Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av
den internationella arbetsorganisationens konferens år
1934 fattade beslut.
Genom en den 16 februari 1935 till riksdagen avlämnad proposition, nr 84,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärelnden, anhållit om riksdagens yttrande angående de i nämnda protokoll
omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1934
vid dess adertonde sammanträde fattade besluten.
De ifrågavarande besluten utgöras av förslag till fyra konventioner och en
rekommendation, nämligen konventioner angående kvinnors nattarbete (reviderad),
angående ersättning för yrkessjukdomar (reviderad), angående arbetstiden
i automatiska fönsterglasbruk och örn tillförsäkrande åt ofrivilligt arbetslösa
av ersättning eller understöd samt rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring
och olika former av hjälp åt arbetslösa.
Beträffande lydelsen av nu omförmälda konventionsförslag och rekommendation
får utskottet hänvisa till de såsom bilaga vid propositionen fogade översättningarna
till svenska språket av originaltexterna till konferensens beslut.
Den internationella arbetsorganisationens adertonde sammanträde hölls i
Genéve under tiden 4—23 juni 1934. Antalet representerade stater utgjorde 49,
av vilka 28 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt ett
ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige deltog i sammanträdet
med en fullständig delegation. I fråga örn verkställighet av de å
sammanträdet fattade besluten åligger det, såsom i propositionen omförmäles,
varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund
av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader från avslutandet av sammanträdet
att underställa därvid antagna rekommendationer och konventionsförslag
den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor
höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder.
Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande
för dess genomförande eller örn ett konventionsförslag icke vinner
vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem av
organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn
därtill.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avil. Nr 13 585 ss
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
1. Förslaget till konvention angående kvinnors nattarbete.
Den 26 september 1906 avslutades i Bern mellan åtskilliga makter, däribland
Sverige, en konvention örn förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta
i industrien. Denna konvention tillträddes för Sveriges del enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 14 januari 1910 (S. F. S. 4/1910).
Gällande bestämmelser i svensk rätt på förevarande område återfinnas i
19—21 §§ lagen den 29 juni 1912, nr 206, örn arbetarskydd med den lydelse
dessa lagrum erhållit enligt lag den 12 juni 1931, nr 288. En redogörelse för
innehållet i dessa bestämmelser lämnas å sid. 4 i propositionen, vartill utskottet
får hänvisa. Den svenska lagstiftningen överensstämmer med 1906 års Bernkonvention.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington år 1919
antogs bl. a. förslag till konvention angående kvinnors nattarbete. Nämnda
konvention har icke ratificerats av Sverige men däremot, intill 1935 års början,
av 30 andra stater.
Det nu föreliggande, år 1934 antagna konventionsförslaget innebär en partiell
revision av 1919 års konvention. I propositionen har lämnats redogörelse
för den förberedande behandlingen av 1934 års konventionsförslag (sid. 4—5)
samt för innehållet i detsamma (sid. 3—4), vartill utskottet anhåller att få
hänvisa. Här må nämnas, att 1934 års förslag skiljer sig från 1919 års konvention
allenast därutinnan, att beträffande den ovillkorliga nattledigheten i
vissa fall tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 6 f. m. skall kunna träda i stället
för tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. samt att från konventionens tilllämpning
undantagits kvinnor i vissa ledande befattningar.
över 1934 års konventionsförslag avgavs utlåtande av delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet, som på anförda skäl (se propositionen
sid. 5) förklarade, att den, enär verkningarna av ett vidgat nattarbetsförbud
— som innefattades i konventionsförslaget — icke med tillhjälp av tillgängliga
upplysningar kunde med säkerhet bedömas, icke för det dåvarande
kunde förorda annan åtgärd än en allsidig utredning örn dessa verkningars
sannolika förekomst, omfattning och innebörd.
Den 16 november 1934 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att inkomma
med utredning angående verkningarna av ett utvidgat förbud mot kvinnors
nattarbete i överensstämmelse med föreskrifterna i den reviderade konventionen
ävensom med förslag till de nya eller ändrade författningsbestämmelser,
som skulle bliva erforderliga, därest Sverige anslöte sig till berörda konvention.
Den 24 januari 1935 har styrelsen inkommit med utredning och förslag
i ämnet. Förslaget innefattar viss ändring i 19 § lagen örn arbetarskydd.
I propositionen anmärkes, att utredningen i visst hänseende bör kompletteras,
varefter handlingarna i vanlig ordning böra utremitteras.
Föredragande departementschef en, statsrådet Möller, anför beträffande förevarande
konventionsförslag, att med hänsyn till det förberedande skick, vari
ärendet ännu befinner sig, med prövningen av frågan örn konventionens ratificering
tillsvidare torde få anstå.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 3
Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att med prövningen av ratificeringsfrågan tillsvidare bör fa anstå.
