Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss minimiersättning
vid invaliditet i följd av yrkessjukdom, framkallad genom
inverkan av stendamm.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 331,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olsson i Mellerud m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta, »att lägsta ersättning, där arbetare på
grund av säkert konstaterad silikos» (s. k. stendammslunga) »skiljes från sitt
arbete, skall utgå med belopp motsvarande lägst ersättningen vid 70 % invaliditet».
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen och medicinalstyrelsen,
varjämte utskottet lämnat de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening tillfälle att yttra sig över motionen. Yttranden hava inkommit från
ovannämnda myndigheter och finnas såsom bilagor A-—C fogade vid detta utlåtande.
Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.
Enligt 1 § lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar
skall den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i
arbete är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, anses vara försäkrad
jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats
genom inverkan av vissa i lagen angivna ämnen m. m., däribland stendamm.
Beträffande försäkringen i vad den avser dylika yrkessjukdomar skola, med
iakttagande av övriga i 1929 års lag givna stadganden, bestämmelserna i 1916
års lag äga motsvarande tillämpning, örn yrkessjukdomen medfört under
längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,
skall på grund härav utgivas livränta enligt vissa grunder med belopp, som!
svarar mot nedsättningen i arbetsförmågan (6 § i 1916 års lag). Vid bedömandet,
i vad mån viss kroppsskada (eller yrkessjukdom) åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet
och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom
arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda färdigheter, som
kunna vara erforderliga för drivande av den skadades yrke, samt till den skadades
ålder och kön (8 § i 1916 års lag). Försäkringsinrättning kan anmoda
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 8 avd. Nr 87.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
där försäkrad arbetare att, till förebyggande av att yrkessjukdom uppstår,
återuppstår eller förvärras, under någon tid avhålla sig från arbete i verksamhet,
där arbetaren är utsatt för sådan inverkan, som avses i lagen (4 § i 1929
års lag). För den tid arbetare i följd härav avhåller sig från arbete skall han,
därest icke särskilda omständigheter föranleda till annat, äga uppbära skälig
ersättning icke överstigande hälften av hel sjukpenning.
Om yrkessjukdomen medfört eller skäligen kan antagas medföra —- bland
annat — rätt till livränta, skall arbetsgivare eller arbetsföreståndare i viss ordning
göra anmälan därom till vederbörande försäkringsinrättning. Då anmälan
göres, skall som regel samtidigt eller, där så ej kan ske, så snart som möjligt
därefter till försäkringsinrättningen insändas genom arbetsgivarens försorg,
men på försäkringsinrättningens bekostnad, anskaffat läkarbetyg angående
den sjuke.
Yad angår i riksförsäkringsanstalten försäkrade söker anstalten — enligt
vad utskottet erfarit -— i fall, då yrkessjukdomen synes vara mera svårartad,
få den sjuke till Stockholm, där han på anstaltens bekostnad ingående undersökes
av särskilt sakkunnig, av anstalten anlitad läkare.
Jämlikt 9 § i 1929 års lag skall Kungl. Majit till ledning vid bedömandet
huruvida yrkessjukdom, som avses i lagen, är för handen, utfärda en förteckning,
upptagande dels de sjukdomsformer, vilka bruka framkallas genom sådan
inverkan, som sägs i lagen, dels ock de slag av verksamhet, vari dessa
sjukdomsformer bruka framträda. Sådan förteckning utfärdades den 22 november
1929 (nr 369). sedermera ändrad genom kungörelser den 7 november
1930 (nr 398) och den 13 mars 1931 (nr 31).
I fråga örn stendamm hava däri såsom sjukdomsformer upptagits sjukdom,
förorsakad av lungförändringar, som genom röntgenundersökning kunna påvisas
hava uppkommit genom inverkan av stendamm (stendammslunga), tilltagande
andnöd eller envis katarr i luftvägarna vid lungförändringar med för
stendammslunga karakteristisk röntgenbild samt lungtuberkulos vid lungförändringar
med för stendammslunga karakteristisk röntgenbild. Såsom de slag
av verksamhet, vari dessa sjukdomsformer bruka framträda, hava angivits
torrborrning i gruvor och stenbrott, krossning och bearbetning i torrt tillstånd
av mineral och bergarter, slipning med naturlig eller konstgjord sten, krossning
och blandning i torrt tillstånd av material för glastillverkning, porslinstillverkning
samt sandblästring.
