Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1935 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning rörande
ändrade grunder för rätt till pension från flottans
pensionskassa åt f. d. båtsmän.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 32, vilken hänvisats till
bankoutskottets förberedande behandling, har herr Bergström hemställt, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning, huruvida
och i vad mån pensioner eller understöd skulle kunna beredas de f. d. båtsmän,
vilka avgått från sin tjänst utan att hava uppnått för pensionsrätt
stadgad ålder, och jämväl anhålla, att Kungl. Majit — om utredningen föranleder
— måtte för riksdagen framlägga förslag i ärendet.»
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande:
»Enligt förslag uti 1887 års statsverksproposition beslöt riksdagen att ställa
det dåvarande båtsmanshållet på vakans för att i dess ställe uppsätta en sjömanskår.
I den kungl, propositionen framhölls, att, därest det skulle visa
sig behövligt att påskynda manskapets vid båtsmanshållet avgång, detta
lämpligast skulle kunna ske genom att tillförsäkra båtsmännen pensionsrättigheter
vid tidigare ålder än den därför bestämda. Vakanssättningen skulle
äga rum med en övergångstid av 8 år. Av de yngre båtsmännen skulle så
mångå, som^ därtill vore lämpliga och villiga, intagas i sjömanskåren.
För de båtsmän, vilka av olika anledningar icke blevo överflyttade till
den nybildade sjömanskåren, blev ställningen betydligt försämrad. De voro
''vakanssatta’ och kunde icke räkna på vare sig vidare utbildning eller befordran,
och då deras förhoppningar örn framkomst inom yrket sålunda
blevo svikna, tvingades många av dem av omständigheterna att begära avsked
från tjänsten. Kvar stannade båtsmän, som på grund av tjänsteålder
ansågo sig kunna fortsätta sin båtsmanstjänst så länge, att de kunde komma
i åtnjutande av pension.
Enligt uppgift av flere f. d. båtsmän, inbetalade de vid båtsmanshållet anställda
viss avgift till pensionskassa. Huruvida så varit förhållandet har av
undertecknad ej kunnat utrönas.
Den härovan först omnämnda kategorien båtsmän, vilka tjänstgjorde kortare
tid än 15 år och sålunda enligt av riksdagen fattat beslut icke kunnat
erhålla pension, hava nu alla kommit till hög ålder, och de flesta av dem
äro oförmögna att i någon vidare mån genom arbete bidraga till sitt uppehälle.
I de fall, då till dem utgår pensionsunderstöd, är detta ej tillräckligt
att hålla nöden från deras dörrar.»
Hos Kungl. Majit gjorde vissa till pension ej berättigade f. d. båtsmän
vid Östergötlands båtsmanskompani i en den 6 oktober 1934 dagtecknad
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 37.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottet.
skrift — under anförande av i huvudsak samma skäl, som i den nu förevarande
motionen åberopats — framställning i syfte att åtgärder måtte
vidtagas för beredande åt dem av pensionsförmån.
Direktionen över flottans pensionskassa yttrade i avgivet utlåtande i ärendet
huvudsakligen följande:
Enligt Kungl. Majits förnyade förordning och reglemente för amiralitetskrigsmanskassan
den 26 oktober 1838 blevo båtsmän, som tjänat kronan 20
år från 20 års ålder, berättigade till pension.
Jämlikt kungörelsen den 13 mars 1931 angående ändrade villkor för pension
genom flottans pensionskassa till avskedad båtsman, skall avskedad
båtsman, som innehar minst 15 tjänsteår, och som under tjänstetiden skickat
sig redligt och väl, från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av
pension genom pensionskassan, såsom örn han tjänat i minst 20 år från
20 års ålder.
Därest avskedad båtsman icke kan räkna minst 15 tjänstår, är han alltså
icke berättigad till pension genom flottans pensionskassa. Något avsteg från
bestämmelsen om nämnda minsta pensionsberättigande tjänstetid har hittills
icke skett, utan har Kungl. Majit i de fall, då ansökan härom inkommit,
lämnat denna utan bifall. Däremot har Kungl. Majit upprepade gånger tillerkänt
avskedade båtsmän, vilka icke varit berättigade till pension, men
styrkt sig vara i behövande levnadsvillkor, engångsgratifilcationer från sjöförsvarets
anslag till extra utgifter.
Som framgår av utav direktionen införskaffat utdrag ur kompanirullan,
innehar ingen av de sökande för pensions erhållande stadgad tjänstetid
av 15 år.
Beträffande de sökandes uppgift, att de under sin tjänstetid erlagt avgifter
till »pensionskassan för avskedade båtsmän» varav skulle följa, att de
»borde ha en obestridlig rätt till delägarskap i denna kassa», anföres följande.
Intill utgången av år 1876 var en mindre årlig avgift — 50 öre — till dåvarande
amirahtetskrigsmanskassan föreskriven för gemenskapen vid flottan.
Efter det pensioneringen av nämnda gemenskap med år 1877 övertagits av
statsverket, upphörde dessa avgifter att utgå. De sökandes uppfattning om
delägarskap i en pensionskassa för avskedade båtsmän torde alltså bero på
något misstag. I alla händelser förefinnes icke något sådant delägarskap
för dem i flottans pensionskassa.
I en de sökandes skrivelse vidfogad bilaga göres gällande, att de sökande
skulle tvingats att avgå, innan de uppnått så lång tjänstetid, att pension
kunde tilldelas dem. Med anledning därav må framhållas, att avsked meddelades
båtsman endast på egen begäran med rust- och rotehållarens samtycke
eller på grund av kassation eller dåligt uppförande. Ifrågavarande uppgift
är alltså oriktig.
På grund av vad sålunda anförts, får direktionen hemställa, att förevarande
ansökan måtte av Kungl. Majit lämnas utan bifall.
Genom beslut den 1 februari 1935 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande framställning
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det genom motionen
framförda spörsmålet nyligen varit underställt Kungl. Maj:t9 prövning'' utan
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
3
att föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid sådant förhållande och
då ändrade grunder för erhållande av båtsmanspension så sent som år
1931 blivit på förslag av Kungl. Majit antagna av riksdagen, har utskottet
icke funnit skäl föreligga alt tillstyrka, att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om utredning åsyftande ändring av gällande villkor
för båtsmanspensions erhållande. Att märka är även att, såsom direktionen
över flottans pensionskassa i sitt ovan intagna utlåtande upplyst, Kungl.
Majit upprepade gånger i särskilda fall tillerkänt f. d. båtsmän, vilka icke
varit berättigade till pension men befunnit sig i behövande omständigheter,
gratifikationer. Denna möjlighet att erhålla viss ekonomisk hjälp står alltså
alltjämt öppen för vederbörande, därest ansökan därom göres hos Kungl.
Majit, och Kungl. Majit finner skäl föreligga för beviljande av engångsunderstöd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion I: 32 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 april 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren, Lindley, Ernfors, Ström i Lidköping,
Ehrnberg, Nilsson i Mölndal och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén*, K. A. Westman,
Paulsen, Andersson i Falkenberg och Elmroth.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.