Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa
åtgärder till reglering av jordbrukets skuldförhållanden
jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 105 och 106,
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

1) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Centralnämnden
och lånenämnderna för ackordslåneärenden m. m. för budgetåret
1935/1936 beräkna ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

2) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Ackordslån
åt jordbrukare m. m. för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag
av 1,900,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i statsverkspropositionen under avdelning utgifter
för kapitalökning, bil. 6, punkt 8, föreslagit riksdagen att, i avbidan på
den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, såsom kapital
till statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom för budgetåret
1935/1936 beräkna ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor.

I en till riksdagen den 8 mars 1935 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 187, har Kungl. Majit sedermera, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att

Ilo) dels besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond, benämnd statens
sekundärlånefond för jordbrukare,

dels medgiva, att lån ur statens sekundärlånefond för jordbrukare må
utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas
intagna i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse i ämnet,

dels ock såsom kapital för statens sekundärlånefond för jordbrukare anvisa
för budgetåret 1935/1936 under Utgifter för kapitalökning, Statens utlåningsfonder,
ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2:o) till Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från statens sekundärlånefond
för jordbrukare m. m. anvisa för budgetåret 1935/1936 under
nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

3:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: AckordsBihang
till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 71.

I

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

lån åt jordbrukare m. m. anvisa för budgetåret 1935/1936 under nionde
huvudtiteln ett reservationsanslag av 1,900,000 kronor; samt

4:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.: Centralnämnden
och lånenämnderna för ackordslåneärenden m. m. anvisa för budgetåret
1935/1936 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 100,000
kronor.

Förenämnda förslag till kungörelse finnes såsom bilaga A fogat vid detta
utlåtande.

I detta sammanhang har utskottet jämväl till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 139 av herr Herou m. fl., vilken motion väckts före avlåtande av
propositionen, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att för utlämnande av ackords- och stödlån
åt jordbrukare samt för bestridande av med låneverksamheten förenade
kostnader för budgetåret 1935/1936 anvisa ett extra reservationsanslag av
20,000,000 kronor; samt att för låneverksamheten skall gälla de bestämmelser,
som antogos av riksdagen 1934, dock med den ändring:
att maximibeloppet för stödlån höjes till 1,000 kronor,
att stödlån må tilldelas utan hinder av att dylikt lån tidigare erhållits,
att stödlån tilldelas räntefritt,

att stödlån må utgå för förbättringsarbete, oavsett om lån användes för
betalning av gäld,

att låntagaren så långt möjligt beredes möjlighet att erhålla stödlån utan
återbetalningsskyldighet i samband med åtagande av förbättringsarbete;

2) 1:294 av herr Nilsson, Petrus m. fl. och II: 522 av herr Pehrsson
Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse angående statens
sekundärlån för jordbrukare, att i belåningsvärdet å jordegendom även må
inräknas värdet å växande skog;

3) I: 308 av herr Björck, John, och herr Löfvander, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse
angående statens sekundärlån för jordbrukare, att fastighet, å vilken
enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende betraktas som
jordegendom;

4) II: 534 av herrar Andersson i Tungelsta och Wallén, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i Kungl. Maj:ts förslag till
kungörelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att fastighet,
varå enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande avseende betraktas såsom
jordegendom.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.

Under åren 1932 — 1934 hava från statens sida vidtagits hjälpåtgärder i
syfte att förhindra, att jordbrukare, som på grund av jordbrukskrisen

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

3

kommit i ekonomiska svårigheter, skulle nödgas lämna jordbruket. Sålunda
har riksdagen för utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare
såsom extra reservationsanslag anvisat för budgetåret 1932/1933 15,000,000
kronor, för budgetåret 1933/1934 10,000,000 kronor samt för budgetåret
1934/1935 S,000,000 kronor. Bestämmelser rörande anslagens användning
hava meddelats i i kungörelserna nr 366/1932, 135/1933 och 54/1934. För
behandlingen av frågor rörande ackordslån och stödlån har av Kungl. Maj:t
tillsatts en för riket gemensam centralnämnd samt för varje hushållningssällskaps
verksamhetsområde en lånenämnd.

Då det å ena sidan synts uppenbart, att denna stödverksamhet ej borde
bliva permanent, men å andra sidan frågan örn jordbrukets skuldsättning
under rådande krisförhållanden funnits värd särskild uppmärksamhet, har
Kungl. Maj:t den 15 december 1933 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fem utredningsmän för att, i enlighet med av departementschefen
angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag
rörande formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Med
stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22 december 1933 såsom utredningsmän
ledamoten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören
N. K. Wohlin, tillika ordförande, verkställande ledamoten i Svenska jordbrukskreditkassan,
lantbrukaren N. Adler, assessorn, sedermera hovrättsrådet
i Göta hovrätt A. L. Ramfors, tillika sekreterare, bankdirektören
N. A. V. Brolén samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
G. Hj. Svensson. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 juli 1934
tillkallades såsom ytterligare utredningsman verkställande direktören i
Svenska bankföreningen, f. d. häradshövdingen Knut Dahlberg. På begäran
av Ramfors entledigades denne från och med den 15 september 1934
från uppdragen att vara utredningsman och sekreterare.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen jordbrukskreditutredningen,
hava hittills avgivit två betänkanden, nämligen dels den 8 oktober 1934
med förslag till förordning angående statens lånefond för sekundärlån mot
inteckning i jordegendom, m. m. (st. off. utr. 1934: 37), och dels den 16 november
1934 med förslag till kungörelse örn lån till jordbrukare för genomförande
av ackord m. m. (st. off. utr. 1934: 45).

Vad angår det statistiska material, som legat till grund för jordbrukskreditutredningens
förslag, må erinras, att den utredning angående jordbrukets
skuldsättning, som i anledning av beslut vid 1933 års riksdag
igångsatts och till vilken uppgifter insamlats i samband med 1934 års inkomsttaxering,
ännu icke blivit slutförd. Emellertid har statistiska centralbyrån
verkställt en pi’eliminär bearbetning av det statistiska materialet för
delar av vissa områden, vilka ansetts representativa för de olika förhållanden,
varunder jordbruket bedrives inom skilda trakter av landet. De områden,
vilka sålunda gjorts till föremål för undersökning, äro Östergötlands
läns norra skogsbygd, samma läns slättbygd och samma läns södra skogsbygd,
Malmöhus läns slättbygd, Skaraborgs läns slättbyggd, Västernorrlands

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

läns inland samt Västerbottens läns kustland. Tabeller rörande jordbrukets
skuldsättning år 1933 inom dessa delar av riket hava såsom bilaga fogats
vid jordbrukskreditutredningens utlåtande den 8 oktober 1934. Vid samma
utlåtande hava vidare såsom bilagor fogats dels uppgifter angående affärsbankernas
krediter till jordbrukare m. m. den 20 augusti 1934 samt nämnda
bankers räntesatser vid krediter till jordbrukare i slutet av augusti samma
år ävensom jordbrukskassornas räntesatser i oktober 1934, dels ock redogörelser
för i vissa främmande länder genomförda eller föreslagna statsingripanden
för lättande av jordbrukarnas skuldbörda m. m. På grundval av
statistiska centralbyråns förenämnda undersökning hava upprättats tabeller
över antalet jordbrukare, som hade en skuldsättning för jordbrukets behov
överstigande tillgångarna för jordbrukets behov. Dessa tabeller linnas intagna
i jordbrukskreditutredningens utlåtande den 16 november 1934 (sid.
18—20). Vid sistnämnda utlåtande hava såsom bilagor fogats tabeller, avseende
åren 1929—1933, rörande dels konkursansökningar och konkurser,
där gäldenären varit jordbrukare, dels ock exekutiva försäljningar av jordbruksfastigheter.

I jordbrukskreditutredningens betänkande med förslag till förordning angående
statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom
m. m. har jordbrukskreditutredningen upptagit till behandling spörsmålet
örn särskilda anordningar till förbättrande av villkoren för jordbrukets sekundärkrediter
mot inteckning i fast egendom.

Då jordbrukskreditutredningen å ena sidan funnit de nuvarande räntesatserna
å jordbrukets sekundärkrediter i betraktande av det för närvarande
rådande läget på penningmarknaden åtminstone mångenstädes vara jämförelsevis
höga och å andra sidan ansett det ur låntagarnas synpunkt vara
en angelägenhet av vikt att kunna liksom i fråga örn primärlånen hos
hypoteksföreningarna erhålla för längre tid bundna och med fast ränta
löpande sekundärlån, har utredningen funnit en konvertering av jordbrukets
sekundärkrediter i långfristiga lån mot lägre och fasta räntesatser vara ett
viktigt led i regleringen av jordbrukarnas skuldsättning. Utredningen har
ansett, att det nu rådande ränteläget borde utnyttjas för en dylik konvertering.
För att detta syfte i största utsträckning skulle kunna ernås, borde
konverteringen åstadkommas genom en så bred aktion som möjligt under
kortast möjliga tid. Ett ytterligare önskemål, som i detta sammanhang
komme i betraktande, vore, att de ifrågavarande långfristiga lånen förbundes
med för jordbrukarna möjligast fördelaktiga amorteringsvillkor.

För tillgodoseende av nu angivna synpunkter å regleringen av jordbrukarnas
kreditförhållanden har jordbrukskreditutredningen föreslagit inrättande
av särskild statlig lånefond, ur vilken långfristiga sekundärlån mot
inteckning i jordegendom skulle på förmånliga villkor kunna utlämnas.
Såsom kapital till fonden har utredningen föreslagit anvisande av ett belopp
av 40,000,000 kronor. Närmare bestämmelser angående löne verksamhet tens

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 5

bedrivande hava upptagits i ett vid betänkandet fogat förslag till förordning
i ämnet.

