Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande minderårigas användning
i industriellt arbete.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen
i första kammaren nr 177 av herr Nilsson. Theodor, m. fl. samt motionerna
i andra kammaren nr 334 av herrrar Brädefors och Hagberg i Luleå
samt nr 342 av herr Lind m. fl.
I motionerna 1:177 och 11:342, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
vidtaga en allsidig utredning av frågan örn de minderårigas användning i
industriellt arbete samt till riksdagen inkomma med det förslag i ärendet,
vartill utredningen kan giva anledning.
I motionen II: 334 har föreslagits, att riksdagen måtte antaga följande
förändrade lydelse av 14 § i lagen örn arbetarskydd:
»Minderårig arbetskraft får icke användas mer än 8 timmar pr dygn
och högst 48 timmar pr vecka. Minderåriga skall ha en rasttid av minst en
timma under en arbetsdag och denna rasttid skall räknas som arbetstid. Arbetsgivaren
förpliktas att anskaffa lämpliga och sunda rastlokaler där måltiderna
kunna intagas.
Minderårig får icke användas i skiftarbete; arbetstiden förlägges mellan
klockan 7.3 o f. m. och klockan 5.3 o e. m.»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av socialstyrelsen. Utskottet har därjämte lämnat
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och Sveriges
industriförbund tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit
från socialstyrelsen samt arbetsgivareföreningen och landsorganisationen,
och finnas desamma fogade såsom bilagor vid detta utlåtande. Utskottet
tillåter sig att hänvisa till yttrandenas innehåll.
14 § i gällande lag om arbetarskydd av den 29 juni 1912 har enligt lag
den 12 juni 1931 följande lydelse:
14 §. 1 mom. Angående minderårigs arbetstid i arbete, varå lagen den
16 maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens begränsning äger tillämpning,
gäller vad där är stadgat. Dock må minderårig med det undantag, som anBihang
lill riksdagens protokoll 1935. .9 sami. 2 avd. Nr Vi.
1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
gives i andra stycket, icke i något fall användas till dylikt arbete iner än
tio timmar av dygnet eller sextio timmar i veckan. Ej heller må, med
enahanda undantag, minderårigs arbetstid i annat arbete överstiga nämnda
antal timmar.
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårig
användas till arbete i den mån så är nödigt, ändå att hans arbetstid
kommer att överstiga tio timmar av dygnet eller sextio timmar i
veckan. Örn arbete utöver nämnda antal timmar samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två
dygn från dess början göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att
därtill sökes tillstånd, som må beviljas av vederbörande yrkesinspektör
eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, där så finnes lämpligt efter samråd med arbetsrådet, för
längre tid. Över ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan
eller ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna
posten.
Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för sådan
undervisning, som i 13 § omförmäles, vare arbetsgivaren skyldig så begränsa
den minderåriges arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och
arbetstiden ej kommer att överskrida den här förut stadgade begränsningen.
2 mom. Den minderåriges raster i arbetet skola anordnas pa ett med
hänsyn till den minderårige lämpligt sätt. Erbjuder arbetslokalen icke en
från hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, må den minderårige ej
tillåtas under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i sådant fall arbetsgivaren
att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige kan vistas
under rasterna och intaga sina måltider.
3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet
ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
Från vad sålunda stadgas skola gälla följande undantag. Yngling, som
fyllt sexton år, må efter vederbörande yrkesinspektörs eller bergmästares
medgivande användas till arbete å tid, som nyss är nämnd, där hans arbetstid
är begränsad till högst åtta timmar av dygnet samt tillika arbetet
antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan klockan
10 e. m. och klockan 5 f. m. eller ock är i fråga om tider på dygnet,
då det skall utföras, fördelat på sätt, som kan anses likvärdigt med nyssnämnda
anordning. Härutöver må yrkesinspektionens chefsmyndighet medgiva,
att sådan yngling må i den mån så kan anses påkallat deltaga i
arbete, som på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet
måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras. Yngling,
som fyllt fjorton år, må efter chefsmyndighetens medgivande användas till
flottningsarbete, i den mån förhållandena därtill föranleda.
Den 6 december 1934 ingav Svenska textilarbetareförbundet en skrivelse
till chefen för socialdepartementet, vari anfördes, bland annat, att det vore
uppenbart, att minderåriga vid utförande av skiftarbete utsattes för svåra
påfrestningar och stor fara i såväl psykiskt som fysiskt hänseende. Pa
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. 3
denna grund förelåge stor risk för en allmän försämring i hälsotillståndet
hos en omfattande grupp av samhällsmedborgare. I anledning av vad
sålunda och i övrigt anförts hemställde textilarbetareförbundet, att — så
snart det läte sig göra — åtgärder måtte vidtagas i och för åstadkommande
av en ändring av 14 § 3 momentet arbetarskyddslagen därhän, att den tid
av dygnet, under vilken minderåriga skola få användas till industriellt
arbete, måtte begränsas till mellan klockan 6 f. m. och 7 e. m., samt att
den i samma lagrum intagna bestämmelsen örn att ynglingar, som fyllt 16
år, efter yrkesinspektörens medgivande kunna få användas till arbete nattetid
var tredje vecka måtte helt bortfalla.