2. Förslaget till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.
k den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve år 1925 antogs
bl. a. förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.
Denna konvention har ratificerats av Sverige samt, intill 1935 ars början, 27
andra stater.
Det år 1934 antagna konventionsförslaget innefattar en revision av 1925
års konvention. En redogörelse för gällande bestämmelser i ämnet i vårt land,
den förberedande behandlingen av 1934 års konventionsförslag samt innehållet
i detsamma lämnas i propositionen (sid. 6—7), vartill utskottet anhåller att få
hänvisa. Här må endast omnämnas, att en jämförelse mellan den svenska lagstiftningen
och 1934 års konventionsförslag giver vid handen, att konventionsförslaget,
förutom vissa av de i den svenska lagstiftningen angivna sjukdomarna,
upptager jämväl förgiftning genom bensol eller dess homologer eller
deras nitro- eller aminoderivater, förgiftning genom halogenderivater av kolväten
utav den alifatiska serien, patologiska rubbningar, förorsakade av andra
radioaktiva ämnen än radium, samt primär hudkräfta.
I yttrande över 1934 års konventionsförslag erinrade delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet örn att svenska regeringens ombud
vid internationella arbetskonferensens sammanträde 1934 enligt erhållna direktiv
röstat för godtagande av konventionsförslaget. Delegationen förklarade sig
för sin del icke hava något att erinra emot att i konventionen i förteckningen
över yrkessjukdomar upptagits de sjukdomar, för vilka försäkring redan bereddes
genom den svenska lagstiftningen, ävensom patologiska rubbningar, förorsakade
av andra radioaktiva ämnen än radium, varemot däri icke borde upptagas
övriga föreslagna sjukdomar. Delegationen omnämnde slutligen de åtgärder,
som borde vidtagas av regeringen, därest densamma vidholm sin vid
konferenssammanträdet till uttryck komna mening. Mot delegationens yttrande
anfördes reservation av herr E. Johanson under åberopande av samma synpunkter.
åt vilka — enligt vad nedan omnämnes — landsorganisationen givit
uttryck.
I skrivelse den 30 oktober 1934 hemställde landsorganisationen, att vid en
revision av lagstiftningen på förevarande område borde iakttagas, att i förteckningen
över yrkessjukdomar infördes — förutom de i konventionen föreslagna
_ jämväl vissa andra sjukdomar, nämligen sådana som uppkomma vid hand
havande
av eller arbete med vissa preparat, såsom kromsyra eller vätskor, i
vilka kromsyra inginge, oljor, cement, kalilut, svavelsyra eller terpentin.
Den 7 december 1934 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten
och medicinalstyrelsen gemensamt att inkomma med plan för
utredning örn revision av gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,
vid vilken utredning i första hand ifrågavarande konvention samt landsorganisationens
framställning borde beaktas. Detta uppdrag fullgjorde ämbetsverken
genom en den 2 februari 1935 till socialdepartementet inkommen skrivelse. Där
-
Ut skott et.
TJtskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
efter uppdrog Kungl. Majit den 8 i samma månad åt nämnda ämbetsverk att
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som angivits i
planen, verkställa ifrågavarande utredning samt senast den 15 oktober 1935
inkomma med densamma ävensom med förslag till de ändrade författningsbestämmelser,
som av utredningen föranledas.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen:
Begränsningen av lagstiftningen om försäkring för yrkessjukdomar till att
avse endast vissa sådana sjukdomar torde vara beroende på svårigheterna att
med säkerhet avgöra, i vilka fall och i vilken mån arbetarnas sjukdomar äga
samband med deras yrkesarbete. I samma mån dessa svårigheter genom veten1^a-
''ramsteg undanröjas torde en utvidgning böra ske av lagstiftningens
tillämpningsområde. Mycket synes mig tala för att en dylik utvidgning med
det snaraste bör kunna äga rum. Såsom jag tidigare anfört äro också i detta
sylte förberedelser vidtagna. för revision av lagen örn försäkring för vissa
yrkessjukdomar. Då emellertid, innan frågan härom slutligen avgjorts, konyentions!
örslagct icke torde böra ratificeras av Sverige, förordar jag uppskov
tills vidare med prövningen av ratificeringsfrågan.
Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uttalande, att
prövningen av ratificeringsfrågan tills vidare bör uppskjutas.
