Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 4 e. m.
Utlåtande angående vissa i statsverkspropositionen under utgifter
för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda
framställningar jämte i hithörande ämnen väckta motioner.
(lia avd.)
Till jordbruksutskottet liava hänvisats de i statsverkspropositionen under
avdelning utgifter för kapitalökning gjorda framställningar, som röra
jordbruksärenden.
Utskottet, som i sitt utlåtande nr 12 yttrat sig över de under punkterna
11 och 12 gjorda framställningarna i fråga örn arrendeegnahemsfonden
och arrendelånefonden, får härigenom avgiva utlåtande med anledning av
följande i samma avdelning av statsverkspropositionen framställda förslag.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till motsvarande
punkter i statsrådsprotokollet.
Vidkommande övriga till utskottet hänvisade framställningar rörande
utgifter för kapitalökning kommer utskottet att avgiva särskilda utlåtanden.
Statens allmänna fastighetsfond.
l:o) Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. Under punkten 1 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av 44,000
kronor.
Med Kungl. Maj:ts förslag avses anslagsanvisning för tillbyggnad av
högskolans kirurgiska liundklinik, så att denna komme att innehålla en
behandlings- och operationssal för polikliniken, en operationssal samt ett
röntgenrum. I motiveringen till förslaget framhålles, förutom behovet
av ökat lokalutrymme, att berörda klinik, sedan verksamheten med de
smärre djurens kirurgi överförts från medicinska till kirurgiska kliniken,
lämnade ett icke oväsentligt överskott såsom inkomst av rörelsen
därstädes, varför det torde kunna heräknas, att kostnaderna för den
ifrågasatta utvidgningen i viss mån komme att förränta sig.
Mimny till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 49—54.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Utskottet.
Anslagsbeloppet avses skola anvisas såsom kapitalökning till statens
allmänna fastighetsfond.
Under erinran, att riksdagen på hemställan av statsutskottet i dess
utlåtande nr 51 beslutat örn inrättande från och med den 1 juli 1935 av
statens allmänna fastighetsfond, får utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, hemställa,
att riksdagen må till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag
av 44,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.
Statens utlåiiingsfonder.
2:o) Lånefonden för inköp av ädla avelsston. Bestämmelser angående
villkoren för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen den 4 juli 1913
(nr 226) med däri genom kungörelserna nr 366/1917 och 116/1920 gjorda
ändringar. Högsta årliga utlåningsbeloppet från fonden är för närvarande
bestämt till 200,000 kronor.
Kungl. Maj:ts under punkten 2 gjorda framställning innebär anvisande
såsom kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett
reservationsanslag av 50,000 kronor för tillgodoseende under 1936 av, liksom
under innevarande år, ett utlåningsbelopp av 130,000 kronor.
Mot framställningen har utskottet intet att erinra och hemställer fördenskull,
att riksdagen må såsom kapitalökning för lånefonden
för inköp av ädla avelsston för budgetåret 1935/
1936 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av dessa medel torde statsutskottet
framdeles under riksdagen avgiva förslag.
3:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Gällande
bestämmelser för lån från fonden återfinnas i kungörelsen den 12 juni
1931 (nr 217).
Utlåningsbeloppen från fonden ävensom storleken av de anslag, vilka
för samma budgetår anvisats för kapitalökning å fonden, framgå av följande
sammanställning:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49
3
Högsta med- |
För kapital- |
|
givna utlå* |
bildning an- |
|
Budgetår |
ningsbelopp |
visat anslag |
Kronor |
Kronor |
|
1931/1932.................... |
............... 200,000 |
200,000 |
1932/1933 ..................... |
............... 190,000 |
150,000 |
1933/1934 ..................... |
............... 160,000 |
100,000 |
1934/1935 ..................... |
.............. 160,000 |
85,000. |
Kungl. Maj:ts framställning under punkten 3 innefattar förslag att
för tillgodoseende i något vidgad omfattning av kraven å lån från fonden
högsta medgivna utlåningsbeloppet måtte höjas till 175,000 kronor.
För möjliggörande av utlåning till angivna belopp hemställer Kungl.
Majit därjämte örn anvisning såsom kapitalökning till fonden av ett reservationsanslag
av 65,000 kronor.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret
1935/1936 från lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 175,000
kronor;
2) såsom kapitalökning för lånefonden för inköp av
avelshingstar av ardennerras för budgetåret 1935/1936
anvisa ett reservationsanslag av 65,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
4:o) Statens fjäderfälånefond. Under punkt 4 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för statens fjäderfälånefond anvisa
för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:206 av herr
Johansson, Johan, m. fl. och lii 369 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur statens fjäderfälånefond
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas
till motionen 1:195.
Av utskottet hava i vederbörlig ordning införskaffats yttranden från
statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret över följande motioner
örn sänkning till högst 3.5 procent av räntan å lån ur statens fjäderfälånefond
och andra statens utlåningsfonder, nämligen 1:195—198, 200—
211, 214—216 och 218 samt 11:356, 357, 359—361, 364—375 oell 377—379.
Eedogörelse för yttrandenas innehåll lämnas här nedan.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från statens fjäderfälånefond
äro meddelade i kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 235). Enligt
kungörelsen kan ekonomisk förening, som Ilar till ändamål att främja
avsättning av ägg eller att idka gödning och slakt av fjäderfä, under
vissa villkor erhålla lån från fonden för a) anläggande, inrättande eller
inköp av äggpackerier eller av för lagring eller konservering av ägg avsedda
lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) anläggande,
inrättande eller inköp av anstalter, likaledes med tillhörande inredning
och utrustning, för gödning och slakt av fjäderfä, c) ombyggnad av packerier,
lokaler eller anstalter av omförmält slag eller d) vidtagande i
dylika packerier, lokaler eller anstalter av tekniska förbättringar med
avseende å inredning eller utrustning. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta
efter fyra och en halv procent örn året från lyftningsdagen. Lån amorteras
från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till
någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under den tid,
lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande
att amorteringstiden sättes beträffande lån för anläggande, inrättande,
inköp eller ombyggnad av gödnings- och slaktanstalt eller för vidtagande
av tekniska förbättringar i dylik anstalt eller i äggpackeri eller lagringseller
konserveringslokal till högst 10 år och beträffande annat lån till
minst 10, högst 20 år.
Kungl. May.ts framställning innefattar hemställan örn anvisning såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag
av 150,000 kronor, vilken anvisning erfordras med hänsyn till att
en eventuell behållning å hittills för fonden anvisat reservationsanslag
torde på grund av föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209)
med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag komma att
vid utgången av innevarande budgetår omföras till inkomsttitel för i
anspråk tagna reservationer.
Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden
från 4.5 till 3.5 procent.
I detta sammanhang må erinras, att 1934 års riksdag (R. skr. nr
209 och 266) beträffande lån, som beviljats eller kunde komma att beviljas
från statens bostadslånefond, vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden,
liantverkslånefonden, rederilånefonden, industrilånefonden, kraftledningslånefonden,
hemslöjdslånefonden, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond
eller statens kalkbrukslånefond, medgivit, att den årliga
räntan finge — beträffande lån ur statens bostadslånefond i den mån den
årliga räntan ej redan utginge efter lägre procentsats — från och med
den 1 juli 1934 tillsvidare utgå efter 41/2 procent. Riksdagens ifrågavarande
beslut var förestavat framförallt av hänsyn till att medelräntefoten
å statens upplånade kapital — med undantag av det i statens järnvägar
investerade — enligt inhämtad upplysning för budgetåret 1933/1934
preliminärt beräknades uppgå till ej fullt 4.4 procent.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 5
Vidare må erinras, att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 29
september 1934 framställt förslag om sänkning — eventuellt tillfälligt —
från 4 Vs till 4 procent av räntan för lån från statens fjäderfälånefond,
statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens slakterilånefond
och statens kalkbrukslånefond ävensom spannmålskreditfonden.