Den 14 januari 1935 remitterade Kungl. Maj:t textilarbetareförbundets
skrivelse för yttrande till socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige.
Socialstyrelsens och svenska arbetsgivareföreningens yttranden till Kungl.
Majit finnas såsom bilagor A 2 och B 2 fogade vid detta utlåtande. För
innehållet i sitt yttrande till Kungl. Majit har landsorganisationen lämnat
redogörelse i yttrandet till utskottet (bilaga C). Medicinalstyrelsen hemställde
i sitt yttrande örn utredning i vissa hänseenden.
Kungl. Majit har därefter den 22 februari 1935 anbefallt socialstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som
angivits i styrelsens yttrande till Kungl. Majit (se detta utlåtande sid. 8),
verkställa och före den 1 oktober 1935 inkomma med i yttrandet föreslagen
utredning ävensom med det författningsförslag, som må föranledas av utredningen.
Den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, att Kungl. Majit den
22 sistlidne februari uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa en ingående
utredning i fråga örn användandet av minderåriga i skiftarbete, därvid
även spörsmålet örn anordnande av raster i arbetet på ett med hänsyn till
de minderåriga lämpligt sätt kommer att undersökas. Vid sådant förhållande
anser utskottet, att skäl icke föreligga för riksdagen att i enlighet
med yrkandet i motionerna 1:177 och 11:342 göra framställning till Kungl.
Majit i förevarande ämne. Än mindre kan utskottet tillstyrka riksdagen
att omedelbart antaga det förslag till ändring av gällande lag, som framställes
i motionen lii 334.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1. att motionerna 1:177 och lii 342 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd, samt
2. att motionen 11:334 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
fran första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Sigfrid Hansson, Frändén,
Gustaf Tamm, Norman, Forslund och Elof Andersson;
från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Stockholm* Petersson i Lerbäcksbo,
Holmström*, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns och Hermansson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
5
Bilaga A 1.
Soeialstyrelsen.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 8 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att avgiva oell till andra lagutskottet överlämna yttrande över
tre inom riksdagen väckta motioner nämligen, dels de likalydande motionerna
nr 177 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren angående
minderårigas användande i industriellt arbete, dels ock nr 334 i andra
kammaren örn ändring i 14 § i lagen örn arbetarskydd.
Den 14 januari 1935 har statsrådet och chefen för Kungl, socialdepartementet
anmodat styrelsen att avgiva yttrande över en av Svenska textilarbetareförbundet
gjord framställning örn vidtagande av åtgärder för sådan
ändring av 14 § 3 mom. lagen örn arbetarskydd, att den tid av dygnet,
under vilken minderåriga få användas till industriellt arbete, begränsas
till tiden mellan kl. 6 f. m. och kl. 7 e. m. och att den i samma lagrum
intagna bestämmelsen, att »ynglingar, som fyllt sexton år, må efter yrkesinspektörens
medgivande användas till arbete nattetid var tredje
vecka» bortfaller. Med anledning härav har styrelsen den 6 februari 1935
avgivit sådant yttrande. Då detta yttrande väsentligen behandlar samma
ämne, som avses i ovannämnda motioner, får styrelsen såsom svar å
remissen överlämna en avskrift av ifrågavarande yttrande. Vad angår
det i motionen nr 334 i andra kammaren framförda förslaget, att i arbetarskyddslagen
skall stadgas skyldighet för arbetsgivaren att anskaffa
lämpliga och sunda rastlokaler för de minderåriga, där måltiderna kunna
intagas, vill styrelsen i detta sammanhang allenast erinra, att bestämmelse
i ämnet redan förefinnes i 14 § 2 mom. nämnda lag.
Stockholm ilen 18 februari 1935.
GUNNAR HUSS.
W. Stenholm.
Socialstyrelsens yttrande
den 6 februari 1935.
Bilaga A 2.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
Genom remiss den 14 januari 1935 har socialstyrelsen anmodats att avgiva
yttrande över en av Svenska textilarbetareförbundet gjord framställning
om vidtagande av åtgärder för sådan ändring av 14 § 3 morn.
lagen örn arbetarskydd, att den tid av dygnet, under vilken minderåriga
(i Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
ia lia välldas till industriellt arbete, begränsas till tiden mellan kl. (1 f. m.
och kl. t e. m. och att den i samma lagrum intagna bestämmelsen, att
ynglingar, som fyllt sexton år, må efter yrkesinspektörens medgivande
anvandas till arbete nattetid var tredje vecka - bortfaller. T anledning
harav far socialstyrelsen anföra följande.
