Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag
till omorganisation av riksgäldskontoret.

I skrivelse den 22 mars 1934 framlade fullmäktige i riksgäldskontoret för
bankoutskottet förslag till vissa ändringar i riksgäldskontorets personalorganisation,
som synts fullmäktige nödvändiga med hänsyn till den alltjämt tilltagande
arbetsbelastningen inom riksgäldskontoret. Detta förslag grundade
sig i huvudsak på en utredning, som verkställts av en av fullmäktige i december
1933 för ändamålet tillsatt kommitté. Sedan utskottet i skrivelse den 24
påföljande maj återremitterat ärendet till fullmäktige i främsta rummet för
utredning angående frågan örn riksgäldskontorets ledning, tillsatte fullmäktige
den 7 juni 1934 en ny kommitté med uppgift att verkställa den av utskog
tet förordade undersökningen rörande riksgäldskontorets ledning och i samband
därmed, i den mån så funnes erforderligt, underkasta frågan örn riksgäldskontorets
organisation i övrigt förnyad granskning samt därefter i god
tid före 1935 års riksdags början till fullmäktige inkomma med förslag i ämnet.

Till ledamöter av denna kommitté utsago fullmäktige sin ordförande fil.
doktorn K. E. H. Hildebrand, tillika ordförande i kommittén, riksgäldsfullmäktige
E. A. Hallin, A. Anderson och G. H. Andersson samt ordföranden och
vice ordföranden i bankoutskottet vid 1934 års riksdag redaktören O. H. Åkerberg
och direktören J. E. Leffler ävensom statssekreteraren i finansdepartementet
G. H. Eriksson.

Efter fullgjort uppdrag har denna kommitté, benämnd riksgäldskontorets
organisationskommitté, till fullmäktige avlämnat ett den 5 december 1934 dagtecknat
förslag till vissa förändringar i riksgäldskontorets organisation. Kommitténs
förslag är bilagt detta utlåtande.

På anmodan av fullmäktige har lönenämnden för riksdagens verk den 18
december 1934 avgivit yttrande över kommitténs förslag.

I skrivelse till bankoutskottet den 18 januari 1935 hava fullmäktige — med
överlämnande av organisationskommitténs utlåtande samt avskrift av lönenämndens
yttrande — framlagt förslag''till omorganisation av riksgäldskontoret,
vilket i huvudsak ansluter sig till kommitténs förslag.

Organisationskommitténs förslag är uppdelat i två huvudavdelningar, avseende
den ena riksgäldskontorets ledning och den andra verkets organisation
i övrigt, varjämte uppgifter lämnats angående kostnaderna för förslagets genomförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. Nr 32.

1

2

BankoutsTcottets utlåtande Nr 82.

Riksgäldskontorets ledning.

Beträffande den nuvarande organisationen av riksgäldskontorets
ledning stadgas i § 9 reglementet för riksgäldskontoret följande: »Fullmäktige

utse inom sig två deputerade, en förste och en andre, vilka
det åligger att i överensstämmelse med detta reglemente samt de beslut och
föreskrifter, som fullmäktige meddela, leda arbetet med upplåningen för statens
räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till av fullmäktige
beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden inför
fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över
arbetet inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande förvaltningen,
fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till annan
fullmäktig än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige förrättats
av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess nytt val av
fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeranden utses för
kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden har daglig
tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes
av fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller
för enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under
högst fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift örn tjänstens uppehållande
intill fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl beträffande
vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen
i sådant avseende innehåller.

Förste deputeraden äger att under en och en halv månad årligen åtnjuta
ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige, som utses att
under sådan ledighet bestrida förste deputeradens befattning, utgår ersättning
med belopp, motsvarande dennes arvode för ifrågavarande tid.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig
att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode såsom
förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, örn sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,
utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.»

Det må framhållas, att enligt långvarig praxis fullmäktiges ordförande intager
en ledande ställning inom riksgäldskontoret såväl vid låneförhandlingar
som vid handläggningen av andra viktigare angelägenheter.

Enligt § 20 reglementet för riksgäldskontoret åtnjuter fullmäktiges ordförande
såsom arvode 6,000 kronor samt var och en av de övriga fullmäktige

4.000 kronor årligen. Fullmäktiges dgputerade äga härjämte uppbära särskilda
årliga arvoden, som utgå med 10,000 kronor till förste deputeraden och

3.000 kronor till andre deputeraden.

I sin ovanberörda skrivelse den 24 maj 1934 anförde 1934 års bankoutskott
bland annat, att med hänsyn till den såväl kvalitativt som kvantitativt inträdda
ökningen av riksgäldskontorets arbetsuppgifter frågan örn riksgälds -

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

3

kontorets ledning syntes i lika hög grad som frågan örn personalorganisationen
erfordra en lösning, som tillgodosåge effektiviteten och ändamålsenligheten
i verkets förvaltning. Enligt utskottets mening syntes med fog kunna
ifrågasättas, huruvida deputeradeinstitutionen i sin nuvarande form vore fullt
tillfredsställande i angivna avseenden. Enligt utskottets mening borde ifrågavarande
spörsmål göras till föremål för en ingående undersökning.

Efter att hava lämnat en redogörelse för den hittillsvarande utvecklingen
beträffande riksgäldskontorets ledning från organisation med kommissarier
till organisation med deputerade har riksgäldskontorets organisationskommitté
framhållit, att det nuvarande systemet på grund av tidsförhållandena visat
sig ej vara fullt tillfredsställande, till följd varav det synts vara nödvändigt
att vidtaga åtgärder för tillgodoseende för framtiden av riksgäldskontorets
oavvisliga behov av en sakkunnig och erfaren ledning. Kommittén har i sådant
syfte föreslagit inrättande av en befattning såsom förvaltningschef, kallad
riksgälds direktör, vilken befattningshavare, avsedd att träda i
stället för den nuvarande förste deputeraden, borde besitta höga kvalifikationer
i olika avseenden och vara väl insatt i frågor, som berörde riksgäldskontoret.
För vinnande av största möjliga garanti för chefspostens besättande på bästa
sätt har kommittén efter ingående prövning tillstyrkt bemyndigande för riksgäldsfullmäktige
att inom eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören, och
har kommittén i detta avseende hänvisat till att sådan befogenhet lämnats
bankofullmäktige i fråga örn vice riksbankschefen. Riksgäldsdirektören skulle
tillsättas för en tid av högst tre år. -— Såsom arvode för riksgäldsdirektören
har kommittén föreslagit 25,000 kronor för år med rätt för fullmäktige att,
därest riksgäldsdirektören utsetts utom fullmäktiges krets, därutöver tillerkänna
honom ett tilläggsarvode, uppgående till högst fullmäktigarvodet.

Enligt kommitténs förslag skulle fullmäktige till ersättare för riksgäldsdirektören
att tjänstgöra vid semester eller förfall i övrigt för
denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i verket, dock att fullmäktige,
om särskilda omständigheter så påkallade, skulle kunna utse en fullmäktig
till ersättare. —- Ersättare, som vore tjänsteman i verket, syntes lämpligen utöver
sin ordinarie lön böra uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor samt vid
tjänstgöring under riksgäldsdirektörens semester och vid längre förfall för
denne ett månatligt tjänstgöringsarvode av 500 kronor. Om vid något tillfälle
fullmäktig utsåges till ersättare, skulle fullmäktige fastställa särskild ersättning
för honom.

I avsikt att giva fastare form åt nuvarande praxis i fråga örn viktigare ärendens
beredning och handläggning har kommittén föreslagit inrättande av ett
arbetsutskott, bestående av tre ledamöter: fullmäktiges ordförande och
riksgäldsdirektören såsom självskrivna och en tredje, utsedd för ett år i sänder
av och inom fullmäktige. Befattningen som andre deputerad skulle i samband
därmed bortfalla. — Enligt kommitténs förslag skulle det nuvarande extra årsarvodet
å 2,000 kronor till fullmäktiges ordförande med hänsyn till hans deltagande
i beredningsutskottets arbete höjas till 3,500 kronor för år samt den av
fullmäktige utsedde tredje ledamoten av utskottet äga uppbära ett arvode av

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3,000 kronor för år, motsvarande det nuvarande arvodet till andre deputeraden.
Något särskilt arvode skulle ej utgå till riksgäldsdirektören för hans ledamotskap
i arbetsutskottet.

Lönenämnden för riksdagens verk, som ej ansett det tillkomma densamma
att yttra sig över kommittéförslaget i vad det rör organisationen av ledningen
för riksgäldskontoret, har såsom sin mening uttalat, att med hänsyn till de
stora anspråk, som måste ställas på riksgäldskontorets ledning, de av kommittén
föreslagna avlöningsförmånerna syntes lämpligt avvägda.

För egen del hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse
den 18 januari 1935 anfört i huvudsak följande:

Den av kommittén föreslagna omorganisationen av riksgäldskontorets ledning
funne fullmäktige för sin del lämplig och väl ägnad att tillgodose verkets
intressen. Med den under de senare åren i hög grad ökade upplåningen
för statens räkning och den utvidgning av riksgäldskontorets verksamhet, som
även i övrigt ägt rum, hade det blivit av allt större vikt, att chefskapet för
verket utövades av en person med sakkunskap och erfarenhet inom områden,
som tillhörde kontorets verksamhet. Fullmäktige ville visserligen vitsorda
organisationskommitténs uttalande, att fullmäktige hittills haft förmånen att
inom sin krets kunna finna en förste deputerad, vilken varit lämpad för uppdraget
och kunnat ägna den erforderliga tiden däråt, men funne i likhet med
kommittén den nuvarande ordningen ej innebära tillräcklig trygghet för att
en sådan person städse skulle vara att finna bland de av riksdagens valmän
utsedda fullmäktige. Fullmäktige ansåge därför den av kommittén föreslagna
befogenheten för fullmäktige att jämväl utom sin krets utse en chef för
verket vara väl motiverad och i hög grad ägnad att öka säkerheten för att
alltid till chef kunna erhålla en lämplig och kvalificerad person.

