Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 67, vilken
behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att sista stycket i 15 § förordningen örn erkända
arbetslöshetskassor skall utgå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

15 § Kungl, förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor
har följande lydelse:

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund
av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt
arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna efter
det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,

att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till
i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till
sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å
konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal
eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaffenhet,
att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att inom område,
där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast
för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas
till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

11932 års utredning, som verkställdes av särskilt tillkallade sakkunniga och
som innefattade en överarbetning av 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande
och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och
reservarbeten (statens offentliga utredningar 1928:9), föreslogs i 15 § av
utkast till förordning örn erkända arbetslöshetskassor, att erbjudet arbete
skulle anses lämpligt under förutsättning, bland annat, att det icke hänförde
sig till arbetsplats, där konflikt rådde. I ett sista stycke i samma paragraf
tillädes, att vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt icke skulle äga avseende
å konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kol Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 9 sami. 2 avd. Nr 1—S. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

lektivavtal eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda
beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat.

I proposition nr 209 till 1933 års riksdag framlades förslag till förordning
örn erkända arbetslöshetskassor, däri sista stycket av 15 § givits den lydelse,
som stadgandet har i nu gällande förordning. Till den i 1932 års utredning
föreslagna lydelsen hade sålunda lagts bestämmelse, att tillsynsmyndighetens
beslut i vissa angivna fall skulle äga allenast provisorisk karaktär.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen,
bland annat, att det måste anses vara ett uppenbart samhällsintresse, att avtalsstridiga
konflikter och rena okynneskonflikter icke skulle behöva respekteras,
utan att hänvisning av arbetskraft skulle kunna ske till arbetsplats,
där sådan konflikt påginge, med skyldighet för den hänvisade att antaga
arbetet vid risk av förlust av varje understöd, vari inginge allmänna medel.

I en motion, 11:496, framlade herr Spångberg m. fl. förslag till lag örn
arbetslöshetsförsäkring, enligt vilken lag (5 §) erbjudet arbete skulle anses
lämpligt allenast under förutsättning, bland annat, att det icke hänförde sig
till arbetsplats, där arbetskonflikt påginge. Något undantag från sistnämnda
bestämmelse skulle icke stadgas.

Särskilda utskottet godkände i utlåtande nr 18 det i propositionen framlagda
förslaget i det hänseende varom nu är fråga.

Frågan örn antagande av förordning örn erkända arbetslöshetskassor förföll
emellertid, genom skiljaktiga beslut i kamrarna, för 1933 års riksdag.

Vid 1934 års riksdag framlades i proposition nr 38 förslag till förordning
örn erkända arbetslöshetskassor, däri 15 § i den del, varom nu är fråga, hade
samma lydelse som i propositionen 209/1933.

I en motion, II: 537, framlade herr Spångberg m. fl. förslag till bestämmelser
av samma innehåll, som, enligt vad ovan angivits, föreslagits i motionen
11:496 vid 1933 års riksdag.

Andra lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 37 i nu förevarande avseende
propositionen oförändrad.

Utskottets förslag härutinnan bifölls av riksdagen.

Motionärerna hava enligt utskottets åsikt icke förebragt något skäl, som bör
föranleda riksdagen att i det hänseende, varom i motionen är fråga, göra ändring
i den förra året antagna förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion, 11:67, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 januari 1935.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

3

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. O. Westman, Bagge, Hagman, Gustaf Tamm,
P. Sandström, Norman, Knut Petersson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Österström*, Magnusson i Kalmar*, Linnér*,
Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås* och Hansson i Trollhättan, fru Nordgren
samt herr Johansson i Tväråselet.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.