Det av jordbrukskreditutredningen framlagda förslaget till förordning i
ämnet åsyftar, att långfristiga lån skola kunna beviljas jordbrukare från
en för ändamålet bildad statlig fond mot säkerhet av inteckning i jordegendom
till högst sjuttiofem procent av egendomens belåningsvärde. Fonden
skall förvaltas av riksgäldskontoret. Lånerörelsen skall för statens
räkning handhavas av en nämnd med ledande, sammanhållande och övervakande
uppgifter. Nämnden, som skall hava sitt säte i Stockholm, utgöres
av fem ledamöter, därav två utses av Kungl. Majit, som tillika förordnar
en av dessa ledamöter till ordförande i nämnden, en, tillika vice
ordförande, av fullmäktige i riksgäldskontoret samt vardera en av styrelserna
för Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska jordbrukskreditkassan.
Utlåningen och vården av utlämnade lån skola under nämndens
ledning och tillsyn besörjas av låneförmedlare. Såsom låneförmedlare äger
nämnden anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit
samt de ytterligare kreditinrättningar, som Kungl. Majit kan finna skäl
bestämma. I låneförmedlares behandling av fonden rörande ärenden skall
deltaga ett av Kungl. Majit förordnat ombud för statsverket, mot vars mening
lån ej må beviljas. För att såsom lånebiträden bisträcka nämnden
eller låneförmedlarna äger nämnden, där så erfordras, anlita jordbrukskassor
och sparbanker ävensom av nämnden utsedda kommittéer av två
eller tre personer. Lånebiträden, som nyss nämnts, äga icke bevilja lån
eller handhava vården av utlämnade lån. Till riksgäldskontoret skall gäldas
ränta å de medel, som från fonden tagas i anspråk, enligt räntefot,
som fastställes av Kungl. Majit efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Lån, som beviljas jordbrukare, skola förräntas efter fast vid
lånets meddelande bestämd räntefot. Denna skall, där Kungl. Majit ej
föreskriver annat, vara en halv procent högre än den räntefot, efter vilken
ränta skall erläggas till riksgäldskontoret. Av varje års inkomst av lånerörelsen
skall, innan räntan till riksgäldskontoret erlägges, dels gäldas omkostnaderna
under året för lånerörelsens bedrivande, dels ock till en för
fonden avsedd säkerhetsfond avsättas ett belopp, motsvarande en femtedels
procent av de utlämnade lånens sammanlagda kapital. Härutöver skall
säkerhetsfonden tillföras vad som av årsinkomsten må återstå, sedan all
utestående och vid årets utgång förfallen ränta till riksgäldskontoret blivit
erlagd. Den ordning, i vilken inkomsten av lånerörelsen sålunda skall
tagas i anspråk, gäller dock ej de första verksamhetsåren. För tiden till
utgången av 1938 skall nämligen, i den mån så erfordras för fullgörande
av förräntningsskyldigheten till riksgäldskontoret, någon avsättning till
säkerhetsfonden ej äga rum. Sistberörda fond får ej användas i lånerörelsen
utan skall av nämnden hållas innestående på räntebärande räkning i
riksgäldskontoret eller ock placeras i svenska statens obligationer. Den får
vidare endast tagas i anspråk för täckande av kapitalförlust, som drabbat
fonden.

Vid jordbrukskreditutredningens ifrågavarande betänkande hava fogats
särskilda yttranden av herrar Adler, Dahl berglock Svensson, vilka i vissa
avseenden varit av skiljaktig mening rörande det i betänkandet framlagda
förslaget. Av reservanterna har Dahlberg föreslagit, att genomförandet av
sekundärkrediternas konvertering skulle helt överlåtas åt Sveriges allmänna
hypoteksbank med de till densamma anslutna hypoteksföreningarna.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Över samma betänkande liava till följd av remisser yttranden avgivits
av statskontoret, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, styrelserna
för Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska jordbrukskreditkassan,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen ävensom av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

I jordbrukskreditutredningens betänkande med förslag till kungörelse
örn lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. har jordbrukskreditutredningen
behandlat spörsmålet örn fortsatt hjälpverksamhet från
statens sida med syfte att för jordbrukare underlätta genomförandet av
ackord ävensom att i vissa andra fall lämna bistånd till jordbrukare, som
befinna sig i Ekonomiskt trångmål.

Vidkommande stödlåneverksamheten har jordbrukskreditutredningen uttalat,
att tillräckliga skäl enligt utredningens åsikt icke förelåge att bibehålla
denna provisoriska form av statlig långivning. Däremot har frågan,
huruvida ackordslåneverksamheten borde fortgå ännu någon tid, av jordbrukskreditutredningen
besvarats jakande. Jordbrukskreditutredningen har
även övervägt frågan örn en mera allmän hjälp till högt skuldsatta jordbrukare,
men funnit, att denna fråga för det dåvarande icke kunde bliva
föremål för prövning.

I syfte att giva en ökad effektivitet åt hjälpverksamheten har jordbrukskreditutredningen
emellertid föreslagit dels densammas utsträckning
till vissa andra fall än där förutsättningar finnas för genomförande
av ackord, dels utvidgning av ackordslånerörelsens omfattning och dels
vissa jämkningar i villkoren för utlämnandet av ackordslån. Utredningen
har härvid framhållit, att, därest framdeles en ännu mera omfattande
verksamhet från statens sida för sanering av hårt skuldsatta jordbrukares
ställning komme till stånd, den i betänkandet föreslagna mera begränsade
hjälpverksamheten måhända kunde inordnas därunder, varvid
nu föreslagna bestämmelser eventuellt kunde inarbetas och sammanföras
med reglerna för den förenämnda mera vidsträckta hjälpverksamheten.

För möjliggörande av ifrågavarande verksamhet har utredningen föreslagit
anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 4,000,000
kronor. Bestämmelser rörande verksamhetens bedrivande hava upptagits
i ett vid betänkandet fogat förslag till kungörelse örn lån till jordbrukare
för genomförande av ackord m. m.

Enligt det av jordbrukskreditutredningen framlagda förslaget till kungörelse
i ämnet skall lån kunna beviljas jordbrukare i främsta rummet för
genomförande av ackord. Förslagets bestämmelser härutinnan överrensstämma,
bortsett från föreskrifterna örn lånebeloppens storlek, i stort sett
med vad som för närvarande gäller. Vidare kan lån meddelas för förekommande
av exekutiv försäljning av en jordbrukares fastighet eller hans
för jordbruket nödiga inventarier. I samband med lån för någotdera av
nu angivna ändamål medgiver förslaget slutligen lån för anskaffande av
yttre inventarier till jordbruket eller reparation av till fastigheten hörande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 7

ekonomibyggnader under villkor, att den med lånet avsedda anskaffningen
eller reparationen linnes oundgängligen behövlig för jordbrukets fortsatta
bedrivande. Liksom hittills skola för behandlingen av lånefrågorna linnas
en för riket gemensam centralnämnd samt för varje hushållningssällskaps
verksamhetsområde en lånenämnd. Lån skola kunna beviljas till belopp
upp till 25,000 kronor, dock att lån till högre belopp än 10,000 kronor
endast må beviljas efter medgivande av centralnämnden. Med avseende å
lånebeloppens storlek stadgar förslaget emellertid vissa relativa gränser,
olika alltefter de ändamål, för vilka lånen skola utgå. För genomförande
av ackord får lån sålunda icke beviljas till högre belopp än 800 kronor,
ökat med 40 procent av uppskattade värdet av låntagarens fastighet eller,
örn han brukar annans fastighet, 25 procent av dennas uppskattade värde.
Lån för förekommande av exekutiv försäljning får ej meddelas till större
belopp än som motsvarar 30 procent av uppskattade värdet av låntagarens
fastighet eller, om han brukar annans fastighet, 20 procent av dennas uppskattade
värde. Slutligen må lån för anskaffande av yttre inventarier eller
reparation av ekonomibyggnader icke utlämnas till större belopp än som
motsvarar 5 procent av fastighetens uppskattade värde.

Över betänkandet hava efter remisser yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen och centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden
ävensom av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott utom det i
Kristianslads län.

Departementschefen har beträffande behovet av åtgärder på kreditväsendets
område för jordbruksnäringens stödjande anfört:

»Den verkställda utredningen bestyrker angelägenheten av att jordbrukarnas
kreditförhållanden ordnas på ett tillfredsställande sätt. Visserligen
har, såsom jordbrukskreditutredningen framhållit, jordbrukets ekonomiska
läge till följd av vidtagna statsåtgärder, de sista årens goda skördar och
den allmänna konjunkturförbättringen ej oväsentligt förbättrats. Svårigheten
att komma upp till en sådan prisnivå å jordbrukets produkter, att
jordbruket skänker sina utövare nöjaktig förräntning av jordbrukskapitalet,
förefinnes emellertid alltjämt. Frågan örn fortsatta åtgärder i prisstödjande
syfte torde jag få tillfälle att i annat sammanhang behandla. Oavsett de
resultat, som härvid må erhållas, torde emellertid läget för många vara sådant,
att en reglering av skulderna är av behovet påkallad.

Det av utredningen framlagda statistiska materialet rörande jordbrukets
skuldsättning tillåter väl icke några bestämda slutsatser härutinnan,
men å andra sidan pekar det hän på att stora grupper av jordbrukare
äro starkt skuldsatta. Under sådana förhållanden framstår det som ett
angeläget önskemål, att jordbrukets ränteutgifter hållas nere och att krediterna
jämväl i övrigt så ordnas, att amorteringar å erhållna lån kunna
erläggas. Jordbrukskreditutredningens förslag till inrättande av en statlig
lånefond med uppgift att tillhandahålla jordbrukare långfristiga lån
till fördelaktiga räntesatser åsyftar i sin man att tillgodose det nyssnämnda
önskemålet. Ehuru förslaget avser endast en begränsad del av jordbrukskrediten
samt lånerörelsen måhända icke kan bringas upp till någon mera
avsevärd omfattning, måste förslaget anses innebära ett steg i rätt riktning.
Att låta med dess genomförande anstå i avbidan på resultatet av ytterligare
utredningar på jordbrukskreditens område, såsom i några yttranden
påyrkats, torde ej finnas anledning. Såväl förslagets avgränsning mot öv -

8

./ordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

riga jordbrukskrediter som framförallt det rådande ränteläget synes tala
för att förslaget redan nu bliver föremål för statsmakternas prövning.

Mot jordbrukskreditutredningens uttalande, att utlämnandet av stödlån
borde upphöra med utgången av budgetåret 1934/1935, bar jag icke något
att erinra. Dessa lån hava varit motiverade under höjdpunkten av en kris,
då bristen på kontanta medel gjort sig särskilt kännbar. Sedan en återgång
mot normalare förhållanden börjat ske, torde detta slag av hjälpverksamhet
kunna undvaras.

Vad däremot ackordslåneverksamheten beträffar tala starka skäl för att
denna någon tid framåt får fortsätta. Jordbrukskreditutredningens förslag
i syfte att giva ökad effektivitet åt denna verksamhet anser jag mig böra
i princip biträda. Likaledes tillstyrker jag, att hjälp må kunna lämnas
också i andra fall än där möjligheter finnas för genomförande av ackord.
Det av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Norrbottens län gjorda
uttalandet till förmån för att hjälp tillika i någon form bereddes av krisen
drabbade jordbrukare, som tvingats lämna sina jordbruk, är visserligen
behjärtansvärt. Då emellertid, vilket förvaltningsutskottet även framhållit,
antalet dylika jordbrukare lärer vara mycket stort samt det övervägande
antalet av dessa torde hava skaffat sig utkomst på annat håll, synes med
hänsyn jämväl tagen till det finansiella läget ävensom svårigheten att avgöra,
vilka jordbrukare, som sålunda borde hjälpas, någon åtgärd i sist
angivet syfte icke nu böra vidtagas.