En av internationella arbetsbyrån i augusti 1930 anordnad internationell
expertkonferens rörande silikos antog vissa rekommendationer i syfte att åvägabringa
internationellt samarbete för vetenskaplig forskning rörande denna
sjukdom.
Genom beslut den 26 januari 1934 har Kungl. Majit uppdragit åt socialstyrelsen
och medicinalstyrelsen att gemensamt undersöka, huruvida och på vad
sätt sådana vetenskapliga forskningar rörande silikos, som avsåges i nyssnämn
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
3
da rekommendationer, läte sig här i landet åvägabringas utan kostnad för statsverket
samt till Kungl. Majit inkomma med utredning härutinnan.
För forskningarnas bedrivande har — under medverkan av Svenska Nationalföreningen
mot tuberkulos — en kommitté med sex ledamöter varit tillsatt.
Vid överläggningar, som hållits inom denna kommitté, hava deltagit representanter
för socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten samt arbetsgivarnas ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag.
Undersökningsarbetet har hittills bedrivits efter tvenne linjer, en kemisk,
som handhafts av docenten G. Ljunggren i Lund, och en medicinsk, som letts
av professorn H. C. Jacobdus i Stockholm.
Undersökningsarbetet är ännu icke avslutat.
Å den internationella arbetsorganisationens adertonde sammanträde i Genéve
under tiden 4—23 juni 1934 antogs ett förslag till (reviderad) konvention
angående ersättning för yrkessjukdomar. Den 8 februari 1935 har Kungl.
Majit uppdragit åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen
att, i huvudsaklig överensstämmelse med grunder och riktlinjer, som angivits
i en av ämbetsverken uppgjord plan, gemensamt verkställa och senast
den 15 oktober 1935 avgiva utredning örn revision av gällande lag örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar, vid vilken utredning bland annat nyssnämnda
konvention bör beaktas.
Vid arbetsorganisationens sammanträde år 1934 antogs vidare en resolution,
enligt vilken diagnostisering och bedömande av fall av silikos rekommenderades
att utföras av därför speciellt kvalificerade läkare, som ägde tillgång till
erforderliga installationer, särskilt för omfattande radiologisk undersökning.
— Några särskilda åtgärder från statsmakternas sida i anledning av nämnda
resolution hava hitintills icke vidtagits.
Till de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen ha —- enligt vad utskottet inhämtat
-—- under år 1933 inkommit fem och under år 1934 två anmälningar, avseende
frågor örn ersättning i anledning av stendammslunga.
I förevarande sammanhang får utskottet erinra därom, att enligt gällande
kungörelse av den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet arbetslöshetshjälp endast må tillkomma den,
som uppfyller, bland annat, den förutsättningen, att han är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åtaga sig arbete.
Enligt yrkandet i förevarande motion skulle vid fastställandet av ersättning
till en olycksfallsförsäkrad arbetare, vilken angripits av sjukdomen stendammslunga
och i anledning därav icke kunde fullgöra det arbete, som enligt hans
arbetsanställning ålåge honom, så anses, som örn hans arbetsförmåga blivit
nedsatt med minst sjuttio procent, även örn nedsättningen i verkligheten icke
vore så stor. Ett bifall till detta yrkande skulle innebära, att stendammslunga
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.
ställdes i en särklass i jämförelse med andra yrkessjukdomar och jämväl i förhållande
till sådan sjukdom eller skada överhuvud, i anledning av vilken ersättning
skall utgå efter graden av den nedsättning i arbetsförmågan, som
sjukdomen eller skadan förorsakat. Enligt utskottets mening hava sådana skäl
icke förebragts, att de i motionen föreslagna särbestämmelserna kunna anses
sakligt motiverade.
Beträffande alla fall av sjukdom eller skada, då en mera avsevärd nedsättning
av arbetsförmågan föreligger, synes enligt utskottets mening med visst
fog kunna påstås, att möjligheten att utnyttja den del av arbetsförmågan, som
teoretiskt sett icke gått förlorad, under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden
är tämligen ringa. Med hänsyn härtill kunde måhända ifrågasättas, huruvida
icke genom ändringar i grunderna för beräkningen av ersättning i hithörande
fall möjlighet kunde beredas för ersättningar till högre belopp än gällande
lagstiftning medgiver. Utskottet anser emellertid detta vittomfattandeoch
svårlösta spörsmål vara av den beskaffenhet, att utskottet icke i förevarande
sammanhang finner sig böra taga ställning till detsamma.
