Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
1
Sr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1935 kl. 8 f. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa
m. m.
I en till riksdagen avlåten, den 1 mars 1935 dagtecknad proposition
nr 177, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till
j: 1) förordning angående konungariket Sveriges stadshypotekslcassa och
2) förordning angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande
och verksamhet.
Berörda förslag komma i det följande att av utskottet återgivas.
Nu gällande förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa
— i det följande kallad förordningen angående stadshypotekskassan
— och angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande
och verksamhet — härefter kallad förordningen angående stadshypotelcsföreningarna
— äro utfärdade den 5 juni 1909. Reglemente för stadshypotekskassan
är fastställt av Kungl. Majit den 18 juni 1910.
Enär en utredning ansetts önskvärd angående omarbetning i vissa hänseenden
av de för stadshypoteksväsendet gällande författningarna, bemyndigade
Kungl. Majit den 12 oktober 1933 chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda
med den ifrågavarande utredningen. På grund av berörda bemyngande
tillkallade sakkunniga, vilka antogo benämningen stadshypotekssakkunniga,
avgåvo den 12 april 1934 betänkande med förslag i ämnet
(Statens offentliga utredningar 1934:13).
över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av
styrelsen för stadshypotekskassan — som därvid jämväl överlämnat yttranden
av de flesta stadshypoteksföreningarna — styrelsen för Sveriges
fastighetsägareförbund, styrelsen för svenska bostadskreditkassan, fullmäktige
i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen. Sedermera
har även ett av stadshypoteksföreningarna genom sina ombud tillsatt
förtroenderåd inkommit med ett yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. S sand. Nr 42.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
De sakkunniga kava framlagt fullständiga förslag till nya författningar
i ämnet, därvid emellertid den nuvarande grupperingen av bestämmelserna
i de olika författningarna i stort sett bibehållits.
Beträffande motiveringen för de av Kungl. Majit framlagda författningsförslagen
får utskottet, i den mån redogörelse för förslagen ej lämnas
i utskottets yttrande, hänvisa till propositionen.
Organisatoriska spörsmål.
När stadshypotekskassan år 1909 inrättades, erhöll densamma en organisation,
med vilken man avsåg att så mycket som möjligt giva kassan
karaktär av statsinstitution. Detta skedde i syfte att speciellt med hänsyn
till den franska lånemarknaden, som antogs vara den förmånligaste
för avsättning av de av kassan utfärdade obligationerna, söka åstadkomma,
att dessa obligationer bleve betraktade såsom likställda med statsobligationer.
Enligt § 9 av förordningen angående stadshypotekskassan består kassans
styrelse av fem ledamöter, av vilka Konungen utser fyra, däribland
en till ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret en, vilken skall
vara vice ordförande. Därjämte utser Konungen tre suppleanter samt
fullmäktige i riksgäldskontoret en, vilken skall vara suppleant för vice
ordföranden. Verkställande direktör väljes av styrelsen bland dess ledamöter.
De tre ledamöter jämte suppleanter, vilka förutom ordföranden
förordnas av Konungen, skola utses inom förslag, som i sådant avseende
jämlikt föreskrift i § 17 av förordningen angående stadskypoteksföreningarna
upprättas av ombud för dessa föreningar. I § 10 av förstnämnda
förordning stadgas vidare, att för revision av hypotekskassans styrelses
förvaltning och kassans räkenskaper årligen skola utses revisorer, av
Konungen två och av fullmäktige i riksgäldskontoret en, samt i § 11 av
samma förordning, att det tillkommer Konungen att pröva styrelsens
förvaltning och att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit yttrande,
besluta angående ansvarsfrihet för styrelsen.
I detta sammanhang bör nämnas, att av ledamöterna i styrelsen för
Sveriges allmänna hypoteksbank, till antalet fem, ordföranden utses ar
Kungl. Majit och vice ordföranden av fullmäktige i riksgäldskontoret. De
tre återstående ledamöterna jämte suppleanter för dem väljas av de delägande
kypoteksföreningarnas ombud å allmän ordinarie sammankomst.
Av de fem revisorerna litse fullmäktige i riksgäldskontoret en och föreningarna
fyra. Decharge för hypoteksbankens styrelse beviljas av föreningarnas
ombud å sådan sammankomst, som nyss nämnts.
Styrelsen för svenska bostadskreditkassan skall bestå av det antal ledamöter
och suppleanter, minst sju högst nio, som av ombud för bostadskreditföreningarna
å ombudsstämma bestämmes. Konungen utser två
ledamöter, därav en till ordförande, och två suppleanter. Av dessa skall
en ledamot, så ock suppleanten för honom, äga insikt och erfarenhet be
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
3
träffande rörelse för fastighetsbelåning. Fullmäktige i riksgäldskontoret
utse en ledamot jämte suppleant. Övriga ledamöter jämte suppleanter
väljas å ombudsstämma. Av de tre revisorerna utses en jämte suppleant
av fullmäktige i riksgäldskontoret, de övriga med suppleanter å ombudsstämma.
Stämman beslutar även angående ansvarsfrihet för bostadskreditkassans
styrelse. Bostadskreditföreningarna hava icke delaktighet i
bostadskreditkassan.
Under åberopande av att de förhållanden, som föranledde kassans organiserande
på sätt som skedde, numera ändrats, så att något skäl ej förelåge,
varför hypotekskassan skulle vara mera statligt betonad än allmänna hypoteksbanken
och svenska bostadskreditkassan, har från stadshypoteksföreningarnas
sida framhållits, att ökat inflytande borde beredas föreningarna
såväl på sammansättningen av hypotekskassans styrelse som på revisionen
och på frågan örn beviljande av decharge åt kassans styrelse. De tre
ledamöter jämte suppleanter i hypotekskassans styrelse, vilka enligt gällande
bestämmelser skola utses av Konungen efter förslag av föreningarnas
ombud, borde i stället väljas omedelbart av föreningsombuden å allmän
sammankomst. Då det uppenbarligen vore för hypotekskassans förvaltning
förmånligt, örn vid valet av styrelseledamöter hänsyn icke
behövde tagas till att en av styrelsens ledamöter sedermera även skall
kunna utses till verkställande direktör, borde vidare styrelsen för kassan
äga att efter fritt val utse verkställande direktör. Slutligen borde
beträffande tillsättande av revisorer och örn decharge göras den ändringen,
att de två revisorer, som enligt de gällande bestämmelserna skola
utses av Konungen, skulle väljas av föreningarnas ombud å allmän sammankomst,
samt att decharge skulle meddelas av föreningsombuden å sådan
sammankomst.
Stadshypotekssakkunniga hava med hänsyn till den utländska lånemarknaden
och nuvarande utländska obligationsinnehavare ansett sig
icke kunna förorda så vittgående ändringar, som från stadshypoteksföreningarnas
sida påyrkats. De sakkunniga hava emellertid ansett följande
jämkningar i hithörande bestämmelser lämpligen kunna företagas. Möjlighet
borde beredas kassans styrelse att till verkställande direktör för
kassan utse person utanför styrelsen. I sådant fall skulle dock valet
underställas Konungen för prövning och stadsfästelse. Vidare borde valet
av en revisor jämte suppleant för denne anförtros åt föreningarnas ombud;
i samband härmed skulle sammanlagda antalet revisorer ökas till
fyra. Slutligen skulle enligt de sakkunnigas förslag vid likvidation av
kassan förefintligt överskott användas för ändamål, som Konungen efter
hörande av liypoteksföreningarna bestämde, därvid förutsattes, att överskottet
skulle användas för något kassans eget syfte närstående ändamål.
Enligt gällande bestämmelser skall dylikt överskott tillfalla staten.
Mot de sakkunnigas förslag hava erinringar framställts i åtskilliga av
de avgivna yttrandena. Härvid har uttalats, att någon anledning att
bibehålla den stärka statliga betoningen med hänsyn till den utländska
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
lånemarknaden icke längre förefunnes samt att hypoteksföreningarna
hurde såsom solidariskt ansvariga för kassan erhålla ökat inflytande över
densamma. Olika meningar hava gjort sig gällande beträffande förslaget
om underställning av val av verkställande direktör. Sålunda har föreslagits,
dels att sådan underställning ej borde föreskrivas, dels att underställning
borde ske allenast, då valet icke vore enhälligt, dels ock att för
giltighet av beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, skulle erfordras,
att beslutet biträtts av ordföranden eller vice ordföranden i kassans
Styrelse.