I sitt betänkande den 16 november 1934 har jordbrukskreditutredningen,
såsom nämnts, funnit det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke längre
gående åtgärder till stöd för skuldtyngda jordbrukare än de i betänkandet
föreslagna borde vidtagas från statens sida. Emellertid har utredningen
ansett ett slutligt bedömande av detta spörsmål icke kunna ske, förrän den
inom statistiska centralbyrån pågående undersökningen rörande jordbrukets
skuldsättning avslutats. Till vad utredningen sålunda anfört får jag ansluta
mig. I uttalande till statsrådsprotokollet den 9 januari 1935 angående
jordbrukskreditutredningens verksamhet har jag förklarat mig utgå
från att utredningen, så snart resultatet av nyssnämnda undersökning förelåge,
fullföljde den utredning örn mera allmän hjälp till högt skuldsatta
jordbrukare, som i omförmäld a betänkande ifrågasatts. I samband därmed
ansåg jag det böra undersökas, örn ej anordningar kunde träffas, som gåve
landets jordbrukare större motståndskraft mot konjunkturernas växlingar,
exempelvis genom förhindrande av överdriven skuldsättning. På min hemställan
beslöt Kungl. Majit uppdraga åt jordbrukskreditutredningen att utföra
en dylik undersökning samt att till Kungl. Majit inkomma med de
förslag, som därav föranleddes. Frågan örn reglering av jordbrukets skuldsättning
kan sålunda icke anses slutbehandlad med de förslag, som jag på
grund av nu föreliggande betänkanden anser mig böra underställa Kungl.
Majits prövning. Det torde bliva anledning att återkomma till spörsmålet,
sedan förenämnda utredningar i ämnet hunnit verkställas. Jag vill i detta
sammanhang erinra, att även frågan örn möjligheterna att åstadkomma
förbättrade villkor för den primära fastighetskrediten jämlikt Kungl. Majits
beslut den 24 juli 1934 är föremål för utredning av särskilda utredningsmän,
de s. k. 1934 års fasti ghetskreditsakkunniga. Ej heller denna utredning
är ännu slutförd.»

Beträffande förslaget till kungörelse angående statens sekundärlånefond
för jordbrukare har departementschefen anfört:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

9

»Lika med jordbrukskreditutredningen och på de av utredningen anförda
skäl anser jag, att genomförandet av en konvertering, varom här är fråga,
medelst reguljära åtgärder från de kreditinstitutioners sida, vilka hava hand
om den nuvarande sekundärbelåningen, svårligen skulle kunna åstadkommas.
Liksom utredningen håller jag före, att den för närvarande lämpligaste
formen för frågans lösning är, att en statlig lånefond bildas, för vars
handhavande särskilda regler fastställas. Fonden synes kunna benämnas
statens sekundärlånefond för jordbrukare. Mot fondens förvaltning av riksgäldskontoret,
på sätt jordbrukskreditutredningen föreslagit, har jag ej funnit
anledning till erinran.

Vad angår den föreslagna organisationen av låneverksamheten hava, såsom
framgår av de avgivna yttrandena, meningarna härutinnan varit delade.
Bland de nackdelar en enligt utredningens förslag anordnad organisation
ansetts medföra har i yttrandena med särskild styrka framhållits dels
den bristande enhetlighet, som bomme att vidlåda handläggningen av låneärendena,
och dels den intressekonflikt vid långivningen, som kunde uppkomma
hos låneförmedlare, vilka själva hedreve utlåning mot sekundära
säkerheter, och som kunde tänkas föranleda att vissa mera riskfyllda krediter
överflyttades på fonden. I förstnämnda hänseendet må erinras, att det
givetvis ligger stor vikt uppå, att låneansökningarna underkastas en enhetlig
prövning. Då emellertid en av den föreslagna nämndens främsta uppgifter
skall vara att tillse, att lånefrågorna bliva föremål för ett likartat
och enhetligt bedömande från de olika låneförmedlarnas sida, torde anmärkningen
icke böra tillmätas någon större betydelse. Nämnden saknar enligt
förslaget icke heller möjligheter vare sig att utöva kontroll eller att vidtaga
rättelse, där så finnes påkallat. Jämförelsen med Svenska bostadskreditkassan
i förevarande avseende synes ej övertygande. De låneärenden, låneförmedlarna
få handlägga, torde komma att som regel avse lägre belopp och
sammanlagt utgöra ett vida större antal än deni bostadskreditkassan har
att pröva.

Beträffande de uttalade farhågorna för en intressekonflikt vid långivningen
hos vissa låneförmedlare, som skulle kunna tänkas medföra menliga verkningar
för staten, synas dessa vara överdrivna. I förslaget har skapats viss
garanti mot en ur statens synpunkt icke önskvärd långivning genom bestämmelsen
att i behandlingen av låneärenden skall deltaga ett ombud för statsverket,
mot vars mening lån ej må beviljas. Vidare kan och bör nämnden
givetvis utöva uppsikt över låneförmedlarnas handlande i förevarande hänseende.
Visar sig någon låneförmedlare mindre lämplig i denna sin egenskap,
bär han naturligtvis skiljas från uppdraget. På grund av vad sålunda
anförts och då de skäl, jordbrukskreditutredningen i övrigt åberopat till
motivering av sitt organisationsförslag, synas bärande, har jag ansett mig
böra biträda detsamma.

De av jordbrukskreditutredningen behandlade spörsmålen örn räntegottgörelse
till staten för medel, som placerats i lånerörelsen, örn den utlåningsränta,
som skall tillämpas i fråga örn lån från fonden, örn sättet för
bestridande av förvaltningskostnaderna samt örn avsättning av medel till
en säkerhetsfond för mötande av eventuella kapitalförluster äga ett visst
samband med varandra och kunna därför lämpligen upptagas till gemensamt
övervägande. Utredningens förslag i dessa delar, särskilt vad angår
den föreslagna säkerhetsfonden, har i yttrandena föranlett vissa erinringar,
vilka enligt min mening icke sakna fog. Därvid bör främst uppmärksammas,
att med säkerhetsfonden avses att täcka uppkomna kapitalförluster
men däremot icke ränteförluster. Dessa senare förluster liksom ock sådana

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

kapitalförluster, till vilkas gäldande säkerhetsfonden ej förslår, tänker sig
utredningen närmast skola täckas med skattemedel. Uppenbarligen får vid
dessa förhållanden anordningen med en säkerhetsfond ett minskat värde. 1
likhet med statskontoret anser jag, att uppläggandet av en dylik säkerhetsfond
icke är motiverat. Uppkommande förluster torde, örn så blir erforderligt,
få täckas i samma ordning som i dylikt fall tillämpas beträffande
statens övriga utlåningsfonder, nämligen genom anslag å riksstaten. Jämväl
i övrigt biträder jag statskontorets uppfattning, att någon giltig anledning
icke tinnes att i budgettekniskt avseende behandla förevarande fond
annorlunda än andra liknande fonder. Riksgäldskontorets räntekostnader
för de lånemedel, som investerats för fonden, torde sålunda böra bestridas på
samma sätt som räntan å statsskulden i övrigt. Till täckande av förvaltningskostnaderna
torde, i överensstämmelse med vad som exempelvis gäller
beträffande egnahemslånefonden, böra upptagas anslag under nionde huvudtiteln.
En följd av denna anordning är å andra sidan, alt avkastning av
fonden bör redovisas såsom inkomst under särskild inkomsttitel i riksstaten.

Vad angår den ränta, som låntagarna skola betala, biträder jag utredningens
förslag, innebärande att densamma bör för varje lån bestämmas
vid lånets beviljande och därefter oförändrad gälla under hela lånetiden.
Räntefoten torde böra för varje budgetår beträffande de lån, som därunder
beviljas, fastställas av Kungl. Majit. Dess beräknande synes, i anslutning
till vad riksgäldsfullmäktige anfört, böra ske med hänsyn tagen till medelräntan
under nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer.
I överensstämmelse med utredningens förslag torde emellertid — på
grund av statens utgifter för de med lånerörelsen förenade förvaltningskostnaderna
— utlåningsräntan böra överstiga sagda medelränta med en
halv procent. Örn omständigheterna därtill föranleda torde hinder icke böra
möta för Kungl. Majit att fastställa en ännu något högre räntefot. Under
de första åren av låneverksamheten, till dess erfarenhet rörande densamma
vunnits, torde anledning dock icke föreligga att tillämpa annan räntesats
än den enligt angivna grunder lägsta möjliga. Skulle förhållandena gestalta
sig sålunda, att en sänkning av räntan linnes påkallad, torde, på samma
sätt som beträffande utlåningsräntan vid andra statens utlåningsfonder,
frågan få underställas riksdagen.

Beträffande redovisningen av i lånerörelsen inflytande medel torde böra
stadgas skyldighet för låneförmedlare och lånebiträden att ofördröjligen
inleverera uppburna räntor och amorteringar till nämnden. Det torde böra
åligga nämnden att till riksgäldskontoret redovisa inlevererade medel före
januari månads utgång varje år. I avbidan på dylik redovisning böra
medlen hållas insatta å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto.
På enahanda sätt bör förfaras med sådana medel, vilka nämnden mottager
från riksgäldskontoret och vilka ej omedelbart erfordras i lånerörelsen.
Medel, vilka låneförmedlare mottager från nämnden, böra, i avbidan på
deras användning för med dem avsett ändamål, insättas å postgirokonto.

De bestämmelser, som sålunda föreslås skola gälla, innebära icke något
avsteg från den av jordbrukskreditutredningen uttalade, av mig såsom
riktig befunna principen, att låneverksamheten skall i görligaste mån bära
sig själv. Möjligheten att härvidlag följa utvecklingen förefinnes i lika
hög grad enligt det av mig förordade som enligt utredningens förslag.

Enär i några yttranden uttalats tveksamhet, huruvida lån från fonden
bör beviljas i sådana fall, då med lånet ej avses att omlägga redan erhållna
krediter, vill jag framhålla, att enligt min mening hinder ej bör möta att
i dylika fall bevilja lån. Att den föreslagna hjälpaktionen i främsta rum -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11

niet avser att konvertera på ogynnsamma villkor erhållna krediter, synes
icke rimligtvis böra utesluta, att lån exempelvis beviljas jordbrukare, som
för startandet av ett eget jordbruk är i behov av kapital.

Såsom jag tidigare framhållit, kan tvekan råda rörande den omfattning,
den föreslagna låneverksamheten kan komma att erhålla. Det linnes anledning
antaga, att kreditinrättningarna med nuvarande förhållanden på kapitalmarknaden
söka behålla sina krediter. Även om utvecklingen kommer att
gå i nu antydda riktning, är. därmed icke sagt, att fonden förlorar sin
betydelse. Oavsett omfattningen av lånerörelsen, kommer fonden att äga
sitt värde genom att i för låntagarna gynnsam riktning påverka betalningsvillkoren
för det slag av krediter, varom här är fråga.

