Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
flir 19.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1935 kl. 4 e. m.
; ; Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av
skydd för pensions jändel- inom enskilda företag m. m.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna
i första kammaren nr 12 av herr Bagge m. fl. och nr 98 av herrar
Björck, John, och Larscm, Edward, samt motionerna i andra kammaren nr
29 av herr von Seth m. fl. och nr 78 av herr Aqvist.
I motionerna 1:12 och II: 29, vilka är o likalydande, har hemställts, att
riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag angående
beredande av skydd för pensionsfonder inom enskilda företag.
I motionerna I: 98 och II: 78, vilka jämväl äro likalydande, har hemställts,
att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla örn utredning örn
och förslag till sådana bestämmelser, att effektivare skydd beredes enskilda
företags pensions- och därmed likställda fonder och institutioner
mot att tagas i anspråk för andra ändamål än dem, för vilka de ursprungligen
tillkommit.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet har lämnat svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige, svenska personal-pensionskassan, Sveriges industriförbund,
de anställdas centralorganisation samt svenska bankföreningen tillfälle
att yttra sig över motionerna, yttranden hava inkommit från samtliga
ovannämnda organisationer och finnas såsom bilagor A—F fogade vid
detta utlåtande. Utskottet tillåter sig hänvisa till yttrandenas innehåll.
Utskottet vill erinra örn den i gällande lag den 12 augusti 1910 örn aktiebolag
i 53 § tredje stycket givna bestämmelsen, att nedsättning av ett aktiebolags
reservfond får beslutas allenast för betäckande av förlust, som enligt
fastställd balansräkning finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet
och som icke kan ersättas av andra befintliga, till framtida förfogande avsatta
medel. I balansräkningen upptagna medel av sistnämnda beskaffenhet—
under namn av pensionsfond eller dylikt—måste sålunda först
tagas i anspråk, innan någon del av reservfonden får tillgripas.
Bihang lill riksdagens protokoll 19:i,r>. 9 sami. 2 ard. flir 19. I
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 juni 1931 hava utredningsmän
tillkallats för att inom socialdepartementet biträda med verkställande
av utredning och utarbetande av förslag rörande frågan om rättslig reglering
av de i enskild tjänst anställdas arbetsavtal och vad därmed äger
samband. Utredningsmännen hava antagit benämningen kommittén angående
privatanställda.
Då ovannämnda bemyndigande begärdes anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Larsson, till statsrådsprotokollet bland annat:
Frågan örn beredande av tryggad rätt till pension är givetvis värd synnerlig
uppmärksamhet. Jag tillåter mig emellertid erinra örn den år 192S
verkställda utredningen angående tryggande av hos enskild arbetsgivare
anställd personals rätt till utfäst pension (statens offentliga utredningar
1929: 3). Nämnda betänkande, som utarbetats av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga, torde böra upptagas till slutlig behandling
inom omförmälda departement.
I 1928 års utredning framlagda förslag åsyftade att giva löntagaren
större trygghet att utfå av arbetsgivaren utfäst tjänstepension, när pensionsfallet
inträffade, oell bättre rätt att, örn han avginge ur arbetsgivarens
tjänst i förtid, utfå den del av den utfästa pensionen, som han skäligen
borde anses lia intjänat före avgången. Den större tryggheten åstadkommes
därigenom, att det ålades arbetsgivaren att försäkra sin utfästelse. I
sådant avseende stadgades att örn arbetsgivaren antagit och för löntagarna
delgivit bestämmelser rörande tjänstepension åt dem, som innehade anställning
av visst slag, eller annorledes åt löntagare utfäst tjänstepension,
skulle sådan tjänstepension tryggas genom försäkring hos svensk försäkringsgivare
eller insättning hos svensk försäkringsgivare eller bankinrättning.
Örn löntagaren avginge ur arbetsgivarens tjänst, innan försäkringsfallet
inträffat, skulle han ha viss rätt till fribrev. Arbetsgivaren vore
pliktig att giva de enligt utfästelsen berättigade löntagarna uppgift örn,
hos vilken försäkringsgivare eller bankinrättning utfästelsen tryggats,
samt örn innehållet i försäkrings- eller insättningsavtalet.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 18 december 1931 har nämnda sakkunnigbetänkande
överlämnats till kommittén angående privatanställda, varvid
det uppdragits åt kommittén att till vidare behandling och för avgivande
av förslag upptaga i betänkandet avhandlade spörsmål.
Enligt vad utskottet inhämtat ämnar kommittén upptaga till behandling
det spörsmål, som är föremål för yrkanden i de nu förevarande motionerna,
i samband med därmed närstående, till kommittén remitterade frågor.
Kommitténs arbete torde komma att bliva slutfört under loppet av
år 1935.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 26 juni 1933 har funnits tillsatt en
kommitté för omarbetning av aktiebolagslagstiftningen—■ aktiebolagskom■mittén.
Denna kommitté har emellertid numera blivit upplöst. Dess ordfö
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
3
rande och. två av dess ledamöter hava förordnats att från och med den 1
mars 1935 vara ledamöter av lagberedningen, som erhållit uppdrag att fullfölja
utredningen av frågan örn en reform av aktiebolagslagstiftningen.
Utskottet har inhämtat, att lagberedningen vid behandling av frågan om
aktiebolags balansräkning kommer att upptaga till prövning spörsmål rörande
olika avsatta fonder.