.<^e!1 reSlering av arbetstidens förläggning för minderåriga anställda
i industriellt arbete, vilken gällde före den år 1931 verkställda revisionen
av lagen örn arbetarskydd, fick minderårig icke användas till arbete
a lid mellan klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m. Härifrån gällde dock
undantag för manlig minderårig, som fyllt 16 år. Sådan minderårig fick
anvandas till arbete jämväl å tid mellan klockan 7 e. m. oell klockan 6 f. inunder
förutsättning att hans arbetstid var begränsad till högst 8 timmar
av dygnet samt tillika antingen icke oftare än under var tredje vecka in
loll å tid mellan klockan 11 c. m. och klockan 5 f. m., eller ock var i fråga
örn fidei av dagnet, då det skulle utföras, fördelat på sätt som av vederbörande
yrkesinspektör oller bergmästare godkänts såsom likvärdigt med
nyssnämnda anordning. Genom sistnämnda alternativ möjliggjordes bland
anaat A1 o mpning av tvåskiftsarbete men endast beträffande ynglingar
w därutöver ägde Kungl. Maj: t. enligt särskild bestämmelse
beträffande industriellt arbete av något större omfattning, som av tekniska
skäl måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste
iorceras, befogenhet att i fråga örn manlig minderårig, vilken fyllt 16 år
meddela ytterligare eftergift från nattarbetsförbudet.
Genom 1931 års revision infördes i fråga örn arbetstidens förläggning för
minderåriga den huvudregel, som återfinnes i 14 § 3 mom. första stycket
i lagen. Enligt detta stadgande skall den minderårige för nattvila berodas
oavbruten ledighet fran arbetet under minst 11 timmar varje dygn,
och skall i denna ledighet ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan
.) f. m. Stadgandet överensstämmer helt med huvudbestämmelsen i den i
Washington år 1919 antagna konventionen angående barns nattarbete
mom industrien. Från vad sålunda stadgats gälla emellertid, förutom viss
eftergiftsmöjlighet för användande av manlig minderårig till flottningsarbete,
vissa undantag för yngling som fyllt 16 år, vilka undantag väsentligen
motsvara de tidigare härutinnan gällande undantagen.
Genom den nya huvudregeln möjliggöres användande av tvåskiftsarbete
för minderåriga, så snart skiften kunna förläggas mellan klockan
•> f. m. och klockan 10 e. m., och detta tydligen även för minderåriga under
16 år, d. v. s. 14- och 15-åringar (minimiåldern för minderårigs användande
i industriellt arbete är 14 år).
, Textilarbetareförbundets framställning avser i första hand förhållandena
inom textilindustrien. Inom denna industri torde skiftarbetet uneler
senaste åren lia vunnit en icke oväsentligt större utbredning än tidigare,
och lia härvid jämväl minderåriga i 14- och 15-års-åldrarna blivit
tagna i användning i icke ringa omfattning. De olägenheter, som alltid
mer eller mindre torde vara förenade med skiftarbete, ha härigenom kommit
att framträda i särskild grad. Framförallt synes anordnandet av
raster under arbetstiden varit en fråga, vars lämpliga lösning mött stora
svårigheter. Anmärkas ma å andra sidan, att antalet inom textilindustrien
sysselsatta minderåriga arbetare under de senaste 20 åren undergått en
betydande minskning relativt sett. Sålunda utgjorde antalet inom den
egentliga textilindustrien (bomulls-, linne-, hamp-, jute- och ylleindustrierna
samt trikåfabrikör) sysselsatta minderåriga cirka 6.800 “år 1912, 4,600
ar 1922, 4.400 år 1927 och 3,500 år 1932, det senaste år för vilket officiell
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 7
statistik härom föreligger. Uträknade i procent av totala antalet inom
nämnda industri sysselsatta arbetare utgöra angivna siffror respektive
-2 procent, 17 procent, 14 procent och 11 procent. Något säkert uttalande
örn tendensen rörande användandet av minderåriga under åren efter 1932
kan med stöd av för styrelsen tillgängligt material icke göras. Till jämförelse
må nämnas, att hela antalet inom industrien sysselsatta minderåriga
arbetare år 1912 uppgick till cirka 43,100 och 1932 till 28,900 utgörande
respektive 13.8 och 7.2 procent av totala antalet sysselsatta arbetare.
