Andra lagutskottets utlåtande Nr Si.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av 1 §
lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för
förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första
kammaren nr 178 av herrar Nilsson, Theodor, och Hansson, Jacob, samt
motionen i andra kammaren nr 345 av herr Frankenberg m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att 1 § i lagen örn begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
erhåller följande lydelse: ''Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- och
konditorivaror må icke bedrivas å sön- och helgdag eller å tid mellan klockan
8 eftermiddag och klockan 5 förmiddag å söckendag’ samt att bestämmelsen:
’Vad sålunda stadgas äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn’, måtte utgå.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av socialstyrelsen och kommerskollegium. Utskottet
har därjämte lämnat Sveriges bageriidkareförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet
och Stockholms bageriindustriförening tillfälle att avgiva yttrande
över motionerna. Yttranden hava inkommit från nämnda myndigheter
och organisationer samt finnas såsom bilagor A—E fogade vid detta utlåtande.
Utskottet tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.
1 § första stycket i lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete har följande lydelse:
Arbete
för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må icke
bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och
klockan 5 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning
å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn.
I lagens 2 och 3 §§ medgivas vissa undantag från bestämmelserna i 1 §; sålunda
får bland annat uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan
klockan 3.30 och klockan 5 förmiddagen. Jämlikt 4 § kan i vissa fall ytterligare
avvikelser från reglerna i 1 § medgivas av vederbörande yrkesinspektör
samt av yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen). Tillsyn å
efterlevnaden av lagen utövas av yrkesinspektionens befattningshavare (5 §).
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. S avd. Nr Si. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr
Överträdelse av stadgande i lagen eller föreskrift, som utfärdats med stöd av
sådant stadgande, är belagt med bötesstraff (6 §).
Sedan den s. k. arbetstidskommittén den 22 november 1918 avgivit betänkande
med förslag till lag örn begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete,
framlades förslag till lagstiftning i ämnet genom proposition (nr 339)
för 1919 års lagtima riksdag. Genom olika beslut i kamrarna förföll emellertid
frågan.
Vid urtima riksdagen 1919 framlades ånyo förslag till s. k. bagerilag (proposition
nr 5). Nämnda proposition innehöll icke — vilket ej heller varit fallet
beträffande arbetstidskommitténs förslag och propositionen nr 339/1919 —
något undantag från lagens tillämpning i fråga örn de s. k. familjebagerierna,
d. v. s. de bagerier, i vilka allenast innehavarens make och hemmavarande
barn sysselsättas. Härifrån äro att skilja de s. k. hembagerierna, i vilka, förutom
eventuellt make och barn, arbeta andra familjemedlemmar och tjänstefolk.
— Andra särskilda utskottet tillstyrkte (utlåtande nr 3) propositionen.
Reservationsvis yrkades bifall till ett i väckt motion (II: 14) framlagt förslag,
att lagen icke skulle äga tillämpning å familjebagerierna. Riksdagen biföll
nämnda reservation. — Lag i ämnet i överensstämmelse härmed utfärdades
den 17 oktober 1919 med giltighetstid till och med den 31 december 1923.
Vid 1922 års riksdag väcktes i motion (II: 67) förslag att undantaget för
familjebagerierna skulle uteslutas ur lagen. På hemställan av andra lagutskottet
(utlåtande nr 17) avslog riksdagen motionen.
På förslag av Kungl. Maj :t (proposition nr 88) förlängdes år 1923 bagerilagens
giltighetstid till och med den 31 december 1926 utan att därvid ändring
i undantagsbestämmelsen i 1 § gjordes (se andra lagutskottets utlåtande
nr 16).
För 1926 års riksdag framlades i proposition (nr 72) förslag till definitiv
lag i ämnet. Detta förslag innehöll ej i 1 § undantag beträffande familjebagerierna
utan allenast i fråga örn tillverkning för hushållsbruk, vilken bedreves
utan biträde av annan än medlem av hushållet.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i anledning av densamma
väckta motioner (I: 262 och 265 samt II: 386 och 390), framhöll i utlåtande
nr 21, att lagen fortfarande borde hava provisorisk karaktär; beträffande
nyssnämnda förslag till ändrad undantagsbestämmelse i 1 § anfördes,
bland annat:
Ifrågavarande förändring är väsentligen föranledd av de större bageriidkarnas
och deras arbetares krav på undanröjande av den besvärande och enligt
deras mening illojala konkurrens, som utövas av de från lagens tillämpning
undantagna familjebagerierna, vilken konkurrens ytterligare skärpes därigenom,
att ett stort antal andra små, från familjebagerierna ofta endast med svårighet
skiljbara bageriföretag opåtalt arbeta under samma fria former. Det
undantag, som sålunda medgivits, utgör emellertid endast ett uttryck för den
eljest inom arbetarskyddslagstiftningen hävdade principen örn full frihet för
arbetsgivaren att själv och med biträde av sina familjemedlemmar utöva arbete.
Vidare må framhållas, att verkställda undersökningar enligt utskottets
förmenande knappast giva något starkare stöd åt härovan berörda klagomål.
Sålunda torde exempelvis den av socialstyrelsen framhållna övernormala ökningen
av familje- och hembagerier sannolikt i avsevärd mån finna sin för
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr Zh.
3
klaring i andra förhållanden — såsom förbättrade tekniska möjligheter, lägre
löneanspråk hos oorganiserad personal, tvång för en del personer, som förut
haft andra levnadsförhållanden, att förskaffa sig en förvärvskälla — än den
här ifrågavarande undantagsbestämmelsen. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och särskilt till angelägenheten av att upprätthålla principen örn frihet
till arbete för arbetsgivaren och hans familj har utskottet icke kunnat biträda
det förevarande ändringsförslaget, utan får utskottet förorda, att den nu gällande
undantagsbestämmelsen för familjebagerier måtte upptagas i den förnyade
bagerilagen.
Reservationer anfördes dels av herr von Sydow jämte två andra ledamöter,
dels ock av herr Thorberg jämte sex andra ledamöter.
Riksdagen beslöt bifalla utskottets hemställan; i enlighet därmed skulle
lagen fortfarande hava provisorisk karaktär och gälla till och med den 31 december
1930.
Vid 1930 års riksdag föreslogs i proposition (nr 32) fortsatt giltighet för
bagerilagen till och med den 31 december 1933. I anledning av propositionen
väcktes i två motioner (I: 235 och II: 391) förslag örn antagande av definitiv
lag i ämnet. I motionerna föreslogos även vissa ändringar i materiellt hänseende,
bland annat den att undantaget för familjebagerier skulle ersättas med
ett undantag för tillverkning för hushållsbruk, vilken bedreves utan biträde
av annan än medlem av hushållet.
Andra lagutskottet åberopade i utlåtande nr 16 vad utskottet år 1926 anfört
beträffande sist omförmälda spörsmål samt anförde, att utskottet alltjämt
vidhölle sin då tillkännagivna uppfattning. Vidare ansåg utskottet, att
definitiv lag i ämnet borde antagas.
Reservation anfördes bl. a. beträffande frågan om undantaget för familjebagerier
av herr Sigfrid Hansson jämte fyra andra ledamöter. Blank reservation
avgavs av herr Magnusson i Kalmar.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. — Lag i ämnet utfärdades därefter
av Kungl. Maj:t den 16 maj 1930 (nu gällande lag).
Å den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde i Genéve år
1925 antogs ett förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Den
svenska lagen är på det hela taget av betydligt strängare innehåll än konventionen.
I ett avseende är emellertid konventionen strängare än lagen, nämligen
däri att nattarbetsförbudet enligt konventionen omfattar såväl arbetare
som arbetsgivare, vilka taga del i den uti konventionen åsyftade tillverkningen
(med undantag allenast för tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett
och samma hushåll för deras egen förbrukning), under det att — såsom ovan
nämnts — från lagens tillämpning äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.
1925 års konvention har icke ratificerats av Sverige. Intill 1935 års början
har densamma ratificerats av tio stater, nämligen Bulgarien, Chile, Colombia,
Estland, Finland, Kuba, Luxemburg, Nicaragua, Spanien och Uruguay. Förslag
angående ratificering föreligger i Frankrike, Lettland, Polen, Rumänien,
Tjeckoslovakien och Tyskland.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
Utskottet.
Beträffande rådande arbetslöshet inom bageriyrket må nämnas, att av de
till livsmedelsarbetarförbundet den 31 december 1934 anslutna 9,450 bageriarbetarna
omkring 2,500 voro arbetslösa, d. v. s. cirka 26.5 %. Enligt uppgifter
i sociala meddelanden angående arbetslösheten inom arbetarorganisationerna
vid nämnda tidpunkt utgjorde procenttalet arbetslösa inom livsmedelsarbetareförbundet
som helhet 23.4 samt inom samtliga fackförbund 25.0. Den 31
januari 1935 hade sistnämnda två procenttal förändrats till respektive 18.4 och
21.7. Vid samma tidpunkt uppgick antalet till livsmedelsarbetareförbundet
anslutna bageriarbetare till cirka 9,500, varav omkring 2,700 voro arbetslösa,
d. v. s. något över 28.4 %.
