Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
1
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till
tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk.
Sedan Kungl. Majit den 30 juni 1934 utfärdat reglemente angående
tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen
(civila tjänstepensionsreglementet), beslöto delegerade för riksdagens verk
den 26 september 1934 tillsätta en kommitté med uppdrag att i huvudsaklig
överensstämmelse med nämnda reglemente verkställa utredning och
till delegerade avgiva förslag till tjänstepensionsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk.
Till ledamöter i kommittén utsågo delegerade expeditionschefen i finansdepartementet
E. A. Westling, tillika ordförande i kommittén, t. f. bankokommissarien
i riksbanken A. G. Linder och revisorn i riksgäldskontoret
S. O. Widlund.
Efter fullgjort uppdrag har kommittén, benämnd pensionskommittén för
riksdagens verk, till delegerade överlämnat ett den 15 februari 1935 dagtecknat
betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för
tjänstemän vid riksdagens verk (tjänstepensionsreglementet för riksdagens
verk). Kommitténs förslag är bilagt detta utlåtande (Bilaga II).
över detta förslag hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket, riksdagens justitieombudsman
och militieombudsman samt lönenämnden för riksdagens
verk.
Med skrivelse den 13 april 1935 hava delegerade för riksdagens verk till
bankoutskottet överlämnat kommitténs betänkande jämte däröver avgivna
yttranden och ett av delegerade upprättat förslag till ändrad lydelse av 18
och 25 §§ i nämnda förslag. Delegerade hava hemställt, att utskottet ville
upptaga detta ärende till behandling och framlägga förslag i ämnet till
1935 års riksdag.
Det av pensionskommittén utarbetade förslaget ansluter sig till det civila
tjänstepensionsreglementet och företer avvikelser endast i den mån så
påkallats av förhållandena inom riksdagens verk. Beträffande innehållet
i kommitténs förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas
i det följande, hänvisa till kommitténs betänkande.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. S sami. Nr 67-
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
Kommitténs förslag har lämnats utan erinran av styrelsen för riksdagsbiblioteket
samt riksdagens justitieombudsman och militieombudsman, i
vad förslaget berör respektive riksdagsbiblioteket samt justitie- och militieombudsmansexpeditionerna.
I övriga yttranden hava mot kommitténs förslag
framförts de erinringar, för vilka bär nedan redogöres.
Pensionsålder.
Enligt nuvarande pensionsbestämmelser för riksdagens verk är pensionsåldern
för manlig tjänsteman vid riksbanken och riksdagens bus 65
år och vid övriga verk 67 år samt för kvinnlig tjänsteman vid samtliga verk
60 år.
Jämlikt kommitténs förslag skulle pensionsåldern bliva lika för män oell
kvinnor i samma befattningar samt utgöra för tjänstemän, tillhörande
lönegraderna 1—12, 60 år och för tjänstemän, tillhörande lönegraderna
13—30, 65 år, dock att för innehavarna av vissa särskilt angivna befattningar
pensionsåldern skulle utgöra 63 år.
En av kommitténs ledamöter, t. f. bankokommissarien Linder, bär på
anförda skäl (se sid. 46 och 47 av betänkandet) yrkat, att för kvinnliga
tjänstemän i riksbanken borde stadgas en pensionsålder av 60 år, oberoende
av den lönegrad till vilken de äro hänförda.
Fullmäktige i riksbanken hava ansett pensionsåldern för riksbankens
kvinnliga tjänstemän böra, oberoende av lönegrad, utgöra 55 år och såsom
motivering härför anfört följande:
»Därest kommitténs förslag antoges, skulle detta innebära, att pensionsåldern
för den icke obetydliga grupp av kvinnliga tjänstemän i riksbanken,
som äro i högre lönegrad än den 12:e höjdes med icke mindre än fem
år. Förslaget innebär således en avvikelse från den ståndpunkt, riksdagen
tidigare intagit i denna fråga.
I riksbanken hava kvinnliga tjänstemän icke använts så länge, att erfarenhet
härifrån kunnat vinnas beträffande pensionsåldern för dessa.
Däremot hava affärsbankerna rik erfarenhet i detta avseende. Reservanten
Linder framhåller, att det stora flertalet banker med stöd av den erfarenhet,
som vunnits i deras affärsmässigt bedrivna rörelse, fastställt ifrågavarande
pensionsålder till 55 år. Enligt fullmäktiges mening bör denna
i bankverksamhet vunna erfarenhet vara normgivande även vad beträffar
riksbankens kvinnliga tjänstemän. Det bör ligga i statens intresse, att
dess företag erhålla en lika effektiv personaluppsättning som enskilda företag.
Önskemålet att åstadkomma enhetlighet inom det statliga löneoch
pensionsväsendet synes icke utgöra ett hinder mot att för riksbanken
fastställa avvikande bestämmelser i nu berörda avseende.»
Bankofullmäktigen Björnsson har i fråga örn pensionsåldern för kvinnliga
befattningshavare biträtt kommitténs förslag.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört, att vad kommittéledamoten
Linder framhållit i fråga örn riksbanken vore tillämpligt jämväl å
Bankoutskottets utlåtande Nr 67. 3
riksgäldskontoret. Fullmäktige funne sålunda önskvärt, att beträffande
även riksgäldskontoret den nuvarande pensionsåldern av 60 år bibekölles
för kvinnliga befattningshavare, oberoende av vilken lönegrad de tillhörde.
Lönenämnden för riksdagens verk har — under erinran att för närvarande
25 kammarskrivarbefattningar i 16:e och 17:e lönegraderna i riksbanken
innehades av kvinnor — givit uttryck åt den uppfattningen, att den nu
gällande pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare i riksbanken och
i riksgäldskontoret vöre väl avvägd. Nämnden kunde därför icke tillstyrka
någon ändring av denna pensionsålder, i varje fall icke i höjande
riktning. Med hänsyn till det penningansvar, som i stor utsträckning
avilade befattningshavarna inom nämnda två verk och då, enligt vad erfarenheten
från den privata bankverksamheten utvisade, de kvinnliga befattningshavarna
i regel icke syntes vid den levnadsålder, varom här vore
fråga, vara lika användbara för här avsedda speciella tjänstgöring som
manliga tjänstemän i samma ålder, ville det synas lönenämnden befogat,
att en lägre pensionsålder fastställdes för de förra än för de senare.
Lönenämnden förordade därför, att den nuvarande pensionsåldern av 60
år bibehölles för kvinnliga befattningshavare inom riksbanken och riksgäldskontoret,
oberoende av vilken lönegrad de tillhörde. En undantagsbestämmelse
härom syntes böra införas i reglementet. Att utsträcka undantagsregeln
till att omfatta jämväl befattningshavare i högre lönegrad
än den 12:e vid riksdagens övriga verk syntes däremot ej vara erforderligt.
Lönenämndens ordförande, bankofullmäktigen Amnér, har i nämnden uttalat
sig för att pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän i riksbanken och
i riksgäldskontoret bleve fastställd i överensstämmelse med vad fullmäktige
i riksbanken förordat.
Delegerade för riksdagens verk hava med hänsyn till arbetets art särskilt
inom riksbanken och riksgäldskontoret funnit en nedsättning i den av
kommittén föreslagna pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän önskvärd,
dock endast i den mån att pensionsåldern för sådana tjänstemän i lönegraderna
13—30 nedsattes till den för närvarande gällande eller 60 år. Något
undantag för övriga riksdagens verk från den av delegerade sålunda förordade
pensionsåldern syntes delegerade ej erforderligt. I enlighet härmed
hava delegerade ifrågasatt, att 18 § i reglementsförslaget erliölle följande
lydelse:
»18 §.
För manlig tjänsteman inträder, där ej för viss befattning annan pensionsålder
angives i den såsom bilaga A till detta reglemente fogade åldersförteckningen,
pensionsåldern, om han tillhör lönegraderna 1—12, vid utgången
av den månad, under vilken han uppnår 60 år, och örn han tillhör
lönegraderna 13—30 vid utgången av den månad, under vilken han uppnår
65 år.
För kvinnlig tjänsteman inträder pensionsåldern med utgången av den
månad, under vilken hon fyller 60 år.»
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
En av delegerade, baukofullmäktigen Björnsson, har i anslutning till den
ståndpunkt, han intagit vid ärendets behandling inom fullmäktige i riksbanken
biträtt kommitténs förslag beträffande pensionsåldern för kvinnliga
tjänstemän.
Bestämmelser angående sjukpension.
I 15 § 1 mom. av reglementsförslaget äro intagna samma bestämmelser
angående sjukpension, som återfinnas i § 16 av det civila tjänstepensionsreglementet.
Enligt dessa bestämmelser skall sjukpension utgå med lägst
75 procent av hel pension, dock att pensionen ej må överstiga den ålderspension,
som skulle hava tillkommit tjänstemannan, därest han med oförändrat
pensionsunderlag kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.
Nu gällande pensionsbestämmelser för riksdagens verk innefatta
emellertid möjlighet till beviljande av högre pension vid entledigande på
grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, i det att pensionen kan, oavsett
antalet tjänstår, fastställas till ett belopp, motsvarande hela pensionsunderlaget.
Då riksbankens direktion framhållit önskvärdheten av att berörda
möjlighet bibehölles oförändrad och riksgäldskontorets ledning uttalat,
att anledning till skiljaktighet mellan riksbanken och riksgäldskontoret
i förevarande hänseende icke förelåge, har kommittén, örn än
med tvekan, förklarat sig ej vilja motsätta sig den önskan, som sålunda uttalats,
och har i överensstämmelse därmed under 15 § 2 mom. införts en
bestämmelse att delegerade för riksdagens verk må åt tjänsteman i riksbanken
eller i riksgäldskontoret, när särskilda skäl därtill äro, bevilja
sjukpension med högre belopp än enligt 1 morn., dock högst med belopp,
motsvarande det för tjänsten gällande pensionsunderlaget.
Kommitténs ordförande, expeditionschefen Westling, har på anförda
skäl (se sid. 46 i betänkandet) förklarat sig ej kunna biträda berörda i 15 §
2 mom. intagna förslag.
Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt
de av kommitténs majoritet föreslagna bestämmelserna i § 15
mom. 2.
Bankofullmäktigen Björnsson har anslutit sig till den av Westling uttalade
uppfattningen.
Lönenämnden för riksdagens verk har, under framhållande att den av
kommittén föreslagna undantagsregeln skulle komma att få en mycket begränsad
räckvidd, icke funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka, att
en från civilförvaltningens pensionsreglemente avvikande regel fastställdes
beträffande vissa av riksdagens verk. Enligt nämndens uppfattning
skulle en sådan regel kunna komma att medföra krav från befattningshavare
i andra verk att få en liknande förmån i fråga örn sjukpensionens
beräknande.
Tre av lönenämndens ledamöter, nämligen bankofullmäktigen Amnér,
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
5
bankokommissarie]! Bertil och bankvaktmästaren Wallenborg, hava förordat
kommitténs förslag beträffande reglerna för sjukpension.
Delegerade för riksdagens verk hava, utan avseende å de av lönenämnden
gjorda erinringarna, funnit den föreslagna bestämmelsen i 15 § 2 mom.
böra, med hänsyn särskilt till förhållandena i riksbanken, bibehållas.
En av delegerade, bankofullmäktigen Björnsson, har i anslutning till den
ståndpunkt, han intagit vid ärendets behandling inom fullmäktige i riksbanken,
biträtt det av Westling framställda förslaget.
Bestämmelser örn pension för förordnandetjänstemän m. fl.
Tredje kapitlet av reglementsförslaget avser ordinarie tjänstemän, som
tillsättas genom förordnande på viss tid, och ledamöter i riksbankens direktion.
Med nämnda ordinarie tjänstemän åsyftas verkställande styrelseledamöter
vid riksbankens avdelningskontor. Kommitténs förslag
innebär, att för ifrågavarande befattningshavares pensionering skulle
gälla samma regler, som inom statsförvaltningen tillämpas i fråga örn
tjänstemän, tillsatta genom förordnande på viss tid. Kommittén har förutsatt,
att, därest inom riksdagens verk inrättades ytterligare befattningar,
som skola tillsättas genom förordnande på viss tid, jämväl dessa befattningar
skulle få sina pensionsförhållanden reglerade i enlighet med
bestämmelserna i nämnda kapitel.
En av kommitténs ledamöter, t. f. bankokommissarien Linder, har inom
kommittén uttalat sig för att för verkställande styrelseledamot vid riksbankens
avdelningskontor borde gälla enahanda pensionsbestämmelser
som för tjänstemän i 30:e lönegraden.
I anslutning härtill hava fullmäktige i riksbanken erinrat, att fullmäktige
i skrivelse till bankoutskottet framlagt förslag örn inrättandet av vissa
direktionsavdelningar, vilkas föreståndare skulle tillsättas såsom ordinarie
tjänstemän genom förordnande på viss tid. Vidare komme fullmäktige
att föreslå, att föreståndarna för riksbankens sedeltryckeri och bankens
pappersbruk tillsattes på enahanda sätt. Samtliga dessa föreståndare
borde således enligt förslaget falla under tredje kapitlet i pensionsreglementet.
I avseende å kommitténs förslag till pensionsbestämmelser för förordnandetjänstemännen
hava fullmäktige anfört följande:
»Kommitténs förslag innebär, i överensstämmelse med vad stadgas i civila
tjänstepensionsreglementet, att ordinarie tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande på viss tid, tillförsäkras rätt till pension, oberoende av
levnadsålder och efter en jämförelsevis kort tjänstetid. Genom en sådan
anordning av pensioneringen torde ökade möjligheter vinnas att såsom
dylik tjänsteman förvärva person, som icke är i riksbankens tjänst. I
likhet med kommittén anse fullmäktige, att nämnda pensioneringsform
bör ifrågakomma öven för riksbankens vidkommande, nämligen dels för
tjänsterna såsom ledamöter av riksbankens direktion, dels ock för ovanberörda
förordnandetjänster. Det torde nämligen icke få anses uteslutet,
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
att det kan befinnas lämpligt att utse annan person än tjänsteman i riksbanken
till föreståndare för direktionsavdelning, och detta torde givetvis
regel beträffande föreståndarna för riksbankens fabriksföretag.
r ör närvarande gälla för de verkställande styrelseledamöterna enahanda
pensionsbestämmelser som för riksbankens övriga ordinarie tjänsteman
ra olägenheter av de tillämpade pensionsbestämmelserna hava
hittills icke förmärkts. Detta sammanhänger därmed, att, i varje fall
under de senaste decennierna, till verkställande styrelseledamot alltid utsetts
tjänsteman i banken. Med få undantag hava verkställande styrelseledamoterna
fått sitt förordnande förnyat intill uppnådd pensionsålder.
Aar så icke skett, har tjänstemannen ifråga återgått till annan tjänst i
nksbanken. I ett fall har han omedelbart avgått med pension, vilken sattes
lika med pension för verkställande styrelseledamot.
Med hänsyn till den stora personal, varöver riksbanken förfogar, lär
även i framtiden såsom regel verkställande styrelseledamot kunna utses
inom tjänstemännens krets. Det är möjligt, att även vid förordnande av
föreståndare för direktionsavdelning samma regel skall bliva gällande.
För tjänstemän i riksbanken, som förordnas till verkställande styrelseledamot
eller till dylik föreståndare, finnes emellertid enligt fullmäktiges
mening icke anledning att tillämpa de pensionsbestämmelser. som kommittén
föreslagit för förordnandetjänstemän. Dessa bestämmelser skulle
medföra bland annat, att dylik tjänsteman trots tjänstgöring i riksbanken
under ett tjugu- eller trettiotal år icke skulle komma i åtnjutande av
hel pension såsom styrelseledamot eller föreståndare för direktionsavdelning
förrän efter tolv års tjänstgöring såsom sådan. Å andra sidan skulle
lian erhålla rätt att lämna riksbankens tjänst med hel pension efter en
period av tolv år. En riksbankstjänsteman, som vid 40 års ålder erhölle
tjänst av ifrågavarande slag, skulle således vid 52 års ålder kunna lämna
bankens tjänst med en pension av 7,000 kronor. Detta synes icke vara tillfredsställande
ur bankens synpunkt.
Emellertid anse fullmäktige det vara av betydelse, att för riksbanken
beredes obeskuren möjlighet att såsom verkställande styrelseledamot
eller föreståndare för direktionsavdelning förordna även annan än tjänsteman
i riksbanken. Med hänsyn härtill böra pensionsbestämmelserna för
nämnda befattningshavare örn möjligt fastställas så, att de icke försvåra
en sådan rekrytering.
På grund av nu berörda omständigheter hava fullmäktige kommit till
den uppfattningen, att för verkställande styrelseledamöter och föreståndare
för direktionsavdelning böra gälla olika pensionsbestämmelser, allt
eftersom till sådan funktion förordnas tjänsteman i riksbanken eller annan
person.»
Enligt fullmäktiges förmenande borde därför de av kommittén föreslagna
bestämmelserna ändras så, att de erhölle följande innebörd. Därest
till verkställande styrelseledamot eller föreståndare för direktionsavdelning
förordnades tjänsteman i riksbanken, borde för den sålunda förordnade
gälla enahanda bestämmelser som för ordinarie tjänstemän som tillsattes
genom fullmakt eller konstitutorial. Därest åter den förordnade
icke vore tjänsteman i riksbanken, borde för honom gälla de av kommittén
föreslagna bestämmelserna för ordinarie tjänstemän som tillsattes
genom förordnande på viss tid. I enlighet härmed hava fullmäktige fram
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 67. 7
lagt förslag till ändrad lydelse av reglementet för att tillgodose nu berörda
önskemål.
Beträffande ledamot av riksbankens direktion bär i tredje kapitlet i kommitténs
förslag under 25 § införts en bestämmelse, att pension ej må utgå
till direktionsledamot, som frånträtt sin befattning på grund av bestämmelse
i 30 § eller 31 § första stycket lagen för Sveriges riksbank. Härmed
åsyftas vissa diskvalifikationsgrunder för fullmäktig och vice riksbankschef.
Enligt detta förslag skulle den direktionsledamot förlora sin
pensionsrätt, som frånträdde sin befattning för att bliva ledamot av
statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret. Detsamma skulle gälla för
direktionsledamot, som upphörde att vara svensk medborgare, som försattes
under förmynderskap eller i konkurstillstånd, som förklarades
ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas, som på grund av honom ådömd
straffpåföljd icke finge utöva allmän befattning, även för den händelse
domen ännu icke vunnit laga kraft, eller som förklarades ovärdig att föra
annans talan inför rätta.
I anledning av kommitténs förenämnda förslag, hava fullmäktige i riksbanken
uttalat, att, även örn nämnda förhållanden ansåges böra utgöra hinder
för ledamotskap av fullmäktige, de icke syntes böra medföra, att rätt
till intjänt pension genom desamma förverkades. I avseende härå hava fullmäktige
erinrat, att i civila tjänstepensionsreglementet intagits en bestämmelse
av innebörd, bland annat, att, örn justitieråd eller regeringsråd avgått
från sin tjänst för utövande av statsrådsämbete, det skall så länge
han innehade sådan befattning, i pensionshänseende så anses, som örn han
alltjämt kvarstode i sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Fullmäktige
hava vidare hänvisat till 5 § i förevarande reglementsförslag,
vari bestämmelser funnes införda örn påföljd ur pensionssynpunkt, när
tjänsteman bleve dömd till avsättning m. m. Dessa bestämmelser skulle
enligt förslaget gälla jämväl för direktionsledamöterna. Då anledning
ej syntes förefinnas att införa strängare bestämmelser för dessa, ansåge
fullmäktige, att nu berörda bestämmelse i 25 § av reglementsförslaget
borde uteslutas.
Slutligen hava fullmäktige i riksbanken gjort följande uttalanden beträffande
pensionsbestämmelserna för de till tredje kapitlet hänförliga
befattningshavarna:
»Därest fullmäktiges ovanberörda förslag örn inrättandet av ordinarie
tjänster såsom föreståndare för direktionsavdelning samt för sedeltryckeriet
och pappersbruket bifallas, föranledes härav en komplettering av den
i 26 § införda uppräkningen.
Enligt fullmäktiges förslag skulle föreståndare för direktionsavdelning
i lönehänseende likställas med verkställande styrelsledamot vid annat kontor
än kontoret i Göteborg eller i Malmö. Samma likställighet borde lämpligen
genomföras beträffande pensioneringen. För ifrågavarande föreståndare
skulle således fastställas ett pensionsuuderlag av 7,000 kronor med
ett pensionsavdrag för år av 420 kronor.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
Enligt vad fullmäktige komma att föreslå, skulle föreståndarna för sedeltryckeriet
och för pappersbruket bibehållas vid ungefär nuvarande löneförmåner.
Härvid skulle för den förstnämnde fastställas en lön, varå
dyrtidstillägg skulle utgå, och för den sistnämnde omräkning ske av nuvarande
naturaförmåner. Löneförmånerna bleve därefter för föreståndaren
för sedeltryckeriet 17,000 kronor och för föreståndaren för pappersbruket
14,000 kronor.1 Dessa befattningshavare hava icke för närvarande rätt till
pension. Fullmäktige anse icke, att de löneförmåner, som för närvarande
utgå till dessa befattningshavare, böra undergå någon minskning. Å
andra sidan synes icke påkallat att fastställa pensionsunderlag till sådana
belopp, som enligt vedertagen praxis svara mot löneförmånerna. I
likhet, med vad som skulle gälla för övriga föreståndaretjänster i riksbanken,
tillsatta genom förordnande, synes det lämpligt, att pensionsunderlagen
för båda nu ifrågavarande befattningar fastställas till 7,000 kronor.
Därest det framgent skulle visa sig, att dessa pensionsbelopp vore för
låga, hava fullmäktige möjlighet att återkomma till utskottet med framställning
örn förhöjning. Mot nämnda pensionsunderlag skulle svara ett
pensionsavdrag för år av 420 kronor.
Beträffande sedeltryckeriet och pappersbruket komma fullmäktige vidare
att föreslå, att övriga tjänstemän därstädes inordnas såsom extra
ordinarie tjänstemän. Särskilda pensionsbestämmelser för dessa torde
därför icke. erfordras annat än med hänsyn till gällande förhållanden beträffande
livränta för vissa tjänstemän vid tryckeriet.
Beträffande såväl direktionsledamot som tjänsteman, för vilken bestämmelserna,
i 3 kap. av det föreslagna reglementet skulle äga tillämpning, vilja
fullmäktige hemställa, att delegerade ville taga under övervägande införandet
av en bestämmelse, varigenom möjlighet kunde beredas direktionsledamot
eller dylik tjänsteman att vid frivillig avgång från tjänsten erhålla
gottgörelse för de pensionsavdrag han fått vidkännas.
För tjänstemännen vid sedeltryckeriet och pappersbruket torde kunna
uppstå fråga att få tillgodoräkna såsom tjänsteår den tjänstetid, som förflutit
innan reglementet träder i kraft. Jämlikt 2 § 2 mom. reglementsförslaget
lärer sådant medgivande kunna lämnas av delegerade.»
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava förutsatt, att, därest det av fullmäktige
i skrivelse till bankoutskottet den 18 januari 1935 framlagda förslaget
örn inrättande av en befattning såsom riksgäldsdirektör bifölles av
riksdagen, erforderliga kompletteringar gjordes i tredje kapitlet av reglementsförslaget.
Lönenämnden för riksdagens verk har lämnat kommitténs förslag i nu
förevarande del utan erinran.
Tre ledamöter av nämnden, nämligen bankofullmäktigen Amnér, bankokommissarien
Bertil och bankvaktmästaren Wallenborg, hava emellertid
framlagt följande förslag till ordnandet av pensionsfrågan för verkställande
styrelseledamöter vid riksbankens avdelningskontor:
»För vår del vilja vi tillstyrka, att för verkställande styrelseledamöter
vid riksbankens avdelningskontor, vilka av kommittén under tredje
1 Sedermera föreslogo fullmäktige i skrivelse till utskottet den 18 april 1935 arvoden å
respektive 15,000 kronor och 12,000 kronor med personliga lönetillägg å 2,000 kronor till
vardera av de nuvarande innehavarna av befattningarna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
9
kapitlet hänförts till ''Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
förordnande på viss tid’, skola gälla enahanda bestämmelser som för ordinarie
tjänstemän i 30:e lönegraden. Man får icke förbise, att verkställande
styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor utväljas
bland de äldre och dugligaste tjänstemännen i riksbanken, vilka redan
vid tillträdet av sina förordnanden innehava en betydande tjänstålder.