3. Förslaget till konvention angående arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk.
T propositionen lämnas å sid. 8—10 redogörelse för innehållet i gällande bestämmelser
i vårt land på förevarande område, den förberedande behandling,
som föregick konventionsförslaget, samt innehållet i detsamma, till vilken redogörelse
utskottet anhaller att fa hänvisa. Dock må här särskilt omnämnas, att
enligt konventionsförslaget arbetstiden i medeltal icke får överskrida 42 timmar
i veckan, vilket medeltal skall beräknas med hänsyn till en tidrymd av
högst fyra veckor, samt att det arbetssystem, som skall anlitas, innebär användande
av minst fyra skiftlag.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet förklarade i
utlåtande över konventionsförslaget, att den icke kunde förorda ratificering för
Sveriges del av detsamma. Såsom skäl härför anfördes:
Arbetsförhållandena i de automatiska fönsterglasbruken vore ej mer pressande
än inom en del andra verksamhetsområden med kontinuerlig drift, och
ej heller kunde det med fog göras gällande, att arbetslösheten inom nämnda
industrigren saknade motstycken på andra håll. Antalet arbetare, som i fönsterglasbruken
sysselsattes med nödvändigtvis kontinuerligt arbete, vore för
övrigt sa litet, att deras, utökande med ett fjärde skiftlag icke kunde utöva
någon avsevärd verkan till arbetslöshetens minskande. Ett införande av fyrskiftsystem
med 42 timmars arbetsvecka inom den automatiska fönsterglasindustrien
skulle också kunna få vittgående konsekvenser, särskilt givetvis för
industrier med kontinuerlig drift. En eventuell lösning av den tillika på dagordningen
stående frågan om fyrtiotimmarsveckan komme att göra den nu föreslagna
reformen överflödig.
För det fall konventionens bestämmelser emellertid skulle införlivas med
svensk lagstiftning föreslog delegationen på anförda skäl, att konventionens
innehåll måtte upptagas i en särskild lag.
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 13. 5
Mot delegationens yttrande anmäldes reservation av herr E. Johanson, som
ansåg att delegationen bort förorda Sveriges anslutning till konventionen.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår arbetet i de automatiska fönsterglasbruken
i landet — i Emmaboda, Glava och Oxelösund — för närvarande i
det närmaste för fullt.
Den 8 februari 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att senast den
1 nästkommande maj inkomma med utredning och förslag rörande de nya eller
ändrade författningsbestämmelser, som kunde bliva erforderliga, därest Sverige
anslöte sig till konventionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför rörande nu ifrågavarande
konvention i propositionen:
Enligt min mening synas skäl tala för en begränsning av arbetstiden vid
de automatiska fönsterglasbruken i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
konventionsförslaget stadgas. Då emellertid spörsmålet örn genomförandet av
den för ratifikation av förslaget erforderliga lagstiftningen ännu befinner sig
i allenast förberedande skick, anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka
konventionens ratificering.
Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att förevarande konventionsförslag för närvarande icke bör ratificeras.
4. Förslaget till konvention om tillförsäkrande åt ofrivilligt arbetslösa
av ersättning eller understöd samt rekommendationen angående
arbetslöshetsförsäkring och olika former av hjälp åt
arbetslösa.
En redogörelse för nuvarande försäkrings- och hjälpsystem i Sverige, den
förberedande behandlingen av nu ifrågavarande konventionsförslag och rekommendation
samt innehållet i sistnämnda två handlingar lämnas å sid. 11—14
i propositionen, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.
I utlåtande över konventionsförslaget yttrade delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet inledningsvis, att, sedan de svenska statsmakterna
år 1934 träffat definitiva beslut örn systemet för arbetslöshetshjälpen,
delegationen beträffande konventionsförslaget tydligtvis endast torde
ha att tillse huruvida detta företedde sådan överensstämmelse med berörda
svenska system att konventionen kunde för Sveriges del ratificeras.
Till behandling upptogs därefter frågan huruvida det svenska systemet —
med frivillig försäkring och frivillig kommunal understödsverksamhet — kunde
anses uppfylla i konventionen intagen fordran på att alla personer, å vilka
konventionen ägde tillämpning, skulle tillförsäkras ersättning eller understöd.
I nämnda hänseende fann delegationen binder icke möta för konventionens
ratificering.
Delegationen anförde därefter:
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
I några avseenden förelåge dock mellan konventionen och det svenska
systemet en bristande överensstämmelse av betänklig art. Enligt konventionen
kunde rätten till ersättning begränsas att gälla för viss tidrymd, i vanliga fall
likväl icke understigande 156 och i intet fall 78 arbetsdagar för år. Förordningen
angående erkända arbetslöshetskassor åter stadgade, att daghjälp icke
finge utgå för mer än sammanlagt 120 dagar under 52 på varandra följande
veckor, för såvitt ej den i förordningen föreskrivna karenstiden ökats med motsvarande
tidrymd. Beträffande föreskriften i konventionen örn upprättande av
domstolar eller andra myndigheter för avgörande av frågor rörande ansökningar
örn ersättning eller understöd kunde anmärkas, att den av kommunernas arbetslöshetskommittéer
handhavda understödsverksamheten i regel icke torde kunna
göras till föremål för prövning i högre instans. Påpekas kunde slutligen även,
att konventionen i fråga örn rätt till ersättningar och understöd med visst undantag
likställde utlänningar med landets egna medborgare under det den svenska
lagstiftningen på området för sådan likställighet förutsatte överenskommelse,
grundad på ömsesidighet, med det land utlänningen tillhörde.