Av de till utskottet avgivna yttrandena framgår, att åtminstone på vissa
orter antalet familjebagerier, varmed avses sådan bagerirörelse, som bedrives
utan biträde av annan än innehavarens make och hemmavarande barn, torde
hava ökats under de senaste åren. En av anledningarna härtill synes hava varit
den, att åtskilliga personer på grund av rådande arbetslöshet föranletts att
söka vinna sin utkomst såsom egna företagare inom bagerihanteringen. Familjebagerierna
torde dock på grund av ringa tillverkningskapacitet i regel
icke äga möjlighet att i större utsträckning inkräkta på yrkesbageriernas arbetsområde.
Utskottet anser det vara angeläget, att den inom arbetarskyddslagstiftningen
eljest hävdade principen örn frihet till arbete för arbetsgivaren och hans
familj upprätthålles. En lagändring av det innehåll, som föreslagits i motionerna,
skulle strida mot denna princip. Den skulle därjämte kunna medföra,
att åtskilliga ekonomiskt svagt situerade personer berövades sitt enda existensmedel,
vilket, då förhållandena på arbetsmarknaden fortfarande äro synnerligen
ovissa, synes vara betänkligt. På grund av vad sålunda anförts finner utskottet
skäl icke föreligga för riksdagen att vidtaga ändring i gällande lagbestämmelser
rörande arbetstiden inom familjebagerierna.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 178 och II: 345, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, Sam Larsson,
Gustaf Tamm, P. Sandström, Norman*, Olof Carlsson och Carlström*;
från andra kammaren: herrar Hage, Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Olsson i Staxäng*, Johansson
i Tväråselet* och Sandberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2-4.
5
Reservation
av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Olof Carlsson, Hage, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:
Av den redogörelse rörande förarbetena till lagen om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, som utskottet
lämnat i sitt utlåtande, torde det få anses framgå, att det redan under
dessa förarbeten räknades med att vissa olägenheter skulle komma att uppstå,
därest lagen icke skulle komma att omfatta alla bagerier, vilka tillverka bröd
för avsalu. Erfarenheterna torde väl också få anses ha visat, att den undantagsbestämmelse,
som ställer de så kallade familjebagerierna utanför lagens
tillämpningsområde, lett till förhållanden, som icke kunna anses vara tillfredsställande.
Då det säges, att dessa så kallade familjebagerier genom att börja
arbetet före kl. 5 förmiddagen äro i tillfälle att bedriva illojal konkurrens med
de bagerier, på vilka lagen äger tillämpning, så lärer detta icke kunna bestridas.
Socialstyrelsens vid olika tillfällen avgivna yttranden i ärendet giva
också stöd för den sålunda uttalade meningen. En ändring av lagen i av
motionärerna föreslagen riktning skulle icke innebära någon orättvisa mot
familjebagerierna, ty dessa skulle ju icke därigenom ställas i någon undantagsställning.
För dessa bagerier skulle endast komma att gälla vad som nu gäller
för de större bagerierna, varigenom likställighet uppnåddes.
Vi förbise ingalunda att svårigheter kunna komma att yppa sig vid tilllämpningen
av ifrågavarande lag på arbetsställen, vilka ofta äro förbundna
med hemmen, men då det sociala syftet med lagstiftningen synes vara hotat
genom undantagsbestämmelsen, torde det få anses föreligga skäl för en närmare
utredning av ifrågavarande spörsmål. Vi hemställa alltså,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning rörande förutsättningarna
för genomförande av sådan ändring av lagen örn
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av
bageri- och konditoriarbete, att lagen blir tillämplig på alla
bagerier, vilka tillverka bröd för avsalu, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr bilagor.
Socialstyrelsen.
Bilaga A.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom beslut den 8 februari 1935 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till andra lagutskottet avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta
likalydande motioner, nr 178 i första kammaren och nr 345 i andra kammaren,
örn viss ändring i bestämmelserna angående arbetstidens begränsning inom
bageri- och konditorifacket. Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.
Motionärerna hemställa, att det i 1 § första stycket i lagen örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
stadgade undantaget från lagens tillämpning för rörelse, som bedrives utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn, skall upphävas och lagen
sålunda bliva gällande även för nämnda slag av företag, de s. k. familjebagerierna.
Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna, att dessa bageriers undantagsställning
medfört, att de vuxit allt mera i antal. Familjebageriernas
möjlighet att kunna förlägga arbetstiden till natten och därigenom tidigare
på morgonen kunna vara färdiga med sin försäljning och distribution har lett
till att de större och medelstora hagerierna med sin yrkesutbildade arbetskraft,
sina bättre arbetsförhållanden och mera hygieniska tillverkningsmetoder fått
stora svårigheter att hävda sig i konkurrensen och fått se sin produktion minskad.
Följden hade också blivit, att yrkesutbildade bageri- och konditoriarbetare
ej numera kunde erhålla anställning i samma utsträckning som tidigare.
Ifrågavarande undantagsbestämmelse fanns icke upptagen i den s. k. arbetstidskommitténs
förslag till lag i ämnet utan avsåg nämnda förslag, att förbudet
mot natt- och söndagsarbete skulle gälla alla, såväl arbetare som arbetsgivare
och hans familjemedlemmar, vilka deltaga i arbete för tillverkning till
avsalu av bageri- och konditorivaror. Kommittén erkände i sin motivering, att
denna vidsträckta tillämplighet stred mot den princip, som i regel gällde i fråga
örn arbetarskyddslagstiftningen och som från dennas tillämpning undantog
arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans familj. Kommittén hade emellertid
på yrkande från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll funnit sig nödsakad
föreslå familjebageriernas inbegripande under lagen för att förebygga illojal
konkurrens från dessa bageriers sida gentemot de större bagerierna. Kommitténs
mening biträddes av socialstyrelsen, som bl. a. framhöll önskvärdheten
av att jämväl biträdena i familjebagerierna komme i åtnjutande av det skydd
lagen avsåge att bereda. Även föredragande departementschefen anslöt sig
till kommitténs ståndpunkt.
Undantaget för familjebagerierna infördes av riksdagen (1919 års urtima
riksdag)^. Vederbörande utskott hade föreslagit bifall till det framlagda förslaget
på denna punkt men det reservationsvis i enlighet med väckt motion
framförda yrkandet på familjebageriernas undantagande segrade vid behandlingen
i kamrarna.
I en i andra kammaren år 1922 väckt motion (nr 67) hemställdes bland
annat, att undantaget för familjebagerierna skulle uteslutas ur lagen. I utlå
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
7
tande över motionen vidhöll styrelsen sin förut angivna ståndpunkt och förordade,
ehuru styrelsen ansåg mycket vägande invändningar från annan synpunkt
kunna göras däremot, undantagets uteslutande. Motionen vann emellertid
icke riksdagens bifall.
För bedömning vid 1923 års riksdag av frågan örn bagerilagens fortsatta
bestånd hade socialstyrelsen genom förmedling av polismyndigheterna företagit
en undersökning rörande lagens verkningar. Av denna undersökning
framgick bland annat, att familjebagerierna under de närmast föregående åren
ej visat någon starkare ökning. Med hänsyn härtill och då det endast var
fråga örn en förlängd provisorisk reglering ansåg sig styrelsen icke ha tillräcklig
anledning att påkalla uteslutande av ifrågavarande undantagsbestämmelse.
Styrelsen förklarade sig emellertid fortfarande vara av den uppfattningen,
att det från konkurrenssynpunkt måste anses rätt och billigt, att lagens
förbud gällde för alla bagerier.
Nyss nämnda undersökning var icke av mera ingående natur. I och för
förnyat ställningstagande vid 1926 års riksdag till den alltjämt provisoriskt
gällande bagerilagens innehåll och fortvaro utfördes emellertid under år 1925
i enlighet med Kungl. Maj :ts uppdrag omfattande utredningar av socialstyrelsen
och kommerskollegium rörande lagens tillämpning och verkningar m. m.
Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen omfattade ej mindre än
5,775 företag med 23,839 däri arbetande personer (innehavare inräknade)
eller sannolikt nära nog samtliga bageriföretag i landet.
Enligt ifrågavarande undersökning uppginge de egentliga familjebagerierna
till ett antal av 1,458 med däri sysselsatta 2,197 personer. Mångå företag
(»hembagerierna») stodo familjebagerierna nära, i det i dem icke användes
särskilt för företagets verksamhet anställda arbetare utan, förutom eventuellt
make och hemmavarande barn, allenast andra familjemedlemmar eller tjänstefolk.