För närvarande hänföras de verkställande styrelseledamöterna i pensionsbänseende
till 28:e respektive 30:e lönegraden och kunna, därest de
innehava föreskrivna tjänst- och levnadsår, erhålla full pension, även örn
de endast en kortare tid innehaft sina förordnanden. Att för dessa befattingshavare
förknippa rätten till hel pension med föreskrift örn minst
12 års förordnande å befattningen och utan bestämmelse örn viss pensionsålder
synes oss icke lämpligt, ej heller i vissa fall rättvist. Vi anse
därför, att samma bestämmelser böra gälla för ifrågavarande befattningshavare
som för övriga ordinarie tjänstemän. Det enklaste sättet att formulera
bestämmelserna härom synes oss vara att låta desamma för de
verkställande styrelseledamöternas del utgå ur 3:e kap. 26 § och i stället
inflyta i 2:a kap. 22 §.»
På de skäl, som av fullmäktige i riksbanken anförts, hava delegerade
för riksdagens verk ansett bestämmelserna under tredje kapitlet i pensionsförslaget
ej böra vinna tillämpning, när tjänsteman i riksbanken förordnas
till verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdelningskontor.
För sådan tjänsteman borde i stället tillämpas bestämmelserna i 2:a
kapitlet av reglementsförslaget, varvid tjänsteman borde likställas med
befattningshavare i 30 :e lönegraden. Delegerade hava i sådant avseende
föreslagit, att 25 § i reglementsförslaget borde erhålla följande lydelse:
»25 §.
Bestämmelserna i 23 och 24 §§ skola gälla jämväl beträffande ledamot
i riksbankens direktion.
När till verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdelningskontor
förordnas tjänsteman i riksbanken, skola för denne tillämpas bestämmelserna
i 2 kap. av detta reglemente, varvid sådan befattningshavare
skall anses likställd med tjänsteman i 30:e lönegraden.»
Delegerade hava framhållit, att, därest beslut fattades örn inrättande av
nya befattningar vid riksdagens verk, vilka skola tillsättas genom förordnande
på viss tid, detta borde iakttagas i 25 och 26 §§ med angivande av
pensionsunderlag och pensionsavdrag.
Såsom framgår av delegerades ovan intagna förslag till avfattning av
25 §, hava delegerade anslutit sig till fullmäktiges i riksbanken förslag
örn uteslutande av den i denna paragraf av reglementsförslaget införda föreskriften,
att pension ej må utgå till direktionsledamot, som frånträtt sin
befattning på grund av bestämmelse i 30 § eller 31 § första stycket lagen
för Sveriges riksbank.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ifrågasatt, huruvida ej med hänsyn
till den betydande ökning i delegerades arbetsbörda, som komme att
inträda därest reglementsförslaget antoges av riksdagen, det ej vore skä
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
Utskottet.
ligt att bereda delegerade någon ersättning för deras arbete. Denna fråga
Ilar synts delegerade ej i förevarande ordning böra föranleda något yttrande
från delegerades sida.
De nu gällande bestämmelserna i fråga örn rätt till pension för ordinarie
tjänstemän vid riksdagens verk, vilka antogos av 1921 års riksdag samtidigt
med nytt avlöningsreglemente för befattningshavare vid verken,
betraktades vid sin tillkomst såsom endast provisoriska och avsedda att
ersättas med nya bestämmelser i nära anslutning till den civila pensionslagen,
så snart denna blivit omarbetad. Mellan det nya civila tjänstepensionsreglementet,
som utfärdades den 30 juni 1934 och träder i kraft den
1 juli 1935, och de provisoriska pensionsbestämmelserna för riksdagens verk
förefinnas betydande skiljaktigheter och sistnämnda bestämmelser måste
anses såväl föråldrade som i andra avseenden bristfälliga. Enligt utskottets
mening böra pensionsförhållandena för befattningshavarna vid riksdagens
verk ordnas i nära överensstämmelse med de grunder, på vilka det
civila tjänstepensionsreglementet är uppbyggt. Det av riksdagens pensionskommitté
i sådant syfte framlagda förslaget avviker från det civila
tjänstepensionsreglementet endast i den mån så funnits påkallat av de
särskilda förhållanden, som råda inom riksdagens verk. Kommitténs förslag
har i huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna, lönenämnden
för riksdagens verk och delegerade för samma verk, örn än på
vissa punkter delade meningar uttalats rörande behovet för nämnda verk
av vissa föreslagna bestämmelser, som skilja sig från vad som gäller
inom statsförvaltningen i övrigt. Även utskottet har funnit sig kunna i
allt väsentligt tillstyrka bifall till det föreliggande förslaget.
Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet ansett sig kunna här nedan
inskränka sig till att närmare beröra de bestämmelser i det föreliggande
kommittéförslaget, beträffande vilka utskottet funnit skäl föreslå
ändring. Såsom framgår av det följande äro utskottets ändringsförslag
till stor del betingade dels av innevarande års riksdags beslut örn inrättande
av en befattning såsom riksgäldsdirektör, dels ock av det av utskottet
i utlåtande nr 65 tillstyrkta förslaget angående omorganisation av riksbanken.
Utskottet upptager i den följande detaljbehandlingen sina ändringsförslag
i paragrafordning.
1 §. Sedan innevarande års riksdag beslutit, att för riksgäldsdirektören
skola tillämpas enahanda bestämmelser i fråga örn pension, som gälla för
förste deputeraden i riksbanken, har utskottet under 1 mom. b) av förevarande
paragraf, vilket moment enligt kommitténs förslag avser ledamot
av riksbankens direktion, upptagit jämväl riksgäldsdirektören.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att utskottet i förenämnda utlåtande
nr 65 tillstyrkt sådan ändring av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk, att detsamma skall omfatta jämväl
befattningarna såsom föreståndare för direktionsavdelning i riksbanken,
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
11
föreståndare för riksbankens sedeltryckeri och förvaltare vid riksbankens
pappersbruk. Därest detta förslag bifalles av riksdagen, skulle berörda
tjänstemän erhålla pensionsrätt enligt pensionsreglementet. I nyssnämnda
utlåtande har utskottet vidare uttalat önskvärdheten av att de av delegerade
för riksdagens verk utfärdade avlöningsbestämmelserna för ickeordinarie
befattningshavare vid nämnda verk bleve tillämpliga på de
extra ordinarie tjänstemännen vid sedeltryckeriet och pappersbruket. Därigenom
skulle jämväl denna personalgrupp få sina pensionsförhållanden
ordnade i enlighet med bestämmelserna i reglementet. I likhet med kommittén
anser utskottet sig kunna förutsätta, att delegerade upptaga frågan
örn en revision av gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
personal vid riksdagens verk i anslutning till motsvarande bestämmelser
inom statsförvaltningen i övrigt. Vid denna revision torde böra beaktas
frågan, i vad mån särskilda föreskrifter utöver de generella erfordras för
nyssnämnda personal vid sedeltryckeriet och pappersbruket.
7 §. Ur 1 mom. av denna paragraf har utskottet uteslutit det av kommittén
införda tillägget, att prövning av frågan örn rätt till pension i fall,
som avses i 15 § 2 morn., nämligen då fråga är örn förhöjd sjukpension, ankommer
på delegerade för riksdagens verk. I samband med behandlingen
av 15 § här nedan föreslår utskottet, att sistnämnda moment skall utgå ur
förslaget. — Under 1 mom. b) har upptagits riksgäldsdirektören.
10 §. I denna paragraf stadgas, att för varje räkenskapsår skall enligt
de närmare föreskrifter, som meddelas av delegerade för riksdagens verk,
fonderas vad som motsvarar den överslagsvis beräknade summan av pensionsavdragen
å tjänstemännens avlöning. Kommittén har förutsatt, att
för överförande till respektive pensionsfond av tjänstemännens bidrag till
pensioneringskostnaderna skulle i riksbankens stat uppföras en särskild
anslagspost samt för övriga riksdagens verk å riksstaten upptagas ett särskilt
avsättningsanslag under huvudtiteln riksdagen och dess verk m. m.
Utskottet kommer framdeles att framlägga förslag till härav betingade
ändringar i riksbankens avlöningsstat och i anslagsberäkningen beträffande
nämnda huvudtitel. Beräkningen av de belopp, som under nästkommande
budgetår skola överföras till pensionsfonderna, kommer härvid att
ske med tillämpning i huvudsak av de regler, som legat till grund för motsvarande
beräkningar inom allmänna civilförvaltningen för samma budgetår.
15 §. I likhet med lönenämnden finner utskottet icke tillräckliga skäl
föreligga för införande av den utav kommitténs majoritet förordade särskilda
regeln under 2 mom. av denna paragraf, avseende förhöjd sjukpension
i vissa fall. Utskottet har därför i sitt förslag till reglemente uteslutit
nämnda moment.
18 §. Delegerade hava föreslagit, att den nuvarande pensionsåldern för
kvinnlig tjänsteman av GO år skall bibehållas. Under hänvisning till den
motivering, som av delegerade anförts för detta förslag, får utskottet bi
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
träda detsamma. I enlighet härmed har utskottet i sitt reglementsförslag
givit 18 § den lydelse, delegerade föreslagit.
3 kap. Rubriken till detta kapitel har med hänsyn till att detsamma
jämväl skulle omfatta riksgäldsdirektören ändrats.
24 §. Utskottet delar kommitténs uppfattning därom, att vid ett nyordnande
av pensionsväsendet för riksdagens verk enligt de principer, som
fastställts beträffande civilförvaltningens pensionsväsen, böra för tjänstemän,
som tillsättas genom förordnande på viss tid, gälla samma
pensionsvillkor, som innefattas i 8 kap. civila tjänstepensionsreglementet.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka det från
nämnda villkor avvikande förslag, som framställts av fullmäktige i riksbanken
och delegerade för riksdagens verk. Utskottet har emellertid funnit
sig böra såtillvida beakta syftet med förslaget, att utskottet förordar,
att antalet tjänstår för ernående av full pension såsom verkställande styrelseledamot
fastställes till tio i stället för tolv, som tillämpas för förordnandetjänstemän
inom civilförvaltningen och som av utskottet föreslås
skola gälla för övriga till kap. 3 hänförliga befattningshavare. Ett sådant
avsteg från eljest gällande regler synes kunna väl motiveras med
hänsyn till att enligt vad erfarenheten utvisat förordnande som verkställande
styrelseledamot ofta meddelas vid så hög levnadsålder, att tjänstemannen
icke före uppnående av 65 år, vid vilken levnadsålder förnyande
av förordnande icke plägar ske, hinner intjäna tolv tjänstår i befattningen.
Utskottet har i sitt reglementsförslag vidtagit härav betingade ändringar
i 24 § 1 och 2 mom.
25 §. Denna paragraf har kompletterats med intagande av befattningen
såsom riksgäldsdirektör.
Beträffande pensionsrätten för ledamot i riksbankens direktion har kommittén
ansett den begränsningen böra stadgas, att pension ej må åtnjutas
av elen, som avgått från sin befattning av den anledningen, att han enligt
bestämmelse i 30 § eller 31 § första stycket riksbankslagen ej är behörig
att vara fullmäktig eller suppleant för förste deputeraden i riksbanken.
Fullmäktige i riksbanken hava på anförda skäl hemställt, att berörda bestämmelse
måtto uteslutas ur reglementet. Delegerade för riksdagens
verk hava anslutit sig till fullmäktiges förslag.
Vad fullmäktige anfört finner utskottet i viss mån vara värt beaktande.
Bestämmelsen att direktionsledamot, som frånträtt sin befattning för att
bliva ledamot av statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret eller som
upphört att vara svensk medborgare, skall förlora sin pensionsrätt, synes
vara väl sträng. Med avseende å frågan huruvida direktionsledamot skall
förlora sill pensionsrätt på grund av omyndighetsförklaring eller konkurs
vill utskottet erinra, att tjänsteman i riksbanken under i stort sett
likartade förhållanden går förlustig rätt till pension. Till kap. 2 hänförlig
tjänsteman skulle emellertid enligt reglementsförslaget bliva berättigad
till uppskjuten livränta, en förmån, som icke skulle tillkomma
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
13
direktionsledamot eller i kap. 3 avsedd tjänsteman. Det anförda torde
giva vid handen, att behov synes föreligga av vissa bestämmelser rörande
förverkande av pension, såvitt angår ledamöterna i riksbankens direktion,
men att det av kommittén i sådant syfte framlagda förslaget är
för generellt avfattat. Enligt utskottets mening synes nu förevarande
spörsmål böra göras till föremål för förnyad utredning, som jämväl bör
omfatta frågan, i vad mån motsvarande föreskrifter erfordras för riksgäldsdirektören.
Utredningen synes lämpligen böra ombesörjas av delegerade
för riksdagens verk och förslag i ämnet framläggas för nästa års
bankoutskott. I avvaktan på resultatet av utredningen bar utskottet funnit
lämpligt att ur 25 § utesluta de av kommittén föreslagna bestämmelserna.
26 §. Beträffande befattningarna såsom föreståndare för direktionsavdelning,
föreståndare för riksbankens sedeltryckeri och förvaltare vid
riksbankens pappersbruk liava fullmäktige föreslagit ett pensionsunderlag
av 7,000 kronor och ett pensionsavdrag för år av 420 kronor. Utskottet,
som tillstyrker detta förslag, bar kompletterat 26 § genom intagande
av ovan angivna befattningar.
I samma paragraf bar jämväl införts befattningen såsom riksgäldsdirektör.
I enlighet med riksdagens beslut hava pensionsunderlag och pensionsavdrag
för denna befattning upptagits med samma belopp som gälla
för förste deputeraden i riksbanken eller respektive 9,000 kronor oell 540
kronor.
Övergångsbestämmelser. Enligt kommitténs förslag skulle det åligga
tjänsteman, som avses under punkten 2 av övergångsbestämmelserna och
som vill kvarstå i tjänst utöver den i reglementet stadgade pensionsåldern,
att hos vederbörande myndighet göra anmälan därom före utgången av
september 1935. Denna tidpunkt ifrågasattes av kommittén med hänsyn
till att 1934 års militärpensionssakkunniga föreslagit densamma beträffande
personal vid försvarsväsendet. Sedan emellertid riksdagen på förslag
av Kungl. Majit för nämnda personal beslutit framflytta ifrågavarande
tidpunkt till slutet av december 1935, har utskottet funnit sig böra
föreslå samma tidpunkt för befattningshavarna vid riksdagens verk.
I sin skrivelse den 18 april 1935 angående omorganisation av riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk hava fullmäktige i riksbanken meddelat,
att fyra tjänstemän vid sedeltryckeriet äro på grund av inbetalningar
till ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, vilka inbetalningar
till två tredjedelar fullgjorts eller fortfarande fullgöras av riksbanken och
till en tredjedel av tjänstemännen, tillförsäkrade livränta. Enligt fullmäktiges
mening borde den pension, dessa tjänstemän skulle komma att uppbära
enligt tjänstepensionsreglcmentet, minskas med beloppet av den livränta,
vartill de äro berättigade på grund av inbetalningar före den 1 juli
1935.
Under erinran att utskottet i sitt utlåtande nr 68 med förslag till regie -
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
mente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk tillstyrkt en bestämmelse av samma innebörd, som sålunda
föreslagits av fullmäktige, har utskottet i övergångsbestämmelserna till
sitt nu förevarande reglementsförslag under punkten 5 intagit en föreskrift
i här avsett syfte. Utskottet förutsätter, att riksbankens inbetalningar
till ovannämnda anstalt upphöra efter ikraftträdandet av pensionsreglementet.
Utskottet har slutligen ansett sig böra föreslå en särskild övergångsbestämmelse
(punkt 7), enligt vilken vederbörande myndighet skulle äga
medgiva någon kortare tids anstånd, med entledigande av icke-ordinarie
tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande uppnått eller kort tid
därefter uppnår en levnadsålder, vilken med två år överstiger den i
reglementet stadgade pensionsåldern. Dylikt anstånd med avskedet synes
böra kunna medgivas under så lång tid, som motsvarar normal uppsägningstid
för extra ordinarie tjänsteman, d. v. s. tre månader.
I likhet med vad som beslutits beträffande befattningshavare inom civilförvaltningen
och försvarsväsendet synes i fråga örn tjänstemän vid
riksdagens verk böra beslutas, att med avlöningsbelopp, varå dyrtidstillägg
utgår, skall i fall, där vederbörande har att vidkännas pensionsavdrag å
lönen, förstås lönebeloppet minskat med pensionsavdraget (lönens nettobelopp).
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) godkänna det såsom Bilaga I vid detta utlåtande
fogade förslaget till reglemente angående tjänstepension
för tjänstemän vid riksdagens verk (tjänstepensionsreglementet
för riksdagens verk); samt
2) förklara, att med avlöningsbelopp, å vilket enligt
gällande bestämmelser dyrtidstillägg utgår, skall för
befattningshavare, som har att vidkännas pensionsavdrag
jämlikt tjänstepensionsreglementet för riksdagens
verk, förstås lönens nettobelopp.
Stockholm den 23 maj 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
15
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Lindley*, Ernfors*, Hansén, Berling,
Bodin och Swartling;
från andra kammaren: herrar Laurén*, Lovén, K. A. Westman, Paulsen, Andersson
i Falkenberg*, Severin, Hilding och Westerdahl; dock att herr Leffler i stället för herr
Laurén deltagit i behandlingen av 25—33 §§ reglementsförslaget och av förslaget till övergångsbestämmelser.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
Bilaga I.
Förslag
till
reglemente angående tjänstepension för tjänstemän vid riksdagens
verk (tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk).
1 kap.
Allmänna bestämmelser.
1 $.
1. Detta reglemente skall äga tillämpning å följande befattningshavare
vid riksdagens verk:
a) ordinarie tjänsteman, vilken är underkastad föreskrifterna i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk;
b) ledamot i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören;
c) byråchef vid justitieomhudsmansexpeditionen och vid militieombudsmansexpeditionen;
d)
innehavare av tjänst å extra stat, som finnes upptagen å av riksdagen
godkänd personalförteckning; samt
e) extra ordinarie tjänsteman med avlöning enligt av delegerade för
riksdagens verk utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nämnda verk.
2. Delegerade för riksdagens verk äga, när särskilda skäl därtill äro,
besluta, att reglementet skall i tillämpliga delar bliva gällande jämväl
för icke-ordinarie anställningshavare, som icke avses i 1 mom.
2 $.
1. Tjänstår, som avses i detta reglemente, beräknas för tid, under vilken
tjänsteman före uppnående av den för hans tjänst stadgade pensionsåldern
inehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller
haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelser i tjänstepensionsreglemente
för arbetare i statens tjänst eller för vilken erlagts avgift för
tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt
eller pensionskassa. Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras
för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit
tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd
eller för enskild angelägenhet, så ock för tid, under vilken tjänsteman
varit tagen i häkte eller avstängd från tjänstgöring eller utan giltigt
förfall avhållit sig från tjänstgöring. Tid, under vilken extra ordinarie
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
17
tjänsteman haft avkortad tjänstgöring, skall vid tjänstårsberäkningen
minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden.
2. Har tjänsteman eljest i eller utom statens tjänst förrättat arbete
eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant
arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas
honom såsom tjänstår, beror på prövning av delegerade för riksdagens
verk, örn och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.
3. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av rätt
till pension, må sedermera icke i något avseende ånyo tillgodoräknas såsom
tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring
än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.
4. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.
3 §.
Från och med den dag, tjänsteman erhåller pensionsrätt enligt detta
reglemente, och intill utgången av den månad, under vilken han uppnår
trettio tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern, skall honom
tillkommande lön (arvode) minskas med pensionsavdrag i enlighet med
bestämmelserna i detta reglemente.
Vid tillämpning av detta stadgande må, utan avseende å vad i 2 § 1
och 2 mom. föreskrives, tid, som förflutit innan detta reglemente blivit
å tjänstemannen tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån för
sådan tid erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad
eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.
4 §.
1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,
utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen näst
efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en
månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.
Vid tillämpning av detta stadgande iakttages, att det för tiden efter
pensionstagarens frånfälle utgående pensionsbeloppet icke må överstiga
femhundra kronor.
2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott; vederbörande
myndighet likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis
utbetala återstående pensionsbelopp.
5 $.
1. Varder tjänsteman dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel
skild från tjänsten, må lian ej komma i åtnjutande av pension.
2. Har pensionstagare blivit för förbrytelse i sin tidigare innehavda
tjänst dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 §
strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken
utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast en tredjedel av pensionen, där
ej delegerade för riksdagens verk finna skäl tillerkänna pensionstagaren
större del, dock ej mera än två tredjedelar av pensionen.
3. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål
för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,
Bihang lill riksdagens protokoll 1935. S sami. Nr 67. 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast
en tredjedel av pensionen.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av
honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan
anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del
därav.
6 $.
1. Örn tjänsteman, vilken kommer i åtnjutande av pension för i detta
reglemente avsedd tjänst, vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller sedermera
erhåller lön eller arvode för annan statstjänst eller ock arvode
såsom fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret till sådant belopp,
att sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusenfyra kronor,
må han, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen uppbära
allenast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande
fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen, att
vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större förmånen
och en tredjedel av den mindre eller, örn båda äro lika, den ena
av dem ökad med en tredjedel, dels ock att minskning skall ske endast
i den mån så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må
överstiga femtusenfyra kronor.
Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid förening av
pensioner enligt detta reglemente, dock att sammanlagda pensionsförmånen
i dylikt fall icke må överstiga niotuseniohundranittiosex kronor.
2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall i förekommande
fall iakttagas, att i fråga örn icke-ordinarie tjänsteman, som innehar befattning
med avkortad tjänstgöringstid i två verk och erhåller pension
för båda befattningarna, sammanlagda beloppet av de båda pensionerna
betraktas såsom en pension.
7 §.
1. Fråga örn rätt till pension enligt detta reglemente prövas
a) beträffande tjänsteman vid riksbanken och ledamot i riksbankens
direktion av fullmäktige i riksbanken; samt
b) beträffande annan tjänsteman och riksgäldsdirektören av fullmäktige
i riksgäldskontoret.
2. Avsked må ej meddelas tjänsteman, innan frågan örn hans rätt till
pension, där sådan fråga förekommer, blivit vederbörligen avgjord.
3. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt
bevis därom.
8 $.
Till ledning vid prövning av tjänstemans pensionsrätt skall hos vederbörande
myndigheter föras tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,
som utfärdas av delegerade för riksdagens verk.
9 $.
Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i
detta reglemente, icke är i helt krontal jämt delbart med tolv, skall detsamma
jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
19
10 §.
Enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av delegerade för riksdagens
verk, skall för varje räkenskapsår fonderas vad som motsvarar
den överslagsvis beräknade summan av de belopp, vilka jämlikt bestämmelserna
i 3 § under räkenskapsåret innehållas såsom pensionsavdrag.
Av de fonderade medlen, vilka skola göras räntebärande, bestrides så
stor del av kostnaden för beredande av pension eller uppskjuten livränta
enligt detta reglemente, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara medelstillgångarna och de stadgade pensionsavdragens
storlek.
2 kap.
Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.
11 §.
1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:
a) då han uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, den myndighet,
som äger att från tjänsten avskeda, likväl obetaget att medgiva
anstånd med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
tid än sammanlagt två år;
b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och det behörigen styrkes,
att han på grund härav är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra
i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta
förflytta sig;
c) då det behörigen styrkes, att han till följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga
är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan annan
befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.
2. Har tjänsteman, för vilken inträtt skyldighet att avgå från tjänsten,
underlåtit att söka avsked, ankommer det på den myndighet, som äger
att från tjänsten avskeda, att entlediga tjänstemannen.
3. Befinnes tjänsteman urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1
mom. b) eller c) sägs, må delegerade för riksdagens verk, därest tjänstemannen
uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den
för hans tjänst stadgade pensionsåldern, på därom av vederbörande myndighet
gjord framställning förklara honom skyldig att avgå från tjänsten
och entlediga honom.
Framställning, som nyss sagts, må icke avlåtas, utan att tjänstemannen
erhållit tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet. Avgives yttrande,
skall detsamma åtfölja framställningen till delegerade.
12 §.
Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer:
a)
tjänsteman, som uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern
(ålderspension);
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
b) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 11 § 1 mom. b) är skyldig att
avgå (invalidpension);
c) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 11 § 1 mom. c) är skyldig
att avgå eller som med tillämpning av bestämmelsen i 11 § 3 mom. förklarats
skyldig att avgå (sjukpension).
13 %.