Då med den föreslagna ordningen för utseende av riksgäldsdirektören denne
komme att vara tjänsteman, syntes det fullmäktige i likhet med kommittén
naturligt, att den ersättare för riksgäldsdirektören, som hade att vid semester
och annat förfall för denne fullgöra hans åligganden, i regel vore tjänsteman
i verket. Då emellertid förhållanden kunde tänkas inträffa, som gjorde att
det ej vore lämpligt att utse en tjänsteman till ersättare, borde fullmäktige i sådana
fall äga att därtill utse en fullmäktig. Mot kommitténs förslag, att ersättaren
skulle utses för ett år i sänder, vore från fullmäktiges sida ej något
att erinra. Därest vid något tillfälle skulle inträffa, att såväl riksgäldsdirektören
som ersättaren hade förfall, borde fullmäktige givetvis äga att utse
en tillfällig ersättare.

Kommitténs förslag att giva bestämdare form åt nuvarande praxis i fråga
örn viktigare ärendens beredning och handläggning genom inrättande av ett
arbetsutskott syntes fullmäktige lämpligt och väl motiverat. Inom fullmäktige
hade emellertid ifrågasatts den ändringen i kommitténs förslag beträffande
utskottet, att den tredje ledamoten därav borde kunna utses även för kortare
tid än ett år. I sådant fall borde de blivande bestämmelserna örn arbetsutskottet
formuleras så, att ifrågavarande ledamot skulle utses på viss tid,
högst ett år i sänder. Vid övervägande av detta ändringsförslag hade fullmäktige
funnit sig kunna godtaga detsamma.

Med avseende å de av kommittén ifrågasatta löneförmånerna ville fullmäktige
för sin del instämma i lönenämndens uttalande och därvid särskilt framhålla,
att den föreslagna avlöningen till riksgäldsdirektören, på vilken, såsom
ovan angivits, mycket stora krav måste ställas, enligt fullmäktiges mening
ej kunde anses för högt tilltagen. Den vore ock avsevärt lägre än den avlöning,
som utginge till såväl riksbankschefen som vice riksbankschefen.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 32.

5

Enligt fullmäktiges mening syntes för riksgäldsdirektören lämpligen böra
tillämpas enahanda bestämmelser i fråga om pension, som gällde för förste
deputeraden i riksbanken (riksbankschefen).

I fråga örn semester och tjänstledighetsavdrag för riksgäldsdirektören syntes
kunna tillämpas de bestämmelser, som gällde för vice riksbankschefen. I
enlighet härmed skulle riksgäldsdirektören äga åtnjuta semester under 45 dagar
årligen; för tid, varunder han av sjukdom är hindrad att tjänstgöra, skulle
å hans arvode göras avdrag av 20 kronor för dag.

Fullmäktige hava bilagt sin skrivelse en av organisationskommitténs sekreterare
utarbetad promemoria, belysande kommitténs förslag angående arvode
åt riksgäldsdirektörens ersättare, vilken promemoria är av
följande innehåll:

»Inom såväl kommunikationsverken som den civila statsförvaltningen finnas
såsom ställföreträdare för cheferna utsedda tjänstemän i 30 :e lönegraden, vilka
härför uppbära särskilda arvoden eller vikariatsersättning.^

I postverket och telegrafverket uppbära ställföreträdarna årsarvoden å 2,000
kronor. Inom den civila statsförvaltningen tillämpas även i vissa fall detta
system, exempelvis i medicinalstyrelsen, där ställföreträdaren uppbär ett årsarvode
å 1,000 kronor. Skälen för att ställföreträdare uppbär arvode även
under tid, då han ej tjänstgör i generaldirektörens ställe, äro bland annat, att
han under året måste följa arbetet inom hela verket samt i vissa fall handlägga
ärenden, som äro gemensamma för verket, exempelvis personalfrågor m. m.

Något tjänstgöringsarvode förekommer i vanliga fall ej då årsarvode utgår.
Dock har i särskilda fall efter beslut av Kungl. Maj :t högre ersättning
än årsarvodet bestämts åt ställföreträdare, som under längre tid av året uppehållit
chefsbefattning (exempelvis medicinalstyrelsen).

Inom statsförvaltningen i övrigt utgår till chefernas ersättare vikariatsersättning
efter särskilda grunder, för så vitt Kungl. Maj :t ej annorledes förordnar.

Förslaget till arvode åt riksgäldsdirektörens ersättare innebär en tillämpning
av båda ovan nämnda tillvägagångssätt. Vid en jämförelse med avlöningarna
för olika chefsbefattningar och det föreslagna arvodet å 25,000 kronor
åt riksgäldsdirektören finner man, att telegrafverkets chef uppbär samma
arvode. Dennes ställföreträdare uppbär ett årsarvode å 2,000 kronor men ej
något tjänstgöringsarvode. Enligt vad ovan nämnts är högre ersättning åt ställföreträdare,
som på grund av chefens frånvaro under längre tid av året uppehåller
dennes befattning, beroende på Kungl. Maj :ts avgörande i varje särskilt fall.

För riksgäldsdirektörens ersättare skulle énahanda bestämmelser kunnat
föreslås. För att undvika särskild hänvändelse till riksdagen för bestämmande
av särskilt tjänstgöringsarvode åt ersättare, örn riksgäldsdirektören skulle
vara frånvarande under längre tid av året, ansågs lämpligare att föreslå dels
ett årsarvode å 1,000 kronor och dels ett tjänstgöringsarvode å 500 kronor för
månad. Under normala förhållanden, då man kan räkna med l1/2 månads semester
för riksgäldsdirektören, skulle arvodet för ersättaren sammanlagt för
år uppgå till 1,750 kronor eller 250 kronor lägre än arvodet åt chefens för telegrafverket
ställföreträdare. Vid kortare ledigheter för riksgäldsdirektören
skulle tjänstgöringsarvode ej utgå till ersättaren.»

Med anledning av fullmäktiges förslag beträffande riksgäldskontorets ledning
hava fullmäktige Nilsson och Lindqvist till fullmäktiges protokoll gjort
följande uttalande:

»Vi hava icke i allt kunnat ansluta oss till det föreliggande omorganisationsförslaget.
Det är särskilt i nedan angivna delar, som vi varit tveksamma och där
tveksamheten varit så stor, att vi ansett oss böra anmäla en avvikande mening.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Vi äro väl med kommittén eniga därom, att förhållanden kunna inträffa,
som göra det önskvärt, att chefen för riksgäldskontoret må kunna utses även
utanför fullmäktiges egen krets. Vi dela också den av kommittén uttalade
uppfattningen, att chefsbefattningen bör besättas med en högt kvalificerad person.
Detta bör också vara möjligt utan att avlöningen sättes till det mycket
höga belopp, som av kommittén föreslagits.

Kommitténs förslag om utseende för ett år i sänder av en särskild ersättare
för chefen-riksgäldsdirektören, vid dennes semester och i övrigt vid förfall för
honom, kunna vi icke heller biträda. Avlöningsreglementets bestämmelser i
§ 19 angående skyldighet för tjänsteman att vikariera å högre tjänst och ersättning
för sådant vikariat bör även här komma i tillämpning, i likhet med
vad fallet är beträffande vikarie för verkställande styrelseledamot vid riksbankens
avdelningskontor. Fullmäktige bör dock alltid vara obetaget att, när
så kan anses lämpligt, inom sig förordna vikarie för riksgäldsdirektören.»

Härjämte har fullmäktiges vice ordförande herr Tamm till protokollet anfört
följande:

»I anslutning till den särskilda mening, som av herrar Nilsson och Lindqvist
uttalats rörande möjlighet för fullmäktige att förordna en fullmäktig till
ersättare för riksgäldsdirektören, vill jag såsom min mening uttala, att punkt
3 i första stycket av organisationskommitténs utlåtande å TL Förslag till omorganisation^
B. Riksgäldsdirektörens ersättare’ längst ned å sid. 7 borde hava
erhållit en sadan formulering, att fullmäktige befriades från att behöva i protokollet
motivera ett sådant förordnande, som i omförmälda punkt avses.» ‘

Riksgäldskontorets organisation i övrigt.

Efter den omorganisation av riksgäldskontoret, som ägde rum år 1917, har
ett antal nya ordinarie befattningar — huvudsakligen i de lägre lönegraderna
•—• tillkommit. Under samma tid hava två nya byråer inrättats i riksgäldskontoret,
nämligen dels år 1930, då den sedan år 1921 provisoriskt upprättade avdelningen
för handhavande av riksdagens ekonomiska angelägenheter under benämningen
riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå överflyttades på ordinarie
stat, dels ock år 1933, då statsskuldboksavdelningen utbröts ur kameralbyrån
till en självständig byrå, benämnd statsskuldboksbyrån. I huvudsak är dock
riksgäldskontorets nuvarande organisation, sådan den
godkänts av riksdagen, densamma som år 1917. Kontoret består enligt denna
organisationsplan av följande byråer med underavdelningar: kanslibyrån, kaineralbyrån,
bestående av räkenskapsavdelningen, kassaexpeditionen och obligations-
och kupongavdelningen, statsskuldboksbyrån. revisionsbyrån samt riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå.

Härjämte har sedan år 1918 funnits en provisorisk avdelning, premielånsexpeditionen,
föranledd av statens upplåning i form av premieobligationslån.

