Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64,

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående frivillig förtidspensionering
av småskollärarinnor m. m.

I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom andra
kammaren under nr 215 väckt motion har herr Hermansson hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa om erforderliga
åtgärder dels för frivillig förtidspensionering med full pension för de
småskollärarinnor, som fyllt 55 och tjänstgjort minst 33 år, dels ock för en
provisorisk sänkning under en tid av 5 år av småskollärarinnornas pensionsålder
från 60 till 58 år».

Beträffande de skäl, som i motionen anförts till stöd för yrkandet, får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
lill motionen.

I motionen har anförts, bland annat, följande:

En av de intellektuella yrkesgrupper, som drabbats allra hårdast av arbetslösheten
under de senaste åren, är småskollärarinnorna. Enligt skolöverstyrelsens
utredning rörande antalet arbetslösa bland de under åren 1931—
1933 utexaminerade småskollärarinnorna voro den 15 mars 1934 ej mindre
än 37 procent av de under de tre nyssnämnda åren utexaminerade lärarinnorna
utan anställning. Av de lärarinnor, som under åren 1921—1933 lämnat
småskoleseminarierna, voro den 31 mars samma år cirka 900 arbetslösa.

Dessa arbetslöshetssiffror te sig ännu mera skrämmande, örn man tar
vederbörlig hänsyn till den pågående rationaliseringen inom folkskoleväsendet
och de på grund därav verkställda och planerade indragningarna av småskollärarinnetjänster.
Skolöverstyrelsen har beräknat, att inalles 840 småskollärarinnetjänster
komma att bli överflödiga före den 1 juli 1936. Lägger
man samman antalet arbetslösa småskollärarinnor med antalet av dem, som
på grund av tjänsteindragningar måste beredas andra platser, samt dessutom
medräknar eleverna vid de båda nu pågående årskurserna vid småskoleseminarierna,
finner man, att nästa år komma att finnas inemot 2 000
examinerade småskollärarinnor, som, örn ingenting göres för att åstadkomma
en ändring av läget, icke kunna erhålla sysselsättning inom sitt yrke.
Man torde vidare få räkna med, att nativitetsminskningen kommer att framtvinga
ytterligare rationaliseringsåtgärder, innebärande ett fortsatt indragande
av småskollärarinnetjänster under de närmaste åren. Då antalet platser,
som årligen på grund av tjänsteinnehavarnas avgång ur tjänsten eller av
andra orsaker bliva lediga, endast uppgår till omkring 200, ter sig under
sådana förhållanden situationen för de arbetslösa småskollärarinnorna rent
av förtvivlad, och många av dem, särskilt de som nu i åratal gått utan sysselsättning,
torde ha ytterst små möjligheter att någonsin erhålla plats, därest

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 64.

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

statsmakterna icke vidtaga extraordinära åtgärder för att åstadkomma en
behövlig ändring av de nuvarande förhållandena.

Den av de seminariesakkunniga föreslagna temporära stängningen av småskoleseminarierna
är en av de hittills diskuterade extraordinära åtgärderna
i nyssnämnda syfte. Genom en sådan stängning skulle man emellertid endast
uppnå, att produktionen av småskollärarinnor, som för närvarande årligen
uppgår till något över 100, för tillfället komme att upphöra. Men för att
bereda plats åt det överskott av småskollärarinnor, som nu finnes, skulle
man få tillgripa den drastiska och på grund av sina konsekvenser i övrigt
knappast genomförbara åtgärden att hålla seminarierna stängda under tid
av 10 år. För att råda bot mot den arbetslöshet, som för närvarande råder
inom berörda yrkesgrupp, måste man alltså komplettera den i och för sig
mycket önskvärda stängning av seminarierna, som föreslås av seminariesakkunniga,
med andra, mera snabbt verkande åtgärder.