1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår enligt
följande grunder. Kan tjänsteman räkna minst trettio tjänstår, utgår
hel pension. År tjänstårens antal mindre, utgår avkortad pension.
2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för tjänsten stadgade
pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman, som under kortare tid
än tre år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, beloppet av
hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka
under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande
för honom.
3. Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med
Viso för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
trettio.
14 $.
Invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen
vid avgången gällande pensionsunderlaget.
15 %.
Sjukpension bestämmes enligt de i 13 § angivna grunderna men utgår
med lägst sjuttiofem procent av hel pension. Beloppet av sjukpension
må dock icke överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit
tjänstemannen, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått
i sin befattning till pensionsålderns inträde.
16 $.
Tjänsteman, som tidigast fem år före uppnåendet av pensionsåldern
frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av delegerade för riksdagens verk
medgivas rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, under förutsättning
att han innehar minst trettio tjänstår samt att avgången finnes
icke vara stridande mot statens intressen.
Förtidspension motsvarar hel ålderspension men skall för tiden intill
dess tjänstemannen uppnår pensionsåldern vara minskad med Vibo för
varje full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången
understiger pensionsåldern.
17 *.
Beträffande de i detta kapitel avsedda befattningarna skola, där ej
annat följer av stadgandena i 19 och 20 §§ samt 24 § 4 morn., tillämpas de
pensionsunderlag och pensionsavdrag, som här nedan för de särskilda
lönegraderna angivas:
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
21
Lönegrad |
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
Lönegrad |
Pensionsunderlag |
Pensions-} |
||
man kr. |
kvinna kr. |
man kr. |
kvinna kr. |
||||
1................. |
1 320 |
1 236 |
36 |
16 .................. |
3 240 |
3 036 |
141 |
2..................... |
1 404 |
1 320 |
39 |
17 .................. |
3 444 |
3 240 |
156 |
3................. |
1 476 |
1 404 |
42 |
18 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 ! |
4..................... |
1 560 |
1 476 |
45 |
19 .................. |
3 924 |
3 684 |
192 |
5..................... |
1 644 |
1 560 |
48 |
20 .................. |
3 924 |
3 684 |
192 i |
6.................... |
1 716 |
1 644 |
51 |
21 .................. |
4 200 |
3 924 |
213 |
7. |
1 824 |
1 716 |
57 |
22 .................. |
4 476 |
4 200 |
234 |
8................... |
1 920 |
1 824 |
63 |
23 .................. |
4 764 |
4 476 |
255 |
9...... |
2 040 |
1 920 |
69 |
24 ................. |
5 076 |
4 764 |
279 |
10 |
9 160 |
2 040 |
75 |
25 .................. |
5 400 |
5 076 |
303 |
11 |
2 304 |
2 160 |
84 |
26 .................. |
5 724 |
5 400 |
330 |
12..................... |
2 436 |
2 304 |
90 |
27 .................. |
6 036 |
5 724 |
354 |
13..................... |
2 640 |
2 436 |
102 |
28 .................. |
6 360 |
6 036 |
378 |
14................... |
2 844 |
2 640 |
114 |
1 29 .................. |
6 684 |
6 360 |
399 |
15..................... |
3 036 |
2 844 |
129 |
30 .................. |
6 996 |
6 684 |
420 |
18 $.
För manlig tjänsteman inträder, där ej för viss befattning annan pensionsålder
angives i den såsom bilaga A till detta reglemente fogade åldersförteckningen,
pensionsåldern, örn han tillhör lönegraderna 1—12, vid
utgången av den månad, under vilken han uppnår 60 år, och örn han tillhör
lönegraderna 13—30 vid utgången av den månad, under vilken han
uppnår 65 år.
För kvinnlig tjänsteman inträder pensionsåldern med utgången av den
månad, under vilken hon fyller 60 år.
19 §.
1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst
med lägre pensionsunderlag, skall i pensionshänseende för honom fortfarande
gälla vad som finnes stadgat i fråga örn den tjänst, han vid förflyttningen
innehade.
2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till tjänst med lägre
pensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något tjänstemannens
förfarande i tjänsten, skall i pensionshänseende gälla vad som
finnes stadgat för den lägre tjänsten.
3. Nedflyttas tjänst till lägre lönegrad och sänkes till föjd därav det
för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget, skall i pensionshänseende
icke inträda någon förändring för den, som vid nedflyftningen innehade
tjänsten.
20 $.
För ordinarie tjänsteman, som är förordnad att innehava sådan i reglementet
avsedd icke-ordinarie befattning, för vilken gäller ett högre pensionsunderlag
än det för hans ordinarie tjänst fastställda, skola tillämpas
de för icke-ordinarie befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna,
under iakttagande likväl att han härigenom icke må lida inskränkning
i de pensionsförmåner, som tillkomma honom i hans egenskap av
ordinarie tjänsteman.
21 §.
1. Tjänsteman, som avgår från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande
av pension, är från och med avgången försäkrad till erhållande
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk
beräkning svarar mot den invänta pensionen.
Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en tjänstålder för hel pension
av trettio år och en pensionsålder, utgörande 63 år för befattning,
beträffande vilken pensionsunderlaget ej överstiger 2 436 kronor för man
och 2 304 kronor för kvinna, samt 65 år för annan befattning. Därest antalet
tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den intjänta pensionen
med två procent för varje felande helt tjänstår. För tjänsteman,
vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller
som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, skall emellertid den intjänta
pensionen minskas med två tredjedelar, där ej delegerade för riksdagens
verk finna skäl tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej
mera än två tredjedelar av den intjänta pensionen.
2. Tjänsteman skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur
statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.
3. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder med pensionsrätt
förenad befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med
pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller
pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas för statstjänsten,
upphör hans rätt till livränta. Är jämväl den nya befattningen underkastad
bestämmelserna i detta reglemente, skall — där ej föreskrifterna
i 1 mom. ånyo träda i tillämpning — vid bestämmande av pension för befattningen
hänsyn tagas till den tid, under vilken tjänstemannen förut
innehaft sådan anställning, som enligt bestämmelserna i 2 § må räknas
honom till godo såsom tjänstår för pension.
4. Livränta utbetalas enligt de bestämmelser, som meddelas av delegerade
för riksdagens verk, från och med månaden näst efter den, under
vilken vederbörande uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder
vid beräkning av intjänt pension, till och med den månad, varunder
livräntetagaren avlider.
22 §.
Bestämmelserna i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla beträffande
byråchef vid justitieombudsmansexpeditionen och vid militieombudsmansexpeditionen,
varvid sådan befattningshavare skall anses likställd
med tjänsteman i 3Q:e lönegraden.
3 kap.
Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss tid m. fl.
23 $.
1. Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande
på viss tid, är skyldig att efter beslut av vederbörande myndighet
frånträda förordnandet, därest han till följd av sjukdom hefinnes oförmögen
att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
2. I sammanhang med beslut örn förordnandes upphörande, så ock då
meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande,
skall frågan örn tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer,
avgöras.
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
23
24 §.
1. Har tjänsteman, som avses i detta kapitel, under minst tolv år eller,
där fråga är örn verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdelningskontor,
under minst tio år innehaft förordnande å sin befattning,
eller har han, oavsett tjänstetidens längd, befunnits på grund av olycksfall
i tjänsten vara oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, är han berättigad att vid avgång ur statens tjänst
komma i åtnjutande av hel pension, vilken till beloppet motsvarar det för
befattningen gällande pensionsunderlaget.
2. Därest sådan tjänsteman, innan han under tolv år eller, där fråga är
örn verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdelningskontor, under
tio år, innehaft förordnande å befattningen, avgår ur statens tjänst
antingen på grund av att förordnandet utlöper utan att efterföljas av
förnyat förordnande eller på grund därav, att han befunnits vara till
följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, oförmögen att
i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, så ock därest
tjänsteman eljest dessförinnan utan egen begäran nödgas avgå ur statens
tjänst, äger han uppbära avkortad pension till belopp, som med ettusen
kronor understiger det för befattningen gällande pensionsunderlaget.
3. Vid tillämpning av vad i 1 och 2 mom. stadgas iakttages, att pensionen
för den, som vid tillträdande av förordnandet innehade tjänst,
vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på
viss tid, icke må beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle
hava tillkommit honom, örn han intill tiden för avgången kvarstått i sin
förra tjänst.
4. Övergår tjänsteman vid förordnandes upphörande till annan tjänst
med pensionsrätt enligt detta reglemente, skall i pensionshänseende gälla
vad för den tjänsten finnes stadgat. Har förordnandet fortgått under
minst, tolv år, må dock med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag
kunna för honom allt fortfarande tillämpas de stadganden, som
gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.
25 §.
Bestämmelserna i 23 och 24 §§ skola gälla jämväl beträffande ledamot
i riksbankens direktion och riksgäldsdirektören.
26 $.
För de i detta kapitel avsedda befattningarna skola gälla de pensionsunderlag
och tillämpas de pensionsavdrag, som här nedan angivas:
Tensions- |
Pensions- |
|
Riksbanken |
underlag |
avdrag för år |
kr. |
kr. |
|
Förste deputerad och riksbankschef (direktionsledamot) |
9 000 |
540 |
Vice riksbankschef (direktionsledamot)............................ |
9 000 |
540 |
Andre deputerad (direktionsledamot)................................ |
8 000 |
480 |
Föreståndare för direktionsavdelning ............................ Verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdel- |
7,000 |
420 |
ningskontor ........................................................................ |
7 000 |
420 |
Föreståndare för riksbankens sedeltryckeri .................... |
7,000 |
420 |
Förvaltare vid riksbankens pappersbruk ........................ |
7,000 |
420 |
Riksgäldskontoret |
||
Riksgäldsdirektör ................................................................ |
9,000 |
540 |
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
4 kap.
Icke-ordinarie tjänstemän.
27 $.
Eätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer
icke-ordinarie tjänsteman:
a) då tjänstemannen entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder
( ålderspension);
b) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att lian till följd av
olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring
(invalidpension);
c) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att ban till följd av
sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd
av nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande
tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången kan räkna
minst tio tjänstår (sjukpension).
28 $.
I fråga örn beräkning av pension för icke-ordinarie tjänsteman gäller,
att
a) ålderspension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §;
b) invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen
vid avgången gällande pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman
med avkortad tjänstgöringstid pensionen skall reduceras i samma
omfattning, som vid avgången gällt i fråga örn lönen;
c) sjukpension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §, varvid
emellertid iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem
procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke
må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,
därest han med oförändrat pensionsunderlag och oförändrad tjänstgöringstid
kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.
29 $.
1. För sådana extra ordinarie tjänster, vid vilka lön utgår enligt av
delegerade för riksdagens verk fastställd löneplan, skola, med det undantag
som i 2 mom. stadgas, tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,
som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
25
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
||||
Lönegra d |
1 man kr. |
kvinna kr. |
I, ö n e g r a d |
man kr. |
kvinna kr. |
||
i..................... |
1 236 1 |
1 164 |
33 |
16 .................. |
3 036 |
2 844 |
129 |
2 |
1320 1 |
1 236 |
36 |
17 .................. |
3 240 |
3 036 |
141 |
3..................... |
1404 |
1320 |
39 |
18 .................. |
3 444 |
3 240 |
156 |
4 |
i 476 |
1 404 |
42 |
19 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 |
1 476 |
45 |
20 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 |
||
6 |
1 644 |
1 560 |
48 |
21 ................. |
3 924 |
3 684 |
192 |
1 716 |
1 644 |
22 .................. |
4 200 |
3 924 |
213 |
||
8 |
1 824 |
1 716 |
57 |
23 .................. |
4 476 |
4 200 |
234 1 |
9 |
1 920 |
1 824 |
63 |
24 .................. |
4 764 |
4 476 |
255 |
10 |
2 040 |
1 920 |
69 |
25 .................. |
5 076 |
4 764 |
279 ! |
11 |
2 160 |
2 040 |
75 |
26 .................. |
5 400 |
5 076 |
303 |
12 |
2 304 |
2 160 |
84 |
27 .................. |
5 724 |
5 400 |
330 1 |
13 |
2 436 |
2 304 |
90 |
28 .................. |
6 036 |
5 724 |
354 |
14 |
2 640 |
2 436 |
102 |
29 .................. |
6 360 |
6 036 |
378 |
15..................... |
2 844 |
2640 |
114 |
30 .................. |
6 684 |
: 6 360 |
399 |
2. I fråga om annan icke-ordinarie befattning än i 1 mom. sägs äga
delegerade för riksdagens verk bestämma den lönegrad, till vilken befattningen
ur att i pensionshänseende hänföra, eller ock fastställa särskilt
pensionsunderlag och pensionsavdrag för densamma.
3. För tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid skall vidtagas en
mot avkortningen svarande minskning av pensionsavdraget.
30 §.
För icke-ordinarie befattning gäller samma pensionsålder som för motsvarande
ordinarie tjänst. Där sådan motsvarighet saknas eller där särskilda
skäl till avvikelse föreligga, fastställa delegerade för riksdagens
verk pensionsåldern.
Tjänsteman må icke i något fall bibehållas i tjänst längre tid än två
år utöver pensionsåldern.
31 i
Bestämmelserna i 16 § angående förtidspension och i 21 § angående
uppskjuten livränta skola äga motsvarande tillämpning beträffande ickeordinarie
tjänsteman; dock att vid beräkning av uppskjuten livränta för
tjänsteman, vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i
tjänsten eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, den intjänta
pensionen skall i varje fall minskas med två tredjedelar.
5 kap.
Iteglementets tillämplighet lii. in.
32 §.
Varder ordinarie tjänsteman, som avses i detta reglemente, utan ändring
beträffande innehavande lönegrad förflyttad till tjänst, å vilken
reglementet icke äger tillämpning, skall han, så länge han kvarstår i den
tjänsten, fortfarande vara underkastad reglementets föreskrifter.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami■ Sr 97. 3
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
33 §.
De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen
av reglementet, meddelas av delegerade för riksdagens verk.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1935, från oell med vilken
dag de bestämmelser i fråga örn rätt till pension, som av riksdagen meddelats
år 1921 för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk och år 1923
för deputerade inom riksbanken, upphöra att gälla, såvitt angår befattningshavare,
å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. För bestämmande av beloppet av pension eller uppskjuten livränta
skall den, som vid reglementets ikraftträdande innehar sådan ordinarie
eller extra ordinarie tjänst, å vilken reglementet erhåller tillämpning,
äga att såsom tjänstår tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten
tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas såsom tjänstår enligt
de för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk före ikraftträdandet gällande
pensioneringsbestämmelserna.
Vad nu stadgats skall icke föranleda inskränkning i den rätt till tjänstårsberäkning,
som må tillkomma tjänsteman enligt bestämmelserna i 2 §.
2. Har ordinarie tjänsteman fått den för honom omedelbart före reglementets
ikraftträdande gällande pensionsåldern nedsatt med två år eller
mera och är han enligt detta reglemente skyldig att avgå från tjänsten
före den 1 juli 1938, skall för honom gälla en pensionsålder, som med följande
antal år överstiger den i reglementet stadgade pensionsåldern, nämligen
med
ett år, örn den förutvarande pensionsåldern nedsatts med två år,
med två år, örn pensionsåldern nedsatts med tre år, samt
med tre år, örn pensionsåldern nedsatts med fyra år.
Har tjänsteman fått pensionsåldern nedsatt med tre eller fyra år och
är han skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 juli 1938—30 juni
1939, skall för honom gälla en pensionsålder, som överstiger den i reglementet
stadgade med ett år, örn nedsättningen uppgår till tre år, och
med två år, örn nedsättningen uppgår till fyra år.
Har tjänsteman fått pensionsåldern nedsatt med fyra år och är han
skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 juli 1939—30 juni 1940, skall
för honom gälla en pensionsålder, som överstiger den i reglementet stadgade
med ett år.
Såsom förutsättning för tillämpning av vad i denna punkt stadgas
gäller, att tjänsteman före utgången av december månad 1935 hos vederbörande
myndighet anmält sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnåendet
av den i reglementet stadgade pensionsåldern; tjänsteman likväl obetaget
att utan sådan anmälan kvarstå i tjänst intill utgången av nämnda
månad.
3. Har tjänsteman, för vilken till följd av reglementets bestämmelser
skyldighet att på grund av uppnådd levnadsålder avgå från tjänsten inträder
tidigare än enligt de omedelbart före reglementets ikraftträdande
gällande stadgandena, under kortare tid än tre år innehaft den tjänst,
från vilken avgång äger rum, skall för honom, utan hinder av vad i 13 §
2 mom. föreskrives, beloppet av hel pension vara lika med det för tjänsten
stadgade pensionsunderlaget.
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
27
4. Om den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika
är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande
författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal,
räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente
tillkommande pensionen, vilken alltså skall minskas med det belopp,
som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
5. Vad i punkt 4 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn
tjänsteman vid riksbankens sedeltryckeri, som är berättigad till livränta,
från ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm på grund av före
reglementets ikraftträdande verkställda inbetalningar till anstalten enligt
därom för personalen vid sedeltryckeriet då gällande villkor.
6. Därest ordinarie tjänsteman skulle vid avgång ur tjänst hava enligt
de bestämmelser, som i fråga örn pensionsunderlag gällde för honom omedelbart
innan detta reglemente blev å honom tillämpligt, kommit i åtnjutande
av högre pensionsbelopp för den av honom innehavda tjänsten
än med tillämpning av reglementets bestämmelser, skall pensionen utgå
med det högre beloppet.
7. För icke-ordinarie tjänsteman, vilken vid reglementets ikraftträdande
uppnått eller kort tid därefter uppnår en levnadsålder, som med två år
överstiger den i reglementet stadgade pensionsåldern, må, utan hinder av
vad i 30 § andra stycket stadgas, vederbörande myndighet medgiva ytterligare
någon kortare tids anstånd med entledigande.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 67.
Bilaga A.
Åldersförteckning tillhörande 18 § tjänstcpensionsreglementet för
riksdagens verk.
För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern
vid utgången av den månad, under vilken vederbörande uppnår nedan angivna
antal levnadsår.
1 r Lev- |
| Lev- |
||
Verk och befattningar |
nads- år |
Verk oell beiattningar |
nads- år |
Riksbanken. |
Riksdagens bus. |
1 1 |
Förste bankvaktmästare, tillika vice
brandmästare ...........................j 83
Biträdande maskinist..................... 03
Förste chaufför ........................... 63
Bankvaktmästare i ~''e lönegraden ■ 63
Chaufför...................................... 63
Förste eldare................................ 63
Bankvaktmästare i 6:c lönegraden ■ • • 63
Gårdskarl ...................................I 63
Riksgäldskontoret.
Furste riksgäldsvaktmästare ............ 63
Riksgäldsvaktmästare ..................... 63
Biträdande maskinist och reparatör
Eldare.......................................
Reparatör .................................
Portvakt....................................
Riksdagsbiblioteket.
Förste expeditionsvakt ...............
Expeditionsvakt ........................
63
63
63
63
63
63
Justitieombudsmans
expeditionen.
Expeditionsvakt .................
Militieombudsmans
expeditionen.
Expeditionsvakt ..................
.... 63
63
851720. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935
PENSIONSKOMMITTÉN FÖR RIKSDAGENS VERK
Bilaga II.
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
REGLEMENTE
ANGÅENDE
TJÄNSTEPENSION FÖR TJÄNSTEMÄN VID RIKSDAGENS
VERK (TJÄNSTEPENSIONSREGLEMENTET
FÖR RIKSDAGENS VERK)
AVGIVET
DEN 15 FEBRUARI 1935
STOCKHOLM 1935
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
f
<) ''■!
i/.
> . i > v i
r/4 1
M \ ’\i\VA
> / .fri *A ( i (T ''i t/ .! CJ /; / /* X !''/] X
I v/i
>• tv. JL t
r
. ir X
;) i >!.
'' ’ ■ f 1 - \.å
'' ■ i V .) !i H"; a
;>/''<.?I4*.’" ’ /.i i :A >{.''i 7
i . '' '' / . ;i 7 /-O ?.
a i vf- ’/>ra
V"S i-, •'' - v» >'''' i V! / !'' ‘.V/. / - i
Till Herrar Delegerade för Riksdagens verk.
Vid sammanträde den 26 september 1934 beslöto delegerade för riksdagens
verk tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa utredning
och till delegerade avgiva förslag rörande pensionsbestämmelser för befattningshavare
vid riksdagens verk i huvudsaklig överensstämmelse med
Kungl. Marits den 30 juni 1934 utfärdade reglemente angående tjänstepension
för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen (civila
tjänstepensionsreglementet).
Till ledamöter i kommittén utsågo delegerade expeditionschefen i finansdepartementet
E. A. Westling, t. f. bankokommissarien A. G. Linder
och revisorn i riksgäldskontoret S. O. Widlund. Delegerade uppdrogo
tillika åt expeditionschefen Westling att i egenskap av ordförande leda
kommitténs arbete.
Sekreterargöromålen inom kommittén hava utförts i viss del av undertecknad
Westling och i övrigt av undertecknad Widlund.
Till fullgörande av sitt uppdrag får kommittén härmed till Herrar Delegerade
överlämna av kommittén utarbetat förslag till reglemente angående
tjänstepension för tjänstemän vid riksdagens verk (tjänstepensionsreglementet
för riksdagens verk) med tillhörande motiv; och tillåter
sig kommittén hemställa, att Herrar Delegerade måtte dels hos bankoutskottet
föreslå, att reglementsförslaget måtte av utskottet föreläggas
riksdagen till antagande, dels ock hos Kungl. Majit hemställa, att, örn
förslaget i huvudsak godkännes, pensionsstyrelsen måtte erhålla uppdrag
att verkställa uträkning av uppskjuten livränta enligt reglementet.
Särskilda yttranden av undertecknade Westling och Linder finnas fogade
vid betänkandet.
Stockholm den 15 februari 1935.
A. WESTLING.
A. LINDEH.
STEN WIDLUND.
1 V
''.''..lii/!
1/Vi ;2 ^".u
• i: ■ • ih u"t
''i'':) i,-: >ff.
ju*
T*h -it ''!!?• •
*f- • ” * 4f: * s ■ v>;
■ \>7 riri ] J 1 v :*fi- .''flir. t
t iH -M ‘ ■ u,: . . r ■.*•., - ?:u .''•••..*•; /
•J* ij - 7 /• i/ , • U • - I (v.:. ,, . r :
. r./■ r- fo,trj;• 14>,-’>it•;?jrr±r*
J. i {-i-lii ‘ *T\* :« *,
: . .. I /■ ■> .V . • ./
-j/ V-: '' ■ nily* ■■■
•; '' *'' i ; ; ; ii .- ijU. '' ''
.''i >;f?’{
:* r>('' > •W0T,’-
v ''■<
*!''?»• fi}ti
5
ALLMÄN MOTIVERING.
Inledning.
Tillkomsten av nuvarande pensionsbestämmelser lör tjänstemän vid
riksdagens verk. Samtidigt med godkännande av nu gällande avlöningsreglemente
för befattningshavare vid riksdagens verk antog 1921 års
riksdag bestämmelser i fråga om rätt till pension för ordinarie tjänstemän
vid riksdagens verk. Dessa bestämmelser hava därefter icke undergått
annan ändring än som föranletts av den år 1925 verkställda omläggningen
av löneplanen för ordinarie befattningshavare. Bestämmelserna
ansluta sig i huvudsak till de pensionsföreskrifter, vilka tidigare sedan
lång tid tillbaka gällt beträffande befattningshavare vid riksbanken.
Någon revision av dessa föreskrifter till närmare anslutning till de inom
statsförvaltningen i övrigt gällande pensioneringsreglerna — vilka i åtskilliga,
delvis betydelsefulla avseenden skilde sig från riksbankens —
skedde alltså icke i sammanhang med pensionsbestämmelsernas antagande.
Man utgick nämligen från, att bestämmelserna endast skulle bliva
av kort varaktighet. I sitt den 16 april 1921 avgivna betänkande angående
reglering av löneförhållanden m. m. beträffande riksdagens verk
förklarade sig 1902 års löneregleringskommitté, som erhållit Kungl.
Maj:ts uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag till ny lönereglering
för riksbankens och riksgäldskontorets personal, förutsätta, att
pensionsbestämmelserna, så snart den civila pensionslagen blivit omarbetad,
bleve reviderade i överensstämmelse med denna lag, så att så stor
enhetlighet som möjligt uppnåddes beträffande pensionsförhållandena
inom statsförvaltningen i dess helhet.