Till motivering av sitt förslag har lantbruksstyrelsen framhållit, att det
allmänna ränteläget sedan tiden för fjolårets riksdagsbeslut angående
räntenedsättning för vissa statliga utlåningsfonder undergått ytterligare
sänkning samt att intet för närvarande syntes tyda på att en omsvängning
härutinnan vore att emotse åtminstone inom den närmaste tiden.
Med hänsyn härtill och då dessutom räntesatserna för statens egen upplåning,
genom vilken bland annat lånefondernas behov av medel täcktes,
under den senaste tiden avsevärt nedgått, har lantbruksstyrelsen ansett
skälig anledning föreligga till att frågan örn ytterligare nedsättning av
räntesatserna för lån ur de statliga fonderna upptoges till omprövning.
Över lantbruksstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
den 5 november 1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av fullmäktige
i riksbanken och den 9 januari 1935 av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Statskontoret har till en början erinrat, att ämbetsverket redan i
ett den 9 november 1933 avgivet utlåtande rörande frågan om utlåningsräntan
för vissa statliga lånefonder förklarat sig icke kunna tillstyrka en
ifrågasatt sänkning till 4 procent, enär en dylik sänkning, därest man
ville fasthålla vid vedertagna principer ifråga örn kapitalinvestering i
fonderna, skulle föranleda ett utbyte i ej oväsentlig omfattning av lånemedel
mot skattemedel, en åtgärd, som emellertid under rådande ekonomiska
förhållanden icke syntes kunna ifrågakomma. Vidare har statskontoret
anfört i huvudsak följande.
Enligt vad statskontoret inhämtat hade medelräntan å av staten upplånat
kapital — med undantag av det i statens järnvägar nedlagda — lör
budgetåret 1933/1934 av riksgäldskontoret beräknats till 4.42 procent. Till
följd av konverteringar av äldre statslån torde denna medelränta under
innevarande budgetår komma att nedgå med en eller annan tiondels procent.
Någon förändring av större betydelse ifråga örn genomsnittsräntan
för statens upplåning hade således icke ägt rum, sedan frågan om räntesänkning
å lån från statens utlåningsfonder utgjorde föremål för prövning
av 1934 års riksdag. Under sådana förhållanden funne sig statskontoret
icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag örn nedsättning från
4 1/2 till 4 procent av räntan å lån från under statskontorets förvaltning
stående statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond,
statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond.
Ämbetsverket ville för övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke
syntes föreligga att under löpande lånetid göra räntan å lån från statens
utlåningsfonder -— vilka lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende
av växlingarna i ränteläget å allmänna lånemarknaden.
Under erinran att av de i lantbruksstyrelsens skrivelse angivna fonderna
endast spannmålskreditfonden stöde under riksbankens förvaltning
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
hava fullmäktige i riksbanken, som ifrågasatt, huruvida icke
statens upplåning för den kortfristiga kreditgivningens behov skulle kunna
erhålla kortfristig karaktär, beträffande spannmålskreditfonden anfört
bland annat följande.
Därest statsmakterna ville avvika från den av riksdagen senast 1934
tillämpade principen, att utlåningsräntan skulle vara lika med medelkostnaden
för statens upplåning hade fullmäktige för sin del intet att
erinra mot att räntan fastställdes till den av lantbruksstyrelsen föreslagna
räntesatsen av 4 procent. Det vore för övrigt sannolikt, att berörda
medelkostnad vid 1934 års utgång torde komma att understiga 4 7*
procent. Förutsättningar för räntesänkningen till 4 procent måste dock
vara att någon åtstramning icke inträdde å penningmarknaden samt att
den risk, som vöre förenad med långivning från spannmålskreditfonden,
icke komme att ökas.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande förklarat
sig vidhålla den ståndpunkt, som av fullmäktige i förevarande avseende
tidigare intagits, nämligen att räntan vid utlåning från statens
lånefonder borde så nära som möjligt ansluta sig till den effektiva medelräntefoten
för statens upplåning. Efter att hava erinrat örn att den
effektiva medelupplåningsräntan å samtliga utestående lånemedel med
undantag av de i statens järnvägar nedlagda för budgetåret 1933/1934 utgjorde
4.42 procent och att nedgången i denna räntefot för innevarande
budgetår ej kunde beräknas till mer än omkring en tiondels procent liava
fullmäktige andragit i huvudsak följande.
Ehuru den av fullmäktige omfattade principen för beräkning av räntefoten
å lån från utlåningsfonderna, vilken princip ur synpunkten av
riksgäldskontorets räntebetalning å statsskulden vore den enda hållbara,
under tider med fallande räntefot kunde synas mindre förmånlig för låntagarna,
måste den dock enligt fullmäktiges mening i längden även för
låntagarna anses vara den mest ändamålsenliga, då genom densamma ernåddes
en utjämning med undvikande av en alltför stor spänning mellan
de olika räntesatserna.
I likhet med bankofullmäktige ansåge riksgäldsfullmäktige det böra
övervägas, huruvida icke kortfristig upplåning borde tillgripas för anskaffande
av medel, som riksgäldskontoret kunde hava att tillhandahålla
allenast på kort tid.
Med den ståndpunkt fullmäktige intoge till frågan örn förutsättningarna
för en räntesänkning å lån från statens lånefonder, funne fullmäktige
någon sänkning av nu gällande räntor å lån från statens mejerilånefond,
spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond,
statens kalkbrukslånefond och spannmålskreditfonden för närvarande
icke böra ifrågakomma.
Vid ärendets anmälande i statsrådet den 1 februari 1935 Ilar chefen
för jordbruksdepartementet anfört följande:
Den vid 1934 års riksdag beslutade sänkningen av räntan å lån från
vissa statens utlåningsfonder ned till 4.5 procent hade motiverats därmed,
att räntefoten å statens upplånade kapital preliminärt beräknades för
I
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 7
budgetåret 1933/1934 uppgå till ej fullt 4.4 procent. Någon anledning att
i princip avvika från den ståndpunkt rörande sambandet mellan räntan
å statens utlånade och upplånade kapital, som berörda beslut innebure,
syntes ej föreligga. På sätt framginge av utredningen i förevarande
ärende komme medelräntan för statens upplåning under nämnda budgetår
att utgöra 4.42 procent, eller ett något högre procenttal, än det av riksdagen
beräknade. Enligt riksgäldsfullmäktiges utlåtande i ärendet kunde
motsvarande räntefot för budgetåret 1934/1935 antagas bliva allenast obetydligt
lägre än den nyss nämnda. Vid angivna förhållanden anslöte departementschefen
sig till den i yttrandena över lantbruksstyrelsens förslag
hävdade uppfattningen, att någon räntesänkning beträffande lån
från ifrågavarande utlåningsfonder under 4.5 procent icke för närvarande
syntes höra ske.
Statskontoret har i sitt yttrande över de inledningsvis angivna motionerna
avstyrkt bifall till desamma under hänvisning till sitt här
ovan berörda utlåtande över lantbruksstyrelsens framställning.
Jämväl fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande över
motionerna hänvisat till sitt ovan omförmälda utlåtande över lantbruksstyrelsens
framställning. Fullmäktige hava i detta sammanhang framhållit,
att det förhållandet, att statens effektiva medelupplåningsränta
trots nuvarande låga ränteläge sjönke så långsamt, berodde på
att de relativt högprocentiga lån, som riksgäldskontoret upptagit under
åren 1927—1933, ej kunde konverteras till en lägre räntesats förrän tio
år förflutit från respektive låns utgivningsdag, sålunda tidigast år 1937.
