Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1935 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning
till tryggande i vissa fall av gift kvinnas
arbetsanställning.
I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 7,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jacobsson m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära ett lagförslag av det
innehåll, att gift arbetsanställd kvinna vid inträtt havandeskap därigenom
tryggas till sin arbetsanställning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
motionen.
Det personliga tjänsteavtalet är — med undantag för vissa speciella områden
— icke föremål för rättslig reglering i vårt land. Det rättsförhållande,
som uppkommer mellan en arbetsgivare och hos denne anställd personal,
får bedömas enligt den sedvänja, som är rådande inom ifrågavarande verksamhetsgren,
och efter allmänna rättsgrundsatser. Arbetsavtal, som slutits
för obestämd tid, kan å ömse sidor uppsägas till upphörande, därvid ej ens
skäl för uppsägningen behöver anföras. Beträffande uppsägningstidens längd
finnas inga lagbestämmelser. Emellertid innehålla, enligt vad utskottet inhämtat,
numera flertalet kollektivavtal bestämmelser örn viss — ehuru oftast
tämligen kort — uppsägningstid.
I motionen har framhållits, att inom gällande svensk lagstiftning redan
förefinnes förbud i visst fall mot att avskeda anställd. Härmed åsyftas
lagen den 16 oktober 1914 om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från
tjänst eller arbete. Enligt denna lag får värnpliktig, som är anställd i annans
tjänst eller arbete, ej skiljas från anställningen i anledning därav, att han
har att fullgöra i värnpliktslagen stadgad övning örn högst sextio dagar
eller mobiliseringsövning, som kan bliva föreskriven i särskild lag. I lagen
är vidare föreskrivet, att om värnpliktig lider skada därigenom att, i strid
mot nämnda bestämmelser, husbonde eller arbetsgivare ej fullgör vad honom
till följd av den värnpliktiges anställning i hans tjänst eller arbete åligger,
husbonden eller arbetsgivaren skall utgiva ersättning. Avtal, som strider
mot lagens bestämmelser, är ogillt.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 25. nos sr>
2
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 25.
Enligt vad utskottet inhämtat förefinnas i åtskilliga kollektivavtal bestämmelser
örn rätt för arbetare att efter ledighet för värnpliktstjänstgöring få
återinträda i sin tjänst. Bestämmelser, som innefatta motsvarande rätt för
kvinna, som måst lämna sitt arbete på grund av förestående barnsbörd, åtei--finnas däremot icke i något kollektivavtal av större omfattning.
Den kommitté, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 juni 1931
av chefen för socialdepartementet tillkallats för att verkställa utredning och
utarbeta förslag rörande frågan örn rättslig reglering av de i enskild tjänst
anställdas arbetsavtal och vad därmed ägde samband — kommittén angående
privatanställda —- har i ett den 15 sistlidne april avgivet betänkande (statens
offentliga utredningar 1935: 18) framlagt förslag till lag örn arbetsavtal, innefattande
bland annat regler angående uppsägningstid. Bestämmelser rörande
begränsning av uppsägningsrätten i fråga örn gift arbetsanställd kvinna vid
inträtt havandeskap hava icke upptagits i förslaget (som icke innehåller
sådana bestämmelser överhuvud).
I förevarande sammanhang må emellertid omnämnas 35 § i den föreslagna
lagen, enligt vilket stadgande arbetsgivare skall vare skyldig att, då arbetsavtal
uppsäges eller då detsamma upphör, på särskild anfordran utan dröjsmål
lämna arbetstagaren intyg angående orsaken till avtalets upphörande.
Såsom skäl för en lagstiftning med det innehåll, som föreslås i förevarande
motion, II: 7, har i densamma åberopats bland annat det förhållandet,
att under de senaste årtiondena en avsevärd nedgång ägt rum beträffande
fruktsamheten, särskilt i fråga örn gifta kvinnor.
I anledning härav får utskottet erinra därom, att i åtskilliga motioner
vid årets riksdag — I: 1 och 230 samt II: 1, 3, 4 och 475 — förslag framställts
angående undersökning av vårt lands befolkningsfråga med mera.
Dessa motioner hava behandlats av statsutskottet, som i utlåtande nr 71
anfört bland annat:
Ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att det problem eller kanske
rättare den samling av problem, som upptagits till behandling i här förevarande
motioner och som sammanfattningsvis benämnts befolkningsfrågan,
är av utomordentlig betydelse. Att situationen för närvarande för vårt lands
vidkommande ter sig synnerligen allvarlig torde icke heller kunna av någon
förnekas.
Yad i motionerna framhållits örn angelägenheten av en positiv befolkningspolitik
från statsmakternas sida finner sig utskottet böra på det kraftigaste
understryka. Likaså anser sig utskottet böra biträda kravet på att frågan
örn riktlinjerna för en dylik politik omedelbart upptagas till ingående undersökning.
I motionerna hava framförts talrika synpunkter och uppslag, av vilka
många enligt utskottets mening äro synnerligen beaktansvärda och förtjänta
av en ingående granskning. Utskottet har emellertid icke funnit sig på
frågans nuvarande ståndpunkt böra angiva några särskilda frågor, på vilka
utredningsarbetet närmast bör inriktas; detta torde enligt utskottets åsikt
bäst och lättast kunna bedömas under utredningens gång.
Beträffande utredningsarbetets bedrivande har utskottet emellertid ansett
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 3
sig böra framhålla vissa önskemål. Såväl problemets omfattning som dess
enligt utskottets uppfattning brådskande natur nödvändiggöra, att utredningen
bör försiggå under så obundna och effektiva former som möjligt.
Utskottet förordar tillsättandet av en kommission, bestående av ett fåtal
ledamöter men med vittgående befogenheter att med sig adjungera sakkunniga
Eå olika områden. Den ifrågasatta kommissionen synes lämpligast böra så
edriva sitt arbete, att den till behandling upptager olika frågor och uppslag,
i den mån så visar sig möjligt och ändamålsenligt, och avlämnar resultaten
av sitt arbete i kortfattade promemorior, vilka därefter böra snarast
möjligt upptagas till fortsatt behandling av Kungl. Maj:t.
Statsutskottet har därefter hemställt, att riksdagen i anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit, i anslutning
till vad utskottet i sitt utlåtande anfört, måtte låta verkställa undersökning
av vårt lands befolkningsfråga och för riksdagen framlägga de förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
Statsutskottets hemställan har den 10 sistlidne april bifallits av riksdagen.
Av vad utskottet ovan anfört framgår, att innevarande års riksdag hos
Kungl. Majit begärt, att vårt lands befolkningsfråga omedelbart måtte upptagas
till ingående undersökning samt hemställt, att de förslag, vartill
nämnda utredningsarbete kan föranleda, måtte framläggas för riksdagen. Yid
en utredning av den omfattning, som avses med denna riksdagens anhållan,
lärer jämväl det spörsmål, som behandlas i den nu föreliggande motionen,
lii 7, komma att upptagas till prövning. Med hänsyn härtill finner sig utskottet
icke böra tillstyrka riksdagen att i anledning av motionen göra särskild
framställning till Kungl. Majit.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motion, lii 7, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
IVAR ÖSTERSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Frändén, Sam Larsson, Gustaf Tamm, Karl Bodin,
John Gustavson och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Österström, Magnusson i Kalmar*, Johanson i
Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken, Holmström och
Molander samt fru Nordgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.