Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i lagen om arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 337,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla, att
regeringen ville utarbeta och till 1936 års riksdag inkomma med förslag dels
till sådana ändringar av lagen om arbetstidens begränsning, att arbetstiden
för arbetare inom industrin i allmänhet förkortas till 40 timmar i veckan och
för arbetare i särskilt tungt och hälsofarligt arbete samt för arbetare under 18
år till högst 36 timmar i veckan, med iakttagande av att lönekompensation bör
lämnas, dels till sådana ändringar, att lagens tillämpningsområde utvidgas
att omfatta vissa arbetargrupper, som nu icke äro inbegripna under lagens
tillämpning, dels ock till sådan skärpning av bestämmelserna angående
övertidsarbete, att dylikt endast medgives då särskilt tvingande omständigheter
föreligga, exempelvis då genom natur- eller olyckshändelse eller genom
annan omständighet, som ej kunnat förutses, fara föreligger för liv,
hälsa eller egendom.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen.
Vid 1930 års riksdag antogs på förslag av andra lagutskottet (utlåtande
nr 15) nu gällande lag örn arbetstidens begränsning, utfärdad den 16 maj
1930 (nr 138).
Vid 1931, 1932 och 1933 års riksdagar väcktes motionsvis förslag örn ändringar
i arbetstidslagen (motionerna I: 206 och II: 287 år 1931, II: 60 år 1932
samt 11:79 och 11:252 år 1933). På hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden
16/1931, 24/1931, 35/1932 och 35/1933) beslöt riksdagen, att motionerna
icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Jämväl vid 1934 års riksdag väcktes förslag örn lagändringar. I motionen
11:286 hemställde herr Karlsson i Grängesberg m. fl., att riksdagen i
skrivelse till regeringen måtte anhålla örn utarbetande och framläggande för
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 aud. Nr 16.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
1935 års riksdag av förslag dels till fastställande av arbetstiden till 6 timmar
per dag och 36 timmar i veckan med lönekompensation, dels till utvidgning
av lagens tillämpningsområde till att omfatta alla arbetargrupper,
dels ock till bestämmelser därom, att övertidsarbete skulle medgivas endast
vid sådana särskilda tillfällen, då genom natur- eller olyckshändelse eller
annan omständighet, som ej kunnat förutses, fara förelåge för liv, hälsa
eller egendom.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 53:
Av vad ovan anförts framgår, att spörsmålet rörande ytterligare begränsning
av arbetstiden för närvarande är föremål för internationell prövning.
Vid den arbetskonferens, vars förhandlingar nyligen påbörjats i Genéve, skall
till behandling upptagas, bland annat, frågan om sådan begränsning av arbetstiden,
att den för personer, som äro sysselsatta i industriellt arbete, i genomsnitt
skall utgöra 40 timmar i veckan. I denna konferens deltaga såväl
representanter för vårt lands regering som svenska arbetsgivare- och arbetarerepresentanter.
Med hänsyn till det läge, vari det internationella samarbetet
på förevarande område alltså befinner sig, torde det knappast kunna
påräknas, att till nästa års riksdag kan framläggas förslag till så vittgående
ändringar i arbetstidslagstiftningen, som påyrkas i motionen. Utskottet vill
vidare erinra om, att vissa spörsmål angående arbetstidens längd i vårt land
för närvarande äro föremål för arbetslöshetsutredningens undersökningar.
För övrigt hyser utskottet den övertygelsen, att regeringen med uppmärksamhet
följer företeelserna på arbetsmarknaden och undersöker alla möjligheter
att med statens medverkan råda bot på arbetslösheten.
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.
Vid förra årets riksdag väcktes vidare två motioner, 11:371 och 11:498,
med hemställan att utredning skulle begäras hos Kungl. Maj:t i fråga örn
möjligheterna att bereda sysselsättning åt arbetslösa genom en allmän förkortning
av arbetstiden samt angående ransonering av arbetet i syfte att
bereda den arbetslösa ungdomen plats i produktivt arbete. — Motionerna
behandlades av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott (utlåtande nr 4)
och första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 10). — På
grund av skiljaktiga beslut i kamrarna förföllo motionerna.
Arbetslöshet sutredningen, som tillsattes den 11 mars 1927 med uppdrag
att verkställa utredning rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker samt
medlen för dess bekämpande, har numera slutfört sitt uppdrag.