Med hänsyn till att den under senare år inträdda stegrade arbetsbördan för
riksgäldskontoret syntes nödvändiggöra vissa förändringar av kontorets organisation,
uttalade 1934 års bankoutskott i sin ovanberörda skrivelse den 24 maj
1934, att utskottet förutsatte att fullmäktige vidtoge åtgärder till undvikande
av att olägenheter uppstode genom det uppskov med lösningen av kontorets
organisationsfråga, som föranleddes av utskottets beslut att återremittera frågan
till fullmäktige. I anledning härav hava fullmäktige från och med den 1
juli 1934 vidtagit vissa provisoriska förändringar av riks -

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

7

gäldskontorets organisation. Dessa förändringar hava för att
icke föregripa den pågående utredningen begränsats till irad som ansetts vara
oundgängligt nödigt under en kortare övergångstid. Sålunda har inrättats en
ny byrå, benämnd emissionsbyrån. Såsom chef för denna byrå, i vilken premielånsexpeditionen
uppgått, har placerats en befattningshavare i 27 :e lönegraden.
Kameralbyrån har vidare uppdelats i en räkenskaps- och kassabyrå samt en
obligations- och kupongbyrå. Befattningen i 30 :e lönegraden såsom chef för
kameralbyrån har i samband med innehavarens avgång med pension i augusti
1934 ställts vakant. Såsom chef för räkenskaps- och kassabyrån har förordnats
en tjänsteman med lön enligt 27 :e lönegraden, varjämte föreståndaren för
obligations- och kupongavdelningen förordnats att vara chef för obligationsoch
kupongbyrån. Å räkenskaps- och kassabyrån har förordnats en befattningshavare
å extra stat i 22 :a lönegraden (revisor) och en kassakontrollant
i 16 :e lönegraden. Slutligen har inom sistnämnda byrå inrättats en särskild
avdelning för obligations- och kuponginlösen. Enligt nuvarande provisoriska
organisation är riksgäldskontoret alltså uppdelat på följande sju byråer: kanslibyrån,
räkenskaps- och kassabyrån, obligations- och kupongbyrån, statsskuldboksbyrån,
revisionsbyrån, emissionsbyrån och riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Till belysande av behovet av förändringar i riksgäldskontorets personalorganisation
har riksgäldskontorets organisationskommitté lämnat en ingående redogörelse
för utvecklingen av kontorets verksamhet sedan år 1917, från vilken
tid såsom nyss sagts den nuvarande organisationen i huvudsak daterar sig. I
samband härmed har kommittén påvisat, hurusom kontorets behov av arbetskrafter
under här ifrågavarande period väsentligen tillgodosetts genom anställande
av icke-ordinarie befattningshavare i lägre lönegrader, medan däremot
antalet mer kvalificerade befattningshavare i ledarställning icke ökats i tillräcklig
utsträckning. Av kommitténs utredning framgår, att riksgäldskontoret
i jämförelse med vissa andra statens verk — riksbanken, statskontoret och
riksräkenskapsverket — är mycket ogynnsamt ställt i fråga om relationen mellan
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, samt att det relativa antalet ordinarie
tjänstemän i de högre lönegraderna (21 :a—30 :e) är mycket lägre i riksgäldskontoret
än i något av övriga nämnda verk. I avseende å kommitténs utredning
i nu berörda hänseenden får utskottet hänvisa till kommittéutlåtandet
sid. 10—15.

Kommittén konstaterar, att riksgäldskontorets verksamhet sedan år 1917
undergått en betydande expansion samt att kontorets arbetsbörda numera är så
stor och omfattande, att en utvidgning av personalorganisationen, delvis i samband
med en förändrad indelning av kontoret i byråer, synes påkallad. I avseende
å personalens anställningsform har kommittén särskilt framhållit betydelsen
av att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bleve
fördelaktigare. Viss ökning av antalet högre befattningar syntes även motiverad.
Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig böra framlägga förslag
till förändringar i riksgäldskontorets nuvarande organisation, såväl i vad avser
indelningen i byråer som de ordinarie befattningshavarnas antal och lönegradsplacering.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 3Z.

Beträffande riksgäldskontorets uppdelning i byråer förordar kommittén ett
bibehållande av den nuvarande provisoriska uppdelningen, dock med den ändringen
att den provisoriska obligations- och kupongbyrån samt emissionsbyrån
skulle sammanföras till en byrå, benämnd obligationsbyrån. Genom inrättandet
av denna byrå skulle bland annat ernås en fastare organisation än för närvarande
för handhavande av arbetet med riksgäldskontorets låneemissioner. Motiveringen
för detta förslag återfinnes å sid. 16, 23 och 24 i kommittéutlåtandet.
Härjämte skulle benämningen av två byråer förenklas. Byråerna skulle enligt
kommitténs förslag bliva följande sex: kanslibyrån, räkenskapsbyrån, obligationsbyrån,
statsskuldboksbyrån, revisionsbyrån och riksdagens ekonomibyrå.

I fråga örn lönegradsplaceringen av cheferna för dessa byråer har kommittén
på anförda skäl (sid. 17 och 18) föreslagit, att cheferna för de fyra förstnämnda
byraerna skulle placeras i 30 :e lönegraden och cheferna för de två
sistnämnda i 28 :e lönegraden.

Kommittén har (sid. 18—29) i detalj behandlat en var av ovannämnda byråer
och deras personaluppsättning, varvid föreslagits vissa uppflyttningar
eller förändringar av tjänster samt inrättande av ett antal nya ordinarie befattningar
särskilt i de lägre graderna. Förslaget i denna del innebär,
att nuvarande befattning i 30 :e lönegraden såsom riksgäldssekreterare och
ombudsman skulle ombildas till en befattning såsom riksgäldssekreterare, därvid
ombudsmannagöromålen skulle överflyttas till sekreterarbefattningen (se
nedan); av innehavaren av riksgäldssekreterarbefattningen skulle icke krävas
juridisk kompetens;

att antalet befattningar i 30 :e lönegraden såsom riksgäldskommissarie skulle
ökas med två, av vilka en skulle nyinrättas och placeras såsom chef för obligationsbyrån
samt en ersätta nuvarande befattning i 28 :e lönegraden såsom byrådirektör
(chef för statsskuldboksbyrån);

att nuvarande befattningar i 27 :e lönegraden såsom byrådirektör (chef för
riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå) och såsom förste revisor skulle uppflyttas
till 28:e lönegraden;

att nuvarande befattning såsom sekreterare i 26 :e lönegraden skulle ombildas
till en befattning såsom sekreterare och ombudsman i 27 :e lönegraden, därvid
ombudsmansgöromålen skulle såsom ovan nämnts överflyttas till denna befattning
från nuvarande befattning såsom riksgäldssekreterare och ombudsman;

att nuvarande befattning såsom kamrerare i 26 :e lönegraden skulle nedflyttas
till 24:e lönegraden;

att befattningen såsom statistiker och bokhållare i 22 :a lönegraden skulle
uppflyttas till 24:e lönegraden (kamrerare);

att ytterligare följande befattningar skulle nyinrättas, nämligen en revisor i
22 :a lönegraden, en kammarskrivare i 16 :e lönegraden, en registrator och en
förste kontorsskrivare, båda i 14 :e lönegraden, en kontorsskrivare i 11 :e lönegraden
och tolv kontorsbiträden i 4:e lönegraden;

samt att nuvarande tre befattningar i 2:a lönegraden såsom skrivbiträde
skulle indragas.

För mötande av viss tillfällig arbetsbelastning föreslår kommittén vidare,
att fullmäktige skulle bemyndigas att tillsvidare, för ett budgetår i sänder,
förordna en tjänsteman i 22 :a lönegraden.

BankoutsTcottets utlåtande Nr 32.

9

Beträffande vaktmästarpersonalen föreslår kommittén (sid. 29—31) dels
uppfattning av befattningen såsom förste riksgäldsvaktmästare från 8:e till
9 :e lönegraden och av befattningarna såsom riksgäldsvaktmästare från 6 :e till
7:e lönegraden, dels inrättande av ytterligare en befattning såsom riksgäldsvaktmästare,
dels beviljande av särskilda arvoden, 360 kronor om året, till
vardera av två vaktmästare för uppdrag att ombesörja postbefordran, dels ock
tilldelande av fri uniformsbeklädnad.

Slutligen föreslår kommittén uppförande på ordinarie stat av en befattning
såsom telefonist.

I avseende å placeringen av befattningarna på de olika byråerna har kommittén
framhållit, att kommitténs förslag därutinnan vore upprättat med hänsyn
till de nu rådande arbetsförhållandena inom riksgäldskontoret. Då emellertid
dessa förhållanden under riksgäldskontorets raskt fortskridande utveckling
lätt kunde ändras, borde enligt kommitténs mening fullmäktige äga viss
frihet att efter sig företeende omständigheter placera befattningarna, där de
vid varje tid bäst behövdes. Enligt kommitténs mening borde detta särskilt
gälla i fråga örn de lägre befattningarna.

De av kommitténs organisationsförslag föranledda ändringarna i tjänsteförteckningen
för riksgäldskontoret framgå av nedanstående sammanställning:

Nu gällande Tjänsteförteck tjänstefor-

ning enligt Befattningshavare Lönegrad }

teckning förslaget

1 — riksgäldssekreterare och ombudsman ... 30

— 1 riksgäldssekreterare..........30

1 3 riksgäldskommissarie..........30

1 1 byrådirektör..............28

— 1 förste revisor.............28

— 1 sekreterare och ombudsman.......27

1 — byrådirektör..............27

1 — förste revisor.............27

1 — sekreterare..............26

1 — kamrerare...............26

1 3 kamrerare..............24

1 1 notarie................22

i _ statistiker och bokhållare........22

1 1 kassör........ 22

2 3 revisor................22

3 3 kammarskrivare............17

2 3 kammarskrivare............16

— 1 registrator...............14

— 1 förste kontorsskrivare.........14

5 6 kontorsskrivare............11

— 1 förste riksgäldsvaktmästare....... 9

1 — förste riksgäldsvaktmästare....... 8

10 10 kameralbiträde............. 7

— 6 riksgäldsvaktmästare.......... 7

5 — riksgäldsvaktmästare.......... 6

8 20 kontorsbiträde............. 4

3 — skrivbiträde.............. 2

— 1 telefonist............... 2

67

50

10

BanJcoutskottets utlåtande Nr 32.