Föredragande departementschefen har bland annat framhållit, att de
skäl, som anförts för borttagande i vissa hänseenden av sådana organisatoriska
anordningar, som gåve kassan en statlig karaktär, icke vore
alltför vägande. Örn föreningarna genom sina ombud direkt valde tre
ledamöter i kassans styrelse eller örn Kungl Majit tillsatte dessa ledamöter
inom ett av ombuden avgivet, för Kungl. Majit bindande förslag,
borde för föreningarna reellt sett vara skäligen likgiltigt. Den majoritetsställning,
som föreningsrepresentanterna inom styrelsen intoge och
som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att i viss mån förstärkas,
borde borga för, att föreningarnas med deras solidariska ansvarighet
sammanhängande intressen bleve fullt tillgodosedda. Vidare har
departementschefen närmare utvecklat de skäl, som kunna anföras mot
en mera betydande minskning av den starka statliga betoning, som
städshypotekskassan erhöll vid dess inrättande. I avseende härå samt i
fråga örn det föreliggande förslaget i nu omhandlade del har departementschefen
anfört i huvudsak följande:
Kassan vore visserligen icke för närvarande i behov av att anlita utländsk
lånemarknad, men såsom de sakkunniga antytt vore det icke
uteslutet, att sådant behov framdeles kunde inträda. Visserligen syntes
man kunna antaga, att det icke då — lika litet som för allmänna
hypoteksbanken — skulle komma att erbjuda sig några svårigheter
för kassan även utan den nuvarande statliga betoningen att i utlandet
upplåna kapital på grund av den erbjudna säkerhetens godhet, detta
förutsatt att kassans egen och därmed även föreningarnas utlåningsrörelse
alltjämt handhades med klokhet och försiktighet. Men det
vore ofrånkomligt, att den statliga betoningen för stadshypotekskassan
berett och alltjämt beredde en fördel i jämförelse med hypoteksbanken
med avseende på villkoren för utländsk upplåning i vissa fall.
På grund av dess statliga karaktär hade stadshypotekskassan nämligen
därvid kommit i åtnjutande av samma förmån som staten i form
av befrielse från vissa utländska pålagor, och detta hade resulterat i en
fördelaktigare upplåning för kassan än för hypoteksbanken. Det vore
härutinnan att märka, att hypoteksbankens motsvarande pålagor årligen
utginge för obligationer, som befunne sig i det långivande landet. För
departementschefen liksom för de sakkunniga syntes det vidare uppenbart,
att hänsynen till obligationsinnehavarna, i varje fall de utländska,
fordrade, att någon genomgripande förändring av själva karaktären av
kassan icke företoges.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
5
Departementschefen anslöte sig sålunda till de sakkunnigas mening,
vilken även vunnit understöd av majoriteten i stadshypotekskassans styrelse,
att kassan alltjämt borde behålla sin statliga karaktär.
Vissa jämkningar syntes emellertid, på sätt de sakkunniga framhållit,
kunna vara befogade och genomförbara utan att ändra kassans karaktär,
och departementschefen förordade i huvudsak vad de sakkunniga i sådant
avseende föreslagit. Allenast i ett avseende, nämligen i fråga om
bestämmelserna angående val av verkställande direktör, hade departementschefen
velat föreslå ändring i de sakkunnigas förslag. I de avgivna
utlåtandena hade i denna del, såsom redan nämnts, olika ändringsförslag
framförts. Syftet med förslagen örn underställning eller örn viss
form för fattande av beslut örn val av verkställande direktör hade givetvis
varit att sörja för, att den till befattningen mest kvalificerade bleve
utsedd. Enligt departementschefens mening borde samma syfte kunna
lämpligare tillgodoses genom en föreskrift, att styrelsen skulle vara fulltalig
vid valets företagande samt att för valets giltighet skulle fordras,
att minst fyra av styrelsens ledamöter vore ense. Med en dylik föreskrift
syntes någon underställning av val av verkställande direktör icke vara
erforderlig.
Stadshypotekskassans styrelses befogenhet i vissa avseenden.
På sätt närmare framgår av propositionen (sid. 22—29) hava i denna
del tre spörsmål varit under bedömande, nämligen dels styrelsens för
stadshypotekskassan befogenhet att utfärda allmänna föreskrifter beträffande
stadshypoteksföreningarnas lånerörelse, dels styrelsens rätt att ingå
i prövning av särskilda låneansökningar såväl för att kontrollera, att
lånet är reglementsenligt och överensstämmande med av styrelsen utfärdade
allmänna föreskrifter, som för att utröna, huruvida lånet eljest är
av beskaffenhet att böra beviljas, dels ock styrelsens rätt överhuvud att
utöva inflytande på storleken av hypoteksföreningarnas utlåning och det
därav beroende behovet att upptaga obligationslån.
Majoriteten av de sakkunniga har ansett, att kassan måste äga alla dessa
befogenheter, och denna uppfattning omfattas även av kassans styrelse
samt styrelsen för bostadskreditkassan och riksgäldsfullmäktige ävensom
bank- och fondinspektionen. Från föreningshåll hava likaledes meningar
framförts, som i vissa delar stå nära sakkunnigemajoritetens. En
reservant bland de sakkunniga åter har, med anslutning från flertalet
föreningar och fastighetsägareförbundet, uttalat sig för att av de angivna
befogenheterna det allenast tillkomme kassan att utfärda allmänna
föreskrifter beträffande föreningarnas lånerörelse samt att pröva Iåns
reglementsenlighet.
Departementschefen har på anförda skäl anslutit sig till den av de
sakkunnigas majoritet uttalade uppfattningen. — Do i nu förevarande
del föreslagna författningsändringarna inskränka sig till införande av
en förtydligande bestämmelse i § 2 av reglementet för kassan.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Belåningsbara fastigheter.
I § 6 av förordningen angående stadshypoteksföreningarna stadgas, att
hypoteksförening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i
bebyggd och mot brandskada försäkrad fastighet, belägen inom samhälle,
som enligt föreningens reglemente tillhör dess verksamhetsområde. Denna
bestämmelse kompletteras av ett stadgande i § 7, enligt vilket byggnad,
som icke huvudsakligen är anordnad till bostäder eller affärslokaler,
må i och för belåning uppskattas endast till det värde, byggnaden
prövas äga, även örn den icke användes för det med densamma ursprungligen
avsedda särskilda ändamål.
Stadshypotekssakkunniga hava i § 6 såsom huvudregel för belåningsbarhet
uppställt, att byggnad skulle huvudsakligen vara avsedd för bostadsändamål
eller till affärslokaler (kontor eller butiker), varigenom
t. ex. industrifastigheter uteslötes från belåning. Därtill liava sakkunniga
emellertid knutit en uteslutningsregel, enligt vilken fastigheter,
vilka av vissa angivna anledningar vore av säregen beskaffenhet och
vilka därigenom innebure mera än normal risk, skulle förklaras vara
icke belåningsbara. Enligt de sakkunnigas förslag borde vidare i sådana
fall, då belåningsbar byggnad vore anordnad på ett sätt, som icke svarade
mot ortens förhållanden, genom tillämpning av vissa i § 7 av förslaget
intagna strängare värderingsregler inskränkning ske i den omfattning,
vari lån mot inteckning i byggnaden kunde ske. Bland de sakkunniga
hava två reservanter ställt sig avvisande mot majoritetens förslag
att från belåning helt utesluta jämväl vissa andra fastigheter än industrifastigheter.
Departementschefen har utformat nya regler för fastighets belåningsbarhet,
innebärande i huvudsak, att alla fastigheter med byggnader,
som huvudsakligen äro avsedda till bostadsändamål eller till affärslokaler,
skola vara belåningsbara. Med affärslokaler avses härvid — i
motsats till sakkunnigemajoritetens förslag — icke endast kontor och butiker
utan även andra för affärsändamål avsedda lokaler. I jämförelse
med sakkunnigemajoritetens förslag innebär denna regel dessutom den
utvidgningen, att de s. k. säregna fastigheterna icke här undantagas.
För vissa av dessa belåningsbara fastigheter skola emellertid enligt departementschefens
förslag särskilda, strängare värderingsregler stadgas,
nämligen beträffande dels fastigheter, huvudsakligen avsedda till andra
affärslokaler än kontor eller butiker, dels fastigheter avsedda till sådana
bostäder, kontor eller butiker, som icke kunna förutses svara mot ortens
förhållanden, och dels fastigheter av säregen beskaffenhet. Stadganden
av nu angivna innebörd hava i förslaget till förordning angående föreningarna
införts under §§ 6 och 7.
Departementschefen har erinrat, att utformandet av de närmare detaljerna
vid värderingsförfarandet i nu särskilt avsedda hänseenden an
-
Bankoutskottets utlåtande Ni 42.
7
komme på styrelsen för stadshypotekskassan vid fastställandet av viirderingsmannainstruktion
och formulär för värderingsinstrument. Med hänsyn
till vikten och betydelsen för helåningsvärderingen överhuvudtaget
inom organisationen av föreskrifterna i sådan instruktion jämte instrumentformulär
har departementschefen funnit sig böra upptaga en i vissa
remissyttranden omfattad tanke, att för fastställande därav borde gälla
särskilda bestämmelser. I sådant avseende har departementschefen föreslagit
ett stadgande av innehåll, att beslut örn fastställande icke finge
av kassans styrelse fattas, med mindre styrelsens samtliga ledamöter
vore tillstädes, och att beslutet icke skulle vara gällande, såvida det ej
biträtts av fyra av styrelsens ledamöter. Bestämmelserna örn denna kvalificerade
majoritet, vilka införts i nyssnämnda § 7, äro avsedda att tilllämpas
även i fråga örn ändring i eller tillägg till instruktionen.