Emellertid har textilarbetareförbundet i sin framställning icke inskränkt
sig till textilindustrien utan avser förbundet, att de föreslagna skärpta
bestämmelserna rörande minderårigas användande till arbete skola bliva
gällande för hela det industriella arbetsområdet. Härigenom har frågan
uppenbarligen erhållit en mycket omfattande och svåröverskådlig innebörd,
så mycket mera som förbundet tydligen åsyftar en skärpning jämväl
i förhållande till tidigare gällande bestämmelser. Att utan föregående
grundlig utredning taga ställning till framställningen lärer under sådana
förhållanden icke gärna kunna ifrågakomma — detta särskilt i betraktande
av att minderåriga sedan gammalt i ganska betydande omfattning
använts i skiftarbete i sådana viktiga industrigrenar som järnbruks-,
sågverks- och cellulosaindustrierna.
Då det emellertid synts vara av intresse för frågans allmänna bedömande
att erhålla del av de erfarenheter, yrkesinspektörerna och yrkesinspektrisen
kunnat göra angående verkningarna av den år 1931 genomförda
lagändringen rörande förläggningen av de minderårigas arbetstid, ävensom
av deras uppfattning rörande de med skiftgående arbete eventuellt
förenade sociala eller hygieniska missförhållandena, bär styrelsen anmodat
dem att inkomma med upplysningar härutinnan. Av de inkomna svaren,
vilka på grund av den korta remisstiden endast kunnat hållas i mera
allmänna ordalag, framgår, att några påtagliga hygieniska missförhållanden
icke med säkerhet kunnat konstateras. Detta meddelas även från
tredje och sjätte yrkesinspektionsdistriktet, inom vilka textilindustrien
huvudsakligen förekommer. Yrkesinspektören i sjätte distriktet meddelar
särskilt, att läkarrapporterna över besiktningarna av minderåriga inom
distriktet icke giva vid handen, att de minderårigas hälsotillstånd försämrats
genom deltagande i skiftgående arbete.
Vad sålunda meddelats innebär emellertid icke, att ifrågavarande befattningshavare
skulle anse, att några missförhållanden icke vore förenade
med användningen av arbete på två eller tre skift. I allmänhet synas
de hysa den uppfattningen, att vissa olägenheter såväl hygieniskt som
socialt äro förknippade med en dylik anordning av arbetet även om sådana
icke kunnat av dem direkt konstateras. Två av yrkesinspektörerna
tillstyrka också en lagändring i överensstämmelse med textilarbetareförbundets
hemställan. Flertalet yrkesinspektör ställa sig däremot tveksamma
eller helt avböjande mot ett tillmötesgående av framställningen.
Aven yrkesinspektrisen, som särskilt känner förhållandena inom textilindustrien,
förklarar sig icke kunna tillstyrka förbundets framställning. Som
motiv för sin avvisande inställning lia ifrågavarande befattningshavare
allmänt framhållit, att ungdomsarbetslösheten skulle komma att ökas, särskilt
på landsbygden, där arbetsmöjligheterna äro färre än i städerna, att
viss svårighet skulle uppstå beträffande yrkesutbildningen samt att fördyring
av arbetsprodukterna skulle uppkomma, vilken kumle leda till
minskad drift på grund av minskad konkurrensförmåga.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
För egen del får styrelsen, i enlighet med vad förut antytts, uttala, att
vissa olagenheter alltid torde vara förbundna med användandet av minderåriga
i skiftarbete. Dessa olägenheter synas emellertid inom vissa verksamhetsgrenar
särskilt på landsbygden vara ganska ringa, medan de åter
mera starkt framträda inom andra slag av verksamhet, särskilt där dessa
drivas å större orter. A andra sidan skulle utan tvivel betydande svårigheter
i olika avseenden uppstå, därest i vår lagstiftning infördes bestäm
meisel1, som omöjliggjorde minderårigas användande till skiftarbete. För
klarläggande av nu berörda olägenheter och svårigheter och möjliggörande
av ett ställningstagande med hänsyn tagen till alla olika på frågan
inverkande omständigheter lärer en ingående utredning böra komma till
stånd, varvid givetvis även spörsmålet örn rasternas anordnande på ett
med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt bör undersökas. Härvid
bora genom yrkesinspektörerna och bergmästarna så fullständiga upplysningar
som möjligt införskaffas rörande skiftarbetets omfattning och
art ävensom genom dem inhämtas de närmast berörda parternas på de
olika arbetsställena, uppfattning rörande ifrågavarande arbetes nackdelar
och fördelar. Möjligen skulle också organisationerna å ömse sidor böra
ånyo höras mea då närmast över vissa frågor, som kunde befinnas lämp
liga att uppställa. Vidare torde samtliga besiktningsläkare och en del
fabriksläkare böra beredas tillfälle att uttala sig i frågan. Slutligen synes
genom lämplig läkare en granskning böra komma till stånd av ett
tillräckligt stort antal av sådana intygsböcker, som insänts till styrelsen
från minderåriga, vilka i mera avsevärd omfattning deltagit i skiftarbete.
I detta ärendes handläggning lia, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Bergsten samt socialfullmäktige Söderlund och Johanson.