I statsverkspropositionen för nästa budgetår har såsom kapital till fonden
beräknats ett belopp av 20,000,000 kronor. Sannolikt torde nämnda belopp
förslå för ändamålet. I allt fall synes anledning saknas att, innan erfarenhet
vunnits rörande lånebehovet, anvisa högre belopp än det sålunda beräknade.

Något anslag till förvaltningskostnaderna har icke beräknats i statsverkspropositionen.
En tillförlitlig beräkning av medelsbehovet för detta ändamål
torde icke för närvaravde vara möjlig. Jag hemställer, att anslagsbeloppet
för nästa budgetår bestämmes till 50,000 kronor att anvisas såsom
förslagsanslag.»

Beträffande förslaget till kungörelse örn lån till jordbrukare för genomförande
av ackord m. m. har departementschefen anfört:

»Jag har redan tidigare — i samband med behandlingen av frågan örn
behovet av åtgärder på kreditväsendets område till jordbruksnäringens
stödjande — principiellt uttalat min anslutning såväl till fortsatt och
utvidgad ackordslå overksamhet som till att hjälp bereddes jämväl i
andra fall än där förutsättningar för genomförande av ackord äro för
handen. Jordbrukskreditutredningens förslag synas ägnade att på ett
mera effektivt sätt än hittills kunnat ske bringa lättnad i jordbrukarnas
kreditsvårigheter. De i fråga örn ackordslånen föreslagna bestämmelserna,
syftande att möjliggöra för jordbrukarna att i större grad än nu är
fallet draga nytta av hjälpverksamheten, har jag funnit i stort sett lyckligt
avvägda. Jag biträder sålunda i huvudsak förslaget i denna del.
Till vissa detaljer torde jag senare få återkomma.

Likaledes biträder jag i huvudsak utredningens förslag till bestämmelser
örn lån för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens
fastighet eller hans för jordbruket nödiga inventarier. Det synes mig
finnas grundad anledning antaga, att genom utnyttjandet av nämnda lån
antalet tvångsförsäljningar av jordegendomar och jordbruksinventarier
skall i icke ringa utsträckning nedbringas. De erinringar, som i yttrandena
framställts mot denna låneform, synas icke vara av den betydelse.
att de förringa värdet av densamma, .lag vill emellertid icke underlåta
att framhålla, att där möjligheter finnas för genomförande av ae
kord, ackordslån böra meddelas i stället för nu ifrågavarande slag av
lån. Ackordslånen äga nämligen ett bestämt företräde på grund av den
sanering av gäldenärens ekonomi, som med hjälp av dessa lån åstadkommes.

Beträffande de föreslagna lånen för anskaffande av yttre inventarier
till gäldenärens jordbruk eller reparation av till hans fastighet hörande
ekonomibyggnader har behovet av lån för sagda ändamål starkt framträtt
under nu pågående ackordslåneverksamhet. Lånen torde sålunda
otvivelaktigt hava en uppgift att fylla, oell jag anser mig icke böra mot -

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

sätta mig, att bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med jordbrukskreditutredningens
förslag härutinnan meddelas. Någon fara för
missbruk av lånemöjligheten torde icke förefinnas, därest, såsom utredningen
föreslagit, beträffande förutsättningarna för erhållande av dylikt
lån stadgas, dels att lånet icke må meddelas annat än i samband med beviljande
av lån för genomförande av ackord eller för förekommande av
exekutiv försäljning dels ock att den med lånet avsedda anskaffningen
eller reparationen finnes oundgängligen behövlig för jordbrukets fortsatta
bedrivande. Uppenbart är, att kontroll bör utövas, att lånet användes
för det ändamål, vartill det avsetts.

I fråga örn lånebeloppens storlek biträder jag utredningens förslag med
den avvikelsen allenast, att, i överensstämmelse med vad i yttrandena
från bland andra statskontoret och lantbruksstyrelsen framhållits, det
av utredningen förordade absoluta maximibeloppet, 25,000 kronor, torde
böra nedsättas till 15,000 kronor i syfte att begränsa den med utlåningen
förbundna risken för statsverket. Sistnämnda lånemaximum torde förslå
att tillgodose lånebehovet hos jordbrukare av sådan storleksordning, att
de över huvud taget kunna ifrågakomma till erhållande av hjälp på
detta sätt. De av utredningen föreslagna relativa gränserna vid ackordslån
och lån för förekommande av exekutiv försäljning kunna visserligen
synas vida, men å andra sidan torde viss rörelsefrihet böra lämnas, örn
den åsyftade effektiviteten av hjälpverksamheten skall kunna ernås. Jag
anser mig emellertid böra understryka utredningens uttalande, att maximibeloppen
endast böra komma till användning i undantagsfall oell att
lån under inga förhållanden böra utlämnas med högre belopp än som är
oundgängligen nödvändigt. Vad beträffar lånen för anskaffande av yttre
inventarier eller reparation av ekonomibyggnader torde måhända en något
högre procentsats än den av utredningen föreslagna hava varit motiverad.
Då emellertid lån för sagda ändamål, såsom förut nämnts, endast
må beviljas under förutsättning att den med lånet avsedda anskaffningen
eller reparationen finnes oundgängligen behövlig samt dessutom
erfarenhet synes böra vinnas rörande lämpligheten av den föreslagna procentsatsen,
finner jag ej skäl att nu föreslå någon höjning av densamma.

Jordbrukskreditutredningens förslag till bibehållande av centralnämnden
och lånenämnderna såsom organ för låneverksamheten ävensom de
skäl, utredningen till stöd härför åberopat, anser jag mig kunna godtaga.
Härav följer, att jag ej funnit mig böra biträda det av centralnämnden
förordade förslaget örn centralisering av låneärendenas handläggning tili
nämnden och förenkling av organisationen genom att ersätta lånenämnderna
med låneförmedlare. Antagandet av centralnämndens förslag skulle
enligt min mening innebära ett försvagande av organisationen, främst
därutinnan, att den garanti för en materiellt riktig bedömning, som ligger
uti att låneansökningarna först prövas av den lokala nämnden och
sedermera kunna bliva föremål för omprövning av centralnämnden, skulle
försvinna. Men även den erfarenhet rörande hithörande ärenden, som
lånenämnderna förvärvat sig, skulle icke längre kunna nyttiggöras i lånerörelsen.
En viss förenkling av rörelsen synes dock kunna vidtagas
jämväl med den av utredningen förordade organisationen. Sålunda torde
det icke bliva erforderligt att, på sätt nu är fallet, hos lånenämnderna
hava anställda särskilda sekreterare och skrivbiträden. Härigenom böra
vissa besparingar i organisationskostnaderna kunna ernås.

Frågan i vilken utsträckning medel för ändamålet kunna bliva erforderliga
under nästa budgetår undandrager sig ett säkert bedömande. Vid

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

13

fördelningen av det för budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslaget
till ackordslån och stödlån åt jordbrukare hava, såsom centralnämnden
erinrat, 1,200,000 kronor reserverats för ackordslån. Enligt centralnämndens
beräkningar torde av sistnämnda belopp omkring 500,000 kronor
fortfarande vara oanvända den 1 juli 1935. Jag förutsätter, att den
reservation å innevarande års anslag, som nämnda dag kan förefinnas
och som icke erfordras för utlämnande av lån enligt nu gällande bestämmelser,
må tagas i anspråk för den nya låneverksamheten. Vad angår
medelsbehovet i övrigt torde, på sätt statskontoret framhållit, enligt
grunderna för den nya riksstatsuppställningen medelsanvisningen böra
fördelas å två anslag, nämligen ett för organisationskostnaderna och ett
för lånetilldelningen. I överensstämmelse härmed har i årets statsverksproposition
under nionde huvudtiteln, punkterna 105 och 106, för ändamålet
beräknats under titeln Lån till jordbrukare för genomförande av
ackord m. m. dels till Centralnämnden och lånenämnderna för ackordslåneärenden
m. m. ett förslagsanslag av 100,000 kronor, dels ock till
Ackordslån åt jordbrukare m. m. ett reservationsanslag av 1,900,000 kronor.
Med hänsyn till osäkerheten rörande verksamhetens utveckling
torde man böra stanna tillsvidare vid dessa belopp. Vad sistnämnda
anslag beträffar må framhållas, att jag icke ansett anledning föreligga att
frångå de principer, som hittills tillämpats i fråga örn anslag till ackordslånerörelsen,
och enligt vilka berörda anslag erhållit reservationsanslags
natur. På grund härav torde de av jordbrukskreditutredningen föreslagna
lånebestämmelserna böra kompletteras med en föreskrift, att lån
må kunna beviljas allenast i den mån tillgängligt anslag så medgiver.
En dylik begränsning av lånemöjliglieten torde dock icke med nödvändighet
förutsätta en sådan ordning som den för närvarande beträffande
ackords- och stödlån gällande, eller att Kungl. Maj:t skall fastställa de
belopp, inom vilka lån må av vederbörande nämnd beviljas. På sätt
centralnämnden framhållit torde det vara lämpligare, att lånenämnderna
allt efter behov göra framställning hos centralnämnden örn att nödiga
medel ställas till förfogande. På centralnämnden ankommer då att tillse,
att tillgängligt anslag icke överskrides.»

I anslutning till de av departementschefen angivna grunderna hava
på grundval av jordbrukskreditutredningens förslag inom jordbruksdepartementet
utarbetats dels förslag till kungörelse angående statens sekundärlånefond
för jordbrukare, dels ock förslag till kungörelse örn lån
till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. Nämnda båda kungörelseförslag
finnas såsom bilaga A och bilaga B fogade vid detta utlåtande.
Beträffande motiveringen till de särskilda bestämmelserna i förslagen
hänvisas till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. I
det följande komma allenast de i motionerna berörda detaljbestämmelserna
att behandlas.

Motionerna T: 308 och II: 53i åsyfta sådan ändring i förslaget till kungörelse
angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att fastighet,
å vilken enbart trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende
betraktas som jordegendom.

Enligt 1 § i kungörelseförslaget skall med jordegendom förstås själv
ständig, å marken bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk
jämte skogsbruk bedrives.

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Departementschefen tiar ej funnit skäl biträda ett av Stockholms läns
och stads trädgårdsmä väckt yrkande att jämväl fastighet, varå enbart
trädgårdsskötsel bedrives, skulle i förevarande hänseende betraktas såsom
jordegendom.

