Andra lagutskottets utlåtande Nr St.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1935 kl. 10 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst tillägg
till 11 kap. strafflagen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen från första kammaren
nr 285 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. samt från andra kammaren
nr 490 av herr Lindman m. fl. och nr 495 av herr Sandberg.

I motionerna, av vilka 1:285 och 11:490 äro likalydande, har hemställts,
att i 11 kap. strafflagen måtte upptagas en ny paragraf, betecknad 16 §, av
följande lydelse:

Den, som å ställe, varom i 15 § förmäles, genom personligt tilltal, utspridande
av skrift, vakthållning eller på annat dylikt sätt söker förmå allmänheten till
deltagande i blockad eller bojkott, straffes med böter, högst etthundra riksdaler,
i de fall där gärningen ej med svårare straff särskilt belagd är.

I motionerna I: 285 och II: 490 har tillika yrkats, att detta stadgande måtte
träda i kraft den 1 juli 1935.

Motionen II: 495, vilken avser jämväl andra spörsmål, har i här ej berörda
delar blivit föremål för behandling i utskottets utlåtanden nr 29, 30 och 31.

Uti motionerna 1:285 och 11:490 har hänvisats till den motivering, som
anförts i de likalydande motionerna I: 283 av herr Johansson, Johan Bernhard,
m. fl. och II: 489 av herr Lindman m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 31 till innevarande riksdag med förslag till lag örn vissa ekonomiska
stridsåtgärder. Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för den i
förstnämnda båda motioner gjorda hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna
I: 283 och II: 489.

Professorn Bergendal hade i sin den 30 november 1933 avlämnade utredning
angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter och därmed sammanhängande
spörsmål upptagit ett förslag örn tillägg till 11 kap. strafflagen,
avseende förbud mot utställande av blockadvakter och utdelande av blockadlappar
m. m. även vid lovliga blockader och bojkotter. Förslaget hade samma
lydelse som det av motionärerna framlagda. För att detta stadgande skulle
erhålla full effektivitet föreslog Bergendal viss ändring i tryckfrihetsförordningen.

Den s. k. trettonmannakommissionen har i sitt den 4 maj 1934 avlämnade betänkande
med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m.
tillstyrkt Bergendala förslag örn tillägg till 11 kap. strafflagen. Jämväl kom Bihang

till riksdagens protokoll 19S5. 9 sami. 2 avd. Nr S2. 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

missionen förutsatte att stadgandet i fråga krävde ett tillägg till tryckfrihetsförordningen.

Angående en inom kommissionen avgiven reservation hänvisas till sid. 91 i
kommissionens betänkande.

För innehållet i yttrandena över kommissionsförslaget i denna del lämnas
redogörelse å sid. 65 och 66 i ovannämnda proposition.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder
anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller (se propositionen
nr 31 sid. 67).

Lagförslaget riktar sig mot det sätt varpå en blockad eller bojkott stundom
bringas till allmänhetens kännedom. Det har intet direkt sammanhang med
förslaget till lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder, eftersom det icke hänför
sig speciellt till de däri förbjudna stridsåtgärderna. Den föreslagna bestämmelsen
har motiverats såsom en ordningsföreskrift.

Det kan dock näppeligen enligt min mening bestridas att tillkännagivanden
om en pågående konflikt, företagna i den form som genom förslaget skulle
förbjudas, ha en legitim uppgift. Genom blockadvakter och utdelandet av
blockadmeddelanden skall allmänheten eller vissa kategorier därav, t. ex. arbetssökande,
erhålla kännedom örn att konflikt pågår.

Socialstyrelsen har i annat sammanhang i sitt utlåtande framhållit att »det
i viss inån kan anses bliva ett allmänt intresse, att beslutade massåtgärder
Wiva bringade till en större offentlighets kännedom, detta med hänsyn till de
risker, för vilka personer, som i saknad av kännedom örn konflikthotet toge anställning
vid företaget i fråga, kunde utsättas enligt 16 § (kommissionsförslaget)».

Tydligt är emellertid att kungörande genom tidningspressen ingalunda alltid
är effektivt och att arbetssökande från annan ort ofta kunna vara i okunnighet
om konflikten, därest meddelande därom ej lämnas i annan form. Såsom
landsorganisationen i sitt yttrande framhållit torde inom åtskiliga fack
kungörandet av en arbetskonflikt genom blockadvakthållning ofta vara en förutsättning
för stridsåtgärder effektivitet.