Utvidgad användning av fasta lån.
I enlighet med föreskrifter i § 8 av förordningen angående stadshypoteksföreningarna
må amorteringslån beviljas intill hälften av det värde,
vartill vederbörande fastighet blivit av särskilt utsedda värderingsman
uppskattad, med iakttagande därav att lånebeloppet icke får överstiga hälften
av fastighetens taxeringsvärde. I fråga örn större städer må dock sådana
lån, därest hypotekskassans styrelse det medgiver, meddelas intill ett
belopp, ej överstigande sex tiondelar av vare sig det särskilt uppskattade
värdet eller taxeringsvärdet. Fasta lån åter må meddelas, då den belånade
fastighetens huvudbyggnad är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne,
intill tre fjärdedelar av det belopp, som, på sätt nyss nämnts,
må utlämnas såsom amorteringslån, samt, då huvudbyggnaden är av mindre
hållbart ämne, intill två tredjedelar av nämnda belopp.
Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle lån mot inteckning i
fastighet, vilkens huvudbyggnad vore av sten eller annat lika hållbart
byggnadsämne, kunna i sin helhet utlämnas såsom fast lån, under förutsättning
att lånets löptid utgör tio år och att avsevärd nedgång i fastighetens
värde under lånetiden icke synes vara att befara. Bestämmelse
härom har i förslaget till förordning angående stadshypoteksföreningarna
införts under § 8.
Förtidsinbetalning av lån.
Nu gällande bestämmelser örn frivillig förtidsbetalning återfinnas i
^ 5 av förordningen angående stadshypoteksföreningarna. Vissa kompletterande
bestämmelser lämnas i de särskilda reglementena för kassan
och för föreningarna. Föreskrifter rörande frivillig förtidsinbetalning av
fasta lån saknas. I fråga örn tvångsvis inträdande förtidsinbetalning
lämnas stadganden i § 11 av förutnämnda förordning. Författningsbe
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
stämmelserna, vilka ej fullständigt reglera låntagarnas skyldighet vid för*
tidsinbetalning, kompletteras genom särskilda utfästelser, - som lån*
tagarna ikläda sig i avlämnande omslagsreverser.
Stadshypotekssakkunniga hava ansett, att de nu gällande bestämmelserna
i förevarande ämne böra fullständigas på så sätt, att de förhållanden, som
för närvarande regleras genom låntagares åtaganden i omslagsreversen,
bliva föremål för författningsföreskrifter, vilka fullständigt angiva icke
blott när förtida inbetalning kan ifrågakomma utan även vilka skyldigheter
vid sådan inbetalning påvila låntagaren.
I sådant avseende har dels i § 5 av nämnda förordning intagits uttrycklig
bestämmelse därom, att förtida inbetalning kan medgivas även i fråga
örn fästa lån, dels en i nuvarande § 11 förekommande bestämmelse örn
rätt för förenings styrelse att i anledning av förändring i äganderätten
till belånad fastighet uppsäga lånet till inbetalning utvidgats till att
avse även det fall, då den nye ägaren visserligen anmält sig önska behålla
lånet men föreningens styrelse finner honom icke kunna godkännas
såsom låntagare.
\ idare hava i förenämnda § 5 införts förtydligade bestämmelser angående
skyldighet för låntagaren att vid frivillig förtidsinbetalning
gälda ersättning för den ränteförlust, som inbetalningen må förorsaka
kassan (ränteskillnadsersättning). Vid förtida inbetalning av
annan anledning än i ■§ 5 nämnts —- sålunda till följd av exekutiv
auktion eller i fall som avses i § 11 — skall jämlikt bestämmelse i § 1»
av förslaget ränteskillnadsersättning jämväl utgå. Sistnämnda paragraf
innehåller även bestämmelser örn rätt för förening att vid förtida inbetalning
påfordra utgivandet av ersättning för förlorade bidrag till föreningens
förvaltningskostnader. I samband härmed hava de sakkunniga
föreslagit vissa ändringar i § 3 av reglementet för kassan.
Departementschefen har funnit de sakkunnigas förslag till regler örn
förutsättningarna för och följderna av förtidsinbetalning av lån vara
väl motiverat. I enlighet med vad styrelsen för stadshypotekskassan i
sitt yttrande påvisat, har emellertid förslaget utvidgats på så sätt att
jämväl fasta lån, meddelade å längre tid än tio år, skola, sedan tio år förflutit
från låns utlämnande, kunna i likhet med amorteringslån återbetalas
med ränteskillnadsersättning.
Formen för utlämnande av lån.
I § 9 av förordningen angående stadshypoteksföreningarna stadgas för
närvarande, att lån skall utlämnas i kontanta penningar, därest ej lånesökande
begär att till visst belopp erhålla hypotekskassans obligationer,
i vilket fall kassans styrelse äger pröva, örn så må ske, ävensom bestämma
den kurs, efter vilken obligationerna må utlämnas.
Denna bestämmelse har under en följd av år tillämpats så, att det i
Bunkoutskottets utlåtande Nr 42.
9
densamma såsom undantag angivna sättet för låns utlämnande kommit
att bliva regel. Lån hava sålunda utlämnats i obligationer till parikurs,
och örn obligationerna kunnat i samband därmed säljas till kurs över
pari, har den låntagande fastighetsägaren fått tillgodoräkna sig överkursen,
liksom han måst vidkännas eventuell underkurs. Den 8 oktober
193U beslöt emellertid hypotekskassans styrelse att frångå denna praxis
såtillvida, att i de fall, då vid obligationernas försäljning erhölles överkurs,
lånen skulle utlämnas i kontanta penningar, motsvarande lånens
nominella belopp. Den förändrade tillämpningen föranleddes bland annat
därav, att det ansågs icke vara lämpligt att bereda den, som vid låns
utgivande vore ägare av den belånade fastigheten, personliga förmåner,
som icke komme själva fastigheten tillgodo genom nedsättning av låneräntan.
Hypotekskassans styrelses nyssnämnda beslut föranledde invändningar
från fastighetsägarehåll. Det framhölls från detta håll, att förfaringssättet
måste framstå för fastighetsägarna såsom uppenbart orättvist, enär
kassan samtidigt vore beredd att tillämpa sin likvidprincip på det sättet,
att låntagare vid fall av underkurs skulle vidkännas därav uppkommande
förlust. Därest det ansåges, att uppkommen överkurs å obligationer
icke borde tillkomma låntagarna, borde kassan utsläppa obligationer löpande
med sådan lägre ränta, att kursen å obligationerna i möjligaste
mån motsvarade nominella värdet.
För tillmötesgående av de framkomna önskemålen började hypotekskassans
styrelse att utlämna s. k. blandade lån, där likviden skedde i
obligationer med olika räntefot och med sådan fördelning mellan obligationer
med underkurs och med överkurs, att deras sammanlagda försäljningsvärde
så nära som möjligt anslöt sig till lånesumman å det
låntagaren beviljade lånet.
Stadshypotekssakkunniga hava i denna del anfört:
»Då lånelikviden erlägges i kontanta penningar, hava dessa penningar
åtminstone till övervägande del anskaffats av stadshypotekskassan därigenom
att hypotekskassan själv försålt sina obligationer. Till förmån
för kontant likvid har bland annat anförts, att det måste vara lättare
för kassan än för de enskilda låntagarna, som icke alltid äro så väl förtrogna
med förhållandena på penningmarknaden, att försälja obligationerna
på det fördelaktigaste sätt. Även oavsett denna omständighet
finna de sakkunniga det vara riktigast, att lånesumman blir i sin helhet
till låntagaren utlämnad i kontanta penningar. Låntagaren erhåller
därigenom direkt det penningbelopp, som han åsyftar och varav han är
i behov för gäldande av den skuld, vilken han genom belåningen avsett
att konsolidera. Det ligger i sakens natur, att låntagaren vid kontantlikvid
skall, oberoende av den kurs vartill kassan kunnat försälja obligationerna,
beredas de förmånligaste räntevillkor, sorn förhållandena medgiva.
Fall kunna emellertid inträffa, då det för låntagaren eller för kassan
kan vara önskvärt eller för kassan kanske rent av nödvändigt, att likviden
sker i obligationer. Låntagaren kan exempelvis vara i tillfälle att
överflytta ett lån från annan långivare till hypoteksorganisationen mot
inlösande av det äldre lånet med hypotekskassans obligationer eller i
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
hopp om kursstegring vilja själv viel lämpligt tillfälle försälja obligationerna.
I dylika fall bör det dock liksom hittills tillkomma kassans styrelse
att pröva, huruvida ur kassans synpunkt några hinder emot likvidens
utlämnande i obligationer kunna förefinnas. För kypotekskassan
åter kan det vara nödvändigt att anlita denna likvidform, då kassan vid
höga räntelägen icke kan försälja sina egna tillgängliga obligationer
till parikurs och låntagaren icke vill finna sig i att mottaga likviden i
kontanta penningar med en kapitalrabatt, som motsvarar underkursen på
obligationerna.