Motionerna 1:291 och 11: 522 åsyfta sådan ändring i förslaget till kun
görelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att i belåningsvärdet
å jordegendom även må inräknas värdet å växande skog.

Enligt 18 § i kungörelseförslaget må lån meddelas till högst 75 procent
av jordegendomens belåningsvärde. I belåningsvärdet må ej inräknas
värdet å växande skog.

Jordbrukskreditutredningen har i motiveringen till motsvarande stadgande
i sitt förslag anfört:

Genom år 1930 vidtagna författningsändringar hade det medgivits hypoteksföreningarna
att vid sina värderingar av fastigheter i belåningsvärdet
inräkna, förutom jordvärdet, jämväl värdet å växande skog. Utvecklingen
hittills gjorde det sannolikt, att tidigare gjorda antaganden örn behövligheten
av denna lättnad varit i någon mån överdrivna. Skogsbelåning från
hypoteksföreningarnas sida hade förekommit i endast mycket ringa omfattning.
Icke allenast detta förhållande utan framför allt de stora risker,
vilka måste vara förenade med att till en så hög gräns, som i fråga
örn sekundärbelåningen vore föreslagen, belåna en sådan tillgång som
växande skog torde böra föranleda till att beträffande lån från fonden
icke ifrågasätta skogens inräknande i egendomsvärdet. Det borde ihågkommas,
att sekundärlånen vore avsedda att vara mångåriga, och att erfarenheten
visade, att rotprisen för skog vore underkastade starka växlingar.
Skulle det i fråga örn primärbelåningen lämnade medgivandet
utsträckas att gälla jämväl lånen från fonden, måste detta föranleda en
motsvarande utvidgning av 1930 års lag örn begränsning av rätten att
avverka skog å intecknad fastighet. Enligt denna lag ägde skogsvårdsstyrelsen,
då hypoteksförening meddelade lån mot inteckning i fastighet
med växande skog och mellan fastighetsägaren och föreningen överenskommelse
träffades, att viss inskränkning skulle gälla i rätten att avverka
skogen, på begäran av föreningen meddela föreskrift, att de överenskomna
bestämmelserna skulle lända till efterrättelse, samt därefter utöva uppsikt
över föreskriftens efterlevnad. Hade lånet infriats eller häftade fastigheten
ej längre därför eller hade föreningen förklarat sig icke vidare påfordra
föreskriftens tillämpning, ändå att fastigheten alltjämt svarade för
lånet, skulle föreskriften upphöra att gälla. Då i förordningen angående
allmänna grunder för hypoteksföreningarnas verksamhet stadgades, att
föreskriftens tillämpning ej finge, upphöra förrän lånet nedgått till det
belopp, som kunnat beviljas även utan skogens belåning, borde detta stadgande
antagas å andra sidan förutsätta, att föreskriftens tillämpning
skulle upphöra, så snart omständigheterna gjorde det möjligt. Skulle
emellertid den växande skogen bliva föremål även för sekundärbelåning,
vore det uppenbart, att ifrågavarande föreskrifter, vilkas övervakande ju
bekostades av låntagarna, måste förbliva i tillämpning under hela den tid,
någon del av sekundärlånet återstode ogulden.

I det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet av herr Svensson har
denne, med instämmande av herr Adler, hemställt, att i belåningsvärdet
måtte inräknas jämväl värdet å växande skog.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

15

Svensson har till stöd för sin mening anfört:

I stora delar av landet vore skogen av avgörande ekonomisk betydelse
för jordbrukarna. Detta gällde icke endast Norrland utan även betydande
delar av Småland, Värmland, Västmanland och Dalarna samt i viss utsträckning
andra landskap. I dylika trakter av vårt land vore jordbrukarna
otta mera beroende av inkomst från skogen än från den odlade
jorden, varav även framginge, att egendomarnas skogsvärde vore av minst
lika stor betydelse som jordvärdet. Att rotvärdet å växande skog kunde variera
starkt vore riktigt, men å andra sidan torde detta värde sett på längre
sikt kunna anses i stort sett ganska konstant. Vad beträffade risken vid
belåning av skog, som brukades i förening med jordbruk, vore denna enligt
reservantens mening icke större än vid belåning av jord, örn behöriga
säkerhetsåtgärder vidtoges. Liksom det läge i jordbrukarens intresse att
väl hävda sin jord, vore det i hans intresse att vårda skogen, för att denna
skulle ge så god och varaktig avkastning som möjligt. Om motsatsen konstaterades,
borde och måste ett lån uppsägas, vare sig belåningsvärdet utgjordes
av jord eller skog. Att skog i och för sig icke skulle vara ett lämpligt
objekt för långfristig kredit kunde reservanten för sin del icke finna.
Snarare borde skogen med sin långa omloppstid vara särskilt lämpad som
underlag för dylik kredit. Genom en fördelaktig låneform skulle möjligheter
öppnas framförallt för de mindre jordbrukarna att låta skogen växa
till dess den mest lämpliga avverkningstiden vore inne, och då skogen
vore en av vårt lands värdefullaste naturtillgångar, vore detta en fördel,
som icke borde underskattas vare sig ur den enskildes eller ur det allmännas
synpunkt.

Kostnaden för övervakning i samband med skogsbelåning torde icke behöva
bli avsevärd, då redan nu en allmän uppsikt enligt skogsvårdslagen
ägde rum. För vinnande av ökad trygghet torde även utan olägenhet
kunna föreskrivas skyldighet att brandförsäkra belånad skog.

Utan att möjlighet bereddes att som grund för belåning medtaga skogsvärdet
skulle stora grupper av vårt lands jordbrukare gå miste örn de fördelar
i kredithänseende, som föreliggande förslag vore avsett att bereda
dem.

Fullmäktige i riksbanken hava uttalat, att de biträdde jordbrukskreditutredningens
ståndpunkt beträffande belåning av växande skog och sålunda
avstyrkte det av herr Svensson framförda förslaget.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har däremot förklarat, att sällskapet
anslöte sig till den mening, som kommit till uttryck i herr Svenssons
yttrande.

Departementschefen har anfört följande:

»Vad jordbrukskreditutredningen anfört till stöd för sin ståndpunkt anser
jag icke kunna frånkännas giltighet, även örn beaktansvärda skäl tala
jämväl för den av reservanterna framförda meningen. Särskilt synes det
av utredningen påpekade, av reservanterna vitsordade förhållandet, att
rotprisen för skog äro underkastade starka växlingar, i förevarande hänseende
höra tillmätas betydelse. Det torde visserligen vara riktigt, att,
såsom reservanterna framhållit, värdet å växande skog, sett på längre
sikt, är ganska konstant. Men om, å andra sidan, låntagaren under tider
av vikande skogspriser drabbas av ekonomisk misär, lärer det icke kunna
undgås, att fonden tillskyndas avsevärda förluster, därest i belåningsvärdet
inräknats jämväl värdet å skogen. På grund av vad sålunda an -

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottet,

forts har jag, om än med någon tvekan, ansett mig böra biträda jordbrukskreditutredningens
förslag i denna del.»

Motionen II: 139 åsyftar, att stödlåneverksamheten skulle bibehållas
och ramen för densamma vidgas.

Jordbrukskreditutredningen har till stöd för sitt förslag örn stödläneverksamhetens
upphörande med utgången av budgetåret 1934/1935 anfört:

De svårigheter på grund av brist på kontanta medel, som utgjort ett
skäl för anordnandet av ifrågavarande utlåning, hade genom de senaste
årens förbättring i jordbrukskonjunkturen otvivelaktigt minskats. Där
en jordbrukares ekonomiska ställning varit så undergrävd, att den inträdda
konjunkturuppgången icke kunnat för honom medföra någon
nämnvärd lättnad, torde förhållandena ofta vara sådana, att icke hellmén
hjälp av den begränsade natur, som stödlånen utgjorde, kunde antagas
vara tillräcklig för att mera varaktigt bringa honom i ett gynnsammare
läge.

I de yttranden, som avgivits över jordbrukskreditutredningens den 16
november 1934 avlämnade betänkande, har förslaget örn upphörande av
stödlåneverksamheten med utgången av budgetåret 1934/1935 nästan undantagslöst
tillstyrkts.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot jordbrukskreditutredningens
nyssberörda uttalande.

Utskottet anser, i likhet med departementschefen, att — även örn jordbrukets
ekonomiska läge på sista tiden förbättrats — åtgärder till åstadkommande
av gynnsammare kreditförhållanden för jordbrukarna i allt
fall äro av behovet påkallade. Sekundärkrediten torde särskilt tarva en
reglering; och frågan härom lärer, på sätt jordbrukskreditutredningen
framhållit, kunna företagas till fristående behandling redan nu och utan
hinder därav, att den av riksdagen begärda statistiska undersökningen
angående jordbrukets skuldsättning icke blivit slutförd. I överensstämmelse
med vad såväl departementschefen som utredningen uttalat erfordras
härvidlag framförallt åtgärder i syfte att konvertera på ogynnsamma
villkor erhållna krediter i långfristiga lån med fördelaktigare
amorteringsvillkor samt fasta och lägre räntesatser. Då det i propositionen
framlagda förslaget örn inrättande av en statens sekundärlånefond
för jordbrukare synes ägnat att gagna detta syfte, kan utskottet i
princip biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Fondens ändamål bör, i anslutning till det redan sagda, främst vara
konsolidering av redan befintlig gäld. Detta kan dock icke rimligtvis
utesluta, att lån från fonden understundom beviljas i sådana fall, då med
lånet ej avses att omlägga tidigare erhållna krediter. Upptagande av
nya sekundärlån, exempelvis för jordbruksdriftens förbättrande, kan utan
tvivel i vissa fall vara fullt befogat. Emellertid vill utskottet understryka,
att ny skuldsättning av denna art i regel icke bör uppmuntras,
framförallt icke i samband med startande av jordbruk.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