Vid förra årets riksdag framställde herr Andersson i Stockholm— under
åberopande av det förhållandet (jämväl omnämnt i bilagan B till detta utlåtande),
att Aktiebolaget Seperator för täckande av uppkommen driftsförlust
avskrivit, bland annat, bolagets arbetarepensionsfond och arbetareänkepensionsfond
— i interpellation till statsministern frågor örn regeringen
uppmärksammat, att bolag, som tidigare fonderat medel för pensionering
av arbetare, toge de fonderade medlen i anspråk för andra ändamål,
samt —■ örn så vore fallet — huruvida regeringen bade för avsikt att
vidtaga några åtgärder för att bevara dessa fonder för de ändamål, vartill
de varit avsedda.
I sitt svar å interpellationen erinrade statsministern, excellensen Hansson,
örn det förut omnämnda 1928 års betänkande med förslag angående
tryggande av lios enskild arbetsgivare anställd personals rätt till utfäst
pension samt redogjorde i fråga örn dess innehåll för ett par mera väsentliga
punkter. Vidare omnämndes, att betänkandet av Kungl. Majit överlämnats
till kommittén angående privatanställda. Statsministern framhöll,
att av vad han i sitt svar anfört framginge, att av interpellanten
berörda missförhållanden sedan åtskilliga år varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet och att förberedelser vidtagits i syfte att på lagstiftningens
väg avlägsna dessa missförhållanden. Slutgiltigt ståndpunktstagande
till ifrågavarande spörsmål kunde lämpligen icke ske,
förrän elen pågående utredningen angående privatanställda förelåge färdig.
Från Aktiebolaget Separator bar lämnats bland annat nedanstående
uppgifter angående de omförmälda transaktionerna med vissa fonder:
På grund av de senare årens utveckling ansåg bolaget det vara rådligt
att vid upprättandet av 1933 års balansräkning bland annat nedsätta det
bokförda värdet å bolagets aktier i ett amerikanskt dotterbolag och att i
samma män minska bolagets reservfond. Det rörde sig örn en ren bokföringsåtgärd,
genom vilken bolaget blivit varken fattigare eller rikare.
Vid ifrågavarande tidpunkt fanns i bolagets räkenskaper följande belopp
särskilt redovisade bland dess skulder i balansräkningen: arbetarepensionsfonden
å 872,618 kronor 68 öre, arbetareänkepensionsfonden å 257,565
kronor 15 öre samt arbetarebyggnadslånefonden å 120,000 kronor.
Enligt bestämmelse i 53 § aktiebolagslagen finge en nedskrivning av ett
aktiebolags reservfond emellertid icke äga rum med mindre än samtliga
andra till framtida förfogande avsatta medel först tagits i anspråk. På
grund härav blev bolaget nödsakat att ur sin balansräkning stryka dessa
särskilt redovisade poster.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
i Under år 1933 utbetalade bolaget i pensioner till arbetare och arbetareänkor
143,658 kronor 6 öre. Härav framginge, att det endast skulle vara en
mindre del av utgående pensioner, som skulle ha kunnat bestridas av räntan
från de förut omnämnda fonderna. — Inom bolaget hade sedan 1934 års
bolagsstämma förekommit 13 nya fall av arbetare- och arbetareänkepensioner
eller byggnadslån, vilka samtliga beviljats i full analogi med
vad som tidigare skett och i överensstämmelse med gällande regler och
villkor. Tidigare beviljade pensioner utginge oförändrade.
För ett industriföretag vore det icke detsamma att bevilja en arbetare en
årlig pension och ur sin löpande rörelse bestrida densamma som att ur sin
rörelse bortdraga ett kapital, stort nog att »säkerställa» (genom inköp av
statsobligationer, köp av livräntor eller dylikt) sagda pension. Den första
åtgärden vore överkomlig. Den senare vore däremot av sådan art, att de
flesta industriföretag sannolikt skulle se sig nödsakade att avstå från
att över huvud taget bevilja pension.
utskottet. Enligt utskottets förmenande är det ett samhällsintresse av vikt, att hos
enskilda företag och sammanslutningar anställda personer erhålla säkerhet
för. att pensioner, som genom anställningsavtal eller eljest blivit dem
tillförsäkrade, verkligen komma att utgå, då pensionsåldern inträder.
Av utskottets utlåtande här ovan samt i bilagorna till detsamma förebragt
utredning framgår, att avsättningar, vilka under namn av pensionsfond
eller dylikt i många fall ske, icke bereda de pensionsberättigade trygghet.
Sådana fonder kunna nämligen i allmänhet enligt gällande aktiebolagslagstiftning
tagas i anspråk för ändamål, för vilka de — enligt vad av
deras benämning framgår — icke varit avsedda. I 53 § aktiebolagslagen
stadgas nämligen, att befintliga till framtida förfogande avsatta medel
först måste tagas i anspråk för att täcka förlust, som enligt fastställd balansräkning
uppstått å rörelsen i dess helhet, innan nedsättning av reservfonden
får beslutas. Att pensionsfonder icke bildas under mera betryggande
former än som vanligen sker synes bero bland annat därpå, att för
de medel, som blivit avsatta till sådana tryggade pensionsfonder, enligt
nuvarande beskattningslagstiftning skall utgå såväl gåvoskatt som inkomst-
och förmögenhetsskatt. Vidare må erinras, att, då en anställd flyttar
från ett företag, som genomfört pensionering av sina anställda, till ett
annat företag, innan pensionsåldern inträtt, detta ofta för honom medför
förlust av pension. I fråga örn sådana fall saknas för närvarande laglig
reglering.