Framställning om revision av pensionsbestämmelserna. Sedan 1930 års
pensionssakkunniga den 5 september 1932 avgivit betänkande med förslag
till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen m. m., gjorde styrelsen för riksgäldskontorets
tjänstemannaförening, med instämmande av tjänstemän vid riksdagsbiblioteket
samt å justitie- och militieombudsmansexpeditionerna,
den 27 februari 1933 hos fullmäktige i riksgäldskontoret framställning,
att fullmäktige ville hos Kungl. Majit utverka bemyndigande för nämnda
sakkunniga att utarbeta förslag till bestämmelser i fråga om pension
för personalen vid riksdagens verk i så nära anslutning som möjligt till
de bestämmelser, vilka kunde komma att av Kungl. Majit föreslås rörande
den civila statsförvaltningen.
Lönenämnden för riksdagens verk uttalade i infordrat, den 13 juni 1933
avgivet yttrande över tjänstemannaföreningens skrivelse, att en jämförelse
mellan de viktigare pensionsbestämmelsernas utformning för å ena
sidan riksdagens verk och å andra sidan den civila statsförvaltningen
och kommunikationsverken gåve vid handen, att de för riksdagens verk
6
gällande bestämmelserna icke vore anpassade efter de pensioneringsprinciper,
som tillämpades inom statsförvaltningen i övrigt. Att behov av
en snar ändring av pensionsbestämmelserna alltmer gjorde sig gällande,
funne nämnden uppenbart. Lönenämnden tillstyrkte på grund därav, att
fullmäktige i riksgäldskontoret — gemensamt med fullmäktige i riksbanken
— ville hos Kungl. Majit göra den framställning, varom tjänstemannaföreningen
hemställt.
Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret ingingo den 28 juni
1933 till Kungl. Majit med framställning i ämnet. Genom beslut den 20
oktober 1933 förklarade emellertid Kungl. Majit, att fullmäktiges nämnda
framställning icke föranledde någon Kungl. Majits åtgärd. Anledningen
till det negativa beslutet lärer vara att söka däri, att vid denna
tidpunkt inom finansdepartementet pågingo förarbeten till ett civilt
tjänstepensionsreglemente, byggt på annan grundval i lönehänseende än
1930 års pensionssakkunnigas förslag.
Civila tjänstepensionsreglementets antagande. I proposition nr 222 till
1934 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till reglemente angående
tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen
(civila tjänstepensionsreglementet), att gälla för ordinarie och vissa ickeordinarie
tjänstemän vid reglerade verk inom sagda förvaltning. För
ordinarie befattningshavare vid nämnda verk skulle detta reglemente
ersätta 1907 års civila pensionslag samt de kompletterande provisoriska
pensionsbestämmelser, vilka utfärdats i samband med löneregleringen,
ävensom 1920 års pensionslag för kommunikationsverken. Sedan propositionen
i huvudsak godkänts av riksdagen, har civila tjänstepensionsreglementet
utfärdats den 30 juni 1934 (Sv. förf.-saml. nr 442). Reglementet
träder i kraft den 1 juli 1935. Genom detta reglemente hava enhetliga
föreskrifter fastställts för hela den del av den civila statsförvaltningen,
som inordnats under det nya avlöningssystemet. Pensionsbestämmelserna
äro direkt anpassade efter detta lönesystem och medföra därför icke
någon förändring av den egentliga pensionsförmånen, utan äro väsentligen
att betrakta såsom ett ordnande av pensionsvillkoren efter enhetliga
grunder, mera rationellt avvägda än tidigare stadganden.
Kommitténs tillsättande och uppdrag. Frågan örn fastställande av nya
pensionsbestämmelser för riksdagens verk upptogs av delegerade för samma
verk vid sammanträde den 26 september 1934. Enligt vad delegerades
ordförande därvid till protokollet uttalade, borde reglerna för pensionering
av befattningshavare vid riksdagens verk ansluta sig till vad i förevarande
avseende beslutits beträffande den civila statsförvaltningen.
Från denna utgångspunkt erhöll den av delegerade vid sammanträdet tillsatta
kommittén i uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse med civila
tjänstepensionsreglementet verkställa utredning och till delegerade
avgiva förslag angående tjänstepensionsreglemente för befattningshavare
vid riksdagens verk.
Redogörelse för de nuvarande pensionsbestämmelserna för riksdagens
verk.
1921 års pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän. Tjänstepensioneringen
vid riksdagens verk omfattar för närvarande endast ordinarie
tjänstemän. Enligt det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet
för befattningshavare vid nämnda verk tillsättas samtliga ordi
-
aiarie tjänstemän med undantag av verkställande styrelseledamöter vid
riksbankens avdelningskontor medelst fullmakt eller konstitutorial.
(Nämnda styrelseledamöter tillsättas genom förordnande på viss tid. För
•dessa förordnade tjänstemän gäller emellertid samma pensioneringssystem
som för övriga ordinarie tjänstemän. Innehållet av pensionsbestämmelserna
är i de väsentligaste delarna följande.
De för tjänstemännen vid riksdagens verk gällande pensionsunderlagen
■överensstämma med de vid reglerade verk inom statsförvaltningen i övrigt
tillämpade. Verkställande styrelseledamot vid avdelningskontoret i
Malmö eller Göteborg anses i pensionshänseende tillhöra 30 :e lönegraden
och annan verkställande styrelseledamot 28 :e lönegraden. Såsom bidrag
till pensioneringskostnaderna hava tjänstemännen att under hela anställningstiden
erlägga pensionsavgifter till samma belopp, som sedan det nya
lönesystemets införande utgå vid nyssnämnda reglerade verk. Rätt att
återbekomma erlagda pensionsavgifter är medgiven endast vid övergång
till annan statstjänst, med vars tillträde följer skyldighet att för pensionsändamål
erlägga retroaktiv avgift.
Tjänstår för erhållande av pension beräknas för tid, under vilken
tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller
extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed
jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. För hel
ålderspension fordras 35 tjänstår för manlig och 30 tjänstår för kvinnlig
tjänsteman. Pensionsåldern är för manlig tjänsteman vid riksbanken
och riksdagens hus 65 år och vid övriga verk 67 år samt för kvinnlig
tjänsteman vid samtliga verk 60 år. Skyldighet att avgå från tjänsten
inträder vid stadgad pensionsålder och för hel pension föreskrivet antal
tjänstår. Vederbörande myndighet äger dock att under viss förutsättning
låta med avskedet anstå, dock högst till uppnådd ålder av 70 år.
Vid uppnådd pensionsålder och föreskrivet antal tjänstår utgår pension
lika med pensionsunderlaget. Tjänsteman, som före uppnådd pensionsålder
avgår ur tjänst, må under nedan angivna förutsättningar komma i
åtnjutande av pension enligt följande grunder.
Manlig tjänsteman, som fyllt 60 år och uppnått 35 tjänstår är, därest han
efter ådagalagt välförhållande anhåller örn avsked, berättigad att åtnjuta
pension till belopp motsvarande tre fjärdedelar av det för tjänsten gällande
pensionsunderlaget. Under enahanda förutsättning är kvinnlig
■tjänsteman, som fyllt 55 år och uppnått 30 tjänstår, berättigad att åtnjuta
pension med motsvarande del av det för hennes tjänst gällande pensionsunderlaget.
Endast i händelse av bevislig oförmåga till vidare tjänstgöring kan
pension erhållas av avskedssökande, som icke uppnått nyss angivna antal
levnads- och tjänstår. Pensionsbeloppet bestämmes då efter tjänståren
allena genom att för varje bristande tjänstår avdrag göres å det
pensionsbelopp, som gäller vid frivillig förtidsavgång (alltså :<U av pensionsunderlaget),
med en trettiofemtedel för manlig och en trettiondel för
kvinnlig tjänsteman.
Överstiga däremot tjänståren 35 för manlig och 30 för kvinnlig tjänsteman
eller åldersåren 60 för manlig och 55 för kvinnlig tjänsteman, ökas
nyssberörda pensionsbelopp å tre fjärdedelar av pensionsunderlaget antingen
för värjo överskjutande tjänstår med en trettiofemtedel för manlig
och en trettiondel för kvinnlig tjänsteman eller oek för varje överstigande
åldersår med en sextionde! för manlig och en femtiofemtedel för
kvinnlig tjänsteman. Därest bådadera beräkningssätten kunna vinna till
-
8
lämpning, användes det beräkningssätt, som utfaller förmånligast för
avskedssökanden.
Pensionsbeloppet må dock icke i något fall överstiga beloppet av det
för tjänsten gällande pensionsunderlaget.
Enligt föreskrift i 10 § av pensionsbestämmelserna kunna delegeradeför
riksdagens verk, efter framställning av vederbörande myndighet, då
sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes erforderligt,
på pensionsstat förflytta tjänsteman, som av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
är förhindrad att vidare på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina åligganden, oaktat han ej anmält sig örn avsked. Pensionen må
i sådant fall bestämmas till antingen hela pensionsunderlaget eller ock en
del av detsamma, dock ej mindre än som skulle utgå med tillämpning av
bestämmelserna vid frivillig avgång.
Pension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagare»
avlider eller pensionsrätter eljest upphör.
1923 års bestämmelser i fråga om rätt till pension för deputerade inom
fullmäktige i riksbanken. Utom de för ordinarie tjänstemän gällande
pensionsbestämmelserna finnas särskilda föreskrifter örn rätt till pension
för deputerade inom fullmäktige i riksbanken. Dessa föreskrifter antogos
av 1923 års riksdag och bygga på de pensioneringsgrunder, som inom
civilförvaltningen gälla för ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid. Föreskrifterna innehålla i huvudsak följande.
Deputerad, som under minst tolv år innehaft uppdrag såsom sådan
eller, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är berättigad att vid avgång
från tjänsten av riksbankens medel åtnjuta pension till belopp av 9,000
kronor för förste deputerad och 8,000 kronor för andre deputerad.
Därest deputerad avgår från tjänsten, innan han uppnått tolv års
tjänstetid såsom sådan, antingen på grund av att uppdraget upphör utan
att efterföljas av förnyat sådant uppdrag eller på grund därav att han
till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, så ock därest han eljest före
berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från tjänsten, äger han, likaledes
av riksbankens medel, uppbära pension till belopp av 8,000 kronor
för förste deputerad och 7,000 kronor för andre deputerad.
Såsom pensionsavgift skall å det för deputerad bestämda arvodet eller
å den deputerad, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pensionen
avdragas för förste deputerad ett belopp av 540 kronor och för andredeputerad
480 kronor, allt för år räknat.
Redogörelse för civila tjänstepensionsreglementet.
Såsom nyss erinrats, skola enligt de för kommitténs arbete meddelade
direktiven de blivande nya bestämmelserna beträffande pensioneringen
av befattningshavare vid riksdagens verk i möjligaste mån anpassas
efter föreskrifterna i det civila tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn
härtill torde det vara lämpligt att här lämna en kortfattad översikt över
det huvudsakliga innehållet i detta reglemente.
Reglementet skall erhålla tillämpning på all den ordinarie personal
vid civilförvaltningen, som åtnjuter avlöning enligt det från och med år
1920 införda nya lönesystemet. Genom reglementet har därjämte införts
9
pensionsrätt för vissa icke-ordinarie befattningshavare. Sålunda skall
reglementet tillämpas pä extra ordinarie tjänstemän vid nyreglerade
verk. Vidare har åt Kungl. Majit lämnats befogenhet att besluta örn
reglementets tillämpning dels å andra icke-ordinarie tjänstemän vid dylika
verk, dels oek, när särskilda skäl därtill äro, jämväl å anställningshavare
vid verk och inrättningar, som icke äro inordnade under det nya
lönesystemet.
I fråga örn tjänstårsberäkning för pension medgåvo de för allmänna
civilförvaltningen gällande äldre bestämmelserna ett tillgodoräknande av
praktiskt taget all tjänstgöring i statstjänst, oavsett örn anställningen
varit förenad med pensionsrätt eller ej. I det civila tjänstepensionsreglementet
har nu införts den huvudregien, att tjänstår räknas för tid, varunder
tjänstemannen innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens
tjänst eller haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna
i tjänstepensionsreglementet för arbetare eller för vilken erlagts
avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd
pensionsanstalt eller pensionskassa. Den omläggning, som sålunda genomförts,
innebär att tjänstårsberäkningen regelmässigt sammankopplas
med avgiftsplikten för egen pensionering. Denna omläggning har möjliggjorts
genom den icke-ordinarie personalens medtagande i pensioneringen.
För den vid civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande
i tjänst varande personalen hava emellertid i fråga örn tjänstårsberäkningen
meddelats vissa övergångsbestämmelser, vilka innebära att ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän samt tjänstemän å extra stat få
räkna tjänstår enligt de regler, som omedelbart före reglementets ikraftträdande
gällde för ordinarie tjänstemän vid vederbörande förvaltningsgren.
Även i vissa andra avseenden innehåller civila tjänstepensionsreglementet
nyheter i fråga örn tjänstårsberäkningen. Sålunda må såsom
tjänstår icke medräknas tjänstgöringstid efter uppnåendet av pensionsåldern.
Vidare hava föreskrifter meddelats, som möjliggöra tillgodoräknande
såsom tjänstår helt eller delvis av tid, varunder tjänsteman i eller
utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag, som icke faller under
reglementets generella tjänstårsbestämmelser.
Tjänstemännens bidrag till pensionskostnaderna skola enligt reglementet
uttagas i form av pensionsavdrag å lönen från och med den dag, då
pensionsrätt enligt reglementet vinnes, och intill utgången av den månad,
då tjänstemannen uppnår 30 tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern.
Pensionsavgift i tidigare bemärkelse förekommer sålunda
icke, utan lönerna skola enligt det nya systemet i lönestater och avlöningslistor
upptagas med de nettobelopp, som tjänstemännen äga uppbära.
Genom denna omläggning i riktning mot ett nettolönesystem har
man velat vinna bland annat en väsentlig förenkling i pensioneringens
administration genom borttagande av det nuvarande bestyret med uppbörd
och redovisning av pensionsavgifter.
Nu återgivna föreskrifter äro av allmän natur och gälla alla de kategorier
av befattningshavare, för vilka tjänstepensionsreglementet blir
gällande. Do bestämmelser, som reglera pensionsunderlag och pensionsavdrag,
pensionens beräkning, pensionsålder och avgångsskyldighet
m. rn., äro i reglementet fördelade på olika kapitel för ordinarie tjänstemän,
som tillsiittas genom fullmakt eller konstitutorial, för ordinarie
tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss tid, samt för ickeordinarie
tjänstemän. Här kommer till en början att lämnas redogörelse
10
för föreskrifterna i det kapitel, vilket avser ordinarie tjänstemän, som tillsättas
genom fullmakt eller konstitutorial. Därvid bortses från vissa särskilda
föreskrifter, vilka endast gälla innehavare av domarämbeten ävensom
innehavare av förtroendesysslor.
Beträffande tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten innehåller
reglementet den huvudregeln, att avgångsskyldighet inträder vid uppnådd
pensionsålder. Befogenhet är likväl given den myndighet, som äger
att från tjänsten avskeda, att medgiva anstånd med avskedet, därest och
så länge tjänstemannen prövas kunna på tillfredsställande sätt gagna det
allmänna, dock icke i något fall längre tid än sammanlagt två år. Vidare
är tjänstemannen skyldig avgå, då han träffas av olycksfall i tjänsten
eller drabbas av sjukdom, vanförhet eller lyte, som ej föranletts av olycksfall
i tjänsten, allt under förutsättning att det behörigen styrkes, att
tjänstemannen är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan
annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta
sig. Med sjukdom såsom avgångsanledning har även likställts nedsatt
arbetsförmåga. Någon minimitid, under vilken oförmågan att sköta
tjänsten skall hava fortvara innan avgångsskyldighet inträder, är — i
olikhet mot vad nu gäller inom allmänna civilförvaltningen — icke stadgad
i reglementet. Bestämmelserna örn avgångsskyldighet på grund av
sjukdom och nedsatt arbetsförmåga hava vidare kompletterats med en
föreskrift, enligt vilken tjänsteman, som av annan anledning befinnes
urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
må av Kungl. Majit förklaras skyldig att avgå från tjänsten, därest han
uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger pensionsåldern.
Beträffande reglerna för beräkning av pensionsförmånen (ålderspension,
invalidpension, sjukpension) må nämnas, att antalet tjänstår för hel
pension såsom regel bestämts till 30 i stället för, såsom hittills gällt, 35.
En tjänstålder av 30 år gäller enligt reglementet för alla tjänster utom
ett fåtal, vilka upptagits i Bilaga A till reglementet.
Innehar tjänstemannen fullt antal tjänstår, utgår vid ålders- och sjukpensionering
hel pension (motsvarande pensionsunderlagets belopp); är
tjänstårens antal mindre, sker proportionell avkortning av pensionen på
sådant sätt, att pensionsbeloppet minskas med Vm för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger 30. Beträffande sjukpensionen
skall emellertid iakttagas å ena sidan, att denna, oberoende av antalet
tjänstår, utgår med lägst 75 % av hel pension och å andra sidan att
beloppet av sjukpensionen icke må överstiga den ålderspension, som skulle
hava tillkommit tjänstemannen, örn han med oförändrat pensionsunderlag
kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde. Invalidpensionen
är alltid lika med pensionsunderlaget.
Pensionsunderlagen hava i reglementet bestämts till samma belopp som
enligt nu gällande pensionsbestämmelser och utgöra alltså i regel -/» av
slutlönen på A-ort för vederbörande befattning; för befattningar i de
högsta lönegraderna har viss begränsning av pensionsunderlagen ägt
rum. Pensionsavdragen hava satts till samma belopp som nuvarande pensionsavgifter.
Med avseende å pensionsåldern hava befattningarna allt efter löneställningen
fördelats på två pensionsåldersgrupper på sådant sätt, att tjänster
i lönegraderna 1—12 hänförts till en lägre åldersgrupp med en pensionsålder
av 60 år, medan befattningar i högre löneställning hänförts
11
till en högre åldersgrupp med en pensionsålder av 65 år. Denna fördelning
på åldersgrupper innebär tillika i stort sett en genomgående sänkning
av tidigare gällande pensionsåldrar. Från huvudreglerna för fördelningen
på åldersgrupper hava emellertid beträffande åtskilliga befattningar
eller befattningsgrupper stadgats undantag i såväl sänkande som
höjande riktning. För vissa befattningar, som enligt huvudregeln tillhöra
den lägre pensionsåldersgruppen, har därvid pensionsåldern fastställts
till 63 år.
För tjänsteman, som genom civila tjänstepensionsreglementet får sin
tidigare pensionsålder nedsatt med två år eller mera och som blir avgångsskyldig
under tiden närmast efter reglementets ikraftträdande,
hava i reglementet införts vissa övergångsbestämmelser, som möjliggöra
ett kvarstående i tjänst i viss utsträckning efter den nya pensionsålderns
inträde, övergångsbestämmelserna hava konstruerats på sådant sätt, att
för ifrågavarande befattningshavare skall, örn vederbörande anmäler sin
önskan att kvarstå i tjänst efter uppnående av den i reglementet stadgade
pensionsåldern, gälla en högre pensionsålder än den i reglementet fastställda,
och viel avvägningen av denna pensionsålder har man förfarit så,
att den i tidigare bestämmelser stadgade pensionsåldern nedsättes efter
en glidande skala, intill dess avgångsåldern sammanfaller med den i reglementet
stadgade pensionsåldern.
I fråga örn möjlighet för befattningshavare, som avgår innan rätt till
pension inträtt, att erhålla gottgörelse för erlagda pensionsbidrag och
fullgjord tjänstgöring innehåller civila tjänstepensionsreglementet vissa
betydelsefulla nyheter, nämligen bestämmelserna örn förtidspension och
örn uppskjuten livränta.
Förtidspension vid frivillig avgång tidigast fem år före pensionsåldern
må efter prövning av Kungl. Majit utgå till tjänsteman, som innehar
minst 30 tjänstår, därest avgången finnes icke vara stridande mot statens
intressen. Denna pension motsvarar hel ålderspension men skall för
tiden intill dess tjänstemannen uppnår pensionsåldern vara minskad med
Vibo för varje full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder
vid avgången understiger pensionsåldern.
Rätt till uppskjuten livränta tillkommer en var tjänsteman, som avgår
utan rätt till pension, vare sig avgången är frivillig eller tjänstemannen
blivit dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skilts från tjänsten.
Livränteförmånen, som beräknas försäkringstekniskt, är i princip så avvägd,
att den motsvarar icke blott tjänstemannens egna bidrag till pensionskostnaden,
utan även den del av pensionen, som intjänats enbart genom
tjänstgöringen. Därest antalet tjänstår vid avgången imderstiger
30, minskas emellertid den intjänta pensionen med 2 % för varje felande
helt tjänstår. Ytterligare reduktion av den intjänta pensionen skall ske
för tjänsteman, som blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse
i tjänsten (ej på grund av annat brott) eller som till följd av tjänstefel
skilts från tjänsten. Vid beräkning av intjänt pension tillämpas för samtliga
tjänstemän en tjänstålder för hel pension av 30 år och en pensionsålder,
som utgör 63 år för befattning i lönegraderna 1—12 och 65 år för
annan befattning.
En särställning i pensionshiinseende intaga enligt civila tjänstepensionsreglementet
de ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande
-på viss tid. Dessa tjänstemän hava tillförsäkrats rätt till pension
oberoende av levnadsålder vid avgången och med jämförelsevis högt belopp
även efter en kort tjänstetid. Sådan tjänsteman är skyldig att efter
12
beslut av Kungl. Majit frånträda förordnandet, därest han till följd av
sjukdom befinnes oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst.
Hel pension, motsvarande pensionsunderlaget, utgår till förordnandetjänsteman.
som under minst 12 år innehaft förordnande eller som, oavsett
tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten befunnits oförmögen
att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
Därest förordnandetjänsteman efter en kortare tjänstetid än 12 år avgår
ur statens tjänst antingen på grund av att förordnandet utlöper utan
att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han befunnits
vara till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten,
oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin
tjänst, så ock därest tjänsteman eljest dessförinnan utan egen begäran
nödgas avgå ur statens tjänst, äger han uppbära avkortad pension till belopp,
som med ettusen kronor understiger det för befattningen gällande
pensionsunderlaget.
För förordnandetjänstemän äro fastställda särskilda pensionsunderlag
och pensionsavdrag. Rätt till uppskjuten livränta tillkommer ej dylik
tjänsteman.
För de icke-ordinarie tjänstemän, som avses i reglementet, gälla bestämmelser
av i huvudsak samma innebörd som för ordinarie befattningshavare,
vilka tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial. Den viktigaste
avvikelsen från nämnda bestämmelser är att såsom förutsättning
för rätt till sjukpension gäller, att tjänstemannen vid avgången skall
kunna räkna minst 10 tjänstår. Pensionsunderlag och pensionsavdrag
äro för extra ordinarie befattningar bestämda i samma relation till slutlönen,
som gäller för ordinarie tjänstemän, och alltså i de olika lönegraderna
lika med pensionsunderlag och pensionsavdrag för ordinarie tjänsteman
i lönegrad med närmast lägre ordningsnummer.
Skiljaktigheter mellan nuvarande pensionsbestämmelser för riksdagens
verk och civila tjänstepensionsreglementet.
De lämnade redogörelserna giva vid handen, att betydande skiljaktigheter
förefinnas mellan det provisoriska pensioneringssystem, som för
närvarande tillämpas för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk, och
de av 1934 års riksdag godkända pensioneringsgrunderna för den civila
statsförvaltningen. Detta är helt naturligt, då de nu gällande bestämmelserna
leda sitt ursprung från en tid med helt andra principer i fråga
örn avlöning och pension än de, som sedermera efter hand vunnit erkännande,
och bestämmelserna därför äro föråldrade redan i jämförelse med
de äldre pensioneringsgrunderna för den civila statsförvaltningen. I vissa
avseenden äro pensionsbestämmelserna för riksdagens verk så avfattade,
att de måste medföra svårigheter i tillämpningen. Särskilt gäller detta
föreskrifterna rörande tjänstinnehavares skyldighet att avgå från tjänsten
samt pensionsrätten vid bristande antal tjänstår. Såsom framgår av
den föregående redogörelsen, föreligger enligt bestämmelsernas ordalydelse
avgångsskyldighet för ordinarie tjänsteman vid riksdagens verk endast
då tjänsteman uppnått såväl stadgad pensionsålder som fullt antal
tjänstår, och föreskrifter saknas om beräkning av avkortad pension för
tjänsteman, som, utan att vara bevisligen oförmögen till vidare tjänst
-
13
göring, önskar avgå från tjänsten vid uppnådd pensionsålder men då
icke innehar fulla antalet tjänstår. Då sådan tjänsteman ansetts sakna
pensionsrätt, har fråga örn pensionering i ett sådant fall underställts riksdagens
prövning (bankoutskottets utlåtande nr 57/1933). Även om alltså
pensionsrätt ansetts icke tillkomma tjänsteman, som ej uppnått fulla
tjänstår och ej är på grund av sjukdom oförmögen tili vidare tjänstgöring,
torde dock — enligt vad verkställd undersökning givit vid handen —
bestämmelserna icke på senare tid hava uppfattats eller tillämpats så,
som örn avgångsskyldighet vid uppnådd pensionsålder ej förelåge med
mindre fulla tjänstår intjänats. Det må emellertid framhållas, att den
formella avfattningen av pensioneringsbestämmelserna i avseende å skyldigheten
att avgå från tjänsten är så otillfredsställande, att tvekan måste
råda örn tolkningen av bestämmelserna härutinnan.
