Rankoutskottets utlåtande Nr ii.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om nedsättning av räntan å lån från svenska
bostadskreditkassan m. m.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 249 av
herr Ström, Fredrik, och den andra inom andra kammaren under nr 410
av herr Lundbom med instämmande i motionens syfte av fem av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning dels av frågan huruvida,
i vilken mån och på vad sätt en nedsättning av räntan å lån från svenska
bostadskreditkassan må kunna åstadkommas, dels ock av frågan örn möjligheterna
för en höjning av den övre belåningsgränsen vid kassans utlåning.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
1:249.

Svenska bostadskreditkassan jämte till densamma hörande bostadskreditföreningar
bildades enligt beslut av 1929 års riksdag med uppgift att
åt fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen tillhandahålla
sekundärkredit, d. v. s. kredit liggande mellan omkring 50 å 60 % och
högst 75 % av fastighetsvärdet. För mindre fastigheter, såsom bostadsegnahem
o. d., har institutet att i regel tillgodose hela det förefintliga legitima
kreditbehovet — från botten och uppåt.

Kreditorganisationen utgör en sammanslutning av låntagarna själva, bildad
likväl under viss statlig medverkan. Verksamheten lämnar ej rum för
företagarvinst. Organisationen, som omfattar hela riket, består av en central
kassa, svenska bostadskreditkassan, som har att anskaffa de erforderliga
lånemedlen genom försäljning av obligationer, och av lokala föreningar,
bostadskreditföreningar, med uppgift att förmedla lånen åt sina medlemmar.

Kassan står under ledning av en styrelse av minst sju, högst nio ledamöter,
i vilken styrelse Kungl. Majit utser ordförande och ännu en ledamot
samt riksgäldsfullmäktige en ledamot. I sista hand beslutas rörande kassans
angelägenheter av ombudsstämma. Denna stämma, som skall sammanträda
årligen, består av ombud, valda av föreningarna. Ombudsstämman väljer

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr ii.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

ledamöter av kassans styrelse utom de tre förutnämnda, beslutar om an
svarsfrihet åt styrelsen samt väljer två revisorer. En tredje revisor utses av
riksgäldsfullmäktige.

Inom bostadskreditförening välja medlemmarna själva vid årlig föreningssammankomst
styrelse och revisorer — en ledamot av styrelsen och en revisor
utses dock av kassans styrelse — samt fatta beslut om ansvarsfrihet för
styrelsen. Föreningsmedlems rösträtt bestämmes, med viss begränsning, i
förhållande till beloppet av hans oguldna lån hos föreningen. Efter liknande
grunder fastställes det antal ombud, som förening äger utse till ombudsstämman.

Låntagarna äro solidariskt ansvariga för varandras förbindelser till föreningen
och de olika föreningarna i sin tur likaledes solidariskt ansvariga
för varandras förbindelser till kassan. I syfte att förebygga att denna ansvarsfrihet
skulle behöva anlitas, äro föreskrifter meddelade om fondbildning
genom tillskott från låntagarna. Dylik fondbildning skall äga rum både
hos kassan (reservfond) och hos varje förening (säkerhetsfond). Såsom
en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar en av staten tillskjuten
grundfond, bestående av svenska statens fyra och en halv procent obligationer
å nominellt 30 miljoner kronor, vilken fond dock fortfar att tillhöra
staten och må disponeras endast i närmare angivna fall, huvudsakligen vid
kassans likvidation.

Kassan utställer obligationer mot säkerhet av de skuldförbindelser med
tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna,
samt av föreningarnas till kassan utfärdade förbindelser för erhållna
lån. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må
icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

Högsta tillåtna gräns, intill vilken fastighet må belånas hos kreditorganisationen,
är 75 procent av fastighetsvärdet. Lån kan beredas för såväl äldre
som nybyggda bostadshus, dock endast för färdiga hus. Lånen skola amorteras
enligt fastställd plan under högst 40 år. Lån är ouppsägbart från långivarens
sida under hela lånetiden.

Bostadskreditinstitutionens verksamhet regleras genom två av Kungl. Maj:t
utfärdade författningar, nämligen förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256)
om svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar samt reglementet
den 18 oktober 1929 (nr 353) för svenska bostadskreditkassan och för
bostadskreditföreningar.

Över nu föreliggande motioner har utskottet inhämtat yttrande av styrelsen
för svenska bostadskreditkassan, som i skrivelse den 19 mars 1935
inkommit med sådant yttrande.

