Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1935 kl 7 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändrade bestämmelser
angående moder skag sunder stöd med mera.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i
andra kammaren nr 131 av herr Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren
m. fl.
I motionen II: 131 har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen
anhålla örn skyndsam utredning och förslag till lag örn moderskapshjälp
enligt följande huvudlinjer:
1) dels ersättning enligt fastställd taxa för läkarvård, biträde av barnmorska
vid förlossningen (barnmorskevård) eller för vård å förlossningsanstalt;
2) dels ett grundbelopp av etthundra kronor örn för kvinnan eller, där hon är
gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart
belopp, uppgående till minst ettusensexhundrafemtio kronor;
3) dels ock ett understöd i penningar för varje dag (moderskapspenning)
under en tid av sex veckor efter nedkomsten eller, örn speciella komplikationer
inträffa, under den tid som erfordras lägst med följande belopp:
örn den beskattningsbara årsinkomsten ej uppgår till 150 kronor med sju
kronor,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 150 men ej till 300 kronor
med sex kronor 30 öre,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 300 men ej till 450 kronor
med fem kronor 60 öre,
om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 450 men ej till 600 kronor
med fyra kronor 90 öre,
om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 600 men ej till 750 kronor
med fyra kronor 20 öre,
om den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 750 men ej till 900 kronor
med tre kronor 50 öre,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 900 men ej till 1,050 kronor
med två kronor 80 öre,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,050 men ej till 1,200
kronor med två kronor 10 öre,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,200 men ej till 1,350
kronor med en krona 40 öre,
örn den beskattningsbara årsinkomsten uppgår till 1,350 men ej till 1,500
kronor med 70 öre.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 26. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Hava vid sökande av moderskapshjälp förändringar inträtt i kvinnans ekonomiska
läge efter taxeringsuppgifternas avlämnande, gäller hennes egen uppgift
örn sin ekonomiska ställning vid nedkomsten, vederbörligt styrkt av kommunal
förtroendeman, och skall understödet utgå i enlighet med dessa hennes
styrkta uppgifter.
4) Kvinna i förvärvsarbete, som viss tid per dag erhåller ledighet för
barnets ammande, erhåller ersättning motsvarande arbetslönen under minst en
timma per dag.»
I motionen II: 196 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning angående förbättring av det
statliga moderskapsunderstödet, varvid vissa synpunkter, som motionärerna
framfört i motionen, borde komma under övervägande, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet
lämnat svenska sjukkasseförbundet och svenska barnmorskeförbundet
tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit från ovannämnda
myndigheter och sammanslutningar samt finnas såsom bilagor A—D
fogade vid detta utlåtande. Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas
innehåll.
Enligt 32 § i Kungl, förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor
skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp åt kvinnlig medlem,
som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under
oavbrutet minst 270 dagar. Moderskapshjälpen skall omfatta dels ersättning
enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska vid förlossningen (barnmorskevård)
eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt, dels ock ett understöd
i penningar för varje dag (moderskapspenning) motsvarande den sjukpenning
barnaföderskan är tillförsäkrad. Är hon icke tillförsäkrad sjukpenning
eller tillförsäkrad sjukpenning till lägre belopp än 2 kronor, skall moderskapspenningen
utgå med 2 kronor, örn centralsjukkassan utgiver ersättning
för vård å förlossningsanstalt, äger kassan minska den kvinnan för vårdnadstiden
tillkommande moderskapspenningen med belopp, som motsvarar kassans
kostnader för vården, örn medlemmens familj eller annan för sitt uppehälle
är väsentligen beroende av henne, får dock högst halva moderskapspenningen
på detta sätt avdragas. Moderskapspenning skall utgivas för minst 30 och
högst 56 dagar. För kvinna, som på grund av bestämmelserna i arbetarskyddslagen
är förhindrad återtaga sitt arbete förrän viss tid efter barnsbörden, och
som under viss tid före barnsbörden varit sysselsatt med sådant arbete, skall
moderskapspenning utgå för minst 42 dagar. Villkor för moderskapshjälpens
utgående är, att kvinnan under den tid understödet utgår avhåller sig från
förvärvsarbete.
Andra lagutskottets utlåtande Nr $6.
3
På grund av stadgande i 6 § Kungl, kungörelsen den 26 juni 1931 angående
statsbidrag åt sjukkassor utgår statsbidrag nied 1 krona för varje dag, för
vilken centralsjukkassa utgivit moderskapspenning nied minst 2 kronor eller
lämnat ersättning för vård å förlossningsanstalt. Har moderskapspenning av
anledning, att sjukkassa varit pliktig att vid tillfället utgiva sjukpenning, utgått
med lägre belopp än 2 kronor, utgår statsbidraget med hälften av det utgivna
beloppet. För dag, då moderskapspenning utgått även från annan centralsjukkassa,
utgör statsbidraget endast 50 öre eller, där moderskapspenningen
av nyss berörd anledning varit mindre än 2 kronor, 1fi av det utgivna
beloppet. Moderskapsbidrag utgår icke för dag, då medlem, vilken har stadigvarande
anställning med full sysselsättning i statens tjänst, på grund härav
åtnjutit avlöning eller annan ersättning med minst 1 krona. Vidare utgår
statsbidrag (barnmorskebidrag) med hälften av centralsjukkassas utgifter för
året för understöd i form av ersättning för barnmorskevård enligt fastställd
taxa.
Det direkt av statsmedel utgående offentliga moderskapsunderstödet skall
enligt Kungl, förordningen den 26 juni 1931 om moderskapsunderstöd utgå
till envar kvinna, som är i behov därav och vilken icke såsom medlem av erkänd
sjukkassa är berättigad till moderskapshjälp från denna. Vidare har
kvinna, som är intagen på fattigvårdsanstalt samt tvångsarbets- med flera anstalter,
icke rätt till moderskapsunderstöd. Behovsprövningen skall vara av
summarisk natur; behov skall i regel anses föreligga, örn för kvinnan eller,
örn hon är gift, för båda makarna tillhopa icke upptagits beskattningsbart
belopp (d. v. s. sedan orts- och familjeavdrag verkställts), uppgående till minst
500 kronor. Förutsättning för understödets utgående är vidare, att kvinnan
under tiden avhåller sig från förvärvsarbete. Understödstiden skall utgöra
30 dagar och understödet utgå med belopp, motsvarande statens moderskapsbidrag
till sjukkassorna (alltså 1 krona per dag). För kvinna, som jämlikt
arbetarskyddslagen är förhindrad att arbeta viss tid i samband med barnsbörden,
skall dock understödstiden utgöra 56 dagar. Ärenden rörande moderskapsunderstöd
skola handläggas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan
är bosatt, med rätt för centralsjukkassan att överlämna dessa ärenden,
helt eller till en del, åt vederbörande lokalsjukkassa. I samband med ansökan
örn understöd skall erläggas en anmälningsavgift av 2 kronor, vilket belopp
tillfaller centralsjukkassan såsom ersättning för dess arbete. Det åligger centralsjukkassan
att i samband med ansökans ingivande meddela kvinnan anvisning
för erhållande av råd och upplysning rörande vård och skötsel under
havandeskapet och förlossningen. Understödet skall i första hand användas
till barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, varför häremot svarande
belopp skall av kassan innehållas och på begäran tillhandahållas barnmorska
resp. anstalt.
I 17 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd återfinnes denna lags
stadgande örn arbetsvila i samband med barnsbörd. Enligt nämnda stadgande
får kvinna, som fött barn, icke användas till arbete, som avses med förbud,
vilket meddelats i 10 § första stycket av samma lag, under de sex första vec
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.
korna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att lion utan men
för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet. Förbudet i 10 § första stycket
avser bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete
eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller
arbete med transport av personer eller gods, dock med undantag för distribution
av varor eller uträttande av bud eller ärenden.
I motionen II: 196 har anförts, bland annat:
Med den tolkning tillsyningsmyndigheten givit åt sjukkasseförordningens
bestämmelser örn barnmorskevård, nämligen att centralkassa allenast är skyldig
att lämna ersättning, enligt taxa, för själva förlossningshjälpen, men icke
för efterskötseln under de 9 å 10 dagar en normalt förlöpande barnsäng räcker,
få somliga barnaföderskor själva bära en del av barnmorskekostnaderna,
medan andra få dessa helt täckta av kassan. Barnmorsketaxorna, som fastställas
av barnmorskestyrelserna i de olika barnmorskedistrikten, variera nämligen
högst väsentligt, inte bara i fråga örn beloppen, utan äro därtill ordnade
på olika sätt. Medan ersättningen till barnmorskan, enligt den fastställda
taxan, i en del distrikt avser såväl biträde vid själva förlossningen som efterskötseln,
är den i andra distrikt uppdelad i dels ersättning för biträde vid själva
förlossningen och dels för efterskötseln under barnsängstiden. Sålunda är t. ex.
taxan för Malmöhus läns barnmorskedistrikt 15 kronor för förlossning jämte
efterskötseln, medan den i Kopparbergs län är uppdelad i 10 kronor för förlossningen
och 2 kronor per gång för efterskötseln. Detta innebär att medan
en sjukförsäkrad barnaföderska i Malmöhus län får hela sin barnmorskevård
ersatt från sjukkassan, får en försäkrad barnaföderska i Kopparbergs län själv
bära kostnaderna för efterskötseln under barnsängstiden. För en fattig barnaföderska
kan detta lätt leda till att hon av ekonomiska skäl avkortar denna
efterskötsel till den minsta möjliga, med ty åtföljande risker för henne själv
och det nyfödda barnet.
