*

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § ni)
i lagen om arbetarskydd.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 338,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen
örn arbetarskydd, att paragraf 5, punkt m), erhåller följande lydelse: Åt arbetare,
som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare eller
företag, skall å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september
beredas semesterledighet under minst 15 dagar.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

5 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller bestämmelser om
vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i
följd av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:

»Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt
och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i
allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst
fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd
i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.»

Frågan om arbetarsemester har sedan lång tid tillbaka varit föremål för
utredning. I andra lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1932 års riksdag lämnades
en redogörelse för vad därutinnan förekommit, och får utskottet beträffande
tiden till och med år 1930 hänvisa till nämnda utlåtande.

Genom proposition nr 40 till 1931 års riksdag framlades förslag till lag
angående ändring i vissa delar av 1912 års lag örn arbetarskydd. Därvid föreslogs,
att i lagen skulle införas ett stadgande i 5 § punkt m) av den lydelse
detta lagrum nu äger.

Inom riksdagen väcktes i anledning av propositionen motioner, nr 205 i
första kammaren av herr Sigfrid Hansson m. fl., nr 349 i andra kammaren

bihang lill riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 6—7. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

av herr Sävström m. fl. och nr 352 i samma kammare av herr Karlsson i
Grängesberg m. fl. I motionerna 1:205 och 11:349, vilka voro likalydande,
yrkades, att semesterledigheten måtte — i enlighet med vad socialstyrelsen
föreslagit i ett den 2 november 1925 till Kungl. Maj:t överlämnat inom styrelsen
utarbetat förslag till reviderad lag om arbetarskydd — bestämmas
till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning. I motionen II. 352
hemställdes, att stadgandet om semester måtte givas den avfattningen, att
åt arbetare, som från årets början varit anställd hos samma arbetsgivare
eller företag, skulle å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september
beredas semesterledighet under minst 15 dagar med skäligen bibehållen
avlöning.

Andra lagutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 24, att
utskottet icke kunde förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än
den i propositionen upptagna. Om den åsyftade ledigheten benämndes semester
framginge därav, att vederbörande under ledigheten åtminstone till
huvudsaklig del borde åtnjuta avlöning. Skulle bestämmelser meddelas örn
rätt till lön under semesterledighet, skulle detta innebära en inskränkning
i lagen av begreppet semester till att avse ledighet utan avlöning, något som
icke vore lämpligt.

Det lagförslag, som utskottet förordade, skilde sig i nu ifrågavarande del
icke från det genom propositionen framlagda.

Mot utskottets utlåtande i denna del reserverade sig herr Sigfrid Hansson
m. fl. samt fröken Hesselgren, vilka tillstyrkte yrkandet, att den lagstadgade
ledigheten borde avse minst en vecka.

Utskottets utlåtande godkändes i förevarande del av riksdagen.

Vid såväl 1932 som 1933 års riksdagar framställde herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. (i motioner 11:61 år 1932 och 11:80 år 1933) samma förslag
till ändring av 5 § punkt m) i arbetarskyddslagen, som föreligger i den nu
ifrågavarande motionen II: 338.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 14/1932 och 15/1933)
beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Även vid 1934 års riksdag gjorde herr Karlsson i Grängesberg m. fl. i motion
II: 285 enahanda hemställan, som i förevarande motionen II: 338.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 4:

Utskottet anser det vara ett samhällsintresse att genom ledighet från arbetet
under någon tid — semester — tillfälle till rekreation beredes arbetare,
anställda i olika slags rörelse. Såsom utskottet framhållit i sitt vid 1931 års
riksdag avgivna utlåtande nr 24 inlägger utskottet i benämningen semester
å denna ledighet, att arbetaren åtminstone till huvudsaklig del åtnjuter avlöning
under densamma.

Att i lagen örn arbetarskydd fastställa en bestämd minimitid för semester

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

ledighet finner sig utskottet icke kunna förorda, detta särskilt med hänsyn
till semesterfrågans ekonomiska sida. .. ,

I gällande lag örn arbetarskydd har en så kort tid som fyra söckendag^
angivits såsom det minimum, vilket semestertiden icke bör underskrida. At
detta dagantal angavs motiverades vid dess bestämmande i propositionen
därmed, att av de arbetare, som enligt kollektivavtal ägde ratt till semestei

— utgörande sannolikt omkring 3/4 av de arbetare, som berördes av avtalen

— ungefär 2U hade en semester understigande en vecka. Den vanligaste
tidslängden syntes vara fyra dagar, ehuru den faktiska ledigheten ofta bleve
längre genom att driften inställdes på en helgdagsafton mellan tva helgdagar.
I många fall innehöllo emellertid gällande kollektivavtal pa skilda
arbetsområden bestämmelser örn längre semestertid. Med hänsyn till nu
rådande ekonomiska förhållanden anser sig utskottet ej bora upptaga till
prövning frågan, huruvida den minimitid för semester, som i lagen angives

såsom önskvärd, bör utsträckas. . . .

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka ändring i
gällande bestämmelser angående semester i lagen om arbetarskydd.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Riksdagen biföll denna hemställan.

Att semesterledighet under en icke alltför kort tid beredes arbetare inom
olika slag av rörelse finner utskottet vara ett samhällsintresse av vikt. Inom
många arbetsområden åtnjutes för närvarande semester under längre tid än
det antal dagar, som semesterledigheten enligt arbetarskyddslagen icke bör
underskrida. Dock finnes ännu ett stort antal industrier, hos vilka arbetarnas
semestertid icke överstiger fyra söckendagar. Utskottet finner det vara önskvärt,
att arbetare, tillhörande sist omförmälda grupp, i den mån det låter
sig göra erhålla en utsträckt semestertid. Utskottet anser emellertid med
hänsyn till den osäkerhet, som råder i fråga om läget på arbetsmarknaden
och de handelspolitiska förhållandena, att en lagändring, innefattande höjning
av det antal dagar, som semestertiden icke bör underskrida, icke för
närvarande bör komma till stånd. Ej heller finner utskottet under nuvarande
omständigheter skäl föreligga att tillstyrka riksdagen att i lag fastställa en
bestämd minimitid för semesterledigheten.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 338, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1935.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Hagman, P. Sandström, Karl
Bodin, Knut Petersson, Olof C.arlsson, Forslund och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Petersson i Lerbäcksbyn*, Pettersson i
Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå, fru Nordgren* samt
herrar Johanson i Huskvarna och Johansson i Tväråselet*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.