Av de till utskottet inkomna yttrandena och i övrigt inhämtade upplysningar
framgår visserligen, att anledning finnes att förvänta, att de i förevarande
motioner omförmälda spörsmålen komma att till vissa delar beröras
vid de utredningar, som verkställas inom lagberedningen vid dess
revision av aktiebolagslagstiftningen samt inom kommittén angående
privatanställda. Frågan örn att bereda betryggande former för de privatanställdas
pensionering bör emellertid enligt utskottets mening lösas
ur enhetlig synpunkt och under beaktande av förhållandena å hela det
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
område, som därav beröres. Med hänsyn härtill anser utskottet skäl föreligga
för riksdagen att hos Kungl. Majit begära en allsidig och skyndsam
utredning i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
1:12,1: 98, II: 29 och II: 78, måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville till allsidig och
skyndsam utredning1 upptaga frågan örn lagstiftning i
syfte att få till stånd betryggande former för pensionering
av anställda hos enskilda företag och sammanslutningar,
;
Stockholm den 28 mars 1935. ■ - ’
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN. !
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Sigfrid Hansson, Frändén,
Gustaf Tamm, Norman, Forslund och Elof Andersson;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Johanson i Stockholm* Holmström*,
Hansson i Trollhättan, Gardell i Calms, Sandström i Sollefteå och Hermansson.
I-'')
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Bilaga A.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan andra lagutskottet berett Svenska Arbetsgivareföreningen tillfälle
att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta motioner av herr
Bagge m. fl., av herr von Seth m. fl., av herrar John Björck och Edward
Larson samt av herr Aqvist örn beredande av skydd för pensionsfonder
inom enskilda företag, får föreningen härmed vördsamt anföra följande.
Enligt vad föreningen har sig bekant ingår den i motionerna avsedda
frågan i det utredningsuppdrag, som blivit anförtrott åt den år 1931
tillsatta kommittén angående privatanställda, och det lärer vara kommitténs
avsikt att efter avlämnande inom den närmaste tiden av sitt första
betänkande upptaga pensionsfrågan till närmare prövning. Därvid torde
frågan komma att utredas i hela dess vidd, eftersom kommittén icke ansett
sitt uppdrag vara begränsat till de anställda i inskränkt mening. Vid sådant
förhållande lärer något nytt beslut örn frågans utredning icke vara
påkallat.
Stockholm den 31 januari 1935.
Svenska Arbetsgivareföreningen.
Gustaf, Söderlund.
Landsorganisationen i Sverige.
Bilaga B.
Till andra lagutskottet.
Genom remiss från utskottet har Landsorganisationen i Sverige beretts
tillfälle att avgiva yttrande över av herr Bagge m. fl., av herr von Seth m. fl.,
av herrar John Björck och Edward Larson samt av herr Åqvist inom riksdagen
väckta motioner örn beredande av skydd för pensionsfonder inom
enskilda företag. Landssekretariatet får, å Landsorganisationens vägnar,
anföra.
Det rättsskydd motionärerna åsyfta torde endast avse att förhindra att
sådana pensionsfonder, vilka nu utgöra dispositionsfonder, tagas i anspråk
för täckande av företagets förluster, för utdelning åt aktieägare eller över
huvud för andra ändamål än det, för vilket fonden avsatts. Det är sålunda
fråga endast örn sådana pensionsfonder, vilka icke organiserats såsom
självständiga rättssubjekt med från företagets tillgångar avskild förmögenhet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor. 7
Landsekretariatet är i likhet med motionärerna av den uppfattningen,
att en lagstiftning till skydd för dessa pensionsfonder, garanterande deras
användning endast för det med desamma avsedda, ändamålet, är en
trängande social angelägenhet. Hedan i sitt yttrande (iver det den It) december
1927 avgivna betänkandet rörande frivillig tjänstepensionering
framhöll Landsekretariatet nödvändigheten av att det i lag fastställes, att
•av företag till förmån för arbetarna beslutade avsättningar äro att betrakta
såsom de vid företaget anställda arbetarnas egendom, som ej må
av företaget förbrukas. Landssekretariatet ansåg att bestämmelser härom
borde meddelas i samband med den då ifrågasatta lagstiftningen örn
tjänstepensionering, enär dylika avsättningar ofta skedde för pensionsändamäl.
De sakkunniga funno emellertid för sin del att bestämmelser
av det slag, som Landssekretariatet förordat, komma att ingripa på ett belt
annat rättsområde än det då föreliggande förslaget avsåge att reglera;
de blevo specialbestämmelser rörande visst slag av gåva. Romme emellertid
en lagstiftning om stiftelser till stånd, kunde man, uttalade de sakkunniga,
tänka sig att det stadgades, att ifrågavarande donationers förvaltning
övertoges av en självständig stiftelse. Härigenom bleve medlen
åtminstone skyddade för arbetsgivarens borgenärer.
I det av Landssekretariatet avsedda fallet var •— liksom i föreliggande
motioner — fråga örn donationer (avsättningar) utan pensionsutfästelse
från arbetsgivarens sida. Klart vore, uttalade de sakkunniga, att, om
sedermera en utfästelse örn pension att utgå ur donerade medel lämnades,
det på grund av den då föreslagna lagens bestämmelser skulle bliva nödvändigt
att överföra medlen frän arbetsgivarens besittning till ett självständigt
rättssubjekt (försäkringsinrättning).