Men dessa olikheter i taxorna och i den lämnade ersättningen för barnmorskevården
ha ännu en sida, som enligt vårt förmenande är högst betänklig,
nämligen den olikformighet, för att inte säga orättvisa denna anordning
innebär i fråga örn statens bidrag till barnmorskevården.
Behovet^ av förbättrad moderskapshjälp åt icke försäkrade barnaföderskor
är högst påtagligt, och sådan bör snarast möjligt komma till stånd. Detta kan
ske på olika sätt, antingen genom en höjning av det statliga moderskapsunderstödet
till exempelvis lägst 50 kronor — ett belopp som föreslogs av moderskapsunderstödssakkunniga
_— eller genom en komplettering av understödet
med fri barnmorskevård. Sistnämnda anordning synes oss ur flera synpunkter
vara att förorda. Vi ifrågasätta nämligen huruvida det inte nu vore lämpligt
att en omorganisation av vårt barnmorskeväsende ägde rum i sådan riktning,
att distriktsbarnmorskorna helt avlönades och de nuvarande taxorna slopades,
samt att i distriktsbarnmorskornas tjänstgöringsskyldigheter inginge att kostnadsfritt
biträda vid förlossning och ägna nödig efterskötsel åt såväl barnaföderskor,
försäkrade i de erkända sjukkassorna, som icke försäkrade barnaföderskor.
vilka äga att uppbära statligt moderskapsunderstöd. Vidare borde
det ingå i dessa barnmorskors åligganden att biträda vid den för- och eftervårdande
verksamhet, varom förslag väl lär kunna förväntas komma att föreläggas
riksdagen för prövning inom den närmaste tiden. I detta sammanhang
vilja, vi också framhålla önskvärdheten av att för- och eftervård göres
kostnadsfri för moderskapsunderstödsberättigade barnaföderskor.
Frågan örn huruvida barnmorskornas avlöning vid en omorganisation efter
de riktlinjer, som här uppdragits, skulle liksom för närvarande utgå från landsting
och kommuner, med bidrag från staten, eller ordnas på annat sätt, bör gi
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
5
vetvis, liksom de åtgärder i övrigt, som av oss ifrågasättas, bli föremål för
utredning och riksdagens prövning.
Beträffande anstaltsvården för barnsbörd har statens sjukvårdskommitté i
sitt 1934 utgivna betänkande uppdragit vissa riktlinjer för dennas utbyggande,
och vi vilja här endast understryka betydelsen av att goda vårdmöjligheter
på detta sätt beredas kvinnorna vid barnsbörd. I nämnda betänkande föreligga
emellertid vissa andra förslag, som avse att bringa hjälp åt mödrarna, vilka
äro värda beaktande. Särskilt ett utav dessa förslag bör snarast möjligt bli
föremål för statsmakternas prövning och, som vi hoppas, beslut i den riktning
kommittén föreslår. Detta gäller möjligheterna att tillförsäkra mindre bemedlade
barnaföderskor billigare vård på förlossningsanstalter.
Yi anse, att en utredning om på vad sätt moderskapshjälpens förbättrande
lämpligast bör ordnas snarast bör komma till stånd. Särskilt angeläget synes
oss vara att anstaltsvården vid barnsbörd genom statliga åtgärder göres billigare
för understödsberättigade barnaföderskor, varför vi förvänta att denna
del av frågan så skyndsamt behandlas, att förslag till åtgärder härom må
kunna föreläggas 1936 års riksdag.
I anledning av den i motionen II: 196 ifrågasatta omorganisationen av barnmorskeväsendet
må omnämnas, att enligt lagen den 28 mars 1919 (nr 138)
örn anställande av distrikt sb ammor skor m. i vissa delar ändrad genom lag
den 18 juni 1926 (nr 238), riket för tillgodoseende av barnaföderskors behov
av förlossningshjälp skall vara indelat i barnmorskedistrikt (f. n. omkring
2,000), vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska. Sådan distriktsbarnmorska
skall i årlig lön åtnjuta minst 950 kronor jämte två ålderstillägg,
vartdera å 100 kronor, ävensom därjämte antingen förses med tjänlig bostad
samt nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning för dessa naturaförmåner efter
ortens pris, dock med minst 250 kronor. Distriktsbarnmorska skall tillika
åtnjuta gottgörelse för erforderliga förbrukningsartiklar samt, där så lämpligen
kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas telefon. Utöver den fasta avlöningen
äger distriktsbarnmorska att för varje förrättning och rådfrågning
undfå ersättning enligt taxa, som fastställts av barnmorskestyrelsen. De till
distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna skola bestridas av den eller
de till distriktet hörande kommunerna. Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning
bidrager staten med 250 kronor. Där distriktets kommun eller kommuner
deltaga i landsting, bidrager detta med minst 250 kronor för år räknat.
Ålderstilläggen skola bestridas av statsmedel.
Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen
men ej deltager i landsting, skall, för fullgörande av distriktsbarnmorskornas
åligganden under det de åtnjuta semester eller eljest förfall för
dem föreligger, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.
Reservbarnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Till reservbarnmorskas
årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor och vederbörande
landsting eller stad med minst 400 kronor. Reservbarnmorska äger vidare
uppbära dagavlöning, då hon uppehåller distriktsbarnmorskas tjänst, med minst
3 kronor jämte reseersättning samt skall därvid åtnjuta fri bostad. Utöver
vad nu sagts äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning åtnjuta
den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet
gällande taxa tillförsäkrats distriktsbarnmorska.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.
Reglemente för barnmorskor har utfärdats den 21 november 1919 (nr 798),
ändrat genom kungörelser den 11 april 1924 (nr 153), den 18 juni 1926 (nr
385), den 12 maj 1927 (nr 145), den 14 december 1928 (nr 476) samt den 29
maj och den 9 oktober 1931 (nr 173 och 343).
I motionen II: 196 har vidare berörts frågan om s. k. för- och eftervård.
Medicinalstyrelsen har i anslutning därtill i sitt till utskottet avgivna yttrande
omnämnt, att styrelsen hade under utarbetande ett förslag örn anordnande av
förebyggande moderskaps- och barnavård. Nämnda förslag föreligger, enligt
vad utskottet inhämtat, numera i koncept, och detsamma torde komma att
avgivas i denna eller nästföljande månad.
Möjligheten att tillförsäkra mindre bemedlade barnaföderskor billigare vård
å förlossning sanstalter är ett ytterligare spörsmål, som behandlats i motionen
II: 196. I sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande angående den slutna
kroppssjukvården i riket (statens offentliga utredningar 1934: 22) har statens
sjukvårdskommitté framlagt förslag till vissa driftbidrag till förlossningsanstalter,
vilka skulle utgå under förutsättning att av barnaföderska, som
ägde uppbära moderskapsunderstöd, icke uttoges högre avgift än 1 krona
per dag. Utskottet får beträffande sjukvårdskommitténs förslag hänvisa till
sid. 416—417 i dess betänkande.
I detta sammanhang må omnämnas, att vid innevarande års riksdag i två
motioner (I: 231 av herr Andersson, Elof, m. fl. samt den därmed likalydande
II: 403 av herr Andersson i Rasjön m. fl.) hemställts, att riksdagen måtte
besluta att för budgetåret 1935/1936 anvisa dels 450,000 kronor till driftbidrag
vid förlossningsanstalter samt dels 200,000 kronor till byggnadsbidrag
för förlossningsanstalter. Dessa motioner hava hänvisats till statsutskottets
behandling.
Vid innevarande års riksdag hava i åtskilliga motioner (I: 1 av herr Johansson,
Johan Bernhard, m. fl. och den därmed likalydande II: 1 av herr
Lindman m. fl., II: 3 och II: 4, båda av herr Jacobsson m. fl. samt I: 230
av herr Andersson, Elof, m. fl. och den därmed likalydande II: 475 av herr
Andersson i Rasjön m. fl.) förslag framställts angående undersökning av vårt
lands befolkningsfråga med mera. Mest ingående hava hithörande spörsmål
behandlats i motionerna I: 1 och II: 1. Däri har, bland annat, under huvudrubriken
»Familjevårdande socialpolitik» i olika avdelningar behandlats frågor
örn »moderskapshjälp och moderskapsunderstöd», »moderskapshjälp genom
sjukförsäkringen», »det statliga moderskapsunderstödet», »vidgad social omvårdnad
örn mödrarna» samt »barnbördsvård samt för- och eftervård vid barnsbörd».
Utskottet tillåter sig att i övrigt hänvisa till nämnda motioner.
De nämnda sex motionerna hava behandlats av statsutskottet, som i utlåtande
nr 71 anfört, bland annat:
Ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att det problem eller kanske
rättare den samling av problem, som upptagits till behandling i här förevarande
motioner och som sammanfattningsvis benämnts befolkningsfrågan, är
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
7
av utomordentlig betydelse. Att situationen för närvarande för vårt lands
vidkommande ter sig synnerligen allvarlig torde icke heller kunna av någon
förnekas.
Vad i motionerna framhållits örn angelägenheten av en positiv befolkningspolitik
från statsmakternas sida finner sig utskottet böra på det kraftigaste
understryka. Likaså anser sig utskottet böra biträda kravet på att frågan
örn riktlinjerna för en dylik politik omedelbart upptagas till ingående undersökning.