I sitt yttrande har styrelsen till en början till behandling upptagit den
i motionerna berörda frågan om nedsättning av räntan å lån
från kassan, och har styrelsen härutinnan anfört följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

3

»Vad först angår frågan om utlåningsräntan hava i motionerna linder
hänvisning till en desamma bilagd sammanställning över kostnaderna för
lån hos en bostadskreditförening framhållits, att dessa kostnader vore med
hänsyn till det nuvarande ränteläget alltför höga. Emellertid är att märka,
att de i sammanställningen avsedda låneserierna, för vilka gälla en låneränta
av 5 %, icke tillämpats efter den 19 oktober 1932. Sedan det på grund av
nedgången i det allmänna ränteläget under senare år blivit möjligt för
kassan att verkställa upplåning mot allt lägre ränta, har kassan i olika
etapper sänkt sin utlåningsränta, så alt densamma nu utgör 31!? % ■ Denna
räntefot måste i betraktande av att kassans utlåning väsentligen avser sekundärlån
anses vara synnerligen fördelaktig.

Enligt av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdad
förordning rörande bostadskreditinstitutionen (sv. förf. sami. nr 256/1929)
har låntagare hos bostadskreditförening att utöver ränta å sitt lån gälda vissa
bidrag till kassans och respektive bostadskreditförenings fondbildning. Dessa
bidrag äro avsedda att förebygga, att den solidariska ansvarighet, som låntagarna
enligt samma förordning äro underkastade, skall behöva tagas i
anspråk. Härutöver har låntagare att erlägga bidrag till täckande av kassans
och respektive bostadskreditförenings förvaltningsutgifter. De sammanlagda
kostnaderna för de lån, som för närvarande utlämnas från bostadskreditföreningarna,
framgår av här bilagda sammanställning.1

I detta sammanhang finner styrelsen sig böra framhålla, att ehuru staten
medverkat till bostadskreditinstitutionens tillkomst genom utfärdande av
reglerande föreskrifter för dess verksamhet och genom att för underlättande
och förbilligande av kassans upplåning ställa en grundfond av statsobligationer
till kassans förfogande, institutionen närmast är att anse såsom en
kooperativ kreditinrättning, vars verksamhet icke är inriktad på företagarvinst
utan uteslutande har till syfte att bereda låntagarna möjligast gynnsamma
lån. Med hänsyn härtill har kassans styrelse städse sökt att, såvitt
detta varit möjligt, tillgodose låntagarintresset genom att smidigt anpassa
utlåningsräntan efter upplåningsräntan. Det är ock helt naturligt att så skett,
då kassans förvaltning väsentligen handhaves av låntagarna själva, i det att
majoriteten av styrelsens ledamöter utses av ombud för bostadskrediter -eningarna. Styrelsen har ock sin uppmärksamhet fäst på frågan örn nedbringande,
i den mån det ligger inom styrelsens befogenhet, av övriga kostnader
för lånen. Styrelsens befogenhet härutinnan inskränker sig emellertid
till förvaltningsbidraget till kassan, vilket av styrelsen kommer att sänkas,
så snart lånerörelsens omslutning medgiver delta. Självfallet komma jämväl
bostadskreditföreningarnas styrelser att, så snart detta blir möjligt, sänka
förvaltningsbidraget til respektive förening. Det torde härvid böra erinras,
att något statsanslag icke lämnats bostadskreditinstitutionen för täckande
av kostnaderna för låneverksamhetens organiserande, vilka kostnader sammanlagt
kunna beräknas hava uppgått till omkring 250 000 kronor. I många
fall har tvärtom behovet av rörelsemedel för dylika ändamål endast kunnat
täckas genom tillfällig upplåning, varvid icke sällan en bostadskreditförenings
styrelseledamöter måst ikläda sig borgen. Det förhållandet, att
lånerörelsen från början kommit att belastas med nyss berörda startkostnader,
har givetvis varit ägnat att uppskjuta tidpunkten för en önskvärd nedsättning
av förvaltningsbidraget.

Den ovan angivna räntefoten av 3 Va % tillämpas i fråga örn lån, som
utlämnats av kassan från och med den 5 november 1934. Å tidigare ut 1

Intagen fi sid. K.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr ii.

lämnade lån beräknas en högre ränta, alltefter den ränta, som vid tiden för
lånens utgivande gällde för kassans upplåning. Beträffande utlåningen från
kassan vid slutet av år 1934 lämnas följande uppgifter:

Lån, löpande med 5 % ränta ........ 50,32 milj. kr.

» » »I 43/4 % » 18,72 »

» » » 4V2 % » 3,63 » »

» » » 4 % » 7,88 » »

» » » 3V2 % » 1,87 » »

Summa 82,42 milj. kr.