Även när likviden sker i obligationer, bör det tillses, att låntagaren
erhåller ett värde, som så nära som möjligt överensstämmer med lånesumman.
När börsvärdet å obligationer, som kassan har tillgängliga,
motsvarar dessas parivärde, vinnes nämnda syfte därigenom att likviden
£ker i obligationer till nominellt belopp motsvarande lånesumman. I
andra fall leder det av kassans styrelse tillämpade systemet med blandade
lån till samma mål.
Av vad sålunda anförts framgår, att enligt de sakkunnigas mening
till låntagaren icke böra såsom likvid utlämnas obligationer till högre
aktuellt saluvärde än lånesumman. Örn obligationernas försäljningsvärde
och lånesumman täcka varandra, erhåller låntagaren, då låneräntan
motsvarar obligationsräntan, ett enhetligt eller blandat lån på
de . fördelaktigaste räntevillkor, som förhållandena medgiva. Därest
•obligationernas försäljningsvärde överstege lånesumman, skulle detta
innebära, att den effektiva räntan vore högre, än det allmänna ränteläget
betingade, och att fastigheten alltså bleve onödigt hårt belastad.
Ett undantag från den sist hävdade principen synes emellertid vara befogat,
nämligen då låntagare för konvertering av ett lån, som löper med
en av motsvarande obligationslåns räntefot beroende, i förhållande till
det inträdda allmänna ränteläget hög ränta, löser det äldre lånet genom
avlämnande av sådana kassans obligationer som tillhöra ifrågavarande
obligationslån. Genom denna form för lånets inlösen beredes kassan en
definitiv lindring i sin ränteskuld, och det synes vara befogat, att kassan
i vederlag för denna förmån avstår eventuellt övervärde å sådana obligationer
med lägre räntefot, som låntagaren erhåller i likvid för det konverterade
lånet. Den personliga förmånen av en överkurs motsvaras här
av en likaledes personlig uppoffring vid anskaffande av de för inlösningsförfarandet
erforderliga högprocentiga obligationerna.
De sålunda anförda synpunkterna hava varit vägledande vid utformande
av hithörande bestämmelser, vilka intagits i § 9 av förslaget till
förordning angående stadshypoteksföreningarna.»
Departementschefen har anslutit sig till vad de sakkunniga anfört och
föreslagit.
Reservfond hos stadshypotekskassan och säkerhetsfond hos stadshypoteksföreningarna.
Nu gällande bestämmelser om stadshypotekskassans reservfond återfinnas
i § 13 av förordningen angående kassan. Enligt dessa skall kassans
behållna årliga vinst avsättas till en dylik fond, vilken i första rummet
skall användas till gäldande av de utgifter och förluster, till vilkas täckande
inkomsterna för året icke förslå. Förordningen angående stads
-
Bankoutskottels utlåtande Xi 42.
11
liypoteksföreningarna stadgar åter i § 15 helt kort, att överskott, sora må
uppstå å influtna bidrag till förenings förvaltningskostnader, skall avsättas
till en reservfond för föreningen.
Kungl. Maj:ts förslag i denna del avser i huvudsak införande av bestämmelser
örn en kraftigare fondbildning hos såväl kassan som föreningarna
samt om placeringen av de tillgångar, som motsvara förenings
reservfond, i förslaget betecknad säkerhetsfond. Härjämte föreslås bestämmelser
av innebörd, att hypotekskassans reservfond vid förenings
obestånd skulle få anlitas för täckande av brist, innan föreningsmedlemmarnas
solidariska ansvarighet behövde anlitas.
Departementschefen har i fråga örn stadgande av viss kvalificerad
majoritet vid kassastyrelsens beslut örn upplåning
{sista stycket av § 4 i förordningen angående stadshvpotekskassan) anfört
följande:
»Stadshypotekskassans styrelse har förordat, att de bestämmelser, som
nu gälla för fattande av beslut om tillfällig upplåning — samtliga ledamöters
närvaro och enighet mellan minst fyra ledamöter — måtte erhålla
tillämplighet jämväl å beslut om uppläggande av obligationslån.
Två föreningsrepresentanter inom styrelsen hava icke kunnat ansluta
sig till detta förslag och hava därvid framhållit, att det gällande stadgandet
om kvalificerad majoritet vid tillfällig upplåning, såsom motiven
till bestämmelsen utvisade, tillkommit emedan man vid kassans inrättande
befarade, att en sådan upplåning, om den icke anlitades med stor
urskiljning och försiktighet, kunde bringa kassan i ett besvärligt läge.
Detta motiv hade numera, då kassans reservfond överstege fem miljoner
kronor, uppenbarligen förlorat all aktualitet, och att från samma stadgande
hämta motiv för att dylik majoritet skulle erfordras även för beslut
i annat låneärende saknade fog. Någon anledning att av annat skäl
fordra kvalificerad majoritet vid beslut örn uppläggande av nytt obligationslån
förefunnes enligt reservanternas förmenande icke, och till stöd
därför kunde icke åberopas någon erfarenhet från kassans tjugufemåriga
verksamhet. Ärenden av denna beskaffenhet tillhörde så att säga styrelsens
normala uppgifter, för vilkas handhavande styrelsen fått den
sammansättning, statsmakterna ansett erforderlig, och att tillerkänna en
minoritet inom styrelsen rätten att genom vägran att utgiva obligationer
inställa kassans låneutgivning kunde icke anses förenligt med grunderna
för kassans organisation. Någon bestämmelse som den föreslagna återfunnes
heller icke i stadgandena för övriga statsgaranterade hypoteksinstitutioner.
Däremot vore intet att erinra emot införande av den garanti,
som skulle ligga i ett stadgande, att vid behandling av fråga om
uppläggande av nytt obligationslån styrelsen skulle vara fulltalig.
Stadsliypoteksföreningarnas förtroenderåd har framhållit, att det av
majoriteten inom kassans styrelse framställda ändringsförslaget skulle
innebära en obehövlig inskränkning i styrelsens funktionsduglighet.
Själv har jag redan under avdelningen om stadshypotekskassans befogenheter
uttalat mig för att staten såsom garant i sista hand för kassans
förbindelser genom sina representanter i kassans styrelse bör äga en
viss kontroll över kassans medelsanskaffning. Vad stadsbypotekskassans
styrelse föreslagit i fråga om kvalificerad majoritet för fattande av be
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Utskottet.
slut om uppläggande av obligationslån står i god överensstämmelse med
mitt berörda uttalande, och jag tillstyrker detsamma. Förslaget innebär,
att åtminstone en av statsrepresentanterna skall hava biträtt beslutet.»
Med avseende å ikraftträdandet av de föreslagna förordningarna
har departementschefen framhållit, att det syntes vara önskvärt, att de
blivande nya författningarna kunde i vissa hänseenden komma till tilllämpning
vid nästinfallande ordinarie sammankomst nied ombud för
stadshypoteksföreningarna. På grund härav har tiden för förordningarnas
ikraftträdande föreslagits till den 1 maj 1935. >
Under den tid av över tjugofem år, under vilken de för stadshypoteksinstitutionen
utfärdade författningarna varit gällande, hava förhållandena
på såväl fastighets- som penningmarknaden undergått betydande förändringar,
och en revision av författningarna har efter hand visat sig;
vara av behovet påkallat. Det förslag till nya författningar, som i pro:
positionen framlagts av Kungl. Majit i nära anslutning till stadshypotekssakkunnigas
förslag, kan utskottet i allt väsentligt tillstyrka. Endast
i följande avseenden har förslaget givit utskottet anledning till erinringar
eller uttalanden.
De organisatoriska spörsmål, som varit under övervägande
i nu förevarande sammanhang, beröra frågan örn bibehållande av den
starka statliga'' betoning, som stadshypotekskassan vid dess inrättande erhöll
i syfte att dess obligationer skulle på den utländska lånemarknadeqt
komma att likställas med statsobligationer. Såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, råder enighet därom att en viss minskning av
denna betoning kan utan olägenhet genomföras och Kungl. Majit har i
sådant avseende med biträdande i huvudsak av den uppfattning, åt vilken
de sakkunniga givit uttryck, framlagt förslag till vissa jämkningar i de
nuvarande bestämmelserna. Dessa jämkningar innebära väsentligen, att
kassans verkställande direktör skall kunna utses utom styrelsens krets
samt att föreningarna skola äga välja en revisor jämte suppleant att deltaga
i granskningen av kassans förvaltning, i samband varmed revisorernas
antal ökas från tre till fyra. Ytterligare ändringar i organisationen»
val igenom kassans statliga karaktär skulle minskas, hava emellertid arn
setts icke kunna vidtagas utan äventyrande av fördelarna vid utländsk
upplåning. I detta sammanhang har departementschefen fäst uppmärksamheten
på att kassan på grund av sin statliga karaktär kommit i åtnjutande
av samma förmån som staten i form av befrielse från vissa utländska
pålagor, vilka såsom exempelvis för hypoteksbanken årligen utgå för
obligationer, som befinna sig i det långivande landet. Även hänsynen till
nuvarande obligationsägare, särskilt de utländska, har ansetts tala mot
alltför genomgripande organisatoriska ändringar.
