete
av komplicerad natur, liksom det vore tydligt, att ledande av förhandlingar
och fattande av beslut vid en på nämnda sätt sammansatt
flottningsstämma bomme att medföra svårigheter, som knappast kunde
fullt överskådas. De sakkunniga gjorde även gällande, att ett genomförande
av domänstyrelsens förslag näppeligen bomme att bliva till gagn
för flottledernas skötsel. De framhöllo i detta avseende, att de mindre
skogsägarnas önskemål huvudsakligen vore inriktade på att erhålla
största möjliga betalning för sitt virke samt att hålla flottningskostnaderna
så låga som möjligt de år, då deras virke skulle utflottas. Man
kunde därför befara, att sådana skogsägare såsom röstägare å flottningsstämma
snarare komme att rösta mot än för utförande av vidlyftigare underhålls-
och förbättringsarbeten, även örn dessa vore nog så befogade.
De flottningssakkunniga funno sig därför ej kunna biträda domänstyrelsens
ifrågavarande förslag utan sökte på andra vägar bereda skogsägareintresset
skäligt inflytande i flottningsföreningarna. I detta syfte
föreslogo de sakkunniga, bland annat, att länsstyrelsen skulle äga dels
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 5
att, på sätt gällande flottningslag föreskriver, utse en ledamot i styrelsen
för flottningsförening oell dels att, där så befunnes lämpligt, utse en
revisor i sådan förening. Därjämte föreslogo de sakkunniga sådan avfattning
av bestämmelserna örn rösträtt å flottningsstämma, att sådan
rätt skulle tillkomma »en var, som anmält virke till deltagande i den allmänna
flottningen».
Beträffande den sålunda föreslagna rösträttsbestämmelsen framköllo
de sakkunniga, att enligt denna bestämmelse en var, som anmält virke till
deltagande i den allmänna flottningen, skulle erhålla rösträtt, oavsett örn
han vore ägare till virket eller ej. Örn en skogsägare alltså vid försäljning
av skog förbehölle sig rätt att själv få anmäla virket till flottning
och sådan anmälan gjordes i hans eget namn, förvärvade han därmed
rösträtt inom flottningsföreningen. Möjlighet att på detta sätt förvärva
rösträtt hade knappast praktisk betydelse för mindre skogsägare, men
för de större och framför allt för kronan borde den hava värde, örn också
vissa svårigheter med avseende å timmermärken och dylikt understundom
torde förefinnas för ett praktiskt ordnande av saken.
Berörda av de sakkunniga föreslagna rösträttsbestämmelse blev utsatt
för kritik från de myndigheters och korporationers sida, som yttrade sig
över de sakkunnigas betänkande. Det anmärktes sålunda, bland annat,
att tillämpningen av en dylik bestämmelse skulle leda till åtskilliga svårigheter.
För bestämmandet av den rösträtt, som tillkomme skogsägaren,
vore det ej tillräckligt att veta det antal timmer eller annat virke, som
av honom anmälts, utan han måste vid sin anmälan foga fullständig specifikation
rörande detta virke samt uppgiva, var virket funnes upplagt
invid flottleden. Eljest kunde ej bestämmas de inom olika distrikt för
olika flottningsenheter utgående flottningsavgifter, på grundval varav
rösträtten beräknades. De siffror, som härvid framkomme, skulle sedan
jämföras med och fråndragas de siffror, som bestämde den flottandes delaktighet
i flottningen. Örn således skogsägarna i större utsträckning Adile
utöva rösträtt, skulle härav föranledas ett oerhört arbete för flottningsledningen.
Härtill bomme, att tvister å flottningsstämmorna rörande
skogsägarnas och virkesköparnas rösträtt ej torde kunna undvikas.
I det förslag till flottningslag, som förelädes 1919 års riksdag, bade den
av de sakkunniga föreslagna rösträttsbestämmelsen omarbetats, så att den
erhållit sin nuvarande lydelse. Någon närmare motivering för omarbetningen
lämnades ej i propositionen. Departementschefen framhöll allenast,
att bestämmelsen i olika avseenden missuppfattats.
Vid 1925 års riksdag väcktes två motioner, I: 25 och II: 3(i, örn ändring
i flottningslagens bestämmelser om rösträtt å flottningsstämma. I motionerna
hemställdes, att sagda bestämmelser skulle ändras därhän, att
envar, som anmält A''irke (till flottning) och därför eliada flottningsavgif
-
1919 års
förslag till
flottningslag.