Då riksgäldskontorets hela personal vid tiden för kommittéförslagets avlämnande
uppgick till 108 personer, voro sålunda ej mindre än 58 icke-ordinarie,
vilket senare antal efter organisationsförslagets genomförande skulle nedbringas
till 41. I vad mån proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
befattningar skulle därigenom procentuellt förbättras framgår av en sammanställning
å sid. 32 i kommitténs utlåtande.

De föreslagna organisationsändringarna belysas ytterligare av bilagan till
berörda utlåtande.

Lönenämnden för riksdagens verk har i sitt över kommitténs förslag avgivna
yttrande anfört följande.

Den granskning, lönenämnden verkställt av organisationsförslaget i nu
förevarande del, hade givit nämnden den bestämda uppfattningen, att ett genomförande
av detsamma skulle giva riksgäldskontoret en ändamålsenlig organisation.
Detta gällde icke blott indelningen i byråer och arbetsfördelningen
dem emellan utan jämväl den personalorganisation, som föreslagits.
Mot den lönegradsplacering, som kommittén föreslagit för de olika befattningarna,
hade lönenämnden icke funnit skäl till erinran. Vad särskilt anginge
cheferna för byråerna och deras närmaste män, syntes med hänsyn till
det ansvar, och de arbetsuppgifter, som åvilade dessa befattningshavare,
den för dessa befattningshavare ifrågasatta lönegradsplaceringen vara lämpligt
avvägd. De förändringar i övrigt i tjänsteförteckningen för riksgäldskontoret,
som kommittén funnit erforderliga, syntes lönenämnden likaledes vara väl
motiverade. Förslagets genomförande skulle, såsom kommittén framhållit,
vara ägnat att medföra en önskvärd förbättring i jmoportionen mellan ordinarie
och icke-ordinarie befattningshavare. Icke heller de framlagda förslagen rörande
yaktmästarpersonalen och telefonisten hade givit lönenämnden anledning
till erinran. Beträffande vaktpersonalen skulle förslaget medföra ökad likställighet
med riksbankens vaktmästare, vilket syntes berättigat med hänsyn
till de i stort sett likartade arbetsuppgifterna.

I sin förenämnda skrivelse den 18 januari 1935 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
i huvudsak anfört följande.

Fullmäktige ville för sin del ansluta sig till det av kommittén framlagda förslaget
om ändrad personalorganisation för riksgäldskontoret. Fullmäktige
funné detta förslag val avvägt och ägnat att i stort sett undanröja de brister
i organisationen, som gjort sig gällande under en längre tid och framträdde allt
tydligare, i den mån riksgäldskontorets arbetsvolym ökades.

Endast i en detalj ville fullmäktige ifrågasätta ändring i kommitténs förslag,
nämligen vad beträffar benämningen å chefen för revisionsbyrån, som skulle
placeras i 28 :e lönegraden. Kommittén hade föreslagit bibehållande av den
nuvarande benämningen förste revisor. Inom fullmäktige hade emellertid
påpekats, att denna benämning ej förekomme inom statsförvaltningen för tjänsteman
i så hög lönegrad som den 28 :e, varför ifrågasatts, örn ej titeln byrådirektör,
som redan förekomme inom riksgäldskontoret, skulle vara lämpligare.
Fullmäktige hade intet att erinra mot en sådan ändring.

Fullmäktige hade ej ansett behövligt att nu låta utarbeta och till utskottet
översända förslag till de ändringar i reglementet och tjänstgöringsordningen
för riksgäldskontoret samt instruktionerna för dess befattningshavare, som
skulle bliva erforderliga vid bifall till organisationsförslaget. Den nya organisationen
borde enligt fullmäktiges mening träda i kraft den 1 juli 1935, före
vilken dag ny tjänstgöringsordning och nya instruktioner komme att av fullmäktige
fastställas. Förslag till erforderliga ändringar i reglementet för
riksgäldskontoret komme senare under riksdagen att framläggas för utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 82.

11

Enligt fullmäktiges mening syntes viel genomförande av det föreliggande
organisationsförslaget de nuvarande innehavarna av befattningarna såsom byrådirektör
och chef för statsskuldboksbyrån, byrådirektör och chef för riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå, förste revisor, statistiker och bokhållare,
förste riksgäldsvaktmästare, riksgäldsvaktmästare och skrivbiträde böra utan
ansökning konstitueras till resp. tjänstemän i 30:e, 28:e, 24:e, 9:e, 7:e och 4:e
lönegraderna. I övrigt borde de nya tjänsterna enligt förslaget anslås lediga
till ansökan. Då den i nu gällande avlöningsstat upptagna kamrerarbefattningen
i 26 :e lönegraden enligt förslaget skulle indragas och ersättas med en
kamrerarbefattning i 24 :e lönegraden, borde förstnämnda befattning uppföras
å övergångsstat och där bibehållas, så länge den nuvarande innehavaren kvarstode
i befattningen.

Kostnader för förslagets genomförande. Enligt av organisationskommittén verkställd.
beräkning (sid. 33 i kommittéutlåtandet) skulle nettoökningen av riksgäldskontorets
avlöningskostnader vid bifall till kommitténs förslag belöpa sig
till omkring 45,000 kronor om året. Härav hänförde sig omkring 18,000 kronor
till ledningen och omkring 27,000 kronor till organisationen i övrigt.

Fullmäktiges hemställan. Med åberopande av vad fullmäktige i sin förevarande
skrivelse anfört hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet ville
föreslå riksdagen besluta,

A) att från och med den 1 juli 1935 fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga
att för en tid av högst tre år i sänder inom eller utom sig utse en riksgäldsdirektör
att vara chef för riksgäldskontoret;

att riksgäldsdirektören skall såsom arvode åtnjuta 25,000 kronor för år med
rätt för fullmäktige att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,
därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode till högst samma belopp som
det till fullmäktig utgående arvodet;

att för riksgäldsdirektören skola tillämpas enahanda bestämmelser i fråga
örn pension, som gälla för förste deputeraden i riksbanken;

att fullmäktige skola äga att till ersättare för riksgäldsdirektören att tjänstgöra
vid semester eller förfall i övrigt för denne förordna för ett år i sänder en
tjänsteman i verket, dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så påkalla,
skola kunna utse en fullmäktig till ersättare;

att riksgäldsdirektörens ersättare skall, därest han är tjänsteman i verket,
uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor och vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens
semester eiler vid längre förfall för denne ett månatligt tjänstgöringsarvode
av 500 kronor, samt därest ersättaren är fullmäktig, åtnjuta särskild
gottgörelse för ifrågavarande uppdrag till belopp, som fastställes av fullmäktige; att

från och med den 1 juli 1935 fullmäktige ej vidare skola utse förste och
andre deputerad;

att från och med den 1 juli 1935 skall för viktigare ärendens beredning och
handläggning i riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre
ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören såsom
självskrivna samt en tredje, utsedd på viss tid, högst ett år i sänder, av och
inom fullmäktige;

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

att från och med den 1 juli 1935 skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till
fullmäktiges ordförande särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den av
fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet särskilt arvode med
3,000 kronor för år;

B) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk fogade tjänsteförteckningen skall, med tillämpning från och med den 1
juli 1935, erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjiinsteförtech liing

angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom för
vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga
enligt den i § 9 av avlöningsreglementet intagna löneplan.

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne planen -

Riksgäldskontoret.

1 riksgäldssekreterare ...................................... 30

3 riksgäldskommissarier ............ 30

2 byrådirektörer ............................................ 28

1 sekreterare och ombudsman.................................. 27

3 kamrerare ................................................ 24

1 notarie .................................................. 22

1 kassör .................................................. 22

3 revisorer ................................................ 22

3 kammarskrivare .......................................... 17

3 kammarskrivare .......................................... 16

1 registrator .............................................. 14

1 förste kontorsskrivare ...................................... 14

6 kontorsskrivare .......................................... 11

1 förste riksgäldsvaktmästare ................................ 9

10 kameralbiträden ........ 7

6 riksgäldsvaktmästare ...................................... 7

20 kontorsbiträden ................................. 4

1 telefonist ................................................ 2

Anni. '' En av kamrerarebefattningarna i 24:e lönegraden må icke besättas, så länge å övergångsstat
vid riksgäldskontoret finnes uppförd en kamrerarebefattning i 26:e lönegraden.»

C) att å övergångsstat för riksgäldskontoret skall från och med den 1 juli
1935 uppföras befattningen som kamrerare i 26:e lönegraden;

D) att gällande särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk skola från och med den
1 juli 1935, i vad avser avdelning II. Riksgäldskontoret mom. 2., erhålla följande
ändrade lydelse:

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

13

2. »Fullmäktige äga att tilldela vaktmästarpersonalen lämplig uniformsbeklädnad
vid tjänstgöring ävensom att anvisa till envar av förste riksgäldsvaktmästaren
och en riksgäldsvaktmästare särskilt arvode för postbefordran av
högst 360 kronor för år, dels ock till den riksgäldsvaktmästare, som förordnas
att biträda vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck, ett särskilt arvode
av högst 200 kronor för år.»

E) att fullmäktige i riksgäldskontoret må från och med den 1 juli 1935 tills
vidare, för högst ett budgetår i sänder, å extra stat därstädes förordna en tjänsteman
med placering i 22 :a lönegraden.