I motionerna hava framförts talrika synpunkter och uppslag, av vilka många
enligt utskottets mening äro synnerligen beaktansvärda och förtjänta av en
ingående granskning. Utskottet har emellertid icke funnit sig på frågans
nuvarande ståndpunkt böra angiva några särskilda frågor, på vilka utredningsarbetet
närmast bör inriktas; detta torde enligt utskottets åsikt bäst och lättast
kunna bedömas under utredningens gång.
Beträffande utredningsarbetets bedrivande har utskottet emellertid ansett
sig böra framhålla vissa önskemål. Såväl problemets omfattning som dess
enligt utskottets uppfattning brådskande natur nödvändiggöra, att utredningen
bör försiggå under så obundna och effektiva former som möjligt. Utskottet
förordar tillsättandet av en kommission, bestående av ett fåtal ledamöter men
med vittgående befogenheter att med sig adjungera sakkunniga^ på olika områden.
Den ifrågasatta kommissionen synes lämpligast böra så bedriva sitt
arbete, att den till behandling upptager olika frågor och uppslag, i den mån
så visar sig möjligt och ändamålsenligt, och avlämnar resultaten av sitt arbete
i kortfattade promemorior, vilka därefter böra snarast möjligt upptagas till
fortsatt behandling av Kungl. Maj:t.
I utlåtandet har statsutskottet hemställt, att riksdagen, i anledning av motionerna,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t, i anslutning
till vad som anförts i utskottets utlåtande, måtte låta verkställa undersökning
av vårt lands befolkningsfråga och för riksdagen framlägga de förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
Riksdagen har den 10 sistlidne april bifallit statsutskottets hemställan.
Vidare må omnämnas, att Kungl. Majit i en proposition, nr 213, bland annat
föreslagit riksdagen att godkänna vissa av föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, förordade ändrade grunder för statsbidrag till distrikts- och
dispensärvården. Enligt propositionen skulle i distriktssjuksköterskornas
åligganden ingå, bland annat, moderskapsvård i den mån denna ej utövades
av barnmorska. I anledning av propositionen hava väckts flera motioner
(I: 305, 310 och 311 samt II: 515, 531, 532 samt 536—539). Propositionen har
bland annat i den del, som nu omnämnts, hänvisats till statsutskottet, i viss
annan del däremot till andra lagutskottet. Propositionen och de i anledning
därav väckta motionerna komma att behandlas av sammansatt stats- och andra
lagutskott.
Slutligen må omförmälas, att svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund uti en den 11 sistlidne april till Kungl. Majit
ingiven skrivelse hemställt örn tillsättande av en mödrahjälpskommission med
uppdrag att under samarbete med sociala myndigheter och läkare giva blivande
mödrar erforderlig ekonomisk hjälp. För ändamålet beräknades ett årligt
anslag å omkring 8 miljoner kronor bliva erforderligt.
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr £6.
Kungl. Majit har i ärendet infordrat yttrande från socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.
De spörsmål, som behandlats i den föreliggande motionen II: 196, avse förändringar
i gällande lagregler beträffande moderskapshjälp och moderskapsunderstöd,
i fråga örn vården av barnaföderskor samt rörande barnmorskeväsendet
i riket. De förslag i olika hänseenden, som framlagts i motionen,
syfta alla till att åstadkomma ett förbättrat moderskapsskydd. På sätt framgår
av utskottets utlåtande här ovan hava åtskilliga närliggande spörsmål
redan tidigare innevarande år av riksdagen dragits under Kungl. Maj :ts prövning.
Utskottet finner emellertid de i den föreliggande motionen II: 196 berörda
spörsmålen vara av den vikt och betydelse, att en tillfredsställande lösning
av desamma utan dröjsmål bör åstadkommas. För vinnande av detta
syfte kan det befinnas nödvändigt att göra sist omförmälda spörsmål till föremål
för särskild utredning utan sammankoppling med andra närliggande, nu
aktuella frågor. Beträffande utredningsarbetet på förevarande område anser
sig utskottet böra särskilt anföra, att vid detsamma hänsyn bör tagas därtill,
att understöd till icke sjukförsäkrad kvinna ej får bestämmas på sådant sätt,
att därigenom förorsakas minskat intresse för kvinnors inträde i sjukkassor.
Vad angår motionen II: 131 finner sig utskottet icke kunna tillstyrka riksdagen
att binda en utredning vid bestämda direktiv av så betydande statsekonomiska
konsekvenser, som i motionen föreslagits.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, i anledning av motionen II: 196, måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit skyndsamt
ville låta verkställa en allsidig utredning rörande ett förbättrat
moderskapsskydd, vid vilken utredning de synpunkter,
som kommit till uttryck i motionen, böra tagas under omprövning,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda; samt
B. att motionen II: 131, i den mån densamma icke blivit
besvarad genom vad som under A. hemställts, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
IVAR ÖSTERSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Frändén, Sam Larsson, P. Sandström, Norman,
Karl Bodin, John Gustavson och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar, Petersson i
Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken, Holmström, Gardell i Gahns och Molander
samt fru Nordgren.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
9
Reservation
av herrar P. Sandström, Petersson i Lerbäcksbyn och Holmström, vilka ansett,
att utskottets yttrande å sid. 8 bort hava denna lydelse:
»Utskottet förutsätter, att frågan örn förbättrat moderskapsskydd, vartill
föreliggande motioner syfta, kommer att utan dröjsmål upptagas till prövning
i samband med den undersökning av vårt lands befolkningsfråga, varom
innevarande års riksdag beslutit göra framställning hos Kungl. Maj:t. Vid
sådant förhållande finner utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att genom
förnyad hänvändelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av här ifrågavarande
spörsmål. Utskottet får förty hemställa,
att motionerna II: 131 och II: 196 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 86; bilagor.
Bilaga A
Medicinalstyrelsen.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan ni anhållit om yttrande av medicinalstyrelsen över två inom andra
kammaren, väckta motioner dels nr 131 av herr Spångberg m. fl. angående
vissa ändringar i gällande bestämmelser örn moderskapsunderstöd dels ock nr
196 av fru Nordgren m. fl. angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet,
har Kungl. Majit enligt ämbetsskrivelse den 1 februari 1935 anbefallt
medicinalstyrelsen att avgiva och till eder överlämna det av eder sålunda
begärda yttrande! samt att till socialdepartementet insända avskrift av detsamma.
Med anledning härav får medicinalstyrelsen äran anföra följande.
Vad först motionen nr 131 beträffar vill medicinalstyrelsen visserligen vitsorda
önskvärdheten av en skyndsam utredning rörande ändrade bestämmelser
örn moderskapshjälp, men anser sig däremot icke kunna ansluta sig till det
program för moderskapshjälpens utgående, som angivits av motionärerna.
Även den i motionen nr 196 föreslagna utredningen vill styrelsen tillstyrka.
De förhållanden, som i motionen åberopats till stöd för den gjorda framställningen,
hava även varit föremål för styrelsens uppmärksamhet. Medicinalstyrelsen
har sålunda under utarbetande ett förslag örn anordnande av förebyggande
moderskaps- och barnavård. Detta förslag bygger i viss mån även
på den försöksverksamhet rörande s. k. för- och eftervård, som av styrelsen
med hjälp av medel, anvisade av riksdagen, anordnades från och med den 1
oktober 1931 till och med den 30 juni 1933. I förslaget komma även att behandlas
i vissa avseenden något ändrade grunder för moderskapshjälpens utgående,
ävensom barnmorskornas och distriktssköterskornas medverkan vid den
förebyggande vården. Denna vård är avsedd att i större samhällen, eventuellt
med kringliggande bygd, utövas från centraler under läkarledning och -tillsyn.
A landsbygden skulle samma vård utövas av tjänsteläkare med biträde av förenämnda
funktionärer efter en länsvis ordnad distriktsindelning. De närmare
detaljerna i styrelsens förslag kan styrelsen ej meddela nu, men kommer styrelsens
förslag att avgivas inom den närmaste tiden. Det synes styrelsen lämpligt
att, därest en utredning örn förbättrad moderskapshjälp kommer till stånd,
styrelsens^ förslag delgives dem, som skola verkställa utredningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen alltså avstyrka
bifall till motionen nr 131 och förklara, att styrelsen icke finner skäl
motsätta sig den i motionen nr 196 föreslagna utredningens anordnande.
Stockholm den 7 mars 1935.
Einar Edén.
John Byttner.
A. E. Bastman.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
11
Socialstyrelsen.
Bilaga B 1.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 1 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att avgiva och till riksdagens andra lagutskott senast den 9 innevarande
mars överlämna yttrande över två inom andra kammaren väckta motioner,
dels nr 131, angående vissa ändringar i gällande bestämmelser örn moder
skapsunderstöd, dels ock nr 196, angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet,
ävensom att till socialdepartementet insända avskrift av
yttrandet.
Förevarande frågor hava förelagts sociala rådets sektion för det statsunderstödda
sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden); utdrag av det vid sektionens
sammanträde den 7 dennes i ärendet förda protokollet finnes bilagt detta yttrande.
För egen del får styrelsen anföra följande.
Motion nr 131.
Vad först beträffar motion nr 131 av herr Spångberg m. fl., förestavas denna
uppenbarligen i huvudsak av den uppfattningen, att de i samband med 1931
års sjukkassereform genomförda åtgärderna för beredande av moderskapshjälp
och moderskapsunderstöd visat sig vara i stort sett ineffektiva och att därför
en helt ny lagstiftning på området är erforderlig. Motionärernas kritik av
den bestående lagstiftningen lider emellertid av åtskilliga överdrifter.