De vid riksdagens verk gällande reglerna för beräkning av sjukpension
avvika väsentligt från de inom civilförvaltningen sedan länge tillämpade.
I sådana fall, då tjänsteman, som är oförmögen till tjänstgöring,
själv anhåller örn avsked, beräknas pensionen med utgångspunkt från ett
belopp, motsvarande tre fjärdedelar av pensionsunderlaget, men reducering
sker därjämte för bristande antal tjänstår. Samma för tjänstemännen
ofördelaktiga beräkningsgrund gäller även för det fall, att en tjänsteman,
som av sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att på
ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, utan egen ansökan genom
beslut av delegerade för riksdagens verk förflyttas på pensionsstat.
Dock må i sistnämnda fall delegerade tillerkänna tjänstemannen ett högre
pensionsbelopp, högst lika med pensionsunderlaget. Enligt civila tjänstepensionsreglementet
gäller däremot, såsom ovan nämnts, att sjukpension
bestämmes efter samma grunder som ålderspension, d. v. s. i förhållande
till antalet tjänstår; sjukpensionen utgår dock med lägst 75 % av hel
pension, såvitt tjänstemannen inträtt i pensionsberättigande tjänst vid
sådan ålder, att han vid uppnående av pensionsåldern skulle kunnat räkna
fulla tjänstår. Invalidpension utgår enligt civila tjänstopensionsreglementet
alltid med belopp, motsvarande pensionsunderlaget; enligt
de för riksdagens verk gällande pensionsbestämmelserna förekommer icke
invalidpension såsom ett från sjukpensionen fristående begrepp.
Så summariskt som pensionsbestämmelserna för riksdagens verk äro
avfattade, kunna de givetvis icke tillfredsställande reglera alla de förhållanden,
som höra tillsammans med ett modernt pensionssystem. Att här
närmare ingå på de nyheter i fråga om pensioneringens innebörd, som
godkänts genom det nya civila pensionsreglementets antagande och vilka
sakna motsvarighet i de nuvarande pensionsbestämmelserna för riksdagens
verk, torde icke vara erforderligt. Det må vara tillräckligt att under
hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen för det nya reglementets
stadganden erinra örn däri innefattade, från nuvarande pensionsbestämmelser
för riksdagens verk avvikande föreskrifter i fråga örn tjänstårsberäkning,
tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna, förtidspension
och uppskjuten livränta. Det civila tjänstepensionsreglementet
innehåller också för de ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande
på viss tid, delvis nya pensionsföreskrifter, varjämte frågan örn
de icke-ordinarie befattningshavarnas pensionering genom reglementet
erhållit sin lösning.
14
Kommitténs förslag.
Pensioneringens omfattning.
Enligt de av 1921 års riksdag antagna bestämmelserna örn rätt till pension
för tjänstemän vid riksdagens verk äger, såsom redan nämnts, all
ordinarie personal vid dessa verk pensionsrätt, Samtliga ordinarie befattningshavare
äro underkastade det av samma års riksdag utfärdade
avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk.
Givetvis bör ett blivande nytt pensionsreglemente för tjänstemän vid
riksdagens verk i första hand omfatta alla ordinarie befattningshavare
med avlöning enligt 1921 års avlöningsreglemente.
Såsom förut nämnts, tillsättes flertalet ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk medelst konstitutorial eller — beträffande tjänstemän i 30:e
lönegraden vid riksbanken — medelst fullmakt. Vissa ordinarie tjänstemän,
nämligen verkställande styrelseledamöter vid riksbankens avdelningskontor,
tillsättas emellertid genom förordnande på viss tid och åtnjuta
arvode enligt bestämmelserna i 2 kap. av avlöningsreglementet. Tillsättning
av dessa befattningar sker enligt § 26 bankoreglementet för ett
år i sänder, med rättighet för fullmäktige att under förordnandetiden*
när de därtill finna anledning, entlediga befattningshavaren. När till
verkställande styrelseledamot förordnas någon av riksbankens ordinarie
tjänstemän, skall enligt bankoreglementets § 29 mom. 3 dennes tjänst i
vanlig ordning tillsättas. Enligt 2 § av pensionsbestämmelserna är verkställande
styrelseledamot i pensionshänseende likställd vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö med tjänsteman i 30:e lönegraden och.
vid övriga avdelningskontor med tjänsteman i 28 :e lönegraden.
Vid ett nyordnande av pensionsväsendet för riksdagens verk enligt de
principer, som fastställts beträffande civilförvaltningens pensionsväsen*
böra nu ifrågavarande förordnade tjänstemän icke vidare likställas med
konstituerade tjänstemän, utan för dem böra gälla särskilda pensionsunderlag
och pensionsavdrag samt de särskilda pensionsvillkor i övrigt*
som innefattas i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet. Inom kommittén
har ifrågasatts, huruvida det icke med hänsyn till den hittillsvarande
rekryteringen av befattningarna kunde anses lämpligare att fortfarande
på dem tillämpa de pensioneringsgrunder, som gälla för konstituerade
tjänstemän. Med hänsyn till att befattningarna i avlöningshänseende
äro hänförda till tjänster, vilka tillsättas medelst förordnande på
viss tid, har kommittén emellertid ansett tillräckliga skäl icke föreligga
att i pensionshänseende på dem tillämpa andra grunder än dem, som
enligt civila tjänstepensionsreglementet gälla för sådana chefstjänstemän
vid civilförvaltningen, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid.
Kommittén återkommer under detaljmotiveringen till denna fråga.
Vid riksbanken finnas vidare några på viss tid förordnade befattningshavare,
för vilka avlöningsreglementet ej är gällande men som likväl
kunna hänföras till befattningshavare med nyreglerad avlöning, nämligen
ledamöterna av riksbankens direktion. Dessa befattningshavare*
vilka närmast äro jämförliga med förordnade chefstjänstemän vid den
centrala statsförvaltningen, utgöras av deputerade inom fullmäktige (en
förste deputerad och riksbankschef samt två andre deputerade) ävensom
vice riksbankschefen. Direktionsledamöterna utses av fullmäktige på
15
viss tid. För deputerade hava, såsom förut nämnts, av 1923 års riksdag
meddelats pensionsbestämmelser av i huvudsak samma innebörd
som de föreskrifter, vilka gälla för på viss tid förordnade chefstjänstemän
vid civilförvaltningen. Det synes kommittén vara lämpligt, att pensionsrätten
för deputerade nu regleras genom de bestämmelser, som enligt
vad nyss anförts böra inrymmas i reglementet beträffande sådana,
på viss tid förordnade tjänstemän, som avses i avlöningsreglementet för
riksdagens verk. Detta skulle i stort sett endast innebära ett inarbetande
i pensionsreglementet av 1923 års pensionsbestämmelser för deputerade.
Därvid torde pensionsrätt enligt samma grunder böra beredas jämväl för
vice riksbankschefen.
Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att enligt ett år 1934 av
bankofullmäktige utarbetat och för bankoutskottet framlagt förslag, vilket
emellertid icke blev föremål för prövning vid 1934 års riksdag, vid
riksbanken skulle inrättas vissa nya förordnandetjänster, avsedda för direktionsavdelningar
inom banken. Vidare må erinras, att enligt förslag,
som den 5 december 1934 framlagts av riksgäldskontorets organisationskommitté
och som av fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse deli
18 januari 1935 överlämnats till bankoutskottet, vid sistnämnda verk
skulle inrättas en på förordnande tillsatt befattning såsom riksgäldsdirektör.
Det har förutsatts, att för riksgäldsdirektören skulle tillämpas
enahanda bestämmelser i fråga örn rätt till pension, som gälla för förstedeputeraden
i riksbanken. Pensionskommittén, som vid fullgörandet av
sitt uppdrag måste utgå från nu gällande personalorganisation beträffande
samtliga riksdagens verk, har i sitt förslag icke kunnat taga hänsyn
till sålunda ifrågasatt förändrad organisation. Därest emellertid i
samband med tilltänkta organisationsändringar inom riksbanken oell
riksgäldskontoret skulle tillkomma nya förordnandetjänster med deli anställningsform,
som inom civilförvaltningen ansetts böra förenas med
pensionsrätt, nämligen befattningar vilka tillsättas genom förordnandepå
viss tid. torde pensionsfrågan för dessa tjänster lämpligen böra ordnas
på sätt kommittén nu föreslagit beträffande verkställande styrelseledamöter
vid riksbankens avdelningskontor samt ledamöter av riksbankens
direktion.
Genom det nya civila tjänstepensionsreglementet har, såsom ovan framhållits,
pensionsrätt liven beretts vissa ieJee-ordinarie befattningshavare.
Beträffande verk, vilkas ordinarie tjänstemän äro underkastade reglementet,
gäller i sådant avseende, att pensionsrätt omedelbart på grund av
föreskrift i reglementet (1 § 2 mom. a) tillkommer extra ordinarie
tjänstemän. Enligt 1 § 2 mom. b) kan reglementet jämväl vinna tilllämpning
å annan icke ordinarie tjänsteman vid sådant verk, i den mån
Kungl. Majit med hänsyn till anställningens natur samt tjänstgöringens
omfattning därom förordnar. Av förarbetena till reglementet framgår,
att sistnämnda författningsrum i första hand avsetts för den grupp av
icke-ordinarie befattningshavare, som benämnes b e f a 11 n ingshavar e
å extra stat. Vid allmänna civilförvaltningen utgöras extrastatstjänsterna
för närvarande av befattningar, som motsvara ordinarie tjänster
i högre lönegrad än den 20:e och vilka enligt riksdagens beslut avlönas
från extra anslag. Avlöning vid dessa tjänster utgår enligt löneklassen
närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest befattningen
varit ordinarie; i övrigt tillämpas avlöningsreglerna för ordinarie tjänstemän.
Viss formell jämkning av extrastatsbegreppets innebörd torde
komma att föranledas av den ändrade riksstatsuppställning, som i prim
16
cip godkänts av 1934 års riksdag och som medför ett upphävande av skillnaden
mellan ordinarie och extra anslag. Såsom framgår av anslagsberäkningarna
i 1935 års statsverksproposition, är dock någon ändring av
löneställningen icke avsedd att äga rum. — För extra befattningshavare,
vilka väsentligen utgöras av rekryteringspersonal, som utbildas
för extra ordinarie anställning, eller av personal för mera tillfälligt
behov av arbetskraft, har pensionsrätt ansetts icke böra beredas.
För icke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk hava avlöningsbestämmelser
utfärdats av delegerade för riksdagens verk den 17
juli 1925. Dessa bestämmelser ansluta sig nära till motsvarande föreskrifter
för allmänna civilförvaltningens nyreglerade verk men upptaga endast
grupperna extra ordinarie tjänstemän och extra befattningshavare.
Befattningstypen tjänst å extra stat saknas sålunda för närvarande vid
riksdagens verk. Kommittén har emellertid ansett lämpligt att avfatta
sitt förslag med utgångspunkt från att denna hefattningstyp kan komma
att visa sig erforderlig jämväl vid riksdagens verk. Erinras må i sådant
avseende, att enligt den provisoriska personalorganisation, som för närvarande
tillämpas inom riksgäldskontoret, å kontorets räkenskapsbyrå
finnes inrättade en befattning i 22: a lönegraden med lön enligt extrastatsreglerna
samt att riksgäldskontorets organisationskommitté i sitt förenämnda
förslag upptagit en dylik tjänst. Det kan tänkas, att även
inom riksbanken ett motsvarande behov kan uppkomma. I den mån det
därvid är fråga örn befattningar av mera varaktig natur, synes det lämpligt
att dessa befattningar förenas med pensionsrätt. För att särskilja
dylika mera varaktiga extrastatstjänster från befattningar av tillfällig
art med avlöning enligt extrastatsreglerna synes — i anslutning till den
anordning, som torde vara avsedd att tillämpas inom den civila statsförvaltningen
— pensionsrätt böra beredas endast för innehavare av tjänst
å extra stat, som finnes upptagen å av riksdagen godkänd personalförteckning.
I anslutning till vad här anförts har kommittén i sitt förslag ansett
sig böra av befattningshavare med nyreglerad avlöning såsom icke-ordinarie
medtaga dels innehavare av tjänst å extra stat, som finnes upptagen
å av riksdagen godkänd personalförteckning, dels och extra ordinarie
tjänstemän med avlöning enligt av delegerade för riksdagens verk utfärdade
avlöningsbestämmelser.
Kommittén har härvid förutsatt, att gällande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie personal vid riksdagens verk i mån av behov kompletteras
med föreskrifter rörande tjänstemän å extra stat. Beslutanderätten
i detta avseende tillkommer delegerade för riksdagens verk jämlikt 33 §
avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Behov av bestämmelser, som möjliggöra pensionsrätt för andra under
1 § 2 mom. b) civila tjänstepensionsreglementet avsedda icke-ordinarie
befattningshavare än tjänstemän å extra stat, lärer för riksdagens verk
icke föreligga. Pensioneringens omfattning beträffande tjänstemannapersonal
med avlöning såsom icke-ordinarie kan alltså här uttömmande
regleras i pensionsreglementet.
Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att enligt bankoreglementets
§ 29 mom. 2 fullmäktige i riksbanken må, därest ökad arbetskraft för
någon tid finnes oundgängligen behövlig för göromålens obehindrade
gång, utöver stat tillsätta den eller de tjänstemän, som erfordras. Sådana
tjänstemän — befattningshavare över stat —- pläga enligt riksbankens
praxis avlönas efter extrastatsgrunderna, alltså enligt löneklass
17
närmast lägre än den, som skulle havn gällt, därest tjänstemannen varit
ordinarie i vederbörande lönegrad. Då ifrågavarande tjänster till sin
natur äro av tillfällig art, bär kommittén i överensstämmelse med sin
förut uttalade uppfattning utgått från att innehavarna av dessa tjänster
icke i sådan egenskap böra erhålla pensionsrätt.
En särställning bland befattningshavare vid riksdagens verk intages
av byråcheferna å justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna.
Alltsedan tillkomsten hava dessa
tjänster tillsatts på förordnande. Möjlighet bar nämligen ansetts böra stå
öppen för riksdagens ombudsmän att, örn och när de så finna lämpligt,
göra ombyte å befattningarna. Vid 1921 års lönereglering erliöllo byråcheferna
en löneställning, motsvarande den, som tillkommer ordinarie
byråchefer vid den centrala statsförvaltningen. Byråcheferna uppbära
alltså, ehuru de endast hava icke-ordinarie anställning, lön såsom ordinarie
innehavare av tjänst i 30 :e lönegraden.
Med hänsyn till de kvalifikationer, som erfordras för byråchefsbefattningarnas
bestridande, skalle det enligt kommitténs mening vara otillfredsställande,
örn befattningarna icke förenades med pensionsrätt, när sådan
rätt nu beredes tjänstemän å extra stat samt personal i extra ordinarie
ställning. I samband med den reglering av pensionsförhållandena för befattningshavare
i allmänhet vid riksdagens verk, som nu är avsedd att äga
rum, synes därför pensionsrätt böra beredas byråcheferna. Tidigare har
ifrågasatts, att byråchefsbefattningarna skulle uppföras på ordinarie stat
för att bereda innehavarna en fastare ställning med pensionsrätt. Denna
fråga berördes såväl i samband med 1921 års lönereglering som vid behandlingen
år 1929 av frågan örn familjepensionsrätt för personal vid
vissa riksdagens verk. Vid det sistnämnda tillfället yttrade bankoutskottet
(utlåtande nr 60, sid. 5), att åtskilliga skäl kunde anföras för överflyttande
på ordinarie stat av byråchefsbefattningarna. Härigenom
skulle såväl tjänstepensionsrätt som familjepensionsrätt för dessa befattningar
bliva på lämpligt sätt ordnad, vilket måste anses önskvärt. Då
emellertid frågan örn formen för tillsättning av befattningarna borde bedömas
även ur andra synpunkter, hade utskottet icke ansett sig böra i
då förevarande sammanhang taga ståndpunkt i denna fråga, vilken borde
efter särskild framställning underkastas en mera ingående prövning.
Med hänsyn till vad bankoutskottet sålunda anfört och då, kommittén veterligt,
framställning örn ändrad ställning för byråcheferna hittills icke
gjorts av riksdagens ombudsmän, har kommittén ansett sig icke böra upptaga
spörsmålet örn ändrad anställningsform för byråcheferna å justitieoch
militieombudsmansexpeditionerna, vilken fråga faller utanför det åt
kommittén lämnade uppdraget. Såvitt kommittén kan finna, föreligger
emellertid med hänsyn till befattningarnas karaktär icke hinder för att bereda
byråcheferna pensionsrätt enligt det nya reglementet utan ändring
av deras nuvarande anställningsform. Kommittén har avfattat sitt reglementslörslag
i överensstämmelse med denna uppfattning. Till spörsmålet
om pensionsvillkoren för byråcheferna återkommer kommittén under
detaljmotiveringen.
De grunder för tjänstemannapensioneringen, vilka kommit till uttryck
i civila tjänstepensionsreglementet, bygga på det lönesystem, som inom
civilförvaltningen först införts genom kommunikationsverkens lönereglering
av år 1919 och som sedermera successivt utsträckts till åtskilliga delar
av den allmänna civilförvaltningen samt genom 3921 års lönereglering
jämväl överförts till riksdagens verk. Det nya pensionssystemet kan
15166R.
18
icke lämpligen överföras till verk med lönereglering enligt äldre lönesystem,
och tjänstemännen vid de oreglerade delarna av civilförvaltningen
hava därför lämnats utanför civila tjänstepensionsreglementets
tillämpningsområde. Ordinarie tjänstemän vid dessa verk äro fortfarande
underkastade 1907 års på det äldre avlöningssystemet grundade
pensionslag; för icke-ordinarie befattningshavare vid ifrågavarande
verk förekommer icke pensionsrätt. Av samma skäl, som sålunda föranlett
uteslutande av såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare
vid oreglerade verk inom den civila statsförvaltningen från civila
tjänstepensionsreglementets tillämpning, kunna enligt kommitténs mening
tjänstemännen vid riksbankens pappersbruk vid
Tumba icke lämpligen medtagas i det nya pensionsreglemente för riksdagens
verk, vartill kommittén haft att utarbeta förslag, emedan dessa
tjänstemäns avlöning ännu är reglerad enligt äldre lönesystem. Därest
tjänstepensionsrätt anses böra beredas dessa tjänstemän, bör en lösning
av denna fråga lämpligen föregås av en reglering av avlöningsförhållandena
enligt det nya lönesystemet. Det faller utanför kommitténs uppdrag
att upptaga detta spörsmål till behandling.
Ej heller tjänstemännen vid riksbankens sedeltryckeri
äro för närvarande — frånsett vissa befattningshavare tillhörande
den egentliga bankpersonalen, vilka äro placerade till tjänstgöring vid
tryckeriet — underkastade avlöningsreglementet för riksdagens verk eller
i anslutning därtill utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare. Varken anställningsform eller löneförhållanden
för ifrågavarande anställuingshavare torde nu vara ordnad så. att
dessa anställningshavare lämpligen kunna medtagas i det nya pensionsreglementet.
Därest det skulle anses påkallat att bereda denna personal
pensionsrätt enligt reglementet, torde härav betingad omläggning av anställnings-
och avlöningsförhållandena för personalen böra ske. Kommittén
har ansett sig icke böra ingå på ett bedömande av de frågor, som
äga samband därmed.
Sedan kommittén sålunda tagit ståndpunkt beträffande pensioneringens
omfattning, såvitt angår ordinarie och icke-ordinarie tjänstemannapersonal
vid riksdagens verk, återstår i detta sammanhang att beröra frågan
örn behovet för riksdagens verk av en bestämmelse, motsvarande stadgandet
i 1 § 4 mom. civila tjänstepensionsreglementet.
Enligt nämnda författningsrum äger Kungl. Majit, när särskilda skäl
därtill äro, besluta, att reglementet skall i tillämpliga delar bliva gällande
jämväl för icke-ordinarie anställningshavare, som icke avses i paragrafens
2 eller 3 mom. Av förarbetena till civila tjänstepensionsreglementet
och tjänstepensionsreglementet för arbetare framgår (proposition
nr 222/1934 sid. 67—68 samt 144—147), att ifrågavarande stadgande avsetts
icke för tjänstemannapersonal, som ej faller under de i paragrafens föregående
moment angivna lönebestämmelserna, utan för vissa undantagsfall
bland ar betsledan de förmän inom arbetarpersonalen.
För statens arbetarpersonal har, med hänsyn till sättet för arbetslönens
bestämmande, pensionsförmånen icke kunnat såsom för tjänstemännen
fixeras i visst förhållande till den faktiskt utgående lönen, utan
man har bestämt pensionsunderlagen till enhetliga belopp för två särskilda
arbetargrupper, vilka var för sig innefatta anställningshavare
med tämligen växlande lönevillkor. I regel falla även arbetsförmännen
under de bestämmelser, som sålunda enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare gälla för arbetare i allmänhet. För fall, då en arbetsledande
förman intager en löneställning, som mera avsevärt skiljer sig från
19
övriga arbetares lönevillkor, har emellertid möjlighet ansetts höra hållas
öppen att bereda anställningskavaren pensionsrätt enligt de för
tjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna och att därvid, med utgångspunkt
från löneställningen, fastställa särskilt pensionsunderlag eller
bestämma den lönegrad, vartill anställningskavaren skall i pensionsavseende
hänföras. För detta ändamål har stadgandet i 1 § 4 mom. civila
tjänstepensionsreglementet tillkommit. Enligt vad kommittén inhämtat,
har Kungl. Majit med stöd av nämnda författa!ngsrum meddelat
beslut örn pensionsrätt enligt reglementet för ett mindre antal anställningshavare
tillhörande arbetsledande personal inom allmänna civilförvaltningen
och kommunikationsverken.
För den arbetarpersonal, som finnes vid riksdagens verk — arbetare
vid riksbankens pappersbruk samt vid sedeltryckeriet —- lärer avsikten
vara, att jpensionsbestämmelser skulle av riksdagen meddelas i ett särskilt
pensionsreglemente, byggt på huvudgrunderna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare. _ Förslag till dylika bestämmelser bär enligt
uppdrag av fullmäktige i riksbanken utarbetats av sekreteraren hos 1930
års pensionssakkunniga, revisorn E. Norberg, och detta förslag har numera
av fullmäktige i riksbanken med skrivelse den 7 februari 1935 överlämnats
till bankoutskottet. Enligt detta förslag skulle från tillämpningen
av det tilltänkta reglementet angående tjänstepension för arbetare
vid sedeltryckeriet samt riksbankens pappersbruk kunna genom beslut av
delegerade för riksdagens verk undantagas sådan arbetare, vars anställnings-
och avlöningsförhållanden anses böra föranleda, att han erhåller
högre pension än den enligt reglementet normalt utgående. Därvid har
förutsatts, att dessa arbetares pensionering skulle ordnas i enlighet med
bestämmelserna i det blivande pensionsreglementet för tjänstemän vid
riksdagens verk samt att prövningen av frågor örn undantag från arbetarpensionsreglementet
borde ankomma på delegerade för riksdagens
verk.
I anslutning till vad sålunda ifrågasatts har kommittén ansett sig böra
i sitt reglementsförslag upptaga en bestämmelse, som möjliggör att i de
undantagsfall, örn vilka här är fråga, efter prövning av delegerade för
riksdagens verk bereda pensionsrätt enligt reglementet.
Fondering och därmed sammanhängande spörsmål. Pensionskostnadernas
bestridande.