Vad först angår frågan örn riks g äldskontorets ledning vill Utskottet.
utskottet erinra, att då förlidet års bankoutskott tog initiativ till denna frågas
omprövning, detta utskott ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida deputeradeinstitutionen
i sin nuvarande form innebure en fullt tillfredsställande lösning
av verkets chefsfråga. Den nu verkställda utredningen har givit vid handen,
att så icke kan sägas vara fallet. Redan anordningen med två deputerade,
vilka gemensamt eller enligt viss arbetsfördelning dem emellan äro ansvariga
för ledningen av verket, är i och för sig föga lämplig. Härtill kommer, att
särskilt det arvode, som utgår till förste deputeraden, icke är så avmätt, att
för detsamma i regel torde kunna förvärvas en person med erforderlig kompetens,
som kan ägna hela sin tid åt riksgäldskontoret. Såväl riksgäldskontorets
organisationskommitté som fullmäktige hava uttalat, att det med hänsyn till
den betydande utveckling, riksgäldskontorets verksamhet numera tagit, blivit
av allt större vikt, att chefskapet för verket utövas av en person med sakkunskap
och erfarenhet inom kontorets verksamhetsområde. Utskottet vill för sin
del understryka angelägenheten av att åtgärder snarast vidtagas för tillgodoseende
för framtiden av kontorets behov av en insiktsfull ledning.

I nyss angivna syfte har organisationskommittén föreslagit deputeradeinstitutionens
ersättande med en befattning såsom riksgäldsdirektör,
vilken skulle handhava chefskapet för verket. Denna befattningshavare måste
besitta höga kvalifikationer i olika avseenden samt äga en ingående kännedom
om frågor, som falla under riksgäldskontoret. För vinnande av största möjliga
garanti för chefspostens besättande på bästa sätt borde enligt kommitténs
mening riksgäldsfullmäktige erhålla bemyndigande att inom eller utom sin
krets utse riksgäldsdirektören. Kommittén har i avseende härå hänvisat till att
sådan befogenhet lämnats bankofullmäktige i fråga örn utseende av vice riksbankschef.
Riksgäldsdirektören skulle enligt kommitténs förslag tillsättas för
en tid av högst tre år. Till detta förslag hava fullmäktige anslutit sig under
uttalande, att befogenheten för fullmäktige att jämväl utom sin krets utse
en chef för verket skulle vara i hög grad ägnad att öka säkerheten för att
alltid till chef kunna erhålla en lämplig och kvalificerad person.

Utskottet vill tillstyrka förslaget, att en befattning såsom riksgäldsdirektör
inrättas med uppgift att vara chef för riksgäldskontoret. Beträffande formen
för tillsättande av befattningen är utskottet emellertid icke övertygat, att den
av kommittén och fullmäktige föreslagna anordningen skulle vara den mest

14

BankoutskoHets utlåtande Nr 8g.

ändamålsenliga. Det förhållandet, att bankofullmäktige äga utse riksbankschefens
ersättare — vice riksbankschefen — inom eller utom sig innebär enligt
utskottets mening icke något skäl för att motsvarande bestämmelser tillämpas
i fråga örn utseende av chefen för riksgäldskontoret. Utskottet håller före,
att riksgäldskontorets chef bör tillsättas i samma ordning som riksbankschefen.
Enligt utskottets mening är den av riksdagens kamrar jämlikt § 71
riksdagsordningen utsedda nämnden för val av fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret det mest lämpliga organet för utseende av en för riksgäldsdirektörsbefattningen
kompetent person. I avseende härå torde det vara tillräckligt
erinra, att befattningen såsom riksbankschef hittills kunnat på ett
tillfredsställande sätt tillsättas genom detta valsätt.

I enlighet med vad nu sagts skulle det ankomma på ovan omförmälda valnämnd
att sörja för att en till riksgäldsdirektör lämplig person insättes bland
fullmäktige i riksgäldskontoret. Det torde kunna förutsättas, att härvid visst
samråd kommer till stånd mellan valnämnden och representanter för fullmäktige.
Fullmäktiges befogenhet skulle vid bifall till utskottets förslag inskränkas
till att inom sig utse riksgäldsdirektör.

Den ståndpunkt, utskottet intagit till nu förevarande spörsmål, har i väsentlig
man föranletts därav, att enligt kommitténs och fullmäktiges förslag skulle
till riksgäldsdirektör kunna utses en person, som icke är fullmäktig. Utskottet
finner emellertid en sådan anordning ur mångå synpunkter olämplig,
enär riksgäldsdirektören i sadant fall icke skulle få deltaga i och därmed
direkt inför riksdagen bliva ansvarig för fullmäktiges på hans föredragning
fattade beslut. Med det betydande ansvar för kontorets verksamhet, som särskilt
med hänsyn till statens upplåning skulle komma att åvila riksgäldsdirektören,
är det av största vikt, att han gives säte och stämma bland fullmäktige
och underkastas den för dessa gällande ansvarighetslagen. Beaktas
bör därjämte, att om riksgäldsdirektören utses i samma ordning som riksbankschefen,
han skulle såsom i verkligheten direkt vald av riksdagen komma
att intaga en mera självständig ställning än örn han utsetts av fullmäktige.

Även andra betänkligheter måste hysas mot förslaget att riksdagen skulle
på fullmäktige överlåta befogenheten att utse riksgäldsdirektören. Ett beslut
i sådan riktning skulle inskränka riksdagens befogenheter i avseende å riksgäldskontorets
förvaltning och därjämte kunna vara ägnat att medföra krav
på en motsvarande fullmakt för bankofullmäktige beträffande tillsättandet av
riksbankschefen. Utskottet vill framhålla vikten av att riksdagen icke frånhänder
sig det direkta inflytandet på tillsättandet av chefsbefattningarna för
riksdagens två största verk, riksbanken och riksgäldskontoret, vilkas verksamhet
är av så utomordentlig betydelse för landets ekonomiska förhållanden.
Riksdagen har hittills motsatt sig väckta förslag att på andra organ överflytta
riksdagens befogenheter rörande riksbankens förvaltning.

Gentemot förslaget att riksgäldsdirektören skulle utses under medverkan av
ovan berörda valnämnd har anförts, att olägenheter skulle kunna uppkomma,
därest riksgäldsdirektören avginge vid en tidpunkt, då riksdagen ej vore samlad,
och då alltså efterträdare ej kunde utses förrän under nästföljande riks -

BankoutslcoUets utlåtande Nr 32.

15

dag. Denna invändning torde icke behöva tillmätas någon betydelse, enär
den ersättare, som enligt organisationsförslaget skulle utses för riksgäldsdirektören
att vid inträffande förfall träda i hans ställe såsom chef för riksgäldskontoret,
får förutsättas kunna uppehålla befattningen för även en längre
tid.

Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att
riksdagen skulle på fullmäktige överlåta befogenheten att utom sig utse riksgäldsdirektör.

Vad beträffar den tid, för vilken riksgäldsdirektören skulle förordnas, vill
utskottet vid det förhållandet, att fullmäktige enligt § 71 riksdagsordningen
väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje
året därefter försiggått, tillstyrka, att riksgäldsdirektören må kunna utses för
högst samma tid. Utskottet vill erinra, att kommittén och fullmäktige föreslagit,
att riksgäldsdirektören skulle utses för högst tre år i sänder. Enligt
praxis utses riksbankschefen av bankofullmäktige för ett år i sänder; någon
uttrycklig bestämmelse härom finnes dock icke meddelad. I anslutning härtill
lärer icke heller för riksgäldsdirektörens förordnande behöva i författning
meddelas någon särskild tidsbegränsning utan lärer det få ankomma på fullmäktige
att för högst den för fullmäktiguppdraget bestämda tiden meddela
förordnande örn befattningens uppehållande.

Såsom arvode för riksgäldsdirektören har kommittén föreslagit 25,000 kronor
för år med rätt för fullmäktige att, därest riksgäldsdirektören utsetts
utom fullmäktiges krets, därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode uppgående
till högst fullmäktigarvodet. Med hänsyn till de stora anspråk, som
måste ställas på riksgäldsdirektörens kvalifikationer, vill utskottet förorda
det föreslagna arvodesbeloppet, vilket synts utskottet vara lämpligt avvägt.
Då enligt utskottets förslag riksgäldsdirektören städse skulle vara fullmäktig,
tillkommer härjämte arvode såsom sådan till belopp av 4,000 kronor.

I likhet med fullmäktige finner utskottet lämpligt, att för riksgäldsdirektören
enahanda bestämmelser fastställas i fråga om rätt till pension, som
gälla för förste deputeraden i riksbanken (riksbankschefen). Härjämte torde,
såsom fullmäktige föreslagit, riksgäldsdirektören böra äga åtnjuta semester
under 45 dagar årligen, varjämte tjänstledighetsavdraget för riksgäldsdirektören
skulle utgöra 20 kronor för dag.

Enligt det föreliggande förslaget skulle fullmäktige äga att till ersättare
för riksgäldsdirektören att tjänstgöra vid semester eller
förfall i övrigt för denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i verket,
dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så påkallade, skulle kunna
utse en fullmäktig till ersättare. Fullmäktige hava i avseende härå uttalat,
att då med den föreslagna ordningen för utseende av riksgäldsdirektören
denne komme att vara tjänsteman, det synts fullmäktige i likhet med kommittén
naturligt att dennes ersättare i regel vore tjänsteman i verket. Med
hänsyn till att förhållanden emellertid kunde tänkas inträffa, som gjorde, att
det ej vore lämpligt att utse en tjänsteman till ersättare, borde fullmäktige

16

Banlcoutslcottets utlåtande Nr S2.

i sådana fall äga att därtill utse en fullmäktig. Inom fullmäktige har även
den uppfattningen gjorts gällande att fullmäktige skulle hava större frihet
att förordna en fullmäktig till vikarie för riksgäldsdirektören än det framlagda
förslaget medgiver.