Angelägenheten av det krav Landssekretariatet i nu nämnda sammanhang
framförde bar ytterligare framhävts av under de senare åren inträffade
händelser, av vilka i den offentliga diskussionen särskilt uppmärksammats
Aktiebolaget Separators sistlidna ar företagna åtgärd att till
täckande av uppkommen driftsförlust avskriva bland annat bolagets arbetarepensionsfond,
arbetareänkepensionsfond oell arbetarebyggnadslanefond,
tillsammans representerande ett kapital av 1,250,180 kronor, varav
å de båda pensionsfonderna belöpte 1,130,183 kronor. Hed gällande aktiebolagslagstiftning
har bolaget icke kunnat för förlustens täckande tillgripa
nedsättning av reservfonden, innan befintliga dispositionsfonder anlitats
för ändamålet. På de omständigheter, vilka likväl kolumn bolagets
förfarande att framstå såsom ur arbetaresynpunkt särskilt förhatligt, saksiar
Landssekretariatet i detta sammanhang anledning ingå.
Då de väckta motionerna endast avse den begränsade frågan örn skydd
för enskilda företags pensionsfonder — varmed viii bör likstiillas andra
fonder som avsatts i de anställdas intresse — mot att tagas i anspråk för
andra ändamål än dem, för vilka de tillkommit, skulle strängt formellt
frågan örn de anställdas rätt till de fonderade medlen falla utaniör ramen
av den förslagna utredningen. Önskvärt vore emellertid att denna fråga
bleve föremål för samtidig utredning. I sådana fall då bindande pensionsutfästelse
föreligger iir rättsläget visserligen klart. Alen da sa icke
är fallet komme, därest den nu ifrågasatta lagstiftningen genomföres,
spörsmålet i ett annat liige än nu, då rätten till de fonderade medlen anses
tillkomma företaget och de anställda alltså icke kunna göra några
som helst anspråk giillandc. Landssekretariatet, som förutsätter att det
•föreslagna rättsskyddet kommer att utformas på det sätt, att i öretaget
icke endast befrias från skyldighet att för företagets räkning anlita bär
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
ifrågavarande fonder utan också betages rättighet att sålunda disponera
över medlen, vill framhålla önskvärdheten av att de anställdas rättigheter
i avseende å fonderna fastslås och även hringas till uttryck genom de
anställdas representation inom de organ, vilka, därest fonderna organiseras
såsom särskilda rättssubjekt, komma att handhava förvaltningen.
Utan vidare är det klart — vilket även av motionärerna förutsättes__
att den föreslagna utredningen icke endast bör avse aktiebolags pensionsfonder
utan aven sådana fonder, som avsatts av handelsbolag, ekonomiska
föreningar och enskilda näringsidkare.
Stockholm den 19 februari 1935.
Landsorganisationen i Sverige.
Landssekretariatet.
Eda. Johanson.
Svenska personal-pensionskassan.
Bilaga C I.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan genom utskottets den 28 januari d. å. hit ingångna skrivelse tillfälle
beretts Svenska Personal-Pensionskassan att avgiva yttrande övermotionerna
n:ris 12 och 98 i första kammaren och nrris 29 och 78 i andra
kammaren, får kassans styrelse anföra följande.
Frågan örn de privatanställdas pensionering är otvivelaktigt av den
stora sociala betydelse, att varje utredning, som kan tjäna till frågans
klal läggande eller befordra dess rationella lösning, måste anses synnerligen
önskvärd. Motionärernas hemställan örn utredning angående beredande av
skydd för pensionsfonder inom enskilda företag får styrelsen därför tillstyrka.
I olikhet med åtminstone vissa av motionärerna anser styrelsen
dock en särbehandling av motionärernas förslag vara mindre lämplig»
utan bör den föreslagna utredningen sammanföras med den mera allmänna
utredning angående de privatanställdas pensionsförhållanden, vilken
f. n. är föremål för behandling av kommittén angående privatanställda.
Innan styrelsen söker klarlägga denna sin uppfattning, må i största
korthet en redogörelse lämnas för pensionsfrågans hittillsvarande utveckling
och aktuella läge i vårt land.
De f. n. befintliga formerna för pensionering av personal i enskilda företags
tjänst äro i huvudsak följande:
1. Anslutning till en central pensionsinrättning: K. Pensionsstyrelsen
genom anlitande av dess frivilliga försäkring, Svenska Personal-Pensionskassan
(SPP), Enskilda Järnvägarnas Pensionskassa (EJP) eller Svenska
Publicisternas Pensionskassa.
2. Bildande av en från respektive företag fristående pensionskassa eller
stiftelse, vars verksamhet är begränsad till de vid detta företag anställda.
3. Direkt pensionering från respektive företags sida, vare sig pensionseller
liknande fond finnes inom företaget avsatt eller icke.
Under det att tidigare den tredje av dessa former torde hava varit den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor. 9
mest brukliga, har numera den lörsta blivit den lörhärskande. Sålunda
liro till SPP f. n. anslutna drygt 1.100 företag och äro där försäkrade c:a
25,000 anställda. Årliga beloppet av de avgifter, som till SPP f. n. inbetalas,
utgör e:a 18 miljoner kronor och uppgå de samlade fonderna till ett
belopp av c:a 120 miljoner kronor. Vidare äro till EJP anslutna c:a 100
järnvägsförvaltningar och äro där försäkrade drygt 10,000 anställda samt
inbetalas för dem 3.5 miljoner kronor årligen i pensionsavgifter. De uppsamlade
fonderna i EJP uppgå till c:a 110 miljoner kronor. I allt torde
man kunna anse, att c:a 1,300 enskilda företag hava sina anställdas pensionering
ordnad genom centrala pensionsinrättningar, att denna pensionering
omfattar c:a 36,000 anställda och att de samlade fonderna uppgå
till bortåt 250 miljoner kronor. Tillväxten i sist anförda siffror är ock
synnerligen betydande, nämligen ifråga örn antalet företag c:a 150, ifråga
örn antalet anställda e:a 3,000 och ifråga örn uppsamlade fonder e:a 30
miljoner kronor, allt per år räknat. Till ytterligare belysning av den utbredning,
som den centrala pensioneringen hittills vunnit, bifogas en
tryckt förteckning över passiva medlemmar i SPP, å vilken förteckninga
tredje omslagssida jämväl en tablå över SPP:s utveckling finnes införd
(bil. 1). [Av bil. 1 har här nedan endast tablån medtagits såsom bilaga C 3.J
Beträffande de två sista formerna föreligga stora svårigheter att erhålla
uppgifter örn deras totalä förekomst. Styrelsen har dock sökt att få
kännedom örn ungefärliga storleken av det kapital, som finnes uppsamlat
i de egna pensionskassorna (och -stiftelserna), ävensom örn ungefärliga
beloppet av de inom företagen avsatta pensions- och liknande fonderna.