Utredningen avgav den 11 juni 1931 betänkande 1, Arbetslöshetens omfattning,
karaktär och orsaker (Statens off. utr. 1931:20). Såsom bilagor
till detta första betänkande överlämnades dels bilaga 1, Orsaker till arbetslöshet,
av professorn G. Bagge, dels bilaga 2, Promemoria angående arbetsmarknaden
och de faktorer som bestämma dess utveckling, av generaldirektören
E. G. Huss (Statens off. utr. 1931:21), dels slutligen bilaga 3,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
3
Örn den industriella rationaliseringen och dess verkningar, av professorn G.
Åkerman (Statens off. utr. 1931:42). Den 20 oktober 1933 avgavs, såsom
bilaga A till arbetslöshetsutredningens betänkanden, Konjunkturspridningen,
av docenten D. Hammarskjöld (Statens off. utr. 1933:29), den 5 januari
1934, såsom bilaga 5, Finanspolitikens ekonomiska verkningar, av professorn
G. Myrdal (Statens off. utr. 1934: 1), den 22 januari 1934, såsom bilaga 6,
Löneutvecklingen och arbetslösheten, av docenten A. Johansson (Statens
off. utr. 1934:2) samt den 14 april 1934, såsom bilaga 7, Penningpolitik,
offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet, av
professorn B. Ohlin (Statens off. utr. 1934: 12). Slutligen avgavs arbetslöshetsutredningens
betänkande II, Åtgärder mot arbetslöshet, dagtecknat den
30 november 1934 (Statens off. utr. 1935:6). I andra avdelningen av sistnämnda
betänkande med huvudrubrik »Lönepolitikens och den ekonomiska
politikens allmänna inflytande på sysselsättningsgraden» har i kap. VIII,
sid. 155—167, behandlats frågan örn »Arbetstidsförkortning såsom medel
mot arbetslöshet». Vidare har i fjärde avdelningen med huvudrubriken »Åtgärder
mot arbetslöshet» i kap. XXIII, »Åtgärder i syfte att förändra arbetslöshetens
fördelning» å sid. 280—282 behandlats spörsmål örn arbetstidsförkortning
(jämför sid. 233—235).
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1933 har chefen för socialdepartementet
tillkallat fem sakkunniga, vilka antagit benämningen Lantarbetstidsutredningen,
med uppdrag att inom departementet biträda med utredning
rörande frågan örn laglig reglering av arbetstiden för arbetare inom
jordbruket och dess binäringar.
De sakkunniga hava utarbetat utkast till lag om arbetstiden i jordbruk
och vissa andra näringar (lantarbetstidslag), vilket utkast är föremål för
överläggning. Utredningsarbetet beräknas bliva slutfört under år 1935.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington år
1919 antogs bl. a. förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden
i industriella företag. Av en i Sociala meddelanden år 1935, nr 1, å
sid. 32—33 intagen tabell rörande fortgången intill 1935 års början av ratifikationsarbetet
i fråga örn internationella konventioner framgår, att
nämnda konvention ratificerats av Argentina, Belgien, Bulgarien, Chile, Colombia,
Dominikanska republiken, Grekland, Indien, Kuba, Litauen, Luxemburg,
Nicaragua, Portugal, Rumänien, Spanien, Tjeckoslovakien och Uruguay,
att den villkorligt ratificerats i Frankrike, Italien, Lettland och österlike
samt att förslag örn ratifikation föreligger i Brasilien, Nederländerna,
Paraguay och Tyskland.
Den internationella arbetsorganisationens adertonde sammanträde hölls
i Geneve under tiden 4—23 juni 1934. Antalet representerade stater ut
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
gjorde 49, av vilka 28 (däribland Sverige) sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetsgivaroch
arbetarsidorna.
På dagordningen fanns upptagen bl. a. frågan om förkortning av arbetstiden
(40-timmarsveckan). Den för en konventions antagande erforderliga
majoriteten vanns icke — lika litet som vid 1933 års sammanträde, då
förslag förelegat örn att, med frångående av den regelmässiga dubbla diskussionsproceduren,
upptaga ämnet till omedelbart avgörande.