Å andra sidan har framhållits, att en stark statlig betoning av kassan
icke vore avgörande för villkoren för själva den utländska upplåningen,
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
13
då formen för kassans organisation måste vara av underordnad betydelse
för krediten i jämförelse med den säkerhet, som kassan kunde ställa. Det
har jämväl hänvisats till att hypoteksbankens upplåning i utlandet icke
försvårats eller i nämnvärd grad fördyrats därav att banken icke vore
Så statligt betonad som stadshypotekskassan. I anslutning härtill har
gjorts gällande, att det statliga inslaget i kassan skulle kunna utan ogynnsamma
verkningar på kassans utländska lånemöjligheter minskas mer
än det nu föreliggande förslaget innebär. I sådant avseende har bland annat
ifrågasatts, att de tre ledamöter jämte suppleanter i kassans styrelse,
vilka enligt gällande bestämmelser skola utses av Konungen efter förslag
jäv föreningarnas ombud, i stället skola väljas omedelbart av föreningsombuden
å allmän sammankomst. Övriga två ledamöter i styrelsen, nämligen
•ordföranden och vice ordföranden, skulle enligt detta förslag fortfarande
utses av Kungl. Majit respektive riksgäldsfullmäktige. En direkt delaktighet
från föreningarnas sida i den centrala ledningen av institutionen på
sätt nyss sagts har synts motiverad med hänsyn till föreningarnas solidariska
ansvarighet för kassan samt dessutom ansetts vara till gagn
för institutionen genom att knyta föreningarna närmare samman med
kassan.
Utskottet har för sin del funnit de betänkligheter, som anförts emot en
mera betydande minskning av den statliga betoningen hos kassan än vad
Kungl. Majit föreslagit, vara i viss män överdrivna. Villkoren för stadshypotekskassan
vid själva upplåningen utomlands torde, såsom man även
•synes kunna utläsa av departementschefens uttalanden, näppeligen komma
att, därest föreningarna genom sina ombud direkt välja vissa av kassastyrelsens
ledamöter, bliva sämre än örn Kungl. Majit tillsätter dessa
ledamöter inom ett av ombuden avgivet, för Kungl. Majit bindande förslag.
Det må i detta sammanhang icke förbises, att kassans obligationer i
fortsättningen liksom hittills skola förses med påteckning att de blivit
inregistrerade i riksgäldskontoret. Under förutsättning att majoriteten
inom styrelsen alltjämt utses av statliga organ, lärer icke heller ett ändrat
valsätt beträffande övriga ledamöter i och för sig kunna sägas beröra de
nuvarande obligationsinnehavarnas intressen. Utskottet hyser fastmer
den uppfattningen, att en organisationsförändring, som befinnes vara
till fördel för institutionen, måste gagna jämväl kassans långivare.
Av det anförda torde framgå, att utskottet har sympatier för tanken
att stadshypoteksföreningarna — i likhet med vad fallet är beträffande
hypoteksföreningarna och bostadskreditföreningarna — i viss utsträckning
tillförsäkras direkt delaktighet i den centrala ledningen av institutionen.
Då utskottet från nu angivna allmänna utgångspunkt tagit under övervägande,
i vad mån de framförda önskemålen i sådant avseende skulle
kunna tillmötesgås, har utskottet, såsom nyss blivit antytt, likväl funnit
försiktigheten bjuda, att icke förorda att en så genomgripande förändring
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
av kassans karaktär företages som att tre av kassans fem styrelseledamöter
skulle utses av föreningarna. Frånsett de svårbedömliga förhållanden,
som sammanhänga med den utländska lånemarknadens inställning
till organisationsändringar av föreslagen art, är det enligt utskottets
mening med hänsyn till den betydande garanti, staten iklätt sig för
kassan, av vikt att staten bibehåller ett jämförelsevis starkt inflytande
över kassan. Utskottet är emellertid för sin del berett tillstyrka, att föreningarna
berättigas att genom sina ombud å ombudsstämma direkt välja
två ledamöter jämte suppleanter i kassans styrelse. Vad angår den tredje
ledamoten och hans suppleant, varom nu är fråga, synas dessa böra utses
direkt av Kungl. Maj:t. I likhet med vad som gäller för en av de två
ledamöter i styrelsen för svenska bostadskreditkassan, vilka utses av
Kungl. Majit, jämte suppleanten för honom torde för nu ifrågavarande
ledamot av stadsliypotekskassans styrelse och hans suppleant böra stadgas,
att de skola äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
Genom ett sådant stadgande skulle garanti skapas för att
den av Kungl. Majit sålunda utsedda ledamoten och dennes suppleant
bomme att i likhet med de av föreningsombuden valda besitta för uppdraget
erforderlig sakkunskap på fastighetsbelåningens område. Personer
med sådan sakkunskap äro givetvis främst att finna bland dem som
äro insatta i stadshypoteksföreningarnas verksamhet.
I överensstämmelse med vad utskottet sålunda anfört, har utskottet vidtagit
ändringar i § 9 av förslaget till förordning angående stadshypotekskassan
och i § 17 av förslaget till förordning angående stadshypoteksföreningarna.
Beträffande ikraftträdandet av de sålunda föreslagna ändringarna
i sättet för utseende av vissa ledamöter och suppleanter i kassans
styrelse erfordras vid det förhållandet, att de nuvarande föreningsrepresentanterna
inom styrelsen ävensom suppleanterna för dem utsetts
för tiden till och med den 30 juni 1936, en särskild övergångsbestämmelse,
varigenom de nya stadgandena i berörda ämne förklaras icke medföra
rubbning i dessa ledamöters och suppleanters nu gällande uppdrag. En
övergångsbestämmelse i sådant syfte har av utskottet upptagits i förslaget
till förordning angående stadsliypotekskassan.
Enligt Kungl. Majits förslag skall för giltighet av beslut av kassastyrelsen
i vissa fall, då fråga är örn särskilt betydelsefulla avgöranden, erfordras
kvalificerad majoritet. Stadganden av sådan innebörd
återfinnas dels i § 4, sista stycket, av förordningen angående stadshypotekskassan,
avseende beslut örn uppläggande av obligationslån eller örn
tillfällig upplåning för anskaffande av rörelsemedel, dels i § 9, tredje stycket,
av samma förordning, avseende val av verkställande direktör för
kassan, dels ock i § 7, första stycket, av förordningen angående stadshypoteksföreningarna,
avseende fastställande av instruktion för föreningarnas
värderingsmän och av formulär till värderingsinstrument. I samtliga
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
15
dessa fall imiefattar Kungl. Marits förslag en föreskrift, att beslut icke
ina av styrelsen fattas, med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro tillstädes
och minst fyra örn beslutet ense. Med denna bestämmelse har
främst åsyftats att förhindra tillkomsten av beslut, som icke biträtts av
åtminstone en av statsrepresentanterna i styrelsen. Att staten på detta
sätt tillförsäkrats en viss kontroll över kassan, har synts motiverat med
hänsyn till att staten i sista hand är garant för kassans förbindelser.
Utskottet är icke övertygat örn behovet av att i nämnda syfte gå sä
långt som att i de angivna fallen fordra kvalificerad majoritet. Därest
det med hänsyn till vikten av här ifrågavarande ärenden samt ovanberörda
statsintresse föreskrives, att beslut i dessa ärenden icke må av styrelsen
fattas, med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro tillstädes och
beslutet biträtts av den av Kungl. Majit förordnade ordföranden eller den
av riksgäldsfullmäktige utsedde vice ordföranden, torde det nämligen enligt
utskottets mening vara tillfyllest med enkel majoritet, d. v. s. att
minst tre av ledamöterna förena sig örn beslutet. Utskottet har i sitt förslag
omformulerat ovan angivna paragrafer i överensstämmelse med vad
nu sagts.
Med avseende å formen för utlämnande av lån innebära dei
§ 9 av förslaget till förordning örn stadshypoteksföreningarna intagna,
bestämmelserna, att lånesumman i regel skall tillhandahållas i kontanta
penningar. Beviljat lånebelopp må dock enligt kassastyrelsens avgörande
under vissa förutsättningar utlämnas i kassans obligationer.
Såsom i propositionen erinrats, tillämpas den kontanta likvidformen
såväl av hypoteksbanken som av bostadskreditkassan, även örn enligt de
för dessa båda institut gällande bestämmelserna möjlighet finnes att utlämna
lån i obligationer. Den kontanta likvidformen torde utan tvivel
jämväl för stadshypotekskassan vara den mest ändamålsenliga. Uppenbart
är, att örn obligationsförsäljningen ombesörjes av kassan, fördelak-,
figaro villkor kunna erhållas, än örn de enskilda låntagarna i marknaden
utbjuda kassans obligationer. Låntagarna torde dessutom i det stora
flertalet fall vara mest betjänta av kontantlikvid. En viktig regel för
verksamheten är, att kassans utlåningsvillkor så nära som möjligt böra
anpassas efter villkoren för dess upplåning. Såsom erfarenheten från ovannämnda
två hypoteksinrättningar utvisar, torde några större tekniska svårigheter
icke föreligga att upprätthålla denna princip, även örn lånen utlämnas
i kontanta penningar. Med hänsyn till vad nu anförts ligger det
nära till hands att ifrågasätta, huruvida icke möjligheten för låntagarna
att erhålla lånevaluta i kassans obligationer bör uteslutas ur författningen.