Av utskottets utlåtande här ovan framgår, att ett omfattande utredningsarbete
beträffande yrkessjukdomen stendammslunga för närvarande pågår.
Enligt utskottets mening bör resultatet av nämnda arbete avvaktas, innan
spörsmålet, huruvida ändringar böra vidtagas i gällande lagstiftnig med avseende
å ifrågavarande sjukdom, upptages till prövning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 331, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
IVAR ÖSTERSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Frändén, Sam Larsson, Gustaf Tamm, Norman,
Karl Bodin, John Gustavson och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Johanson
i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,
Holmström och Molander.
Andra laguisicotteis utlåtande Nr 27 J bilagor.
5
Bilaga A.
Riksförsäkringsanstalten.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan utskottet anhållit om riksförsäkringsanstaltens yttrande över en inom
andra kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av sådan ersättning enligt
lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, som betingas av silikos, har
Kungl. Majit den 8 februari 1935 anbefallt riksförsäkringsanstalten att avgiva
och till utskottet senast den 9 mars 1935 överlämna det av utskottet begärda
yttrandet.
Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Enligt gällande lagstiftning skall vid yrkessjukdom, som föranletts av stendamm
(silikos), ersättning i form av sjukpenning eller livränta till den sjuke
eller vid dödsfall till hans efterlevande utgå efter samma grunder, som i allmänhet
gälla i fråga örn annan yrkessjukdom samt i fråga örn olycksfall i
arbete, d. v. s. efter graden av den nedsättning av arbetsförmågan, som sjukdomen
eller skadan medför. Vid bedömande, i vad mån viss kroppsskada
åstadkommit nedsättning av arbetsförmågan, skall hänsyn tågås ej blott till
skadans beskaffenhet och inverkan på den skadades förmåga i^ allmänhet att
försörja sig genom arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda
färdigheter, som för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga, samt
till den skadades ålder och kön. Enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
(4 §) kan försäkringsinrättningen anmoda arbetare att till före
byggande
av att yrkessjukdom uppstår, återuppstår eller förvärras under någon
tid avhålla sig från det farliga arbetet; i så fall skall arbetaren äga altför
den tid, han avhåller sig från detta arbete, uppbära skälig ersättning icke
överstigande hälften av hel sjukpenning.
Ifrågavarande sjukdom, som i de flesta fall uppkommer genom långvarigt
arbete i stendammbemängd luft, består i av sådant damm förorsakade förändringar
i lungvävnaden. Man skiljer enligt nuvarande medicinsk uppfattning
mellan tre olika stadier av sjukdomen, varvid avseende huvudsakligen fästes
vid det röntgenologiska fyndet. Diagnostiserandet ej endast av de tidigare,
utan även av de mer framskridna formerna av sjukdomen erbjuder ofta stora
svårigheter. Röntgenbilder, som likna de för första stadiet vanliga, påträffas
sålunda vid en del andra luftvägsåkommor och mången gång även hos. fullt
friska personer. Röntgenbilder, liknande de för andra och tredje stadierna,
förekomma ej sällan vid tuberkulösa lungåkommor och i vissa fall även vid
hjärtåkommor.
Enahanda svårigheter, som röntgenologiskt göra sig gällande vid sjukdomens
diagnostiserande, möta vid bestämmande av graden av arbetsförmågans
nedsättning i det särskilda sjukdomsfallet. Därför erfordras, ofta för detta
ändamål även andra undersökningsmetoder, såsom ingående klinisk undersökning,
innefattande bland annat noggranna funktionsprov.
Beträffande de olika stadierna av ren silikos gäller, att det första stadiet i
allmänhet icke medför sådana förändringar eller symptom för den sjuke, att
någon inskränkning i arbetsförmågan inträder, under det att i vissa fall —
till följd av t. ex. viss andnöd vid hastiga rörelser eller tyngre arbete — arbetsförmågan
kan vara nedsatt med 10—20 %. I detta stadiet träda skyddsåtgärderna
helt i förgrunden, och ofta häves sjukdomens utveckling genom att vederbörande
i tid upphör med det slag av arbete, som framkallat den vanligen i
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.
detta stadiet röntgenologiskt diagnostiserade damminlagringen. För underlättande
för arbetaren att förskaffa sig annat lämpligt arbete, örn lian därtill
har förmåga, kan utgivas särskild ersättning enligt 4 § i lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar.