1934 års konferens antog emellertid en resolution, vari uttalades, att frågan
om en förkortning av arbetstiden för internationella arbetsorganisationen
alltjämt stöde såsom en huvuduppgift, vare sig man betraktade denna
reform såsom ett medel i kampen mot arbetslösheten eller såsom en åtgärd
för att göra arbetarna delaktiga av teknikens framsteg. I resolutionen konstaterades,
att konferensen ställt sig välvillig gentemot principen örn 40-timmarsreformen, men att det icke varit möjligt att vid detta sammanträde
uppnå beslutmässighet vid omröstningen om framlagda förslag. Internationella
arbetsbyrån anmodades att införskaffa kompletterande upplysningar.
Arbetsbyråns styrelse inbjöds att upptaga ärendet å dagordningen för nästa
konferenssammanträde för antagande av ett eller flera konventionsförslag.
Å internationella arbetsbyråns styrelsesammanträde den 26—28 september
1934 beslöts, att frågan om arbetstidens reducering skulle uppföras på dagordningen
för internationella arbetskonferensens nittonde sammanträde år
1935. Arbetsbyrån skulle anmodas att utarbeta ett förslag till en enda konvention
angående arbetstidens reducering inom hela näringslivet. Konferensen
skulle hava att vid 1935 års eller senare sammanträden bestämma
vilka kategorier av företag, som skulle omfattas av arbetstidsförkortningen,
och den tillämpningsmetod, som i varje fall skulle komma till användning.
Arbetsbyrån utarbetade därefter konventionsförslag samt förordade såsom
lämpliga industrigrupper, för vilka arbetstidsförkortningen skulle träda i
kraft, 1. allmänna arbeten; 2. byggnads- och entreprenadverksamheten; 3.
järn- och stålindustrin; samt 4. glasindustrin med undantag av automatiska
fönsterglasbruk. Med detta urval hoppades arbetsbyrån uppnå den största
anslutningen av de olika länderna. ■— Konventionsförslaget berörde endast
arbetstidsfrågan; det innehöll ingen bestämmelse om lönekompensation.
Vid sitt senaste möte, som började den 29 januari 1935, beslöt internationella
arbetsbyråns förvaltningsråd att förorda antagandet av en principkonvention
örn 40-timmars arbetsvecka samt att i övrigt lösa frågan genom
särskilda konventioner för de industrier, inom vilka det ansåges möjligt att
förverkliga tanken på arbetstidens omedelbara förkortning, nämligen järnoch
stålindustrin, byggnadsindustrin, de allmänna arbetena och buteljglasindustrin.
Vidare må omnämnas, att på arbetskonferensens dagordning skall komma
frågan örn en revision av den vid 1931 års konferens antagna konventionen
rörande arbetstiden i kolgruvor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
5
Internationella arbetskonferensens nittonde sammanträde skall taga sin
början den 4 juni 1935.
Under oktober 1934 hölls ett möte i Oslo mellan de nordiska ländernas
socialministrar, därvid bl. a. frågan om förkortning av arbetstiden såsom
medel mot arbetslösheten behandlades. Ett allmänt uttalande gjordes vid
mötet för en förkortning av arbetstiden. Protokoll från mötets förhandlingar
äro ännu icke offentligt tillgängliga.
Utskottet tillåter sig vidare anföra följande ungefärliga uppgifter rörande
arbetstidslagens tillämpning åren 1931—1934.
Ordinarie arbetstid.
Dagarbetare med 48 timmars arbetsvecka enligt la-gen [4 § första st.] ............. |
1931 433 700 |
1932 447 200 |
1933 446 400 |
1934 447 500 |
Skiftarbetare med 48 timmars genomsnittlig arbets-vecka enligt lagen [4 § andra st.]....... |
50 900 |
51 400 |
51 300 |
51 400 |
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 48 tim-mars genomsnittlig arbetsvecka [5 § 1 morn.] . . |
27 000 |
10 600 |
11 000 |
10 200 |
Skiftarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit i regel |
18 500 |
18 000 |
18 100 |
18 000 |
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 54—60 |
5 000 |
7 900 |
8 300 |
8 000 |
Summa1 |
535 100 |
535 100 |
535 100 |
535 100 |
Övertidsarbete. |
||||
Arbetare över 18 år, för vilka utsträckt övertid ej |
1931 464 550 |
1932 467 216 |
1933 466 790 |
1934 462 838 |
Arbetare under 18 år, för vilka övertid ej medgivits |
65 050 |
65 141 |
64 937 |
64 373 |
Arbetare över 18 år, för vilka arbetsrådet medgivit |
4 550 |
1 885 |
2 310 |
6 262 |
Arbetare mellan 16 och 18 år, för vilka arbetsrådet |
950 |
859 |
1 063 |
1 627 |
Summa1 |
635 100 |
635 100 |
535 100 |
535 100 |
Till uppgifterna om övertidsarbete må anmärkas, att arbetare under 18 år
ej få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete. Arbetare
över 18 år få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete under
200 timmar per år, när så befinnes påkallat med hänsyn till särskilt förhållande.