Moderskapshjälpstidens längd.
Det är sålunda visserligen riktigt, att den tid, för vilken moderskapshjälp
enligt sjukkasseförordningen skall utgivas, i förordningen fastställes till 30
dagar för barnaföderska, å vilken 10 § i lagen örn arbetarskydd icke äger tilllämpning.
I realiteten är dock denna understödstid så gott som genomgående
för såväl industriarbeterskor som andra fastställd till 42 dagar. I icke mindre
än 24 centralsjukkassor utgår sålunda moderskapshjälpen genomgående för
42 dagar. Av de återstående fyra centralsjukkassorna meddelar en (Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags arbetares erkända centralsjukkassa), såsom
öppen endast för män, överhuvudtaget icke moderskapshjälp. I en centralsjukkassa
(Göteborgs stads) utgör moderskapshjälpstiden _42 dagar för industriarbeterskor
och 30 dagar för andra. I de två återstående centralsjukkassorna
— Svenska typografförbundets och Sveriges träarbetares — är understödstiden
för industriarbeterskor 56 dagar och för övriga 30 dagar.
Moderskapspenningens belopp.
Mot förevarande motionärers påstående att moderskapspenningens belopp i
allmänhet skulle anses såsom synnerligen otillräckligt kan ställas ett uttalande
i motsatt riktning i motion nr 196, däri det förklaras att mot moderskapspenningen
såsom sådan »intet är att erinra». Att kritiken på denna punkt måste
betraktas såsom i hög grad överdriven framgår också, om man tager i betraktande
den sjukpenning, kvinnliga sjukkassemedlemmar i regel äro tillförsäkrade.
Enligt verkställd utredning voro sålunda vid årsskiftet 1933/1934
28.4 % av samtliga kvinnliga sjukkassemedlemmar tillförsäkrade sjukpenning
örn allenast 1 krona samt 83.6 % sjukpenning örn högst 2 kronor. Sjukpenning
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
över 2 men högst 3 kronor hade 13.2 % av kvinnorna och sjukpenning om 4 kronor
2.6 %. Sjukpenning över 4 kronor hade allt som allt allenast 0.6 % av
kvinnorna.
För jämförelses skull erinras, att moderskapspenningen principiellt utgår
med samma belopp som sjukpenningen, men att moderskapspenningen, därest
barnaföderskan icke är tillförsäkrad sjukpenning eller tillförsäkrad sådan till
lägre belopp än 2 kronor, ändock skall utgå med sistnämnda belopp.
Intet avdrag å moderskapspenningen för barnmorskevården.
Då motionärerna vidare göra gällande, att moderskapspenningen i sin helhet
icke kommer barnaföderskan till godo utan minskas med belopp, motsvarande
kassans kostnader för »lämnad vård (barnmorska eller anstalt)», måste detta
påstående, vad barnmorskevården beträffar, bero på ett missförstånd av sjukkasseförordningens
bestämmelser. Moderskapshjälpen innefattar nämligen
såväl ersättning för barnmorskevård som moderskapspenning. Endast för den
händelsen sjukkassan i stället för barnmorskevård bereder barnaföderskan
vård å förlossningsanstalt kan avkortning för sistnämnda vård ske å moderskapspenningen.
Härvid gäller emellertid en betydelsefull begränsning. Enligt
sjukkasseförordningen (32 § 4:e stycket) må sålunda dylikt avdrag ske
allenast å moderskapspenning, som belöper å vårdnadstiden. Överstiger vårdkostnaden
beloppet av den moderskapspenning, som belöper å vårdnadstiden,
drabbar denna merkostnad uteslutande kassan och får sålunda icke avdragas
å kvinnan för tiden efter vården tillkommande moderskapspenning. Har barnaföderskan
familj eller annan som för sitt uppehälle är av henne väsentligen
beroende, må vidare, såsom också motionärerna erinrat, högst halva moderskapspenningen
på angivet sätt avdragas. Med avseende på detta stadgande
örn rätt att göra avdrag för anstaltsvård må i övrigt erinras att bestämmelsen
härom icke är tvingande. Därest sjukkassa så finner lämpligt, kan den sålunda
underlåta att begagna sig av denna rätt och lämna moderskapspenning
med oavkortat belopp även för den tid barnaföderskan vårdas å förlossningsanstalt.
Moder skap sunder stödsverksamhetens omfattning.
Vad därefter angår den direkt av statsmedel bekostade offentliga moderskapsunderstödsverksamheten
förklara förevarande motionärer kategoriskt, att
förordningen härom »innebär ingen som helst hjälp åt barnaföderskorna». Även
detta påstående innebär enligt styrelsens mening en icke ringa överdrift.
Hjälpen kan visserligen anses knappt tillmätt särskilt för barnaföderskor, som
stå ensamma och utan stöd av make eller försörjare. Men att understödet i allt
fall är uppskattat och icke anses såsom helt och hållet betydelselöst, framgår
av den stora utsträckning, i vilken detsamma redan nu utnyttjas, fast förordningen
i fråga inom flertalet centralsjukkasseområden trätt i kraft först med
ingången av år 1934. Medan sålunda vid lagstiftningens genomförande antalet
moderskapsunderstödsfall för den närmaste tiden ansågs böra uppskattas
till 25,000 per år, uppgick enligt verkställd uppskattning antalet under år
1934 av centralsjukkassorna utgivna dylika understöd till ej mindre än 39,400.
Då antalet understödsberättigade överhuvud taget uppskattats till i runt tal
70.000 per år, framgår härav, att över 56 % av dem, för vilka understöd kunnat
utgå, under år 1934 sökt och erhållit sådant.
Moderskapsunderstödet och den offentliga fattigvården.
I detta sammanhang vill styrelsen vidare beröra en erinran mot moderskapsunderstödsverksamheten,
som kommit till uttryck i såväl förevarande motion
som i motion nr 196 och som går ut på, att för medellösa barnaföderskor mo
-
Andra lagutslcottlts utlåtande Nr 26; bilagor
13
derskapsunderstödet skulle vara mer eller mindre värdelöst, eftersom understödet
tages i anspråk av vederbörande fattigvårdsstyrelser. Endast för fall,
som avses i fattigvårdslagen 62 § 2:a stycket, d. v. s. då barnaföderskan mottagits
till stadigvarande försörjning, föreligger rätt för fattigvårdsstyrelse till
omhändertagande av moderskapsunderstödet. Som regel är dock denna rätt
utan betydelse. Vid dylikt övertagande från fattigvårdens sida torde det
väsentligen gälla kvinnor, som äro intagna å fattigvårds- eller annan dylik
anstalt, och för vilka rätt till moderskapsunderstöd icke föreligger (jfr moderskapsunderstödsförordningen
1 § 2:a stycket). För kvinna, som icke mottagits
till stadigvarande försörjning, föreligger däremot icke någon rätt för
fattigvårdsstyrelsen att omhändertaga henne tillfallande understöd. Har detta
ändock skett, föreligger ett uppenbart felaktigt förfarande från vederbörande
centralsjukkassas sida.
Har fattigvårdsstyrelse till medellös barnaföderska förskottsvis utgivit barnmorskevård
eller annat understöd, kan den däremot, i den mån den icke finner
skäl till eftergift, uttaga ersättning härför av det kvinnan tillerkända moderskapsunderstödet,
sedan detta till henne utbetalats. Det torde också förekomma,
att fattigvårdsstyrelse icke finner sig behöva i dylika fall utgiva understöd
utan hänvisar barnaföderskan till det offentliga moderskapsunderstödet.
Att på denna grund påstå, att moderskapsunderstödet i dylika fall utgår till
fattigvårdsstyrelse och icke till barnaföderskan innebär emellertid ett fullständigt
förbiseende av innebörden i och syftemålet med hela den moderna sociala
försäkrings- och understödsverksamheten. Innebörden i och syftemålet
med denna verksamhet är nämligen just att bereda en bättre och socialt värdigare
form av hjälp och försörjning än den, som ytterst står till buds genom
den offentliga fattigvården. Varje utbyggnad av den sociala försäkrings- och
understödsverksamheten syftar konsekvent till en begränsning av fattigvårdens
uppgifter och verksamhet.
Vad i övrigt beträffar moderskapsunderstödet får styrelsen hänvisa till vad
nedan yttras i fråga om motion nr 196.
Motionen innebär ett upprivande av 1931 års beslut.
Frånsett de statsfinansiella konsekvenserna av den i motionen ifrågasatta
lagstiftningen örn moderskapshjälp, vilka sannolikt skulle bliva högst allvarliga,
skulle denna lagstiftning innebära ett upprivande av hela den grund för samhällets
understöd åt barnaföderskor, som genomfördes år 1931 och som innebär
en samverkan på detta område mellan den på inbördes understöd vilande
sjukhjälpsverksamheten och en direkt av det allmänna bekostad understödsverksamhet.
Med en offentlig moderskapshjälpsverksamhet av den storlek
och omfattning, som i motionen avses, skulle uppenbarligen icke föreligga vare
sig behov eller utrymme för en moderskapsförsäkring genom sjukkassorna.
Ett dylikt upprivande av ett tidigare beslut skulle förutsätta, att 1931 års
lagstiftning visat sig vara i väsentliga delar otillfredsställande eller ineffektiv.
Något sådant torde icke med fog kunna göras gällande. Styrelsen är
för sin del tvärtom av den uppfattningen, att den nu gällande lagstiftningen,
trots att den endast jämförelsevis så kort tid varit i verksamhet, i stort sett fungerat
ganska väl och bland allmänheten mottagits med erkännande och förståelse.
