4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
V
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om
offentlig arbetsförmedling.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 71,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att tredje och fjärde styckena i 8 § lagen örn offentlig
arbetsförmedling skola utgå.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
8 § lagen den 15 juni 1934 örn offentlig arbetsförmedling har följande lydelse
:
Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.
Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, örn anstalt efter anmodan
genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför
må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.
Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande
arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag
till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.
Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom
äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,
dit arbetsanvisning sker.
Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala
nnderstödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,
till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända
arbetslöshetskassorna.
I förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor stadgas i
15 §, bland annat, att till den, som avvisat erbjudet lämpligt arbete, understöd
icke må utgivas för de fyra närmast följande veckorna efter det sådant
förhållande inträffat. Vidare angivas de förutsättningar, under vilka erbjudet
arbete skall anses såsom lämpligt.
1932 års utredning, som verkställdes av särskilt tillkallade sakkunniga och
som innefattade en överarbetning av 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande
och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och
reservarbeten (statens offentliga utredningar 1928:9), upptog i 7 § av ut
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
5
kast till lag om offentlig arbetsförmedling ett tredje stycke med samma ordalydelse
som tredje stycket i gällande lags 8 § samt därjämte ett fjärde stycke,
vars innehåll i sak överensstämde med fjärde stycket i 8 § gällande lag.
I sina motiv anförde de sakkunniga bland annat:
I de sakkunnigas förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor
har ju noga reglerats påföljden av att arbetare vägrar att antaga genom organ
för arbetsförmedlingen erbjudet arbete, som prövas vara lämpligt. För att
dylik prövning alltid skall komma till stånd och eventuellt stadgade påföljder
kunna inträda, har det nu ansetts böra åläggas arbetsförmedlingsanstalt att
omedelbart göra anmälan örn arbetsvägran till styrelsen för den erkända arbetslöshetskassa,
varav den platssökande arbetaren må vara medlem. I samband
därmed har även föreslagits, att motsvarande anmälan skall göras till vederbörande
kommunala understödsorgan. — Även hos tillsynsmyndigheten lärer
i dylika fall anmälan böra göras, detta särskilt med hänsyn till den nämnda
myndighet tillkommande kontrollen vid fall av arbetsvägran under hänvisning
till arbetskonflikt.
De bestämmelser, varom nu är fråga, upptogos uti ett i propositionen nr 213
till 1933 års riksdag framlagt förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling
såsom tredje och fjärde styckena i 8 §. Ordalydelsen var densamma som dessa
stycken hava i gällande lag.
Särskilda utskottet hemställde i utlåtande nr 21, att riksdagen måtte bifalla
det i propositionen nr 213 framlagda lagförslaget.
Riksdagen avslog emellertid lagförslaget.
Vid 193A års riksdag framlades i proposition nr 40 förslag till lag om offentlig
arbetsförmedling, däri 8 § hade samma lydelse, som återfinnes i gällande
lag.
I en motion, II: 538, gjorde herr Spångberg m. fl. samma hemställan, som nu
göres i den föreliggande motionen II: 71.
Andra lagutskottet förklarade i utlåtande nr 39, att det i fråga örn den föreslagna
lagstiftningens detaljer i huvudsak godkände Kungl. Maj:ts förslag.
8 § godkändes utan ändring och i enlighet därmed avstyrktes den i motionen
II: 538 gjorda hemställan.
Utskottet anförde i fråga örn paragrafens tredje och fjärde stycken:
Då arbetsförmedlingens verksamhet icke består i att anställa arbetssökande
utan endast i att anvisa vederbörande tillgängligt arbete, är det nödvändigt,
att förmedlingen bibehålies neutral i förhållande till stridande parter å arbetsmarknaden.
Bestämmelserna i tredje stycket giva enligt utskottets uppfattning
uttryck åt denna princip. Den i fjärde stycket föreskrivna uppgiftsskyldigheten
lärer få anses erforderlig ur kontrollsynpunkt.
Riksdagen antog för sin del av utskottet framlagt lagförslag, vilket sedermera
upphöjdes till lag.
Motionärerna hava enligt utskottets åsikt icke förebragt något skäl, som bör
föranleda riksdagen att i det hänseende, varom i motionen är fråga, göra ändring
i den förra året antagna lagen örn offentlig arbetsförmedling.
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motion, II: 71, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 januari 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
fran första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Hagman, Gustaf
Tamm, P. Sandström, NÖrman, Knut Petersson och Forslund;
från andra kammaren: herrar Österström*, Magnusson i Kalmar*, Linnér*,
Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås* och Hansson i Trollhättan, fru Nordgren
samt herr Johansson i Tväråselet.
*Ej närvarande vid utlåtandets justering.