De sakkunniga hava emellertid påvisat, att det i vissa fall kan vara
önskvärt eller för kassan kanske rent av nödvändigt, att lånesumman utlämnas
i obligationer. På grund härav har utskottet ansett sig icke böra
förorda någon ändring i de föreslagna bestämmelserna. Utskottet vill.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
•dock uttala såsom sin mening, att användningen av obligationer såsom
lånelikvid i tillämpningen bör inskränkas till de av de sakkunniga angivna
eller liknande undantagsfall.
Vad slutligen angår tidpunkten för de föreslagna förordningarnas
ikraftträdande, får utskottet med hänsyn till den korta tid, som återstår
intill den 1 maj 1935, då detta enligt Kungl. Maurts förslag skall ske, föreslå,
att förordningarna bliva tillämpliga från och med den 20 maj 1935.
Utskottet har inhämtat, att ordinarie sammankomst med ombud för statsiypoteksföreningarna
icke kommer att hållas förrän efter sistnämnda dag.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts i
propositionen nr 177 framlagda förslag till förordning
angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och till förordning angående grunderna för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet icke kunnat
av riksdagen i oförändrat skick antagas, mä för sin
del antaga följande, såsom utskottets förslag betecknade
förslag till förordningar:
Kungl. Maurts förslag: Utskottets förslag:
Förslag
till
F örordning
angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Härigenom förordnas som följer:
Om hypotekskassans ändamål.
§ 1.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att driva
lånerörelse i enlighet med de i denna förordning givna bestämmelser.
Hypotekskassan må, med det undantag som följer av § 8, utlämna lån
allenast åt stadshypoteksföreningar.
Örn hypotekskassans grundfond.
§ 2.
Såsom grundfond för hypotekskassan ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande svenska statens tre och en halv procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av etthundra miljoner kronor.
17
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Maurts förslag: Utskottets förslag:
Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger
att för annat ändamål förfoga över dem, förrän kassans samtliga förbindelser
äro fullgjorda.
Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret, tagas
i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, då kassan för tillfället
saknar användbara medel därtill samt, i den ordning som i § 13 sägs, vid
kassans likvidation.
Då grundfondsobligationer av kassan tagits i anspråk annorledes än
vid kassans likvidation, åligger det kassan att gottgöra staten den obligationsränta,
som staten i följd härav nödgas utgiva, och att så snart ske
kan återställa till grundfonden obligationer, som svara mot de i anspråk
tagna.
§ 3.
Därest grundfonden skulle, genom på hypotekskassans rörelse i dess
helhet uppkomna förluster, nedgå till nittiofyra miljoner kronor, må kassan
icke upptaga nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.
Örn grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till åttioåtta
miljoner kronor, må nytt lån icke upptagas, med mindre riksdagen på
Konungens framställning det medgiver.
Kassans styrelse har att hos Konungen göra anmälan, då den finner anledning
antaga, att grundfonden nedgått såsom nu sagts.
Om hypotekskassans rörelse.
§ 4.
För anskaffande av erforderliga medel äger hypotekskassan att emot
räntebärande, till innehavaren ställda obligationer upptaga lån att inom
viss, i låneavtalet angiven tid återbetalas antingen genom årlig amortering
eller efter uppsägning utan fastställd amortering.
Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke vid
något tillfälle uppgå till mera än tio gånger det belopp, kassans grundfond
och reservfond tillhopa utgöra.
De av kassan utfärdade obligationerna skola, för alf hava gällande
kraft mot kassan, vara försedda nied påteckning, att de blivit inregistrerade
hos riksgäldskontoret.
Av kassan upptaget obligationslån skall senast tio år efter dess upptagande
kunna av kassan uppsägas till inbetalning å den förfallotid, som
i sådant hänseende må vara i låneavtalet bestämd.
I den ordning, som nu är nämnd, må lån även upptagas för konvertering
av äldre lån.
För tillfälliga, av förut ingångna förbindelser föranledda behov må
kassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort tids uppsägBihang
lill riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr ''»2.
o
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. May.ts förslag:
ning. Sådan upplåning må ock ske
medel.
Beslut örn uppläggande av obligationslån
eller örn tilliällig upplåning
lör anskaffande av rörelsemedel
må icke av kassans styrelse
fattas, med mindre styrelsens
samtliga ledamöter äro tillstädes
och minst fyra om beslutet ense.
Utskottets förslag:
för tillfälligt anskaffande av rörelse
Beslut
örn uppläggande av obligationslån
eller örn tillfällig upplåning
för anskaffande av rörelsemedel
må icke av kassans styrelse
fattas, med mindre styrelsens
samtliga ledamöter äro tillstädes
och beslutet biträtts av den av
Konungen förordnade ordföranden
eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedde ledamoten.
§ 5.
Hypotekskassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas
antingen genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan
amortering efter förloppet av viss tid, minst tio och högst tjugu år (fasta
lån). j ■
För de förbindelser, som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan,
pantförskrivas de hos föreningarna belånade reverser med tillhörande
hypotek.
Nämnda reverser och hypotek skola ställas under offentlig vård, som
utövas av ett utav Konungens befallningshavande i den ort, där föreningens
styrelse har sitt säte, förordnat ombud. Handlingarna skola
förvaras under tre olika lås, och skola nämnda ombud och två av föreningens
styrelse särskilt utsedda personer innehava nyckel till var sitt
lås.
§ 6.
Såsom säkerhet för de av hypotekskassan utfärdade obligationerna
tjäna de i § 5 nämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek.
Kassans styrelse åligger att tillse, att sålunda föreskriven säkerhet
är ställd och under hela lånetiden vidmakthålles.
§ 7.
Hypotekskassans behållna årliga vinst avsättes till en reservfond för
kassan. Uppgår reservfonden till två procent av kassans förbindelser,
må dock uppkommande vinst enligt styrelsens beprövande användas till
främjande av något med kassans ändamål sammanhängande syfte.
Reservfonden skall användas till gäldande av förluster, som uppkommit
å kassans rörelse i dess helhet.
Har hypoteksförening lidit förluster, som icke kunna täckas med föreningens
säkerhetsfond eller eljest utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet
för föreningens förbindelser, må kassans styrelse bevilja för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
19
Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
eningen erforderlig försträckning ur kassans reservfond att återgäldas på
sätt och inom tid, som av styrelsen bestämmes.
§ 8.
Inflyta till hypotekskassan medel, som icke genast kunna användas
till infriande av dess förbindelser eller till utlåning åt hypoteksföreningar,
äger kassan att göra sådana medel fruktbärande på kortare tid genom
medlens insättande i bankinrättning eller genom deras placering
i statens, allmänna hypoteksbanken eller hypotekskassans egna obligationer
eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning
i stadsfastighet.
Om hypotekskassans förvaltning.
§ 9.
Hypotekskassan förvaltas av en
styrelse med säte i Stockholm.
Styrelsen består av fem ledamöter.
Av dessa utser Konungen
fyra ledamöter, däribland en till
ordförande, samt fullmäktige i
riksgäldskontoret en, vilken skall
vara vice ordförande. Därjämte
utser Konungen fyra suppleanter,
däribland en för ordföranden i
hans egenskap av ledamot, samt
fullmäktige i riksgäldskontoret
en, vilken skall vara suppleant för
den av fullmäktige utsedde ledamoten.
De tre ledamöter, vilka
jämte ordföranden skola förcrdnas
av Konungen, ävensom suppleanterna
för dessa ledamöter skola
utses bland de personer, som
enligt vad därom är stadgat föreslagits
av hypoteksföreningarnas
ombud å ombudsstämma. Styrelsens
samtliga ledamöter och suppleanter
utses för en tid av tre år.
Ledamöternas arvoden bestämmas
av Konungen.
Hypotekskassan förvaltas av en
styrelse med säte i Stockholm.
Styrelsen består av fem ledamöter.
Av dessa utser Konungen
två ledamöter, därav en till ordförande,
samt fullmäktige i riksgäldskontoret
en, vilken skall vara
vice ordförande. Därjämte utser
Konungen två suppleanter, därav
en för ordföranden i hans
egenskap av ledamot, samt fullmäktige
i riksgäldskontoret en,
vilken skall vara suppleant för
den av fullmäktige utsedde ledamoten.
Den av Konungen utsedde
ledamot, som icke förordnas till
ordförande, så ock suppleanten för
honom, skall äga insikt och erfarenhet
beträffande rörelse för fastighetsbelåning.
övriga två ledamöter
jämte lika antal suppleanter
skola enligt vad därom är
stadgat väljas av hypoteksföreningarnas
ombud å ombudsstämma.