Under erinran, att småskollärarinnornas pensionsålder, som tidigare varit
55 år, 1918 höjdes till 60 år, har motionären vidare framhållit, att det vore
riktigt att i en tid som den närvarande, då det uppstått ett stort överskott
av småskollärarinnor, bereda ökade arbetstillfällen åt de övertaliga genom
en sänkning av pensionsåldern. I sådant avseende har i motionen till en
början förordats, att frivillig förtidspensionering med hel pension måtte medgivas
småskollärarinnor, som kunde räkna 55 levnads- och 33 tjänstår.
Någon större avgång på grund av införandet av dylika bestämmelser har
motionären emellertid icke ansett sig kunna räkna med. För vinnande avett
effektivare resultat har han ansett en tvångsvis genomförd förtidspensionering
av de äldsta nu tjänstgörande småskollärarinnorna vara erforderlig.
I sådant avseende ifrågasättes i motionen, att småskollärarinnornas pensionsålder
provisoriskt skulle under en tid av fem år sänkas från 60 år till 58 år.

Till utskottet hava inkommit dels vissa framställningar från ett antal utexaminerade
småskollärarinnor, vilka instämt i motionens syfte, dels ock
skrivelser från styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening samt från
de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd, vari vissa synpunkter
emot en sänkning av småskollärarinnornas pensionsålder blivit anförda.

I anledning av den föreliggande motionen har utskottet under hand införskaffat
vissa kompletterande uppgifter från undervisningsrådet i skolöverstyrelsen
J. E. Engvall, som till utskottet överlämnat en promemoria i
ämnet av följande lydelse:

»Enligt av lärarorganisationerna verkställda beräkningar voro av 6 275
under åren 1921—1933 utexaminerade småskollärarinnor omkring 925 arbetslösa
i november 1933. Är 1934 utexaminerades 97 lärarinnor och under
vårterminen 1935 examineras ytterligare 94, sammanlagt 191 eller tillsammans
med ovan angivna arbetslösa 1 116. (Under år 1936 examineras 79
och under år 1937 blott 10.)

Årligen avgå på grund av pensionering omkring 200 lärarinnor, varjämte
ytterligare omkring 150 beräknas avgå av andra anledningar. Under tiden

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

3

efter november 1933 torde därför omkring 500 lärarinnor hava av olika
anledningar avgått. Av de sålunda ledigblivna tjänsterna hava en del indragits,
medan de övriga antingen återbesatts med ordinarie innehavare
eller ock uppehållas av vakansvikarier. Man torde därför kunna beräkna,
att antalet arbetslösa småskollärarinnor för närvarande sannolikt icke understiger
800 eller överstiger 1 000.

Omkring 850 av de i tjänst varande småskollärarinnorna äro anställda å
befattningar, som kunna indragas, då lärarinnan avgår. I de fall, då dessa
lärarinnor äro ordinarie, kunna de icke entledigas, vilket däremot vid indragning
av tjänsten kan ske med icke ordinarie. Den omständigheten, alt
ett stort antal ordinarie tjänster sannolikt kommer att indragas allt eftersom
lärarinnorna pensioneras eller av annan anledning avgå, medför icke någon
direkt ökning av antalet arbetslösa lärarinnor men minskar givetvis dessas
möjligheter att erhålla anställning. Under de nu närmast följande åren kommer
antalet avgående lärarinnor att betydligt överstiga antalet nyutexaminerade,
men då för varje år ett stort antal tjänster måste indragas, synes
arbetslösheten bland småskollärarinnorna icke kunna inom rimlig tid avhjälpas,
örn ej särskilda åtgärder härför vidtagas.»