I den man sjukdomen vidare utvecklat sig till andra och tredje stadierna
blir dess inverkan på arbetsförmågan ofta större genom framträdande av gravare
sekundära, symptom (bronchit, andnöd, allmän kraftnedsättning, sekundära
hjärtförändringar m. m.), så att i en del fall arbetsförmågan kan i sjukdomens
andra, stadium anses nedsatt med inemot hälften och i andra fall, i tredje stadiet,
i ännu högre grad nedsatt eller helt förlorad.
Örn sålunda sjukdomen i fråga redan sedd ensamt för sig uppträder högst
växlande till svårighetsgraden, bli dessa växlingar än större på grund av dess
sammanhang i olika fall med andra sjukdomar, företrädesvis lungtuberkulosen.
I kungörelsen den 31 mars 1931 angående ändring i kungörelsen den 22 november
1929 med särskilda föreskrifter i anledning av lagen örn försäkring
för-vissa yrkessjukdomar har också bland sjukdomar, som bruka förorsakas av
stendamm, upptagits även »lungtuberkulos vid lungförändringar med för stendammslunga
karakteristisk röntgenbild».
Under år 1933 anmäldes till riksförsäkringsanstalten bland här försäkrade
arbetare 19 fall av yrkessjukdom, som skulle hava förorsakats av stendamm.
15 av dessa fall befanns sådan sjukdom ej vara för handen. I 8 fall befanns,
efter den akuta sjukdomstidens utgång, sjukdomen hava medfört mindre än
10 % nedsättning av arbetsförmågan. I övriga 7 fall, av vilka ett dödsfall, tillerkändes
livränteersättning. Under år 1934 anmäldes till riksförsäkringsanstalten
bland här försäkrade 26 fall av yrkessjukdom, som skulle ha förorsakats
a/v stendamm. I 1 av dessa fall befanns sådan sjukdom ej vara för
handen. 12 fall har tillerkänts sjukpenning, men har invaliditetsersättning
inmata eJ kunna utgivas. I 11 fall har invaliditetsersättning tillerkänts. I
12 fall har ersättningsfrågan ännu ej slutligen prövats.
Invaliditetsgraden i de prövade invaliditetsfallen framgår av följande sammanställning:
3
fall 100 %. 1933:
1 » 66V3 %, efter 9 månader nedsatt till 25 %.
2 » 50
„ 1934:
1 fall 100 % (numera avliden).
2 » 75 %.
1 » 667a %.
1 » 60 %.
3 » 50 %.
1 » 337a #.
1 » 20 %.
1 » 10 % (hittills ej undergått föreskriven undersökning).
För underlättande för den, som konstaterats på visst sätt lida av ifrågaiflrahde
sjukdom, att bereda sig ofarligt arbete har anstalten i de under åren
1933 och 1934 inträffade fallen tillerkänt sjukpenning enligt 4 § i lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar i 6 fall.
• ''^>a grund av de diagnostiska svårigheter, vilka såsom förut nämnts ännu göra
sig gällande med ^avseende på sjukdomen i fråga och det objektiva bestämmandet
av dess. svårighetsgrad, mäste såsom i allmänhet i utlandet även i vårt
land undersökningar rörande densamma verkställas av läkare med speciella förutsättningar
härför.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27: bilagor.
7
Av 1934 års internationella arbetskonferens i Genéve antogs också en resolution,
enligt vilken diagnostisering och bedömande av fall av silikos rekommenderades
att utföras av därför speciellt kvalificerade läkare. I samma resolution
uttalades också önskvärdheten av att i varje land inrättades en central
organisation för genomförande av undersökningar rörande silikos och tillgodogörande
av därvid uppnådda resultat samt deras sammanställande med andra
vetenskapliga rön.
Redan i augusti 1930 hade av internationella arbetsbyrån anordnats en internationell
expertkonferens rörande silikos, vilken konferens antog vissa rekommendationer
i syfte att åvägabringa internationellt samarbete för vetenskaplig
forskning rörande ifrågavarande sjukdom. Kungl. Majit har den 26 januari
1934 uppdragit åt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt undersöka,
huruvida och på vad sätt sådana vetenskapliga forskningar rörande silikos,
som avses i sistberörda rekommendationer, låta sig här i landet åvägabringas
utan kostnad för statsverket samt till Kungl. Majit inkomma med utredning
härutinnan.