Stockholm den 6 februari 1935.
GUNNAR HUSS.
Erik V. Gabrielson.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Bilaga B 1.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan vi bereus tillfälle att inkomma med yttrande i anledning av
föreliggande motioner vid årets riksdag (11:342 och 1:177 samt 11: 334).
i vilka påyrkas dels utredning örn, dels begränsning av minderårigas
användning i industriellt arbete, få vi härmed anföra följande.
Frågan örn skyddslagstiftningen rörande minderåriga har i år gjorts
till föremål för behandling inom Kungl. Socialdepartementet i anledning
av en till departementet inkommen framställning genom skrivelse
den 6 december från Svenska Textilarbetareförbundet. I samband härmed
har yttrande i frågan infordrats från myndigheter och organisatio
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
ner, som beröras av densamma. Då sålunda utredning i saken redan
upptagits, synes oss något ytterligare initiativ härutinnan från riksdagens
sida icke vara erforderligt.
Vad angår frågan örn skärpta bestämmelser rörande minderårigas
användande i industriellt arbete få vi, under hänvisning till vad som
från vår sida anförts i ett till Kungl. Socialdepartementet avgivet yttrande
av den 9 dennes, vilket här i kopia närslutes, bestämt yrka, att i ovannämnda
motion II: 334 framförda förslag icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1935.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Gustaf, Söderlund.
Svenska arbetsgivareföreningens
yttrande den 9 februari 1935.
Bilaga B 2.
Till Chefen för Kungl. Socialdepartementet.
Genom skrivelse den 14 sistlidne januari har tillfälle beretts oss att
avgiva yttrande över en från Svenska Textilarbetareförbundet inkommen
framställning av innehåll,
att åtgärder så snart sig göra låter måtte vidtagas i och för en »ändring
av arbetarskyddslagens § 14 mom. 3 därhän, att den tid av dygnet,
under vilken minderåriga få användas till industriellt arbete, begränsas
till mellan 6 f. m. och 7 e. m. samt
att den i samma lagrum intagna bestämmelsen örn att ynglingar, som
fyllt 16 år, må efter yrkesinspektörs medgivande användas till arbete
nattetid var tredje vecka, måtte helt bortfalla.
Sedan vi i frågan inhämtat uttalanden från våra yrkesförbund, få vi
härmed anföra följande.
Svenska Textilarbetareförbundet har i sin framställning utgått från
nu rådande förhållanden inom den svenska textilindustrin. Då sålunda
frågan i första hand berör denna industri, har vårt yrkesförbund Sveriges
Textilindustriförbund ägnat densamma särskild uppmärksamhet
och i ett till oss insänt yttrande av den 4 dennes utförligt belyst betydelsen
för denna industri av en omläggning på föreslaget sätt av arbetarskyddslagen.
Vad angår textilindustrin hänvisa vi sålunda till detta
yttrande, som här i sin helhet närslutes [här uteslutet].
Emellertid förekommer det även inom industrin i övrigt, att minderårig
arbetskraft användes till arbete, som utföres på annan tid än den
för s. k. dagarbete vanliga. Detta är sålunda fallet vid järnbruken och
inom den mekaniska verkstadsindustrin, vid metallverk, inom sågverksoch
pappersmasseindustrierna, i gummiindustrin samt inom vissa grenar
av den keramiska och den kemisk-tekniska industrin.
Det har icke varit oss möjligt att åstadkomma uttömmande uppgifter
örn antalet i sådant arbete sysselsatta minderåriga inom var och en av
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avil. Nr Vt. 2
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14: bilagor.
dessa industriel-. Inalles torde det röra sig om i runt tal 2,000 arbetare,
vartill får läggas den siffra, drygt 1,400, som anförts för textilindustrins
fiel. Hur dessa fördela sig inom den åldersgrupp, 14—17 år, varom här
är fråga, kunna vi heller icke angiva i annan mån, än att det övervägande
flertalet utgöres av ynglingar i åldern 16—17 år.
Till jämförelse må nämnas, att antalet inom. industrin sysselsatta minderåriga
arbetare i Kommerskollegii industristatistik för år 1932 redovisas
till i runt tal 29,000. Av skiftarbete beröres sålunda, såvitt framgår
av nu tillgängliga uppgifter, 12 procent av detta antal.
De minderåriga sysselsättas i regel som biträden och hjälpare åt vuxna
arbetare eller för utförande av för minderåriga särskilt lämpliga arbeten,
som organisatoriskt sammanhänga med do äldres arbetsuppgifter.
Till sin natur äro dessa arbeten lätta och ge icke anledning till farhågor
för fysiska olägenheter för de arbetande.