En betydande del av kassans utlåning löper sålunda med jämförelsevis
hög ränta. Beaktas bör emellertid, att ifrågavarande, efter nuvarande förhållanden
höga ränta vid tiden för lånens utgivande ansågs vara fördelaktig
för låntagarna och endast på grund av den starka nedgång i räntenivån,
som därefter ägt rum, kommit att framstå såsom mindre gynnsam. Vid
bedömande av låneräntans höjd bör därjämte icke förbises, att de lån, som
tillhandahållas av bostadskreditinstitutionen, äro ouppsägbara från institutionens
sida. Den trygghet, som dylika lån härigenom erbjuda låntagarna, är
så betydelsefull, att lånen i längden måste anses vara fördelaktiga, även örn
räntan under viss period av lånetiden skulle i förhållande till det förhandenvarande
ränteläget förefalla hög. Den snabba utveckling, kassans lånerörelse
tagit, synes giva vid handen, att fastighetsägarna uppskattat ifrågavarande
lånetyp.

Någon möjlighet för kassan att åvägabringa en nedsättning av räntan å
de nu utestående lånen, förrän konverteringsrätt inträder å kassans obligationer,
förefinnes icke. Kassans obligationslån äro uppsägbara efter tio år
från lånens upptagande. Då det första lånet upptogs år 1930, inträder konverteringsrätt
för kassan tidigast år 1940. I den mån möjlighet för en räntenedsättning
då skulle föreligga, kommer denna möjlighet givetvis att tillvaratagas.
Då motionärerna ifrågasätta, att de äldre låntagarna skulle kunna
komma i åtnjutande av nuvarande låga ränta, synas de förbise, att kassan
genom villkoren för sin upplåning utfäst sig att betala samma ränta å sin
upplåning, som låntagarna hava att erlägga, samt alt kassan saknar medel
för finansiering av en räntelättnad för ifrågavarande låntagare. Den ena
möjlighet, varigenom omedelbar räntenedsättning skulle kunna ernås, är
genom statens mellankomst. Något positivt resultat av den i motionerna
begärda utredningen lärer därför icke kunna förväntas, för såvitt icke statsmakterna
före utredningens igångsättande förklara sig villiga tillskjuta för
räntenedsättningen erforderliga medel. I avseende härå vill styrelsen meddela,
att en nedsättning av räntan till 372 % å samtliga från bostadskreditkassan
utlämnade lån, löpande med högre ränta än 37a %, skulle för budgetåret
1935/1936 medföra en årlig kostnad av i runt tal 1 miljon kronor, vilket
belopp sedermera kommer att på grund av amortering å lånen successivt
nedgå. Styrelsen anser sig icke böra uttala sig i frågan, huruvida och i vilken
omfattning en hjälpaktion bör komma till stånd för här ifrågavarande fastighetsägare.
Emellertid vill styrelsen erinra, att dessa utgöra endast en del av
de fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen, som innehava sekundärlån,
och att en sådan hjälpaktion nu möjligen kan komma att medföra
krav på liknande räntelättnad från andra kategorier låntagare.»

Bankoutskoltets utlåtande Nr H.

b

Vad härefter angår den i motionerna berörda frågan om höjning av
belåningsgränsen vid bostadskreditinstitu tion ens
utlåning har kassans styrelse anfört följande:

»I motionerna har vidare gjorts gällande, att den övre lånegräns, som tilllämpas
av bostadskreditinstitutionen, är väl snävt tilltagen. I avseende härå
vill styrelsen erinra, att institutionen författningsenligt är berättigad att utlämna
lån mot fastighetsinteckning liggande inom högst 75 % av fastighetsvärdet.
Det ankommer härvid på styrelsen för respektive bostadskrediter -ening att i varje särskilt fall avgöra, huruvida för ifrågasatt lån erbjuden
inteckning kan med hänsyn till sitt läge inom fastighetens värde anses utgöra
betryggande .säkerhet. I sista hand har kassans styrelse att pröva den
erbjudna lånesäkerheten. Med hänsyn till de risker, som av skilda orsaker
äro förenade med sekundärbelåning, har kassans styrelse funnit sig böra
föreskriva, att bostadskreditföreningarna skola i sin utlåningsverksamhet
iakttaga försiktighet. Delta har synts vara desto mer nödvändigt, som eventuella
förluster å lånerörelsen i första hand måste bäras av institutionen
själv, nämligen genom disposition av dess fonder och genom anlitande av
låntagarnas solidariska ansvarighet. Uppenbart är, att lånerörelsen bör så
bedrivas, att anlitande av den solidariska ansvarigheten icke behöver komma
ifråga. I motsatt fall skulle hela institutionen komma att lida svårbotlig
skada. För ernående av gynnsammast möjliga upplåningsvillkor för kassan
är det dessutom av stor vikt, att kassans inteckningssäkerhet är betryggande.