17

Vad därefter angår organisationen av den föreslagna låneverksamlieten,
tala onekligen vissa skäl för att liela uppgiften anförtros åt en redan
förefintlig kreditorganisation och då närmast, såsom inom utredningen
föreslagits av reservanten Dahlberg, Sveriges allmänna hypoteksbank
med de till densamma anslutna hypoteksföreningarna. Till stöd
härför har Dahlberg framhållit, att hypoteksbanksorganisationen äger en
utomordentlig erfarenhet örn långfristig kreditgivning mot inteckning i
jordbruksegendom samt att dess egen arbetsuppgift är strikt begränsad
till den primära belåningen, vadan ingen som helst intressekonflikt mellan
den egna uppgiften och det nya uppdraget kan ifrågakomma. Emellertid
torde, såsom utredningens majoritet påpekat, hypoteksföreningarnas
lokala organisation icke överallt vara tillräckligt utbyggd å de olika
orterna för att den avsedda utlåningsrörelsen, därest den anförtroddes enbart
åt hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, skulle kunna bliva i
önskvärd grad effektiv. Då jämväl jordbrukskasseorganisationen företräder
en betydande erfarenhet på förevarande område och många jordbrukare
för närvarande anlita denna organisation för tillgodoseende av
sitt behov av kredit mot inteckningssäkerhet, förefaller det naturligt, att
även sistnämnda organisation skall få anlitas för den nya utlåningen. Utskottet
finner därför liksom utredningens majoritet och departementschefen
lämpligast att såsom låneförmedlare använda såväl liypoteksföreningar
som centralkassor för jordbrukskredit samt även andra kreditinrättningar,
företrädesvis sparbanker. I detta sammanhang må understrykas
angelägenheten av att fondens intressen bevakas, så att icke de låneförmedlare,
vilka själva bedriva utlåning mot sekundära säkerheter, på
fonden överflytta mera riskfyllda krediter. Såsom garanti häremot har
i 9 § av förslaget till kungörelse i ämnet upptagits den bestämmelsen, att
i behandlingen av låneärenden skall deltaga ett ombud för statsverket,
mot vars mening lån ej må beviljas. Därutöver erfordras dock givetvis en
noggrann uppsikt över låneförmedlarnas handlande i detta hänseende.
Såväl med hänsyn härtill som för åstadkommande av nödig enhetlighet
i handläggningen av låneärendena torde det vara ofrånkomligt att, såsom
förslaget innebär, för lånerörelsens handhavande inrätta en central
nämnd med säte i Stockholm. Ehuru önskvärdheten att undvika överorganisation
på kreditgivningens område enligt utskottets åsikt är värd
synnerligt beaktande, anser sig utskottet alltså icke kunna förorda någon
inskränkning i den i propositionen föreslagna organisationen.

Beträffande fondens ränte- och omkostnadsfrågor överensstämmer
Kungl. Maj:ts förslag i stort sett med vad som gäller för andra liknande
fonder. Vad departementschefen i detta sammanhang anfört föranleder
ingen annan erinran från utskottets sida, än att utskottet vill framhålla
angelägenheten av att utlåningsräntan hålles så låg, som med hänsyn
till förvaltningskostnaderna och medelräntan för statens upplåning är
möjligt.

flihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 71. 2

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Vidkommande den föreslagna lane verksamhetens nytta tor jorn brukarna
må anmärkas, att — även örn räntefoten för utlåningen från fonden
icke i jämförelse med det nuvarande låga ränteläget kan bliva särdeles,
förmånlig för låntagarna — det i allt lall med tanke pä möjligheten a\
framtida ändringar i ränteläge oell penningställning mäste betraktas
som en fördel, att de för närvarande synnerligen lösa krediterna bindas
på så goda villkor som de föreslagna. Då kreditinrättningarna med nuvarande
förhållanden pä kapitalmarknaden hava intresse av att behålla
sin utlåning, kan därjämte, såsom departementschefen framhållit, fondens
tillkomst beräknas i en för låntagarna gynnsam riktning påverka
betalningsvillkoren lör det slag av krediter, varom här är fråga.

Med hänsyn till att det nuvarande ränteläget måste verka återhållande
pä efterfrågan av lån från fonden torde det i propositionen beräknade
kapitalet för fonden, 20,000,(JOO kronor, vara tillräckligt. Utskottet biträder
Kungl. Maj:ts anslagsäskande i denna del.

Under framhållande av att förvaltningskostnaderna böra hållas inom
så snäva gränser som möjligt tillstyrker utskottet jämväl att för sistnämnda
ändamål anvisas det av Kungl. Majit äskade förslagsanslaget
ä 50,000 kronor.

Detalj bestämmelserna i det framlagda förslaget till kungörelse angående
statens sekundärlånefond för jordbrukare föranleda icke någon utskottets
erinran i andra hänseenden än de i motionerna berörda.

Enligt 1 och 18 §§ i förslaget må lån från fonden meddelas mot säkerhet
av inteckning i jordegendom till högst sjuttiofem procent av egendomens
belåningsvärde. Med jordegendom skall förstås självständig, å
marken bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk jämte
skogsbruk bedrives. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande
skog.

I motionerna 1: 308 och II: 534 hemställes, att även fastighet, varå enbart
trädgårdsodling bedrives, i förevarande hänseende skulle betraktas
såsom jordegendom. Motionerna I: 294 och II: 522 avse, att i belåningsvärdet
å jordegendom skulle få inräknas värdet å växande skog.

Vad fdrst angår de fastigheter, å vilka enbart trädgårdsodling bedrives,
kunna de enligt utskottets åsikt i vissa fall vara av sådan beskaffenhet,
att de skäligen i belåningshänseende böra likställas med jordbrukslägenlieter.
Utskottet tänker närmast på sådana trädgårdsfastiglieter,
där den högkultiverade jorden representerar ett verkligt, bestående
värde. Däremot ifrågasätter utskottet givetvis icke belåning av
fastigheter, som till sin huvudsakliga natur äro bostadslägenheter. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Majit vid utfärdande av kungörelse i ämnet
vidtager de ändringar i det till riksdagens yttrande framlagda förslaget,
som erfordras för att möjliggöra belåning av trädgårdsfastigheter
i den utsträckning utskottet nu antytt.

Vidkommande därefter frågan örn skogsbelåning kan, såsom departe -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

19

mentschefen påpekat, belåning av växande skog ingiva allvarliga betänkligheter
framförallt med hänsyn till de starka växlingarna i rotprisen
för skog. Härtill kommer, att en sådan belåningsform med nödvändighet
kräver särskilda föreskrifter, varigenom låntagaren underkastas en
långt gående begränsning i rätten att avverka skog på fastigheten. Het
förefaller tveksamt, örn jordbrukarna böra uppmuntras att genom skogsbelåning
på lång sikt avhända sig dispositionsrätten över sin skog. Den
genom lagen den 6 juni 1930 örn begränsning av rätten att avverka skog
å intecknad fastighet införda möjligheten att erhålla hypotekslån mot
säkerhet i Amxande skog har, enligt utredningens uppgift, endast i mycket
ringa omfattning utnyttjats. Då för skogsbelåningens utsträckande
till den föreslagna sekundärkrediten i allt fall skulle erfordras, att i nyssberörda
lagstiftning skedde en komplettering, som icke kan medhinnas
Aud innevarande års riksdag, kan utskottet icke tillstyrka motionerna.
Därest fördelarna med sekundärbelåning av växande skog skulle befinnas
överväga de OAmn antydda olägenheterna, står ju möjligheten öppen för
Kungl. Majit att till en kommande riksdag framlägga förslag i ämnet.

Utskottet övergår till den andra i propositionen behandlade huvudfrågan,
nämligen örn ackords- och stödlåneverksamheten. Enligt propositionen
skulle stödlåneATerksamheten upphöra med utgången av innevarande
budgetår, varemot i motionen II: 139 hemställes örn anslag för bibehållande
och utvidgande av denna verksamhet. Då utskottet, i likhet
med departementschefen, anser, att stödlåneverksamheten snarast möjligt
bör avAmcklas, kan utskottet icke biträda motionen.

Beträffande ackordslåneverksamheten har utskottet intet att erinra
mot att denna, i enlighet med de i propositionen angivna riktlinjerna,
tillsvidare fortgår efter i stort sett samma plan som hittills men utvidgas
dels genom höjning av lånens maximibelopp, dels ock genom att
lån må beviljas icke blott för genomförande av ackord utan även för förekommande
av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller hans
för jordbruket nödiga inventarier ävensom — i samband med lån för något
av nu angina ändamål — för anskaffande av yttre inventarier till
gäldenärens jordbruk eller oundgängligen nödig reparation av ekonomibyggnader.
Då den fortsatta verksamheten i A-iss mån har karaktären
av ett provisorium i avbidan på den slutliga lösningen aAr frågan örn
jordbrukskrediten, synes icke heller något vara att invända mot bibehållande
aAT den nuvarande organisationen med en centralnämnd och särskilda
lånenämnder för Amrje hushållningssällskapsområde. Medelsanvisningen
bör, såsom departementschefen framhållit, fördelas på två anslag,
ett reservationsanslag för lånetilldelningen och ett förslagsanslag
för organisationskostnaderna. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts anslagsäskande,
avseende, att det förra anslaget bestämmes till 1,900,000
kronor och det senare till 100,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning ävensom motionerna 1:308
och II: 534 samt med avslag å motionerna II: 139,
I:294 och II:522

l:o) dels besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond,
benämnd statens sekundärlånefond för jordbrukare,

dels medgiva, att lån ur statens sekundärlånefond
för jordbrukare må — med beaktande av vad utskottet
bär ovan anfört — utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de bestämmelser, vilka finnas intagna
i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget
till kungörelse i ämnet,

dels ock såsom kapital för statens sekundärlånefond
för jordbrukare anvisa för budgetåret 1935/1936 under
Utgifter för kapitalökning, Statens utlåningsfonder,
ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2:o) till Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån
från statens sekundärlånefond för jordbrukare m. m.
anvisa för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln
ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

3:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av
ackord m. m.: Ackordslån åt jordbrukare m. m. anvisa
för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln ett
reservationsanslag av 1,900,000 kronor; samt

4:o) till Lån till jordbrukare för genomförande av
ackord m. m.: Centralnämnden och lånenämnderna
för ackordslåneärenden m. m. anvisa för budgetåret
1935/1936 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag
av 100,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 7 maj 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 70.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

21

Reservation

av herrar Tjällgren och Pettersson i Rosta, som ansett, att utskottets
yttrande hort hava följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med. — ---nu antytt.

Vidkommande därefter frågan örn skogsbelåning är det enligt utskottets
åsikt med hänsyn till skogens avgörande ekonomiska betydelse för
jordbrukarna inom stora delar av vårt land synnerligen önskvärt, att
vid den föreslagna sekundärbelåningen värdet å växande skog får inräknas
i egendomens belåningsvärde. Utskottet delar alltså i princip den
mening, som inom utredningen uttalats av reservanterna Svensson och
Adler och till vilken Sveriges allmänna lantbrukssällskap anslutit sig.
Den som skäl mot ifrågavarande mening åberopade omständigheten, att
rotprisen för skog äro underkastade starka tillfälliga växlingar, torde
icke kunna tillerkännas någon avgörande betydelse, då rotvärdet å
växande skog, såsom från reservanternas sida framhållits, sett på längre
sikt är ganska konstant. Emellertid erfordras för skogsbelåningens utsträckande
till den föreslagna sekundärkrediten, att gällande lagstiftning
örn begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet ändras.
Då erforderlig ändring härutinnan icke kan medhinnas vid innevarande
års riksdag, kan utskottet icke för närvarande tillstyrka den i motionerna
1:294 och 11:522 påyrkade ändringen i det framlagda förslaget
till kungörelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare. Däremot
förordar utskottet, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär
framläggande av förslag i ämnet till nästa år.