Motioner vid
1936 års
riksdag.
6 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
ter, skulle äga rösträtt å flottningsstämma. (För rösträtt skulle sålunda
ej, såsom i flottningslagen stadgas, erfordras, att man anmält virke till
flottning tinder eget inregistrerat märke.)
I motiveringen till motionerna anfördes, bland annat:
Bestämmelserna om rösträtt å flottningsstämma i 1919 års flottningsmedförde,
att endast virkesköpare och de virkesägare, som utflottade
sitt virke till egna förädlingsverk med registrerade märken, kunde utöva
inflytande på flottningsstämmas beslut. Det vore emellertid ej endast
de virkesköpande bolagen, som hade intresse av det sätt, varpå flottningsföreningarna
handhade sina angelägenheter, utan även virkessäljarna,
vilka i regel icke anmälde något märke, hade minst lika stora intressen
att bevaka i flottlederna, enär ett fördyrande eller förbilligande
av flottningskostnaderna i motsvarande grad medförde ett sämre eller
bättre försäljningsresultat. Att virkessäljarna vore uteslutna från möjlighet
att å flottningsstämmorna bevaka sina intressen vore uppenbart
orättvist i de ofta förekommande fall, då virket försåldes till visst gängse
pris vid sorteringsstället och virkessäljaren sålunda finge själv betala
alla utflottningskostnader. I ett flertal norrlandsälvar hade det sålunda
blivit kutym, att bolagen betalade visst pris för virket framme vid sorteringsstället
eller ock framme å de stora huvudälvarna, och i alla dessa
fall finge skogsägaren eller virkessäljaren betala alla flottningskostnader
men ägde icke att föra talan vid flottningsstämma i förhållande till det
flottningsförlag, som han tillskjutit.
Andra lagat- I sitt utlåtande över motionerna tillstyrkte andra lagutskottet, att riksdagen
i anledning av dessa måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Majit måtte låta ATerkställa utredning angående möjligheten
att trygga virkessäljande skogsägare till skäligt inflytande i de
flottningsföreningar, å vilkas flottleder av dem avyttrat virke utflottades,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
I utlåtandet redogjorde utskottet för den behandling, som under förarbetena
till 1919 års flottningslag ägnats frågan örn beredande åt skogsägarna
av inflytande å flottningsstämmorna, samt anförde vidare:
Med hänsyn till flottledernas stora betydelse för skogsbruket måste det
för skogsägarna framstå såsom synnerligen angeläget att vara tillförsäkrade
vederbörligt inflytande, när det gällde att bestämma örn flottledernas
underhåll och skötsel samt sättet för flottningens bedrivande. I den
mån skogsägarna ej själva ägde förädlingsverk vore de emellertid, praktiskt
sett, uteslutna från varje direkt inflytande å flottningsstämmorna.
Detta förhållande hade, särskilt i samband med en efter vad det ville synas
under de senare åren i allt större utsträckning genomförd förändring
i de virkesköpande bolagens köpevillkor, visat sig otillfredsställande.
Såsom i motionerna framhållits plägade nämligen numera bolagen åtminstone
å Anssa orter alltmera inrymma det villkor i sina kontrakt, att
säljaren-skogsägaren skulle ensam vidkännas kostnaden för virkets flottande
ned till skiljeställe i flottledens nedre del, ATilket ofta kunde Amra
beläget flera 10-tal mil från stället, där virket nedlades för flottning.
Virket försåges emellertid med köparens märke och anmäldes till flott
-
7
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
liing av köparen. Denne utövade på grund därav även ensam rösträtt
ä stämman. Den egentligen betalande eller säljaren av virket, vilken vid
mottagandet av sin likvid för detsamma linge vidkännas avdrag för den
av köparen såmedelst förskjutna flottningskostnaden, stöde på så sätt
keit utanför och ägde intet som helst inflytande å bestämmandet av de
med utflottningen förenade utgifterna, vilka lian dock faktiskt hade att
-ensam bära. Att lian icke kunde känna sig tillfredsställd nied en sådan
tingens ordning vore naturligt nog. Enligt utskottets förmenande borde
-vad sålunda förebragts föranleda till upptagande av frågan, örn ej genom
ändring på ett eller annat sätt av gällande bestämmelser örn rösträtt
å flottningsstämma skogsägarna kunde tillförsäkras skälig medbestämmanderätt
i de frågor, som å sådan stämma avhandlades. Utskottet
vore väl medvetet örn de stora svårigheter, som mötte i sådant hänseende.