Motion nr 190; tolkningen av uttrycket barnmor skev år d.
I motion nr 196 framställes till en början vissa erinringar i fråga om det
sätt, varpå bestämmelsen i sjukkasseförordningen örn barnmorskevård tillämpats
av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen har enligt motionärernas åsikt
tolkats för snävt, varigenom uppstått vissa ojämnheter vid tillämpningen.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
I anledning härav får styrelsen anföra följande.
Enligt ovanberörda bestämmelse (32 § andra stycket i sjukkasseförordningen)
skall moderskapshjälpen omfatta bl. a. ersättning enligt fastställd taxa
för biträde av barnmorska vid förlossningen (kurs. av styrelsen). Någon
vägledning vid tolkningen av denna föreskrift kan icke hämtas vare sig av
Kungl. Maj:ts proposition (nr 75) till 1931 års riksdag eller de yttranden,
som under förberedelserna för propositionen avgåvos av myndigheter och andra.
Vid tillämpningen har därför styrelsen haft att följa de föreskrifter angående
ersättning åt barnmorskor, vilka fastställts i de av vederbörande barnmorskestyrelser
fastställda taxorna. Som regel äro dessa taxor uppställda
på sådant sätt, att först upptages under en rubrik ersättning för biträde vid
förlossning (eller missfall) samt därefter under en eller flera rubriker ersättning
för övriga på barnmorskan ankommande förrättningar (rådfrågningar,
urinundersökningar, efterskötsel m. m.) med visst belopp per förrättning. Med
den definition av barnmorskevården, som sjukkasseförordningen innehåller,
har styrelsen ansett, att i denna vård icke skall innefattas annan ersättning
än som upptages under förstnämnda rubrik (ersättning för biträde vid förlossning).
Undantagsvis upptages emellertid i en del barnmorsketaxor — för Stockholms,
Malmöhus och Gävleborgs län samt för vissa städer, som äro undantagna
från indelningen i barnmorskedistrikt (Stockholm, Göteborg, Malmö,
Hälsingborg, Gävle m. fl.) — arvode i en klump, innefattande ersättning för
såväl själva förlossningen som ett antal efterskötningar. Eör dessa fall har
styrelsen ansett kassan berättigad till statsbidrag, beräknat på grund av detta
klumparvode.
I likhet med motionärerna kan man ju anse en dylik tillämpning innebära
en viss obillighet och styrelsen har för sin del ingen invändning att göra emot
att en rättelse härutinnan sker. Men styrelsen vill på samma gång framhålla,
att med den formulering, som lämnats i sjukkasseförordningen, någon annan
tillämpning icke varit möjlig. Styrelsen vill också erinra, att besvär hittills
icke anförts över den tolkning, som styrelsen ansett sig tvungen giva åt hithörande
bestämmelser.
Ändring av hithörande stadgande i sjukkasseförordningen.
För att i barnmorskevård, som meddelas av erkänd centralsjukkassa, skall
inrymmas även efterskötsel, fordras en ändring i 32 § 2:a stycket sjukkasseförordningen,
innebärande att i barnmorskevården skall ingå ersättning för
biträde av barnmorska »vid och efter förlossningen». Ifrågasättas kan, örn
icke steget borde tagas fullt ut och i sjukkassornas barnmorskevård innefattas
all vård av barnmorska såväl vid som före och efter barnsbörden. Hela
frågan om ett rationellt ordnande av den s. k. för- och eftervården i .sammanhang
med havandeskap och barnsbörd är emellertid f. n. föremål för övervägande,
varför i avvaktan härpå sjukkassornas medverkan lämpligen torde
böra begränsas till den egentliga förlossningshjälpen och vad därmed äger
samband. En ytterligare anledning att nu icke gå längre finner styrelsen i
det av förevarande motionärer framställda yrkandet om utredning rörande en
fullständig omgestaltning och förstatligande av hela barnmorskevården.
Med avseende på den sannolika kostnaden för den av styrelsen ifrågasatta
utvidgningen av barnmorskevården må framhållas, att hela antalet barnsbördsfall,
för vilka moderskapshjälp utgives av sjukkassorna, f. n. torde kunna
uppskattas till i runt tal 12,000 per år. Av skäl, som ovan anförts, torde
emellertid av dessa barnaföderskor i runt tal 2,500 redan med nuvarande avfattning
av barnmorsketaxorna äga rätt till ersättning även för efterskötseln.
Ersättningen för efterskötseln torde kunna uppskattas till i genomsnitt 2 kro
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26 J bilagor.
15
nor per gång. Med hänsyn bl. a. till de stora avstånden, som på många håll
lägga hinder i vägen för en mera ordnad efterskötsel, torde antalet efterskötningar
kunna antagas uppgå, högt räknat, till ett antal av 5 på varje barnsängsfall.
Enligt dessa antaganden och beräkningar skulle ett genomförande
av den av styrelsen ifrågasatta utvidgningen av barnmorskevården komma att
draga en årlig kostnad av 95,000 kronor (9,500 X 2 X5). Under förutsättning
att halva kostnaden för barnmorskevården fortfarande utgår i form av
statsbidrag skulle statsverkets utgifter härför stiga med 47,500 kronor per år.
Dessa beräkningar gälla emellertid endast i fråga örn det nuvarande sjukkassebeståndet.
I den mån sjukkassornas medlemsantal framdeles kan väntas
stiga, skulle givetvis både sjukkassornas och statsverkets kostnader komma att
ökas.
Det offentliga moderskapsunderstödet.
Vad därefter beträffar den av förevarande motionärer yrkade förbättringen
av den statliga moderskapsunderstödsverksamheten, får styrelsen till en början
anföra följande.
Vid föredragning inför K. Maj :t av hithörande ärenden anförde chefen för
socialdepartementet vad särskilt beträffar de ifrågasatta anordningarna för
införande av åtgärder till ekonomiskt stöd åt barnaföderskor (Kungl. Maj:ts
proposition (nr 75) till 1931 års riksdag, sid. 100) bl. a. följande: »En stödverksamhet
till lindrande av kostnaderna i samband med barnsbörd måste anses
utgöra ett led i en genomförd social försäkrings- och hjälpverksamhet.
— — — Det egentliga syftemålet med stödåtgärder av nyssnämnd beskaffenhet
är nämligen att sätta barnaföderskorna i stånd att bereda sig själva och
barnet en mera ändamålsenlig vård, än de med egna resurser eller genom eljest
enligt lag utgående försörjningsbidrag från ena eller andra hållet kunna
förskaffa sig. Såsom av det följande kommer att framgå, har jag också vid
utformandet av reglerna för den hjälpverksamhet, som jag anser mig böra förorda,
hållit detta syfte för ögonen och sökt genom särskilda anordningar vinna
garanti för att det skall bliva behörigen tillgodosett.»
I enlighet med den sålunda uttalade principiella ståndpunkten, att moderskapsunderstödet
i främsta rummet vore avsett att användas för täckande av
kostnaderna för barnmorskevård eller vård å förlossningsanstalt, intogs som
bekant i förordningen (8 § andra stycket) ett stadgande som ålägger vederbörande
sjukkassor att av understödet innehålla belopp, motsvarande ersättning
enligt gällande taxa för dylik vård, ävensom att på begäran tillhandahålla
detta belopp åt barnmorskan eller förlossningsanstalten.
Dessa bestämmelser hava sålunda tillkommit uteslutande i ändamål att garantera
att barnaföderskan erhåller den vid förlossningen behövliga vården
och skötseln och avse icke att i dessa hänseenden försätta henne i något
slags omyndighetstillstånd. Styrkes, att ersättning för vården utgives av
kvinnan själv eller av annan för hennes räkning, utbetalas givetvis understödet
oavkortat direkt till henne. Det kan i övrigt framhållas, att sådant
innehållande av moderskapsersättningen enligt vad erfarenheten visat blott
tillämpas i ett jämförelsevis mindre antal fall. Beträffande 34,780 under år
1934 utgivna och till styrelsen redovisade moderskapsunderstöd hade sålunda
understödet eller oftast del därav innehållits endast i 4,413 fall i och för ersättning
för barnmorskevård och i 2,315 fall för anstaltsvård.
Av vad ovan anförts torde framgå, att syftemålet med det statliga moderskapsunderstödet
i främsta rummet varit att betrygga behovet av harnsängsvård.
Att emellertid statsmakterna icke hade endast detta behov i tankarna
nian ilven syftade till ett direkt stihl åt barnaföderskan som bidrag till övriga
av barnsbörden föranledda utgifter framhålles emellertid i motiveringen och
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
framgår i övrigt av den formulering, som givits åt 1 § första stycket i moderskapsunderstödsförordningen,
nämligen att understödet skulle utgå till kvinna,
»som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader» är i behov av
sådant understöd.
De faktiska kostnaderna för barnmorskevård och anstaltsvård.