Utskottet finner förslaget örn förordnande av en ersättare för riksgäldsdirektören
välbetänkt och har icke anledning till erinran mot den föreslagna
tiden för förordnandet. Då även med den av utskottet föreslagna
ordningen för utseende av riksgäldsdirektör denne är att i sådan egenskap
anse såsom tjänsteman, bör till erhållande av förordnande såsom ersättare för
riksgäldsdirektören i första hand ifrågakomma en tjänsteman i riksgäldskontoret
med ingående kännedom örn arbetet inom verket. Utskottet vill erinra, att
vid förfall för deputerade i riksbanken deras befattningar uppehållas av tjänstemän
i riksbanken. Enligt utskottets mening torde det endast i undantagsfall och
under alldeles särskilda omständigheter kunna tänkas föreligga en sådan situation,
då till ersättare skulle behöva utses en av fullmäktige. Under hänvisning
till sin nu uttalade uppfattning rörande tillämpningen av den föreslagna ordningen
för tillsättande av ersättaren vill utskottet för sin del ansluta sig till
förslaget att till ersättare jämväl må förordnas en fullmäktig.

Utskottet tillstyrker även fullmäktiges förslag i fråga örn avlöningen till
ersättaren såsom skälig med hänsyn till de kvalifikationer, som ersättaren
mäste besitta.

Såsom fullmäktige framhållit, böra fullmäktige äga utse en tillfällig ersättare
för den händelse såväl riksgäldsdirektören som ersättaren hava förfall.
I sådant fall torde fullmäktige äga bestämma den särskilda ersättning,
som bör utgå till den förordnade.

I syfte att giva en fastare form åt nuvarande praxis i fråga om viktigare
ärendens beredning och handläggning har kommittén föreslagit inrättande
av ett arbetsutskott, bestående av tre ledamöter: fullmäktiges ordförande
och riksgäldsdirektören såsom självskrivna och en tredje, utsedd för
ett år i sänder av och inom fullmäktige. Detta förslag biträdes av fullmäktige,
vilka dock ansett, att den tredje ledamoten borde utses på viss tid, högst
ett år i sänder.

Kommittén har framhållit, att arbetsutskottet icke skulle företräda fullmäktige
i annan mån än nu vore fallet med ordföranden och förste deputeraden
eller båda deputerade. Till beredning av arbetsutskottet skulle sålunda enligt
särskilda beslut av fullmäktige företrädesvis hänskjutas viktigare ärenden, såsom
förande av låneförhandlingar m. m. Tillkomsten av arbetsutskottet vore
givetvis icke avsedd att i någon mån rubba fullmäktigekorporationens ställning.

Då det även efter inrättandet av en riksgäldsdirektörsbefattning kan bliva
erforderligt, att frågor av större vikt, innan de föreläggas fullmäktige till
avgörande, underkastas ett allsidigt övervägande av en särskild delegation,
vill utskottet biträda förslaget om tillsättande av ett arbetsutskott med ovan
antydda uppgifter. Beträffande arbetsutskottets organisation har utskottet

Bankoutskottets utlåtande Nr SS.

17

icke funnit anledning till annan erinran mot det framlagda förslaget än att
den tredje ledamoten av detsamma bör, såsom kommittén ifrågasatt, utses
på ett år i sänder. Att bestämma förordnandet till kortare tid än ett år
måste enligt utskottets mening vara olämpligt med hänsyn till att täta ombyten
å uppdraget måste vara ägnade att rubba den önskvärda kontinuiteten
i arbetet. Då enligt utskottets förslag riksgäldsdirektören städse skulle vara
fullmäktig, skulle sålunda samtliga ledamöter av arbetsutskottet vara fullmäktige
och av dem en — riksgäldsdirektören — tillika tjänsteman i verket.
Inom utskottet har ifrågasatts, att den av fullmäktige utsedde ersättaren för
riksgäldsdirektören skulle ingå i arbetsutskottet såsom självskriven tredje
ledamot. Med hänsyn till att i sådant fall fullmäktiges direkta inflytande i
arbetsutskottet skulle minskas, har utskottet icke funnit skäl biträda ovanberörda
ändringsförslag. Däremot vill det synas utskottet, som om det skulle
vara till fördel, örn ersättaren bereddes tillfälle att närvara vid arbetsutskottets
förhandlingar. Därigenom skulle det bliva möjligt för ersättaren att oavbrutet
följa handläggningen av de viktigaste ärendena och ersättaren förberedas
på de uppgifter, som bomme att möta honom, då han hade att uppehålla
riksgäldsdirektörsbefattningen. Utskottet förordar en anordning i sådant
syfte.

I samband med inrättande av ett arbetsutskott hava kommittén och fullmäktige
ifrågasatt dels att det särskilda arvodet till fullmäktiges ordförande
skulle ökas från 2,000 kronor till 3,500 kronor, dels ock att den tredje
ledamoten av arbetsutskottet skulle äga uppbära ett arvode av 3,000 kronor.
Utskottet biträder dessa förslag.

Enligt fullmäktiges förslag skulle den nya organisationen med avseende
å riksgäldskontorets ledning träda i kraft den 1 juli 1935. Med den ställning
utskottet intagit till frågan om formen för tillsättande av riksgäldsdirektören,
torde organisationen böra tillämpas omedelbart efter det val av
fullmäktige förrättats vid innevarande års riksdag. I anslutning härtill skulle
sålunda vid detta val en för riksgäldsdirektör lämplig person insättas bland
fullmäktige.

En förändring av den nuvarande organisationen av ledningen för riksgäldskontoret
föranleder vissa ändringar i reglementet för riksgäldskontoret. Utskottet
kommer senare under riksdagen att framlägga förslag härutinnan.

I samband med behandlingen av frågan örn riksgäldskontorets ledning anser
utskottet sig böra framhålla vikten av största möjliga samverkan mellan
riksgäldskontoret och riksbanken. Med den avsevärda
omfattning, statens upplåning numera tagit, hava de statliga låneoperationerna
fått allt större betydelse för de ekonomiska förhållandena i landet. För ernående
av största möjliga enhetlighet i de finanspolitiska åtgärderna är det
därför av vikt, att planläggningen av de statliga upplåningsfrågorna sker under
intimt samarbete mellan riksgälds- och bankofullmäktige. I detta sammanhang
vill utskottet erinra, att 1933 års bankoutskott i sitt utlåtande angående
riktlinjerna för valutapolitiken uttalade en anmaning till riksgäldsfullmäktige
att vid upplåningens handhavande i möjligaste mån undvika åt Bihang

till riksdagens protokoll 1985. 8 sami. Nr SS. 2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

gärder, som verkade åtstramande på kapitalmarknaden eller eljest medförde
olägenheter för det enskilda näringslivet och alltså vore ägnade att motverka
syftet med den av statsmakterna anbefallda penningpolitiken. Vid granskningen
av riksgäldskontorets förvaltning har utskottet funnit, att sådant samarbete
numera i stor utsträckning äger rum. Strävandena synas emellertid
böra inriktas på att bevara och örn möjligt öka samverkan mellan de två institutionerna.
Utan att närmare ingå på ifrågavarande spörsmål förutsätter
utskottet, att fullmäktige i de båda verken söka skapa möjligast fasta former
för här åsyftade samverkan.

Vidkommande härefter det föreliggande förslaget beträffande organisationen
i övrigt vill utskottet erinra, att detsamma utgör resultatet
av två särskilda under åren 1938 och 1934 verkställda kommittéutredningar.
Särskilt den senare och mest ingående av dessa, nämligen den, som verkställts
av riksgäldskontorets organisationskommitté, har ådagalagt, hurusom riksgäldskontorets
arbetsuppgifter såväl kvalitativt som kvantitativt företett en
oavbruten och stark ökning under tiden från år 1917, då kontorets organisation
i huvudsak erhöll sin nuvarande gestaltning. Kommittén har påvisat, att
denna expansion av riksgäldskontorets verksamhet fortgått utan att kontorets
personalorganisation erhållit en däremot svarande förstärkning. I likhet med
fullmäktige anser utskottet, att riksgäldskontorets arbetsbörda numera är så
omfattande, att en avsevärd utvidgning av nämnda organisation är ofrånkomlig
för att verket skall på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina uppgifter.
Att längre uppskjuta vidtagande av härutinnan erforderliga åtgärder
synes icke vara försvarligt.

Enligt utskottets mening torde det nu föreliggande organisationsförslaget
väl tillgodose behovet av en sådan utbyggnad av riksgäldskontoret, som svarar
mot verkets arbetsuppgifter och samtidigt, såvitt nu kan bedömas, innebära en
lösning av organisationsfrågan för en avsevärd tid framåt. Utan att här närmare
ingå på förslagets olika detaljer, i vilket avseende utskottet får hänvisa
till den i det föregående lämnade redogörelsen, vill utskottet emellertid konstatera,
att förslaget bland annat avser att inom riksgäldskontoret skapa en
fastare organisation för handhavandet av arbetet med riksgäldskontorets låneemissioner
än som för närvarande förefinnes. Vad i detta avseende föreslagits
synes utskottet ägnat att möjliggöra en effektiv organisation av riksgäldskontorets
obligationsförsäljning och övriga upplåningsverksamhet. De i övrigt
föreslagna förändringarna beträffande kontorets indelning i byråer synas
utskottet vara ändamålsenliga. Beträffande placeringen av befattningarna på
olika byråer ansluter utskottet sig till det av kommittén gjorda uttalandet, att
fullmäktige böra äga att efter sig företeende omständigheter placera de lägre
befattningarna å de byråer, där de vid varje tid bäst behövas. I likhet med lönenämnden
för riksdagens verk finner utskottet den ifrågasatta lönegradsplaceringen
av de olika befattningarna vara väl avvägd. Anledning till erinran
synes icke heller kunna göras mot förslagen rörande särskild ersättning till
vaktmästarpersonalen för postbefordran samt fri uniformsbeklädnad för samma
personal.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SS.

