Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1935 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i vattenlagens föreskrifter om avtappning av sjö.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 128,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Yännäsby hemställt,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning
angående sådan ändring i vattenlagen, att tillstånd till avtappning av sjö i
syfte att därigenom utvinna odlingsbar mark må kunna erhållas utan hinder
av att i lagen föreskrivna villkor örn viss majoritet icke uppfyllts, ävensom
att begreppet sjö i detta sammanhang närmare klarlägges i huvudsaklig överensstämmelse
med ett i motionen angivet förslag.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
7 kapitlet i vattenlagen den 28 juni 1918, vilket kapitel erhållit sin nuvarande
lydelse enligt lag den 11 juni 1920, innehåller rättsregler örn torrläggning
av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. 1—36 §§
avse dikning. 37—48 §§ innehålla särskilda bestämmelser örn vattenavledning.
En beskrivning på de åtgärder, som skola vara att anse som vattenavledning,
lämnas i 37 §. Där talas bland annat örn att för torrläggning av mark sänka
eller uttappa sjö eller annan vattensamling. Å sådan vattenavledning skall med
iakttagande av vissa föreskrifter i 38—47 §§ tillämpas rörande dikning meddelade
bestämmelser. Förutsättningarna för att en förändring av vattenförhållandena
i sjö eller annan vattensamling för sådant ändamål, som sägs i
37 §, överhuvud skall vara tillåten angivas i 38 §, vartill komma vissa kompletterande
stadganden i därefter följande paragrafer. I 44 § finnas särskilda
regler angående tvångsdelaktighet beträffande sjösänkningsföretag. Ansökan
örn tillstånd att utföra vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande
(45 §). Frågan skall därefter prövas vid syneförrättning i den
ordning, som stadgas i vattenlagens 10 kapitel. Om företag avser sänkning
eller uttappning av sjö, skall synemännens utlåtande underställas vattendomstolens
prövning. Till att handlägga syneförrättning rörande företag, som
avses i 7 kapitlet, skall enligt 32 § 1 mom. i 10 kapitlet förordnas statens
lantbruksingenjör eller annan (enligt särskilda bestämmelser) behörig person.
Till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan
hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 10. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Utskottet.
ständig slåtter- och betesvall, kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257)
angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag (andr. 27/,;
1927, nr 276; 27/c 1929, nr 215; 9/e 1933, nr 299) av Kungl. Maj :t anvisas
bidrag. Statsbidrag kan i regel beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen
finner värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för
torrläggningen. Bidrag kan beviljas till högst hälften av den utav Kungl.
Maj :t godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning
däri ej inberäknad, som ock för verkställd undersökning och förrättning jämte
erforderliga kartor och handlingar.
Utöver bidrag kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) angående
villkoren för lån från statens avdikningslånefond (ändr. u/e 1929, nr 166; 8/b
1933, nr 300) jämväl erhållas lån för utförande av sådana torrläggningsföretag,
som nyss nämnts. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Majit godkända
kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad,
som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga
kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag
eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag,
dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget får överstiga
sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av lantbruksstyrelsen
vitsordade båtnadsvärdet.
Vidare må omnämnas, att jämlikt Kungl. Majits beslut den 15 juni 1934
utredningsmän — avdikningssakkunniga — tillsatts för att verkställa utredning
rörande den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten
samt därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga
skola därvid, bland annat, i den mån så finnes erforderligt göra gällande
bestämmelser örn statsunderstöd åt torrläggningsföretag till föremål för överarbetning.
Av vad ovan i utlåtandet anförts framgår, att frågan örn ett sjösänkningsföretags
tillåtlighet skall bedömas med hänsyn till de huvudregler härom, som
återfinnas i 38 § i 7 kapitlet vattenlagen. I 44 § samma kapitel angivas
förutsättningarna för att annan än sökanden till ett sådant företag och de
sakägare, som förenat sig med sökanden, skall vara skyldig att taga del i
detsamma. För att sådan tvångsdelaktighet skall föreligga erfordras, att den
beräknade båtnaden av företaget med mer än hälften faller å egendom, tillhörig
den, som sökt företaget, eller honom och andra, vilka förenat sig med
honom därom. Sistnämnda bestämmelse utgör ett skydd mot att sakägare,
som icke önskar nedlägga kostnader i ett sjösänkningsföretag, skall kunna
tvingas därtill av andra sakägare, vilka, då icke ens hälften av båtnaden av
företaget belöper å dem tillhörig mark, själva icke skola betala ens hälften
av kostnaderna för detsamma. Enligt utskottets mening hava bärande skäl
icke förebragts för ett lagstadgande rörande tvångsdelaktighet av den innebörd,
att sådan skulle föreligga under förutsättning allenast att sakkunnig
person funne, att vinsten av företaget i och för sig vore avsevärt större än
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
3
kostnaderna för detsamma, utan att samtidigt skulle erfordras, att den för
närvarande i lagen föreskrivna majoriteten förefunnes.
Det i motionen framförda förslaget att i ett tillägg till 44 § definiera, vad
som i sjösänknings fråga skall vara att anse som sjö, stöter enligt utskottets
mening på praktiska svårigheter av sådan art, att utskottet icke kan tillstyrka
detsamma. Någon avsevärd olägenhet har icke heller, såvitt utskottet har sig
bekant, försports i anledning därav, att definition å ordet sjö icke finnes i
gällande lag. Enligt utskottets mening bör det liksom hittills överlåtas åt
domstolarna att avgöra, örn den vattensamling, varom i det särskilda fallet
är fråga, skall anses vara en sjö eller ej.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 128, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
!
Stockholm den 22 februari 1935.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Bagge, Hagman, Gustaf
Tamm, P. Sandström, Knut Petersson, Olof Carlsson och Forslund;
från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Petersson i
Lerbäeksbyn, Pettersson i Hällbacken*, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå,
fru Nordgren samt herr Johanson i Huskvarna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.