Den föreslagna bestämmelsen synes ej vara erforderlig för hindrande av
blockadvakthållning som avser en lagstridig konflikt. Upprätthållandet av en
blockad eller bojkott, som är stridande mot lag, medför skadeståndspåföljd och
kan av domstolen förbjudas varjämte överträdelse av domstols förbud mot
stridsåtgärd skall i viss utsträckning medföra bötesstraff.

Det är dessutom uppenbart att även utan det föreslagna tillägget till strafflagen
verkliga övergrepp, som må förekomma i samband med vakthållning,
kunna beivras med stöd av gällande lag och ordningsföreskrifter. Sålunda
äger otvivelaktigt ordningsmakten ingripa därest utdelandet av blockadmeddelanden
sker på ett aggressivt eller eljest förargelseväckande sätt eller på
ett sätt som hindrar trafiken. Detsamma gäller i fall ett blockad- eller bojkottmeddelande,
som offentligen utdelas, är förbundet med uppmaning till
brukande av våld eller till användande av andra brottsliga medel.

Då alltså de bestämmelser rörande förbud mot vissa stridsåtgärder, som
ingå i övriga lagförslag, jämte redan gällande rättsregler torde bereda erforderliga
möjligheter att hindra sådana former av blockadvakthållning, som
kunna karakteriseras såsom missbruk och övergrepp, lärer anledning saknas
att genomföra den föreslagna kompletterande lagstiftningen.

Lagrådet, som ej hade att bedöma lämpligheten i och för sig av nu ifrågavarande
till lagrådet ej remitterade lagförslag, ansåg sig emellertid böra fram -

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

3

hålla, att därest deri blivande lagen om vissa ekonomiska stridsåtgärder erhölle
den läggning lagrådet förordat, det nr effektivitetens synpunkt icke torde
vara oundgängligt örn än i vissa avseenden gagneligt att lagen kompletterades
med bestämmelser i det ämne nyssnämnda förslag behandlade.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn de vid innevarande riksdag
väckta likalydande motionerna I: 284 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl.
och 11:493 av herr Lindman m» fl., i vilka hemställts, bland annat, örn ett
tillägg till § 1 12 :o i tryckfrihetsförordningen av innehåll, att ingen på grund
av vad i nämnda moment är stadgat skall vara berättigad att genom utspridande
av skrift å offentligt ställe, emot förbud i allmän lag, söka förmå allmänheten
att deltaga i blockad eller bojkott. Dessa motioner hava för behandling
hänvisats till konstitutionsutskottet.

En förutsättning för att de föreslagna bestämmelserna örn tillägg till 11 kap. TJtskottet.
strafflagen skulle erhålla full effektivitet synes vara en komplettering i tryckfrihetsförordningen.
Enligt utskottets mening torde det emellertid vara lämpligt
att man, innan frågan örn en grundlagsändring upptages till omprövning,
erhåller någon tids erfarenhet, hur den föreslagna lagen örn vissa ekonomiska
stridsåtgärder kommer att verka. Med hänsyn härtill och då lagrådet icke
ansett det oundgängligt, att gällande lagstiftning kompletterades med bestämmelser
i angivna hänseende, har utskottet icke funnit sig böra föreslå, att ett
tillägg av ifrågasatt innehåll göres till 11 kap. strafflagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:285, 11:490 och 11:495, den
sistnämnda såvitt i detta utlåtande är fråga, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, Frändén,
Sam Larsson, Hagman, Gustaf Tamm, P. Sandström och Forslund;

från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Linnér, Hage,
Johanson i Hallagården, Johanson i Stockholm, Olovson i Västerås och Sandström
i Sollefteå.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr St.

Reservation

av herrar Frändén, Gustaf Tamm, P. Sandström, Linnér och Sandström i
Sollefteå, vilka anfört:

»För att förebygga vissa stridsåtgärder särskilt emot småföretag, vilka
väckt synnerligen stark irritation, torde en straffbestämmelse av det i såväl
motionerna som av professor Bergendal och trettonmannakommissionen föreslagna
innehållet vara erforderlig. Att avvakta ytterligare erfarenhet av dylika
stridsmetoders verkningar kräves ingalunda.

"Vi hemställa således, att riksdagen, med bifall till motionerna I: 285 och
II: 490, måtte för sin del antaga följande

Lag

om ändring i 11 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att i 11 kap. strafflagen skall upptagas en ny paragraf,
betecknad 16 §, av följande lydelse:

16 §.

Den som å ställe, varom i 15 § förmäles, genom personligt tilltal, utspridande
av skrift, vakthållning eller på annat dylikt sätt söker förmå allmänheten
till deltagande i blockad eller bojkott, straffes med böter högst 100 riksdaler
i de fall, där gärningen ej med svårare straff särskilt belagd är.»

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1935.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

3519S1