Enligt det pensioneringssystem, som av 1934 års riksdag godkänts för
det civila pensionsväsendet, skall fondering av tjänstemännens bidrag till
pensionskostnaderna fortfarande liksom hittills äga rum inom denna del
av pensionsväsendet. Pensionsavgifterna skola härvid utbytas mot pensionsavdrag,
som skola innehållas å tjänstemännens löner. Denna anordning
medför, att vid avlöningsanslagens beräkning hänsyn skall tagas
endast till lönernas nettobelopp. För överförande till den civila pensionsfonden
av ett belopp motsvarande pensionsavdragen skall ett särskilt anslag
uppföras under elfte huvudtiteln. Till det anslag under samma huvudtitel,
från vilket pensionskostnaderna bestridas, skall liksom hittills
från civila pensionsfonden överföras ett belopp motsvarande det bidrag
till pensionskostnaderna, som enligt verkställd sannolikhetsberäkning
kan bestridas av fonden.
Tjänstemännen vid riksdagens verk hava alltsedan år 1908 haft att
20
erlägga pensionsavgifter. Dessa avgifter hava fonderats; för riksbanken
hava avgifterna tillförts riksbankens pensionsfond och för övriga
riksdagens verk ingå avgifterna till pensionsfonden för vissa riksdagens
verk, vilken fond förvaltas av riksgäldskontoret. Fonderna, vilka ingå
i rörelsen för respektive riksbanken och riksgäldskontoret, hava tillgodoförts
ränta efter den räntefot, som funnits vara skälig med hänsyn till
placeringens art och rådande ränteförhållanden. Vid utgången av år
1934 uppgick den såsom tjänstepensionsmedel bokförda delen av behållningen
å förstnämnda fond till 2 439 356 kronor 21 öre. För sistnämnda
fond utgjorde motsvarande belopp, frånsett under senare halvåret 1934
upplupen ränta, 221124 kronor 7 öre. Pensionsfonderna liava hittills icke
belastats med utgifter för tjänstepensionering. Pensionerna hava i sin
helhet bestritts för riksbankens vidkommande av riksbankens medel och
vid övriga verk av anslag å riksstaten till pensioner vid respektive verk.
I samband med den omläggning av huvudtiteln för utgifterna till riksdagen
och dess verk m. m., som genomfördes vid 1934 års riksdag, sammanfördes
kostnaderna för pensioner åt f. d. befattningshavare vid riksdagens
samtliga verk med undantag av riksbanken under ett gemensamt
anslag å huvudtiteln.
Den ståndpunkt, som statsmakterna, på sätt nyss omnämnts, intagit
till frågan örn fondering för pensionsändamål vid civila statsförvaltningen,
torde böra föranleda, att fortsatt fondering äger rum av de bidragtill
pensionskostnaderna, som åligga tjänstemännen vid riksdagens verk.
I anslutning till vad som gäller beträffande allmänna civilförvaltningens
tjänstemannapensionering böra vidare staterna för riksdagens verk
grundas på nettolöneberäkning och i avlöningslistorna upptagas de med
pensionsavdrag reducerade lönebelopp, som tjänstemännen äga uppbära.
För överförande till respektive pensionsfonder av tjänstemännens bidragtill
pensioneringskostnaderna bör i riksbankens stat uppföras en särskild
anslagspost, medan för övriga riksdagens verk å riksstaten bör upptagas
ett särskilt avsättningsanslag under huvudtiteln för riksdagen och dess
verk m. m. Överföringen till pensionsfonderna bör ske en gång örn året
med belopp, som enligt verkställd överslagsberäkning motsvara summan
av pensionsavdragen för samtliga pensionsberättigande befattningar inom
vederbörande förvaltningsgrenar.
Med avseende å sättet för pensionskostnadernas bestridande föreslår
kommittén den ändringen i nuvarande anordning, att pensionsfonderna,
vilka numera vuxit till betydande belopp, tagas i anspråk för ändamålet
enligt grunder, som tillämpas inom civila statsförvaltningen. Kommittén
förordar alltså, att överföring årligen måtte ske dels från riksbankens
pensionsfond till anslagsposten till pensioner å riksbankens stat,
dels ock från pensionsfonden för vissa riksdagens verk till riksstatsanslaget
till pensioner åt f. d. befattningshavare m. fl. av belopp, motsvarande det
bidrag till pensionskostnaderna, vilket enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
kan bestridas av respektive fond.
Föreskrifter beträffande fondering av belopp motsvarande pensionsavdrag
samt i fråga örn pensionsfondernas användning återfinnas i kommitténs
reglementsförslag under 10 §.
Försäkringsteknisk beräkning för utrönande av de belopp, med vilka
pensionsfonderna kunna bidraga, torde böra föranstaltas av fullmäktige
i riksbanken, respektive fullmäktige i riksgäldskontoret. Sedan dessa belopp
uträknats, bör givetvis vid beräkningen anslag och statposter för
pensionskostnader hänsyn tagas till dessa bidrag.
21
Den nu föreslagna dispositionen av pensionsfonderna för pensioneringsändamål
kommer uppenbarligen att minska statens pensionsutgifter för
riksdagens verk. _
Därest kommitténs förevarande förslag skulle vinna riksdagens bifall,
torde det ankomma på bankoutskottet att, efter inhämtande, från vederbörande
verk av erforderliga uppgifter, framlägga förslag till därav betingade
ändringar i riksbankens avlöningsstat samt i stater och anslagsberäkning
beträffande huvudtiteln riksdagen och dess verk m. m.
22
DETALJMOTIVERING.
1 kap; Allmänna bestämmelser.
1 §.
Beträffande innehållet i denna paragraf, vilken reglerar pensionera
gens omfattning, torde få hänvisas till den allmänna motiveringen
(sid. 14—19).
, I detta sammanhang torde framhållas, att de i 2 § civila tjänstepensionsreglementet
intagna föreskrifterna örn undantag från reglementet
avse. personalkategorier, som saknas inom riksdagens verk. Någon motsvarighet
till denna paragraf har därför icke upptagits i kommitténs förslag.
2 §•
.Förevarande paragraf innefattar regler angående tjänstårsberäkning
för pension och motsvarar 3 § civila tjänstepensionsreglementet.
2 § 1 morn.
Enligt civila tjänstepensionsreglementet beräknas tjänstår bland annat
för tid, under vilken tjänsteman haft att vidkännas pensionsavdrag enligt
bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Såsom ovan
framhållits, har till bankoutskottets prövning framlagts förslag till ett
tjänstepensionsreglemente för arbetare vid Tumba bruk och riksbankens
sedeltryckeri. Då tid, under vilken pensionsavdrag enligt sistnämnda
reglemente uttages, synts böra tillgodoräknas såsom tjänstår för pension
enligt nu förevarande reglemente, hava orden »bestämmelserna i tjänster
pensionsreglementet för arbetare» i kommitténs förslag ersatts med orden
»bestämmelser i tjänstepensionsreglemente för arbetare i statens
tjänst».
1 övrigt överensstämmer momentet med motsvarande moment i civila
tjänstepensionsreglementet.
2 § 2 mom.
Motsvarande moment i civila tjänstepensionsreglementet innehåller en
föreskrift, enligt vilken det beror på prövning i den ordning Kungl.
Maj:t föreskriver, örn och i vad mån befattningshavare såsom tjänstår
för pension må tillgodoräknas tid, som ej omförmälts i 1 morn., men under
vilken befattningshavaren utfört verksamhet i eller utom statens tjänst.
Den prövningsbefogenhet, som sålunda enligt civila tjänstepensionsreglementet
tillkommer Kungl. Maj:t, synes för riksdagens verk böra
tillkomma delegerade för nämnda verk. Med hänsyn till det jämförelsevis
begränsade tillämpningsområde, som tjänstepensionsreglementet för
riksdagens verk skulle få, torde den möjlighet till delegation av prövningsbefogenheten,
som beretts Kungl. Majit, icke vara erforderlig för
delegerade, utan beslutanderätten i här avsedda frågor torde böra utövas
av delegerade själva. Detta utesluter givetvis icke att delegerade, där
så befinnes lämpligt, fastställa generella regler örn tjänstårsberäkning för
23
visst slag av tjänstgöring (t. ex. beträffande den tjänstetid såsom extra
befattningshavare, vilken må tillgodoräknas). Det torde kunna förutsättas,
att delegerade vid tillgodoräkningsrättens handhavande komma
att beakta de grunder, som härutinnan vinna tillämpning inom den civila
statsförvaltningen. . , ,, „ , .... ,
1 anslutning till det anförda föreslår kommittén, att frågor örn tillgodoräknande
vid tjänstårsberäkning av verksamhet, som avses i momentet,
skola prövas av delegerade för riksdagens verk. På sätt av. det följande
framgår, har kommittén i allmänhet i de övriga avseenden, i vilka enligt
civila t j änstepensionsreglementet beslutanderätt tillkommer Kungl.
Maj :t, ansett sig höra föreslå, att avgörandet beträffande riksdagens verk
lägges hos delegerade. , . ., ... .,
Frånsett den jämkning, som enligt vad nyss anförts funnits bora vidtagas,
överensstämmer förevarande moment med motsvarande författningsrum
i civila tjänstepensionsreglementet.
2 § 3 och å mom.
Bestämmelserna i dessa moment överensstämma med motsvarande moment
i civila tjänstepensionsreglementet.
3 §.
Denna paragraf, som innehåller allmänna bestämmelser rörande pensionsavdrag,
överensstämmer med 4 § civila tjänstepensionsreglementet.
4 §.
Förevarande paragraf inrymmer bestämmelser rörande .pensions utbetalande.
Paragrafen överensstämmer med 5 § civila tjänstepensionsreglementet,
dock att stadgandet i 2 mom. av sistnämnda paragraf att
pension skall utbetalas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj:t, ansetts icke tarva motsvarighet. Detta stadgande,
som torde hava tillkommit i syfte att hålla möjlighet öppen för en framtida
övergång från nuvarande utbetalningssätt till en centralisering till
postverket av pensionsutbetalningarna, torde icke vara. erforderlig för
riksdagens verk. Erinras må, att delegerade enligt 33 § i förslaget skulle
bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter, som finnas nödiga för
tillämpningen av reglementet.
Till skillnad mot nu gällande bestämmelser, enligt vilka pension utgår
till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider, innebär
förslaget, att pension skulle utbetalas för en tid av en månad efter dödsfallet,
dock att det för tiden efter pensionstagare^ frånfälle utgående
pensionsbeloppet icke må överstiga 500 kronor. Härigenom beredes pensionstagarens
stärbhus en viss begravningshjälp.
5 *.
Denna paragraf, som innehåller föreskrifter angående pensions förverkande,
är av samma lydelse som 6 § civila tjänstepensionsreglementet
endast med den skillnaden, att i 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet
omförmäld befogenhet för Kungl. Maj:t enligt förslaget skulle tillkomma
delegerade för riksdagens verk.
6
Nuvarande pensionsbestämmelser för riksdagens verk sakna föreskrifter
rörande minskning eller indragning av pensionsbelopp vid sammanträffande
av pensioner för olika statstjänster eller vid förening av pension
för statstjänst med lön eller arvode för annan statstjänst.
I civila tjänstepensionsreglementet har emellertid under 7 § bestäm -
24
melse meddelats rörande minskning av pensionsbelopp vid förening av
pension för i reglementet avsedd tjänst med lön, arvode eller pension för
annan statstjänst. I huvudsak motsvarande reduktionsregel återfinnes
i 1907 års civila pensionslag. Jämväl i det av särskilda sakkunniga nyligen
avgivna förslaget till militärt tjänstepensionsreglemente hava intagits
föreskrifter av i allt väsentligt samma innehåll. Den viktigaste avvikelsen
i sistnämnda reglementsförslag i jämförelse med civila tjänstepensionsreglementet
är, att reduktionsregeln icke gjorts tillämplig vid
förening av två pensioner, när den ena av dessa utgår enligt civila tjänstepensionsreglementet
eller 1907 års civila pensionslag, eftersom minskning
sker redan enligt stadgande i dessa författningar.
6 § 1 morn.
Enligt kommitténs mening bör en reduktionsregel av förevarande art,
såvitt angår förening av pension med lön eller arvode, givetvis införas i
reglementet. Med sådant arvode för statstjänst, som skall tagas i betraktande
vid reduktion, torde därvid skäligen böra likställas arvode såsom
fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret.
Vad angår sammanträffande av flera pensioner, äro — såsom förut
nämnts — bestämmelser redan meddelade eller avsedda att meddelas rörande
minskning av pensionsbelopp vid förening av pension för tjänst vid
civilförvaltningen eller försvarsväsendet med annan pension. Därest en
reduktionsregel i nu förevarande pensionsreglemente skulle tillämpas utan
inskränkning, skulle dubbel reduktion kunna komma att ske. En reduktionsbestämmelse
i pensionsreglementet för riksdagens verk torde därför
böra begränsas att avse förening av pensioner enligt nämnda reglemente.
Ehuru en dylik reduktionsbestämmelse torde få mycket ringa betydelse,
har densamma dock ansetts böra medtagas i reglementet med hänsyn till
den teoretiska möjligheten att intjäna pensioner för två förordnandetjänster.
I sådana fall har kommittén ansett den sammanlagda pensionsförmånen
böra ytterligare begränsas i syfte att totalbeloppet ej må överstiga
den högsta pension, som enligt gällande bestämmelser kan utgå för
statstjänst, nämligen 9 996 kronor.
Enligt 7 § 3 mom. i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid riksdagens verk må vederbörande myndighet, örn
så anses skäligt, i fråga örn extra ordinarie tjänsteman, vilken från staten
uppbär livränta, pension eller annat dylikt understöd, från lönen avdraga
ett belopp, motsvarande högst denna förmåns storlek. Därest ovanberörda
reduktionsregel införes för riksdagens verk, kan det ifrågasättas,
huruvida reduktionsregeln i avlöningsbestämmelserna behöver bibehållas.
Med hänsyn till att en motsvarande föreskrift är gällande inom allmänna
civilförvaltningen, torde emellertid någon ändring av ifrågavarande
avlöningsbestämmelser icke behöva vidtagas i detta sammanhang.
6 § 2 mom.
Då reduktionsregeln i 1 mom. med avseende å förening av pensioner
endast skulle gälla pensioner för befattningar vid riksdagens verk, blir
den i 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet förekommande föreskriften
örn undantag från regelns tillämpning på pensioner, som utgå enligt
gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reser
ver av befäl och civilmilitär personal, här icke erforderlig.
7 §.
Denna paragraf, som motsvarar 8 § civila tjänstepensionsreglementet,
innefattar föreskrifter bland annat rörande de myndigheter, som skola
pröva frågor örn rätt till pension m. m. Såsom sådana myndigheter hava
25
i 1 mom. av förslaget angivits fullmäktige i riksbanken beträffande
tjänstemän vid riksbanken och ledamöter av riksbankens direktion samt
fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande tjänstemän vid övriga riksdagens
verk. Att i nu föreslagen utsträckning centralisera prövningen
av pensionsärenden till riksgäldsfullmäktige har synts kommittén vara
naturligt med hänsyn till riksgäldskontorets ställning såsom medelsförvaltande
myndighet för ifrågavarande verk. Genom centraliseringen
skulle vinnas en mera samlad erfarenhet och sakkunskap i pensionsfrågorna.
Tillräcklig anledning att från prövning i nyss angiven ordning undantaga
fråga örn pensionsbeloppets bestämmande vid avgång enligt 11 § 3
mom. synes beträffande riksdagens verk icke föreligga. Beslut örn avgångsskyldighet
i fall, som avses i detta författningsrum, bör däremot —
såsom i det följande föreslås — tillkomma delegerade för riksdagens verk.
I anslutning till den undantagsbestämmelse i fråga örn sjukpensions
belopp i vissa fall, som innefattas i förslagets 15 § 2 morn., har i 7 § 1 mom.
införts en erinran örn att beslutanderätten örn förhöjd sjukpension enligt
15 § 2 mom. ankommer på delegerade.
Enligt civila tjänstepensionsreglementet skall fråga örn pension för de
i 3 kap. avsedda tjänstemännen, d. v. s. ordinarie tjänstemän som tillsättas
genom förordnande på viss tid, prövas av Kungl. Majit. Motsvarande
befogenhet torde beträffande förordnandetjänstemän vid riksdagens
verk —: däri inberäknade ledamöterna av riksbankens direktion —
lämpligen böra, i överensstämmelse med vad som skulle gälla för övriga
tjänstemän, tillkomma respektive fullmäktige, vilka även beträffande
dessa tjänstemän äga besluta örn tillsättning och avsked.
Det i 8 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet upptagna undantagsstadgandet
beträffande innehavare av förtroendesysslor enligt § 35 regeringsformen
saknar tillämpning å riksdagens verk.
8 och 9 §§.
Bestämmelserna i dessa paragrafer överensstämma med 9 och 10 §§ civila
tjänstepensionsreglementet. Utfärdandet av föreskrifter örn förande
av tjänstematrikel har i kommitténs förslag (8 §) föreslagits skola ankomma
på delegerade för riksdagens verk. Enligt civila tjänstepensionsreglementet
tillkommer denna uppgift Kungl. Majit.
10 §.
Denna paragraf överensstämmer med 11 § civila tjänstepensionsreglementet,
dock att orden »Kungl. Majit» utbytts mot orden »delegerade för
riksdagens verk». Med avseende å innehållet i paragrafen torde få hänvisas
till den allmänna motiveringen (sid. 19—21).
2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller
konstitutorial. 11
11 $.
Denna paragraf, i vilken meddelas bestämmelser rörande avgångsskyldighet
för tjänstemän, tillsatta genom fullmakt eller konstitutorial, motsvarar
12 § civila tjänstepensionsreglementet. Frånsett att de i 1 mom.
av sistnämnda paragraf innefattade bestämmelserna rörande innehavare
av domarämbete uteslutits, har i sak endast elen jämkningen synts er
-
26
forderlig, att i det föreslagna 3 mom. beslutanderätten beträffande s. k.
tvångspensionering av tjänsteman skulle tillkomma delegerade för riksdagens
verk i stället för såsom inom civilförvaltningen Kungl. Majit.
De regler för avgångsskyldighet vid sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga,
som förevarande paragraf under 1 mom. b) och c) innehåller, torde
i stort sett hava samma räckvidd som de enligt § 10 av nuvarande pensionsbestämmelser
för riksdagens verk meddelade föreskrifterna. En tilllämpning
av de föreslagna nya sjukpensionsreglerna på riksdagens verk
synes därför icke kunna sägas vara ägnad att minska den nuvarande befogenheten
för vederbörande myndighet att entlediga mindre tjänstedugliga
befattningshavare. De i 11 § 3 mom. reglementsförslaget innefattade
bestämmelserna örn tvångspensionering komma uppenbarligen att medföra
ökade möjligheter härutinnan. Beträffande frågan örn storleken av
den pension, som i här avsedda fall skulle kunna beviljas, får kommittén
hänvisa till vad som anföres under 15 § här nedan.
12 $.
Förevarande paragraf överensstämmer med 13 § civila tjänstepensionsreglementet.
13 $.
Denna paragraf innefattar bestämmelser angående beräkning av ålderspension
och motsvarar 14 § civila tjänstepensionsreglementet. Enligt
detta reglemente gäller såsom huvudregel, att för hel pension krävas 30
tjänstår. Beträffande ett mindre antal befattningar, för vilka pensionsåldern
är särskilt låg (55 år) eller för vilka utbildningstiden regelmässigt
är så lång, att 30 tjänstår beräknas i allmänhet icke kunna uppnås, har
tjänståldern för hel pension bestämts till 25. Någon anledning att för
vissa tjänstemän vid riksdagens verk fastställa antalet tjänstår för hel
pension till lägre än 30 synes icke förefinnas. Erinras må, att för samtliga
manliga tjänstemän tjänståldern för hel pension för närvarande utgör
35 tjänstår.
14 §.
Denna paragraf är av samma lydelse som 15 § civila tjänstepensionsreglementet.
15 $.
Förevarande paragraf, som innehåller regler för beräkning av sjukpension,
motsvarar 16 § civila tjänstepensionsreglementet. Enligt detta
utgår sjukpension med lägst 75 % av hel pension, dock att pensionen icke
må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,
därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin befattning
till pensionsålderns inträde. På sätt framgår av den ovan lämnade
redogörelsen, innefatta nu gällande pensionsbestämmelser för riksdagens
verk möjlighet till beviljande av högre pension vid entledigande på
grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga än det civila tjänstepensionsreglementet,
i det att i sådana fall pensionen kan, oavsett antalet
tjänstår, fastställas till ett belopp motsvarande hela pensionsunderlaget.
Vid överläggning, som kommittén haft med riksbankens direktion, har
från direktionens sida framhållits önskvärdheten av att nuvarande befogenhet
i förevarande hänseende vid revisionen av pensionsbestämmelserna
bibehölles oförändrad. Denna befogenhet vore nämligen ägnad att
bereda riksbankens ledning ökad handlingsfrihet, då det gällde att från
banken avskilja mindre arbetsdugliga tjänstemän. Från ledningen för
27
riksgäldskontoret Ilar uttalats, att anledning till skiljaktighet mellan
riksbanken oell riksgäldskontoret i förevarande hänseende icke förelåge.
Kommittén har undersökt de fall — till antalet omkring tio — av förtidspensionering
på grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, som
hittills varit föremål för behandling av delegerade för riksdagens verk.
Denna undersökning har givit vid handen, att de pensionsbelopp, som
beviljats av delegerade, i samtliga fall utom ett jämväl skulle hava kunnat
beviljas, därest det civila tjänstepensionsreglementet varit å förevarande
fall tillämpligt, samt att i ett par fall pensionen med tillämpning av
civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser skulle hava hestämts till
högre belopp än som av delegerade beviljats. Vid sådant förhållande har
det synts kommittén vara tveksamt, huruvida tillräckliga skäl kunna finnas
för att beträffande riksdagens verk bibehålla en från civilförvaltningens
pensionsbestämmelser avvikande regel för fastställande av sjukpensionens
storlek. Då det emellertid icke torde kunna bestridas att, såsom
verksledningarna gjort gällande, den nuvarande bestämmelsen kan
innebära en något ökad handlingsfrihet för vederbörande verk, har kommittén
icke velat motsätta sig, att möjlighet bibehålies att bevilja högre
pension än som skulle kunna utgå med tillämpning av de allmänna reglerna.
En bestämmelse härutinnan bör emellertid tillämpas endast undantagsvis,
då särskilda skäl föreligga. Bestämmelsen torde vidare böra
begränsas till att avse endast riksbanken och riksgäldskontoret, vilka i
väsentlig män äro penningförvaltande verk och för vilka det därför kan
vara av särskild betydelse att kunna avkoppla en mindre tjänsteduglig befattningshavare.
Prövningsrätten i nu avsedda fall torde böra tillkomma
delegerade för riksdagens verk. Den av kommittén sålunda föreslagna
undantagsregeln beträffande sjukpension för tjänstemän i riksbanken
och i riksgäldskontoret har intagits under 2 mom. av förevarande paragraf.
16
I denna paragraf meddelas bestämmelser örn rätt för tjänsteman att
under vissa villkor komma i åtnjutande av frivillig förtidspension. Paragrafen
överensstämmer med 17 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet.
2 mom. av nämnda reglemente gäller förtroendeämbetsmän och
saknar tillämpning vid riksdagens verk.
17 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser örn pensionsunderlag och pensionsavdrag
och motsvarar 18 § civila tjänstepensionsreglementet, i vad
denna paragraf avser tjänstemän i lönegraderna B 1—30. De i förevarande
paragraf upptagna beloppen överensstämma med de nu gällande.
18 §.
Såsom förut nämnts, är pensionsåldern för närvarande för manlig tjänsteman
vid riksbanken och riksdagens hus 65 år och vid riksdagens övriga
verk 67 år. För kvinnlig tjänsteman är pensionsåldern 60 år. Enligt civila
tjänstepensionsreglementet inträder pensionsåldern för tjänstemän
i lönegraderna 1—12 vid 60 år och för tjänstemän i högre löneställning vid
65 år. Från denna huvudregel hava emellertid beträffande åtskilliga befattningar
eller befattningsgrupper stadgats undantag i såväl sänkande
som höjande riktning.