Det i motionerna innefattade förslaget till lagändring torde icke vara ägnat
att giva en tillfredsställande lösning av frågan. Den prövning av
spörsmålet, som ägde rum i samband med flottningslagens tillkomst, hade
delvis skett med utgångspunkt från ett annat faktiskt läge än det som
dåmera vore rådande. Oavsett detta finge enligt utskottets mening de
mötande svårigheterna icke hindra, att ansträngningar gjordes för finnande
av en sådan lösning av hithörande problem, som i vidare utsträckning
än vad fallet vore med nu gällande bestämmelser tillgodosåge skogsägarnas
berättigade intressen i föreliggande hänseende.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet
till Kungl. Majit den 24 april 1925, nr 136.
Sedan infordrade yttranden över riksdagsskrivelsen avgivits av ett flertal
myndigheter och korporationer, överlämnades skrivelsen jämte de avgivna
yttrandena för behandling till de särskilda sakkunniga, vilka jämlikt
Kungl. Majits bemyndigande den 4 november 1927 tillkallats att inom
justitiedepartementet biträda vid behandling av frågor rörande vissa ändringar
i gällande flottningslagstiftning och därmed sammanhängande
ämnen.
De sakkunniga avgåvo utlåtande över riksdagsskrivelsen den 21 april
1928. Vid utlåtandet var fogat förslag till vissa ändringar i flottningslagen.
Dessa ändringar åsyftade, att i de fall, då flottgods av flottande
inköpts under villkor, att flottningskostnad, helt eller delvis, skulle avdragas
från köpeskillingen med belopp, som ej angivits vid köpet, den
flottande ej skulle äga rösträtt å flottningsstämma för förlag, som svarade
mot vad han sålunda förbehållit sig att återbekomma av säljaren,
utan att rösträtt för sådant förlag skulle å stämman utövas i säljarens
intresse. Enligt förslaget skulle sålunda rätten att rösta för dylikt förlag
tillkomma ett för hela flottningsföreningen gemensamt ombud för
samtliga virkessäljare. Detta ombud jämte ersättare skulle utses för varje
år av länsstyrelsen i det eller de län, där flottleden franninge, efter förslag
av länens hushållningssällskap, bland skogsägare, vilka ej själva
vore flottande. I varje anmälan om flottgods skulle enligt förslaget upp
-
1927 irt
/lottningi$
ak kunnig*.
8 Sammansatt amira lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
gift lämnas om oell i vad mån rösträtt för det å godset belöpande förlag
skulle tillkomma det gemensamma ombudet.
I utlåtandet framköllo de sakkunniga, att de särskilt med hänsyn till
riksdagsskrivelsens motivering begränsat sig till frågan örn beredandeav
rösträtt åt sådana skogsägare, vilka i köpekontrakten åtagit sig att
till köparen återgälda flottningskostnaderna. Enligt de sakkunnigas mening
krävde billigheten, att, då en säljare hade att bära de med flottningskostnaderna
förenade fluktuationerna, hail även finge tillfälle att
i den mån dessa fluktuationer kunde påverkas av flottningsföreningens.
åtgärder, deltaga i föreningens förvaltning. Att tillerkänna här avsedda
virkessäljare individuell rösträtt å flottningsstämma, skulle dock
medföra ytterst allvarliga praktiska olägenheter. De sakkunniga hade
därför ansett sig böra föreslå, att nämnda virkessäljare tilldelades en gemensam
röstmassa, beräknad efter summan av det flottningsförlag, de
åtagit sig att återbetala till sina köpare. — För bestämmande av denna
gemensamma röstmassa skulle varje flottande i sin anmälan uppdela de
däri angivna virkespartierna på sådant virke, varför han själv skulle stå
flottningskostnaden, och på sådant, varför denna kostnad skulle återbetalas
av säljaren. Med ledning av flottningsanmälningarnas innehåll i berörda
avseende skulle därefter uträkning av ifrågavarande gemensamma
röstmassa kunna ske utan allt för stora svårigheter.
Yttranden Över 1927 års flottningssakkunnigas föreslag avgåvos infordrade yttöver
1927 års randen av domänstyrelsen, samtliga länsstyrelser med undantag av länstakkurmigas
styrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus och Skaraborgs län, samt
förslag. ett stort antal flottningsföreningar. Därjämte avgåvo Svenska Trävaruexportföreningen
och Sveriges Skogsägareförbund ett gemensamt yttrandei
ärendet.