Familjebagerierna jämte nu åsyftade företag redovisades vid undersökningen
till ett sammanlagt antal av 2,386. Antalet företag som sysselsatte
särskilt anställda arbetare upptogs till 3,389.
Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier sökte
man vid undersökningen inhämta, hur det förhöll sig med tillkomsten av dylika
bagerier efter bagerilagens ikraftträdande den 1 januari 1920. De av undersökningen
omfattade företagen fördelades på grund härav med hänsyn till det
år, de öppnats av den ursprunglige innehavaren eller, där uppgift därom saknades,
då de tillträtts av innehavaren av företaget vid tiden för undersökningen.
Av denna sammanställning framgick, att 46.2 % av familjebagerierna
och 49.0 % av hembagerierna tillkommit resp. tillträtts efter den 1 januari 1920.
Motsvarande procenttal för samtliga bageriföretag uppgick till 38.2, och ansåg
styrelsen härav framgå, att antalet familje- och hembagerier ökats övernormalt
efter bagerilagens tillkomst.
Rörande tiden för försäljningens början, som särskilt undersöktes, framgick
icke, att familjebagerierna i allmänhet började tidigare än andra bagerier.
Beträffande resultatet av undersökningen med hänsyn till undantaget för
familjebagerierna yttrade styrelsen i sitt betänkande den 26 november 1925
med förslag till reviderad lag i ämnet väsentligen följande:
»Av de förut anförda siffrorna beträffande bageriföretagens fördelning på
olika typer framgår, att de små företagen — vare sig man urskiljer de här
särskilt åsyftade familjebagerierna eller med hänsyn till den osäkra differentieringen
skär alla företag utan särskilt anställda arbetare över en kam •—
obestridligen intaga en mycket betydande ställning inom bagerihanteringen
och med all sannolikhet kunna erbjuda de större bagerierna en kännbar konkurrens.
Jämväl uppgifterna örn bageriföretagens fördelning med hänsyn
till tiden för deras tillkomst måste, även örn lägre löner, tekniska förbättrin
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
gar m.° m. gynnat uppkomsten av småbagerier under de senaste åren, anses
tyda på att lagstiftningen medfört starkare ökning av de små än de stora företagen.
Såsom en omständighet, vilken torde tjäna att förstora verkningarna
av undantaget, .må framhållas, att den allmänna uppfattningen i stor utsträckning
icke gör sig reda för undantagets begränsning utan med familjebagerierna
i avseende å frihet från lagens iakttagande jämställer allehanda små bageriföretag.
Det anmärkningsvärt stora antalet bagerier, som uppgivits olovligen
undandraga sig lagens tillämpning, lär i viss mån finna sin förklaring
i nu berörda omständighet. Nämnas bör måhända också i förevarande sammanhang,
_ att undantagsbestämmelsen givit upphov åt en del anordningar till
lagens kringgående, t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom kompanjoner.
Huruvida ett uteslutande av undantagsbestämmelsen skulle för de större
bagerierna medföra förväntad lättnad i konkurrensavseende, är måhända ej
fullt säkert. Tiderna för försäljningens början, varom den av styrelsen verkställda
utredningen lämnat upplysning, utvisa ej med säkerhet någon tidigare
början för^familje- och övriga småbagerier, och den s. k. butiksstängningslagen
torde också i regel ej medgiva dylik början före kl. 7 f. m. Vidare komma de
större bageriföretagen att med hänsyn till sina återförsäljningsställen alltid
vara de mindre med deras direkta försäljning underlägsna i avseende å brödets
tidiga tillhandahållande.
Socialstyrelsen är emellertid fortfarande av den meningen, att rättvisan
kräver undantagets avskaffande. När staten för tillgodoseende av något offentligt
intresse pålägger en näringsgren vissa inskränkningar i dess verksamhet,
måste den nämligen anses förpliktad att såvitt möjligt tillse, att den ej därmed
gynnar vissa grupper av företag på andras bekostnad. Med den tillbakaflyttning
av tiden för arbetets början fran kl. 6 till 5 f. m., som styrelsen
funnit sig nödgad föreslå, skulle för övrigt de små företagen i vad angår förbudet
mot nattarbete knappast ha skälig anledning till klagomål över att de
inbegripas under lagen.»
I enlighet med vad sålunda uttalats uteslöt styrelsen i sitt lagförslag bestämmelsen
örn undantag för rörelse, som bedrives utan biträde av annan än
make och hemmavarande barn. I stället hade styrelsen i överensstämmelse
med^ den av internationella arbetskonferensen år 1925 antagna konventionen
angående nattarbete i bagerier upptagit en bestämmelse, som från lagens tilllämpning
undantog tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrevs utan biträde
av annan än medlem av hushållet. Mot styrelsens ifrågavarande beslut anfördes
emellertid reservation av en av styrelsens ledamöter, byråchefen Bergsten.
Aven socialfullmäktigen von Sydow uttalade sig reservationsledes mot att
lagen skulle utsträckas till att gälla familjebagerierna.
Föredragande departementschefen anslöt sig till den av socialstyrelsen intagna
. ståndpunkten. Han förklarade härvid sammanfattningsvis, att ehuru
han ej ville förneka, att undantaget för familjebagerier hade visst fog för
sig, han icke kunnat undgå finna avgörande skäl tala för undantagets uteslutande.
Andra lagutskottet vid 1926 års riksdag ansåg emellertid (utlåtande nr 21),
att de verkställda undersökningarna knappast gåve något starkare stöd åt klagomålen
över konkurrensen från familjebageriernas sida. Den av socialstyrelsen
framhallna övernormala ökningen av familje- och hembagerier fann enligt utskottet
sannolikt i avsevärd män sin förklaring i andra förhållanden — såsom
förbättrade tekniska möjligheter, lägre löneanspråk hos oorganiserad personal,
tvång för en del personer, som förut haft andra levnadsförhållanden,
att förskaffa sig en förvärvskälla — än den för familjebagerierna gällande
undantagsbestämmelsen. Med hänsyn till vad sålunda anförts och särskilt
Andra lagutskottets utlåtande Nr g-4; bilagor.
9
till angelägenheten av att upprätthålla principen om frihet till arbete för
arbetsgivaren och hans familj förordade utskottet, att undantagsbestämmelsen
skulle upptagas även i den förnyade bagerilagen. Utskottets utlåtande i
ärendet godkändes helt av riksdagen, således även i vad det avsåg familjebagerierna.
Vid 1930 års riksdag erhöll bagerilagen permanent giltighet men vidtogs
därvid ingen ändring i materiellt hänseende i 1926 års lag.
Någon närmare undersökning av familjebageriernas nuvarande förekomst
och arbetsförhållanden har givetvis icke kunnat göras i detta sammanhang.
Emellertid har styrelsen inhämtat yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens
yttranden i ärendet, och ha några yrkesinspektörer i anledning härav verkställt
vissa undersökningar å en del orter.
Yrkesinspektören i andra distriktet har sålunda gjort sig underrättad örn
förhållandena i förevarande avseende i Uppsala och Västerås. Beträffande
förstnämnda stad meddelar yrkesinspektören, att uppfattningen hos de med
anställd personal arbetande bagerierna syntes vara, att konkurrensen med
familjeföretagen var mycket besvärande. Det bröd som såldes genom brödoch
mjölkbutiker, vilka öppna kl. 7 f. m., utgjordes nästan uteslutande av
»familjebröd». Att konkurrensen var så besvärande berodde emellertid icke
endast på att familjeföretagen kunde leverera sitt bröd tidigare utan kanske
ännu mer på att de genom sina lägre omkostnader kunde hålla billigare priser
-— några avtalsenliga löner behövde ju icke betalas vid dessa bagerier. Medan
antalet familjebagerier i Uppsala enligt uppgift av hälsovårdsnämnden
uppgick till 18, utgjorde motsvarande antal i Västerås enligt därvarande
hälsovårdsnämnd endast 5. Att döma av yrkesinspektörens upplysningar i
övrigt rörande förhållandena i Västerås skulle konkurrensen där från familjebagerierna
icke vara så besvärande som i Uppsala. Även i fråga örn Västerås
gällde, att familjebageriernas låga priser utgjorde en viktig faktor i konkurrensen
mellan de olika slagen av bagerier. Rörande landsbygden och de smärre
städerna inom distriktet uttalar yrkesinspektören, att det knappast förekommer,
att familjebagerierna arbeta å tid mellan kl. 8 e. m. och 5 f. m.