För att örn möjligt utröna, till vilket belopp kostnaderna för barnmorskevård
eller vård å förlossningsanstalt i allmänhet kunna antagas uppgå för barnaföderska,
som kommit i åtnjutande av moderskapsunderstöd, har styrelsen undersökt,
huru förhållandena i detta hänseende gestaltat sig år 1934 i de fall, då jämlikt
8 § andra stycket i förordningen kostnaderna för dylik vård innehållits av
vederbörande centralsjukkassor. Såsom redan anförts utgjorde antalet dylika
fall inalles 6,728, av vilka 4,413 gällde ersättning för barnmorskevård och
2,315 ersättning för vård å förlossningsanstalt. Utredningen visar, att ersättning
för barnmorskevård utgjort i genomsnitt kronor 12:50 per fall och
ersättningen för vård å anstalt i genomsnitt kronor 25:15. Beräkningens tillförlitlighet
bestyrkes, vad barnmorskevården beträffar, av en jämförelse med
motsvarande kostnad vid den genom centralsjukkassorna meddelade moderskapsförsäkringen.
För moderskapshjälpsförsäkrade kvinnor utgjorde år 1933
den genomsnittliga kostnaden för barnmorskevården kronor 11:28 per barnsängsfall.
Såvitt man av dessa beräkningar får döma, skulle sålunda, då barnmorska
anlitas, i genomsnitt något mer än halva moderskapsunderstödet kunna disponeras
för andra med barnsbörden sammanhängande utgifter, medan däremot
något dylikt överskott icke i allmänhet kan väntas uppstå, därest anstaltsvård
anlitas.
Komplettering av moderskapsunderstödet med barnmorskevård.
För förbättring av moderskapsunderstödet ifrågasättas i motionen tvenne
olika alternativ, nämligen antingen en förhöjning av understödet till exempelvis
50 kronor eller ock att det nuvarande understödet örn 30 kronor kompletteras
med fri barnmorskevård. Av dessa båda alternativ finner styrelsen det
sist anförda äga avgjorda företräden. Då barnmorsketaxorna växla ganska
mycket inom olika barnmorskedistrikt och även i övrigt äro uppbyggda efter
olika grunder bl. a. med hänsyn till vederbörande patienters inkomst- och förmögenhetsförhållanden,
skulle på detta sätt moderskapsunderstödsverksamheten
komma att bliva jämnare och mera ändamålsenligt avpassad.
Vid övervägande av en förbättring i ena eller andra riktningen av moderskapsunderstödet
är det enligt styrelsens mening framför allt tvenne omständigheter,
som äro förtjänta att tagas i betraktande. I första rummet torde
sålunda böra undersökas, huruvida den nu gällande regeln för behovsprövningen
bör bibehållas oförändrad eller örn icke behörighetskraven härvid böra
skärpas. Redan i sitt utlåtande till Kungl. Maj:t den 26 juni 1930 över moderskapsskyddssakkunnigas
betänkande gjorde styrelsen vissa erinringar mot den
föreslagna behörighetsgränsen. »Ett betydande antal av de kvinnor», framhöll
härvid styrelsen, »som på detta sätt skulle anvisas att vid barnsbörd anlita
det allmänna, befinner sig nämligen i den ekonomiska situation, att de
både vilja och kunna sörja för sig själva och eventuellt genom att ingå i en
statsunderstödd sjukkassa förskaffa sig det understöd, de själva anse sig behöva.
» Genomföres en så avsevärd förhöjning av moderskapsunderstödet, som
i motionen ifrågasättes, måste ökad vikt tillerkännas åt denna av styrelsen
anförda synpunkt och en begränsning i en eller annan riktning av de understödsberättigades
antal tagas under grundligt övervägande.
En omständighet, som icke heller kan förbigås, är den av motionärerna fram -
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
17
förda tanken på en omorganisation av hela barnmorskeväsendet. Omorganiseras
barnmorskeväsendet i sådan riktning, att distriktsbarnmorskorna anställas^ och
avlönas av staten och blir som en följd härav barnmorskevården helt och hållet
kostnadsfri, kommer frågan örn moderskapsunderstöden i ett helt nytt läge.
Det i motionen anförda motivet för förbättring av understödet kommer ju i
så fall att i stort sett bortfalla. Genom barnmorskereformen skulle ju barnaföderskorna
erhålla den förbättring i sina villkor, som åsyftas genom förhöjningen
av understödet.
Barnmorskeväsendet ligger utanför de ämbetsuppgifter, styrelsen har att
handlägga, och även i övrigt finner styrelsen skäl icke föreligga att yttra sig
rörande den i motionen berörda omorganisationen av denna del av den offentliga
hälsovården. Ur sjukkasseverksamhetens synpunkt skulle det utan tvivel
få betraktas som en fördel, örn sjukkassorna sluppo ifrån denna detalj av sin
understödsverksamhet. Huruvida ett förstatligande på föreslaget sätt av barnmorskevården
skulle under alla förhållanden vara att betrakta som en förbättring
för sjukkassemedlemmar och andra, med vilka barnmorskorna hava att
träda i förbindelse, synes dock kunna ifrågasättas. Den intima kontakt, i
vilken barnmorskorna komma till befolkningen, och särskilt kvinnorna, gör
frågan örn deras anställning synnerligen ömtålig och förtjänt av noggrant övervägande.
Helt fritagna från att syssla med barnmorskevården skulle för
övrigt sjukkassorna ändock icke bliva. Vid sidan av de statsanställda barnmorskorna
skulle väl även framgent komma att finnas fritt praktiserande barnmorskor,
vilkas tjänster även sjukkassemedlemmar kunde tänkas komma att
anlita.
Stockholm den 9 mars 1935.
Gunnar Huss.
Theofil Andersson.
Bilaga B 2.
Sjnkkassenämndens yttrande till Socialstyrelsen.
Transumt av protokoll, hållet vid sammanträde med
sociala rådets sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet
(sjukkassenämnden) den 7 mars 1935.
§ 3.
Meddelade ordföranden, att till överläggning skulle upptagas tvenne i riksdagens
andra kammare väckta motioner, nämligen
1) av fru Nordgren m. fl., angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet
(motion nr 196),
2) av herr Spångberg m. fl., angående vissa ändringar i gällande bestämmelser
örn moderskapsunderstöd (motion nr 131).
§ 4.
Redogjorde byråchefen Andersson för dagens överläggningsämne.
Bihang till riksdagens protokoll 1985. 9 sami. £ avd. Nr 26.
2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr £6; bilagor.
§ 5.
_ I anslutning till fru Nordgrens motion erinrade lir Eriksson örn att erkänd
sjukkassa enligt föreskrift i sjukkasseförordningen skall lämna barnaföderska,
som är medlem i kassan, ersättning enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska
vid förlossningen (barnmorskevård) eller för vård å allmän sal å förlossningsanstalt.
Hr E. hade i motsats till socialstyrelsen tolkat denna bestämmelse
så, att alla kostnader för barnmorskevård enligt taxan skulle ersättas
av de erkända kassorna, således även vad barnaföderskan utgivit till barnmorskan
i arvode för exempelvis efterskötsel. Enligt talarens mening vore det
av synnerlig vikt, att bl. a. efterskötsel bestredes av kassorna. Vad beträffade
barnmorskevarden och i samband därmed den eventuella omläggningen av barnmorskeväsendet
hade talaren funnit frågan rätt svårlöst i vissa avseenden, vilket
även gällde frågan rörande ordnandet av förlossningsanstaltsvården på
lämpligaste sätt. ^ De ekonomiskt sämst ställda barnaföderskorna förlösas ofta
i hemmet, även då bostads- och familjeförhållandena motivera vård på förlossningsanstalt.
Hr Byttner framhöll, att den stora nedgången i antalet födelser i riket medfört,
att barnmorskorna på sina håll nu ha endast 2—3 förlossningsförrättningar
per år. Hr B. påpekade, att barnmorskeväsendet utmärkes av bl. a.
ganska egenartade anställningsförhållanden och erinrade örn att statens sjukvårdskommitté
avgivit betänkande och förslag, som berörde även spörsmålet om
vissa omläggningar av nuvarande system. Medicinalstyrelsen torde komma att
gå fram på delvis de linjer, fru Nordgren föreslagit i sin motion.
Eru Nordgren redogjorde för sin ställning i frågan.
Hr Holmgren ville beteckna såsom mindre lyckligt för de erkända sjukkassorna,
att handhavandet av moderskapsunderstöden uppdrogs åt dem. Man
hade väntat sig att kassorna därigenom skulle kunna öka sitt medlemsantal,
men den ökning, som ägt rum, finge nog härledas till andra orsaker. I Skåne
hade man irriterats av att förmånerna äro olika i skilda delar av centralsjukkasseområdet
allt efter resp. barnmorsketaxors bestämmelser. I Malmöhus
län inräknas efterskötsel i barnmorskevården, vilket däremot icke är fallet i
Kristianstads län. Taxorna borde i stället varit enhetliga och både för- och
eftervård inräknats i barnmorskevården. Den i 8 § 2 :a stycket i moderskapsförordningen
föreskrivna skyldigheten för sjukkassan att vid utbetalning av
moderskapsunderstöd innehålla så stort belopp, som motsvarar ersättning till
barnmorskan eller förlossningsanstalten för erhållen vård, hade även skapat
misstämning. Hr H. ansåg nödvändigt ändra bestämmelserna i berörda avseenden,
örn man ville undvika att handhavandet av moderskapsunderstöden i
fortsättningen menligt inverkar på sjukkassornas egentliga verksamhet.
Fru Nordgren framhöll, att de erkända sjukkassorna avsetts att vara organ
för socialförsäkringen och att de därför icke böra söka undandra sig att handha
moderskapsunderstöden. Genom ordnandet av barnmorskeväsendet på sätt
fru Nordgren föreslagit i sin motion, skulle de av herr Holmgren berörda olägenheterna
i stort sett bortfalla.