19

Endast i ett avseende, nämligen beträffande uppfattning av en telefonist
på ordinarie stat, har utskottet icke kunnat biträda det framlagda förslaget.
Fransett att enligt vad utskottet inhämtat telefonisterna i vissa andra statens
verk icke hava ordinarie anställning, vill utskottet erinra, att fullmäktige i
riksbanken i oktober 1934 i samband med beslut örn anordnande inom riksbankens
byggnad i Stockholm av en ny telefoncentral med helautomatisk telefonväxelsystem
beslutit, att skötseln av ifrågavarande telefonväxel skall ombesörjas
av personal från telegrafverket. Möjligheten för en liknande anordning
för riksgäldskontorets del synes icke böra förhindras genom ett beslut
örn uppförande av telefonistbefattningen på ordinarie stat.

Fullmäktige hava förutsatt, att vid genomförandet av organisationsförslaget
de nuvarande innehavarna av vissa till uppflyttning föreslagna befattningar
skulle utan ansökning konstitueras till tjänstemän i de högre lönegrader, till
vilka ifrågavarande befattningar skulle uppflyttas. Utskottet tillstyrker detta
förslag. I enlighet härmed skulle behov av övergångsanordning föreligga
endast beträffande en kamrersbefattning i 24 :e lönegraden.

De föreslagna ändringarna beträffande riksgäldskontorets personalorganisation
synas såsom fullmäktige ifrågasatt böra tillämpas från och med den 1 juli
1935.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, må besluta,

A) 1) att, med tillämpning omedelbart efter det val av
fullmäktige i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,
fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga att inom sig
utse en riksgäldsdirektör att vara chef för riksgäldskontoret;

2) att till riksgäldsdirektören skall, utöver fullmäktigarvodet,
utgå arvode med 25,000 kronor för år;

3) att riksgäldsdirektören må äga åtnjuta semester under
45 dagar årligen samt att för tid, varunder riksgäldsdirektören
är av sjukdom hindrad att tjänstgöra, å hans arvode
skall göras tjänstledighetsavdrag av 20 kronor för dag;

4) att för riksgäldsdirektören skola tillämpas enahanda bestämmelser
i fråga örn pension, som gälla för förste deputeraden
i riksbanken;

5) att fullmäktige skola äga att till ersättare för riksgäldsdirektören
att tjänstgöra vid semester eller förfall i övrigt
för denne förordna för ett år i sänder en tjänsteman i
verket, dock att fullmäktige, örn särskilda omständigheter så
påkalla, skola kunna utse en fullmäktig till ersättare;

6) att riksgäldsdirektörens ersättare skall, därest han är
tjänsteman i verket, uppbära ett årsarvode av 1,000 kronor
och vid tjänstgöring under riksgäldsdirektörens semester eller
vid längre förfall för denne ett månatligt tjänstgöringsarvode

20

Bankoutskottets utlåtande Nr SH.

av 500 kronor, samt därest ersättaren är fullmäktig, åtnjuta
särskild gottgörelse för ifrågavarande uppdrag till belopp,
som fastställes av fullmäktige;

7) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige
i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,
fullmäktige ej vidare skola utse förste deputerad och andre
deputerad;

8) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige
i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,
skall för viktigare ärendens beredning och handläggning i
riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre
ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören
såsom självskrivna samt en tredje, utsedd för ett
år i sänder, av och inom fullmäktige, skolande riksgäldsdirektörens
ersättare beredas tillfälle närvara vid arbetsutskottets
sammanträden;

9) att, med tillämpning omedelbart efter det val av fullmäktige
i riksgäldskontoret förrättats vid 1935 års riksdag,
skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till fullmäktiges ordförande
särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den av
fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet särskilt
arvode med 3,000 kronor för år;

B) att den vid avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen skall, med
tillämpning från och med den 1 juli 1935, erhålla följande
ändrade lydelse:

Tjänsteförteckning

angivande antalet ordinarie befattningar vid vederbörande verk
ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader,
till vilka de äro hänförliga enligt den i § 9 av avlöningsreglementet
intagna löneplan.

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne planen -

Riksgäldskontoret.

1 riksgäldssekreterare ........................ 30

3 riksgäldskommissarier ........................ 30

2 byrådirektörer ............................ 28

1 sekreterare och ombudsman..............t.. 27

3 kamrerare ................................ 24

1 notarie ..... 22

1 kassör .................................... 22

3 revisorer t.................................. 22

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32. 21

Lönegrad

Verk och befattningar enligt löne planen 3

kammarskrivare ............................. 17

3 kammarskrivare ............r.-................ 16

1 registrator .......... 14

1 förste kontorsskrivare ..............,......... 14

6 kontorsskrivare .............................. 11

1 förste riksgäldsvaktmästare .............. 9

10 kameralbiträden 7

6 riksgäldsvaktmästare .............. 7

20 kontorsbiträden.............. 4

Anun. En av kamrerarebefattningarna i 24:e lönegraden må icke besättas, så
länge å övergångsstat vid riksgäldskontoret finnes uppförd en kamrerarebefattning
i 26:e lönegraden.

C) att å övergångsstat för riksgäldskontoret skall från och
med den 1 juli 1935 uppföras befattningen som kamrerare i
26 :e lönegraden;

D) att gällande särskilda bestämmelser angående tillämpning
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk skola från och med den 1 juli 1935, i vad avser
avdelning II. Riksgäldskontoret mom. 2., erhålla följande
ändrade lydelse:

2. »Fullmäktige äga att tilldela vaktmästarpersonalen
lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring ävensom att anvisa
till envar av förste riksgäldsvaktmästaren och en riksgäldsvaktmästare
särskilt arvode för postbefordran av högst
360 kronor för år, dels ock till den riksgäldsvaktmästare, som
förordnas att biträda vid mottagande och utlämnande av riksdagstryck,
ett särskilt arvode av högst 200 kronor för år»;

E) att fullmäktige i riksgäldskontoret må från och med den
1 juli 1935 tills vidare, för högst ett budgetår i sänder, å extra
stat därstädes förordna en tjänsteman med placering i 22 :a
lönegraden.

Stockholm den 28 mars 1935.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

22

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors*, Johansson i
Friggeråker, Ehrnberg, Nilsson i Mölndal och Bjurström;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, K. A. Westman*, Paulsen, Johansson
i Sollefteå, Andersson i Lindome*, Hilding och Gustavson i Västerås.

* B) närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) Vid punkten A) 1) :

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler oell Andersson
i Lindome, vilka anfört och hemställt följande:

»I likhet med utskottets majoritet tillstyrka vi förslaget örn inrättande
av en befattning såsom riksgäldsdirektör och chef för riksgäldskontoret. Vi
hava emellertid icke kunnat biträda det förslag beträffande formen för tillsättande
av befattningen, som framlagts av utskottets majoritet utan ansluta
oss till vad kommittén och fullmäktige härutinnan föreslagit.

Enligt vår uppfattning är nämligen den valkorporation, som utgöres av
kamrarnas valnämnd för utseende av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,
föga lämpad för uppgiften att utse en till riksgäldsdirektör skickad
person. Denna valnämnd, som består av 48 personer, är alltför stor för att
kunna på ett smidigt sätt handlägga här avsedda anställningsfråga. I detta
avseende torde fullmäktige i riksgäldskontoret på ett bättre sätt kunna representera
riksdagen, särskilt som fullmäktige utan tvivel äro den mest sakkunniga
delegationen för prövning av frågan örn olika personers lämplighet för
uppdraget i fråga. Då fullmäktige hava ansvaret för riksgäldskontorets verksamhet,
synes det därjämte berättigat, att de tillförsäkras avgörande inflytande
på tillsättandet av riksgäldsdirektörsbefattningen. De böra i sådant
syfte hava full handlingsfrihet och icke nödgas välja den person, som av kamrarnas
valnämnd utsetts för ändamålet. Därest valet av riksgäldsdirektören
anförtroddes åt fullmäktige, skulle otvivelaktigt större garanti ernås för att
till denna ansvarsfulla befattning bleve utsedd den bäst skickade person, som
står till förfogande. Därigenom skulle jämväl undvikas de olägenheter, som
kunna uppkomma vid vakans å riksgäldsdirektörsbefattningen vid en tidpunkt,
då riksdagen ej är samlad. Med hänsyn till vad nu anförts och då riksdagen
uppdragit åt bankofullmäktige att inom eller utom sig utse vice riksbankschef,
vilja vi tillstyrka, att riksdagen lämnar riksgäldsfullmäktige bemyndigande
att inom eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören.

I likhet med fullmäktige anse vi, att den nya organisationen beträffande
ledningen av riksgäldskontoret bör träda i kraft den 1 juli 1935.

Vi hemställa alltså,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935
fullmäktige i riksgäldskontoret skola äga att för en tid av

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 32.

23

högst tre år i sänder inom eller utom sig utse en riksgäldsdirektör
att vara chef för riksgäldskontoret.»; samt

av herr Lindgren.

2) Vid punkten A) 2) :

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson
i Lindome, vilka i anslutning till vad som anförts i den vid punkten A) 1)
fogade reservationen yrkat,

att riksdagen må besluta, att riksgäldsdirektören skall såsom
arvode åtnjuta 25,000 kronor för år med rätt för fullmäktige
att, därest riksgäldsdirektören utses utom fullmäktige,
därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode till högst
samma belopp som det till fullmäktig utgående arvodet.

3) Vid punkten A) 7):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson
i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den
nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen
yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935
fullmäktige ej vidare skola utse förste deputerad och andre
deputerad.