Av t. f. yrkesinspektören i Jönköping meddelas, aft 21 bagerier besökts i
nämnda stad. Ehuru en hel del av dessa bagerier kallades hembagerier, voro
dock endast 3 verkliga familjebagerier. Innehavarna av två av sistnämnda
företag förklarade sig i regel icke börja arbetet före kl. 5 f. m. Den ena av
dessa uttalade särskilt, att det för hans del vore likgiltigt, örn lagen utsträcktes
till att omfatta även familjeföretag. Innehavaren av det tredje av omförmälda
familjebagerier meddelade däremot, att han i regel började arbetet kl. 1
på natten, samt förklarade, att örn han icke finge börja så tidigt skulle han
icke kunna bedriva sin bagerirörelse. Enär han hade en gammalmodig ugn
och saknade maskinell utrustning, skulle han nämligen utan denna tidiga början
icke kunna få sitt bröd färdigt vid samma tid som de bättre utrustade
större bagerierna. Rörande tillväxten av antalet småbagerier meddelar t. f.
yrkesinspektören, att några tillförlitliga siffror i detta avseende icke kunnat
erhållas. Att döma av den i Jönköping gjorda undersökningen syntes emellertid
antalet hembagerier hava ökat under de senare åren men någon tendens
till ökning av de egentliga familjebagerierna hade däremot icke kunnat förmärkas.
Yrkesinspektören i åttonde distriktet har företagit undersökning rörande
förhållandena i städerna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Östersund, Falun
och Ludvika. Härvid har framgått, att sammanlagda antalet bagerier utan
anställda arbetare i dessa städer icke synes ha undergått någon nämnvärd
ökning på senare år. Största flertalet av ifrågavarande bagerier börja ej sitt
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr tb; bilagor.
arbete förrän tidigast omkring kl. 6 f. m. Endast i några fall påbörjas arbetet
kl. 5 f. m. Söndagsarbete förekommer i regel ej. Såsom särskilt undantag
från sistnämnda regel omnämnes, att i Gävle finnes ett bageri sysselsättande
2 familjemedlemmar, vilka baka wienerbröd på sön- och helgdagar och leverera
detta till en del kaféer, vilka på vardagarna taga sitt bröd från andra
bagerier. Från livsmedelsarbetareförbundets avdelning i Borlänge har till
yrkesinspektören meddelats, att i det under denna avdelning hörande distriktet
(praktiskt taget hela Dalarna med undantag av Ludvika, Hedemora och
Krylbo) funnos år 1930 omkring 52 hembagerier men år 1935 c:a 84. Antalet
bagerier med anställda arbetare var 34 år 1930 men endast 16 år 1935.
Yrkesinspektören i Linköping uttalar allmänt, att erfarenheten bestyrker
motionärernas påstående, att hem- och familjebageriernas antal vuxit de senare
åren. En avsevärd förskjutning från något större bagerier med anställda
arbetare till mindre sådana med endast företagaren såsom arbetande, eventuellt
med biträde av en eller annan familjemedlem, har obestridligen ägt rum.
Å andra sidan syntes erfarenheterna peka i den riktningen, att den tillbakaflyttning
a^ tidpunkten för uppslagning från kl. 6 till kl. 5 f. m., som genomfördes
med 1926 års lag, i viss mån stärkt de större bageriernas ställning.
Sedan bakning kunnat påbörjas vid sistnämnda klockslag, har det ofta blivit
möjligt även för dessa bagerier att hinna få brödet färdigt till den tidpunkt,
då efterfrågan på allvar börjar på morgonen.
Yrkesinspektören i Skånedistriktet anser det förhållandet, att hem- och
familjebageriernas antal växt på vissa orter, till en del ha sin förklaring i
att under senaste arbetslöshetsperiod många sökt skaffa sig sin utkomst genom
att börja baka. Förnämsta orsaken till berörda förhållande torde dock
enligt nämnde yrkesinspektör vara en uppkommen ökad efterfrågan på bröd.
Av yrkesinspektören i övre Norrland meddelas, att familjebagerierna synas
förekomma i förhållandevis litet antal. Där förändring i antalet skett, tydde
denna snarare på minskning än ökning under de senare åren. Vad anginge
tiden för arbetets början på morgonen gåve tillgängliga uppgifter vid handen,
att arbetet vid familjebagerierna i allmänhet icke försigginge på annan
tid än som vore medgiven för företag, å vilka bagerilagen ägde tillämpning.
I samband med ifrågasatt utsträckning av förbudet mot kvinnors nattarbete
har yrkesinspektrisen nyligen på styrelsens uppdrag företagit en undersökning,
som jämväl omfattat småbagerierna. Av härvid erhållna uppgifter
synes yrkesinspektrisen framgå, att småbagerierna i allmänhet tilltagit i
antal under senare år. Örn detta innebure, att även antalet familjebagerier
ökat, vore däremot ovisst. Vid ifrågavarande undersökning hade vidare framgått,
att de allra flesta familjebagerier ej började arbetet tidigare än i bagerilagen
stadgades.
Anmärkas må slutligen, att flertalet yrkesinspektörer i sina yttranden beröra
de svårigheter i fråga örn tillsynen å lagens efterlevnad, som skulle uppstå
i händelse den utsträckes att omfatta även familjebagerierna.
Nu _ återgivna delar av yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens yttranden
giva uppenbarligen endast spridda drag av förhållandena inom bagerinäringen
_ i det avseende, varom i motionerna är fråga. En allsidig och fullt
tillförlitlig bild av det nuvarande läget kan givetvis endast erhållas genom en
omfattande undersökning i ämnet liknande den år 1925 företagna. Mycket talar
emellertid för att förhållandena i stort sett kunna karakteriseras på ungefär
samma sätt som skedde i anslutning till den år 1925 verkställda undersökningen.
En viktig skillnad föreligger likväl med hänsyn till den år 1926 vidtagna
^lagändringen, varigenom tiden för bageriarbetets början tillbakaflyttades
från kl. 6 till kl. 5 f. m. Vid den 1925 företagna utredningen kunde icke
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2b; bilagor.
11
påvisas, att bagerierna utan särskilt anställda i allmänhet började sin brödförsäljning
tidigare än övriga bagerier. Numera torde med ganska hög grad
av säkerhet kunna sägas, att familjebagerierna icke i någon mera avsevärd
omfattning börja arbetet tidigare än i bagerilagen medgives eller kl. 5 f. m.
Sannolikt är därför, att den nu gällande lagstiftningen icke i någon starkare
grad gynnar uppkomsten av familjebagerier, utan torde deras förhållandevis
talrika förekomst väsentligen vara att återföra på övriga, förut i detta sammanhang
omförmälda förhållanden. Påpekas må härutöver, att den ökning av
familjebagerierna, som synes ha ägt rum å vissa orter under senare år, till en
del torde kunna sättas i samband med den under dessa år rådande, omfattande
arbetslösheten, vilken torde föranlett ett större antal personer än eljest skulle
varit fallet att söka vinna sin utkomst såsom egna företagare inom bagerihanteringen.
För den händelse familjebagerierna skulle inbegripas under lagen, anser
sig styrelsen böra framhålla, att en någorlunda effektiv tillsyn av yrkesinspektionens
befattningshavare inom det sålunda utökade tillämpningsområdet
icke är möjlig med nuvarande tillgång på inspektionspersonal.
Stockholm den 9 mars 1935.
Gunnar Huss.
W. Stenholm.
Bilaga B.
Kommerskollegium.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom skrivelse den 8 februari 1935 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium
att avgiva och till riksdagens andra lagutskott senast den 9 innevarande
mars överlämna yttrande över två inom riksdagen väckta, likalydande
motioner, nr 178 i första kammaren och nr 345 i andra kammaren om viss ändring
i bestämmelserna angående arbetstidens begränsning inom bageri- och
konditorifacket.
I anledning härav har kollegium inhämtat yttranden i ärendet från Stockholms
och Skånes handelskammare samt handelskammaren i Göteborg ävensom
från Sveriges hantverksorganisation. Kollegium har därjämte vid ärendets
handläggning tagit del av det av Stockholms bageriindustriförening den
22 februari 1935 till andra lagutskottet avgivna yttrandet i ärendet.
Med överlämnande av de av kollegium införskaffade yttrandena får kollegium
i ärendet anföra följande.
Den i motionen begärda ändringen avser upphävande av det undantag från
gällande förbud mot nattarbete inom bageri- och konditorifacket, som finnes
medgivet för rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn (de s. k. hem- och familjebagerierna).