Länsstyrelserna i nämnda fyra län förklarade, att, då flottning i allmänt
flottled ej förekomme inom dessa län, yttrande från styrelsernas sida ej
syntes böra avgivas.
Elva länsstyrelser i södra och mellersta Sverige samt en del flottningsföreningar
tillstyrkte de sakkunnigas förslag eller lämnade detta i huvudsak
utan erinran. Flertalet av nämnda länsstyrelser och föreningar
förklarade dock, att köpevillkor av det innehåll, som avsåges i de sakkunnigas
förslag, ej förekomme inom vederbörande län, vadan lagändringen
där bomme att sakna praktisk betydelse.
Övriga nio länsstyrelser, domänstyrelsen, flertalet flottningsföreningar^
Svenska Trävaruexportföreningen och Sveriges Skogsägareförbund avstyrkte
däremot förslaget. Såsom skäl härför anfördes, bland annat:
Flottledernas skötsel tillgodosåges bäst av att köparna såsom hittills
finge det avgörande inflytandet i llottningsföreningarna. De virkessäljande
skogsägarnas intressen syntes tillräckligt tillgodosedda genom bestämmelserna
om länsstyrelses befogenhet att utse en ledamot i flottningsiörenings
styrelse och en revisor för granskning av sådan styrelses för
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 9
vältning. Med hänsyn till de stridiga intressen, som kunde förekomma
bland de virkessäljande skogsägarna, kunde man ej säga, att skogsägarna
skulle bliva representerade genom det av de sakkunniga föreslagna gemensamma
ombudet. I)e sakkunnigas förslag innebure endast, att en
skogsägare erhölle rösträtt även för andra. Mera rimligt torde vara, att
en representant för det allmänna gåves talerätt å flottningsstämma. De
sakkunnigas förslag mötte betänklighet även med hänsyn därtill, att det
gemensamma skogsägareombudet skulle i stor utsträckning få utöva rösträtt
för flottgods från bolagens skogar. Det förekomme nämligen rätt allmänt,
att bolag, som saknade sulfat- och sulfitindustri, sålde pappersveden
från sina skogar till andra bolag, och omvänt, att massafabriker sålde sitt
sågtimmer till bolag, som dreve sågverksrörelse. En annan konsekvens
av de sakkunnigas förslag vore, att det gemensamma skogsägareombudet
skulle få utöva rösträtt även för de mellanhänder, som köpte virke av
skogsägarna och sedermera avyttrade detta till trävaruindustrin. Även
vore att märka, att de föreslagna bestämmelserna örn skogsägareombudets
rösträtt skulle i tillämpningen medföra stora praktiska svårigheter.
Dessa svårigheter ägde samband bland annat därmed, att de uppgifter
från de flottande, som läge till grund för rösträtten å flottningsstämma,
avgåves vid en tidpunkt, då avverkningarna ännu ej vore avslutade. Sagda
uppgifter måste följaktligen bliva mycket approximativa.
Svenska Trävaruexportföreningen och Sveriges Skogsägareförbund gjorde
gällande, att, örn de sakkunnigas förslag skulle genomföras, virkesköparna
av omtanke om flottledernas bestånd allmänt bomme att frångå
de kontraktsbestämmelser, som utgjorde förutsättningen för skogsägareombudets
rösträtt, och i stället stipulera avdrag med flottningskostnader,
som vore kända vid köpets avslutande. Detta skulle vara ogynnsamt för
de mindre skogsägarna. Man kunde nämligen vänta, att alla större och
ekonomiskt starkare säljare bomme att verkställa sina försäljningar året
närmast efter särskilt gynnsamma flottningsår, under det de ekonomiskt
svagare säljarna ej på samma sätt kunde utnyttja de gynnsamma försäljningstillfällena.
Efter det förenämnda yttranden avgivits, blev 1927 års flottningssakkunnigas
förslag ej föremål för annan åtgärd från Kungl. Maj:ts sida
än att förslaget enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 januari 1933 avskrevs
från vidare behandling.
Till stöd för de yrkanden, som framställts i de vid innevarande års
riksdag väckta motionerna 1:271 och 11: 457, Ilar huvudsakligen anförts:
Det vore skogsägarna, som hade det största intresset av flottningskostnadernas
nedbringande. På grund av utformningen av de nu gällande
bestämmelserna örn rösträtt å flottningsstämma vore emellertid skogsägarna
i regel uteslutna från sådan rösträtt. För vinnande av behövligt
inflytande åt dessa erfordrades, att rätten att rösta å flottningsstämma
anknötes till helt andra förutsättningar lin de nu i detta avseende stadgade.