1 detta sammanhang må jämväl erinras, att bostadskreditinstitutionens
verksamhet började under en tid, åren 1930—1931, då hyrorna och därmed
fastighetsvärdena voro synnerligen höga. Under de senare åren har en allmän
hyressänkning inträffat inom de flesta städer. Samtidigt har en avsevärd
förskjutning av värdena å olika slag av fastigheter gjort sig gällande;
äldre omoderna fastigheter hava i regel undergått en kraftigare värdesänkning
än nybyggda, modernt inredda. Nu antydda utveckling har givetvis i
hög grad ökat behovet av försiktighet vid långivningen.

Enligt inom kassan verkställd utredning utgjorde den genomsnittliga övre
belåningsgränsen för samtliga intill slutet av år 1934 av kassan belånade
fastigheter i förhållande till ifrågavarande fastigheters sammanlagda taxeringsvärde
68 % och av sammanlagda belåningsvärdet 69 %. Sistnämnda
värde fastställes av respektive bostadskreditförenings styrelse efter besiktning
och värdering av styrelsens värderingsman. Angivna procenttal utgöra
medeltal för belåningen inom hela landet. Såväl högre som lägre siffror
förekomma sålunda inom olika orter. Belåningsprocenten är vidare genomgående
högre för hyreshus än för egna hem.

Det framgår av uppgifterna här ovan, att den faktiska övre belåningsgränsen
i genomsnitt är lägre än den högsta tillåtna. Detta förhållande förklaras
dels av ovan berörda försiktighet i låneutgivningen och dels därav
att många låntagare ej önska så höga lån, som skulle kunna beviljas. —
Med avseende å den faktiska övre lånegränsen må här jämväl framhållas,
att denna lånegräns i händelse av exekutiv auktion å belånad fastighet avsevärt
forsk jutes uppåt såväl genom bevakning av räntor m. m. å underliggande
lån som genom kostnader av olika slag. Erfarenheten har ock visat,
alt förluster uppstått för institutionen i samband med exekutiva auktioner,
oaktat övre belåningsgränsen väsentligt understigit 75 % av fastighetsvärdet.

En höjning på sätt i motionerna ifrågasatts av övre belåningsgränsen för
bostadskreditinstitutionen skulle med hänsyn till de därmed förenade ökade

6

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

Utskottet.

riskerna icke kunna genomföras utan rubbning av de civilrättsliga förhållandena
mellan kreditinstitutionen å ena sidan samt dess nuvarande låntagare
och långivare å andra sidan. Det torde härutinnan vara tillräckligt framhålla,
att en höjning av belåningsgränsen utöver 75 % skulle öka de nuvarande
låntagarnas solidariska ansvarighet och därför skäligen icke torde
kunna genomföras utan deras medgivande, för såvitt icke staten genom
särskilda åtgärder övertager den genom belåningsgränsens höjning ökade
risken.»

Utskottet vill erinra, att de under statlig medverkan anordnade fastighetskreditinstitutionerna
tillkommit för att bereda fastighetsägarna tillgång till
på lång sikt bundna, från långivarens sida ouppsägbara lån. Sådana lån medföra
till skillnad mot korttidslån betydande fördelar vid fastighetsfinansiering,
i det att de trygga fastighetsägarna mot såväl uppsägning som räntestegring.
Dessa fördelar ernås genom att kreditinstitutionerna själva anskaffa
de för sin utlåningsrörelse erforderliga medlen genom upplåning på lång
sikt, nämligen genom upptagande av obligationslån. Då konverteringsrätt
för sådana lån regelmässigt inträder tio år efter lånens utgivande, äro låntagarna
hos institutionerna berättigade att först efter utgången av samma tid
uppsäga sina lån till återbetalning.

Den betydande nedgång i räntenivån, som inträtt under de senare åren,
har självfallet medfört, att lån, som upptagits hos ifrågavarande kreditinstitutioner
mot en högre ränta än den nu gällande, för närvarande te sig mindre
gynnsamma än vid tidpunkten för lånens upptagande. I den mån möjlighet
därtill hittills förefunnits, hava sådana med högre ränta förskrivna lån
konverterats i lån med lägre ränta. Sådan omläggning av krediterna kommer
givetvis att jämväl i fortsättningen äga rum, allteftersom lån bliva konvertibla,
som löpa med högre ränta än den vid konverteringsrättens inträde
gällande.

