Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
5
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1935 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss märkning å förpackningen
av salubjudna konserverade fiskvaror.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 440, av herr Osberg har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att salubjudna
konserverade fiskvaror skola å förpackningen bära officiellt styrkt
kvalitetsmärke, t. ex. prima, god, medelgod.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna framställning, hänvisas
till motionen.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
från lantbruksstyrelsen och kommerskollegium. Kommerskollegium
har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från Sveriges kemiska industrikontor,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och aktiebolaget
Molinderska konservfabriken.
Till en början må erinras örn kungörelsen den 24 juli 1934 (nr 459) angående
märkning av kärl till fiskkonserver för avsalu m. m., vilken träder
i kraft den 1 juli 1935. Häri stadgas, att slutet kärl, vari fisk eller skaldjur
eller produkt därav är genom saltning, kryddning, rökning eller på
annat sätt konserverad, skall, därest varan saluhålles i minuthandeln, vara
åsatt tydliga uppgifter örn beredarens namn och hemvist, kärlets innehåll
samt antingen innehållets vikt eller kärlets rymd. Träkärl, vari strömming
inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,
Gotlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens eller Norrbottens
län nedsaltas för avsalu annorledes än i minuthandeln, skall vara åsatt
uppgifter örn insaltarens namn och hemvist, kärlets innehåll, kärlets rymd
i liter samt året, då nedsaltningen skedde.
I kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 298) angående märkningen av kärl,
vari surströmming beredes för avsalu, m. m., vilken trädde i kraft den 1
juli 1934, stadgas, att kärl, vari strömming inlägges för beredning till surströmming,
skall, därest varan är avsedd till försäljning, vara åsatt tydlig
uppgift å beredarens namn och hemvist samt året, då inläggningen
skedde. Samma kungörelse föreskriver vidare, att surströmming icke må
utlämnas från salteri eller beredningslokal före den 20 augusti det år, beredningen
ägt rum.
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över motionen huvudsakligen
anfört följande:
»Motionärens förslag att salubjudna konserverade fiskvaror skulle å förpackningen
bära officiellt styrkt kvalitetsmärke, t. ex. prima, god, medelgod,
avser främjande av ett i och för sig gott syfte. . Ett realiserande av
förslaget torde emellertid stöta på praktiskt taget oövervinnerliga svårigheter.
Man torde sålunda betänka vilken stor apparat, som skulle behövas
för att sköta den erforderliga kontrollen i de talrika fabrikerna i
fråga örn dessas produktion av miljontals småkärl fiskkonserver. Det är
nämligen icke säkert, att en råvara av särskilt fet och god beskaffenhet
alltid giver en särskilt god färdig konserv. Resultatet av konserveringen
kan i icke ringa mån hero på fiskens behandling och konserveringsmeioden.
. Därtill kommer, att smaken och anspråken hos olika människor äro
så. olika. Även örn kontrollen skulle kunna genomföras, skulle det därför
bliva synnerligen vanskligt att på konservförpackningen sätta ett kvalitetsmärke,
som av alla konsumenter skulle godkännas såsom riktigt.
Vidare må framhållas, att huvudmassan av svenska fiskkonserver, ansjovis
och gaffelbitar, icke är steriliserad och sålunda vid förvaringen
kan undergå förändringar, som skulle kunna medföra, att det ursprungligen
åsätta kvalitetsmärket kunde bliva missvisande.
Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle ett realiserande av motionärens
förslag medföra så stora svårigheter och olägenheter, att styrelsen
måste avstyrka bifall till detsamma.
Motionärens syfte att åstadkomma allt bättre fiskkonserver torde bäst
nås genom konservfabrikanternas strävan att i sitt eget intresse föra allt
bättre varor i marknaden.»
Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
grossistförbund och aktiebolaget Molinderska konservfabriken hava i sina
utlåtanden under framhållande av de svårigheter, som skulle vara förenade
med en tillförlitlig och rättvis kvalitetsmärkning av fiskkonserver,
bestämt avstyrkt bifall till motionen. Sålunda påpekades, att, även örn en
kontroll före inläggningen av fiskkonserven vore möjlig, kunde konserven,
sedan den lämnat fabriken undergå vissa förändringar, beroende såväl på
råvaran själv som på sättet och tiden för lagringen. Även med den bästa
råvara kunde slutprodukten för den skull bliva av mindre god kvalitet,
varför det påtagligen vore omöjligt, att på grundval av olika råvaror införa
kvalitetsbeteckningar. Vidare framliålles särskilt av grossistförbundet,
att man även måste taga hänsyn till att i handeln salubjudas ett stort
antal utländska konservinläggningar, för vilka väl skulle komma att gälla
liknande bestämmelser som för de svenska, men beträffande vilka ännu
större svårigheter för kvalitetsmärkning skulle uppkomma. Slutligen
framhålles, att den oavlåtliga konkurrensen, som ägde rum, tvingade varje
fabrikant och försäljare att upprätthålla hög kvalitet. Även med hänsyn
härtill hade kvalitetsmärkningen av fiskkonserver ansetts överflödig.
Kommerskollegium har i sitt yttrande förklarat, att kollegium anslöte
sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i förenämnda utlåtanden,
samt vidare anfört huvudsakligen följande:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
7
»Att såsom motionären föreslagit med beteckningen ''prima’ etc. kontrollmärka
en vara, som efter märkningen under själva lagringen kan undergå
kvalitetsförändring, skulle enligt kollegii mening vara missvisande
och lätt kunna leda till att den köpande allmänhetens förtroende för den
officiella märkningen och kontrollen komme att undergrävas. Även med
hänsyn till de skilda smakriktningar, som torde förefinnas beträffande
fiskkonserver, synes det olämpligt att införa en officiell kvalitetsgradering
av skilda fiskkonserver, och detta i synnerhet som den konserverade
varans beskaffenhet ej enbart är beroende på råvaran utan även på inläggni
ngssättet, konserveringsmedlen och lagringsförhållanden m. m.
Kollegium har även tagit under övervägande, huruvida ett angivande å
konserverna av inläggningsdatum eller dylikt skulle kunna tjäna de av
motionären avsedda syftena. Men ej heller en sådan åtgärd anser kollegium
tillrådlig, enär förvaringssättet för fiskkonserverna uppenbarligen
spelar en stor roll för varans hållbarhet och således den handlande, som
hade olämpliga fövaringsrum, genom en dylik märkning skulle bliva gynnad
på bekostnad av den, som holle sig med tidsenliga lagringsrum.
På grund av vad sålunda anförts, får kollegium hemställa, att utskottet
måtte avstyrka förevarande motion.»
Utskottet vill icke förneka, att förekomsten av kvalitetsmärken å salubjudna
konserverade fiskvaror kunde vara till gagn vid handeln med
dessa varor. Såsom av de infordrade yttrandena närmare framgår, lärer
det emellertid erbjuda stora praktiska svårigheter för det allmänna att
vidtaga av motionären påkallade åtgärder. Därest statsmakterna föreskriva,
att konserver å förpackningarna skola bära officiella kvalitetsbeteckningar,
torde det vara nödvändigt, att därvid tillika sörjes för att
kontrollen över att beteckningarna icke missbrukas bliver effektiv. Enligt
utskottets förmenande kan en dylik kontroll icke åstadkommas för
kostnader, som stå i rimligt förhållande till de fördelar kvalitetsbeteckningarna
innebära.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning till vad som
yttrats i de infordrade utlåtandena hemställer utskottet,
att motionen II: 440 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 maj 1935.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. J. JOHANSSON.
Utikottet.
Närvarande: se utlåtande nr 73.