För att uppehålla det förräntningskrav å 4.5 procent, som vid utgången
av budgetåret 1933/1934 i det närmaste motsvarade medelräntan (4.42 procent)
å i statens utlåningsfonder placerade lånemedel, skulle vid bifall till
motionerna 1:195—218 och II: 356—379 — avseende utom de fonder, som
innefattas i de av utskottet till fullmäktige remitterade motionerna, vattenkraftslånefonden,
hantverkslånefonden, lånefonden för ackordslan och
förlagslån åt hantverkare samt arrendeegnahemslånefonden — enligt
fullmäktiges uppgift bliva nödvändigt dels att vid nya kapitalinvesteringar
i fonderna anvisa en större del därav än för närvarande av skattemedel,
dels ock att med skattemedel ersätta en del av det hittills i fonderna
investerade lånemedelskapitalet. För att åskådliggöra detta hava
fullmäktige låtit utarbeta följande tabell:
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Tabell, utvisande det lånemedelskapital, som skulle behöva ersättas av skattemedel, o
räntefoten för utlåtning från nedannämnda fonder sänkes till 3.5 %.
Utlåningsfond
Statens mejerilånefond...
Egnahemslånefonden......
Vattenkraftslånefonden...
Jordförmedlingslånefonden
........................
Kraftledningslånef onden..
Gödselvårdslånefonden ..
Hemslöjdslånefonden
Väster- och Norrbottens
nybygges- och bostadsförb.
lånefond.........
Kolonisternas kreatursoch
redskapslånefond..
Spannmålslagerhusfonden
.....................
j Lånefonden för inköp av
gasgeneratorer för motordrift
..................
Hantverkslånefonden......
j Lånefonden för ackordslån
och förlagslån åt
hantverkare.
Lånemedel |
- |
Kanta å 4 V* % |
Investerat |
Kanta å 31/» % |
För- räntnings- underskott |
Lånemedel |
||||
3,000,000 |
— |
135,000 |
— |
3,400,000 |
— |
119,000 |
— |
16,000 |
— |
355,555 |
191,456,342 |
12 |
8,615,535 |
40 |
221,816,342 |
12 |
7,763,571 |
97 |
851,963 4 8 |
18,932,520 |
|
9,417,922 |
15 |
423,806 |
50 |
9,417,922 |
15 |
329,627 |
28 |
94,179 22 |
2,092,871 |
|
1,250,899 |
14 |
56,290 |
46 |
1,397,059 |
14 |
48,897 |
07 |
7,393 39 |
164,297 |
|
13,377,005 |
14 |
601,965 |
2 3 |
13,377,005 |
14 |
468,195 |
18 |
133,770 05 |
2,972,667 |
|
1,080,000 |
— |
48,600 |
- |
1,350,000 |
— |
47,250 |
— |
1,350 |
— |
30,000 |
110,546 |
24 |
4,974 |
58 |
110,546 |
24 |
3,869 |
12 |
1,105 |
46 |
24,565 |
115,000 |
— |
5,175 |
— |
125,000 |
— |
4,375 |
— |
800 |
— |
17,777 |
49,034 |
— |
2,206 |
53 |
49,034 |
— |
1,716 |
19 |
490 |
34 |
10,896 |
1,137,000 |
— |
51,165 |
— |
1,407,000 |
— |
49,245 |
— |
1,920 |
— |
42,666 |
200,000 |
— |
9,000 |
_ |
200,000 |
_ |
7,000 |
_ |
2,000 |
44,444 |
|
350,000 |
— |
15,750 |
— |
350,000 |
— |
12,250 |
— |
3,500 |
— |
77,777 |
1,000,000 |
— |
45,000 |
_ |
1,000,000 |
_ |
35,000 |
10,000 |
222,222 |
|222,543,748 v 9 j 10,014,468j i o 253,999,908ji9 8,889,996j8i 1,124,4711 s »124,988,^641
Av de i motionerna omnämnda tjugofyra fonderna skulle enligt tabellen
i tretton erfordras utbyte av lånemedelskapital mot skattemedel. I
fem fonder, utgöra skattemedlen så stor del, att även vid en sänkning av
utlåningsräntan till 3.5 procent förräntningskravet 4.5 procent å lånemedelsandelen
kan uppehållas, i en fond utgöres kapitalet enbart av skattemedel
och i återstående fem fonder fanns den 30 juni 1934 ännu ej något
kapital investerat.
Av tabellen framgår, att vid en sänkning till 3 Va procent av räntefoten
å lån från de i tabellen upptagna fonderna skulle uppkomma ett årligt
förräntningsunderskott av omkring 1,125,000 kronor och att i följd
därav av lånemedelskapitalet i ifrågavarande fonder ett belopp av i runt
tal 25 miljoner kronor skulle vid bifall till motionerna behöva ersättas av
skattemedel.
Fullmäktige hava vidare — med hänsyn till att en sänkning av räntan
å lån från ovannämnda fonder till 3.5 procent med största sannolikhet
skulle medföra krav på enahanda nedsättning av räntan å lån från andra
statens utlåningsfonder — låtit utarbeta följande tabell:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
9
Tabell, utvisande det lånemedelskapital som skulle behöva ersättas av skattemedel, örn
räntefoten för utlåning från nedannämnda fonder sänkes till 3.5 %.
(I motionerna 1:195—218 och 11:356—379 cj upptagna fonder.)
Utlåningsfond
Lånemedelskapital
30/6 1934
kanta å
%
Investerat
kapital
s% 1934
Ränta å
3 7* %
För räntnings underskott -
Lånemedels- j
kapital att
ersättas av
skattemedel
Allmänna järn vägslåne-fonden ..................... |
33,173,523 |
2 0 |
1,492,808 |
54 |
36,943,197 |
69 |
1,293,011 |
92 |
199,796 |
6 2 |
4,439,924 |
89 |
Bibanelånefonden ......... |
8,073,000 |
— |
363,285 |
- |
9,136,400 |
— |
319,774 |
— |
43,511 |
— |
966,911 |
11 |
Lånefonden för tjänste |
2,490,000 |
112,050 |
2,490,000 |
87,150 |
24,900 |
553,333 |
33 |
|||||
Statens bostadslånefond |
66,862,031 |
87 |
3,008,791 |
4 8 |
66,862,031 |
87 |
2,340,171 |
12 |
668,620 |
31 |
14,858,229 |
11 |
Luftfartslånefonden ...... |
1,010,308 |
66 |
45,463 |
89 |
1,010,308 |
66 |
35,360 |
80 |
10,103 |
09 |
224,513 |
11 |
Lånefonden för inköp av |
4,600 |
_ |
207 |
_ |
4,600 |
_ |
161 |
_ |
46 |
_ |
1,022 |
22 |
Spannmålskreditfonden. |
3,500,000 |
— |
157,500 |
— |
3,500,000 |
— |
122,500 |
- |
35,000 |
— |
777,777 |
78 |
Rederilånefonden ......... |
22,599,856 |
01 |
1,016,993 |
52 |
22,599,856 |
01 |
790,994 |
96 |
225,998 |
56 |
5,022,190 |
22 |
Industrilånefonden ...... |
4,947,173 |
57 |
222,622181 |
4,947,173 |
57 |
173.151 iov |
49,471 |
74 |
1,099,372 |
— |
||
142,660,493 |
31 |
6,419,722| 19 147,493,567 |
80 |
5,162,274 si |
1,257,447 82 27,943,273 |
7 7 |
Av de i motionerna ej omnämnda utlåningsfonder, i vilka lånemedel
finnas investerade, skulle enligt tabellen i nio lånemedelskapital behöva
utbytas mot skattemedel. I en fond finnes även vid en räntefot av 3.5 procent
tillräckligt med skattemedel investerade.