Kännedomen örn silikosen och metoderna för dess påvisande ha redan lett
till mycket betydelsefulla åtgärder från anstaltens sida för förekommandet
av denna sjukdom. Det lär också få antagas, att den fortsatta erfarenheten
och utvecklingen på hithörande medicinska områden skola komma att, vederbörligen
beaktade, medföra minskade svårigheter för bedömandet av sjukdomens
verkningar i de hänseenden, som av motionärerna åsyftas.
På grund av vad riksförsäkringsanstalten nu anfört kan anstalten icke tillstyrka
motionärernas förslag, att lägsta ersättning vid konstaterad silikos,
därvid arbetare skiljes från sitt arbete, skall utgå med belopp, motsvarande
lägst ersättningen vid 70 % invaliditet. Anstalten hemställer därför, att ifrågavarande
motion icke måtte av utskottet tillstyrkas.
I handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade deltagit byråcheferna
Östrand och Eisen samt byrådirektör Sidvall, varjämte anstalten rådfört
sig med sin biträdande läkare, specialisten på lungsjukdomarnas område
överläkaren med. doktor A. Gullbring.
Stockholm den 6 mars 1935.
SAM LARSSON.
H. v. Schulzenheim.
Socialstyrelseii.
inlaga li.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom beslut den 8 februari 1935 har Kungl. Majit, anbefallt socialstyrelsen
att avgiva och till Andra lagutskottet senast den 9 mars 1935 överlämna yttrande
över en inom andra kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av
sådan ersättning enligt lagen örn yrkessjukdomar, som betingas av silikos.
Med anledning härav får styrelsen anföra följande.
Trots att särskilt under senare år ett omfattande och livligt arbete nedlagts
på utforskandet av yrkessjukdomen silikos återstå ännu många spörsmål att
besvara, innan ifrågavarande sjukdoms uppkomst, utveckling eller verkningar
kunna anses någorlunda tillförlitligt klarlagda. Av litteraturen i ämnet synes
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.
emellertid framgå, att personer som drabbats av silikos i mindre grad i allmänhet
ha föga personliga besvär därav. Först då sjukdomen når ett mera
framskridet stadium synas subjektiva symtom i starkare grad framträda.
Redan nu anförda förhållanden lära tala emot ett tillmötesgående av motionärernas
önskemål. Men däremot torde jämväl tala de konsekvenser, som
ett bifall till deras framställning sannolikt skulle medföra. Därest förböjd
ersättning beviljades i fall av silikos, kunde man näppeligen neka dylik ersättning
i andra fall av yrkessjukdomar och väl ej heller i fall av invaliditet
vid olycksfall i arbete — konsekvenser som tydligen skulle rubba grunderna
för nu gällande ersättningsbestämmelser.
Stockholm den 28 februari 1935.
GUNNAR HUSS.
W. Stenholm.
Bilaga C.
Medicinalstyrelsen.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan Ni anhållit örn yttrande av medicinalstyrelsen över en inom andra
kammaren väckt motion, nr 331, örn höjning av sådan ersättning enligt lagen
örn yrkessjukdomar, som betingas av silikos, har styrelsen genom Kungl. Socialdepartementets
ämbetsskrivelse den 8 februari 1935 anbefallts att avgiva
och till Eder senast den 9 mars 1935 överlämna det av Eder begärda yttrandet.
Med anledning av denna remiss får medicinalstyrelsen härmed äran avgiva
det yttrandet i ärendet att styrelsen med hänvisning dels till att viss undersökning
angående silikos pågår dels ock till den mera omfattande utredning,
som anbefallts beträffande ändringar i gällande lag örn försäkring för yrkessjukdomar,
anser sig för närvarande böra avstyrka bifall till ovanomförmälda
motion.
Avskrift av detta yttrande har tillställts Kungl. Socialdepartementet.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören N. Hellström,
medicinalrådet E. Edén och medicinalrådet J. Byttner, föredragande.
Stockholm den 23 februari 1935.
NILS HELLSTRÖM.
John Byttner. /
/ A. E. Bastman.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
351763