28
Kommittén laar ansett sig kunna utgå fran att de för tjänstemän inom
den civila statsförvaltningen sålunda beslutade avgångsåldrarna, vilka i
stort sett innebära en sänkning i förhållande till de tidigare gällande, böra
stadgas jämväl för tjänstemännen vid riksdagens verk. Ett beslut härom
skulle för de manliga befattningshavarna vid riksbanken och riksdagens
hus i lönegraderna 13—30 medföra oförändrad pensionsålder; för de fall,
då befattningar i denna löneställning innehavas av kvinnor, skulle beslutet
däremot, liksom i motsvarande fall vid allmänna civilförvaltningen,
medföra en höjning av pensionsåldern. Övriga befattningshavare — med
undantag av kvinnliga tjänstemän i lönegraderna 1—12, vilkas pensionsålder
bleve oförändrad — skulle få sin pensionsålder nedsatt i större eller
mindre utsträckning. Från regeln om 60 år såsom normal avgångsålder
för tjänstemän i lönegraderna 1—12 har kommittén — i anslutning till
vad som beslutats beträffande vissa befattningar inom den civila statsförvaltningen
— ansett sig böra föreslå undantag för åtskilliga befattningar.
Pensionsåldern för innehavarna av dessa befattningar, vilka
upptagits i Bilaga A, föreslås till 63 år. Endast i ett avseende ifrågasätter
kommittén en avvikelse från de vid civilförvaltningen genom undantagsregel
gällande pensionsåldrarna, nämligen beträffande kontorsskrivarna
i Ilie lönegraden i riksbanken och i riksgäldskontoret. Enligt
civila tjänstepensionsreglementet är pensionsåldern för motsvarande befattningshavare
vid civilförvaltningen (kansliskrivare) fastställd till 63
år. En sådan pensionsålder skulle för kvinnliga innehavare av befattningen
innebära en höjning av pensionsålder med 3 år i förhållande till
nuvarande bestämmelser. Enligt vad kommittén under hand inhämtat
från. ledningen inom riksbanken och riksgäldskontoret, anses en dylik
höjning icke tillrådlig med hänsyn till de stora krav på tjänsteduglighet,
som på grund av arbetets art måste ställas på ifrågavarande befattningshavare.
Med hänsyn till vad sålunda uttalats har kommittén funnit sig
böra föreslå, att ifrågavarande kontorsskrivarbefattningar icke undantagas
från huvudregeln, att pensionsåldern för befattningshavare i lönegraderna
1-—12 skall utgöra 60 år.
19 och 20 §§.
Dessa paragrafer äro av samma lydelse som 20 och 21 §§ civila tjänstepensionsreglementet.
21 §.
21 § 1 morn.
I 22 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet meddelas föreskrifter
angående rätt till uppskjuten livränta för ordinarie tjänsteman, som tillsättes
genom fullmakt eller konstitutorial och vilken avgår från tjänsten
utan rätt till pension. Motsvarande bestämmelser för tjänstemän vid
riksdagens verk hava införts i förslagets 21 § 1 morn., som avviker från
civila tjänstepensionsreglementets föreskrifter i ämnet endast i det avseendet,
att befogenhet, som enligt nämnda reglemente tillkommer Kungl.
Maj:t, i förslaget förutsatts komma att utövas av delegerade för riksdagens
verk.
Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna örn uppskjuten livränta
i sådana fall, då tjänsteman vid riksdagens verk enligt den ovan
föreslagna 5 § förverkat sin pensionsrätt, må följande framhållas. Såsom
av 21 § 1 mom. reglementsförslaget framgår, skall, därest tjänsteman blivit
dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller till följd
av tjänstefel skilts från tjänsten — t. ex. på grund av bestämmelserna i
bankoreglementets § 9 (för brott mot förbudet att vara kommissionär), § 39
29
(vid lagakraf t vunnen dom om påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen i fall,
där fråga är örn brott i tjänsten) eller § 40 (för tjänsteförsummelse) eller i
§ G7 reglementet för riksgäldskontoret (för tjänsteförsummelse) — den invänta
pensionen minskas med två tredjedelar, där ej delegerade för riksdagens
verk finna skäl tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej mera
än två tredjedelar av den intjänta pensionen. Däremot skall någon reduktion
av livräntan ej ske, då tjänsteman dömts till avsättning på grund
av förbrytelse utom tjänsten. I anslutning härtill skulle sålunda oförminskad
livränta utgå bland annat i sådana fall, då tjänsteman bos riksbanken
skilts från tjänsten enligt någon av följande paragrafer i bankoreglementet,
nämligen § 37 (på grund av omyndighetsförklaring), § 38 (på
grund av konkurs) eller § 39 (på grund av lagakraftvunnen dom, som innefattar
påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, där fråga ej är örn brott i
tjänsten), eller då tjänsteman i riksgäldskontoret skilts från tjänsten enligt
§ 68 i reglementet för detta verk (på grund av konkurs).
21 § 4 morn .
Enligt 4 mom. av förevarande paragraf ankommer det på delegerade
för riksdagens verk att utfärda föreskrifter angående utbetalning av uppskjuten
livränta. Närmare bestämmelser rörande beräkning av denna
förmån m. m. torde vidare vara erforderliga och lära av delegerade böra
utfärdas med stöd av 33 §. Till grund för dessa bestämmelser synas lämpligen
kunna läggas de motsvarande föreskrifter, som Kungl. Maj:t enligt
civila tjänstepensionsreglementet har att meddela.
Beträffande den civila statsförvaltningen har förutsatts, att försäkringsteknisk
beräkning av intjänt pension och livräntebelopp skulle utföras
av pensionsstyrelsen. Det skulle otvivelaktigt vara till fördel för
ifrågavarande ärendens handläggning beträffande tjänstemän vid riksdagens
verk, örn pensionsstyrelsen erhölle motsvarande uppdrag för nämnda
verk. Hemställan härom torde av delegerade böra göras hos Kungl.
Maj: t.
22 §.
I anslutning till vad kommittén anfört i den allmänna motiveringen bär
kommittén i denna paragraf upptagit en bestämmelse örn den pensionsrätt,
som synts böra tillkomma byråcheferna å justitie- och militieombudsmansexpeditionerna.
Då dessa tjänstemän, såsom förut nämnts, uppbära
lön såsom ordinarie befattningshavare i 30:e lönegraden, har kommittén
ansett sig böra föreslå, att de jämväl i pensionshänseende likställas med
ordinarie tjänstemän i nämnda lönegrad. Enligt kommitténs förslag
skulle alltså bestämmelserna i 2 kap. i tillämpliga delar gälla för ifrågavarande
befattningshavare.
3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på
viss tid, och ledamöter i riksbankens direktion.
Såsom av allmänna motiveringen framgår, är detta kapitel avsett att
reglera pensionsförhållandena för verkställande styrelseledamöterna vid
riksbankens avdelningskontor samt för ledamöterna i riksbankens direktion
(riksbankschefen, vice riksbankschefen samt andre deputerade).
23 §.
Denna paragraf överensstämmer med 23 § civila tjänstepensionsreglementet.
Enligt nämnda reglemente iir tjänsteman skyldig att efter beslut
30
av Kungl. Majit frånträda förordnande under viss förutsättning. Inom
riksdagens verk tillkommer beslutanderätten i fråga om tillsättande och
avskedande av tjänstemän respektive verksstyrelse. Då i paragrafens
första moment angivits, att skyldighet att frånträda förordnande är beroende
på beslut av vederbörande myndighet, avses alltså härmed den
tillsättande myndigheten.
24 §.
Förevarande paragraf är av samma lydelse som 24 § civila tjänstepensionsreglementet.
25 $.
Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i civila tjänstepensionsreglementet,
utsträckes giltigheten av de i 23 och 24 §§ för förordnandetjänstemän
meddelade bestämmelserna till ledamöterna i riksbankens
direktion. Därest framdeles skulle inrättas nya befattningar, för
vilka pensionsrätt synes böra beredas, med samma anställningsform, som
gäller för direktionsledamöterna — föroi-dnande på viss tid — bör förevarande
paragraf kompletteras genom intagande av dessa befattningar.
Beträffande pensionsrätten för ledamot i riksbankens direktion har den
begränsningen ansetts böra stadgas, att pension ej må åtnjutas av den,
som avgått från sin befattning av den anledningen, att han enligt bestämmelse
i 30 § eller 31 § första stycket riksbankslagen ej är behörig att vara
fullmäktig eller suppleant för förste deputeraden i riksbanken.
26 §.
I denna paragraf, som motsvarar 25 § civila tjänstepensionsreglementet,
hava införts de pensionsunderlag och pensionsavdrag (pensionsavgifter),
som för närvarande gälla för deputerade inom riksbanken. För vice riksbankschefen,
som åtnjuter arvode å lägst 28 000 kronor, föreslår kommittén
samma pensionsunderlag och pensionsavdrag, respektive 9 000 kronor
och 540 kronor, som äro bestämda för riksbankschefen. Vad angår verkställande
styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor vill kommittén
erinra, att fullmäktige i riksbanken i förenämnda framställning
till 1934 års bankoutskott med förslag till vissa ändringar i avlöningsreglementet
för riksdagens verk m. m. hemställt, att pensionsunderlaget för
samtliga dessa styrelseledamöter skulle fastställas till samma belopp, som
gäller för befattning i 30:e lönegraden eller 6 996 kronor. Såsom ovan
framhållits, utgår pension till detta belopp för närvarande endast till
verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö, medan verkställande styrelseledamöter vid övriga avdelningskontor
i pensionshänseende likställts med befattningshavare i 28:e lönegraden.
Då sistnämnda styrelseledamöter åtnjuta arvode med 12 000 kronor
örn året, synes det berättigat att, såsom fullmäktige föreslagit, deras pension
fastställes till belopp, motsvarande vad som tillkommer en tjänsteman
i 30:e lönegraden. I anslutning härtill och med erinran, att t. ex. för
chefen för stuteribyrån i lantbruksstyrelsen och byggnadschef i byggnadsstyrelsen
-— för vilka äro fastställda arvoden av 12 000, respektive
15 000 kronor för år — enligt civila tjänstepensionsreglementet gäller
ett pensionsunderlag av 7 000 kronor samt ett pensionsavdragsbelopp av
420 kronor, har kommittén för samtliga ifrågavarande styrelseledamöter
upptagit ett pensionsunderlag av 7 000 kronor och ett pensionsavdrag av
420 kronor.
31
4 kap. Icke-ordinarie tjänstemän.
27 §.
Denna paragraf är av samma lydelse som 26 § civila tjänstepensionsreglementet.
28 $.
Förevarande paragraf överensstämmer med 27 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet.
Den möjlighet till högre sjukpension, som under
15 § 2 mom. föreslagits beträffande ordinarie tjänstemän i riksbanken och
i riksgäldskontoret, bör enligt kommitténs mening ej ifrågakomma för
icke-ordinarie befattningshavare.
Andra momentet i 27 § civila tjänstepensionsreglementet saknar tilllämpning
å riksdagens verk.
29 $.
Denna paragraf ansluter sig till 28 § civila tjänstepensionsreglementet.
Frånsett att orden »Kungl. Maj:t» ersatts med orden »delegerade för
riksdagens verk», är den väsentligaste avvikelsen den, att i reglementsförslaget
icke intagits sådana i civila tjänstepensionsreglementet meddelade
bestämmelser, som allenast avse befattningar vid lots- och fyrstaten (1
mom. b) och 2 morn.). Med avseende å den i reglementsförslaget intagna
planen över pensionsunderlag och pensionsavdrag är att märka, att densamma
upptager befattningar i lönegraderna 1—30, ehuru nu gällande
löneplan för extra ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk endast
avser befattningar i lönegraderna 1—20. Icke minst med tanke på att
extrastatsbefattningar kunna blivä inrättade vid riksdagens verk, har
kommittén ansett sig kunna förutsätta, att ifrågavarande löneplan — i
likhet med vad som av 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal
föreslagits för den allmänna civilförvaltningen — kommer att utbyggas
till att omfatta 30 lönegrader.
30 och 31 §§.
Dessa paragrafer överensstämma med 29 och 30 §§ civila tjänstepensionsreglementet.
Befogenhet, som enligt 29 § civila tjänstepensionsreglementet
tillkommer Kungl. Majit, har enligt 30 § i förslaget förutsatts
böra tillkomma delegerade för riksdagens verk.
5 kap. Reglementets tillämplighet m. m.
32 $.
Förevarande paragraf överensstämmer med 31 § civila tjänstepensionsreglementet.
Paragrafen har synts erforderlig med hänsyn till den i § 13
avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk
stadgade förflyttningsskyldigheten.
33 §.
Denna paragraf överensstämmer med 34 § civila tjänstepensionsreglementet.
I förslagets 33 § hava orden »Kungl. Majit» ersatts med orden
»delegerade för riksdagens verk». Före ikraftträdandet av det föreslagna
32
pensionsreglementet för riksdagens verk erfordras utfärdande av åtskilliga
tillämpningsföreskrifter. Dessa torde kunna i allt väsentligt ansluta
sig till de tillämpningsföreskrifter rörande civila tjänstepensionsreglementet,
som Kungl. Maj:t lärer komma att utfärda. — 32 och 33 §§ civila
tjänstepensionsreglementet äro ej tillämpliga på riksdagens verk.
Kommittén förutsätter, att tjänstepensionsreglementet för riksdagens
verk skall träda i kraft den 1 juli 1935. I samband därmed böra nuvarande
bestämmelser rörande pensionering av ordinarie tjänstemän vid
dessa verk och av deputerade inom riksbanken upphöra att gälla, såvitt
angår befattningshavare, å vilka reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
De av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna ansluta sig till
de vid civila tjänstepensionsreglementet fogade övergångsbestämmelserna.
Självfallet hava i förslaget icke medtagits sådana i civila tjänstepensionsreglementet
intagna föreskrifter, som hava avseende å vissa speciella
tjänstemannagrupper inom civila statsförvaltningen eller eljest avse
förhållanden, som sakna motsvarighet inom riksdagens verk. Här åsyftade
bestämmelser i civila tjänstepensionsreglementet äro viss del av
punkten 1 samt punkterna 2, 5, 6, 7 och 10.
Punkten 1. Då för närvarande tjänst 4 extra stat icke enligt beslut av
riksdagen finnes inrättad inom riksdagens verk, har innehavare av sådan
tjänst ej medtagits i förevarande punkt.
Punkten 2. Då det högsta antal år, varmed pensionsåldern enligt kommitténs
förslag skulle sänkas för tjänstemän vid riksdagens verk, uppgår
till fyra, har övergångsregeln i punkten 2 kunnat avfattas något enklare
än motsvarande stadgande i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till
civila tjänstepensionsreglementet, som räknar med en nedsättning av pensionsåldern
i vissa fall med fem år eller mera.
I likhet med vad som gäller enligt civila tjänstepensionsreglementet bör
det åligga tjänsteman, som vill begagna sig av rätten att kvarstå i tjänst
utöver den i reglementet stadgade pensionsåldern, att hos vederbörande
myndighet göra anmälan därom. Det synes emellertid önskvärt, att
tjänstemannen erhåller viss betänketid, innan han bestämmer, huruvida
han vill kvarstå eller icke. Då tiden mellan reglementets antagande och
ikraftträdande torde bliva väl kort för detta syfte, har kommittén — i
likhet med vad 1934 års militärpensionssakkuuniga ifrågasatt beträffande
personal vid försvarsväsendet — ansett sig böra föreslå, att tjänsteman,
som vill få övergångsbestämmelserna på sig tillämpade, skall göra
anmälan därom före utgången av september 1935. I konsekvens därmed
bör det vara tjänsteman, å vilken övergångsbestämmelserna hava avseende,
obetaget att utan anmälan kvarstanna i tjänst intill den 1 oktober
1935. Under tiden bör han vara skyldig vidkännas pensionsavdrag men
å andra sidan även vara berättigad att räkna tjänstår för pension, önskar
han avgå redan vid reglementets ikraftträdande, står detta honom
fritt med den avfattning, bestämmelsen erhållit.
Mot avfattningen av bestämmelserna i denna punkt kan måhända invändas,
att för befattningshavare, som på grund av sänkning av pensionsåldern
blir avgångsskyldig omedelbart vid reglementets ikraftträdande
och som icke kan bliva underkastad övergångsbestämmelserna, tids
-
33
fristen före avgångsskyldighetens inträde kan synas väl kort. Då emellertid
befattningshavarna vid riksdagens verk i och med antagandet av
civila tjänstepensionsreglementet haft anledning räkna med, att samma
avgångshestämmelser komme att meddelas för dessa verk, har tillräcklig
anledning icke synts föreligga till avvikelse från civila tjänstepensionsreglementets
övergångsbestämmelser i förevarande avseende. Erinras må,
att 1934 års militärpensionssakkunniga för försvarsväsendets personal
föreslagit övergångsbestämmelser av enahanda innebörd som de här förordade.
Punkterna 3 och 4. Dessa punkter överensstämma med punkterna 4 och
8 av övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet.
Punkten 5. Denna punkt, som har sin motsvarighet i punkten 9 av övergångsbestämmelserna
till civila tjänstepensionsreglementet, har ansetts
erforderlig för att förebygga, att sådan verkställande direktör vid riksbankens
avdelningskontor, som vid avgången ej kommer att uppnå 12
tjänstår i denna befattning, erhåller mindre pension än enligt nu gällande
bestämmelser skulle tillkomma honom. Ur stadgandet hava de i civila
tjänstepensionsreglementet förekommande orden »eller för hel pension
erforderligt antal tjänstår» såsom obehövliga uteslutits.
Bilaga A till reglementet.
Beträffande denna bilaga hänvisas till detaljmotiveringen till 18 §.
3 — 851688.
34
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.
Förslag
till
reglemente angående tjänstepension för tjänstemän vid riksdagens
verk (tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk).
1 kap.
Allmänna bestämmelser.
1 *.
1. Detta reglemente skall äga tillämpning å följande befattningshavare
vid riksdagens verk:
a) ordinarie tjänsteman, vilken är underkastad föreskrifterna i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk;
b) ledamot i riksbankens direktion;
c) byråchef vid justitieombudsmansexpeditionen och vid militieombudsmansexpeditionen;
d)
innehavare av tjänst å extra stat, som finnes upptagen å av riksdagen
godkänd personalförteckning; samt
e) extra ordinarie tjänsteman med avlöning enligt av delegerade för
riksdagens verk utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid nämnda verk.
2. Delegerade för riksdagens verk äga, när särskilda skäl därtill äro,
besluta, att reglementet skall i tillämpliga delar bliva gällande jämväl
för icke-ordinarie anställningshavare, som icke avses i 1 mom.
2 $.
1. Tjänstår, som avses i detta reglemente, beräknas för tid, under vilken
tjänsteman före uppnående av den för hans tjänst stadgade pensionsåldern
inehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller
haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelser i tjänstepensionsreglemente
för arbetare i statens tjänst eller för vilken erlagts avgift för
tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt
eller pensionskassa. Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras
för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit
tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd
eller för enskild angelägenhet, så ock för tid, under vilken tjänsteman
varit tagen i häkte eller avstängd från tjänstgöring eller utan giltigt
förfall avhållit sig från tjänstgöring. Tid, under vilken extra ordinarie
35
tjänsteman haft avkortad tjänstgöring, skall vid tjänstårsberäkningen
minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden.
2. Har tjänsteman eljest i eller utom statens tjänst förrättat arbete
eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder sådant
arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas
honom såsom tjänstår, beror på prövning av delegerade för riksdagens
verk, örn och i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga runi.
3. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av rätt
till pension, må sedermera icke i något avseende ånyo tillgodoräknas såsom
tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring
än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.
4. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.
3 §.
Från och med den dag, tjänsteman erhåller pensionsrätt enligt detta
reglemente, och intill utgången av den månad, under vilken han uppnår
trettio tjänstår eller dessförinnan inträder i pensionsåldern, skall honom
tillkommande lön (arvode) minskas med pensionsavdrag i enlighet med
bestämmelserna i detta reglemente.
Vid tillämpning av detta stadgande må, utan avseende å vad i 2 § 1
och 2 mom. föreskrives, tid, som förflutit innan detta reglemente blivit
å tjänstemannen tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån för
sådan tid erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad
eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.
4 §.
1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,
utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen näst
efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en
månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.
Vid tillämpning av detta stadgande iakttages, att det för tiden efter
pensionstagarens frånfälle utgående pensionsbeloppet icke må överstiga
femhundra kronor.
2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott; vederbörande
myndighet likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis
utbetala återstående pensionsbelopp.
5 §.
1. Varder tjänsteman dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel
skild från tjänsten, må han ej komma i åtnjutande av pension.
2. Har pensionstagare blivit för förbrytelse i sin tidigare innehavda
tjänst dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 §
strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken
utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast en tredjedel av pensionen, där
ej delegerade för riksdagens verk finna skäl tillerkänna pensionstagaren
större del, dock ej mera än två tredjedelar av pensionen.
3. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål
för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,
eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast
en tredjedel av pensionen.
36
Har pensionstagare]! anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av
honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan
anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del
därav.
6 §.
1. Örn tjänsteman, vilken kommer i åtnjutande av pension för i detta
reglemente avsedd tjänst, vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller sedermera
erhåller lön eller arvode för annan statstjänst eller ock arvode
såsom fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret till sådant belopp,
att sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusenfyra kronor,
må han, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen uppbära
allenast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande
fall därutöver må utgå så mycket av den återstående delen, att
vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större förmånen
och en tredjedel av den mindre eller, örn båda äro lika, den ena
av dem ökad med en tredjedel, dels ock att minskning skall ske endast
i den mån så erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må
överstiga femtusenfyra kronor.
Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid förening av
pensioner enligt detta reglemente, dock att sammanlagda pensionsförmånen
i dylikt fall icke må överstiga niotusenioliundranittiosex kronor.
2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall i förekommande
fall iakttagas, att i fråga örn icke-ordinarie tjänsteman, som innehar befattning
med avkortad tjänstgöringstid i två verk och erhåller pension
för båda befattningarna, sammanlagda beloppet av de båda pensionerna
betraktas såsom en pension.
7 §.
1. Fråga örn rätt till pension enligt detta reglemente prövas
a) beträffande tjänsteman vid riksbanken och ledamot i riksbankens
direktion av fullmäktige i riksbanken; samt
b) beträffande annan tjänsteman av fullmäktige i riksgäldskontoret;
dock att i fall, som avses i 15 § 2 morn., prövning av fråga örn rätt till
pension ankommer på delegerade för riksdagens verk.
2. Avsked må ej meddelas tjänsteman, innan frågan örn hans rätt till
pension, där sådan fråga förekommer, blivit vederbörligen avgjord.
3. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt
bevis därom.
8 §.
Till ledning vid prövning av tjänstemans pensionsrätt skall hos vederbörande
myndigheter föras tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,
som utfärdas av delegerade för riksdagens verk.
9 §.
Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i
detta reglemente, icke är i helt krontal jämt delbart med tolv, skall detsamma
jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.
10 §.
Enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av delegerade för riksdagens
verk, skall för varje räkenskapsår fonderas vad som motsvarar
37
den överslagsvis beräknade summan av de belopp, vilka jämlikt bestämmelserna
i 3 § under räkenskapsåret innehållas såsom pensionsavdrag.
Av de fonderade medlen, vilka skola göras räntebärande, bestrides så
stor del av kostnaden för beredande av pension eller uppskjuten livränta
enligt detta reglemente, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara medelstillgångarna och de stadgade pensionsavdragens
storlek.
2 kap.
Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.
11 §.
1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:
a) då han uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, den myndighet,
som äger att från tjänsten avskeda, likväl obetaget att medgiva
anstånd med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
tid än sammanlagt två år;
b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och det behörigen styrkes,
att han på grund härav är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra
i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta
förflytta sig;
c) då det behörigen styrkes, att han till följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga
är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan annan
befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.
2. Har tjänsteman, för vilken inträtt skyldighet att avgå från tjänsten,
underlåtit att söka avsked, ankommer det på den myndighet, som äger
att från tjänsten avskeda, att entlediga tjänstemannen.
3. Befinnes tjänsteman urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1
mom. b) eller c) sägs, må delegerade för riksdagens verk, därest tjänstemannen
uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den
för hans tjänst stadgade pensionsåldern, på därom av vederbörande myndighet
gjord framställning förklara honom skyldig att avgå från tjänsten
och entlediga honom.
Framställning, som nyss sagts, må icke avlåtas, utan att tjänstemannen
erhållit tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet. Avgives yttrande,
skall detsamma åtfölja framställningen till delegerade.
12 §.
Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer:
a)
tjänsteman, som uppnått den för hans tjänst stadgade pensionsåldern
(ålderspension);
b) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 11 § 1 mom. b) är skyldig att
avgå (invalidpension);
38
c) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 11 § 1 mom. c) är skyldig
att avgå eller som med tillämpning av bestämmelsen i 11 § 3 mom. förklarats
skyldig att avgå (sjukpension).
13 $.
1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår enligt
följande grunder. Kan tjänsteman räkna minst trettio tjänstår, utgår
hel pension. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad pension.
2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för tjänsten stadgade
pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman, som under kortare tid
än tre år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum, beloppet av
hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka
under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande
för honom.
3. Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med
V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
trettio.
14 §.
Invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen
vid avgången gällande pensionsunderlaget.
15 §.
1. Sjukpension bestämmes enligt de i 13 § angivna grunderna men utgår
med lägst sjuttiofem procent av hel pension. Beloppet av sjukpension
må dock icke överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit
tjänstemannen, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått
i sin befattning till pensionsålderns inträde.
2. Åt tjänsteman i riksbanken eller i riksgäldskontoret må delegerade
för riksdagens verk, när särskilda skäl därtill äro, på framställning av
vederbörande fullmäktige bevilja sjukpension med högre belopp än
som skulle utgå enligt bestämmelserna i 1 morn., dock högst med belopp
motsvarande det för tjänsten gällande pensionsunderlaget.
16 §.
Tjänsteman, som tidigast fem år före uppnåendet av pensionsåldern
frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av delegerade för riksdagens verk
medgivas rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, under förutsättning
att han innehar minst trettio tjänstår samt att avgången finnes
icke vara stridande mot statens intressen.
Förtidspension motsvarar hel ålderspension men skall för tiden intill
dess tjänstemannen uppnår pensionsåldern vara minskad med Vibo för
varje full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången
understiger pensionsåldern.
17 %.
Beträffande de i detta kapitel avsedda befattningarna skola, där ej
annat följer av stadgandena i 19 och 20 §§ samt 24 § 4 morn., tillämpas de
pensionsunderlag och pensionsavdrag, som här nedan för de särskilda
lönegraderna angivas:
39
Lönegrad |
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
Lönegrad |
Pensionsunderlag |
Pensions-a?drag |
||
man kr. |
kvinna kr. |
man kr. |
kvinna kr. |
||||
1 |
1 320 |
1 236 |
36 |
16 .................. |
3 240 |
3 036 |
141 |
1 404 |
1 320 |
39 |
17 ................ |
3 444 |
3 240 |
156 |
|
3 |
1 476 |
1 404 |
42 |
18 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 |
4 |
1 ?S60 |
1 476 |
45 |
19 .................. |
3 924 |
3 684 |
192 |
5 |
] 644 |
1 560 |
48 |
20 .................. |
3 924 |
3 684 |
192 |
3 |
1 716 |
1 644 |
51 |
21 .................. |
4 200 |
3 924 |
213 |
7 |
1 824 |
1 716 |
57 |
22 .................. |
4 476 |
4 200 |
234 |
3 |
1 920 |
1 824 |
63 |
23 .................. |
4 764 |
4 476 |
255 |
9 |
2 040 |
1 920 |
69 |
24 ................ |
5 076 |
4 764 |
279 |
10 |
9 160 |
2 040 |
75 |
25 .................. |
5 400 |
5 076 |
303 |
11 |
2 304 |
2 160 |
84 |
26 .................. |
5 724 |
5 400 |
330 |
12 |
2 436 |
2 304 |
90 |
27 .................. |
6 036 |
5 724 |
354 |
13..................... |
2 640 |
2 436 |
102 |
28 .................. |
6 360 |
6 036 |
378 |
2 640 |
114 |
29 ................. |
6 684 |
6 360 |
399 |
||
15..................... |
3 036 |
2 844 |
129 |
30 .................. |
6 996 |
6 684 |
420 |
18 $.
Där ej för viss befattning annan pensionsålder angives i den såsom bilaga
A till detta reglemente fogade åldersförteckningen, inträder pensionsåldern
för tjänsteman, tillhörande lönegraderna 1—12 vid utgången
av den månad, under vilken han uppnår 60 år, och för tjänsteman, tillhörande
lönegraderna 13—30, vid utgången av den månad, under vilken
han uppnår 65 år.
19 $.
1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst
med lägre pensionsunderlag, skall i pensionshänseende för honom fortfarande
gälla vad som finnes stadgat i fråga örn den tjänst, han vid förflyttningen
innehade.
2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till tjänst med lägre
pensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något tjänstemannens
förfarande i tjänsten, skall i pensionshänseende gälla vad som
finnes stadgat för den lägre tjänsten.
3. Nedflyttas tjänst till lägre lönegrad och sänkes till töjd därav det
för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget, skall i pensionshänseende
icke inträda någon förändring för den, som vid nedflyttningen innehade
tjänsten.
20 $.
För ordinarie tjänsteman, som är förordnad att innehava sådan i reglementet
avsedd icke-ordinarie befattning, för vilken gäller ett högre pensionsunderlag
än det för hans ordinarie tjänst fastställda, skola tillämpas
de för icke-ordinarie befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna,
under iakttagande likväl att han härigenom icke må lida inskränkning
i de pensionsförmåner, som tillkomma honom i hans egenskap av
ordinarie tjänsteman.
21 $.
1. Tjänsteman, som avgår från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande
av pension, är från och med avgången försäkrad till erhållande
av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat, som enligt försäkringsteknisk
beräkning svarar mot den invänta pensionen.
Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en tjänstålder för hel pen -
40
sion av trettio år och en pensionsålder, utgörande 63 år för befattning,
beträffande vilken pensionsunderlaget ej överstiger 2 436 kronor för man
och 2 304 kronor för kvinna, samt 65 år för annan befattning. Därest antalet
tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den intjänta pensionen
med två procent för varje felande helt tjänstår. För tjänsteman,
vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller
som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, skall emellertid den intjänta
pensionen minskas med två tredjedelar, där ej delegerade för riksdagens
verk finna skäl tillerkänna tjänstemannen större del, dock ej
mera än två tredjedelar av den intjänta pensionen.
2. Tjänsteman skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång ur
statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.
3. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder med pensionsrätt
förenad befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med
pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller
pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas för statstjänsten,
upphör hans rätt till livränta. Är jämväl den nya befattningen underkastad
bestämmelserna i detta reglemente, skall — där ej föreskrifterna
i 1 morn. ånyo träda i tillämpning — vid bestämmande av pension för befattningen
hänsyn tagas till den tid, under vilken tjänstemannen förut
innehaft sådan anställning, som enligt bestämmelserna i 2 § må räknas
honom till godo såsom tjänstår för pension.
4. Livränta utbetalas enligt de bestämmelser, som meddelas av delegerade
för riksdagens verk, från och med månaden näst efter den, under
vilken vederbörande uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder
vid beräkning av intjänt pension, till och med den månad, varunder
livräntetagaren avlider.
22 §.
Bestämmelserna i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla beträffande
byråchef vid justitieombudsmansexpeditionen och vid militieombudsmansexpeditionen,
varvid sådan befattningshavare skall anses likställd
med tjänsteman i 30 :e lönegraden.
3 kap.
Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss tid,
och ledamöter i riksbankens direktion.
23 §.
1. Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande
på viss tid, är skyldig att efter beslut av vederbörande myndighet
frånträda förordnandet, därest han till följd av sjukdom befinnes oförmögen
att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
2. I sammanhang med beslut örn förordnandes upphörande, så ock då
meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande,
skall frågan örn tjänstemannens rätt till pension, där sådan fråga förekommer,
avgöras.
24 §.
1. Har tjänsteman, som avses i detta kapitel, under minst tolv år innehaft
förordnande å sin befattning, eller har han, oavsett tjänstetidens
längd, befunnits på grund av olycksfall i tjänsten vara oförmögen att i
41
fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, är lian berättigad
att vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av hel pension,
vilken till beloppet motsvarar det för befattningen gällande pensionsunderlaget.
2. Därest sådan tjänsteman, innan lian under tolv år innehaft förordnande
å befattningen, avgår ur statens tjänst antingen på grund av att
förordnandet utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på
grund därav, att han befunnits vara till följd av sjukdom, som ej föranletts
av olycksfall i tjänsten, oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, så ock därest tjänsteman eljest dessförinnan
utan egen begäran nödgas avgå ur statens tjänst, äger han uppbära
avkortad pension till belopp, som med ettusen kronor understiger
det för befattningen gällande pensionsunderlaget.
3. Vid tillämpning av vad i 1 och 2 mom. stadgas iakttages, att pensionen
för den, som vid tillträdande av förordnandet innehade tjänst,
vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på
viss tid, icke må beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle
hava tillkommit honom, örn han intill tiden för avgången kvarstått i sin
förra tjänst.
4. Övergår tjänsteman vid förordnandes upphörande till annan tjänst
med pensionsrätt enligt detta reglemente, skall i pensionshänseende gälla
vad för den tjänsten finnes stadgat. Har förordnandet fortgått under
minst tolv år, må dock med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag
kunna för honom allt fortfarande tillämpas de stadganden, som
gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.
25 §.
Bestämmelserna i 23 och 24 §§ skola gälla jämväl beträffande ledamot
i riksbankens direktion; dock må pension ej utgå till direktionsledamot,
som frånträtt sin befattning på grund av bestämmelse i 30 § eller 31 §
första stycket lagen för Sveriges riksbank.
26 §.
För de i detta kapitel avsedda befattningarna skola gälla de pensionsunderlag
och tillämpas de pensionsavdrag, som här nedan angivas:
Pensions- |
Pensions- |
|
Riksbanken |
underlag |
avdrag för år |
kr. |
kr. |
|
Förste deputerad och riksbankschef (direktionsledamot) |
9 000 |
540 |
Vice riksbankschef (direktionsledamot)............................ |
9 000 |
540 |
Andre deputerad (direktionsledamot)................................ Verkställande styrelseledamot vid riksbankens avdel- |
8 000 |
480 |
ningskontor ........................................................................ |
7 000 |
420 |
4 kap.
Icke-ordinarie tjänstemän.
27 §.
Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer
icke-ordinarie tjänsteman:
a) då tjänstemannen entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder
(ålderspension);
42
b) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att han till följd av
olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring
(invalidpension);
c) då tjänstemannen entledigas på grund därav, att han till följd av
sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd
av nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande
tjänstgöring, dock under förutsättning att lian vid avgången kan räkna
minst tio tjänstår (sjukpension).
28 $.
I fråga örn beräkning av pension för icke-ordinarie tjänsteman gäller,
att
a) ålderspension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §;
b) invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för tjänstemannen
vid avgången gällande pensionsunderlaget; dock att för tjänsteman
med avkortad tjänstgöringstid pensionen skall reduceras i samma
omfattning, som vid avgången gällt i fråga örn lönen;
c) sjukpension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §, varvid
emellertid iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem
procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke
må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,
därest han med oförändrat pensionsunderlag och oförändrad tjänstgöringstid
kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.
29 $.
1. För sådana extra ordinarie tjänster, vid vilka lön utgår enligt av
delegerade för riksdagens verk fastställd löneplan, skola, med det undantag
som i 2 mom. stadgas, tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,
som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
L önegrad |
Pensionsunderlag |
Pensions-avdrag |
|||
Lönegrad |
man kr. |
kvinna kr. |
man kr. |
kvinna kr. |
|||
x..................... |
1 236 |
1 164 |
33 |
16 .................. |
B 036 |
2 844 |
129 |
2..................... |
1320 |
1 236 |
36 |
17 .................. |
3 240 |
3 036 |
141 |
3.................... |
1404 |
1320 |
39 |
18 .................. |
3 444 |
3 240 |
156 |
4..................... |
1476 |
1404 |
42 |
19 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 |
5................... |
1 560 |
1476 |
45 |
20 .................. |
3 684 |
3 444 |
174 |
6..................... |
1644 |
1 560 |
48 |
21 ................. |
3 924 |
3 684 |
192 |
7..................... |
1 716 |
1 644 |
22 ........ |
4 200 |
3 924 |
213 |
|
8..................... |
1 824 |
1 716 |
57 |
23 .. |
4 476 |
4 200 |
9.Rd |
9..................... |
1 920 |
1824 |
63 |
24 .................. |
4 764 |
4 476 |
255 |
10..................... |
2 040 |
1 920 |
69 |
25 ......... |
5 076 |
4 764 |
279 |
11..................... |
2160 |
2 040 |
75 |
26 .................. |
5 400 |
5 076 |
303 . |
12..................... |
2 304 |
2 160 |
84 |
27 .................. |
5 724 |
5 400 |
330 1 |
13..................... |
2436 |
2 304 |
90 |
28 .......... |
6 036 |
5 724 |
354 |
14..................... |
2 640 |
2 436 |
102 |
29 .. |
6 360 |
6 036 |
378 |
15..................... |
2 844 |
2 640 |
114 |
30 .................. |
6 684 |
6 360 |
399 |
2. I fråga örn annan icke-ordinarie befattning än i 1 mom. sägs äga
delegerade för riksdagens verk bestämma den lönegrad, till vilken befattningen
är att i pensionshänseende hänföra, eller ock fastställa särskilt
pensionsunderlag och pensionsavdrag för densamma.
3. För tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid skall vidtagas en
mot avkortningen svarande minskning av pensionsavdraget.
43
30 §.
För icke-ordinarie befattning gäller samma pensionsålder som för motsvarande
ordinarie tjänst. Där sådan motsvarighet saknas eller där särskilda
skäl till avvikelse föreligga, fastställa delegerade för riksdagens
verk pensionsåldern.
Tjänsteman må icke i något fall bibehållas i tjänst längre tid än två
år utöver pensionsåldern.
31 §.
Bestämmelserna i 16 § angående förtidspension oell i 21 § angående
uppskjuten livränta skola äga motsvarande tillämpning beträffande ickeordinarie
tjänsteman; dock att vid beräkning av uppskjuten livränta för
tjänsteman, vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i
tjänsten eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, den invänta
pensionen skall i varje fall minskas med två tredjedelar.
5 kap.
Reglementets tillämplighet m. m.
32 §.
Varder ordinarie tjänsteman, som avses i detta reglemente, utan ändring
beträffande innehavande lönegrad förflyttad till tjänst, å vilken
reglementet icke äger tillämpning, skall han, så länge lian kvarstår i den
tjänsten, fortfarande vara underkastad reglementets föreskrifter.
33 §.
De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen
av reglementet, meddelas av delegerade för riksdagens verk.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1935, från och med vilken
dag de bestämmelser i fråga örn rätt till pension, som av riksdagen meddelats
år 1921 för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk och år 1923
för deputerade inom riksbanken, upphöra att gälla, såvitt angår befattningshavare,
å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. För bestämmande av beloppet av pension eller uppskjuten livränta
skall den, som vid reglementets ikraftträdande innehar sådan ordinarie
eller extra ordinarie tjänst, å vilken reglementet erhåller tillämpning,
äga att såsom tjänstår tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten
tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas såsom tjänstår enligt
de för ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk före ikraftträdandet gällande
pensioneringsbestämmelserna.
Vad nu stadgats skall icke föranleda inskränkning i den rätt till tjänstårsberäkning,
som må tillkomma tjänsteman enligt bestämmelserna i 2 §.
2. Har ordinarie tjänsteman fått den för honom omedelbart före reglementets
ikraftträdande gällande pensionsåldern nedsatt med två år eller
mera och är han enligt detta reglemente skyldig att avgå från tjänsten
44
före den 1 juli 1938, skall för honom gälla en pensionsålder, som med följande
antal år överstiger den i reglementet stadgade pensionsåldern, nämligen
med
ett år, örn den förutvarande pensionsåldern nedsatts med två år,
med två år, örn pensionsåldern nedsatts med tre år, samt
med tre år, örn pensionsåldern nedsatts med fyra år.
Har tjänsteman fått pensionsåldern nedsatt med tre eller fyra år och
är han skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 juli 1938—30 juni
1939, skall för honom gälla en pensionsålder, som överstiger den i reglementet
stadgade med ett år, örn nedsättningen uppgår till tre år, och
med två år, örn nedsättningen uppgår till fyra år;
Har tjänsteman fått pensionsåldern nedsatt med fyra år och är han
skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 juli 1939—30 juni 1940, skall
för honom gälla en pensionsålder, som överstiger den i reglementet stadgade
med ett år.
Såsom förutsättning för tillämpning av vad i denna punkt stadgas
gäller, att tjänsteman före utgången av september månad 1935 hos vederbörande
myndighet anmält sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnåendet
av den i reglementet stadgade pensionsåldern; tjänsteman likväl obetaget
att utan sådan anmälan kvarstå i tjänst intill utgången av nämnda
månad.
3. Har tjänsteman, för vilken till följd av reglementets bestämmelser
skyldighet att på grund av uppnådd levnadsålder avgå från tjänsten inträder
tidigare än enligt de omedelbart före reglementets ikraftträdande
gällande stadgandena, under kortare tid än tre år innehaft den tjänst,
från vilken avgång äger rum, skall för honom, utan hinder av vad i 13 §
2 mom. föreskrives, beloppet av hel pension vara lika med det för tjänsten
stadgade pensionsunderlaget.
. 4- Om den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika
är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande
författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal,
räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente
tillkommande pensionen, vilken alltså skall minskas med det belopp,
som pensionstagare!! sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.
5. Därest ordinarie tjänsteman skulle vid avgång ur tjänst hava enligt
de bestämmelser, som i fråga örn pensionsunderlag gällde för honom omedelbart
innan detta reglemente blev å honom tillämpligt, kommit i åtnjutande
av högre pensionsbelopp för den av honom innehavda tjänsten
än med tillämpning av reglementets bestämmelser, skall pensionen utgå
med det högre beloppet.
45
Bilaga A.
Åldersförteckning tillhörande 18 § tjänstepensionsreglementet för
riksdagens verk.
För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern
vid utgången av den månad, under vilken vederbörande uppnår nedan angivna
antal levnadsår.
Verk och befattningar |
Lev- nads- år |
Verk och befattningar |
Lev- nads- år |
Riksbanken. |
Riksgäldskontoret. |
||
Huvudkontoret. |
Förste riksgäldsvaktmästare............ |
63 |
|
Riksgäldsvaktmästare .................... |
63 |
||
Förste bankvaktmästare och vice |
|||
brandmästare ........................... |
63 |
Riksdagens hus. |
|
Biträdande maskinist..................... |
63 |
||
Förste chaufför ........................... |
63 |
Biträdande maskinist och reparatör |
63 |
63 63 |
Eldare.......................................... |
63 |
|
Reparatör .................................... |
63 |
||
63 |
Portvakt....................................... |
63 |
|
Avdelningskontoret i Göteborg. |
Riksdagsbiblioteket. |
||
Bankvaktmästare........................... |
63 |
Förste expeditionsvakt .................. |
63 63 |
Gårdskarl ................................... |
63 |
||
Justitieombudsmans- |
|||
Avdelningskontoret i Malmö. |
expeditionen. |
||
Bankvaktmästare........................... |
63 |
Expeditionsvakt .......................... |
63 |
Gårdskarl .................................... |
63 |
||
Militieombudsmans- |
|||
Övriga avdelningskontor. |
expeditionen. |
||
Bankvaktmästare........................... |
63 |
Expeditionsvakt ........................... |
63 |
46
Särskilda yttranden.
Av herr Westling:
»Jag kan icke biträda kommitténs i 15 § 2 mom. intagna förslag örn
att tjänstemän i riksbanken och riksgäldskontoret i vissa fall skulle, i
anslutning till vad hittillsvarande pensionsbestämmelser möjliggjort,
kunna tillerkännas högre sjukpension än som må utgå med tillämpning
av de allmänna reglerna i 1 mom. av samma paragraf. Kommitténs utredning
rörande tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna visar
enligt min mening, att något framträdande behov icke kan anses föreligga
av att bereda möjlighet till en sjukpensionering på förmånligare
villkor än som skulle följa av huvudregeln. Vid sådant förhållande och
då de föreslagna nya pensionsbestämmelserna även utan detta undantagsstadgande
komma att giva verksledningarna ökad rörelsefrihet när
det gäller att förtidspensionera mindre tjänsteduglig personal, har jag
icke funnit tillräckliga skäl att på denna punkt tillstyrka ett avsteg från
de grunder, som fastställts för den civila statsförvaltningen.»
Av herr Linder:
»Önskemålet, att pensionsbestämmelserna för tjänstemän vid riksdagens
verk skola i huvudsak överensstämma med civila tjänstepensionsreglementet,
utesluter enligt min mening icke, att hänsyn i möjligaste mån
bör tagas till de arbetsförhållanden, som äro utmärkande för ifrågavarande
verk. Jag vill i detta sammanhang erinra, att riksdagen tidigare
ansett sig kunna fastställa andra löne- och pensionsbestämmelser för riksbanken
än för statsförvaltningen i övrigt och därvid tagit hänsyn till beskaffenheten
av riksbankens verksamhet.
Enligt kommitténs förslag skulle pensionsåldern för riksbankens kvinnliga
tjänstemän fastställas i överensstämmelse med huvudregeln i det
civila tjänstepensionsreglementet. I enlighet härmed skulle pensionsåldern
för sistnämnda tjänstemän i de tolv lägsta lönegraderna bliva 60
år och i högre lönegrader 65 år.
Den erfarenhet, som vunnits inom privat bankverksamhet, har föranlett,
att pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän fastställts till i några få
banker 50 levnadsår, i flertalet banker 55 levnadsår och slutligen 60 levnadsår
i, såvitt mig är bekant, 4 banker, därav 2 större. Beträffande de
två sistnämnda gäller dock, att full pension kan tillerkännas kvinnlig
tjänsteman, som uppnått 55 levnadsår.
I riksbanken finnes, i motsats till andra statens verk, ett ej ringa antal
kvinnliga tjänstemän i högre lönegrader än den tolvte. För dessa skulle
enligt kommitténs förslag tillämpas en pensionsålder av 65 år. Det synes
mig emellertid uppenbart, att även för riksbankens vidkommande liksom
för privata banker gäller, att den kvinnliga arbetskraften är betydligt
47
mindre motståndskraftig än den manliga med hänsyn till ifrågakommande
göromål. Enligt min mening synes därför böra stadgas, att för kvinnliga
tjänstemän i riksbanken en pensionsålder av 60 levnadsår bör tillämpas,
oberoende av till vilken lönegrad de äro hänförda.
Tredje kapitlet av kommitténs förslag avser ordinarie tjänstemän, som
tillsättas på förordnande på viss tid, och ledamöter i riksbankens direktion.
För närvarande åsyftas med nämnda ordinarie tjänstemän verkställande
styrelseledamöterna vid riksbankens avdelningskontor. Enligt
förslaget skulle för dessa i pensionsliänseende komma att gälla enahanda
bestämmelser som för tjänstemän inom statsförvaltningen, vilka tillsatts
på förordnande. Detta innebure bl. a. att de skulle få åtnjuta den för
deras tjänst fastställda pensionsförmånen av 7 000 kronor först efter
minst 12 års förordnande å ifrågavarande tjänst.
Nämnda direktörer åtnjuta arvoden av 12 000, respektive 15 000 kronor
för år. De intaga alltså i löneavseende lägst ungefär samma ställning
som bankokommissarierna, vilka äro tjänstemän i 30:e lönegraden. Till
direktör har, i varje fall under de senaste årtiondena, alltid befordrats
tjänsteman i riksbanken, som genom långvarig tjänstgöring är väl förtrogen
med bankens organisation och verksamhet. Genom förslaget
skulle den ojämnhet uppkomma, att örn en tjänsteman befordrades till
bankokommissarie, han redan efter tre års tjänstgöring såsom sådan
skulle vara berättigad till en pension av 6 996 kronor, medan en direktör
skulle nödgas tjänstgöra minst 12 år i denna egenskap för att erhålla
ungefär samma pension som bankokommissarien, oavsett hur många år
han tidigare varit anställd i riksbankens tjänst.
Av det anförda framgår enligt min mening, att en tillämpning på de
tjänstemän i riksbanken, vilka äro tillsatta på förordnande, av de för
statsförvaltningen antagna pensionsbestämmelserna icke kan anses
lämplig. Jag har därför inom kommittén uttalat mig för att beträffande
ifrågavarande på förordnande tillsatta tjänstemän enahanda bestämmelser
borde gälla som för tjänstemän i exempelvis 30:e lönegraden,
d. v. s. att de skola vara berättigade att erhålla full pension av 7 000 kronor,
därest de kunna åberopa minst 30 tjänstår, varav tre år såsom verkställande
styrelseledamot.»