För utförande av vissa förberedelse- eller avslutningsarbeten må
1 Enligt en år 1927 verkställd utredning utgjorde antalet arbetare, å vilka arbetstidslagen
ägde tillämpning, 535 100. Enär närmare undersökning angående antalet sådana
arbetare därefter icke företagits av arbetsrådet, har vid sammanställningen av ovanstående
uppgifter räknats med denna summa såsom fortfarande gällande.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
ock utan tillstånd av arbetsrådet erforderligt antal arbetare över 18 år användas
under högst 7 timmar i veckan.
Rörande den omfattning, i vilken arbetsrådet under de senaste åren lämnat
medgivande till övertidsarbete, är utskottet i tillfälle att meddela följande
närmare uppgifter:
Undantag enligt |
19 2 9 |
19 3 0 |
19 3 1 |
19 3 2 |
19 3 3 |
19 3 4 |
||||||
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
|
7 § 3 mom. med |
||||||||||||
tillstyrkande av |
||||||||||||
vederbörande |
||||||||||||
arbetare eller |
||||||||||||
arbetarorgani- |
||||||||||||
sation........ |
396 |
5 617 |
336 |
4 955 |
230 |
2 635 |
181 |
1 505 |
212 |
2 147 |
413 |
4 854 |
= 306 508 |
= 309 700 |
= 147 905 |
= 79 626 |
= 126 258 |
= 292 268 |
|||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
|||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
|||||||
7 § 3 mom. utan |
||||||||||||
sådant tillstyr- |
||||||||||||
kande ........ |
254 |
4 166 |
283 |
4 548 |
142 |
1 915 |
16 |
380 |
11 |
163 |
62 |
1 408 |
= 94 315 |
=96 775 |
= 29 895 |
= 13 295 |
= 6 521 |
= 79 651 |
|||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
|||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
|||||||
7 § 4 mom..... |
145 |
1 282 |
132 |
1 137 |
121 |
950 |
90 |
859 |
102 |
1 063 |
194 |
1 627 |
= 63 724 |
= 61 550 |
= 46 153 |
= 63 561 |
= 65 918 |
= 106 279 |
|||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
|||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
Det övervägande antalet övertidstimmar har under år 1934 förekommit
vid textilfabriker, mekaniska verkstäder samt andra järn- och metallvarufabriker,
skeppsvarv, boktryckerier och bokbinderier, skrädderi- och manufakturfirmor,
sågar, hyvlerier samt snickeri- och möbelfabriker.
Det ökade behovet av övertid torde sammanhänga med det förbättrade
konjunkturläget.
Utskottet. Såsom framgår av vad utskottet ovan anfört är spörsmålet örn ytterligare
begränsning av arbetstiden fortfarande föremål för internationell prövning.
\id den internationella arbetskonferensens nittonde sammanträde, som tager
sin början den 4 nästkommande juni, skall till behandling upptagas bland
annat frågan om antagande av en principkonvention angående 40-timmars
arbetsvecka. Av utskottets utlåtande här ovan framgår vidare, att arbetslöshetsutredningen
numera slutfört sitt uppdrag att verkställa utredning rörande
arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande,
därvid bland annat frågan om arbetstidsförkortning såsom medel mot arbetslöshet
ingående behandlats.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
7
Utskottet är övertygat därom, att vad som sålunda i fråga om förevarande
invecklade spörsmål hittills förekommit, och vad som i samma ämne inom
den närmaste tiden kommer att åtgöras, skall föranleda Kungl. Maj:t att
ägna nämnda spörsmål uppmärksamhet.
Under åberopande av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 337, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 mars 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Frändén, Norman,
Karl Bodin*, Olof Carlsson, Forslund och Elof Andersson*;
från andra kammaren: herrar Hage*, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan*,
Gardell i Gahns, Sandström i Sollefteå, Johanson i Huskvarna*, Hermansson
och Olsson i Staxäng.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.