Den begränsning i rösträtten för virkessäljarna, som föreslagits
av 1927 års flottningssakkunniga, vore icke sakligt motiverad. Enligt
motionärernas förmenande borde skogsägare alltid äga rösträtt för virke,
som avverkats å honom tillhörig skog.
De nti före
liggande
motionerna
Yttranden
över motionerna
I: 271
och II: 457.
10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
I förenämnda motion 11:31 Ilar framhållits, att, då 1927 års flottningssakkunnigas
förslag ej föranlett åtgärd och detta förslag vore alltför blygsamt,
frågan om beredande åt skogsägarna av ökat inflytande i flottningsföreningarna
nu borde aktualiseras. Därvid borde enligt motionärernas
åsikt utredas, huruvida det ej vore lämpligt att uppdraga åt de i den vid
årets riksdag föreslagna lagen örn virkesmätning omförmälda virkesmätningsnämnderna
att ombesörja det arbete, som nu älåge flottningsföreningarna.
Även borde undersökas, huruvida det enligt nu gällande lagstiftning
kunde förekomma uppenbara orättvisor mot virkessäljarna.
Över motionerna I: 271 och II: 457 hava på begäran av jordbruksutskottet
yttranden avgivits av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs
län samt de norrländska länen. Vid länsstyrelsernas yttranden hava fogats
utlåtanden från ett flertal flottningsföreningar och vissa skogsägareföreningar,
en del skogsstatstjänstemän, hushållningssällskapets förvaltningutskott
i Norrbottens län samt handelskammaren i Karlstad.
Av sagda myndigheter och korporationer hava centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna i
Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, skogsvårdsstyreisen
i Norrbottens län, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
i samma län samt Ådalarnas'' Skogsägareförening och Norrbottens
läns skogsägareförening tillstyrkt verkställande av utredning rörande den
i motionerna berörda frågan. Länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i
Jämtlands län hava dock ansett utredningen böra avse allenast sådana
flottleder, där virkesleverantörerna genom avdrag å köpeskillingen för
levererat virke svarade för flottningskostnaderna. Länsstyrelsen i Västerbottens
län har å andra sidan uttalat, att en revision av gällande bestämmelser
angående rösträtt å flottningsstämma vore av behovet påkallad
även ur annan än skogsägarnas synpunkt samt att utredningen därför
borde åsyfta en allmän revision av sagda bestämmelser. En ledamot
av skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län har ansett, att utredningen
borde avse att bereda inflytande å flottningsföreningarnas angelägenheter,
förutom åt skogsägarna och virkesköparna, jämväl åt flottningsarbetarna.
Övriga myndigheter och korporationer hava avstyrkt motionärernas
hemställan.
De myndigheter och korporationer, som tillstyrkt verkställande av utredning
i ämnet, liava till stöd därför anfört, bland annat:
Värdet av de skogar, vilkas avkastning utfralctades i allmänna flottleder,
vore i väsentlig mån beroende av det sätt, varpå skötseln av dessa
flottleder handhades. Ägarna av sagda skogar måste därför anses hava
ett stort intresse av att berörda uppgift fullgjordes så ändamålsenligt
som möjligt. På lång sikt torde skogsägarnas berörda intresse kanske
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 11
få anses starkare än någon annan parts, enär, oberoende av sättet för flottningskostnadernas
formella erläggande, det dock måste antagas vara
skogsägarna, som reellt finge svara för dessa kostnader. Vid sådant förhållande
vore det ej tillfredsställande, att nämnda skogsägare, där de ej
själva vore flottande, saknade rösträtt å flottningsstämma. Även örn virkesköparnas
intressen sammanfölle med skogsägarnas, kunde dock meningsskiljaktigheter
mellan dessa två intressentgrupper uppkomma, såsom
rörande amorteringstider och räntesatser eller i fråga örn löner, arvoden
och pensioner åt flottningsföreningarnas befattningshavare. Rättvisan
krävde därför, att ifrågavarande skogsägare tillerkändes medinflytande
vid handhavandet av flottningsföreningarnas angelägenheter.