Hr Byttner framhöll att de erkända kassorna ej finge utgöra självändamål
utan borde, på sätt som föreskrivits i 1931 års lagstiftning, hjälpa till med samhällsarbetet.
Befunnes kassorna icke villiga härtill, bleve konsekvensen att
grunderna för statsbidragen till kassorna borde omläggas. Man finge ej överdriva
de olägenheter, sjukkassorna förorsakats genom moderskapsunderstöden
och borde icke heller bortse från, att det kräves tid för anpassning, då en ny
ordning genomförts.
Hr Martin Andersson anslöt sig till herr Byttners uppfattning i fråga örn
förläggningen av moderskapsunderstöden. Inga andra organ vore bättre lärn
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
19
pade att handha nämnda understöd än de erkända kassorna. Hr A. sage
för sin del gärna att understöden kunde höjas t. o. m. i den utsträckning, som
föreslagits i hr Spångbergs m. fl. motion, örn det lage inom möjlighetens gränser
finansiellt sett; så torde emellertid icke vara fallet. Understöden finge
dessutom icke bli större än de statsbidrag, kassorna mottaga för moderskapshjälp
till sina medlemmar. De olägenheter, som visat sig vidlåda det nuvarande
systemet, skulle i stort sett bortfalla om det allmänna helt åtoge sig kostnaderna
för barnmorskorna på i huvudsak det sätt, som föreslagits av fru
Nordgren.
Hr A. ville i anslutning härtill uttala, att den anmälningsavgift av 2 kr.,
barnaföderska skall erlägga till kassan enligt 6 §, 2:a stycket i moderskapsförordningen,
borde slopas. I stället borde kassorna tillerkännas direkt statsbidrag
för sitt arbete.
Samtidigt med moderskapsunderstöden borde även moderskapshjälpen från
sjukkassorna till medlemmarna tagas under omprövning. Det hade visat sig,
att bestämmelserna i 32 § 5:e stycket i sjukkasseförordningen rörande utbetalning
av moderskapshjälp för tid, då barnaföderskan är berättigad uppbära
sjukhjälp, medfört slitningar mellan central- och lokalsjukkassorna. Naturligt
vore, örn moderskapshjälpen först och främst utginge, så att lokalsjukkassorna
icke belastades med sjukhjälp under barnbördstiden. På grund av
olikheten i legosängsavgifterna vid anstalterna kan kvinnan dessutom komma
att få vidkännas högre kostnader för sjukdom, som uppträder i samband med
barnsbörd.
Hr Toresson ansåg att moderskapsunderstödens handhavande icke bort uppdrag^
åt de erkända kassorna, innan omorganisationen fullt genomförts. Centralsjukkassorna
ha ofta stora svårigheter att kunna åstadkomma de utredningar,
som skola föregå beviljandet av understöden. Betydande kostnader åsamkas
härigenom kassorna, så att den ersättning dessa åtnjuta i form av anmälningsavgifter
icke är tillräcklig. Emot bestämmelserna i moderskapsförordningen
ville hr T. anmärka bl. a., att de barnaföderskor, som kunna få hjälp
av fattigvården, ofta ej ha någon nämnvärd fördel av moderskapsunderstödet,
enär därav skall innehållas barnmorskearvodet och, i förekommande fall, kostnaderna
för vård å förlossningsanstalt. Hr T. ansåg ofrånkomligt att vidtaga
ändringar i moderskapsförordningen och att en utredning i sådant syfte vore
önskvärd.
Hr Lindberg framhöll, att överföring av moderskapsunderstödens handhavande
från de erkända sjukkassorna till annat organ komme att medföra
skadliga verkningar för kassorna. I övrigt vore emellertid utredning rörande
ändringar i grunderna för moderskapsunderstöden önskvärd.
Byråchefen Andersson beklagade att meningsskiljaktigheter uppstått rörande
innebörden av bestämmelserna i barnmorsketaxorna rörande särskilt . efterskötsel
vid barnsbörd, men framhöll att kungl, styrelsen icke kunnat intaga
annan ståndpunkt än som skett. De slitningar mellan de erkända kassorna
inbördes eller i förhållande till understödstagarna, som föranletts av moderskapsförordningen,
hoppades talaren icke varit svårartade. I varje fall finge
man ej alltför mycket rätta sig efter erfarenheten under endast 1 ä l1/2 år. Redan
nu hade, såvitt kunnat bedömas, förhållandena ändrats till det bättre i
olika avseenden. Vad beträffade de erkända sjukkassornas ställning till handhavandet
av moderskapsunderstöden finge man ej bortse från, att en av avsikterna
med sjukkassereformen varit att göra sjukkassorna lämpade till lokala
organ för statlig social verksamhet överhuvud.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
§ 6.
Nämndens samtliga ledamöter enade sig örn att, under åberopande av sina
under diskussionen gjorda uttalanden, tillstyrka bifall till det i fru Nordgrens
m. fl. motion (nr 196) framställda yrkandet örn utredning i ämnet.
§ 7.
Under åberopande av sitt i föregående § gjorda uttalande beslöt nämnden
enhälligt avstyrka bifall till herr Spångbergs m. fl. motion (nr 131).
§ 8.
Upplöste ordföranden sammanträdet.
Vid protokollet:
Ragnar Engström.
Justeras:
G. Huss.
Martin Andersson.
Gust. Lindberg.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
Ragnar Engström.
Bilaga C.
Svenska sjukkasseförbundet.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss i januari månad innevarande år har andra lagsutskottet berett
Svenska Sjukkasseförbundet tillfälle att avgiva yttrande över tvenne i riksdagens
andra kammare väckta motioner, nr 131 av herr Spångberg m. fl. och
nr 196 av fru Olivia Nordgren m. fl., angående förbättring av det statliga
moderskapsunderstödet.
I anledning härav får Svenska Sjukkasseförbundet anföra följande.
Den av herr Spångberg m. fl. berörda frågan har av förbundet redan varit
under behandling och lett till beslut så tillvida, att de erkända sjukkassorna
i landet ombetts ta ställning till och meddela sin mening rörande bl. a. en
höjning av det offentliga moderskapsunderstödet. Då emellertid ytterst få
kassor hittills insänt svar å denna förbundets anmodan och något ställningstagande
på den grund från dess sida icke nu kan ske, måste förbundet för
närvarande avstå från att yttra sig örn de synpunkter, man lägger på det i
motionen upptagna spörsmålet.
Vad beträffar den av fru Olivia Nordgren m. fl. väckta motionen, behandlas
ju frågan ur andra synpunkter. Det finns enligt förbundets mening i motiveringen
mycket, som är av stort värde och intresse. Vad som säges örn centralsjukkassas
skyldighet att lämna ersättning för själva förlossningshjälpen men
icke för efterskötseln är en sak, som förbundet gärna skulle vilja ha ändrad
i överensstämmelse med motionärernas önskan. Likaså är vad som yttras örn
de mycket till beloppet varierande barnmorsketaxorna värt allt beaktande, och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor. 21
förbundet anser sig i stort sett kunna biträda de i motionen framförda synpunkterna.
''
Beträffande åter frågan örn omorganisation av vårt barnmorskeväsende på
sätt i motionen skisserats, kan förbundet biträda den säkerligen allmänt utbredda
uppfattningen, att en utredning av hela detta spörsmål är nödvändig.
Förbundet är även ense med motionärerna däri, att de erkända kassorna i görligaste
mån böra befrias från handhavandet av moderskapsförsäkringen överhuvud
taget.
Denna fråga kan enligt förbundets bestämda mening endast lösas effektivt
på ett sätt, nämligen genom obligatorisk moderskapsförsäkring, och vill förbundet
därför uttala det önskemålet, att denna utväg även måtte bli föremål
för övervägande, därest riksdagen biträder motionärernas hemställan örn utredning.
Under hänvisning till vad ovan anförts får förbundet ansluta sig till den av
fru Olivia Nordgren m. fl. uttalade önskan örn utredning angående det statliga
moderskapsunderstödet på i motionen anförda grunder.
Stockhlm den 6 februari 1935.
Å Styrelsens för Svenska Sjukkasseförbundet vägnar:
Knut Andersson.
Erik Olof Wiklund.
Bilaga D.
Svenska barn morsk efil rön udel.
Till riksdagens andra lagutskott.
Svenska barnmorskeförbundet har med stor tacksamhet mottagit lagutskottets
erbjudande att få inkomma med yttrande över de i andra kammaren väckta
motionerna nr 131 av herrar Spångberg m. fl. och nr 196 av fru Nordgren
m. fl. angående förbättring av det statliga moderskapsunderstödet. Förbundsstyrelsen
vill med anledning härav vördsamt göra följande uttalande.
Beträffande motionen nr 131 av herrar Spångberg m. fl. vilken avser att
lämna väsentligt kraftigare ekonomiskt stöd åt mindre bemedlade barnaföderskor
än det nu utgående, kan styrelsen ej uttala annat än att ett undanröjande
av ekonomiska svårigheter är en nödvändig förutsättning för en god barnbördsvård
i fattiga och mindre bemedlade hem. Därför behöves ingen motivering.
Styrelsen vill dock påpeka att en del av det statliga ekonomiska
understödet med fördel kan utgå i form av fria naturaprestationer såsom fri
barnbördsvård, fri hemhjälp, fri eller till avsevärt nedsatt pris lämnad spädbarnsutstyrsel
o. d.; understödet kommer då säkrare sitt egentliga ändamål
till godo. Huru stort det statliga understödet bör göras och huru långt det
bör sträcka sig, anser sig styrelsen sakna förutsättningen att bedöma; här äro
statsfinansiella faktorer de avgörande.
