Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skärpning av straffet
för förseelse mot lagen om hingstbesiktningstvång.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:184 av herr Bengtsson m. fl. samt 11:235
av herr Hagman m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
§ 4 i lagen örn hingstbesiktningstvång måtte erhålla följande lydelse:

»Förseelse mot denna lag straffas med böter från och med tvåhundrafemtio
till och med ettusen kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för sådan förseelse,
densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning därför
utfärdas och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro stadgade.
»

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
av lantbruksstyrelsen.

Jämlikt lagen den 23 december 1914 örn hingstbesiktningstvång äger
Konungen, där förhållandena inom något hushållningssällskaps område
sådant påkalla, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande
landsting, förordna, att hingstbesiktningstvång skall införas inom
hushållningssällskapets område eller viss del därav.

I 2 § av samma lag föreskrives, att inom område, varest hingstbesiktningstvång
införts, hingst icke må, med mindre han uppnått tre års ålder
ävensom prövats vara såsom beskällare inom orten lämplig, vare sig kostnadsfritt
eller mot ersättning användas till betäckning av sto, som tillhör
annan än hästens ägare, och ej heller, därest hingsten äges av två
eller flera personer samfällt, till betäckning av sto, som tillhör någon
av dem enskilt.

4 § i lagen lyder:

»Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till och
med tvåhundra kronor.

tlihnng till riksdagens protokoll 10115. 10 samt. Nr 45 — 47.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottet.

Därest någon under tid, då iian är ställd under tilltal för sådan förseelse,
densamma fortsätter, skall lian för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro stadgade.
»

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande över motionerna anfört:

»Styrelsen kan fullt ut dela den till stöd för ifrågavarande båda motioner
anförda motiveringen. Det är nog tyvärr så, att flerstädes inom
vårt land för betäckning upplåtas hingstar, vilka icke blivit i den ordning
lagen örn bin gstbesiktningstvång föreskriver tillåtna såsom beskällare.
I de fall, då överträdelse härutinnan blir föremål för domstolsbehandling,
torde i regel böterna utdömas till det enligt lagen i dess nuvarande
lydelse fastställda lägsta beloppet d. v. s. 10 kronor. Detta belopp
är icke i ringaste mån ägnat att avskräcka från fortsättande av den
olagliga trafiken, och det synes därför lantbruksstyrelsen välbetänkt, att
de bötesstraff, vilka kunna utdömas enligt lagen om hingstbesiktningstvång,
skärpas i sådan grad, att avsevärd ekonomisk risk kommer att
föreligga vid överträdelse av lagens bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen, att
jordbruksutskottet måtte tillstyrka åtgärder för tillgodoseende av motionernas
syfte.»

Utskottet har inhämtat, att hushållningssällskapens ombud i skrivelse
den 26 september 1934 hemställt, att Kungl. Majit ville för riksdagen
framlägga förslag rörande väsentlig böjning av straffet för förseelse
mot ifrågavarande lag. Berörda framställning är alltjämt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. I likhet med motionärerna och lantbruksstyrelsen
anser utskottet, att de straff, som för närvarande utdömas i fall
av överträdelse av nämnda lag, mången gång äro så låga, att de icke stå
i rimligt förhållande till den förtjänst, ett olagligt begagnande av icke
besiktigade hingstar såsom beskällare lätteligen kan inbringa. En
skärpning av förevarande straffsats synes därför utskottet påkallad.
Härvid torde emellertid böra erinras, att en böjning av straffmaximum
utöver 300 kronors böter måste innebära, att förseelserna skola sonas
med dagsböter. Anlitande av dagsbotssystemet skulle emellertid måhända
medföra, att där överträdelser beginges av mindre välsituerade
personer, dessa komme att ådömas straff, som icke vore väsentligt
kännbarare än de nu stundom tillämpade. I anledning härav och med
hänsyn jämväl till andra föreliggande spörsmål, som böra beaktas, synes
frågan kräva viss utredning. I varje fall anser sig utskottet icke
böra förorda, att riksdagen för sin del, innan Kungl. Majit närmare prövat
frågan, beslutar en ändring i lagen. Däremot finner utskottet goda
skäl föreligga, att riksdagen hos Kungl. Majit begär utredning i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:184 och
11:235 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45. 3

Kungl. Majit ville låta utreda frågan om skärpning
av straffen för överträdelser av lagen den 23 december
1914 örn hingstbesiktningstvång samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.

Stockholm den 21 mars 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,
Tjällgren, von Stockenström, Fritiof Gustafson och Dalberg; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Olsson i Rödningsberg,
Andersson i Löbbo, Liedberg, Pettersson i Rosta, Hagman och Osberg.