Den sist intagna tabellen utvisar, att, örn räntenedsättning till 3.5 procent
bomme till stånd även beträffande andra statens utlåningsfonder
än de i motionerna omnämnda, ett årligt förräntningsunderskott av omkring
1,257,000 kronor skulle uppkomma och att sålunda, utöver ovannämnda
25 miljoner kronor, ytterligare ett belopp av omkring 28 miljoner
kronor lånemedelskapital skulle behöva ersättas av skattemedel.
Härav hava fullmäktige funnit framgå, att vid bibehållande av de vedertagna
principerna i fråga örn kapitalinvestering i statens utlåningsfonder
en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån från dessa
fonder för närvarande ej kunde genomföras utan stora uppoffringar.
Motionerna örn sänkning av räntan å lån från statens fjäderfälånefond utskottet.
ingå som ett led i det i motionerna 1:195—218 och 11:356—379 framställda
förslaget örn sänkning av räntan å lån från sammanlagt 24 olika
utlåningsfonder till 3.5 procent. Som skäl för en sådan allmän räntesänkning
hava motionärerna åberopat, att vid en effektiv inlåningsränta
av 4.43 procent utlåningsräntan sänkts till 4.5 procent samt att nu, när
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
penningar stöde att upplåna hos privata företag till avsevärt lägre ränta,
3—4 procent, tiden syntes vara inne för en ytterligare räntesänkning,
helst det nuvarande ränteläget visade en tendens att snarare sjunka
än stiga. I anledning härav vill utskottet erinra, att den effektiva medelräntan
för statens upplåning, som för hudgetåret 1933/1934 utgjorde
4.42 procent, icke kan beräknas för innevarande budgetår sjunka med mer
än omkring en tiondels procent. Orsaken till att statens effektiva medelupplåningsränta
trots nuvarande låga ränteläge sjunker så långsamt är,
enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt yttrande över motionerna
uppgivit, den, att de relativt högprocentiga lån, som riksgäldskontoret
upptagit under åren 1927—1933, ej kunna konverteras till en lägre
räntesats förrän tio år förflutit från respektive låns utgivningsdag, sålunda
tidigast år 1937. Vid bifall till motionerna 1:195—218 och 11:356
■—379 skulle därför enligt fullmäktiges uppgift bliva nödvändigt dels att
vid nya kapitalinvesteringar i fonderna anvisa en större del därav än för
närvarande av skattemedel, dels ock att med skattemedel ersätta en del
av det hittills i fonderna investerade lånemedelskapitalet. Enligt den å
sid. 8 här ovan återgivna tabellen skulle vid bifall till motionerna av
lånemedelskapitalet i ifrågavarande fonder ett belopp av 24,988,264 kronor
24 öre behöva ersättas av skattemedel. Emellertid skulle ett bifall
till motionerna med största sannolikhet medföra krav på enahanda nedsättning
av räntan även å lån från andra statens utlåningsfonder. För
en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån från såväl de i
motionerna omnämnda som andra statens utlåningsfonder skulle enligt
tabellerna å sid. 8 och 9 ett belopp av (24,988,264:24+27,943,273:77 =)
52,931,538 kronor 1 öre lånemedelskapital behöva ersättas av skattemedel.
Ehuru utskottet delar motionärernas åsikt, att lån från ifrågavarande
fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål, böra vara begärliga för lånesökande,
kan utskottet likväl icke tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande
av en allmän räntesänkning som de nu angivna. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla, att — även örn räntan å statslånen i
och för sig kan förefalla hög — lånen dock kunna vara fördelaktiga på
grund av de särskilda förmåner staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland
annat räntefrihet under två eller flera år från lyftningsdagen för lån ur
flera av de i motionerna omnämnda fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden,
spannmålslagerhusfonden, täckdikningslånefonden och allmänna
nyodlingsfonden.
På nu angivna skäl kan utskottet icke biträda motionärernas förslag örn
sänkning av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Med hänsyn till
att en dylik räntesänkning i och för sig är synnerligen önskvärd förutsätter
utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer denna
fråga och att det rådande låga ränteläget så snart som möjligt utnyttjas
för statens upplåning, varigenom beredes möjlighet för utlåningsräntans
sänkning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 11
Mot Kungl. Maj:ts framställning om anslag till kapitalökning för statens
fjäderfälånefond, har utskottet intet att erinra.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, såsom kapitalökning för statens fjäderfälånefond
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 150,000 kronor;
2) att motionerna 1:206 och 11:369 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
5:o) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden anvisa
för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:205 av herr
Johansson, Johan, m. fl., och 11:370 av herr Wallén rn. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur gödselvårdslånefonden
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas
till motionen 1:195.
över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning
beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.
I fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här
ovan.
Gällande bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den
II juli 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927
och 132/1931 gjorda ändringar. Statslån från fonden tilldelas hushållningssällskap
för att därav utlämna lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder
samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar, som
betingas av en rationell gödselvård (gödselvårdslån). Gödselvårdslån kan
beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord, oberoende av
storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande
brukare, av brukningstidens längd samt må ej beviljas till högre
belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer än 75 procent av den beräknade
kostnaden för anläggningen.
För lånen åtnjutes amorterings- och räntefrihet under två år från lyftningsdagen.
Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall vid utgången
av vart och ett av de därpå följande tio åren dels återbetalas en tiondel
av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter fyra procent
för år å oguldet kapitalbelopp.
Utskottet.
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag
av 300,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande
amorteringar, beräknade till 240,000 kronor, täcka lånebehovet under samma
budgetår.
Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden
från 4 till 3.5 procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, såsom kapitalökning för gödselvårdslånefonden
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 300,000 kronor;
2) att motionerna 1:205 och 11:370 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
6:o) Statens mejerilånefond. Enligt vad departementschefen under
punkten 6 anmält erfordras — då under budgetåret 1935/1936 disponibla
kapitaltillgångar å statens mejerilånefond beräknas kunna täcka under
budgetåret förekommande utlåning — icke någon kapitalanvisning till fonden
för budgetåret 1935/1936.
Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft två inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:195 av
herr Johansson, Johan, m. fl. och 11:356 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur statens mejerilånefond
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
motionen 1:195.
Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning
beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret. I
fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här
ovan.
Utlåningen från fonden är reglerad genom kungörelse den 12 september
1930 (nr 339) med ändringar däri genom kungörelserna nr 125/1931 och
266/1933. Lån från fonden må beviljas ekonomisk förening, som har till
ändamål att driva andelsmejeri och vars flesta medlemmar äro jordbrukare,
antingen för anläggande av mejeri med tillhörande inredning och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
13
utrustning, eller för ombyggnad av mejeri eller för vidtagande i mejeri
av tekniska förbättringar med avseende å inredning, maskinutrustning,
vattenanskaffning, kylanordning eller dylikt. Å lyftat lånebelopp erlägges
ränta efter fyra oell en halv procent örn året från lyftningsdagen.
Lån amorteras från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket
lånet till någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under
den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer under iakttagande,
att amorteringstiden sättes beträffande lån för vidtagande i mejeri
av tekniska förbättringar till högst 10 år och beträffande annat lån
till minst 10, högst 20 år.
Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4.5 till
3.5 procent.
Såsom förut berörts erfordras icke någon kapitalanvisning till fonden
för nästa budgetår.
Vad angår förslaget örn sänkning av räntan å lån från fonden, kan utskottet
på skäl, som under punkt 4 här ovan angivits, icke biträda detta.
Utskottet hemställer förty,
att motionerna 1:195 och 11:356 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
7:o) Spanmnålslagerhusfonden. Under punkt 7 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:210 av herr
Johansson, Johan, m. fl. och II: 365 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur spannmålslagerhusfonden
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas
till motionen 1:195.
Över dessa motioner jämte ett flertal motioner om liknande räntesänkning
beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.
I fråga om yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här
ovan.
Gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden
äro meddelade i kungörelse den 12 september 1930 (nr
342) med däri genom kungörelserna nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar.
3 § stadgar, att ränta å lån för uppförande, inrättande, inköp
eller ombyggnad av lagerhus eller av magasin för torkning av spannmål
utgår först från och med fjärde året efter det kalenderår, under vilket lånet
till någon del första gången lyftats, samt beräknas efter 4 A procent örn
året. Lånet amorteras från och med sjunde året efter det kalenderår, uu
-
Utskottet.
Utskottet.
14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
der vilket lånet till någon del första gången lyftats. Amorteringen jämte
ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en annuitet av tillhopa 7 procent
å lånets ursprungliga belopp. För lån till anskaffande av spannmålstork
bestämmer Kungl. Mait räntefoten, och ränta å dylikt lån skall löpa
från och med dagen efter den, då lånet utlämnats. Sådant lån amorteras
från och med kalenderåret efter det, under vilket låntagaren bekommit
lånet. Kungl. Majit bestämmer i varje särskilt fall den tid, högst 15 år,
inom vilken lånet skall vara till fullo återbetalt, samt de grunder i övrigt,
efter vilka det skall amorteras.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Departementschefen har framhållit, att intresset för ifrågavarande lån
varit och alltjämt är stort samt att med hänsyn till betydelsen av att erforderliga
lagerutrymmen stöde till förfogande det vore angeläget, att
efterfrågan på lån kunde i den utsträckning, som omständigheterna påkallade,
tillgodoses.
Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4.5 till
3.5 procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.
På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,
såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonr
den anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;
2) att motionerna I: 210 och II: 365 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
8:o) Egnahemslånefonden. Under punkt 9 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Majit må för 1936 bevilja statslån
från egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav
14.500.000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter,
med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena
skulle därtill giva anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen
för jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk
större belopp än det sist angivna; dels såsom kapitalökning för egnahemslånefonden
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av
7.700.000 kronor; dels ock medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
15
med av departementschefen angivna riktlinjer under budgetåret 1935/1936
uppskov till ett sammanlagt belopp av 1,000,000 kronor må kunna beviljas
med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1:197 av herr Johansson, Johan, m. fl., och 11:378 av herr Wallén
m. fl., vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur
egnahemslånefonden skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent;
2) 1:25 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och 11:59 av herr
Lindman m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte för utlämnande
av fyllnadslån till egnahemslån till härför kvalificerade sökande
med stor familj enligt i motionerna angivna grunder för budgetåret 1935/
1936 anvisa ett belopp av 600,000 kronor att utgå av lånemedel; samt
3) II: 231 av herr Andersson i Tungelsta, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och
förslag dels angående sådan ändring av bestämmelserna för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten att nybildning av bärkraftiga jordbruksegnahem
underlättas, dels huruvida och på vad sätt egnahemsinnehavare
som oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter må kunna beredas sådan
hjälp att vederbörande kan behålla sitt egnahem.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas i
vad angår under 1) angivna motioner till motionen I: 195 samt i vad angår
under 2) och 3) angivna motioner till dessa.
Av utskottet hava i vederbörlig ordning införskaffats yttranden dels
över motionerna 1:197 och II: 378 jämte ett flertal motioner örn liknande
räntesänkning beträffande andra fonder av statskontoret och fullmäktige
i riksgäldskontoret, dels ock över motionerna 1:25, 11:59 och 11:231 av
statens egnahemsstyrelse.
Gällande bestämmelser för lån från egnahemslånefonden äro intagna i
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr
169/1933 och 124/1934, samt i kungörelsen nämnda dag (nr 218) med regiementariska
föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och
premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr 249/1932 och
170/1933. (Jmf. ock kungörelserna nr 173/1933 och 126/1934 ävensom kungörelsen
nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna nr 178/1929 och 125/1934.)
Låneverksamheten bedrives sålunda, att låneförmedlare (hushållningssällskap,
kommuner samt vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar) ur
fonden erhålla lån (egnahemsstatslån) att av dem användas för utlämnande
av egnahemslån till enskilda. Egnahemsstatslånen kunna användas för
utlämnande av egnahemslån för förvärv av antingen jordbrukslägenhet
(jordbrukslån) eller ock bostadslägenhet (bostadslån). Med avseende å.
återbetalningen dölas statslånen i en amorteringsdel och en stående del,
16
Jordbruksutskottets utlåtande AV 49.
vilken sistnämnda del i regel icke kan av staten uppsägas, förrän amorteringsdelen
tillfullo guldits. Skyldigheten att verkställa amortering å lånen
inträder först vissa år efter lånens utlämnande. Låneförmedlarna ansvara
gentemot staten för lånens förräntning och återbetalning. Egnahemslåntagares
skyldigheter gentemot låneförmedlare äro av samma innebörd
som låneförmedlares gentemot staten.
Beträffande egnahemslåneräntans storlek och lånens återbetalning gälla
olika regler för 1905—1919 års lån, å ena, samt senare lån, å andra sidan.
Lån, som beviljats för år 1919 eller tidigare, förräntas och återbetalas sålunda
:
Räntan utgör 3.6 procent. Lånet delas i två lika delar, en amorteringsdel
och en stående del. Återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen
inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under
vilket lånet från statskontoret utbekommits, och fullgöres å lån för
jordbrukslägenheter med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter
med en annuitet av 7 procent. Lånets stående del skall vara
återbetald inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen
bort fullgöras.
För 1920 och senare års lån fastställdes vid 1934 års riksdag följande —
beträffande 1920—1934 års lån dock endast efter frivillig övergång tillämpliga
— grunder för förräntning och återbetalning:
Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande 2/5 av utbekommet lånebelopp,
och en stående del, utgörande 3/s av samma belopp. Å amorteringsdelen
erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som
utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet
av fem och sex tiondels procent, och vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av sex
och en halv procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet tre och sex
tiondels procent och i senare fallet fyra procent, allt å oguldet kapitalbelopp
av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är
örn statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket
lånet beviljats, samt, då fråga är örn statslån, som utlämnats till beredande
av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter utgången
av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen
börjar, erlägges å statslånets hela belopp endast ränta efter tre och
sex tiondels procent örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av
egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter fyra procent örn året vid
statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.
Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å
statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts,
efter fyra procent örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av
egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter fyra och en halv procent
örn året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.
Årsutlåningen från fonden har för ett vart av kalenderåren 1929—1935
bestämts till 20,000,000 kronor, varav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelnin
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
17
gen de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet
för åren 1932—1935 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill
giva anledning, större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna
finge tagas i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan
förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till
egnahemslånefonden för budgetåret 1934/1935, avseende utlåningen under
1935, anvisade riksdagen 10,000,000 kronor.
I anledning av proposition (nr 140) medgav 1933 års riksdag (skr. nr
149), att under budgetåret 1933/1934 uppskov med erläggande av ränta
och amortering å lån från egnahemslånefonden finge beviljas till ett sammanlagt
belopp av 2,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den
21 april 1933 (nr 173). Jämväl för innevarande budgetår har riksdagen
(skr. nr 120/1934) givit sitt samtycke till beviljande av uppskov till enahanda
belopp som för budgetåret 1933/1934. Enligt kungörelse den 4 maj
1934 (nr 126) angående beviljande under budgetåret 1934/1935 av uppskov
i vissa fall med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden
kan sådant uppskov omfatta ej mindre ränta och amortering
för år 1934 än även till betalning förfallna, ej guldna räntor och amorteringar
för tid dessförinnan, i senare fallet intill så stort belopp, att detta
— tillhopa med sådant belopp, med vars erläggande på grund av tidigare
medgivande uppskov åtnjutes — motsvarar tolv procent av det belopp,
varmed lånet utgått.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar förslag dels att årsutlåningen
från fonden skulle för 1936 fastställas till samma belopp som för ett vart
av kalenderåren 1929—1935, dels att för möjliggörande härav fonden
skulle tillföras ett kapitalökningsanslag av 7,700,000 kronor, dels ock att,
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen angivna
riktlinjer, uppskov med ränta och amortering å lån från fonden skulle under
budgetåret 1935/1936 kunna medgivas till ett sammanlagt belopp av
1.000. 000 kronor mot för ett vart av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935
2.000. 000 kronor.