I nu förevarande motioner har beträffande den senast inrättade fastighetskreditinstitutionen,
svenska bostadskreditkassan, förslag väckts, åsyftande
att bereda vissa av dess låntagare möjlighet att före konverteringstidens
inträde komma i åtnjutande av räntesänkning. I sitt i ärendet avgivna
yttrande har kassans styrelse bland annat framhållit, att bostadskreditinstitutionen
saknade medel för finansiering av en sådan räntelättnad, varför
ekonomisk medverkan från statens sida vore erforderlig, därest statsmakterna
skulle önska genomföra motionärernas förslag. I motionerna har emellertid
icke anförts något skäl för att staten skulle träda hjälpande emellan i nu
förevarande fall. Motionärerna synas vidare hava förbisett, att samma förhållanden,
som göra en omedelbar räntelättnad önskvärd för vissa låntagare
hos bostadskreditkassan, äro för handen jämväl beträffande låntagare hos
övriga kreditinstitut, vilka i likhet med denna kassa förmedla långfristig
utlåning. Då de av bostadskreditkassan utlämnade lånen utgöra endast en
ringa del av de utestående långa fastighetslånen, måste det därför beaktas,
att vittgående konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt kunna vara att för -

Bankoutskottets utlåtande Nr M.

7

vänta av åtgärder i motionernas syfte. Kassans styrelse har i sitt yttrande
förklarat sig komma att utnyttja framdeles uppkommande möjligheter till
konvertering av de nu med jämförelsevis hög ränta löpande lånen ävensom
till nedbringande såvitt möjligt av nu utgående förvaltningsbidrag. Med
hänsyn till det nu anförda finner utskottet icke anledning tillstyrka det i
motionerna framförda förslaget, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn utredning rörande möjligheterna att nedsätta räntan å
lån från bostadskreditkassan.

1 motionerna har vidare antydningsvis gjorts gällande, att en höjning av
bostadskreditkassans övre belåningsgräns skulle vara påkallad. I avseende
å denna fråga kan utskottet helt ansluta sig lill vad kassans styrelse härom
anfört i sitt ovan intagna yttrande. Utskottet kan sålunda icke förorda en
höjning av den författningsenligt bestämda övre gränsen för kassans lån.
Icke heller finner utskottet skäl uttala sig för en omläggning av kassans utlåningsrörelse
i riktning mot en mindre betryggande låneprövning. Vid nu
angivna förhållanden får utskottet avstyrka bifall till motionerna jämväl
i den del, de innefatta förslag örn utredning av frågan om sekundärkreditens
omfattning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:249 och 11:410 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ernfors, Johansson i Friggeråker,
Hansén, Ström i Lidköping, Nilsson i Mölndal och Swartling;

från andra kammaren: herrar Leffler, K. A. Westman*, Paulsen*, Andersson i
Falkenberg, Svedman, Persson i Tidaholm*, Hilding och Elmroth*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Bankoutskottels utlåtande Nr 44.

Bilaga.

Bostadskreditföreningarnas lånevillkor.

(Fr. o. m. den 5 november 1934 tillsvidare.)

De årliga kostnaderna för lån av nedanstående tre låneserier utgöra i
procent av ursprungligt lånebelopp:

1) Lån med amortering under c:a 40 år. (Serie N.)

1—5 åren

6—10 åren

Ränta...........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0,1

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

0,25

0,25

= 4,5

4,1

4,0

Amortering ......................

1,2

1,3

Summa 5,3

5,3

5,3

2) Lån med amortering under c:a 32 år. (Serie 0.)

1—5 åren

6—10 åren

H731 7.

Ränta ..........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0,1

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

.......... 0,25

0,25

0,25

= 4,5

4,1

4,0

Amortering ......................

.......... 1,4

1,8

1,9

Summa 5,9

5,9

5,9

3) Lån med amortering under c:a 22 dr. (Serie P.)

1—5 åren

6—10 åren

1I721 V,

Ränta...........................

3,5

3,5

Fondbidrag

till svenska bostadskreditkassans

reservfond 0, l

0,1

—

» föreningens säkerhetsfond . . .

.......... 0,4

—

Förvaltningsbidrag

till svenska bostadskreditkassan .

.......... 0,25

0,25

0,25

» föreningen .................

.......... 0,25

0,25

0,25

= 4,50

4,10

4,00

Amortering ......................

3,15

3,25

Summa 7,25

7,25

7,25

Centroltr., Esselte, Sthlm 35

503060