Styrelsens samtliga ledamöter
och suppleanter utses för en tid
av tre år. Ledamöternas arvoden
bestämmaR av Konungen.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Styrelsens ledamöter svara, en för alla och alla för en, för de beslut
rörande kassans förvaltning, till vilka de med sin röst bidragit.
Verkställande direktör utses
och entledigas av styrelsen. Beslut,
varigenom verkställande direktör
utses, må icke av styrelsen
fattas, med mindre styrelsens
samtliga ledamöter äro tillstädes
och minst fyra om beslutet ense.
Verkställande direktör utses och
entledigas av styrelsen. Beslut,
varigenom verkställande direktör
utses, må icke av styrelsen fattas,
med mindre styrelsens samtliga
ledamöter äro tillstädes och beslutet
biträtts av den av Konungen
förordnade ordföranden eller den
av fullmäktige i riksgäldskontoret
utsedde ledamoten.
Närmare bestämmelser örn styrelsen och verkställande direktören
meddelas i reglementet för hypotekskassan.
Om revision m. ni.
§ 10.
För revision av hypotekskassans förvaltning och räkenskaper skola
årligen utses revisorer, av Konungen två, däribland en till ordförande, av
fullmäktige i riksgäldskontoret en samt av hypoteksföreningarnas ombud
å ombudsstämma en. I samma ordning utses lika antal suppleanter. Arvoden
för deltagande i revisionen bestämmas av Konungen.
§ 11.
Styrelsens och revisorernas berättelser skola i tryck offentliggöras samt
underkastas granskning av hypoteksföreningarnas ombud å ombudsstämma
enligt vad därom är särskilt stadgat.
Det tillkommer därefter Konungen att pröva hypotekskassans förvaltning
och att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit yttrande, besluta
angående ansvarsfrihet för styrelsen.
§ 12.
När Konungen finner för gott att låta anställa särskild granskning
av hypotekskassans förvaltning, skola alla handlingar, räkenskaper och
kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan granskning.
§ 13.
Vid likvidation av hypotekskassan skola dess egna tillgångar samt hypoteksföreningarnas
ansvarighet för kassans förbindelser tagas i anspråk,
innan de grundfondsobligationer, som av staten ställts till förfogande, må
användas för fullgörande av kassans förbindelser.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
21
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Vad som vid likvidationen återstår av kassans egna tillgångar efter det
skulderna blivit guldna skall användas för ändamål, som Konungen efter
börande av föreningarna bestämmer.
§ 14.
Reglemente för hypotekskassan fastställes av Konungen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 maj 1935, från och med vilken
dag förordningen den 5 juni
1909 (nr 65 sid. 1) angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
upphör att gälla.
Denna förordning träder i kraft
den 20 maj 1935, från och med vilken
dag förordningen den 5 juni
1909 (nr 65 sid. 1) angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
upphör att gälla; dock
att vad i § 9 av förstnämnda förordning
stadgas angående utseende
av ledamöter och suppleanter
i kassans styrelse icke skall medföra
rubbning i gällande förordnanden.
22 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Förslag
till
F örordning
angående grunderna för siadshypoteksföreningars bildande och
verksamhet.
Härigenom förordnas som följer:
Om föreningarnas ändamål.
§ 1.
Hypoteksföreningar av fastighetsägare i rikets städer och med städer
jämförliga samhällen (stadshypoteksföreningar) hava till ändamål att
med de medel, som från konungariket Sveriges stadshypotekskassa erhållas,
tillhandahålla sina medlemmar lån mot sådan säkerhet av inteckning,
som nedan omförmäles.
Om föreningarnas bildande.
§ 2.
Ansökan örn bildande av stadshypoteksförening göres hos Konungen,
på vilken det jämväl ankommer att, efter yttrande av styrelsen för hypo''
tekskassan, pröva, huruvida föreningens verksamhetsområde må omfatta
även vissa andra samhällen än städer.
Konungen meddelar jämväl föreskrift angående det minimibelopp, för
vilket förening, innan den må hörja sin verksamhet, skall hava hos kassan
anmält sig till erhållande av lån.
Om föreningarnas och deras låntagares ansvarighet.
§ 3.
För hypotekskassans förbindelser äro hypoteksföreningarna ansvariga
i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna
kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser
icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger kassan, där
så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från föreningarna.
Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd ar
dessa föreskrifter åligger föreningen, vare övriga föreningar efter enahanda
grund betalningsskyldiga för bristen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
23
Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
§ 4.
För hypoteksförenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i
förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna
kapitalbeloppen av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings
förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger föreningen,
där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna.
Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av
dessa föreskrifter åligger honom, vare övriga medlemmar efter enahanda
grund ansvariga för bristen.
Om föreningarnas rörelse.
§ 5.
Till hypoteksförening utlämnat amorteringslån eller fast lån å längre
tid än tio år kan, sedan tio år förflutit från lånets utlämnande, av föreningen
uppsägas till inbetalning efter ett år med gäldande av ersättning
till belopp, som bestämmes av hypotekskassans styrelse, för den ränteförlust,
som må av inbetalningen föranledas (ränteskillnadsersättning).
Kassans styrelse må, när det med hänsyn till kassan åliggande förpliktelser
finnes kunna ske, medgiva förening att inbetala lån tidigare
än nu är sagt; ägande styrelsen i sådant fall föreskriva, jämte gäldande
av ränteskillnadsersättning, även andra villkor för inbetalningen.
Angående gäldande av kapitalrabatt och andra kostnader, som kassan
vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i reglementet för
kassan.
Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen
skyldig att å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en halv procent
i månaden.
§ 6.
Hypoteksförening må meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning
i bebyggd, huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler avsedd
nöjaktigt brand försäkrad fastighet, som är belägen inom föreningens
verksamhetsområde. Säkerheten skall gälla för låntagarens samtliga
förpliktelser till föreningen.
För förenings utlåning skola de bestämmelser, som gälla utlåning från
hypotekskassan till föreningarna, äga motsvarande tillämpning. Lån
skall förty, med iakttagande av föreningens reglemente, beviljas låntagaren
på de fördelaktigaste villkor, som föreningens förbindelser till kassan
medgiva.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Marits förslag:
% 7.
Utskottets förslag:
Fastighet, varå lån sökes, skall
besiktigas och värderas av ojäviga
värderingsmän, som för sådant
ändamål särskilt utsetts av hypoteksföreningens
styrelse. För värderingsmännen
skall gälla instruktion,
som tillika med formulär
för värderingsinstrument fastställes
av hypotekskassans styrelse;
beslut härom må icke av styrelsen
fattas, med mindre styrelsens
samtliga ledamöter äro tillstädes
och minst fyra om beslutet
ense.
Fastighet, varå lån sökes, skall
besiktigas och värderas av ojäviga
värderingsmän, som för sådant
ändamål särskilt utsetts av hypoteksföreningens
styrelse. För värderingsmännen
skall gälla instruktion,
som tillika med formulär för
värderingsinstrument fastställes av
hypotekskassans styrelse; beslut
härom må icke av styrelsen fattas,
med mindre styrelsens samtliga
ledamöter äro tillstädes och beslutet
biträtts av den av Konungen
förordnade ordföranden eller den
av f ullmäktige i riksgäldeskontoret
utsedde ledamoten.
Vid värderingen, som avser att till ledning för belåningen bestämma
fastighetens varaktiga värde (uppskattningsvärde), skall hänsyn tågås
till alla föreliggande och beräkneliga omständigheter, som kunna påverka
detta värde. Är byggnad huvudsakligen avsedd till andra affärslokaler
än kontor eller butiker eller till sådana bostäder, kontor eller butiker,
som icke kunna förutses svara mot ortens förhållanden, eller är
byggnad av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin belägenhet eller
storlek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda byggnader i
orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats
för visst speciellt ändamål eller av annan liknande anledning, må uppskattningsvärdet
icke sättas högre än till det värde som, med hänsyn
tagen även till kostnad för erforderlig omändring eller ombyggnad, kan
beräknas för det fall att byggnaden skall användas endast till sedvanliga
bostäder, kontor eller butiker.
Fastighet, varå lån meddelas, skall vara brandförsäkrad i inländsk,
med vederbörligen stadfäst reglemente försedd försäkringsinrättning, som
kassans styrelse finner erbjuda full säkerhet.
§ 8.
Amorteringslån må av hypoteksförening beviljas intill högst hälften
av uppskattningsvärdet, med iakttagande därav att lånebeloppet icke får
överstiga hälften av fastighetens senast fastställda taxeringsvärde; dock
må i fråga örn större städer eller vissa delar av dem sådana lån, därest
hypotekskassans styrelse det medgiver, kunna meddelas intill ett belopp,
ej överstigande sex tiondelar av vare sig uppskattningsvärdet eller taxeringsvärdet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
25
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Fasta lån kulina meddelas, då den belånade fastighetens huvudbyggnad
är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne, intill tre fjärdedelar
av det belopp, som må utlämnas såsom amorteringslån, samt, då
huvudbyggnaden är av mindre hållbart ämne, intill två tredjedelar av
nämnda belopp; dock må hela det för amorteringslån tillåtna lånebeloppet
utlämnas såsom fast lån å tio år, där den belånade fastighetens huvudbyggnad
är av sten eller annat lika hållbart ämne och avsevärd nedgång
i fastighetens värde under lånetiden icke synes vara att befara.