Departementschefen har beträffande förslaget i sistnämnda avseende
anfört:
»Den under de två senaste åren tillämpado uppskovsanordningen är av
tillfällig karaktär och bör naturligtvis icke bibehållas längre än omständigheterna
nödvändigtvis kräva. Fortfarande torde det ekonomiska läget
emellertid vara sådant, att ett fullständigt upphörande under nästa budgetår
med uppskovsbeviljandet skulle komma att ställa ett stort antal
egnahemslånetagare i en bekymmersam situation. Emellertid anser jag,
att en begränsning kan och bör vidtagas i avseende å det belopp, intill
vilket uppskov får beviljas. Jag tillstyrker, att sagda belopp i överensstämmelse
med vad egnahemsstyrelsen föreslagit bestämmes till 1,000,000
kronor. Under innevarande budgetår gällande uppskovsbostämmelser synas
i övrigt böra under budgetåret 1935/1936 tillämpas i huvudsak oförändrade.
Med hänsyn till att 1934 års riksdag beslutat viss sänkning
av räntesatserna för stående delar av egnahemslån torde dock en motsva
Bihang till riksdagens protokoll 1935. Ut sami. Sr 49—54. 2
18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr ii).
rande nedsättning böra ske jämväl i avseende å räntesatserna för uppskovsbeloppen,
å vilka ränta sålunda bör erläggas elter lyra procent vid
egnahemslån för jordbrukslägenheter och efter fyra och en halv procent
vid egnahemslån för bostadslägenheter. Enligt gällande grunder kan uppskovet
omfatta ränta och amortering för 1934 ävensom restantier till ett
belopp, motsvarande, jämte tidigare erhållet uppskovsbelopp, högst 12 procent
av egnahemslånets ursprungliga belopp. Under nästkommande budgetår
torde uppskovet böra omfatta dels ränta och amortering för år 193o
dels ock restantier i nyss nämnda omfattning.»
Beträffande det i motionerna 1:197 och 11:378 framställda förslaget örn
sänkning av räntan å lån ur fonden till 3.5 procent samt de över dessa
motioner avgivna yttrandena av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret
tillåter sig utskottet att hänvisa till redogörelsen under
punkt 4 här ovan.
Vidkommande motionerna 1: 25, II: 59 och II: 231, av vilka de båda förstnämnda
avse anslag till fyllnadslån till egnahemslån åt härför kvalificerad
sökande med stor familj och den sistnämnda åsyftar utredning angående
vissa åtgärder till främjande av egnahemsverksamheten, har
statens egnahemsstyrelse i sitt inledningsvis berörda yttrande
anfört:
»De för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelserna förutsätta som
regel, att vederbörande låntagare själv kan bidraga med visst kapital för
lägenhetens förvärvande, eventuella bebyggande och iärdigställande samt
jordbruksdriftens igångsättande. Egnahemslån för jordbrukslägenhet
får sålunda ej överstiga 6/e av fastighetens belåningsvärde, vilket belåningsvärde
ofta ur säkerhetssynpunkt av vissa egnahemslåneförmedlare
sättes lägre än den verkliga kostnaden. Lånesökanden bör alltså förfoga
över ett kapital motsvarande minst Ve av belåningsvärdet jämte vad som
åtgår för uppsättande av levande och döda inventarier. Särskilt då fråga
är om något större, bärkraftiga jordbruk, varav en familj skall erhålla
full försörjning, representerar det egna kapitalet ett ganska väsentligt
belopp. I ännu högre grad är detta förhållandet vid nybildning
av jordbruk å obebyggd jord, särskilt i södra och mellersta Sveriges egentliga
jordbruksbygder, där å fastigheten belöper förutom det relativt höga
jordpriset, den i regel dryga och betungande nybyggnadskostnaden, varjämte
dylika på intensiv jordbruksdrilt inriktade jordbruk kräva ett
ganska betydande kapital för anskaffande av kreatur och redskap. Visserligen
äro premielånen ägnade att i någon mån minska kostnadssumman,
men i allt fall kräva egnahemsföretag av nu nämnt slag en avsevärd
egen insats av företagaren. Vid lånerörelsens praktiska utövande
ägnas också stor uppmärksamhet åt frågan örn sökandens egna tillgångar,
och ansökningar örn egnahemslån avslås i regel, då den sökande icke anses
äga erforderliga egna tillgångar. I vissa fall hava dock försök gjorts
att på egnahemslånevägen söka bereda så gott som helt medellösa personer
egna jordbruk. Då i dylika fall frånvaron av eget kapital ofta nödvändiggjort
för sökanden att på ogynnsamma villkor ikläda sig skulder
utöver egnahemslånet, har företaget understundom föranlett besvikelser
för både låntagaren och låneförmedlaren. Å andra sidan saknas ingalunda
exempel på, att även helt obemedlade personer kunnat lyckligt ge
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 19
nomföra egnahemsföretaget tack vare stor sparsamhet, arbetsamhet och
ekonomisk omtanke från såvål låntagarens som hans hustrus sida.
Genom förevarande riksdagsmotioner 1:25 och 11:59 har nu det kravet
vunnit aktualitet, att åtgärder från statens sida borde vidtagas för att
möjliggöra förvärv av eget jordbruk för arbetare på landet såsom torpare,
statare och med dem likställda, vilka på grund av stor försörjningsplikt
icke kunnat hopspara det kapital, som erfordras för erhållande av
egnahemslån. Det har därvid framhållits att för personer med lantarbetarnas
begränsade inkomster ställer det sig, örn barnskaran är stor, ofta
mycket svårt för att icke säga omöjligt att inom rimlig tid hopspara det
kapital, som behöves för förvärvande av jordbruksegnahem.
För egen del vill egnahemsstyrelsen understryka behovet av en anordning
i den riktning motionärerna föreslagit. Vad särskilt angår lantarbetarna,
torde dessa intaga en i ekonomiskt hänseende i viss mån eftersatt
ställning. I många fall torde det för närvarande ej kunna påräknas, att
en lantarbetare, som kanske tidigt bildat familj, förmår höja sig till en
mera oberoende och förbättrad ställning för sig och familjen. Det synes
sålunda vara en angelägenhet av vikt att för berörda arbetarkategorier söka
bereda ökade möjligheter till förvärv av egna jordbruk och därmed försätta
dem i socialt och ekonomiskt gynnsammare livsvillkor. Att åtgärder
i detta syfte äro ägnade att främja en positiv politik i landets befolkningsfråga,
torde vara otvivelaktigt.
Medan styrelsen sålunda är ense med motionärerna i vad angår det i
motionerna uttalade syftet, vill styrelsen i fråga örn sättet för detta syftemåls
ernående göra vissa erinringar.
Den av motionärerna föreslagna formen för en hjälpanordning i nu
ifrågavarande avseende, nämligen fyllnadslån å 1U av lägenhetens värde,
kan fylla avsett behov endast i sådana fall, där låneförmedlaren beviljar
egnahemslån till högsta möjliga belopp eller 5/e av lånevärdet. Erfarenheten
i lånerörelsen har ådagalagt, att låneförmedlarna, som gentemot
staten svara för lånens återbetalning, ur säkerhetssynpunkt merendels
hålla egnahemslånen på en lägre nivå än 5/e av verkliga värdet, i
allt fall är en försiktig lånepolitik förefintlig hos vissa låneförmedlare.