Delegationen sade sig icke kunna med säkerhet bedöma huruvida de av
delegationen sålunda berörda skiljaktigheterna behövde tillmätas sådan betydelse
att med hänsyn till dem den svenska frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
icke skulle kunna anses motsvara de krav konventionen uppställde på sina
system för hjälp åt arbetslösa. Påpekas kunde dock att den kommunala understödsverksamheten,
ehuru givetvis icke i och för sig tillfredsställande nämnda
krav, likväl torde kunna i avsevärd mån komplettera försäkringen.
Mot delegationens yttrande rörande konventionen anmälde herr Heyman
reservation under åberopande av vad svenska arbetsgivareföreningen tidigare
yttrat i fråga örn upprättande av arbetslöshetsförsäkring här i landet.
Beträffande rekommendationen ansåg delegationen ej att särskilda lagstiftningsåtgärder
för närvarande borde ifrågakomma. Dess bestämmelser torde
dock, i den mån så lämpligen läte sig göra, böra beaktas vid det svenska
systemets tillämpning och vidare utformning.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen
beträffande ifrågavarande spörsmål:
Förutom i de hänseenden delegationen angivit finnas mellan vår lagstiftning
och konventionen vissa andra olikheter. Sålunda kan enligt förordningen örn
erkända arbetslöshetskassor, därest bland en kassas medlemmar arbetslösheten
nått en särdeles stor omfattning eller kassans ekonomiska ställning eljest blivit
mindre god, beslut fattas örn att minska understödstiden under den i konventionen
såsom ett absolut minimum stadgade tiden av 78 arbetsdagar per år.
Vidare må enligt förordningen daghjälp minskas i den mån medlem är lagligen
berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård,
varjämte daghjälpen kan utgivas in natura.
Då de skiljaktigheter som förefinnas mellan vår lagstiftning och konventionen
synas hindra dess ratificering samt ändringar i den förra året beslutade
lagstiftningen knappast kunna ifrågasättas redan nu, finner jag mig icke för
närvarande kunna förorda en ratificering av ifrågavarande konvention.
Vad beträffar rekommendationen torde dess bestämmelser, i den mån desamma
icke redan vunnit tillämpning i vårt land, böra beaktas, då en reformering
av arbetslöshetsförsäkringen visar sig påkallad.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen anfört
därom, att en ratificering av ifrågavarande konvention för närvarande icke bör
äga rum.
I fråga om rekommendationen anser utskottet i likhet med föredragande
departementschefen, att dess bestämmelser, i den man desamma icke redan
vunnit giltighet i vårt land och i de fall så lämpligen låter sig göra, böra
beaktas, då en reformering av arbetslöshetsförsäkringen visar sig påkallad.
Under åberopande av vad i det föregående anförts far utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte i
skrivelse till Kungl. Majit meddela, att riksdagen för sin del
ansluter sig till föredragande departementschefens i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet uttalade uppfattning,
1. att med prövningen av frågan örn ratificering av förslaget
till konvention angående kvinnors nattarbete tillsvidare bör
få anstå;
2. att prövningen av frågan örn ratificering av förslaget till
konvention angående ersättning för yrkessjukdomar tills vidare
bör uppskjutas;
3. att förslaget till konvention angående arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk för närvarande icke bör ratificeras; samt
4. a) att ratificering av förslaget till konvention örn tillförsäkrande
åt ofrivilligt arbetslösa av ersättning eller understöd för
närvarande icke bör äga rum, ävensom
b) att bestämmelserna i rekommendationen angående arbetslöshetsförsäkring
och olika former av hjälp at arbetslösa, i den
män desamma icke redan vunnit giltighet i vart land och i de
fall så lämpligen låter sig göra, böra beaktas, då en reformering
av arbetslöshetsförsäkringen visar sig påkallad.
Stockholm den 8 mars 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge*, Sigfrid Hansson,
Frändén, Gustaf Tamm, Norman, Karl Bodin1 2, Forslund2 och Elof Andersson;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage*, Johanson i Stockholm*,
Olovson i Västerås, Holmström*, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns och Sandström
i Sollefteå.
1 Ej närvarande vid behandlingen av punkterna 1, 3 och 4.
2 „ » » » » » 1 och 2.
* » » » utlåtandets justering.
Utskottet.