Motionen nr 196 av fru Nordgren m. fl. berör en samhällelig angelägenhet
av allra största betydelse. I densamma framhålles dels behovet av förbättrad
moderskapsvård åt icke försäkrade barnaföderskor, dels föreslås att moderskapsunderstödsberättigade
skola beredas kostnadsfri såväl förlossningshjälp
som för- och eftervård. Motionärerna yttra vidare: »Vi ifrågasätta nämligen
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 96; bilagor.
huruvida det inte nu vore lämpligt att en omorganisation av vårt barnmorskeväsende
ägde rum i sådan riktning, att distriktsbarnmorskorna helt avlönades
och de nuvarande taxorna slopades, samt att i distriktsbarnmorskornas tjänstgöringsskyldigheter
inginge att kostnadsfritt biträda vid förlossning och ägna
nödig efterskötsel åt såväl barnaföderskor, försäkrade i de erkända sjukkassorna,
som icke försäkrade barnaföderskor, vilka äga att uppbära statligt moderskapsunderstöd.
»
Förbundsstyrelsen ser i detta citat den del av motionen som främst bör bli
föremål för dess utlåtande.
Med glädje erfara barnmorskorna att deras alltför länge försummade löneförhållanden
nu framförts till behandling i riksdagen. Emellertid måste förbundsstyrelsen
framhålla, att denna fråga icke kan behandlas enbart såsom
en isolerad lönereglerings fråga. Till motivering av denna åsikt får styrelsen
anföra följande.
Barnmorskornas inkomster ha av ålder varit fördelade på fast lön och arvode
enligt taxa för varje enskild förrättning. På grund av ändrade förhållanden
inom barnbördsväsendet — en minskad nativitet och barnsbördernas
allt mer fortgående överflyttning från hemmen till anstalter — har emellertid
under de senare åren den forna relationen mellan lön och arvode förskjutits
högst avsevärt. Frånsett en del undantagsfall spelar numera arvodena
för de särskilda arbetsprestationerna en mycket oväsentlig roll för barnmorskornas
ekonomi, ja t. o. m. så ringa, att man i stort sett kan bortse därifrån,
när det gäller att bedöma barnmorskornas allmänna ekonomiska belägenhet,
som för den skull i stort sett blivit vida sämre än den från början avsedda.
Ur barnmorskornas synpunkt skulle sålunda en utökning av lönen såsom kompensation
för en borttagen taxa uteslutande kunna betraktas såsom en fördel
och såsom en av utvecklingen nödvändiggjord reglering. Detta leder emellertid
till den paradoxala situationen att — örn barnmorskorna ej skola sänkas
ned till de forna jordegummornas nivå — deras lön måste höjas därför att,
och i samma mån som, deras arbetskvantitet minskar. Det måste på något
sätt ordnas, sa att de kunna bibehålla den levnads- och yrkesstandard, som
är nödvändig för personer i deras mycket ansvarsfulla ställning och för tillgodoseende
av en god moderskapsvård. Barnmorskan får ej heller tvingas
att göra sin existens beroende av inkomster utom yrket, som då på grund av
minskade arbetstillfällen kail bli snart sagt blott en bisysselsättning. I sådana
fall har barnmorskan därtill ytterligt svårt att bibehålla vare sig intresset
för yrket eller sin yrkesskicklighet på en tillräckligt hög nivå. Å andra
sidan är det ur statsfinansiell synpunkt en uppenbar absurditet att uppehålla
en kår av väl och tillräckligt avlönade barnmorskor, som under stora
delar av året gå arbetslösa.
En reglering av barnmorskornas löner måste därför oskil jaktlig en sammankopplas
med en reglering av deras arbetsförhållanden. Detta blir enligt styrelsens
mening en ofrånkomlig konsekvens för utredningsarbetet, och den för
barnmorskorna viktigaste följden.
^ -Förbundsstyrelsen har mycket att anföra i detta sammanhang, men avstår
därifrån i förhoppning örn att framdeles fa tillfälle att uttala sig redan på
ett tidigt stadium av den i motionen begärda utredning, som styrelsen livligt
hoppas att riksdagen kommer att besluta. Den vill dock framhålla, att beträffande^
arbetsorganisationen den i stort sett ansluter sig till det av Statens
sjukvardskommitté framlagda förslaget till förlossningsvårdens organisation,
varvid den dock icke kan underlåta ett påpekande, att där framlagda siffror
angående barnmorskornas avlöningsförhållanden äro felaktiga och missvisande.
Dels uppgives nämligen att minimilönen nu utgår med 800 kronor i stal
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
23
let för lagstadgade 950 kronor, dels synas kommitterade alldeles hava förbisett
den utomordentligt viktiga omständigheten att flertalet distriktsbarnmorskor
av sina kommuner uppbära vida mer än den för kommunerna lagstadgade
mimmiandelen i lönen. En lönereglering enligt sjukvårdskommitténs
riktlinjer bleve för den skull i hög grad ödesdiger för barnmorskekåren.
Styrelsen vill på det livligaste instämma i motionärernas åsikt att all av
barnmorskorna utövad moderskapsvård, sålunda även för- och eftervård, bör
vara kostnadsfri för till moderskapsunderstöd berättigade barnaföderskor. Den
skulle t. o. m. vara benägen förorda, att möjligheter till både kostnadsfri förvård
och kostnadsfri eftervård även efter barnsängsvården bereddes samtliga
barnaföderskor, åtminstone under en viss övergångsperiod. Det gäller här att
utreda ett par synnerligen viktiga hälsovårdsformer eller rättare sagt hälsoövervakningsformer,
och tills övertygelsen örn nödvändigheten därav inträngt i
folkmedvetandet, måste propagandan göras synnerligen aktiv. Men en sådan
propaganda försvåras, örn man icke blott skall så att säga psykiskt tvinga
kvinnorna till undersökning, utan även förmå dem att betala därför. Det aktiva
arbetet kunde överlåtas på barnmorskorna att utföras i enlighet med av
vederbörande myndighet godkända planer och finansieras av staten. Ehuru
utformandet av detta förslags detaljer tillkommer den i motionen föreslagna
utredningen vill styrelsen dock redan nu framhålla att ett sådant såsom temporärt
avsett arrangemang tämligen snabbt torde kunna införas och bliva till
en reglering tills vidare av barnmorskornas såväl löne- som arbetsförhållanden
under den övergångsperiod, som är nödvändig tills den definitiva regleringen
hunnit bli utarbetad och genomförd.
Till vad motionärerna anföra beträffande sjukkassornas förhållanden i vad
angår moderskapsvården, vill förbundsstyrelsen lägga ytterligare en synpunkt.
Samarbetet mellan sjukkassorna och barnmorskorna bör göras betydligt
intimare och effektivare än vad som hittills skett. Inom centralsjukkassornas
styrelser är visserligen sjukvårdssakkunskapen tillgodosedd genom till
varje kassa adjungerad läkare. Det är emellertid uppenbart att läkarens uppgift
framför allt blir att medverka vid lösandet av de problem som angår
kroppssjukvården i allmänhet och som ingå i sjukkassornas huvudsakliga verksamhet.
Även om moderskapshjälpen och moderskapsunderstöden blott omfatta
en ringa del av sjukkassornas verksamhet, utgöra de för den skull dock
ingen oviktig detalj. De ge vidare upphov till specialproblem av helt annan
karaktär än sjukvårdsproblemen i övrigt. Det synes därför styrelsen ytterst
önskvärt, att jämväl moderskapsvårdens speciella utövare, barnmorskan, blir
representerad inom sjukkassornas styrelser. För dessa borde tillgången av hennes
stora erfarenhet från det löpande arbetet bland den fattiga befolkningen
säkerligen bli av mycket stort värde för bedömandet av hithörande problem.
I detta sammanhang vill styrelsen framhålla det lämpliga i att åt barnmorskorna
lämna uppdraget att mottaga i sjukkasselagen stadgad anmälan om
förestående förlossning. Den blivande modern, särskilt den ogifta, vänder sig
nog med större trygghet till sin barnmorska än till annan ofta kanske manlig
kassefunktionär. Barnmorskan finge också därmed ett osökt tillfälle till en
första kontakt med kvinnan samt möjlighet att inrikta hennes tankar på nödvändigheten
av förebyggande vård, att lämna nödiga råd m. m.
Vid Svenska Barnmorskeförbundets sista allmänna möte i Karlstad sommaren
1934 diskuterades här nämnda synpunkter på samarbetet mellan sjukkassan
och barnmorskan, och därvid uttalades samfällt denna frågas stora betydelse
för barnmorskorna och framför allt för deras klientel.
Styrelsen flir Svenska Barnmorskeförbundot får sålunda på det allra var -
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.
mäste tillstyrka den i fru Nordgrens m. fl. motion begärda utredningen angående
möjlighet att snarast utvidga det statliga moderskapsunderstödet och därmed
sammanhängande förhållanden. Styrelsen vågar därvid vördsamt hemställa
dels att dess här gjorda påpekanden angående utredningens uppgift
måtte beaktas, dels ock att den på ett eller annat sätt måtte beredas tillfälle att
redan på ett tidigt stadium av utredningen inkomma med kompletterande synpunkter.
Stockholm den 15 februari 1935.
Å styrelsens för Svenska Barnmorskeförbundet vägnar.
Frans Berglund. Elsa Leander.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
351762