På grundval av vissa från K. Socialstyrelsen inhämtade uppgifter har
det förstnämnda kapitalet uppskattats till 150 å 200 miljoner kronor, varav
dock en del belöper på pensionskassor, som icke äro avsedda för tjänstepensionering.
Inom företag avsatta pensionsfonder torde uppgå till
100 miljoner kronor. Beräkningen av detta belopp är grundad på en av
kassan verkställd bearbetning av uppgifter lämnade i »Aktieägarens Uppslagsbok»
1934—1935, »Svensk Försäkringsårsbok» 1934 och »Svensk BaDkmatrikel»
1932. En sammanställning av bearbetningsresultatet är bär
bifogad (bil. 2) [bilaga C 2 här nedan].
Av nu anförda siffror framgår, att för pensionering av i enskild tjänst
anställda för närvarande finnes avsatt ett belopp av lägst 500 miljoner
kronor, varav c:a 100 miljoner kronor eller inemot 20 procent äro att betrakta
såsom oskyddade. Bemärkas bör, att medan i särskilda pensionsinrättningar
befintliga fonder raskt tillväxa, summan av de oskyddade
pensionsfonderna kan förväntas snarare minska än öka.
Styrelsen återgår nu till behandlingen av den väckta frågan örn beredande
av skydd för inom företagen avsatta pensionsfonder.
En betydande svårighet för en lagstiftning, som vill hindra, att pensionsfonder
tagas i anspråk för andra ändamål än det avsedda, ligger däruti
att bestämmelser angivande ifrågavarande fonders ändamål i stor utsträckning
helt saknas eller äro mer eller mindre ofullständiga. För såvitt
styrelsen rätt uppfattat motioniirernas intentioner, torde det bliva
nödvändigt att i den ifrågasatta lagstiftningen bland annat
1) definiera begreppet pensionsfond och
2) i den mån föreskrifter därom saknas angiva, vilka grupper av anställda
och pensionärer skola anses delaktiga i en avsatt pensionsfond,
arten och storleken av de pensionsförmåner, som skola tillkomma de enskilda
delägarna, o. s. v.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
Bestämmelser av sistnämnda art äro behövliga ej blott i det fall ett
företag träder i likvidation, utan även i det fall nedsättning av en pensionsfond
blir ifrågasatt för sanering av företagets allmänna affärsställning
eller eljest.
Då enligt nuvarande förhållanden bestämmelser angående användning
av pensionsfond oftast kunna upphävas eller ändras genom ensidigt beslut
från företagets sida, måste ställning också tagas till frågan, huruvida och
under vilka förutsättningar sådana ändringar få av ett företags ledning
göras i eventuellt befintliga regler för pensionsfonds användning, varigenom
försämring uppstår i enskild anställds delaktighet i fonden.
Slutligen torde man vid lagstiftningen också komma in på frågan om
den s. k. oantastlighetsprincipen, d. v. s. på frågan örn en i förtid avgående
anställd skall anses hava rätt till de på anställningstiden belöpande
pensionsförmånerna. Härvid är man emellertid inne på ett på samma
gång utomordentligt betydelsefullt men också ytterst svårtillgängligt
område.
Av det nu sagda torde framgå, att man vid en lagstiftning av den art,
som motionärerna torde hava åsyftat, måste komma in på frågor, som äro
desamma eller likartade med dem, som redan varit föremål för behandling
i det betänkande och förslag till lag örn frivillig tjänstepensionering, vilket
blivit remitterat till kommittén angående privatanställda. Härmed
torde också styrelsen få anses hava motiverat sin ovan uttalade ståndpunkt,
att den begärda utredningen bör sammanföras med den nämnda
kommitté åvilande mera allmänna utredningen angående de privatanställdas
pensionsförhållanden, en utredning, vilken — det bör här framhållas
— har avseende å personer såväl i tjänstemanna- som i arbetareställning.
Det kan givetvis förutsättas, att kommittén angående privatanställda
kommer att samråda med 1933 års kommitté för omarbetning av aktiebolagslagstiftningen
angående de ändringar, som kunna göras i denna lagstiftning
för beredande av en mera tryggad ställning åt inom enskilda företag
avsatta pensionsfonder. Då en mera fullständig utredning av nu berörda
frågor helt säkert kräver ansenlig tid men ett framträdande önskemål
är, att på senare tid ej sällan förekommande fall av disposition av pensionsfonder
för andra ändamål än de avsedda i möjligaste mån inskränkas,
anser sig styrelsen böra betona angelägenheten av snara åtgärder i motionernas
syfte och som en sådan rekommendera en ändring i aktiebolagslagen
därhän, att reservfond må kunna nedsättas, innan en inom företaget
avsatt pensionsfond behöver tillgripas.