I regel är också, där så över huvud taget låter sig göra, lämplig rastindelning
anordnad. Den uppfattning, som kommer till uttryck i Textilarbetareförbundets
framställning och även eljest från arbetarhåll, att
rationaliseringen medfört en tidigare icke vanlig hets i arbetet, håller icke
streck. I stort sett medför viii den ökade användningen av maskiner en
rent fysisk lättnad i arbetets utförande, ehuru arbetets organisation numera
kanske ställer större krav på arbetarna i disciplinärt hänseende.
Sociallagstiftningens föreskrifter om läkarundersökning och yrkesinspektionens
övervakning torde för övrigt få anses vara fullt betryggande
mot missbruk, som går ut över vederbörandes hälsa.
Det har heller icke tidigare försports, att användningen av minderåriga
i 2- eller 3-skiftsarbete skulle vara förenat med hygieniska eller
sociala vådor. De anordningar i hygieniskt och sanitärt avseende, som
känneteckna nutidens fabrikslokaler, ge icke stöd för farhågor härutinnan.
Själva vistelsen på arbetsplatsen efter kl. 7 e. m. torde därför
icke utsätta de minderåriga för faror i fysiskt eller psykiskt hänseende.
Textilarbetareförbundet bär emellertid särskilt framhållit olägenheterna
för de i skiftgång arbetande därav, att en förskjutning måste ske i
måltiderna. Onekligen ligger häri en viss nackdel med skiftarbetet vid
jämförelse med enbart dagarbete. Emellertid är ju förekomsten av
skiftarbetet för såväl vuxna som minderåriga arbetare ingen nyhet i oell
för sig, även örn denna anordning tidigare icke förekommit i större utsträckning
inom textilindustrin. De erfarenheter, som föreligga av
skiftarbete på andra områden lia veterligen icke givit vid handen, att
det allmänna hälsotillståndet skulle vara sämre bland arbetaregrupper
med skiftarbete än bland arbetare med enbart dagarbete. Under sådana
förhållanden synas farhågorna för allvarliga hygieniska olägenheter i
detta hänseende vara alltför löst grundade för att tillmätas någon avgörande
betydelse, när det gäller skyddslagstiftningen.
För ett bibehållande av nuvarande bestämmelser på detta område föreligga
ett flertal skäl av långt större bärighet än de omständigheter, som
Textilarbetareförbundet kunnat åberopa för sitt ändringsyrkande.
Till en början må anföras, att arbetarskyddslagstiftningen fick sin nuvarande
utformning så sent som år 1931, då en viss anpassning till den
internationell lagstiftningen på här ifrågavarande område ansågs påkallad
och genomfördes. Textilarbetareförbundets yrkande på skärpta
bestämmelser innebär, att denna anpassningslinje skulle övergivas. Vi
hålla å vår sida före, att de skäl, som för fyra år sedan föranledde dy
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 11
lik anpassning, även i dag äga full giltighet. Några erfarenheter i motsatt
riktning ha i varje fall icke anförts.
Bortsett härifrån tala emellertid vägande praktiska skäl för bibehållande
av möjligheten till skiftarbete för minderåriga. Dessa praktiska
skäl äro i korthet uttryckt industrins behov av denna arbetskraft, de
minderårigas behov av arbetstillfällen samt det gemensamma intresset
av yrkesutbildning.
Vi ha i det föregående anfört, att de arbetsuppgifter, som anförtros
de minderåriga arbetarna i övervägande grad ingå som ett komplement
till arbeten, för vilkas utförande endast vuxna arbetare kunna anlitas.
Det skulle vara irrationellt och innebära ett onödigt fördyrande av produktionen
att begränsa den minderåriga arbetskraftens användning till
enbart dagarbete. En härav framtvingad omläggning av arbetet skulle
sannolikt i många fall gå ut på ökad rationalisering och sålunda heller
icke medföra ökad sysselsättning för vuxna arbetare. I andra fall, där
produktionens ekonomiska bärighet är ringa, kan man befara inskränkning
eller nedläggning av vissa arbeten, därest möjligheterna att använda
minderåriga beskäras.
Framställningen står också i bjärt kontrast till de strävanden att underlätta
ungdomens upptagande i förvärvslivet, som från enskilt och
allmänt håll framträtt under de senaste åren. Dessa strävanden ha hittills
framstått såsom nödvändiga åtgärder för att örn möjligt råda hot
på en arbetslöshet, som särskilt svårt drabbat den ungdom, vilken icke
satts i tillfälle att förvärva någon yrkesvana. Det torde vara en social
profylax så god som någon annan att befordra och icke resa hinder för
ungdomens möjligheter att vinna en plats i och bli förtrogen med förvärvsarbetet
inom industrin. Det innebär enligt allmän erfarenhet
större risker för ungdomen i psykiskt och fysiskt hänseende, örn dessa
redan nu beskurna möjligheter ytterligare begränsas, än de av Textilarbetareförbundet
anförda och enligt vår erfarenhet betydligt överdrivna
olägenheterna av ett under myndigheternas inspektion bedrivet arbete,
som ger den tillfälle att tidigt vinna insteg och skicklighet i ett yrke och
därigenom större förmåga att i fortsättningen vinna sin utkomst. Det
är nämligen, som i Textilindustriförbundets yttrande närmare, utvecklas,
ur ren yrlcesutbildningssynpunkt av betydelse, att inträdet i arbetet
sker vid unga år. Detta gäller icke blott textilindustrin utan har sin
fulla giltighet även inom andra industrigrenar, där full förtrogenhet
med arbetet förutsätter ett uppövat handlag och mångårig yrkesvana.
