Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 8 febr. 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående begränsning av
arbetstiden för i skeppstjänst anställda.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
333, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Brädefors och
Hagberg i Luleå hemställt, dels att riksdagen måtte besluta, att arbetstiden
för i skeppstjänst anställda med undantag för befälhavare ombord å fartyg
med mer än två mans besättning skall begränsas till 48 timmar per
vecka, dels ock att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
genomförande snarast möjligt av sådana ändringar i nu gällande arbetstidslagstiftning,
som motsvara nämnda beslut.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser örn sjöarbetstid återfinnas i lagen den 13 juli 1926
(S. F. S. nr 398) om arbetstiden ä svenska fartyg (sjöarbetstidslagen) i dess
genom lagen den 13 juni 1930 (nr 218) ändrade lydelse. I sjöarbetstidslagen
givas detaljerade bestämmelser om arbetstid för särskilda kategorier av
sjöfolk vid olika slag av arbeten.

Sjöarbetstidslagen gällde ursprungligen endast för tiden från och nied
år 1927 till och med år 1930, men genom ovannämnda lag av den 13 juni
1930 utsträcktes tiden för dess giltighet med tre år eller sålunda till och
med 1933 års utgång.

Sedan internationella arbetskonferensen år 1929 å dess XlII:e sammanträde
(sjöfartssessionen) till behandling upptagit sjöfolkets arbetstid och andra
sjöfartsfrågor, hade ärendets internationella sammanhang blivit särskilt
betydelsefullt. Under år 1930 hade sålunda ett från internationella arbetsorganisationen
till vederbörande regeringar utsänt frågeformulär rörande
regleringen av arbetstiden ombord å fartyg genom en internationell konvention
varit föremål för såväl ämbetsverkens som Kungl. Maj:ts prövning och
bl. a. föranlett utlåtande av kommerskollegium och socialstyrelsen den 2

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 aud. Nr 8. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

april 1930 ävensom skrivelse från statsrådet och chefen för socialdepartementet
den 27 december 1930 till internationella arbetsbyrån i Genéve, innehållande
bl. a. en utveckling av den svenska regeringens principiella uppfattning
i ämnet. De internationella frågornas aktualitet hade stegrats under år
1931 därigenom, att från internationella arbetsbyrån utsänts en s. k. blå
bok, innehållande bl. a. förslag till konvention rörande reglering av sjöarbetstiden,
avsedd att behandlas av en internationell expertkommitté i Genéve
med början den 8 december 1931, vartill inbjudan för Sveriges del antagits
av Kungl. Majit. Innehållet i nyssnämnda dokument hade föranlett
omfattande statistiska och andra utredningar, avseende bemannings- och arbetsförhållanden
ombord å fartyg, för belysning av konventionsförslagets
innebörd för den svenska sjöfartsnäringens vidkommande. Sjöfartsfrågornas
fortsatta behandling i Genéve hade emellertid till följd av olika omständigheter
gång efter annan blivit uppskjuten, och då spörsmålet örn den
svenska lagens fortsatta tillämpning år 1933 åter förelåg till behandling
hade den internationella situationen tett sig oviss, men det hade försports,
att internationella arbetsorganisationen möjligen skulle komma att återupptaga
det avbrutna arbetet redan under år 1933 eller 1934.

Uti proposition nr 164 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn fortsatt giltighet
av 1926 års lag för tiden till och med den 31 december 1934. Enligt
det vid propositionen fogade utdraget av protokollet över handelsärenden
framhöll föredragande departementschefen, statsrådet Ekman, att den internationella
handläggningen av förevarande fråga självklart hade det största
intresse även ur svensk synpunkt men att den icke finge vara ett hinder
för vidtagande snarast möjligt av de förändringar i den svenska lagstiftningen,
som befunnes påkallade av redan vunna erfarenheter, samt att, då
det icke syntes lämpligt att framlägga förslag till en revision, innan en av
vissa ämbetsverk igångsatt utredning slutförts, denna utredning — som ämbetsverken
låtit vila i avvaktan på resultatet av den internationella arbetsorganisationens
befattning med frågan — med det snaraste fullföljdes. I
avvaktan på slutförandet av utredningen förordade departementschefen, att
åt den gällande sjöarbetstidslagen förlänades förlängd provisorisk giltighet
till och med 1934 års utgång.

Kungl. Majits förenämnda proposition hänvisades till lagutskott och behandlades
av andra lagutskottet, som i samband med densamma förehade
dels en inom andra kammaren av herrar Lindberg i Stockholm och Ström
väckt motion, nr 448, dels en i samma kammare av herr Andersson i Stockholm
väckt motion, nr 260, dels ock en i samma kammare av herrar Brädefors
och Hagberg i Luleå väckt motion, nr 251, den sistnämnda såvitt däri
framställts förslag rörande arbetstiden för sjömän.