Ifrågavarande undantagsbestämmelse tillkom år 1919 på riksdagens eget
initiativ. Därefter har frågan örn dess bibehållande upprepade gånger varit
föremål för statsmakternas prövning. Såväl vid 1922 års riksdag på grund
av väckt motion i ämnet som vid riksdagarna 1923, 1926 och 1930, då frågan
örn förnyelse av den ursprungligen endast provisoriska lagen örn begränsning
12
Allärd lagutskottets utlåtande Nr Qh; bilagor.
av arbetstiden vid bagerierna behandlades, har spörsmålet om hembageriernas
undantagsställning blivit ingående debatterat. Vid samtliga tillfällen motsatte
sig dock riksdagen framlagda förslag örn dessa bageriers indragande under
lagens tillämpningsområde. Såsom skäl för bibehållande av denna undantagsställning
har därvid i huvudsak anförts, dels att hembagerirörelsen för
dess utövare i regel vore deras enda förvärvskälla, och att konkurrensen med
de mera yrkesmässigt bedrivna bagerierna nödvändiggjorde för hembageriernas
innehavare en sådan undantagsställning, och dels att man genom att begränsa
rätten för den enskilde att på ifrågavarande yrkesområde bruka egen eller familjemedlemmarnas
arbetskraft skulle komma att gå längre än vid all övrig
lagstiftning på arbetstidsbegränsningens område, i det att lagstadgad reglering
för hemarbete ej förekomme å något annat yrkesområde. Å andra sidan
har av förespråkarna för en utsträckning av lagens tillämpningsområde till
hembagerierna anförts, att dessas redan förut betydliga antal liksom deras
omsättning genom den privilegierade undantagsställning, som tillförsäkrats
dem, i allt högre grad utökats på bekostnad av yrkesbagerierna och yrkesbageriarbetarna
i egentlig mening.
I nu förevarande motioner framhålles i huvudsak liknande synpunkter, som
nyss nämnts, till stöd för arbetstidens begränsning även vid hembagerierna.
Sålunda betonas, att följden av att lagen icke vore lika för alla, som bedreve
bagerinäring, hade blivit, att yrkesutbildade bageri- och konditoriarbetare ej
numera kunde erhålla anställning i samma utsträckning som tidigare, och att
de större och medelstora bagerierna med sina bättre arbetsförhållanden och
mera hygieniska tillverkningsmetoder måste se sin produktion minskad.
_ Av de av kollegium hörda sammanslutningarna har Sveriges hantverksorganisation
tillstyrkt den ifrågasatta lagändringen. Däremot ha handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare avstyrkt densamma, varvid särskilt
den förra handelskammaren framhållit bl. a., att den konkurrens, som utövades
av hembagerierna, icke syntes vara av särskilt besvärande art saint att,
ifall dessa bagerier skulle indragas under lagen, det syntes vara fara värf, att
de icke skulle med den begränsade arbetskraft, som stöde till deras förfogande
och vilken icke kunde utvidgas, hinna utföra sitt arbete, varigenom deras försörjningsmöjligheter
skulle minskas eller helt bortfalla till verklig skada både
för dem, som träffades därav, och för samhället.
Stockholms handelskammare åter har, under åberopande av det av Stockholms
bageriindustriförening avgivna yttrandet i ärendet, instämt i denna förenings
uttalande, att den s. k. bagerilagen icke längre vore påkallad, utan att bagerinäringen
borde inrangeras under den för samtliga andra yrken gällande arbetstidslagen,
samt därjämte framhållit, att en utsträckning av lagens giltighetsområde
till rörelser, där endast företagaren och hans familj vore sysselsatta,
skulle medföra icke blott de olägenheter, som av nämnda förening påpekats,
utan också innebure ett ytterst betänkligt ingrepp i individens frihet
till självförsörjning, vilket både socialt och ekonomiskt kunde få mycket besvärande
konsekvenser.
För egen del vill kollegium ej förneka, att den för hem- och familjebagerierna
medgivna friheten i fråga om arbetstidens förläggande måhända varit ägnad
att stärka dessa bageriers ställning i konkurrensen med de mera yrkesbetonade
bagerierna och i så måtto inneburit en i lagstiftningen ej åsyftad olägenhet för
dessa senare. Såsom i viss mån belägg för riktigheten av denna uppfattning
kan kollegium hänvisa till den av socialstyrelsen i utlåtande till Kungl. Majit
den 26 november 1925 framlagda utredning med förslag till reviderad lagstiftning
rörande arbetstiden inom bageri- och konditoriyrket, vilken utredning legat
till grund för Kungl. Majlis proposition i ämnet till 1926 urs riksdag (nr
Andra lagutskottets utlåtande Nr bilagor.
13
72). I denna utredning påvisades, hurusom beträffande de bagerier, utredningen
omfattat, 46.2 procent av familjebagerierna samt 49.2 procent av de med
dessa i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts efter bagerilagens
ikraftträdande den 1 januari 1920. Då motsvarande procenttal för
samtliga av utredningen berörda bageriföretag uppgick till 38.2 procent, fann
socialstyrelsen, att antalet familje- och hembagerier ökats övernormalt efter
bagerilagens tillkomst.
Även örn således vissa omständigheter tyda på att hembageriernas undantagsställning
i viss mån gynnat dessa på yrkesbageriernas bekostnad, håller
kollegium dock före, att den underlägsenhet i konkurrensavseende, som ifrågavarande
lagbestämmelse medfört för de senare, knappast kan vara av nämnvärd
betydelse för dessa. Det ligger nämligen i sakens natur, att hembagerierna
med sin mycket begränsade arbetskraft och till följd härav ringa tillverkningskapacitet
i regel icke äga möjlighet att i större omfattning inkräkta
på yrkesbageriernas arbetsområde. Mera begränsad teknisk utrustning och
större svårighet att rationellt ordna bröddistributionen innebära även för hembagerierna
ett hinder i konkurrensen med yrkesbagerierna, åtminstone då det
gäller de grövre brödsorterna, d. v. s. det egentliga matbrödet.
Vidare synes man vid frågans prövning ej heller böra helt bortse från att
även vissa humanitära skäl, särskilt risken att beröva ekonomiskt svagt situerade
personer deras enda existensmedel, tala mot att utsträcka lagens tillämpningsområde
till hem- och familjebagerierna.
Slutligen kan kollegium — i anslutning till vad Stockholms bageriindustriförening
i sitt yttrande till lagutskottet anfört — icke underlåta att framhålla,
att vissa olägenheter av teknisk och nationalekonomisk natur onekligen synas
vara förknippade med gällande förbud mot nattarbete inom bageriyrket, liksom
det även vill synas som örn den forcering av jäsningsprocessen vid brödtillverkningen,
som förbudet framtvingat, medfört en viss försämring av brödets
hållbarhet i färskt tillstånd och måhända även i någon mån av dess näringsvärde.
Det synes med hänsyn härtill föga tilltalande att ytterligare utvidga
detta förbuds giltighetsområde.
På grund av vad sålunda anförts anser sig kollegium icke böra tillstyrka
bifall till den i förevarande motioner begärda lagändringen.
Stockholm den 8 mars 1935.
Ragnar Sohlman.
K. A. Fryxell.
Mogens Möller.
Bilaga V.
SYerigos lia^eriidkareförcniiig.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan lagutskottet berett undertecknad organisation, Sveriges Bageriidkareförening,
tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande
motioner av herrar Theodor Nilsson och Jacob Hansson samt av herr Frankenberg
m. fl. örn viss ändring i bestämmelserna angående arbetstidens be
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr bilagor.
glansning inom bageriyrket, få vi i dessa och därmed sammanhängande ärenden
vördsamt anföra följande.
De lagar, som äro bestämmande för arbetstiden i bagerier, tillkommo först
år 1919. Under åren 1913 och 1914 hade motioner framlagts för riksdagen
örn nattarbetets avskaffande och under 1915 hade en utredning av denna fråga
företagits. Vid 1917 års riksdag framlades en motion örn 8 timmars arbetsdag
och örn nattarbetets avskaffande. Frågan upptogs av folkhushållningskommissionen
och blev ett moment i den vid denna tid (kristiden) allt
dominerande brödfrågan. Brödregleringskommittén, som tillsattes samma år,
fick dessa ärenden till behandling, men, huvudsakligast till följd av en allsidig
utredning från Sveriges Bageriidkareförening blev saken uppskjuten till
mot slutet av året, då kommittén, tydligen under inverkan av folkhushållningskommissionen,
föreslog avskaffande av nattarbete. Mot förslaget inlämnades
reservation från Sveriges Bageriidkareförening, som även framlade
en ingående kritik mot det slutliga lagförslaget, som 1919 på regeringens befallning
av arbetstidskommittén utarbetades. Lagförslaget föll vid den lagtima
riksdagen, men 1919 års urtima riksdag antog dels: »Lag om arbetstidens
begränsning» av den 17 oktober 1919, och dels »Lag om begränsning av tiden
för bageri- och konditoriarbete» av samma datum och år, i det följande benämnd
bagerilagen.
Ehuru frågan örn nattarbete i hela dess räckvidd ej beröres av föreliggande
motioner, anse vi oss dock i detta sammanhang böra göra några uttalanden
i detta ärende. I den härovan nämnda reservationen av 1919 framhöll Sveriges
Bageriidkareförening, att rätten att i erforderlig grad använda natten som
arbetstid är av allra största betydelse för bageriyrket och för dettas förmåga
att vid lämplig tidpunkt tillhandahålla ett färskt och välsmakande bröd till
bästa möjliga, pris. Förbudet mot nattarbete måste betraktas som en inskränkning
i bageriyrkets näringsfrihet.