Beträffande sättet för beredande av sådant inflytande åt vederbörande
skogsägare hava olika meningar framförts. — Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund framhåller i detta avseende, att de för skilda
år från olika skogsägare utflottade virkeskvantiteterna icke borde läggas
till grund för skogsägarnas representation, enär för dylikt fall flottledernas
förvaltning kunde komma att påverkas av ovidkommande hänsyn.
Man kunde emellertid möjligen tänka sig, att innehavet av skogsmark
inom flottleds transportområde skulle kunna utgöra grund för rösträtt
å flottningsstämma, därvid rösträtten skulle bestämmas efter skogsmarkens
areal eller taxeringsvärde eller dylikt. En enklare lösning vore emellertid
uppenbarligen, om skogsägarnas skäliga intressen kunde tillgodoses
genom utbyggnad och komplettering av bestämmelserna i 40 § flottningslagen
örn befogenhet för länsstyrelse att utse en ledamot i flottningsförenings
styrelse. — Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar
i förevarande avseende, att det syntes skäligt, att för flottgods, som anmälts
av virkestrafikant, vilken icke vore markägare, rösträtt vid flottningsstämma
skulle utövas av trafikanten och markägaren i lika grad
eller till hälften vardera. En sådan ordning torde kunna genomföras genom
en enkel ändring i nuvarande författning i ämnet utan störningar
i rådande försäljningsmetoder. — Norrbottens läns skogsägareförening har
ansett, att inflytande åt skogsägarna inom flottningsföreningarna borde
beredas på det sätt, att skogsägareföreningarna eller, där skogsägareförening
ej funnes inom visst län, vederbörande hushållningssällskap
ägde utse ombud i flottningsförening till samma antal som virkesköparna.
Några av de myndigheter och korporationer, som tillstyrkt motionerna,
hava till stöd härför åberopat lokala förhållanden eller eljest framfört
synpunkter av mera speciell natur. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
har sålunda uttalat, att de större flottlederna och huvudflottlederna av
vederbörande flottningsföreningar och deras styrelser handhades på sådant
sätt, att berättigad anledning till anmärkning ej syntes föreligga
från de virkessäljande skogsägarnas sida. Däremot ställde sig saken något
annorlunda beträffande de mindre flottlederna och bifloderna. Där
hade erfarenheten onekligen givit vid handen, att saknaden av möjlighet
för de virkessäljande skogsägarna att öva inflytande å flottledens hand
-
12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
havande kunde för dem medföra ekonomiskt men. — Ådalarnas Skogsägareförening
har anfört, att missbruk vid flottledernas förvaltning ansettsförekomma
bland annat vid fattande av beslut enligt 30 § flottningslagen
angående viss kostnads debiterande för ett eller flera år. Man menade,
att det stundom inträffat, att, då de röstande å flottningsstämma
under visst år tillsläppt större mängder flottgods, för vilket de själva
haft att i sista hand gälda kostnaderna, utgifter av ifrågavarande slag
fördelats på flera år, medan de uttagits under ett eller ett par år, om
dessa virkespartier utgjort mindre del av årets flottgods. Missnöje hade
även försports över vissa å flottningsstämma fattade beslut, som medfört
utgifter.
I de yttranden, däri motionerna avstyrkts, har såsom skill härför huvudsakligen
anförts:
Det övervägande antalet ledamöter i flottningsföreningarnas styrelser
representerade större företag inom träförädlingsindustrien. Dessa företag
hade såväl för underlättande av transportmöjligheterna i fråga om
den för företagen erforderliga råvaran som med hänsyn därtill, att företagen
ofta vore stora skogsägare, det allra största intresse av att flottningsföreningarnas
angelägenheter handhavas på ett rationellt sätt.
Flottningsföreningarna och dessas styrelser hade ock i hög grad främjat
utvecklingen av det svenska flottningsväsendet, som för närvarande stöde
synnerligen högt. . Särskilt hade föreningarna lyckats nedbringa flottningskostnaderna
till en mycket låg nivå. En ytterligare nedprutning
av dessa kostnader torde ej vara möjlig utan sänkning av flottningsarbetarnas
löner. Det kunde ej påstås, att skogsägarna enligt gällande lagstiftning
vöre urståndsätta att bevaka sina intressen i fråga örn flottledernas
förvaltning. Flottningslagens bestämmelser måste tvärtom anses
bereda skogsägarna möjlighet att få sina intressen i berörda avseende
tillbörligt beaktade. Det finge betvivlas, att en ökad representation
för virkesleverantörerna i flottningsföreningarnas ledning skulle innebära
någon mera väsentlig fördel för flottledernas förvaltning. I detta
avseende vore att märka, att det kontinuerliga intresse för flottledernas
rationella skötsel, som förefunnes hos de stora företagen inom träförädlingsindustrien,
icke vore till finnandes bland de enskilda virkessäljand©
skogsägarna, som årligen räknades i 1,000-tal och till sin sammansättning
växlade år fran år. Det måste antagas, att en sådan skogsägares intresse
komme att inriktas på att hålla tillbaka anslag för underhåll och nybyggnader
i flottlederna under de år virke från hans skog flottades.