Med åberopande av vad vi sålunda anfört få vi bestämt yrka, att den
ifrågavarande framställningen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 februari 1935.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Gustaf, Söderlund.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
Landsorganisationen i Sverige.
Bilaga C.
Till riksdagens andra lagutskott.
Andra lagutskottet har till Landsorganisationen i Sverige för yttran
de remitterat inom riksdagen väckta motioner av herr Theodor Nilsson
m. il., av herr Lind m. fl., samt av herrar Brädefors och Hagberg i Lulea,
rörande ändring av § 14 i lagen örn arbetareskydd.
I samma fråga har Landssekretariatet den 31 januari 1935 avgivit yttrande
till statsrådet och chefen för socialdepartementet. Landssekretariatet
anförde däri följande synpunkter:
Landssekretariatet vill först bringa i erinran sitt varande av den 9
november 1926 över det betänkande nied förslag till reviderad lag örn arbetareskydd,
som avgivits av Kungl. Socialstyrelsen den 2 november
rr .• och vilket förslag låg till grund för den ändring av lagen av den
Ä ;12 om arbetarskydd, som på förslag av Kungl. Majit beslöts
av 1931 ars riksdag och som är gällande från den 1 januari 1932. Landssekretariatet
hemställde därvid örn sådana ändringar av lagen, att den
bringades i överensstämmelse med den i Washington år 1919 beslutade
konventionen angående fastställande av minimiålder för användande av
minderåriga i industriellt arbete; konventionen av 1920 angående fastställande
av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss, samt
konventionen av 1921 angående barns användande till arbete inom jordbruket.
Landssekretariatet påpekade även angelägenheten av att i lagen
införes bestämmelse örn att arbetstiden för minderårig ej må överstiga
8 % timmar per dag eller 48 timmar per vecka. I det fall minderårig
deltager i kurs enligt 13 § bör den sammanlagda undervisnings- och arbetstiden
ej överskrida 54 timmar per vecka. I verkligheten blir ju arbetstiden
ändock längre, då det med undervisningen följer läxläsning
och annat hemarbete.
Att skydda ungdomen under uppväxtåren torde vara en samhällsplikt
varom det icke råder delade meningar. Varje människas utveckling
bestämmes av två faktorer: av hennes arvsanlag och av den miljö, i vilken
hon växer upp. Medan man tidigare tagit kanske alltför ensidig
hänsyn till arvsfaktorerna, har i våra dagar betydelsen av en god miljö
skjutits mer i förgrunden. Man är numera ingenstädes betjänt med min
dervärdig arbetskraft. En fortskridande rationalisering kommer att
ställa ytterligare krav på människomaterialet, och detta betyder i sin
tur bland annat, att olämpliga miljöförhållanden mäste avlägsnas. Alla
möjligheter att förbättra en människas konstitution böra tillvaratagas.
Ätta timmars oavbrutet arbete för en minderårig synes oss vara ägnat
försvåra utvecklingen av en god konstitution genom den trötthet och
den risk för kronisk överansträngning, som härigenom uppkommer. Lagstiftaren
har också genom den år 1931 företagna skärpningen av arbetarskyddslagens
14 §, 2 morn., poängterat den minderåriges rättighet att erhålla
raster. Den äldre texten av år 1912 hade följande lydelse: »den
minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och. där arbetets natur
det medgiver, regelbundet återkommande raster». Motsvarande text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor. 13
mod 1931 års ändring lyder: den minderåriges raster i arbetet skola anordnas
på ett med hänsyn till den minderårige lämpligt sätt.
Man torde ej heller få bortse från den menliga inverkan åtta timmars
oavbrutet arbete har på måltidernas rätta placering. Beträffande denna
menliga inverkan kunna värdefulla jämförelsepunkter erhållas från
ett annat arbetsområde, nämligen skolan. Barnläkaren professor I. Jundell
skriver i en uppsats: »Skolgång som orsak till magsjukdomar hos
harn» bland annat: »Utgångspunkten för min framställning i frågan är
en lång erfarenhet från min läkarverksamhet. Jag har under denna sett
otaliga fall av magsjukdomar hos barn, framkallade därav, att skolgången
framtvingat oregelbundna och olämpligt placerade måltidstimmar.