Det är ett obestridligt faktum, bekräftat av alla utövare av bageriyrket
och vetenskapligt dokumenterat, att långtids jäsning är lika förmånlig för
brödets kvalitet, som varje tidsforcering av brödproduktionen är oförmånlig
för densamma.
Enligt senaste tids rapporter från samtliga länder, där nattarbetsförbud
existerar, innebär detta förbud synnerligen kännbara hinder för rationell drift
och för förbilligande av brödet, förutom att det medför den förutnämnda försämringen
i kvalitativt hänseende.
Då förbudet omöjliggör kontinuerlig drift i bagerierna, hämmas utnyttjandet
av de moderna maskinella anläggningarna och företagens driftskapacitet
minskas till ungefär en tredjedel av förefintliga prestationsmöjligheter. Ett
förbilligande av produktionskostnaderna hindras särskilt genom den ökning
i åtgången av bränslematerial, som uppstår genom det tvungna avbrottet i
driften. Dessutom ökas mångfaldigt kostnaderna för distributionen av brödet
genom den koncentrering av densamma inom viss, mycket kort tid. som
nödvändiggöres av nattbakningsförbudet. Utnyttjandet av lagens fastställda
8 timmars arbetstid bliver inskränkt till endast 6 ä 7 timmars produktivt arbete,
då, liksom distributionen, även produktionen måste koncentreras till viss
kort tid till följd av förbudet och konsumenternas krav på bröd vid de tidiga
morgontimmarna.
. Förbudet mot nattarbete i bagerierna har emellertid ej blott för folkhushållningen
skadliga konsekvenser, utan det kan även anses vara en antikverad
och otidsenlig åtgärd. Fordran på detta förbud uppstod nämligen vid en tid,
då man ännu ej kände till verklig industriell stordrift inom bageriyrket, och
då de nuvarande hygieniska anordningarna inom bageriföretagen ännu ej
existerade. Nuförtiden har däremot det manuella arbetet även i mindre ba
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2h; bilagor.
15
gerier sedan långt tillbaka undanträngts av maskinarbete, och skyddet för
arbetarna i hälsoavseende är säkrat genom fastställda hygieniska bestämmelser.
Med hänsyn till dessa fakta måste man fråga sig, örn ett obevekligt fasthållande
av nattbakningsförbudet längre kan vara försvarligt.
Efter detta principuttalande i den för bageriyrket så viktiga frågan om nattarbete
övergå vi till behandlande av det nu aktuella, i förutnämnda motioner
framställda förslaget om viss lagändring.
De för bageri, och konditoriyrkena speciellt gällande tidsbestämmelser, som
beröras av ändringsförslaget, återfinnas i bagerilagens § 1, första stycket, som
är av följande lydelse:
»Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan kl. 8 eftermiddagen
och kl. 6 (efter den 1 januari 1927 kl. 5) förmiddagen å söckendag. Vad
sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn.-»
(Sista meningen kursiverad av oss.)
Vad tidsbestämmelserna beträffar skedde genom 1926 års lag — såsom
inom parentes i lagtexten nyss anmärkts — den förbättringen i förbudet
mot nattarbete i bagerier, att arbetet numera, från den 1 januari
1927 får börja kl. 5 i stället som förut kl. 6 f. m.
Anm. Det gäller härvidlag det egentliga bageriarbetet, ej de förberedande
arbeten, vilka enligt samma lags § 2 d), får börja kl. 3.30 f. m.
I efter 1919 ingångna arbetsavtal rörande bageriyrket bestämdes, att arbetstiden
skulle vara i överensstämmelse med då gällande lagbestämmelser
(början kl. 6 f. m.), och ehuru, som förut sagts, dessa bestämmelser genom 1926
års lag ändrades, medgåvo arbetarna icke annat vid prolongation av avtalen
eller ingående av nya avtal än att arbetstidens början skulle vara som förut,
d. v. s. kl. 6 f. m. Den sålunda rådande dualismen mellan lagens och avtalens
tidsföreskrifter har varit synnerligen skadlig för de yrkesmässiga utövarna
av bageriyrket särskilt i fråga örn konkurrensen med de av såväl lag- som avtalsbestämmelser
oberoende s. k. familjebagerierna. Vid 1933 års prolongation
av riksavtalet för bageriindustrien medgav arbetareparten -—- emot en
kompensation av en halv timmes i arbetstiden inräknad matrast —, att bageriarbetet
i Stockholm och Eskilstuna må börja kl. 5 f. m., och även i fråga
örn en del lokala kollektivavtal ha organisationerna enats om, att arbetet må
börja vid den i lag fastställda tiden, i dessa fall utan förutnämnd kompensation.
På många håll börjar dock arbetet fortfarande kl. 6 f. m.
De s. k. familjebagerierna, vilka över hela Sverige förekomma i mycket stort
antal, hava tillkommit huvudsakligast till följd av det undantag från lagbestämmelserna,
som i förutnämnd § 1 är angivet: »Vad sålunda stadgas äger
dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make
och hemmavarande barn.»
Visserligen står i lagen uttryckligen, att undantaget gäller »make och hemmavarande
barn», men i verkligheten har det blivit så, att den stora massan
av dessa företag bedrivas med hjälp av släktingar eller annan oorganiserad
arbetskraft, s. k. elever e. d. De verkliga yrkesidkarna ha lika litet som fackföreningarna
någon möjlighet att kontrollera dessa företag eller beivra den
illojala konkurrens, som dessa utöva. Givet är, att genom dessa företags existens
arbetstillfällena för de yrkesutbildade bageri- och konditoriarbetarna i
oerhört hög grad minskats.
Oberoende av frågan om dualismen mellan lagens och de flesta avtals tidsbestämmelser
är familjebageriernas verksamhet överhuvud taget rent av ödes
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr %k; bilagor.
diger för yrkesbagarna, i det att familjebagerierna begagna sig av bagerilagens
inkonsekvens till att koncentrera sig å tillverkning av färskt morgonbröd,
en produktion, sorn. fortgår belt okontrollerad såväl i fråga om arbetstid och
arbetslöner som beträffande hygieniska föreskrifter för bageriyrkets bedrivande.
Yi framhålla, att den vid 1925 års arbetskonferens i Genéve utarbetade konventionen
mot nattarbete i bagerier, enligt vilken sådant arbete skulle vara
förbjudet icke blott för avlönade arbetare, utan även för arbetsgivarna inom
yrket, var avfattad i en form, som positivt riktade sig även mot ett sådant undantag,
som i vår svenska lagstiftning är gjort till förmån för familjebagerierna.
Vi framhålla även det inkonsekventa däri, att då nattarbetsförbudet tillkommit
av den angivna orsak, att sådant arbete skulle vara mer eller mindre
hälsovådligt, vår lagstiftning icke i detta avseende velat skydda »make och
hemmavarande barn».
Motiveringen till familjebageriernas undantagsställning har angivits vara
grundad på humanitetssynpunkter. Man ville bereda exempelvis husmödrar,
som genom familjeförsörjarens frånfälle kommit i svårigheter, med dessa likställda
ensamstående kvinnor och andra en utväg till försörjning. Man ansåg,
att den ringa kvantitet bröd, som i dessa »hembagerier» — bokstavligt menat
—- skulle kunna tillverkas, ej skulle kunna utgöra någon avsevärd konkurrens
med den yrkesmässiga produktionen. Ett faktum är emellertid, att familjebagerierna
genom sina möjligheter att förlägga tillverkningen till för yrkesbagarna
otillåten tid blivit fruktansvärda konkurrenter till yrkesbagerierna.
Familjebageriernas antal har särskilt till följd av den allmänna krisen enormt
tilltagit, i det att snart sagt envar, som på andra områden misslyckats i sin
näring, tror sig genom att öppna bageri kunna finna sin bärgning. Yrkesbagarnas
svårigheter ha härmed ökats till bristningsgränsen: på alla håll inskränkningar
av driften och avskedanden av de anställda. Företagarna bliva
ruinerade och bageriarbetarna öka de arbetslösas antal.
Då yrkesbagarna i utövande av sin näring ej äro skyddade av en hantverkslag,
utan det står var och en fritt att även utan förkunskaper eller kompetensbevis
av något slag driva bagerirörelse, kan det icke anses annat än
skäligt, att åtminstone likhet inför lagen må råda, så att alla, som tillverka
bröd till avsalu, må vara underkastade samma lagbestämmelser angående arbetstiden
i bagerierna.
Vi ha varit i tillfälle att taga del av Stockholms Bageriindustriförenings
yttrande till andra lagutskottet, av den 22 d:s, i förevarande frågor.
Nämnda förening har ansett sig böra avstyrka motionerna. Den har anfört,
att den i fråga om förbudet mot nattarbete intager samma ståndpunkt
som vår förening och har citerat vår förenings uttlande i denna principfråga,
men anser sig likväl på anförda skäl ej vilja lämna sitt tillstyrkande.