Skogsägarna kunde även hava olika intressen i fråga örn flottledens förvaltning
alltefter belägenheten av deras skogsmarker. De skogsägare,
vilkas marker läge nära flottledens utlopp, hade i regel intet intresse av
att flottleden i dess övre lopp underhölles och förbättrades. Med skogsägareintresset
förenade sig även strandägarnas intresse att genomföra så
höga strandskadeersättningar som möjligt. Skogsägareintresset kunde
även sammankopplas med intresset att för viss plats eller för flottleden
i dess helhet söka genomdriva högre arbetslöner. Det finge ej heller förbises,
att med avseende å flottningens bedrivande det vore ett viktigt
intresse, att flottningen utfördes effektivt, att flottlederna renflottades
och att flottningen skedde så snabbt som möjligt. Detta intresse före
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 13
träddes i allmänhet ej av skogsägarna utan av virkesköparna. 1 varje
fall skulle nästan oövervinnerliga praktiska svårigheter möta att åstadkomma
lämpliga grunder för utövande av skogsägarnas medbestämmanderätt
i fråga örn flottningen. De uttalanden i detta avseende, som gjorts
av 1916 års flottningssakkunniga, ägde alltjämt giltighet. Principiellt
sett måste det därjämte anses oegentligt, såväl att en skogsägare skulle
äga deltaga i dispositionen av det av honom levererade virket, även sedan
detta avlämnats och försetts med köparens märke, som att skogsägarna
skulle tillerkännas rätt att utdebitera kostnader, som betalades av andra.
Värdet av de skogar, varifrån virke flottas i allmän flottled, är uppenbarligen
i hög grad beroende av det sätt, varpå flottningen bedrives i
flottleden och denna i övrigt förvaltas. Det måste antagas, att köparna
av virket regelrätt göra avdrag för flottningskostnaderna vid beräknande
av virkespriset och att sålunda dessa kostnader i allmänhet drabba
skogsägarna. Detta gäller, oavsett örn sådant avdrag uttryckligen stadgas
i köpeavtalet eller ej. Därjämte torde vara tydligt, att vid inköp
av virke från dylika skogar hänsyn måste tagas till de risker för sjunkäng
eller skada å virket, som flottningen medför och som i avsevärd
mån äro beroende av det sätt, varpå flottningen verkställes samt flottleden
utbyggts och underhålles. Äro dessa risker stora, minskas uppenbarligen
det pris, köparna kunna betala för virket.
Skogsägarna hava sålunda ett mycket betydande intresse av att de
allmänna flottlederna förvaltas och skötas på ändamålsenligaste sätt.
Detta oaktat har det övervägande flertalet av dessa, nämligen ägarna av
mindre och medelstora skogar, i gällande lagstiftning tillerkänts ett i
hög grad begränsat inflytande å de allmänna flottledernas förvaltning.
Nämnda skogsägare äro på grund av den utformning, som bestämmelserna
örn rösträtt å flottningsstämma erhållit i flottningslagen, praktiskt
taget uteslutna från dylik rösträtt och kunna följaktligen ej inverka
på de beslut, som fattas å dylik stämma. Enligt flottningslagen
äger visserligen länsstyrelsen i det eller de län, där allmän flottled framgår,
att utse en ledamot i flottningsstyrelsen för flottleden, vilken ledamot
skall vara en med skogs- och flottningsförhållanden i orten förtrogen
person, som ej själv deltager i flottningen eller är anställd i flottandes
enskilda tjänst, men erfarenheten har visat, att den representation,
sorn skogsägarna sålunda kunna beredas i flottningsstyrelse, näppeligen
är tillfyllest för ett effektivt bevakande av de mindre skogsägarnas
intressen med avseende å styrelsens verksamhet. I ett flertal fall
hava vederbörande länsstyrelser till ledamöter i flottningsstyrelser utsett
tjänstemän vid skogsstaten, vilka närmast företrätt domänverkets
intressen i förevarande avseende. Ej heller torde de bestämmelser,
som upptagits i flottningslagen örn rätt för länsstyrelse att utse en av
<le revisorer, som skola granska flottningsstyrelses förvaltning, eller
att utöva tillsyn å allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsför
-
UUkottet.
