4

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående förbättring
av pensionsunderlagen för tjänstemän, tillhörande den
civila statsförvaltningen, och för arbetare i statens tjänst.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 167 av herrar
Granath och Forslund och den andra inom andra kammaren under nr 324
av herr Severin jämte två av andra kammarens övriga ledamöter, har hemställts,
»att riksdagen ville i skrivelse hemställa hos Kungl. Majit örn föranstaltande
av en sådan utredning av frågan örn förbättrande av pensionsunderlagen
för tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, ävensom
för arbetare i statens tjänst, att Kungl. Majit snarast kan förelägga riksdagen
förslag i frågan.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 167.

Efter att hava erinrat att pensionerna till statens tjänstemän utgöra 2is
av slutlönen på billigaste ort (A-ort) framhålla motionärerna bland annat
följande:

»Frågan om förbättring av pensionerna har sedan länge varit en för de
statsanställda i hög grad aktuell fråga, och i all synnerhet har detta varit
förhållandet för de å de dyraste orterna stationerade befattningshavarna.
Av såväl 1930 års pensionssakkunniga, som även av departementschefen i
samband med föredragningen av här ovan omförmälda proposition till. 1934
års riksdag, och jämväl även av 1934 års bankoutskott vid behandlingen
av propositionen, har konstaterats att nuvarande grunder för beräkning av
pensionsunderlagen vöre otillfredsställande. Detta är salunda ett allmänt
konstaterat missförhållande. Tvekan torde dock rada örn på vad sätt^ rättelse
bör ske för att största möjliga rättvisa skall beredas de av frågan
berörda befattningshavarna, och icke ens bland de statsanställda torde man
vara fullt enig örn på vad sätt detta bör ske. Från en del håll ha sålunda
framställts krav örn dyrortsgruppering även av pensionerna, i likhet med
vad som gäller för lönernas bestämmande, medan det återigen finns andra
grupper, vilka helt ansluta sig till 1930 års pensionssakkunnigas förslag i
frågan.

Vid bankoutskottets behandling av förslaget till nytt pensionsreglemente
vid 1934 års riksdag uttalade utskottet, att prövningen av här avhandlade
spörsmål lämpligen borde anstå i avvaktan på en blivande revision av av -

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

löningsbestämmelserna. Ovisshet torde dock rada orri när en sådan revision
kan komma till stånd. Då emellertid pensionerna utgöra ett betydligt lägre
inkomstbelopp än lönerna, och detta i all synnerhet är fallet å de dyraste
orterna, måste det anses vara en trängande nödvändighet att snarast vidtaga
åtgärder för förbättring av pensionsbeloppen. Då detta dock icke torde
kunna ske utan att dessförinnan detta spörsmål blivit föremål för en mera
ingående utredning, hava vi ansett det lämpligt att bringa frågan under riksdagens
behandling, och detta i syfte att riksdagen skall beredas tillfälle uttala
sig för att en sådan utredning bör komma till stånd. Visserligen torde
det möta svårigheter att verkställa en definitiv reglering av pensionerna annat
än i samband med en allmän revision av avlöningsbestämmelserna och
lönebeloppen, men frågans betydelse anse vi så stor, att i sådant fall förslag
bör framkomma, avseende en provisorisk anordning för pensionernas förbättrande.
»

Såsom i motionerna framhållits, var frågan örn sättet för pensionsunderlagens
beräknande föremål för övervägande vid 1934 ars riksdag i samband
med behandlingen av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente. Bankoutskottet
uttalade i sitt utlåtande nr 60, att vissa skäl kunde anföras för
en beräkning av pensionsunderlagen på grundval av lönen i någon högre
ortsgrupp än den lägsta, exempelvis B ort. Enligt utskottets mening syntes
emellertid, oavsett de kostnadsökningar en sådan ändring av relationen mellan
lön och pension skulle medföra, en prövning av denna fråga lämpligen
böra anstå i avvaktan på en blivande revision av avlöningsbestämmelserna.
Utskottet kunde därför icke biträda de vid 1934 års riksdag motionsvis framförda
yrkandena om ändrade grunder för pensionsunderlagens beräkning.

Vad i nu förevarande motioner anförts har visserligen synts utskottet
tala för att åtgärder snarast möjligt vidtagas för en omreglering av pensionsunderlagen,
så att desamma bleve mera rättvist avvägda med hänsyn till
de stora grupper statsanställda, som äro stationerade å högre ortsgrupp än
den lägsta. Utskottet har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för ett frånträdande av den ståndpunkt, utskottet förlidet ar intog i denna
fråga. Vid sådant förhållande och då utskottet anser sig kunna förvänta
att frågan kommer att upptagas av Kungl. Majit, så snart förhållandena
det medgiva, har utskottet funnit sig icke kunna biträda det i motionerna
framställda förslaget om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om särskild
utredning i ärendet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner Ii 167 och lii 324 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1935.

På bankoutskottets vägnar i
HARALD AKERBERG.

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från f örsta kammaren: herrar Åkerberg, Johansson i Friggeråker, Ström i
Lidköping*, Ehrnberg*, Nilsson i Mölndal, Bjurström* och Swartling;

från andra k arn maren: herrar Leffler, Johansson i Sollefteå*, Andersson
i Falkenberg, Svedman*, Hammarlund, Hilding och Gustavson i Västerås*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet
Esselte ab. Stockholm 1935
503648