Vi måste då framhålla, att vår förening är bageriyrkets riksorganisation
och representerar hela det svenska bageriyrkets, i detta fall såväl arbetsgivarnas
som de anställdas intressen. Till vår förening äro anslutna över 1 300
bageriföretag, under det att Stockholms Bageriindustriförening består endast
av 6 bageriföretag i Stockholm.
För hela det svenska bageriyrket är det av den mest vitala betydelse att
bagerilagens ifrågavarande bestämmelser må bliva lika för alla, som tillverka
bröd till avsalu.
På grund av vad vi salunda anfört fa vi härmed vördsamt tillstyrka motionen
nr 178/1935 och således yrka, att i bagerilagens § 1, första stycket, må
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
17
göras den ändringen, att den sista meningen, som handlar örn undantag från
lagbestämmelserna för den, som bedriver rörelse utan annat biträde än make
och hemmavarande barn, må utgå.
Stockholm den 25 februari 1935.
Sveriges Bageriidkareförening.
Alfred Henning.
William Björkman.
Bilaga D.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Till riksdagens andra lagutskott.
Då vi beretts tillfälle att till det ärade utskottet inkomma med yttrande
över riksdagsman hr Evert Erankenbergs m. fl. avgivna motion örn förändring
i lagen örn arbetstidens förläggning i bagerier och konditorier, få vi härmed
anföra följande:
Till skillnad mot andra hantverksföretag har bageriyrket av ålder företrädesvis
bedrivits om natten. Yad som från början har varit anledningen härtill
är svårt att avgöra. En orsak kan ha varit, att arbetslokalerna varit små
och trånga och ej medgivit framställning på dagen av de olika slags bröd, som
förts i handel. Mjukbrödet har därför tillverkats på natten och hållits till
salu ugnsfärskt på morgonen. Härigenom har allmänheten under seklernas
lopp vant sig vid förtärandet av färskt bröd, och bruket därav har utbildats
till sed och tradition. Många människor anse det ugnsfärska brödet särskilt
smakligt och föredraga detta. Den sålunda nedärvda vanan har uppammat
en allmän tro, att brödet för att vara kurant nödvändigt måste bakas på natten.
_ Läkarevetenskapen har dock alltid påvisat, att det är mera skadligt än
nyttigt att konsumera morgonfärskt bröd, men deras mening har allmänheten
knappast tagit hänsyn till. Bruket av färskt bröd har därför vidmakthållits.
Då man likväl måste hävda, att färskbrödet är skadligt för folkhälsan, är bruket
i detta fall ett missbruk, som i görligaste mån bör undanröjas. En del
färskt bröd, såsom franskabröd, vienerbröd samt en del kaffebröd, som allmänheten
önskar på morgonen och enligt även vår mening utan skada kan
förtäras färskt, hinna de företag, som tillämpa lagen, i god tid tillverka på
morgonen. Dessa företag äro också de mest hygieniska och kontrollbara, och
allmänheten har därför en garanti för, att sådant bröd tillverkats under betryggande
hygieniska former.
Än mera hälsovådligt än för allmänheten har det nattbakade brödet dock
varit för de inom yrket anställda, vilka tvingats till ständigt nattarbete. På
grund av företagens karaktär var det inom bageriyrket icke möjligt att liksom
i många andra industrier skifta varannan eller var tredje vecka, utan bageriarbetarna
voro nödsakade att arbeta varje natt. Detta ständiga nattarbete fortfor
månad efter månad, år efter år. Genomgående blev sålunda för dem natten
gjord till dag.^ Vådan och olägenheterna för arbetarna av en sådan ordning
torde lätt förstås. Tidigare, när arbetarna hade kost och bostad hos arbetsgivaren,
logerade de i ett slags gemensamt sovrum, benämnt »bagarkammaren».
Bihang till riksdagens protokoll 19SB. 9 sami. 2 avd. Nr 24. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
Hit kom personalen och gick, allt eftersom arbetstiden växlade. Det säger sig
självt, att det ej kunde bli någon vila och ro för en arbetare de timmar, han
var fri från arbetet. Den tidens bageriarbetare blev därför en apatisk och asocial
individ, främmande för kulturarbete och ideella strävanden. På grund av
överansträngning samt bristande hygien, såväl på arbetsplatsen som i bostaden,
ådrog han sig sjukdomar och hudåkommor, vilka icke voro till fördel vid utövandet
av ett livsmedelsyrke, som krävde noggrannhet och sträng renlighet.
Sedan arbetarna bildat sina fackliga sammanslutningar, lyckades de att få
arbetstiden förkortad och lönen höjd, varjämte kost- och logisystemet avskaffades.
Det osunda nattarbetet fanns dock kvar. Den uppnådda löneförbättringen
var likväl ej så stor, att den medgav arbetaren att hålla sig med en bostadslägenhet
på flera rum, något som även våra dagars bageriarbetare blott
undantagsvis har råd med. Följden härav blev, att en gift eller med en annan
sammanboende arbetare ej kunde sova i ett tyst och av hushållsbestyr ostört
rum. Härigenom hindrades han från att få en behövlig och stärkande sömn.
Att arbetarnas hälsa och trevnad led under ett sådant tillstånd, är lätt att
förstå. I den utredning, framlidne riksdagsman Adolf Hedin på sin tid framlade
för riksdagen, påvisades jämväl med siffror och exempel olägenheterna
av bagarnas nattarbete. Utöver hälsofaran för arbetarna, vilken vi bär vilja
särskilt understryka, enär denna sak står i intimt sammanhang med den avgivna
motionen, var nattarbetet till skada för dem även på annat sätt, ity att
det förhindrade dem att i likhet med andra medborgare idka studier och bevista
sammankomster, som syftade till att höja dem socialt och kulturellt.
Vad ovan anförts är endast en antydan om yrkets tidigare olägenheter och
därmed följande skadeverkningar för bageriarbetarna och för samhället. Hen
det har anförts som en förklaring till varför bageriarbetarna själva och de med
dem sympatiserande fört en så energisk kamp för nattarbetets avskaffande.
Denna strävan kröntes ej med framgång förrän under krisåren. I anslutning
till de förhandlingsåtgärder, som då vidtogos, stadfästes i riksdagen en särskild
lag örn förbud mot nattarbete i bagerierna och konditorierna. Härmed
var ett gammalt missförhållande ur världen, till fromma för en betydande yrkeskår.
Glädjen häröver var också allmän, trots att lagen icke helt motsvarade
arbetarnas önskemål. Utöver vissa andra stadganden, som icke äro aktuella
i detta sammanhang, var det särskilt en bestämmelse, som befarades medföra
olägenheter och till slut syntes hota lagens bestånd. Denna bestämmelse
var undantaget från lagen av de företag, som driva sin rörelse utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn. I och för sig är detta undantag inkonsekvent,
enär lagen principiellt förbjuder nattarbete och sålunda vill skydda
individen för den skada, sådant arbete medför. Såväl arbetarna som arbetsgivaren
samt hans maka och barn äro ju samhällsmedlemmar, vilka i lagens
syfte böra skyddas. Finner samhället nödigt att skydda den ene medborgarens
hälsa genom att förbjuda honom att arbeta å olämplig tid, måste ju samma
princip gälla även den andre. Örn en samhällsmedlem med flera barn startar
ett bageri och låter barnen arbeta på natten, måste väl detta innebära samma
sociala fara, som örn hans vuxna arbetare skulle sysselsättas på natten. Ja,
faran är väl ännu större, vilket vi med några ord skola belysa. Tidigare arbetade
i regel de vuxna på natten; och redan detta ansågs skadligt och förbjöds i
lag. Men hur är det nu? Jo, genom det nämnda undantaget har tillfölje konkurrensen
en mängd företag startat, som ej drivas med hjälp av lejd arbetskraft.
Dessa stå nu utom lagen och få tillverka bröd jämväl nattetid. På grund
härav hinna de få brödet tidigare färdigt än andra bagerier. De kunna tillhandagå
allmänheten med ungsfärskt bröd och tillfredsställa det hos många
envist fasthållna bruket att konsumera dylikt. Härigenom tryggas avsättningen
av deras alster, ofta på de under lagen stående bageriernas bekostnad.
Andra lagutskottets utlåtande Nr S4j bilagor.
19
Men de kunna ej likt dessa anställa lejda arbetare för att möta den ökade avsättningen,
ty då skulle de hemfalla under lagen och vedervåga rätten att baka
på natten. Hur gå de nu tillväga för att möta en ökad efterfrågan? Jo, i
många fall kör man på natten upp de minderåriga barnen för att få dem att
deltaga i arbetet. Arbetslokalerna låsas till, vilket försvårar kontrollen och
möjligheten att beivra sådana fall enligt arbetareskyddslagen. Under tiden gå
tusentals bageriarbetare arbetslösa, medan småbarn förrätta deras arbete. Samhället
har velat skydda de vuxna för den verkliga fara, som är förenad med
nattarbetet; men genom en lucka i lagen återinföres nattarbete — för småbarnen
!
