Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

5

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1935 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion örn
viss begränsning av yttranderätten vid sammanträden
med riksdagens kamrar.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 12, av herr De Geer, hemställes, »att riksdagen ville besluta införande
av sådana bestämmelser, att riksdagens talmän bemyndigas att till undvikande
av onödigt långa kammardebatter vid behov föreskriva viss tidsbegränsning
för talare, som begära ordet vid kamrarnas sammanträden».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Med avseende å yttranderätten i riksdagens kamrar gäller hos oss — i motsats
till vad fallet är i åtskilliga främmande länders parlament — inga inskränkningar
i direkt syfte att begränsa överläggningarna. Enligt § 52 riksdagsordningen
äger varje ledamot av kammaren rätt att till protokollet fritt
tala och utlåta sig i alla frågor, som komma under kammarens överläggningar.

I samband med antagandet av arbetsordning för andra kammaren år 1867
framställdes inom kammaren förslag, att i arbetsordningen skulle intagas en
föreskrift örn att ingen talare finge yttra sig mera än två gånger i varje fråga,
som utgjorde föremål för särskild proposition. Förslaget avslogs emellertid
under hänvisning till att det stöde i strid med regeln i § 52 riksdagsordningen
örn yttrandefriheten. Sedermera har intet förslag till direkt begränsning av
yttranderätten i kamrarna framställts inom riksdagen förr än i den nu föreliggande
motionen. Den år 1930 tillsatta parlamentariska kommittén för reformering
av riksdagens arbetsformer upptog emellertid frågan till dryftande.
Den fann tanken att hos oss vidtaga åtgärder för inskränkning av den fria
yttranderätt, som vunnit hävd, föga tilltalande. Tillräckliga skäl syntes kommittén
saknas för tillgripande av en dylik åtgärd. Den erinrade bl. a. örn
att det inom den svenska riksdagen icke torde hava förekommit, att överläggningarna
i obstruktionssyfte utdragits. — I syfte att åstadkomma en begränsning
av kammardebatterna förordade den nämnda kommittén emellertid införande
av vissa andra bestämmelser, nämligen dels om att utskotten skulle
erhålla rätt att i varje ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren
att vid ärendets behandling i kammaren såsom referent yttra sig å utskottets
vägnar samt med befogenhet att erhålla ordet med avvikande från den vanliga
ordningsföljden mellan talare, dels örn att kammarledamöter som i en debatt
redan yttrat sig, skulle erhålla rätt att för avgivande av replik bryta
den vanliga talarordningen, dels ock om att talmännen skulle verka för att

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.

överläggningarna icke oskäligt förlängdes. Vad kommittén sålunda föreslagit
har emellertid endast lett till införande av en viss begränsad replikrätt,
medan övriga förslag avvisats.

Det kan ingalunda förnekas, att kammardebatterna stundom kunna uttänjas
på ett sätt, som kan verka förryckande på förhandlingarna. Talmännen
äro dock givetvis oförhindrade att till kammaren eller någon dess ledamot
rikta en maning att icke i onödan förlänga debatterna. Skulle det oaktat de
påtalade förhållandena göra sig starkare gällande torde det böra tagas i övervägande
örn åtgärder i motionens syfte böra tillrådas. Att förorda grundlagsstadgade
begränsningar av yttranderätten, då de parlamentariska föreskrifterna
för riksdagen så nyligen underkastats revision, finner utskottet icke lämpligt.
Utskottet hemställer därför,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 22 februari 1935.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson,
Stendahl*, Bergman, Sandegård*, Källman, Carl Lindmark*, Anders Andersson,
Rahmn, Borg, Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Lindskog, Fast*, Olsson i
Mora*, Vougt, Nordström och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

! _

Reservation

av herrar Rahmn, Lindskog och Björck i Kristianstad, som anfört:

Att befogenhet för talmännen att begränsa tiden för anförandena i kamrarna
i syfte att förkorta onödigt långa debatter visat sig behövlig, lär icke kunna
bestridas. Den omständigheten, att vi nu måste räkna med partier, som ha
klart antiparlamentariska program, ger anledning till farhågor, att rätten till
obegränsad yttrandefrihet kan i än större omfattning komma att missbrukas till
skada för riksdagens anseende och till men för dess arbetsduglighet. Då vi
sålunda anse, att synnerligen vägande skäl föreligga för den ifrågasatta förstärkningen
av talmännens befogenheter, ha vi inom utskottet hemställt örn en
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning i motionens syfte.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350737