Utskottet övergår---— 100,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majlis
förevarande framställning ävensom motionerna I: 308
och 1:534 samt med avslag å motionen 11:139

l:o) dels — --- 100,000 kronor;

II) att riksdagen i anledning av motionerna I: 294
och 11:522 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit till nästkommande års riksdag framlägger
förslag om sådana ändrade bestämmelser, som
möjliggöra utlämnande av lån från statens sekundärlånefond
för jordbrukare mot inteckna]gssäkerhet i
växande skog.»

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Bilaga A.

Förslag
/ till

Kungörelse

angående statens sekundärlånefond för jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer:

Fondens ändamål.

1 %.

Statens sekundärlånefond för jordbrukare laar till ändamål att i enlighet
med bestämmelserna i denna kungörelse lämna lån mot säkerhet av
inteckning i jordegendom.

Med jordegendom förstås i denna kungörelse självständig, å marken
bestämbar fast egendom, varå jordbruk eller jordbruk jämte skogsbruk
bedrives.

Fondens förvaltning''.

2 $.

Fonden förvaltas av riksgäldskontoret, som har att på anfordran utbetala
för lånerörelsen erforderliga medel.

Lånerörelsens organisation m. m.

3 $.

Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd med säte i
Stockholm.

Nämnden utgöres av fem ledamöter. Två ledamöter jämte två suppleanter
för dem förordnas av Konungen, som tillika förordnar en av dessa ledamöter
till ordförande i nämnden. En ledamot, som skall vara vice ordförande,
jämte en suppleant för honom förordnas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank och styrelsen
för Svenska jordbrukskreditkassan utse vardera en ledamot jämte
en suppleant för honom.

4 $.

Under nämndens ledning och tillsyn besörjes utlåningen från fonden
och vården av de utlämnade lånen av låneförmedlare. Såsom låneförmed -

Jordbruksutskottets utlåtande Ar 71. 23

lare äger nämnden anlita liypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit
samt de ytterligare kreditinrättningar, som Konungen kan
finna skäl bestämma. Ej må låneförmedlare, med mindre därom med
nämnden träffats avtal, i sin verksamhet för fondens räkning gå utöver
det distrikt, som för hans egentliga verksamhet är bestämt. Anlitas bankaktiebolag
såsom låneförmedlare, skall genom avtal mellan nämnden och
bolaget bestämmas det eller de kontor, vilka skola för låneförmedlingen
användas, och det område, som härutinnan skall utgöra sådant kontors
distrikt.

5 i

Där så erfordras, äger nämnden anlita jordbrukskassor och sparbanker
ävensom av nämnden utsedda kommittéer av två eller tre personer att såsom
lånebiträden bisträcka nämnden eller av nämnden angivna låneförmedlare.
Lånebiträde må icke besluta örn beviljande av lån, ej heller
handhava vård av utlämnat lån.

6 §.

Arvoden åt nämndens ledamöter bestämmas av Konungen.

I den mån Konungen icke bestämmer de arvoden eller andra ersättningar,
som skola utgå till av nämnden anlitade låneförmedlare eller
lånebiträden eller till personer, som eljest med lånerörelsens bedliv andterhålla
befattning, äger nämnden att därom träffa avgörande.

Lånerörelsens bedrivande.

7 %.

Medel till utlåning skola av nämnden i mån av behov och tillgång tillhandahållas
låneförmedlarna, vilkas styrelser äga att under iakttagande
av gällande föreskrifter och i vederbörlig ordning meddelade anvisningar
besluta angående utlåningen.

Låneförmedlare, vars styrelse beviljat lån, har att till låntagaren utlämna
lånebeloppet och att, där ej nämnden annat bestämmer, handhava
vården av lånet, så länge någon del därav utestår ogulden.

8 %.

Med nämndens medgivande må låneförmedlares styrelse överlåta åt ett
inom styrelsen utsett arbetsutskott, bestående av minst tre ledamöter, att
besluta i fondens ärenden eller vissa av dem.

Jämväl må med nämndens medgivande sådan befogenhet av styrelsen
för bankaktiebolag, som är låneförmedlare, överlåtas åt styrelsen för kontor,
som för låneförmedlingen användes.

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

9 §.

I behandlingen inom låneförmedlares styrelse så ock inom arbetsutskott
eller kontorsstyrelse, varom i 8 § förmäles, av fonden rörande ärenden
skall såsom ledamot deltaga ett ombud för statsverket, som förordnas av
Konungen. Mot ombudets mening må lån ej beviljas.

10 §.

I fondens ärenden skola hos nämnden och låneförmedlarna föras räkenskaper,
som skola avslutas för kalenderår. Vid behandling av dylika
ärenden skola föras protokoll.

Låneförmedlares styrelse har att enligt anvisning av nämnden lämna
nämnden fortlöpande redovisning för hos låneförmedlaren vidtagna åtgärder
i fondens ärenden.

11 %.

Medel, som nämnden mottager från riksgäldskontoret och vilka ej omedelbart
erfordras i lånerörelsen, ävensom från låneförmedlare och lånebiträden
till nämnden inlevererade räntor och amorteringar skola insättas
å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto. Nämnden skall årligen
sist före januari månads utgång till riksgäldskontoret redovisa influtna
räntor och amorteringar.

Medel, som låneförmedlare mottager från nämnden, skola i avbidan på
deras användande för med dem avsett ändamål, insättas å postgirokonto.
Uppburna räntor och amorteringar skola av låneförmedlare och lånebiträden
utan dröjsmål inlevereras till nämnden.

12 §.

De till fonden för erhållna lån avgivna förbindelser med tillhörande
säkerhetshandlingar skola hos vederbörande låneförmedlare eller annan»
som nämnden för ändamålet anlitar, förvaras i brandfritt och i övrigt
betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar,
av vilka en nyckel skall innehavas av ett av nämnden därtill förordnat
ombud.

13 §.

Ledamöter av nämnden vare, en för alla och alla för en, ansvariga för
skada, som de genom att överträda denna kungörelse eller eljest uppsåtligen
eller av vårdslöshet tillskynda fonden.

Revision.

14 %.

Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av tre
revisorer, av vilka två jämte två suppleanter för dem förordnas av

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 25

Konungen, medan den tredje jämte en suppleant för honom förordna*
av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Låneförmedlarnas i fondens ärenden förda räkenskaper samt styrelsernas
för låneförmedlarna förvaltning av sagda ärenden skola årligen
granskas av samma revisorer, som utsetts för motsvarande granskning,
rörande låneförmedlarnas egna ärenden; skolande i den fonden rörande
revisionen hos varje låneförmedlare jämväl deltaga en revisor, som förordnats
av Konungen.

15 %.

Låneförmedlares revisorer rörande fonden skola, så snart ske kan efter
det deras granskning av sistförflutna årets räkenskaper och förvaltning
fullbordats, insända berättelse över granskningen till nämndens revisorer.
Dessa äga, där i berättelsen finnes framställd anmärkning eller omständigheterna
eljest därtill föranleda, infordra yttrande av låneförmedlarens
styrelse.

Nämndens revisorer skola senast den 1 juli till chefen för jordbruksdepartementet
ingiva berättelse över sin granskning av sistförflutna årets
räkenskaper och förvaltning, vilken berättelse skall vara åtföljd av de
av låneförmedlarnas revisorer avgivna berättelser jämte de yttranden,
som må hava infordrats och bekommits.

I varje av revisionsberättelserna skall angivas, huruvida ansvarsfrihet
tillstyrkes eller avstyrkes för de personer, vilkas förvaltning granskningen
avsett.

Angående ansvarsfrihet beslutar Konungen efter att hava inhämtat
utlåtande av fullmäktige i riksgäldskontoret.

16 $.

Därest nämndens revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämna oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåta att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörande av sitt
uppdrag visa vårdslöshet, vare de, en för alla och alla för en, ansvariga
för fonden därigenom tillskyndad skada.

Utlåningsvillkor.

17 §.

Lån skola förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot.
Denna fastställes av Konungen och må icke understiga medelräntan för
statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått
det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en halv procent.

18 §.

Lån må meddelas till högst sjuttiofem procent av det av vederbörande
låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom
fråga är. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande skog.

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Egendoms belåningsvärde skall fastställas efter värdering med iakttagande
av att detsamma ej må bestämmas högre än som motsvarar egendomens
vid senaste taxering åsätta jordbruksvärde. Värdering skall, om
så erfordras, verkställas genom besiktning på ort och ställe men må
eljest ske med ledning allenast av befintliga handlingar. För besiktning
må, där så finnes lämpligt, särskilda sakkunniga anlitas. Har
egendom besiktigats vid tidigare lånevärdering, bör härtill tagas hänsyn
vid avgörandet, huruvida eller i vad mån besiktning skall anses behövlig.
Det åligger nämnden att meddela de ytterligare bestämmelser, som
erfordras rörande fastställande av egendoms belåningsvärde.

19 §.

Till minst det belopp, till vilket lån beviljas, skall finnas säkerhet av
inteckning eller inteckningar liggande inom tre fjärdedelar av egendomens
belåningsvärde.

Lån må ej beviljas, med mindre fordringsinteckningarna med bättre
rätt äro placerade på sätt, som må anses vara för fonden betryggande.

Innan beviljat lån utlämnas, skola samtliga fordringsinteckningarna
med bättre rätt pantförskrivas jämväl till säkerhet för fonden. Vederbörande
låneförmedlare må dock i särskilt fall medgiva, att den låntagare
såsom ägare av den intecknade egendomen tillkommande andel av
sådana inteckningar må i första hand pantförskrivas för annat lån.

20 §.

Lån utan fastställd amortering må icke meddelas.

Reglementariska föreskrifter.

21 %.

Närmare föreskrifter rörande nämndens arbete meddelas av Konungen.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande låneförmedlarnas
och lånebiträdenas arbete samt villkoren för utlåning från fonden
och vad därmed har samband, meddelas, där ej Konungen därom förordnar,
av nämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

27

Bilaga B.

Förslag

till

Kungörelse

om lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må kunna,
i den mån tillgängligt anslag det medgiver, erhålla lån enligt bestämmelserna
i denna kungörelse.

Såsom jordbrukare anses även den, som, utan samband med jordbruk,
bedriver trädgårdsskötsel eller annan därmed jämförlig verksamhet såsom
självständig näring.

2 §.

För behandling av frågor rörande lån enligt denna kungörelse skola finnas
dels en för riket gemensam centralnämnd och dels för varje hushållningssällskaps
verksamhetsområde en lånenämnd.