Styrelsen hemställer, att vid behandlingen av de ifrågavarande motionerna
ovan anförda synpunkter måtte vinna beaktande.
Stockholm den 19 februari 1935.
Svenska Personal-Pensionskassan
— ömsesidig försäkringsförening —
Å styrelsens vägnar:
Axel Wahlberg. E. Forssman.
E. Liedstrand.
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
Bilaga C 2.
Bilaga 2.
Inom företagen avsatta pensions- och understödsfonder vid slutet av år 1933.
(Enligt Aktieägarens Uppslagsbok 1934—1935, Svensk Försäkringsårsbok 1934
och Svensk Bankmatrikel 1932.)
— |
-------- '' ■ |
Avsatta pensions- |
Därav |
inom företag |
|
fonder |
anslutna till SPP 1 |
||||
Yrkesgrupp |
antal |
avsatt be- |
antal |
avsatt be- |
|
före- |
lopp |
före- |
lopp |
||
tåg |
kr. |
tåg |
kr. |
||
I. |
Lane- och försäkringsrörelse, penningplacering |
||||
Affärsbanker och inteckningsföretag ............... |
11 |
4,011,000 |
1 |
45,000 |
|
Sparbanker2 ................................................ Bankir-, emissions-, varubelåningsrörelse o. dyl. |
78 8 |
8,456,000 424,000 |
18 1 |
1,481,000 144,000 |
|
Fastighetsförvaltning....................................... Försäkringsrörelse.......................................... |
1 23 |
5,000 9,316,000 |
8 |
1,355,000 |
|
Summa |
116 |
22,212,000 |
28 |
3,025,000 |
|
I % |
av samtliga avsatta pensionsfonder inom gruppen |
24.1 |
13.6 |
||
II. |
Lantbruk...................................................... |
— |
— |
— |
— |
lil. |
Industri: Blandad bruksrörelse .................................... |
11 |
786,000 |
9 |
734,000 |
Bryggerier och vattenfabriker ........................ |
22 |
9,013,000 |
9 |
6,285,000 |
|
Elektricitets- och kraftverk ........................... |
7 |
2,411,000 |
6 |
2,386,000 |
|
Gruvindustri ................................................ |
1 |
100,000 |
1 |
100,000 |
|
Metall- och maskinindustri ........................... |
35 |
8,591,000 |
18 |
4,614,000 |
|
Kemisk-teknisk industri................................. |
9 |
12,350,000 |
8 |
12,339,000 |
|
Livsmedelsindustri ....................................... |
16 |
12,965,000 |
6 |
12,219,000 |
|
Läder-, skinnvara- och beklädnadsindustri ...... Pappers- och massaindustri samt sågverks- och |
19 |
2.724.000 6.820.000 |
5 16 |
532,000 4,605,000 |
|
annan trävaruindustri ................................. |
30 |
||||
Sten-, ler- och annan jordindustri .................. |
8 |
3,532,000 |
3 |
2,456,000 |
|
Textilindustri................................................ |
25 |
4,760,000 |
12 |
3,005,000 |
|
Tryckeri- och pappersförädlingsindustri............ |
13 |
1,097,000 |
3 |
384,000 |
|
Summa |
196 |
65,149,000 |
96 |
49,659,000 |
|
I % |
av samtliga avsatta persionsfonder inom gruppen |
49.0 |
76.2 |
||
IV. |
Handel. Agentur- och entreprenadrörelse m. m............. |
2 |
120,000 |
1 |
100,000 |
Varuhandel................................................... |
32 |
4,997,000 |
12 |
826,000 |
|
Summa |
34 |
5,117,000 |
13 |
926,000 |
|
I % |
av samtliga avsatta pensionsfonder inom gruppen |
38.2 |
18.1 |
||
V. |
Kommunikationer: ....................................... |
30 |
5,876,000 |
4 |
1,904,000 |
r o/ |
av samtliga avsatta pensionsfonder inom gruppen |
13.8 |
32.4 |
||
VI. |
Diverse ändamål .......................................... |
7 |
1,566,000 |
— |
— |
Summa |
383 |
99,920 000 |
141 |
55,514.000 |
|
I % |
av samtliga avsatta pensionsfonder inom gruppen |
30.8 |
55.8 |
1 Dessa pensionsfonder avse till största del pensioneringen av de äldsta befattningshavarna
och av redan pensionerade personer vid företag, sorn med huvudmassan av sin personal gått
in i SPP, och äro därför av en tämligen tillfällig karaktär. — * Uppgifterna för sparbanker
avse i motsats till övriga yrkesgrupper förhållandena vid 1931 års slut.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr IV; bilagor.
Bilaga C 3.
Bilaga 1.
Utvecklingen av SPP:s verksamhet intill 1934 års utgång.