Att dessa företag tillväxa i antal, bevisas av undersökningar, som vårt förbund
anställt på 75 platser. År 1930 fanns å dessa platser 700 företag, som
icke drevos med lejd arbetskraft. År 1933 hade dessas antal stigit till 1,276.
Samtidigt minskades antalet av de företag, som hade lejd arbetskraft, under
samma tidrymd från 1,392 till 1,309. Därtill kommer de företag bland de sist
nämnda, som äga bestånd men i avsevärd grad minskat de anställda arbetarnas
antal.
Nämnda siffror äro approximativa, enär räkning gjorts av vårt förbunds avdelningar
på olika platser, och det kan vara möjligt, att de å någon större plats
förbigått något eller å landsbygden icke känt till någon plats med sådana företag.
Säkert är emellertid, att siffrorna beträffande anförda företag utan lejd
arbetskraft ligga mera i under- än i överkant.
På de räknade platserna ha dessa företag nästan fördubblats på fem år.
Tager man med hela landet, kan man förstå, att det är många barn, som få arbeta
i bagerierna på nätterna, medan de vuxna bageriarbetarna, som ha försörjningsplikt,
få gå utan sysselsättning.
Skulden härtill ligger icke i lagstiftningen i sig själv, ty den är nödvändig
för att skydda en arbetarekårs hälsa, hygien och kultur. Den ligger däri, att
lagen genom omskrivna undantag skapar möjligheter för såväl yrkeskunniga
som icke yrkeskunniga personer att införa det förbjudna nattarbetet i bagerierna
på andra vägar. Herr Frankenbergs m. flis motion syftar till att förhindra
att så sker, och vi få därför livligt hemställa, att såväl det ärade utskottet
som ock riksdagen måtte beakta och bifalla densamma.
Stockholm den 2 mars 1935.
Sv. Livsmedelsarbetareförbundet:
Hilding Molander.
Bilaga E.
Stockholms bageriindustriförening.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan lagutskottet berett undertecknad förening. Stockholms Bageriindustriförening,
tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta likalydande
motioner av herrar Theodor Nilsson och Jacob Hansson samt av herr Frankenberg
m. fl. om viss ändring i bestämmelserna angående arbetstidens begränsning
inom bageriyrket, få vi i dessa och därmed sammanhängande ärenden
vördsamt anföra följande.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
Vi lia varit i tillfälle att taga del av Sveriges Bageriidkarefdreflings yttrande
över förbemälda motioner, varav framgår, att Sveriges Bageriidkareförening,
ehuru den principiellt anser, att lagen om förbud mot nattarbete i bagerier
bör upphävas pa grund av dess för folkhushållningen skadliga konsekvenser,
dess otidsenlighet, dess ingripande i bageriyrkets näringsfrihet m. m.,
dock ansett sig i nuvarande läge böra tillstyrka motionerna med den motivenng,
att då nämnda förbudslag i allt fall kommit till stånd, böra dess bestämmelser
åtminstone^ vara lika för alla, som tillverka bröd till avsalu. Sveriges
Bageriidkareförening har därför i likhet med motionärerna yrkat, att den s. k.
bagerilagens § 1, första stycket, må upphävas i den del, som innehåller undantagsbestämmelser
för den utövare av bageriyrket, som bedriver rörelse utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn.
Beträffande sin ställning till frågan örn nattarbetet i bagerier har Sveriges
Bageriidkareförening hänvisat till sin reservation till riksdagen av år 1919,
vari bl. a. framhållits, att rätten att i erforderlig grad använda natten som
arbetstid är av allra största betydelse för bageriyrket och för dettas förmåga
att vid lämplig tidpunkt tillhandahålla ett färskt och välsmakande bröd till
bästa möjliga pris, och vidare, att förbudet mot nattarbete måste betraktas som
en inskränkning i bageriyrkets näringsfrihet.
Sveriges Bageriidkareförening har ytterligare anfört följande:
»Det är ett obestridligt faktum, bekräftat av alla utövare av bageriyrket
och vetenskapligt dokumenterat, att långtidsjäsning är lika förmånligt för brödets
kvalitet, som varje tidsforcering av brödproduktionen är oförmånlig för
densamma.
Enligt senaste tids rapporter från samtliga länder, där nattarbetsförbud
existerar, innebär detta förbud synnerligen kännbara hinder för rationell drift
och för förbilligande av brödet, förutom att det medför den förutnämnda försämringen
i kvalitativt hänseende.
Då förbudet omöjliggör kontinuerlig drift i bagerierna, hämmas utnyttjandet
av de. moderna maskinella anläggningarna och företagens driftskapacitet
minskas till ungefär en tredjedel av förefintliga prestationsmöjligheter. Ett
förbilligande av produktionskostnaderna hindras särskilt genom den ökning
av åtgången av bränslematerial, som uppstår genom det tvungna avbrottet i
driften. Dessutom ökas mångfaldigt kostnaderna för distributionen av brödet
genom den koncentrering av densamma inom viss, mycket kort tid, som nödvändiggöres
av. nattbakningsförbudet. Utnyttjandet av lagens fastställda 8
timmars arbetstid bliver inskränkt till endast 6 ä 7 timmars produktivt arbete,
da, liksom distributionen, även produktionen måste koncentreras till viss kort
tid till följd av förbudet och konsumenternas krav på bröd vid de tidiga
morgontimmarna.
Förbudet mot nattarbete i bagerierna har emellertid ej blott för folkhushållningen
skadliga konsekvenser, utan det kan även anses vara en antikverad och
otidsenlig åtgärd. Fordran på detta förbud uppstod nämligen vid en tid, då
man ännu ej kände till verklig industriell stordrift inom bageriyrket, och då
de nuvarande hygieniska anordningarna inom bageriföretagen ännu ej existerade.
Nuförtiden har däremot det manuella arbetet även i mindre bagerier
sedan lång tid tillbaka undanträngts av maskinarbete, och skyddet för arbetarna
i hälsoavseende är säkrat genom fastställda hygieniska bestämmelser.
^Med hänsyn till dessa fakta måste man fråga sig, om ett obevekligt fasthållande
av nattbakningsförbudet längre kan vara försvarligt.»
För vår del vilja vi bestämt uttala, att »bagerilagen» icke längre är påkallad,
utan att bagerinäringen bör inrangeras under den för samtliga andra
yrken gällande arbetstidslagen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24; bilagor.
21
Vi ansluta oss i övrigt tillfullo till de av Sveriges Bageriidkareförening
gjorda uttalandena, och just på grund härav och vad vi härnedan. ytterligare
anföra angående förbudet mot nattarbete i bagerier, anse vi oss icke, ehuru
med fullt instämmande i Sveriges Bageriidkareförenings anmärkningar angåenda
inkonsekvensen av ifrågavarande lagbestämmelser och dessas beklagliga
följder i fråga örn illojal konkurrens m. m., kunna tillstyrka motionerna örn
en lagändring, som de facto skulle innebära en ytterligare skärpning av det
nattarbetsförbud, vars upphävande vi anse vara en för vårt lands allmänna folkhushållning
nödvändig åtgärd.
Det är ett obestridligt faktum, att de åtgärder, som företogos, och de bestämmelser,
som infördes under krigs- och kristiden för att på grund av dåvarande
nödläge minska brödproduktionen, i vårt land hava erhållit permanent
karaktär genom lagen örn begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete.
Med vårt under senare år konstaterade enorma överskott av brödspannmål
borde i stället alla åtgärder ha vidtagits för att stödja jordbruket
genom att i en ökad brödproduktion finna avsättning för brödsäden, ett nationalekonomiskt
spörsmål av den mest vitala betydelse.
Otvivelaktigt ha de ifrågavarande lagbestämmelserna i hög grad bidragit till
den i vårt, liksom i alla länder, där liknande förbudsbestämmelser förekomma,
konstaterade minskningen i brödkonsumtionen. Beträffande denna hänvisa vi
till »Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande»,
avgivet den 5 januari 1935 av 1934 års spannsmålsutredning. Enligt
detta belöper sig den totala minskningen i konsumtionen av mjöl och till mjöl
omräknat bröd till ej mindre än 21 procent från år 1923 till år 1933.
Med hänsyn till vår, med Sveriges Bageriidkareförening gemensamma, principiella
inställning till förbudet mot nattarbete i bagerier, och på grund av vad
vi i övrigt här anfört, få vi vördsamt avstyrka de i det föregående nämnda
motionerna.
Stockholm den 22 februari 1935.
Stockholms Bageriindustriförening.
Carl G. Schröder.
R. Nyström.