Nämnderna utses av Kungl. Maj:t, som jämväl utfärdar instruktion för
dem.

Om lånen.

3 $.

Lån ina beviljas:

1) för genomförande av ackord;

2) för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet eller
hans för jordbruket nödiga inventarier.

I samband med lån för något av nu angivna ändamål må lån även beviljas
för anskaffande av yttre inventarier till gäldenärens jordbruk eller
reparation av till hans fastighet hörande ekonomibyggnader.

4 §.

För beviljande av lån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen -

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

att gäldenärens ekonomiska svårigheter icke uppkommit på grund av omständigheter,
vilka varit jordbrukets bedrivande ovidkommande;

att gäldenären gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande
av svårigheterna och i övrigt finnes förtjänt av bistånd;

att gäldenären saknar möjlighet att annorledes på rimliga villkor uppbringa
nödiga medel; samt

att med hänsyn till avkastningsförmågan hos gäldenärens jordbruk, storleken
och beskaffenheten av hans skulder ävensom övriga omständigheter
kan med hög grad av sannolikhet antagas, att gäldenären skall, örn lånet
erhålles, kunna fortsätta att driva jordbruket och därunder göra rätt för sig.

5 §.

Lån för genomförande av ackord må beviljas endast under villkor,
att ackordet omfattar jämväl fordran hos gäldenären, för vilken ställts
säkerhet i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten finnes ej
förslå till fordringens gäldande;

att i samband med ackordet betalas förfallen utskyld eller arrendeavgift
ävensom ränta å fordran hos gäldenären, i den mån för fordringen ställd
säkerhet beräknas förslå även till räntans gäldande;

att ackordet icke innebär nedsättning av tjänstehjons och arbetares lönefordran
till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i händelse av
konkurs; samt

att de i ackordet deltagande borgenärerna icke i ackordet erhålla, utöver
vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder belöper å deras
fordringar, mer än fem procent av fordringsbeloppet; ej heller i något fall
mer än åttiofem procent av sagda belopp.

6 $.

Lån för förekommande av exekutiv försäljning må, såvitt särskilda omständigheter
ej annat föranleda, beviljas endast under villkor,
att faran för dylik försäljning är uppenbar;

att fordringsägare, som genom lånet erhåller avbetalning, i sådant avseende
åtnöjes med belopp ej överstigande trettio procent av fordringens
kapital; samt

att sådan fordringsägare tillika förbinder sig att under viss tid, som ej
må understiga fem år, icke indriva återstoden av fordringen, med mindre
gäldenären väsentligt eftersätter sin skyldighet att å rätt tid erlägga viss,
skälig ansedd ränta.

7 §.

Lån för anskaffande av yttre inventarier eller reparation av ekonomibyggnader
må beviljas endast under villkor, att den med lånet avsedda
anskaffningen eller reparationen finnes oundgängligen behövlig för jordbrukets
fortsatta bedrivande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

29

8 %.

Lån för genomförande av ackord må icke beviljas till större belopp än
åttahundra kronor, ökat med fyrtio procent av uppskattade värdet av gäldenärens
fastighet eller, örn han brukar annans fastighet, tjugofem procent
av dennas uppskattade värde.

Lån för förekommande av exekutiv försäljning må icke beviljas till större
belopp än som motsvarar trettio procent av uppskattade värdet av gäldenärens
fastighet eller, örn han brukar annans fastighet, tjugo procent av
dennas uppskattade värde.

Lån för anskaffande av yttre inventarier eller reparation av ekonomibyggnader
må icke beviljas till större belopp än som motsvarar fem procent
av fastighetens uppskattade värde.

Härjämte skall iakttagas, att lån enligt denna kungörelse icke må utan
medgivande av centralnämnden beviljas någon till större sammanlagt belopp
än tiotusen kronor. Efter framställning av vederbörande lånenämnd äger
centralnämnden medgiva förhöjning av nämnda belopp till högst femtontusen
kronor.

9 §.

Till säkerhet för lån skall, där gäldenären äger fastighet, vilken icke är
belånad till så högt belopp, som motsvarar dess vid värderingen åsätta
värde, pantförskrivas inteckning i fastigheten intill sagda värde. Belånad
inteckning, som genom lånet frigöres, skall jämväl pantförskrivas till
säkerhet för detsamma.

I övrigt skall såsom villkor för låns utlämnande föreskrivas, att för lånet
ställes av vederbörande nämnd godkänd säkerhet, dock att där gäldenär
saknar^ möjlighet att lämna godtagbar säkerhet och omständigheterna äro
sådana, att gäldenären kan förväntas fullgöra sina med lånet förbundna
förpliktelser, nämnden må helt eller delvis eftergiva sagda villkor. Säkerhet
bestående av inteckning i jordbruksinventarier bör icke mottagas. Gäldenären
skall förbinda sig att, så länge någon del av lånet återstår ogulden,
icke utan nämndens medgivande uttaga eller belåna sådan inteckning eller
försälja honom tillhörigt lösöre genom avhandling, som avses i förordningen
den 20 november 1845 i avseende på handel örn lösören, som köparen låter
i säljarens vård kvarbliva.

10 §.

Lån är räntefritt under de två första åren. Därefter gäldas ränta efter
fyra procent örn året. Från och med femte kalenderåret näst efter det,
under vilket lånet utlämnats, skall å lånet årligen erläggas amortering,
som jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en varje år lika stor
annuitet, så beräknad, att lånet är återbetalt femton år efter amorteringens
början.

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11 §•

Den, som erhållit ackordslån jämlikt någon av de tidigare gällande kungörelserna
örn ackordslån och stödlån till jordbrukare, må icke beviljas lån
jämlikt denna kungörelse.

Ej heller må någon, som erhållit lån jämlikt denna kungörelse, beviljas
ytterligare lån enligt samma kungörelse; dock att vederbörande lånenämnd
i särskilt fall må med centralnämndens medgivande bevilja lån för genomförande
av ackord åt den, som tidigare erhållit lån för förekommande av
exekutiv försäljning.

Om förfarandet i låneärenden ni. ni.

12 §.

Vill någon erhålla lån enligt denna kungörelse, skall han därom göra
ansökan hos lånenämnden i orten; ägande nämnden efter erforderlig utredning
och sedan skriftligt besked från centralnämnden inhämtats, att tillgängligt
anslag medgiver lånets utbetalande, bevilja lån.

13 §.

Lån må ej beviljas, med mindre till ledning vid lånefrågans bedömande
värdering skett av gäldenärens tillgångar.

För varje hushållningssällskaps verksamhetsområde skola linnas en eller
flera av centralnämnden förordnade värderingsmän, vilka skola vara inom
området bosatta. Jämte en i denna ordning utsedd värderingsman skall i
värdering deltaga en i gäldenärens hemtrakt bosatt person, vilken för varje
särskilt fall förordnas av lånenämnden i orten. I fall av ringa betydenhet
eller enkel beskaffenhet vare dock värdering av endast en av nu sagda
värderingsmän tillfyllest, såvida tillräcklig kännedom om värdet av gäldenärens
tillgångar anses sålunda kunna erhållas.

Till grund för värdering skall läggas saluvärdet av tillgångarna.

14 §.

Då lån beviljas, skola tillika sådana föreskrifter rörande lånets användande
och sättet för dess utbetalande meddelas, att trygghet vinnes för att
lånet blir använt för därmed avsett ändamål. I förekommande fall må ock
bestämmas viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget vid
äventyr att rätten till utbekommande av ej lyfta! belopp skall vara förverkad.

Lånenämnds beslut rörande låneansökan skall ofördröjligen tillställas
gäldenären; och skall han därvid tillika underrättas örn vad han bär att
iakttaga, därest han enligt 15 § vill draga frågan under centralnämndens
prövning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

31

15 %.

Är gäldenär missnöjd med lånenämnds beslut, äger han draga frågan
under centralnämndens prövning genom inlaga, vilken, ställd till centralnämnden,
skall insändas till lånenämnden och dit inkomma sist å trettionde
dagen från det beslutet meddelades; åliggande det lånenämnden att till
centralnämnden skyndsamt översända inlagan jämte ansökningshandlingarna
och eget yttrande.

Har låneansökning sålunda kommit under centralnämndens prövning, må
centralnämnden, där det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat,
vidtaga ändring i lånenämndens beslut, dock att lån ej må av centralnämnden
beviljas i vidare mån än tillgängligt anslag det medgiver. Celi*
tralnämndens beslut i ärendet skall utan dröjsmål tillställas gäldenären
och, i avskrift, lånenämnden.

Centralnämndens beslut må ej överklagas.

16 §.

Då lån beviljats, skall gäldenären utfärda skuldförbindelse, däri angivas
hans åtaganden i fråga örn lånets användning och återbetalande jämte övriga
lånevillkor, samt, i förekommande fall, avlämna föreskriven säkerhet.

17 §.

Då lån av lånenänmd beviljats och gäldenären skriftligen förklarat sig
nöjd med nämndens beslut eller ock den i 15 § angivna tid gått till ända utan
att gäldenären på sätt i nämnda paragraf sägs anmält missnöje med beslutet,
skall lånenämnden till länsstyrelsen ofördröjligen översända dels avskrift
av beslutet och det i 12 § omförmälda besked dels ock den av gäldenären
utfärdade skuldförbindelsen med tillhörande säkerhetshandlingar. Länsstyrelsen
har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran ofördröjligen
utbetala lånebeloppet till gäldenären eller för hans räkning till den lånenämnden
anvisat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av
centralnämnden meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,
kommit lånenämnden tillhanda.

18 %.

Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång
av gäldenär inbetalas till länsstyrelsen.

19 §.

Länsstyrelsen åligger övervaka, att gäldenär fullgör sina skyldigheter i
avseende å honom beviljat lån.

Länsstyrelsen äger uppsäga lån till omedelbar betalning, där det behnnes,
att gäldenären genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande eller där

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

gäldenären visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering
eller annorledes bryter mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse
åligger, så ock eljest när sådana förhållanden inträffat, att gäldenären med
hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få
tillgodonjuta lånet. Sker uppsägning av lånet enligt vad nu sagts, skall,
ändå att ränta eljest ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent
örn året från och med uppsägningsdagen.

20 §.

Finner länsstyrelsen, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat
lån bör äga rum eller att säkerhet för lån bör eftergivas, skall frågan
därom underställas Kungl. Maj:t.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935, från och med vilken
dag ackordslån ej må beviljas enligt bestämmelserna i kungörelsen den 23
mars 1934 (nr 54) örn ackordslån och stödlån till jordbrukare. Har beträffande
tidigare gjord ansökan örn ackordslån beslut icke meddelats före
förstnämnda dag, skall den nya kungörelsen tillämpas å ärendet.

3 5149 2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.