Vid slutet av år |
Antal passiva |
Antal aktiva |
Fortlöpande år-lig avgiftssumma |
Fonder (i kr.) |
1917................................. |
19 |
1,137 |
472,000 |
284,000 |
1918................................. |
58 |
2,811 |
1,364,000 |
1,579,000 |
1919................................. |
83 |
3,151 |
1,608,000 |
3,364,000 |
1920................................. |
88 |
3,860 |
2,407,000 |
6,654,000 |
1921................................. |
90 |
4,174 |
2,470,000 |
9,002,000 |
1922................................. |
93 |
4,234 |
2,293,000 |
11,360,000 |
1823................................. |
104 |
4,454 |
2,367,000 |
14,004.000 |
1924................................. |
109 |
4,628 |
2,471,000 |
17,653,000 |
192f>................................. |
127 |
4,960 |
2,568,000 |
21,026,000 |
lnst;................................. |
155 |
5,397 |
2,881,000 |
25,251,000 |
1927................................. |
240 |
6,751 |
3,759,000 |
30,141,000 |
1928................................. |
332 |
7,777 |
4,590,000 |
35,880,000 |
1929................................. |
428 |
9,610 |
6,003,000 |
43,562,000 |
1930................................. |
528 |
12,640 |
8,396,000 |
53,333,000 |
1931................................. |
656 |
15,219 |
10,544,000 |
65,527,000 |
1932................................. |
750 |
16,574 |
11,368,000 |
79,300,000 |
1933................................. |
860 |
18,896 |
12,723,000 |
96,693,000 |
1934 (appi-.) ..................... |
1,000 |
22,200 |
15,300,000 |
115,000,000 |
Fehr. 1935 (appr.) ............ |
1,160 |
25,000 |
18,000,000 |
120,000,000 |
Bilaga D.
Sveriges industriförbund.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan tillfälle beretts Sveriges Industriförbund att yttra sig över vissa
inom riksdagen väckta motioner örn beredande av skydd för pensionsfonder
inom enskilda företag får Industriförbundet härmed i denna sak anföra
följande.
I de likalydande motionerna nr 12 i första kammaren av herr Bagge
m. fl. samt nr 29 i andra kammaren av herr von Seth m. fl. hemställes
örn utredning angående beredande av skydd för pensionsfonder inom enskilda
företag. I de ävenledes likalydande motionerna nr 98 i första
kammaren av herr John Björck samt nr 78 i andra kammaren av herr
Åqvist begäres utredning rörande beredande av effektivare skydd för
enskilda företags pensions- och därmed likställda fonder och institutioner
mot att tagas i anspråk för andra ändamål än dem, för vilka de ursprungligen
tillkommit.
Strävandena att på ett rationellt, enhetligt och för de anställda betryggande
sätt ordna de privatanställdas pensionsfråga är enligt Industriförbundets
mening av mycket stor betydelse och förbundet var därför en
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
av initiativtagarna till bildandet av Svenska Personal-Pensionskassan,
SPP, som redan vunnit en betydande anslutning ej minst från industriens
sida. Förbundet erinrar om att SPP:s verksamhet är baserad på den för
de anställda fördelaktiga ståndpunkten, att pensionen är att anse som
en uppskjuten lön. Omkring 25,000 anställda äro för närvarande anslutna
till SPP och antalet är i snabb tillväxt. SPP:s fonder uppgå nu
till omkring 120 miljoner kronor. Det vore av intresse att härmed jämföra
omfånget av den pensionering, som är avsedd att finansieras från
de inom de enskilda företagen avsatta pensionsfonderna, vilkas skyddande
utgör föremål för de föreliggande motionerna. Det är emellertid
svårt att tillförlitligt uppskatta dessa fonders omfång. Med ledning av
publikationen Aktieägarnas Uppslagsbok, som dock endast upptager aktiebolag
med 200,000 kronor aktiekapital och därutöver, finner man, att
pensionsfonderna inom denna företagsgrupp torde uppgå till mellan 60
och 70 miljoner kronor (häri ingår på det hela taget icke bankernas och
försäkringsbolagens pensionsfonder). Därvid är att märka att ett stört
antal pensionsfondsägande företag numera äro anslutna till SPP. Sålunda
äro ägarna till omkring 2/s av nyssnämnda pensionsfondsbelopp
SPP-medlemmar. På det hela taget synes bildandet av pensionsfonder
och avsättning till desamma under senare år hava stagnerat och de pensionsmedel,
vilkas skyddande de föreliggande motionerna avse, utgöra
numera en relativt liten del av de för anställdas pensionering avsatta,
tillgängliga eller garanterade medlen, och denna pensionsfondernas andel
tenderar att hastigt minskas. Enligt en inom SPP utförd uppskattning
skulle för närvarande endast omkring 20 procent av de enskilda företagens
pensionsavsättningar utgöras av medel, som kunna bliva föremål
för det särskilda skydd motionärerna önska bereda, och detta procenttal
är säkerligen i sjunkande.
Motionärernas önskemål äro därför redan nu av relativt begränsad betydelse.
Det förtjänar framhållas, att i det övervägande antalet fall av pensionsfondsmedels
användning för annat ändamål hava de anställda icke
i realiteten blivit lidande därpå, enär pensionerna oberoende därav fortsatt
att utgå.
Det förtjänar att i detta sammanhang erinras därom att säkerligen
många företag gärna skulle av eget initiativ avsätta pensionsmedel under
för de anställda mer betryggande former än som sker vid vanlig avsättning
till pensionsfond, om icke därvid de avsatta medlen bleve föremål
för särskild beskattning. Enligt nu gällande författningar torde medel,
som för pensionsändamål helt frånskiljas ett företags äganderätt,
bliva föremål för gåvoskatt och sedan för såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattning.
Då emellertid avsättandet av en pensionsfond oundvikligen framstår
såsom en arbetsgivarens förberedande åtgärd för pensionering, är det naturligt
att de anställda uti befintligheten av en pensionsfond se ett vittnesbörd
både örn arbetsgivarens avsikt och vilja att bereda dem pension
och örn att medel därtill komma att finnas. När därför ett företag av
någon anledning nödgats använda sin pensionsfond för annat ändamål
än det avsedda, har detta i vissa fall väckt oro och missnöje hos de anställda.