I intet fall må dock lånesumman överstiga det belopp, till vilket
fastigheten är brandförsäkrad. Lån må ej heller meddelas till lägre belopp
än ettusen kronor.
% 9.
Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldförbindelsen
eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föranledas.
Dock må, där hypotekskassans styrelse finner det vara av förhållandena
påkallat eller lånesökande det begär och kassans styrelse prövar
hinder däremot ej möta, lånesumman utlämnas i kassans obligationer,
beräknade till parikurs, därvid lånesökanden äger påfordra sådana tillgängliga
obligationer, att det belopp, som vid försäljning av samtliga till
honom utlämnade obligationer kan påräknas, så nära som möjligt överensstämmer
med lånesumman.
§ 10.
Den årliga avbetalningen å amorteringslån skall utgöra minst en
halv procent, då den belånade fastighetens huvudbyggnad är av sten eller
annat lika hållbart byggnadsämne, samt minst en procent, då densamma
är av mindre hållbart ämne.
I mån av verkställd amortering äger låntagare förfoga över sådan
del av den för lånet ställda inteckningssäkerheten, som icke erfordras för
täckande av lånets oguldna kapitalbelopp.
§ 11.
övergår belånad fastighet till ny ägare, skall denne, örn han vill behålla
lånet, inom sex månader från den dag, då han blev ägare av fastigheten,
hos hypoteksföreningens styrelse göra anmälan örn lånets övertagande.
Sker det ej, eller finner styrelsen den nye ägaren icke kunna
godkännas som låntagare, äger styrelsen rätt att uppsäga lånet att inbetalas
efter ett år.
Försummar låntagare att erlägga föreskriven inbetalning, skall han å
förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en procent i månaden,
föreningen dock obetaget att nedsätta berörda ränta till lägst en
halv procent i månaden. Har likvid ej skett inom trettio dagar från
Bihang till riksdagens protokoll 19.35. X sami. Nr 42
3
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
förfallodagen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen prövar sådant
nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående kapitalet med
ränta. ; (* j j|j
Har belånad fastighet genom vanvård eller annorledes onder lånetiden
minskats i värde, så att panten icke anses innebära betryggande
säkerhet, äger föreningens styrelse, därest gäldenären ej lämnar nöjaktig
fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas
efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter
prövas erforderligt, tidigare. Nedsättning av fastighets taxeringsvärde
skall icke ensam för sig anses såsom tillräcklig grund för sådan
åtgärd, som nu är sagd.
§ 12.
Hypoteksförening äger ej rätt att driva annan lånerörelse än i § 6
sägs; dock må föreningen vidtaga erforderliga åtgärder för placering av
sin säkerhetsfond.
§ 13.
Alla till hypoteksförening inflytande medel, som icke utgöra avkastning
av föreningens säkerhetsfond eller bidrag till föreningens förvaltningskostnader
eller ersättning för förlorade sådana bidrag eller
vinst vid avyttring av tillgångar, som föreningen förvärvat, skola redovisas
till hypotekskassan.
Örn bidrag till kassans förvaltningskostnader stadgas i kassans reglemente.
i
§ 14.
Det åligger medlem av hypoteksförening att i enlighet med närmare
föreskrifter i föreningens reglemente erlägga bidrag till föreningens förvaltningskostnader.
Förvaltningsbidragen skola på varje tid vara så bestämda, att, enligt
beprövande av hypotekskassans styrelse, säkerhetsfonden kan beräknas
inom skälig tid uppgå till minst en procent av föreningens hela skuld
till kassan.
Till förenings säkerhetsfond skall avsättas föreningens behållna årliga
vinst.
Säkerhetsfonden skall till så stor del, som i föreningens reglemente bestämmes,
motsvaras av insättning i bankinrättning eller av lätt säljbara
värdepapper.
Avkastning av säkerhetsfonden må icke användas till bestridande av
förvaltningskostnader, med mindre säkerhetsfonden vid senaste bokslut
uppgått till minst två procent av föreningens hela skuld till kassan.
Bankoutskottets utlåtande Nr 4X.
27
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
§ 15.
Där till följd av exekutiv auktion eller i fall, som avses i § 5 eller
§ 11, lån inbetalas till hypoteksförening i förtid, äger föreningen att av
låntagaren med belopp, som av hypotekskassans styrelse bestämmas, uppbära
ränteskillnadsersättning samt, utom i det fall som avses i § 5 första
stycket, ersättning för förlorade bidrag till föreningens förvaltningskostnader.
Örn föreningarnas förvaltning och om revision m. m.
§ 16.
Hypoteksförening» angelägenheter handhavas av en styrelse, utsedd i
den ordning, föreningens reglemente föreskriver.
Sammankomst med förenings medlemmar (föreningsstämma) skall årligen
hållas, på sätt i föreningens reglemente närmare stadgas. Å föreningsstämma
äger styrelseledamot, som ej är medlem av föreningen, rätt
att yttra sig och framställa förslag samt få sin mening till protokollet
antecknad men ej att deltaga i besluten.
§ 17.
Ombud för hypoteksföreningarna skola för nedan angivna ändamål
årligen före den 15 juni sammanträda till ordinarie ombudsstämma i
Stockholm. Extra ombudsstämma skall hållas i Stockholm, när Konungen
därom förordnar eller hypotekskassans styrelse finner det nödigt.
Vid ordinarie ombudsstämma skall kassans förvaltning underkastas
granskning. De anmärkningar, ombuden må framställa, skola bifogas
de över kassans förvaltning avgivna styrelse- och revisionsberättelserna
och senast åtta dagar efter stämman jämte dessa tillställas finansdeparte
-
mentet och riksgäldskontoret.
Å sådan stämma skall jämväl
väljas en revisor, jämte suppleant,
för granskning av kassans förvaltning
under det löpande räkenskapsåret
samt, då sådant ifrågakommer,
uppgöras förslag till de
tre ledamöter i kassans styrelse,
vilka jämte ordföranden skola utses
av Konungen. Sådant förslag
skall upptaga sex personer. Bärjämte
skall avgivas särskilt förslag
till suppleanter för nämnda
Å sådan stämma skall jämväl
väljas en revisor, jämte suppleant,
för granskning av kassans förvaltning
under det löpande räkenskapsåret
samt, då sådant ifrågakommer,
två ledamöter i kassans
styrelse jämte lika antal suppleanter.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
tre ledamöter, upptagande tre personer,
och förordnar Konungen
bland dessa och de tre av de å
förslag till ordinarie ledamöter
uppförda, som därtill icke utsetts,
tre suppleanter.
Närmare bestämmelser angående ombudsstämma meddelas i reglementet
för kassan.
§ 18.
Hypotekskassan företrädes hos varje hypoteksförening av ett ombud,
som äger, med rätt att yttra sig och framställa förslag samt få sin
mening till protokollet antecknad, deltaga i överläggningarna inom
föreningens styrelse och å föreningsstämma.
§ 19.
För revision av hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper skola
årligen utses revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.
Ett ombud för hypotekskassan skall jämväl deltaga i revisionen. Till
sådant ombud må icke utses den, som enligt § 18 förordnats till ombud
hos föreningen.
§ 20.
Örn hypotekskassans styrelse prövar nödigt att anställa särskild
granskning av hypoteksförenings förvaltning, skola alla handlingar,
räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan granskning.
§ 21.
Reglemente för hypoteksförening fastställes av Konungen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 maj 1935, från och med vilken
dag förordningen den 5 maj
1909 (nr 65 sid. 5) angående grunderna
för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet
upphör att gälla, men skall med
avseende å lån, som meddelats före
den 1 maj 1935, icke föranleda
Denna förordning träder i kraft
den 20 maj 1935, från och med vilken
dag förordningen den 5 maj
1909 (nr 65 sid. 5) angående grunderna
för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet upphör
att gälla, men skall med avseende
å lån, som meddelats före den
20 maj 1935, icke föranleda in
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
29
Kungl. Maj:ts förslag:
inskränkning i den rätt, låntagaren
enligt förut gällande bestämmelser
äger.
Stockholm den 26 april 1935.
Utskottets förslag:
skränkning i den rätt, låntagaren
enligt förut gällande bestämmelser
äger.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgen, Lindley, Hansén, Ehrnberg, Nilsson
i Mölndal, Bodin och Swanäng;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, K. A. Westman*, Paulsen*, Andersson i
Falkenberg, Andersson i Lindome, luiding och Elmroth*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Bäcklund, som — under hänvisning till vad utskottet i fråga
örn formen för utlämnande av lån från stadshypotekskassan anfört
såsom motivering för den kontanta likvidformen — yrkat, att § 9
av förordningen örn stadshypoteksföreningarna borde erhålla följande lydelse:
»§
9.
Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldförbindelsen
eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föranledas.
»; samt
2) av herrar Hansén, Ehrnberg, Bodin, Andersson i Lindome och Hilding.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 42.
4