Andra lagutskottet förklarade, i utlåtande nr 28, sig finna lämpligt, att

Andrei lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

den gällande sjöarbetstidslagen, såsom i propositionen föreslagits, finge, i avvaktan
på slutförandet av den åt ämbetsverken uppdragna utredningen, äga
giltighet under ytterligare ett år, samt hemställde, att propositionen måtte av
riksdagen bifallas.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Härpå utfärdade Kungl. Majit den 21 april 1933 (nr 139) lag angående
fortsatt giltighet av 1926 års sjöarbetstidslag till och med den 31 december
1934.

I proposition nr 240 till 1934 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till sjöarbetstidslag av definitiv
karaktär. Lagförslaget innehöll dels vissa reformförslag av principiell
natur, innebärande en utsträckt tillämpning av åtta-timmarsprincipen eller
i vissa fall en anpassning av arbetstidsregleringen i riktning mot en närmare
överensstämmelse med denna princip, dels ock förslag till formella och sakliga
detaljändringar i flertalet av de dittillsvarande lagbestämmelserna. Reformförslagen
avsågo dels en minskning från tolv till åtta timmar örn dygnet
av den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelat däcksmanskap å
större fartyg, nämligen med en bruttodräktighet överstigande 2 000 ton i
fråga örn passagerarfartyg och 3 000 ton i fråga om andra fartyg, dels en
motsvarande minskning av arbetstiden för den del av det vaktindelade maskinmanskapet
å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 700 ton, vars
arbetstid icke redan då var inskränkt till åtta timmar om dygnet, dels en
minskning från nio till åtta timmar örn dygnet av den ordinarie arbetstiden
till sjöss för dagmän, dels en minskning från tolv till tio timmar örn
dygnet av den ordinarie arbetstiden såväl till sjöss som i hamn för kökspersonalen,
dels slutligen begränsning, med ett maximum av tio timmar
örn dygnet, av .den för närvarande till högst tolv timmar fastställda ordinarie
arbetstiden vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn.

I det vid sistnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet förklarade
sig föredragande departementschefen, statsrådet Ekman, vad ämnets internationella
sida anginge, alltjämt anse, att den omständigheten, att den internationella
arbetsorganisationen tagit befattning med saken, icke borde
få utgöra hinder för ett genomförande av sådana förbättringar i den svenska
sjöarbetstidslagstiftningen, som befunnits erforderliga. Erfarenheten gåve
vid handen, att, sedan en internationell konvention i ämne av denna art
utarbetats och gillats av en internationell konferens, en avsevärd tid brukade
förflyta, innan konventionen ratificerades av något större antal stater.
Att avvakta godkännande och ratifikation i större utsträckning av den
tilltänkta konventionen örn sjöarbetstiden skulle därför kunna innebära åtskilliga
års dröjsmål med en revision av den gällande svenska lagen. Departementschefen
kunde så mycket mindre finna en dylik avvaktande hållning
nödvändig, som den av honom förordade revisionen av gällande lag

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

borde vara ägnad att underlätta de ytterligare steg i avseende å arbetstidens
begränsning, som anslutningen till en blivande internationell konvention
sannolikt skulle kräva.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sammanhang med
densamma förehade nio i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
motionerna i första kammaren nr 332 av herr Nordborg, nr 335 av
herr Löfgren, nr 336 av herr Carl Carlsson samt nr 349 och nr 350 av herr
Lindley ävensom motionerna i andra kammaren nr 591 av herr Ekman,
nr 611 av herr Holmgren m. fl. samt nr 612 och 613 av herr Lindberg i
Stockholm m. fl.

I motionen I: 336 hemställdes, att riksdagen skulle med avslag å propositionen
för sin del antaga en lag av innehåll, att 1926 års sjöarbetstidslag
skulle äga fortsatt giltighet till och med 1937 års utgång. I motionerna I: 332
och 11:611 yrkades bland annat, att riksdagen med avslag å propositionen
skulle antaga en sjöarbetstidslag av samma innehåll som den gällande lagen
i ämnet med vissa i motionerna angivna ändringar. I motionerna 1:335,
I: 349 och I: 350 samt II: 591, II: 612 och II: 613 hemställdes, att riksdagen
skulle antaga det med propositionen framlagda förslaget till sjöarbetstidslag
med vissa i motionerna föreslagna ändringar.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 42, bland annat:

Utskottet har inhämtat, att internationella arbetsbyråns styrelse vid sammanträde
i Genéve den 22—26 januari 1934 till behandling förehaft frågan
om åtgärder för åvägabringande av fortsatt behandling av de sjöfartsspörsmål,
åt vilka internationella arbetskonferensens session i oktober 1929 uteslutande
var ägnad, och däribland främst frågan om en internationell reglering
av arbetstiden ombord å fartyg ävensom att nämnda styrelse i syfte att
snarast möjligt få till stånd den reglementsenliga andra behandlingen av
dessa spörsmål beslutat att sammankalla internationella arbetskonferensen
till en ny speciell sjöfartssession, vilken skulle hållas senast 1935 samt anordnas
i omedelbar anslutning till 1935 års ordinarie session.