Utskottet får erinra, att vid 1934 års riksdag väcktes två motioner (II: 263 Utskottet.
och 11:439) i nu förevarande ämne, vari yrkades, att riksdagen skulle i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning beträffande dels frivillig
förtidspensionering av småskollärarinnor, dels ock förtidspensionering av
dylika lärarinnor, som uppnått viss levnadsålder. Vid samma års riksdag
väcktes även en motion (11:147) angående beredande av rätt till förtidspension
för befattningshavare i allmän tjänst. Bankoutskottet avstyrkte i
sina utlåtanden nr 74 och 75 bifall till ifrågavarande förslag och riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan, att sagda motioner icke skulle
till någon riksdagens åtgärd föranleda. I förstnämnda utlåtande nr 74 i anledning
av motionen 11:147 erinrade utskottet, att det med motionen avsedda
syftet — såvitt anginge befattningshavare i statens tjänst med nyreglerad
avlöning — blivit i väsentlig mån tillgodosett genom det av 1934
års riksdag antagna förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente. Vad
anginge den i motionen i övrigt berörda frågan anförde utskottet, att densamma,
vad statstjänstemän anginge, komme under bedömande i samband
med pågående eller blivande utredningar rörande revision av gällande bestämmelser
angående tjänstepension för tjänstemannagrupper, vilka icke
berördes av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente. Utskottet ansåg
tillräckliga skäl icke föreligga för att riksdagen skulle hos Kungl. Majit
göra framställning i syfte att den föreliggande frågan, i vad den icke kunde
komma att beröras i nyss omförmälda sammanhang, skulle göras till föremål
för särskild utredning. Utskottet erinrade emellertid, att 1934 års riksdag
i anledning av vissa motioner beslutit hos Kungl. Majit anhålla örn utredning
rörande möjligheterna att genom ändamålsenligare fördelning av en
del arbetstillfällen eller genom vissa andra åtgärder motverka den rådande
arbetslösheten. Bland sålunda åsyftade åtgärder hade även nämnts förtids -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

pensionering för tjänstemän, som frivilligt avginge före uppnådd pensionsålder.
I samband med beslut om skrivelse rörande utredning i ämnet hade
uttalats, att den beredning, åt vilken ifrågavarande utredning kunde komma
att anförtros, borde vara oförhindrad att till behandling upptaga även
spörsmålet om förtidspensionering, därest och i den mån förhållandena så
påkallade. I sitt ovanberörda utlåtande nr 75 i anledning av de väckta motionerna
11:263 och 11:439 angående förtidspensionering av småskollärarinnor
hänvisade utskottet till vad i nyssnämnda utlåtande nr 74 anförts.
Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har utskottet veterligt ännu
icke igångsatts.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid, att tvingande behov
synes föreligga för att åtgärder snarast vidtagas för avhjälpande av
den rådande arbetslösheten bland småskollärarinnorna. Antalet arbetslösa
dylika lärarinnor torde kunna angivas till omkring 1 000. Kungl. Maj:ts
av motionären berörda förslag, vilket bifallits av innevarande års riksdag,
att inställa intagning under år 1935 till första klassen av småskoleseminarierna
med undantag av småskoleseminariet i Landskrona, i vars första
klass skulle intagas 10 elever, är en åtgärd tillkommen i syfte att begränsa
utbildningen av småskollärarinnor. Verkningarna av denna åtgärd komma
dock först alt visa sig längre fram i tiden, och stängningen av småskoleseminarierna
kan icke i och för sig råda bot på den för närvarande existerande
arbetslösheten inom småskollärarinnekåren. Utskottet har därför blivit
övertygat örn att en skyndsam utredning är av nöden för utrönande,
i vad mån åtgärder av olika slag kunna vidtagas för underlättande av småskollärarinnornas
arbetsmöjligheter och minskande av arbetslösheten. Utskottet
anser sig icke i detta sammanhang böra ingå på någon närmare prövning
av de i motionen föreslagna åtgärderna för ernående av sagda syfte,
då enligt utskottets mening den blivande utredningen — vars resultat lärer
böra föreläggas 1936 års riksdag — måste innefatta en allsidig och förutsättningslös
undersökning av det föreliggande spörsmålet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 215,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa utredning och för 1936 års riksdag framlägga
förslag rörande åtgärder för avhjälpande av rådande arbetslöshet
bland småskollärarinnor.

Stockholm den 21 maj 1935.

På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Lindgren, Ernfors, Johansson
Friggeråker*, Ström i Lidköping, Ehrnberg, Berling* och Bjurström;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, K. A. Westman*, Johansson
Sollefteå, Andersson i Lindome, Hilding, Gustavson i Västerås* och Elmroth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.