Det är därför förklarligt örn önskemål framkommit beträffande
pensionsfondernas bevarande för deras ursprungliga ändamål.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig industriförbundet böra
tillstyrka att frågan om enskilda företags pensionsfonder göres till före
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
mål för utredning och att därvid såväl ovanberörda svårigheter beträffande
beskattningen som ock de av motionärerna påpekade bestämmelserna
i aktiebolagslagen tagas i beaktande.
Stockholm den 22 februari 1935.
Sveriges industriförbund.
B. Almgren.
, Vilhelm Lundvik.
De anställdas centralorganisation.
Bilaga E.
Till andra lagutskottet.
De anställdas centralorganisation i Sverige (Daco), som erhållit på remiss
av herr Bagge m. fl., von Seth m. fl., av herrar John Björck och Edward
Larson samt herr Åqvist väckta motioner örn beredande av skydd
för pensionsfonder inom enskilda företag, får anföra följande.
De anställdas organisationer ha vid flerfaldiga tillfällen i skrivelser
till offentliga myndigheter och annorledes understrukit nödvändigheten
av att åtgärder vidtagas såväl för skapande av rationella pensioneringsformer
som för tryggande av pensionsmedel. Daco kan alltså icke annat
än instämma i motionärernas yrkande, att hithörande frågor bli föremål
för skyndsam utredning. Det har i de tvenne förstnämnda, likalydande
motionerna framhållits, att den kommitté, som tillsatts för utredning
av de anställdas arbetsförhållanden i allmänhet i detta hänseende
endast skulle ha att sysselsätta sig med frågan örn de anställdas rätt till
utfäst pension, varför förefintligheten av denna kommitté icke bör utgöra
hinder för att de övriga frågor, som inrymmas i detta frågekomplex
särskilt utredas. Vid förfrågan hos nämnda kommitté, huruvida den anser,
att det i motionen framförda spörsmålet faller inom ramen för dess
utredningsuppdrag, har Daco erhållit den förklaringen, att så måste vara
fallet. Frågan örn pensionsmedels säkerställande, inklusive pensionsfondernas,
anser kommittén nämligen vara intimt förbunden med rätten till
pension.
Under uttrycklig förutsättning, att kommitténs uppfattning i detta avseende
icke desavueras av statsmakterna, anser Daco någon åtgärd för
tillgodoseende av det behjärtansvärda syftemål motionärerna önska
främja för närvarande icke vara erforderlig.
Stockholm den 21 februari 1935.
De anställdas centralorganisation.
V. v. Zeipel.
gm Gösta Malmström.
Enl. uppdrag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19; bilagor.
15
Bilaga F.
Svenska bankföreningen.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan Svenska Bankföreningen av Eder beretts tillfälle avgiva yttrande
över motionerna nr 12 oell 98 i första kammaren oell nr 29 och 78 i andra
kammaren örn beredande av skydd för pensionsfonder inom enskilda företag,
får styrelsen för bankföreningen anföra följande.
Det har tidigare varit vanligt förekommande, att affärsföretag, särskilt
större aktiebolag, sedan pensionsreglemente för inom företaget anställda
fastställts eller annorledes principbeslut fattats örn beredande av
pensionsförmåner åt de anställda eller vissa grupper av dem, givit synligt
uttryck åt sin sålunda tillkännagivna avsikt att sörja för de anställda
genom att vid disponerandet av tillgängliga medel avsätta vissa
belopp till en i balansräkningen under benämningen pensionsfond särskilt
redovisad fond. Att en dylik fond icke har annan juridisk ställning
inom bolaget än såsom en dispositionsfond har stundom icke stått klart
för vare sig de anställda eller ens bolagets styrelse. Det är för den skull
icke ägnat att förvåna, att, då sådana fonder i sammanhang med nedskrivning
av värdet å vederbörande företags tillgångar måst tagas i anspråk,
detta ofta väckt stark misstämning hos de anställda, som känt åtgärden
som en dem tillfogad rättsförlust.
Det bör emellertid bestämt avrådas från att försök göres att genom
tvångslagstiftning av ett eller annat slag föranleda de företag, hos vilka
pensionsfonder av här avsedd beskaffenhet redovisas, att på rättsligt bindande
sätt avskilja mot dylik fond svarande tillgångar. Många företag:
skulle icke eller endast med svårighet kunna vidtaga en dylik åtgärd. I
sådana företag skulle en tvångsföreskrift här således långt ifrån att bliva
till gagn för de anställda snarare kunna lända dem till stort förfång.
I tydlighetens intresse kunde det däremot vara förtjänt att överväga,
huruvida icke i bolagslagstiftningen förbud borde meddelas mot att i balansräkning
benämningen pensionsfond användes för reserverade medel,
som rättsligt icke hava en mot benämningen svarande karaktär. Denna
fråga torde dock icke hava någon stor praktisk betydelse, eftersom, enligt
vad styrelsen håller före, bildandet av sådana s. k. pensionsfonder,
som med motionerna avses, tämligen upphört. Numera anlita de företag,
vilka kunna och vilja bestrida med personalpensionering förbundna
kostnader, andra och mera betryggande utvägar därför. Det torde härutinnan
vara tillräckligt att hänvisa till den starka och snabba utveckling,
som SPP (Svenska Personal-Pensionskassan) uppvisar.
Enligt vad styrelsen inhämtat, är det aktiebolagskommitténs avsikt att
överväga de frågor, som genom motionerna blivit berörda. Vid dylikt
förhållande förefaller det som örn någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionerna icke vore påkallad.
Stockholm den 20 februari 1935.
För Svenska Bankföreningen.
Dess styrelse:
Helmer Sten.
K. Dahlberg.
361082.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.