Härtill kommer, att å lägenheter med skogsvärde utöver husbehov skogens
värde i regel icke medräknas vid egnahemslånets tillmätande. Från
denna utgångspunkt vill egnahemsstyrelsen ifrågasätta, huruvida den i
motionerna föreslagna låneformen såsom ovillkorligen begränsad till */a
av lånevärdet är den mest lämpliga. Det torde enligt styrelsens mening
böra övervägas, huruvida icke någon form av räntelria lån utan angivna
begränsning bättre lämpar sig för ändamålet genom den möjlighet, som
öppnas för en smidigare tillämpning.
Behovet av en smidigare tillämpning framträder enligt styrelsens mening
jämväl av annan anledning. En särskild hjälp från statens sida
torde nämligen vara önskvärd och erforderlig även i sådana fall, där en
innehavare av egnahemslån med stor familj på grund av stor försörjningsplikt
befinner sig i ekonomiska svårigheter. Här är det visserligen
ej fråga örn hjälp till erhållande av eget jordbruk utan nödvändig hjälp
till behållande av ett sådant. Styrelsen anser, att man i förebyggande
syfte i särskilda fall borde kunna lämna det avsedda understödet åt
nu åsyftade personer, vilka eljest kunna befaras komma att snart tillhöra
den kategori av jordlösa arbetare, vilka enligt förevarande motioner
äro avsedda att erhålla hjälp. I nu åsyftade fall lämpar sig givetvis
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Utskott et.
icke en låneform, som förutsätter, att egnahemslån utgått med högsta
möjliga belopp eller 6/e av lånevärdet.
I detta sammanhang torde lämpligen till behandling böra upptagas
de frågor, som berörts i den av herr Andersson i Tungelsta väckta, till
egnahemsstyrelsen för yttrande remitterade motionen 11:231 angående
vissa åtgärder till främjande av egnahemsverksamheten.
I förevarande motion framhålles, att för en egnahemslåntagare, som
från grunden nybygger ett jordbruksegnahem, bliva byggnadskostnaderna
så höga, att en låntagare, som startar med små tillgångar, betungas
av allt för stora utgifter, innan vederbörandes ekonomiska ställning hunnit
bliva stabiliserad. Motionären anser, att i dylika fall förmånligare
ränte- och amorteringsvillkor borde medgivas t. ex. under de första tio
åren.
Vidare uttalas i motionen att, då den under de senaste två åren tillämpade
uppskovsanordningen vore av tillfällig karaktär, hjälp i annan form
borde beredas en arbetsam och skötsam egnahemsinnebavare, som utan
eget förvållande kommit i ekonomiska svårigheter.
Motionen utmynnar i hemställan örn utredning och förslag dels angående
sådan ändring av bestämmelserna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,
att nybildning av bärkraftiga jordbruk underlättas,
dels huruvida och på vad sätt egnahemsinnehavare, som oförvållat kommit
i ekonomiska svårigheter, må kunna beredas sådan hjälp, att vederbörande
kan behålla sitt egnahem.
Egnahemsstyrelsen finner i likhet med motionären förevarande spörsmål
förtjänta att göras till föremål för utredning. Därvid torde lämpligen
böra undersökas, huruvida icke en sådan hjälpanordning kan utfinnas,
att den kan tagas i anspråk för såväl de behov, förevarande motion
påvisar, som det ändamål, de i motionerna 1:25 och 11:59 föreslagna
fyllnadslånen vilja tillgodose.»
Egnahemsstyrelsen har tillstyrkt, att ovan berörda i motionerna 1:25,
11:59 och 11:231 framförda frågor upptoges till utredning i ett sammanhang.
Vidare har egnahemsstyrelsen beträffande den i motionen 11:231
utan något direkt yrkande berörda frågan rörande önskemålet av åtgärder
för åstadkommande av en förbättrad jordanskaffning under ökad
kontroll från det allmännas sida anfört:
»Utan att i detta sammanhang närmare ingå på denna fråga vill egnahemsstyrelsen
uttala, att mera målmedvetna strävanden att föra lämplig
och billig jord i marknaden torde vara erforderliga, därest nybildning
av jordbruksegnahem skall komma till stånd i större omfattning än hittills.
Egnahemsstyrelsen vill för sin del sålunda framhålla önskvärdheten
av, att jordanskaffningsfrågan göres till föremål för särskild utredning.
»
Utskottet bär intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag örn årsutlåningens
fastställande till samma belopp som under föregående år och örn
anvisande av 7,70.0,000 kronor såsom kapitalökning för fonden samt örn
uppskov med ränta och amortering å lån från fonden linder nästa budgetår.
I anledning av motionerna 1:197 och 11:378 örn sänkning av räntan å
lån från fonden till 3.5 procent vill utskottet framhålla, att räntan år 1934
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 21
sänkts till 3.6 å 4 procent för jordbrukslån och 4 å 4.5 procent för bostadslån.
Med hänvisning härtill och till vad som anförts under punkt 4 här
ovan avstyrker utskottet dessa motioner.
Vidkommande det i motionerna 1:25 och 11:59 framförda förslaget örn
anvisande av 600,000 kronor för utlämnande av fyllnadslån till härför
kvalificerade egnahemslåntagare med stor familj må erinras, att ett anslag
av denna art icke lämpligen torde kunna, såsom motionärerna tänkt sig, utgå
av lånemedel. Vissa anmärkningar mot utformningen av motionärernas
förslag hava även anförts i statens egnahemsstyrelses här ovan
återgivna yttrande över motionerna. Utskottet kan därför icke tillstyrka,
att anslag för ändamålet beviljas för nästa budgetår. Syftet med
motionerna —• att möjliggöra förvärv av eget jordbruk för skötsamma
lantarbetare och med dem likställda, vilka på grund av stor försörjningsplikt
icke kunnat hopspara nödigt kapital för erhållande av egnahemslån
— är emellertid enligt utskottets åsikt behjärtansvärt. Detsamma
gäller de i motionen 11:231 uttalade önskemålen örn underlättande av
bärkraftiga jordbruksegnahems nybildning och örn hjälp till behållande
av egnahem åt sådana egnahemsinnehavare, som oförvållat kommit i
ekonomiska svårigheter. På grund härav tillstyrker utskottet, att nu
berörda frågor, på sätt egnahemsstyrelsen förordat, upptagas till utredning
i ett sammanhang. Utskottet delar jämväl egnahemsstyrelsens
åsikt, att jordanskaffningsfrågan bör göras till föremål för särskild utredning.
>
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1936 bevilja
statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av
20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter,
med rätt dock för Kungl. Maj:t att, därest
förhållandena skulle därtill giva anledning och i den
mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål
kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk
större belopp än det sist angivna,
2) såsom kapitalökning för egnahemslånefonden anvisa
för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag av
7,700,000 kronor,
3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen angivna riktlinjer under budgetåret
1935/1936 uppskov till ett sammanlagt belopp
av 1,000,000 kronor må kunna beviljas med erläggande
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden;
II)
att motionerna 1:197 och 11:378 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
III) att riksdagen må i anledning av motionerna
1:25, 11:59 och 11:231 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av vad
utskottet här ovan anfört, föranstalta örn utredning
rörande de i motionerna berörda frågorna samt vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen må föranleda.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
9:o) Jordförmedlingsfonden. Under punkt 10 har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen medgiva, dels att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
må under 1936 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av
statens egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad
som utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under
sagda år må överstiga 1,500,000 kronor;
dels ock att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning disponibla
kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån, må under
1936 av Kungl. Maj:t användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,
aktiebolag och föreningar.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, tili utskottet hänvisade motioner, nämligen 1:201 av herr
Johansson, Johan, m. fl. och 11:374 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur jordförmedlingslånefonden
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
motionen 1:195.
Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning
beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.
I fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här
ovan.
De närmare bestämmelser, vilka reglera utlåningen från fonden, återfinnas
dels i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna
grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom
kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934, dels i kungörelsen den 8 juni 1928
(nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten, ändrad genom kungörelserna
nr 178/1929 och 125/1934, dels ock i kungörelsen den 14 juni 1931
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 2d
<nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamliet, ändrad
genom kungörelsen nr 234/1934. Den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten,
som förut begränsats till Norrland och vissa delar av Dalarna
och Värmland, bär genom kungörelsen nr 234/1934 utsträckts att
omfatta rikets samtliga landskommuner.
Jämlikt kungörelsen nr 217/1928 må statslån från jordförmedlingsfonden
utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap för användande,
under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig at . e
eller delvis användas för bildande av egna hem, huvudsakligen för jordbruksändamål,
samt till bestridande av de för fastighetens exploatering
i dylikt syfte förenade kostnader, dels ock såsom förlagslån åt i samma kungörelse
omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande
såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av
nyss nämnd art. Enligt kungörelsen nr 331/1933 äger Kungl. Majit jämväl
tilldela kommun förlagslån till främjande av sådan jordförmedlingaoch
jordanskaffningsverksamhet, som omförmäles i kungörelsen. Å lån
från jordförmedlingsfonden erlägges ränta efter fyra procent örn året.
Vad beträffar storleken av de belopp, som under 1935 få användas för
de ovannämnda båda lånetyperna, må erinras, att 1934 års riksdag medgav,
dels att statens egnahemsstyrelse finge av jordförmedlingsfondens
kapitalbehållning till jordanskaffningslån disponera under 1935 tillhopa
högst så stort belopp, att vad som utestode i beviljade jordanskaffningslån
icke vid något tillfälle under sagda år överstege 1,500,000 kronor, dels
ock att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla kapitaltillgång,
som ej anvisades såsom jordanskaffningslån, finge av Kungl.
Majit under 1935 användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,
aktiebolag och föreningar.
Med bifall till Kungl. Majits proposition nr 267 anvisade vidare 1934
års riksdag (K. skr. nr 341) för budgetåret 1934/1935 såsom kapitalökning
för jordförmedlingsfonden ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Kungl. May.ts framställning avser, att ett motsvarande medgivande,
som på sätt ovan nämnts lämnats Kungl. Majit för 1935, skall lämnas
jämväl beträffande 1936. Någon kapitalökning till fonden för nästa budgetår
har icke ansetts erforderlig.
Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3.5
procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.
På skäl, som angivits under punkt 4 bär ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits
förslag, medgiva
Utskott»
24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
1) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
må under 1936 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap
av statens egnahemsstyrelse disponeras
tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade
jordanskaffningslån icke vid något tillfälle
under sagda år må överstiga 1,500,000 kronor,
2) att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning
disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom
jordanskaffningslån, må under 1936 av Kungl.
Majit användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner,
aktiebolag och föreningar;
II) att motionerna 1:201 och 11:374 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
10:o) Arbetarsmåbrukslånefonden. Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181;..
R. skr. nr 280) beslöts inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden, från vilken
fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed
likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att
bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan
verksamhet. Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland
samt norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för
Kungl. Majit att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar
av riket. I anslutning till riksdagens beslut utfärdades kungörelse den
14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.
Sedan genom beslut av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts
att omfatta hela landet, har härav föranledd ändring i sagda kungörelse
verkställts genom kungörelse den 7 juni 1934 (nr 234).
Såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisade 1933 års riksdag
för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Ä tillläggsstat
till riksstaten för samma budgetår anvisade 1934 års riksdag såsom
kapitalökning för fonden ytterligare ett reservationsanslag av
5,000,000 kronor. För kalenderåret 1935 har 1934 års riksdag medgivit
Kungl. Majit att bevilja statslån från arbetarsmåbrukslånefonden intill
ett belopp av 8,000,000 kronor. I samband härmed har riksdagen såsom kapitalökning
för fonden för budgetåret 1934/1935 anvisat ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor.
Kungl. Maj:ts framställning under punkten 13 innefattar hemställan om
medgivande att, med hänsyn till den stora efterfrågan å ifrågavarande
lån, årsutlåningsbeloppet för 1936 höjes med 2,000,000 kronor till 10,000,000
kronor samt att för tillgodoseende av en utlåning till angivna belopp fonden
anvisas kapitalökning med 5,000,000 kronor.
Utskottet har icke något att erinra mot framställningen och hemställer
förty,
''tikottet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
25
att riksdagen må
1) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1936 bevilja
statslån från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp
av 10,000,000 kronor,
2) såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
C''1-'' . . ■; ■
liro) Täckdikningslånefonden. Under punkt 15 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden för
budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av 980,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen Ii202 av herr
Johansson, Johan, m. fl. och 11:373 av herr Wallén m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta att å lån ur täckdikningslånefonden
skall erläggas en årlig ränta med högst 3.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas
till motionen 1:195.
Över dessa motioner jämte ett flertal motioner örn liknande räntesänkning
beträffande andra fonder har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret. I
fråga örn yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 4 här
ovan.
Täckdikningslånefonden är avsedd för beredande av lån till täckdikningsföretag.
Lånen utlämnas till hushållningssällskap såsom låneförmedlare.
Gällande villkor för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen
den 22 juni 1920 (nr 332) med däri genom kungörelserna nr 358/1921,
239/1922, 84/1930 och 306/1933 gjorda ändringar. Genom kungörelsen den
28 juli 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser örn viss amorteringsfrihet
beträffande lån från täckdikningslånefonden. Lån från fonden
må under tre år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.
Därefter skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande
tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet,
dels ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp.
Jämlikt beslut av 1920 års riksdag (B. skr. nr 346) får ur ifrågavarande
fond beviljas lån intill ett belopp av 2,000,000 kronor årligen. Riksdagen
har senast för budgetåret 1931/1932 anvisat ett anslag av 550,000 kronor
såsom kapitalökning för fonden.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan att för tillgodoseende
Utskottet.
26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
av ett lånebehov för 1935 av oförändrat 2,000,000 kronor fonden skulle tillföras
ett kapitalökningsanslag för nästa budgetår av 980,000 kronor.
Motionerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till
3.5 procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
På skäl, som angivits under punkt 4 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden
anvisa för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 980,000 kronor;
2) att motionerna 1:202 och 11:373 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta
medlen torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
12 :o) Vedeldningslånefonden. Vid 1934 års riksdag (prop. nr 163; R.
skr. nr 241) beslöts inrättande av en lånefond, benämnd vedeldningslånefonden,
som skulle förvaltas av statskontoret och varifrån lån finge, i mån
av tillgång, utlämnas till landsting, kommuner och enskilda för främjande
av utbyte av kokspannor mot vedpannor eller inmontering av förugnar
vid förefintliga värmeanläggningar ävensom för installering av vedpannor
i stället för kokspannor vid nya värmeanläggningar. Såsom kapital
för fonden anvisades för budgetåret 1934/1935 ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor. Kungl. Majit har den 30 juni 1934 utfärdat kungörelse
(nr 433) angående allmänna villkor och bestämmleser för lån från vedeldningslånefonden.
Med hänsyn till att nämnda reservationsanslag torde vara tillfyllest
såsom kapital för fonden även under budgetåret 1935/1936 har anvisande
av ytterligare anslag till fonden för sagda budgetår icke äskats, vilket
utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 29 mars 1935.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
27
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,
Tjällgren, von Stockenström, Fritiof Gustafson och Jacob Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Rödningsberg, Gustafson
i Kasenberg, Liedberg, Andersson i Tungelsta, Pellersson i Rosta, Karlsson i Munkedal
och Osberg.