6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den B april 1935 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet att anordna kyrkofullmäktigeval
samtidigt med val av kommunal- eller stadsfullmäktige.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom
riksdagen väckta, likalydande motionerna nr 120 i första kammaren av herr
Bjurström m. fl., och nr 251 i andra kammaren av herr Olsson i Mora m. fl.,
vari hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Majit ville utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana
ändrade bestämmelser i kommunal vallag, att val av kyrkofullmäktige
må, där så befinnes lämpligt, kunna äga rum samtidigt med val av kommunal-
respektive stadsfullmäktige».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Kyrkofullmäktigesakkunniga förordade i sitt år 1922 avgivna betänkande
med förslag till lag örn församlingsstyrelse m. m., att kyrkofullmäktigevalen,
där så läte sig göra, skulle utsättas att äga rum samtidigt med kommunaleller
stadsfullmäktigevalen. Genom en sådan anordning ville man ernå, att
valmännen mindre ofta besvärades med särskilda, nära varandra påkommande
valförrättningar. I de utlåtanden och yttranden, som på sin tid avgåvos över
nämnda betänkande, hävdades emellertid i allmänhet den ståndpunkten, att
kyrkofullmäktigevalen under inga förhållanden borde förrättas samtidigt med
de borgerliga kommunalvalen.
Enligt de förslag till revision av kommunallagstiftningen, som av Kungl.
Majit förelädes 1930 års riksdag, skulle kyrkofullmäktigevalen förrättas året
efter det, då borgerliga kommunalval ägde rum. Utsättande av flera slags
val till ett och samma år ansågs nämligen endast böra ske, då valen kunde
sammanföras till en förrättning. Att sammanföra kyrkligt och borgerligt kommunalval
vore emellertid icke tillrådligt. Kommunal- och stadsfullmäktigevalen
hade nämligen i stor utsträckning sammanförts med landstingsmannavalen,
och att samtidigt förrätta tre olika val ansågs knappast vara möjligt.
Ett sammanförande av kyrkofullmäktigevalen med valen till riksdagens andra
kammare vore också mindre lämpligt.
Enligt den i anledning av nyssnämnda förslag år 1930 antagna nya kommunallagstiftningen
skola kyrkofullmäktigevalen förrättas samma år som de borgerliga
kommunalvalen, dock att i Stockholm valen av kyrkofullmäktige skola
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
7
äga rum året före valet av stadsfullmäktige. Ett sammanförande av de kyrkliga
och de borgerliga kommunalvalen får enligt uttryckligt stadgande icke
ske.
På sin tid ansågs på många håll införandet av kyrkofullmäktigesystemet och
de därmed förbundna valen vara ägnat medföra, att de kyrkliga angelägenheterna
i högre grad än tidigare varit fallet skulle komma att behandlas efter
partipolitiska linjer. Dessa farhågor hava visat sig icke helt vara ogrundade.
I vissa fall, särskilt i de större städerna, hava motsvarande partigrupperingar
kommit till stånd vid kyrkofullmäktigevalen som vid stadsfullmäktigevalen.
Denna utveckling är icke lycklig. Ett sammanförande av kyrkligt och borgerligt
kommunalval till en valförrättning skulle endast ytterligare främja denna
utveckling samt direkt motverka den tendens att avpolitisera de kyrkliga fullmäktigevalen,
som på sina håll gjort sig gällande.
Även valtekniska skäl tala emot ett sammanförande av kyrkligt och borgerligt
kommunalval. Mer än två allmänna val kunna nämligen icke lämpligen
sammanföras till en och samma valförrättning. Denna princip, som jämväl
beaktats av motionärerna, har kommit till klart uttryck i gällande vallagstiftning.
I de fall då två kyrkliga val — val av fullmäktige för kyrklig
samfällighet och för församling, som ingår i denna — samtidigt skola äga
rum i en församling, kunna dessa därför icke tänkas förrättade gemensamt
med annat allmänt val. Men även för det fall — vilket är det normala —
att blott ett kyrkligt kommunalval äger rum, skulle detta val endast kunna
sammanföras med kommunal- eller stadsfullmäktigevalet, om detta icke i sin
tur förrättas samtidigt med valet av landstingsman. Ett sammanförande av
dessa senare val, vilket möjliggjordes genom lagstiftning år 1926, har emellertid
vunnit vidsträckt tillämpning. Det är också uppenbart, att, alldeles
oavsett vad utskottet i nästföregående stycke anfört gentemot motionärernas
förslag, ett sammanförande av två borgerliga kommunalval är att föredraga
framför sammanförandet av ett borgerligt och ett kyrkligt kommunalval.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 april 1935.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl*, Bergman, Sandegård, David Pettersson*, Källman, Karl Bodin*, Anton
Pettersson*, Andersson i Igelboda*, Lindskog*, Olsson i Mora, Vougt*, Nordström,
Pedersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Ossbahr* och Svensson i Landskrona.
Ej närvarande vid jnateringen.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Reservationer:
1) av herrar Sandegård och Nordström, som ansett att det stycke i motiveringen
bort utgå, som börjar med orden: »På sin tid ansågs ----—.»
2) av herrar Bergman och Olsson i Mora, som ansett att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:
Att val av kyrkofullmäktige icke under några förhållanden må, såsom av
kyrkofullmäktigesakkunniga förordades, äga rum samtidigt med val av kommunal-
eller stadsfullmäktige har på många håll framträtt som en betydande
olägenhet. Då dessa val i regel skola förrättas samma år som de borgerliga
kommunalvalen, så uppstår följande situation: antingen tvingas kommunerna
att sammanföra landstings- och kommunal- respektive stadsfullmäktigevalen,
vilket ofta har till följd att fullmäktigevalen på ett icke önskvärt sätt påverkas
av den allmänna politisering, som i växande utsträckning kännetecknar
landstingsmannavalen, eller också bli kommunerna nödsakade att under en
mycket kort tid besvära väljarna med tre särskilda valförrättningar, vilket
lätteligen framkallar en trötthet, som avspeglas i ett alltför ringa valdeltagande.
Vid årets riksdag ha motioner väckts örn utredning rörande sättet för en
sammanföring av valen till riksdagens andra kammare och valen till landstingen
till en gemensam valdag. Inom konstitutionsutskottet ha sympatier
uttalats för detta förslag, som, örn det genomfördes, skulle minska behovet av
att sammanföra kyrkofullmäktige- och kommunalfullmäktige- respektive stadsfullmäktigeval,
men då förslaget icke vunnit utskottets tillstyrkan, kvarstår
behovet av den mera begränsade reform, som i nu föreliggande motioner påyrkas.
Då förslaget förordats redan av kyrkofullmäktigesakkunniga i deras år
1922 avgivna betänkande och de skäl, som av departementschefen på sin tid
anförts mot reformen, upphört att existera samt några vägande invändningar
i övrigt icke kunnat göras mot förslaget, får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till de i ämnet väckta motionerna
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till
sådana ändrade bestämmelser i kommunal vallag, att val av
kyrkofullmäktige må, där så befinnes lämpligt, kunna äga
rum samtidigt med val av kommunal-, respektive stadsfullmäktige.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
351349