Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
7
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension åt f. d. sekreteraren
i riksdagens kansli, revisorn C. G. Beskow.
I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 52 har herr Hallén jämte två andra av kammarens
ledamöter hemställt, »att riksdagen måtte besluta att till revisorn
Carl Gustaf Beskow må, räknat från och med år 1934 samt till och med
det år, under vilket han uppnår 65 år, utgå en årlig pension å riksgäldskontorets
stat av 900 kronor».
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Beskow, som är ordinarie revisor.i 22:a lönegraden i riksräkenskapsverket,
haft anställning såsom sekreterare i riksdagens kansli under åren
1905—1933;
att han år 1934 icke erhöll förnyad anställning hos riksdagen;
att Beskow, som är född den 5 november 1876, enligt civila tjänstepensionsreglementet
är berättigad till ålderspension a sin statstjänst vid
uppnådd pensionsålder av 65 år i slutet av år 1941;
samt att avlöningen till befattningen såsom sekreterare i riksdagens kansli
numera utgör 360 kronor för månad, vilken avlöning dock ej ina överstiga
1 440 kronor för riksdag.
I motionen hemställes om en pension å 900 kronor åt Beskow såsom
gottgörelse för det ekonomiska avbräck, han lidit genom att icke erhålla
förnyad anställning hos riksdagen år 1934. Med utgångspunkt från ett av
bankoutskottet vid 1933 års riksdag gjort uttalande i samband med behandlingen
av en då föreliggande motion om pensionering av vissa f. d.
tjänstemän hos riksdagen (utskottets utlåtande nr 13) föreslås i motionen,
att pensionen till Beskow skulle begränsas att utgå från och med år 1934
till och med utgången av år 1941, under vilket sistnämnda år Beskow skulle
komma i åtnjutande av pension å sin statstjänst.
Det av motionärerna åberopade uttalandet av 1933 ars bankoutskott innehåller
följande:
»Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, åtnjuta här ifrågavarande f. d.
befattningshavare pension för ordinarie statstjänster i 21 ja eller 24 :e lönegraden
av allmänna civilförvaltningens löneplan. Vid sådant förhållande
bär utskottet, i överensstämmelse med den uppfattning angående riksdagstjänsternas
karaktär, som av utskottet vid upprepade tillfällen uttalats (se
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
t. ex. utlåtande nr 9 år 1932), och i anslutning till den praxis, som på grundval
härav utvecklat sig under senare år, ansett någon särskild förmån icke
böra beviljas dem i anledning av deras anställning i riksdagens tjänst. Den
omständigheten, att befattningshavarna i fråga blivit entledigade i samband
med vissa personalindragningar inom andra kammarens kansli, har synts
utskottet icke utgöra tillräcklig anledning för att i detta fall medgiva ett
undantag, enär de alla uppnått pensionsåldern i sina statsanställningar.
Utskottet avstyrker alltså bifall till den väckta motionen.»
Med hänsyn till de regler, vilka tillämpats vid prövningen av framställningar
örn beredande av särskild pensionsförmån på grund av tjänstgöring hos
riksdagen, torde man kunna utgå från att Beskow, som är innehavare av
ordinarie statstjänst i 22 :a lönegraden och å denna tjänst kan påräkna en
pension av 4 476 kronor, icke skulle hava kommit i åtnjutande av någon sådan
förmån, därest han erhållit fortsatt anställning hos riksdagen intill pensionsålderns
inträde. Vid sådant förhållande synes ännu mindre kunna
ifrågakomma att såsom i motionen föreslagits bevilja Beskow pension
under den tid, som återstår till dess han uppnår pensionsåldern. Med hänsyn
jämväl till de vittgående konsekvenser, som ett bifall till motionen skulle
föranleda, måste utskottet ställa sig avvisande till densamma. Vad i motionen
under hänvisning till ovan intagna uttalande av 1933 års bankoutskott
anförts till stöd för beviljande av pension i förevarande fall, kan enligt
utskottets mening icke tillmätas någon betydelse, enär nämnda uttalande
avsag viss fråga örn beviljande av pension i samband med personalindragning.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:52 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 februari 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å memorial nr 4.