Vid sådant förhållande och i betraktande av den i vissa hänseenden avgörande
betydelse, som den internationella handläggningen av hithörande
frågor måste erhålla jämväl för den svenska lagstiftningen på detta område,
kan utskottet icke undgå att hysa betänkligheter mot att, kort tid
innan den internationella behandlingen kan väntas bliva återupptagen och
slutförd, skrida till en mera definitiv reglering av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen.
Det torde i detta läge vara ändamålsenligast att i avvaktan på
resultatet av internationella arbetskonferensens fortsatta behandling av ämnet
tillägga den svenska lagen någon tids fortsatt provisorisk giltighet utan
att i samband därmed upptaga frågan om partiell revision till prövning,
b ör en sådan lösning talar jämväl angelägenheten av att under de nu rådande,
för sjöfarten synnerligen besvärande förhållandena på den internationella
varuomsättningens område undvika åtgärder, som kunna vara ägnade
att för den svenska handelsflottan öka svårigheterna att hävda sin
ställning i den internationella konkurrensen.

Utskottet anser sig sålunda icke böra förorda, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen
nu göres till föremål för revision, vare sig i dess helhet

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 5

eller i mera begränsad omfattning, utan tillstyrker, att den nuvarande lagens
giltighetstid utsträckes för en tid av ytterligare tre år.

Sju av utskottets ledamöter reserverade sig och hemställde om bifall till
propositionen.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Kungl. Majit utfärdade därefter den 12 oktober 1934 (nr 496) lag angående
fortsatt giltighet av 1926 års sjöarbetstidslag till och med den 31 december
1937.

Enligt vad utskottet inhämtat har internationella arbetsbyråns styrelse
vid sammanträde i Genéve den 29 januari—den 2 februari 1935 beslutat att
till hösten 1935 sammankalla internationella arbetskonferensen till den i
utskottets ovan återgivna utlåtande nr 42 omförmälda speciella sjöfartssessionen.

I sitt föregående år avgivna utlåtande nr 42 anförde utskottet, bland annat,
att utskottet hyste betänkligheter mot att, kort tid innan den internationella
behandlingen av sjöarbetstidsfrågan kunde förväntas bliva återupptagen
och slutförd, skrida till en mera definitiv reglering av den svenska
lagstiftningen på förevarande område. Utskottet framhöll tillika angelägenheten
av att under rådande, för sjöfarten synnerligen besvärande förhållanden
på den internationella varuomsättningens område undvika åtgärder,
som kunde vara ägnade att för den svenska handelsflottan öka svårigheterna
att hävda sin ställning i den internationella konkurrensen. Vad utskottet
sålunda anfört synes utskottet fortfarande äga giltighet. Utskottet vill
tillika erinra, att sjöarbetstidslagen gäller allenast till och med år 1937, varför
förslag av Kungl. Majit örn lag rörande sjöarbetstiden kan förväntas
bliva förelagt riksdagen senast nämnda år. Utskottet anser sig följaktligen
icke för närvarande kunna förorda en revision av sjöarbetstidslagen.

Utskottet får för den skull hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behanding hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Hagman*, Gustaf Tamm*, P.
Sandström, Karl Bodin, Knut Petersson, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården,
Petersson i Lerbäcksbyn*, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i
Trollhättan, Sandström i Sollefteå och Sandberg*.

Utskottet.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Reservationer:

1) av herrar Hagman, Olof Carlsson, Forslund, Olovson i Västerås, Pettersson
i Hällbacken och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:

Då motionärernas yrkande går ut på att riksdagen först skall fastställa
viss arbetstid för i skeppstjänst anställda och därefter hos regeringen begära
förslag till lagstiftning i ämnet, ha vi helt naturligt icke kunnat biträda
detta yrkande. Att i sådan ordning reglera arbetstiden till sjöss är
ju nämligen omöjligt. Vi finna det emellertid i hög grad önskvärt att frågan
örn arbetstiden till sjöss snarast bringas till en lösning och ha därför inom
utskottet yrkat, att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
förslag till ny sjöarbetstidslag i huvudsaklig överensstämmelse med
proposition nr 240 vid 1934 års riksdag.

2) av herr Magnusson i Kalmar.

Iduns tryckeri aktiebolag
Esselte ab. Stockholm 1935

518681