14 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.
erlings verksamhet, vara ägnaile att i alla avseenden trygga, att de
mindre skogsägarnas intressen i fråga örn de allmänna flottledernas
handhavande bliva tillgodosedda. Såsom framgår av de över motionerna
I: 271 och II: 457 avgivna yttrandena samt av förut gjorda utredningar
i ämnet har i vissa fall förekommit, att nämnda skogsägares intressen
särskilt i fråga örn biflottlederna ej tillräckligt beaktats.
Enligt utskottets mening måste det därför anses önskvärt, att de
mindre skogsägarna beredes ett ökat inflytande å de allmänna flottledernas
förvaltning. På sätt i vissa av de avgivna yttrandena framhållits,
torde visserligen de mindre oell de större skogsägarnas intressen
i fråga örn nämnda förvaltning i väsentliga avseenden sammanfalla, men
erfarenheten bar givit vid banden, att de större skogsägarna, som i allmänhet
tillika äro virkesköpare, understundom i denna sin egenskap
hava att fullfölja strävanden med avseende å flottlederna, som strida
mot de mindre skogsägarnas önskemål. Men även i den mån de båda
gruppernas intressen i förevarande avseende sammanfalla, kunna tydligen
delade meningar göra sig gällande, huru intressena lämpligast böra tillgodoses.
Det torde ock vara uppenbart, att, därest de mindre skogsägarna
tillerkännes befogenhet att själva medverka vid flottledernas förvaltning,
detta är ägnat att stärka deras förtroende för flottningsstyrelserna
och dessas förmåga att på ändamålsenligaste sätt fullgöra sin
uppgift.
I fråga örn de vägar, som böra sökas för beredande av skäligt inflytande
i förevarande avseende åt de mindre skogsägarna, må erinras, att
enligt förut verkställda utredningar betydande svårigheter möta att tillerkänna
dessa skogsägare rösträtt å flottningsstämma i förhållande till de
mängder flottgods, som härröra från deras skogar. Huruvida dessa svårigheter
äro av den betydenhet, att nämnda väg måste betraktas som
oframkomlig, tilltror sig utskottet icke att bedöma. Utskottet vill emellertid
påpeka, att även andra möjligheter erbjuda sig för ett bättre tillgodoseende
av ifrågavarande skogsägares intressen. Såsom en dylik möjlighet
framstår den av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
anvisade utvägen att anknyta rätten att rösta å flottningsstämma till
innehavet av skogsmark inom det område, varifrån virke utflottas. Man
kunde ock tänka sig en lösning i anslutning till flottningslagens bestämmelser
örn rätt för vederbörande länsstyrelse att utse en ledamot i flottningsförenings
styrelse. En dylik lösning skulle innebära, att bär avsedda
skogsägare tillerkändes befogenhet att vare sig själva eller genom
något organ, som kunde anses företräda dem, utse skäligt antal representanter
i flottningsförenings styrelse. Den i motionen II: 31 framförda
tanken att uppdraga åt de blivande virkesmätningsnämnderna att ombesörja
det arbete, som nu åvilar flottningsföreningarna, torde däremot
enligt utskottets mening näppeligen innefatta någon framkomlig väg.
På grund av vad sålunda anförts och då en närmare och allsidig ut -
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 15
redning följaktligen synes påkallad till utrönande av möjligheten att
bättre tillgodose skogsägareintresset vid handhavandet av flottningsföreningarnas
angelägenheter, får utskottet hemställa
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 271 oell
II: 457 samt i anledning av motionen II: 31, måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa skyndsam och allsidig
utredning i fråga örn beredande av medinflytande
åt skogsägare vid handhavandet av flottningsföreningarnas
angelägenheter samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må kunna
föranleda.
Stockholm den 25 maj 1935.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
tran andra lagutskottet herrar Westman, Hagman i Stockholm*, Frändén, Norman*,
Molander, Sandström i Sollefteå och Hage*; samt
från jordbruksutskottet herrar tron Stockenström, Carl Eriksson, Gabrielsson*, Tjällgren,
Gustafson i Kasenberg, Olsson i Rödningsberg, Persson i Grytterud och Ericsson i
Sörsjön.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.