Resultatet av de felaktigt förlagda måltidstimmarna har i alla de valda
exemplen (med barn i skolåldern avser prof. Jundell barn i åldern
7—15 år, dock upptager hans exempelsamling på hithörande fall patienter
på upp till 19 års ålder) liksom i en mängd andra fall, som jag
iakttagit, varit, att barnen visat flera eller färre av de tecken till sjukdom,
vilka nedan skola anföras Det är icke bara det, att barnen sjukna
med flera eller färre magsymtom, aptitlöshet, kväljningar, kräkningar,
förstoppning eller diarré och buksmärtor. Magsjukdomen inverkar
iiven på barnens allmäntillstånd och på deras nervsystem. Barnen bli
ofta bleka, magra och slappa, de få dåligt humör, bli retliga, kinkiga
och griniga, de bli trötta, klaga över huvudvärk och sova oroligt. Överhuvudtaget
minskas resultatet av och försvåras hela skolarbetet för barnen.
Därtill kommer att det nedsatta allmäntillståndet kanske också har
betydelse för barnens motståndskraft mot förkylningar och vissa srnittosjukdomar.
» Efter diskussion örn måltidernas fördelning och möjligheterna
att undvika sjukdomar genom måltidernas rätta placering föreslår
prof. Jundell för skolbarnen en riklig frukost mellan kl. 7—U 9, en
likaledes riklig måltid mellan 12—1 och en kraftig middag mellan K> 6
— ’A 7. De här av prof. Jundell framförda synpunkterna äga tvivelsutan
sin fulla tillämpning även på i industriellt arbete sysselsatta minderåriga.
Ett måltidsuppehåll på minst åtta timmar — i flertalet fall
kanske på nio timmar, örn vägen till och från arbetet inräknas —• som
många minderåriga enligt föreliggande utredning tvingas till, är alltså
enligt prof. Jundells erfarenhet direkt hälsovådligt.
Skiftarbetet med dess varierande arbetsförhållanden ställer i och för
sig ökade krav på människoorganismens anpassningsförmåga, och i vissa
fall, som t. ex. beträffande sömnen, får säkerligen den många gånger
förefintliga svårigheten för kroppen att nöjaktigt utveckla denna anpassningsförmåga
icke förbises. Vad först frågan örn sovtidens längd
angår skriver barnläkaren professor Wilh. Wernstedt: »Man bör åt en
tioåring beräkna tio till elva timmars sömn och åt skolbarnen i de hög
sta klasserna ungefär nio timmar.» Överflyttas detta till det i utred
ningen relaterade skiftarbetet och beräknas det första skiftet — i överensstämmelse
med arbetarskyddslagens bestämmelse att i den minderåriges
ledighet skall ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. — börja
kl. 5, skulle tiden för sänggåendet, om man beräknar en timme på klädsel,
mat och vägen till arbetet, för detta skift lämpligen sättas till kl.
7 e. m. Beräknas å andra sidan sista skiftet sluta kl. 10 e. m. skulle —
med motsvarande tillägg för vägen från arbetet, mat och avklädning —
sänggåendetiden för detta skift bli kl. 11 e. m. En variation på hela
fyra timmar för tiden för sänggåendet uppkommer salunda mellan de
linning lill riksdagens protokoll Urin.
.9 sami 2 avel. .Yr Ui.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14; bilagor.
båda skiften. Denna variation och i än högre grad svårigheten att i
ett trångbott hem — där den minderårige alltså ej kan få disponera eget
rum under natten — överhuvudtaget kunna bereda barnet vilomöjligheter
vid en så tidig timme som kl. 7 e. m. äro i avsevärd grad ägnade
att särskilt hos känsligare minderåriga rubba sömnen och därmed betinga
uppkomsten av en kronisk överansträngning, som kommer att
menligt inverka på deras utveckling och hälsa. Docenten med. doktor
Gunnar Dahlberg skriver i en uppsats »Örn sömn, sömnlöshet och överansträngning»:
»Om man har ömtålig sömn bör man naturligtvis vinnlägga
sig örn att utbilda goda vanor. Man bör så vitt möjligt alltid
lägga sig på en bestämd tid och i övrigt föra ett regelbundet liv. En
sömnlöshet kan ibland betingas av yrkesväxling eller dylikt, som medfört,
att man tvingas att lägga sig vid varierande tidpunkter.»
Vad beträffar de av herr Theodor Nilsson m. fl., av herr Lind m. fl.
samt av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå väckta motionerna så
vill Landssekretariatet för sin del på det varmaste tillstyrka åtgärder i
syfte att bereda de arbetande minderåriga allt det skydd som är möjligt
att åstadkomma.
Stockholm den 16 februari 1935.
Landsorganisationen i Sverige.
Landssekretariatet.
Edv. Johanson.
»bosso. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.