Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1935 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
örn gemensam valdag för landstingsmannaval och val
till riksdagens andra kammare.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 222
i första kammaren av herr Elof Andersson m. fl. och nr 396 i andra kammaren
av herr Andersson i Rasjön m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning rörande sättet för en sammanföring av valen
till riksdagens andra kammare och valen till landstingen till gemensam
valdag samt anhålla, att förslag i ämnet måtte föreläggas 1936 års riksdag».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Allmänna politiska och kommunala val förrättas numera vart fjärde år på
sa sätt, att de ordinarie andrakammarvalen omväxla med landstingsmanna- och
elektorsvalen samt med de primärkommunala valen med två års mellanrum.
Denna regel är det slutliga resultatet av det reformarbete i syfte att nedbringa
antalet valrörelser, som påbörjades vid 1917 års riksdag. Vid den utredning i
ämnet, som i anledning av en av samma riksdag beslutad skrivelse till Kungl.
Maj:t företogs, övervägdes jämväl frågan örn sammanförande till hösten ett
och samma år av ordinarie andrakammarval och landstingsmannaval. Flertalet
av de i frågan hörda myndigheterna avstyrkte emellertid en dylik anordning.
I proposition (nr 261) i ämnet till 1918 års lagtima riksdag uttalade
sig även vederbörande föredragande departementschef häremot. Jämväl riksdagen
anslöt sig till denna mening, som också senare vidhållits vid reformarbetets
fortsättande.
Vissa av de synpunkter, som anförts i motionerna till stöd för förslaget
örn sammanförande av landstingsmanna- och elektorsvalen med de ordinarie
andrakammarvalen till en gemensam valförrättning vart fjärde år, torde icke
kunna frankännas betydelse. Emellertid kunna avgörande erinringar resas
emot samma förslag. I viss omfattning göra sig sålunda även andra synpunkter
gällande vid landstingsmannavalen än vid andrakammarvalen. Sannolikhet
föreligger för att denna olikhet skulle försvinna genom ett sammanförande
av de bada slagen av val till en gemensam valförrättning. Det bör
vidare vid övervägande av motionärernas förslag icke förbises, att en viss
tillfällig folkstämning kan göra sig gällande och trycka sin prägel på ett
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 7_9.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
val. Detta kan vara mindre lyckligt, redan då det gäller ett enda val, men
blir det i ännu högre grad, då det är fråga örn samtliga de val, som direkt
eller indirekt äro utslagsgivande för riksdagens sammansättning. Förslagets
realiserande skulle vidare medföra den olägenheten, att den förskjutning
inom väljarkåren, som under loppet av fyra år kan inträffa, icke utan
en upplösning av andra kammaren med säkerhet kan konstateras under hela
denna tid. Det är också av värde, att urväljare till riksdagen icke alltför
sällan sättas i tillfälle att deltaga i val av rikspolitisk betydelse. Eljest
föreligger fara för att hos dem skapas likgiltighet för det politiska livet,
ett förhållande som icke kan vara till gagn för ett demokratiskt statsskick.
Ett sammanförande av landstingsmanna- och elektorsvalen med andrakammarvalen
skulle dessutom kunna leda till att första kammarens konstitutionella
ställning undergrävdes. Detta kunde inträffa i viss omfattning redan genom
att landstingsmannavalen, såsom förut framhållits, förlorade sin särprägel
i förhållande till andrakammarvalen, men i ännu högre grad genom att principen
örn första kammarens successiva förnyelse allvarligt skulle kunna rubbas.
En regering, som haft framgång vid de samtidigt förrättade valen, skulle nämligen
kunna frestas att upplösa första kammaren i syfte att stärka sitt parlamentariska
underlag. Utskottet finner alltså avgörande skäl kunna anföras
gentemot motionärernas förslag och hemställer därför,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 april 1935.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl*, Bergman, Sandegård, David Pettersson*, Källman, Karl Bodin*, Anton
Pettersson*, Andersson i Igelboda*, Lindskog*, Olsson i Mora, Vougt*, Nordström,
Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Ossbahr* och Svensson i Landskrona.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Bergman och Olsson i Mora, som ansett att utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:
Allmänna politiska---— (= utskottet)---reformarbetets fort
sättande.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
3
När man 1918 avböjde tanken på ett sammanförande av andrakammarval
och landstingsmannaval till en och samma period, torde huvudskälet ha varit
dels en önskan att vid den stora omgestaltning av vår författning, som då förestod,
ej införa flera nyheter än som med hänsyn till det väsentliga i författningsreformen
voro absolut nödvändiga, dels även sannolikt en önskan att låta
det politiska inslaget i landstingsmannavalen träda så mycket tillbaka som
möjligt. Det förstnämnda skälet saknar under nuvarande situation aktualitet
och det sistnämnda önskemålet har, såsom erfarenheten vid varje val därefter
givit vid handen, befunnits vara omöjligt att förverkliga. Landstingsmannavalen
ha, som också motionärerna erinrat, fått en allt mer utpräglad politisk
karaktär. Någon ändring häri torde icke vara att förvänta. Man har utan
tvivel att för framtiden räkna med samma betraktelsesätt. Under sådana omständigheter
synas starka skäl tala för sammanförande av de verkligt politiska
valen och deras frigörande från förbindelser med valen till de kommunala
representationerna. Det förhållandet att de politiska avgörandena, i den mån
dessa ske genom valen, då skulle komma att försiggå med fyraåriga mellanrum,
skulle säkerligen motverka valtröttheten och även medföra en lugnare
politisk stämning i landet, men sannolikt icke förminska allmänhetens intresse
vid valtillfällena utan tvärtom då låta valen framstå som större och viktigare
händelser. På samma gång skulle den föga demokratiskt verkande tendensen
till uppdrivande av valkostnaderna motverkas genom valrörelsernas sammanförande.
Att någon ökad fara för utplånande av den skillnad mellan kamrarna
som får sitt uttryck i första kammarens långsammare och successiva förnyande
skulle föreligga genom den tänkbara frestelsen till upplösning av första
kammaren efter en allmän framgång vid bägge valen för det parti, som
innehade regeringsmakten, kan ej med fog göras gällande, då en sådan frestelse,
därest den överhuvud föreligger, lika fullt kan uppstå efter ett för det
regerande partiet särskilt framgångsrikt landstingsmannaval även med nuvarande
valordning.
Utskottet finner övervägande skäl tala för en utredning i överensstämmelse
med motionärernas hemställan och får därför föreslå,
att riksdagen, med bifall till de i ämnet väckta motionerna,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning rörande
sättet för en sammanföring av valen till riksdagens andra
kammare och valen till landstingen till gemensam valdag samt
anhålla, att förslag i ämnet måtte föreläggas 1936 års riksdag.