4) Vid punkten A) 8):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson
i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den
nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen
yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935
skall för viktigare ärendens beredning och handläggning i
riksgäldskontoret inrättas ett arbetsutskott, bestående av tre
ledamöter, nämligen fullmäktiges ordförande och riksgäldsdirektören
såsom självskrivna samt en tredje, utsedd för ett
år i sänder, av och inom fullmäktige, skolande riksgäldsdirektörens
ersättare beredas tillfälle närvara vid arbetsutskottets
sammanträden.

5) Vid punkten A) 9):

av herrar Åkerberg, Ernfors, Ehrnberg, Bjurström, Leffler och Andersson
i Lindome, vilka i anslutning till vad som beträffande ikraftträdandet av den
nya organisationen föreslagits i den vid punkten A) 1) fogade reservationen
yrkat,

att riksdagen må besluta, att från och med den 1 juli 1935
skall, utöver fullmäktigarvodet, utgå till fullmäktiges ord -

24

Banko-utskottets utlåtande Nr SS.

förande särskilt arvode med 3,500 kronor för år och till den
av fullmäktige utsedde tredje ledamoten av arbetsutskottet
särskilt arvode med 3,000 kronor för år.

6) Vid -punkterna B)—E) :

av herr Paulsen, som anfört och hemställt följande:

»Föreliggande förslag beträffande personalorganisationen innebär, såsom
den a sid. 9 av utskottets utlåtande intagna sammanställningen utvisar, såväl
en ökning av befattningarnas antal som en högre lönegradsplacering av åtskilliga
befattningar. Enligt verkställd beräkning skulle förslagets genomförande
medföra en höjning av avlöningskostnaderna för riksgäldskontorets
personal med omkring 27,000 kronor örn året. Enligt min uppfattning bör
en så stor omläggning av riksgäldskontorets personalorganisation som den nu
föreslagna icke beslutas av riksdagen, förrän den blivande riksgäldsdirektören
beretts tillfälle att taga ställning till förslaget.

På grund av det anförda hemställer jag,

att riksdagen må avslå vad utskottet under punkterna B)—
E) hemställt.»

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

1*

RIKSGÄLDSKONTORETS ORGANISATIONSKOMMITTÉ

U T LÅTAN D E

AVGIVET

DEN 5 D E C E M BE R 1934

*

Bankoutskott ets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

3*

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

I december 1933 beslöto fullmäktige, med hänsyn till att den alltjämt tilltagande
arbetsbelastningen inom riksgäldskontoret syntes fullmäktige nödvändiggöra
en allmän översyn av riksgäldskontorets organisation och personalbehov,
tillsätta en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till sådan ändring i riksgäldskontorets
organisation, som efter verkställd utredning kunde befinnas erforderlig.
Till kommittéledamöter utsågos riksgäldsfullmäktige E. A. Hallin
och A. Anderson samt riksgäldssekreteraren J. A. Hägglund och förste revisorn
T. E. I. G. Borell. Med skrivelse den 22 mars 1934 överlämnade fullmäktige
till bankoutskottet förslag till ändringar i riksgäldskontorets organisation
i anledning av nämnda kommittés i ämnet avgivna utlåtande.

Sedan bankoutskottet i skrivelse den 24 påföljande maj återremitterat ärendet
till fullmäktige i främsta rummet för en utredning angående frågan om
riksgäldskontorets ledning, hava fullmäktige den 7 juni 1934 tillsatt en av sju
ledamöter bestående kommitté med uppgift att verkställa den av bankoutskottet
förordade undersökningen rörande riksgäldskontorets ledning och i samband
därmed, i den mån så funnes erforderligt, underkasta frågan örn riksgäldskontorets
personalorganisation i övrigt förnyad granskning samt därefter i god
tid före 1935 års riksdags början till fullmäktige inkomma med förslag i ämnet.
Utskottet förutsatte vidare, att fullmäktige vidtoge åtgärder till undvikande
av att olägenheter uppstode genom det uppskov med lösningen av kontorets
organisationsfråga, som föranleddes av den av utskottet intagna ståndpunkten.
Erån och med den 1 juli 1934 hava fullmäktige i anledning härav
vidtagit vissa provisoriska förändringar av riksgäldskontorets organisation.

Till ledamöter av den ovannämnda kommittén hava utsetts riksgäldsfullmäktiges
ordförande K. E. H. Hildebrand, tillika ordförande i kommittén,
riksgäldsfullmäktige E. A. Hallin, A. Anderson och G. H. Andersson samt
ordföranden och vice ordföranden i bankoutskottet vid 1934 års riksdag redaktören
O. H. Åkerberg och direktören J. E. Leffler ävensom statssekreteraren
i finansdepartementet G. H. Eriksson. .

Efter fullgjort uppdrag överlämnar härmed denna kommitté, benämnd riksgäldskontorets
organisationskommitté, sitt förslag till vissa förändringar,i riksgäldskontorets
organisation. Till grund för kommitténs arbete, som pågått huvudsakligen
under tiden september—november innevarande år, ha legat, utom
av fullmäktiges ordförande och. förste deputerad utarbetade promemorior med
vissa synpunkter rörande dels riksgäldskontorets ledning och dels, riksgäldskontorets
organisationsfråga i övrigt, av den ar 1933 tillsatta kommittén (i det
följande benämnd 1933 års kommitté) avlämnat förslag jämte fullmäktiges
skrivelse till 1934 års bankoutskott. . ,

Vid behandlingen av riksgäldskontorets organisation har kommittén toljt
den uppdelning å olika byråer, som gjorts av 1933 års kommitté och som med
stöd av bankoutskottets ovannämnda skrivelse i vissa,, delar provisoriskt tilllämpas
under innevarande budgetar. Benämningarna a byraerna i nu föreliggande
utredning ansluta sig likaledes — i den mån do cj hänföra sig till kom -

4*

BankoutsTcottets utlåtande Nr SS. (Bilaga.)

mittens förslag — till det av 1933 års kommitté avgivna utlåtandet med däri
i fullmäktiges skrivelse till bankoutskottet vidtagna tillägg eller ändringar.

Riksgäldskontoret» ledning.

I. Den hittillsvarande utvecklingen.

. För att riksgäldskontoret skall kunna på ett för landet gagneligt sätt fylla
sin uppgift mäste det i hög grad åtnjuta riksdagens förtroende i lika hög grad
som den kapitalplacerande allmänhetens, varför riksdagen lägger stor vikt
vid valet av sina förtroendemän i riksgäldskontoret.

. Vid utövande av sin verksamhet äro fullmäktige i behov av omfattande insikter
i statsfinansiella frågor. En långvarig tjänstgöring såsom fullmäktig
ger helt naturligt ett betydande mått av kunskap och erfarenhet, men vid
nyval till fullmäktige tager riksdagen i allmänhet större hänsyn till förtroendesynpunkter
än till redan förefintliga kvalifikationer för uppdraget.
Problemet att inom kontorets ledning erhålla ett erforderligt mått av statsfinansiella
insikter och erfarenhet i statsupplåningsfrågor har under olika tidsskeden
lösts på olika sätt. Man kan särskilja förnämligast två olika organisationssystem,
vilka i tiden följt på varandra, nämligen:

. a) organisationen baseras på kommissarier såsom kontorets högt betrodda
tjänstemän;

b) kontorets ledning överlämnas till två av och inom fullmäktige valda
deputerade.

Kommittén vill i korthet redogöra för de utmärkande dragen för vardera
systemet.

A. Organisation med. kommissarier.

I ständernas instruktion av april 1810 för kommissarierna i riksgäldskontoret
stadgades bl. a. följande:

Under fullmäktiges överinseende handhaves administrationen av riksgäldsverket
av fem kommissarier, vilka för all dem ombetrodd penningeuppbörd
bliva en för alla och alla för en ansvariga.

Dessa kommissarier utses av fullmäktige.

Kommissariernas befattningar äro: att emottaga och redovisa till kontoret
inflytande uppbörd och övriga inkomster; att besörja kontorets utgifter; att
avge utlåtanden till fullmäktige, m. m.

Alla utgifter, vilka äro bestämda och ovillkorliga såsom inrikes räntebetalningar,
inlösen av kontorets förfallna obligationer i banco m. m. besörjas av
kommissajierna utan föregången anmälan hos fullmäktige, varemot utgifter
till avlöningar, ljuspenningar o. dyl. kräva fullmäktiges beslut. Till expenser
anordnas av fullmäktige ett visst belopp, som disponeras av kommissarierna.
Reparationer a kontorets hus fa icke företagas utan fullmäktiges prövning och
godkännande.

Kommissarierna avlämna till fullmäktige varje fullmäktiges sessionsdag
uppgifter örn förestående utbetalningar å utrikes orter och föreslå de utvägar,
vilka till betalningarnas verkställande synas mest lämpliga, varvid skälen för
deras tillstyrkande noga och omständeligen böra utredas.

De beslut fullmäktige i anledning härav fatta kungöras genast kommissarierna
till efterrättelse. Köpas växlar, så anordnas betalningen av kommissarierna.
I den rapport örn utrikesbetalningar, som näst påföljande sessionsdag
skall avlämnas, anmäla kommissarierna de växlar, som blivit köpta, med
alla nödiga detaljer.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

5*

Första sessionsdagen i varje vecka avlämnas en av kamreraren i bokslutkontoret
och kassören bestyrkt rapport över inkomster och utgifter.

Varje kvartal avgives en berättelse örn verkets gång de näst förflutna tre
månaderna, om betjäningen sina skyldigheter fullgjort och i vad tillstånd kontoret
sig befinner i anseende till skulder och tillgångar, varöver bifogas ordentliga
kalkyler. I samband härmed avlämnas inlösta obligationer för att av
fullmäktige slutligen annulleras.

Före den 1 februari varje år författas och ingives en fullständig berättelse
örn allt vad under det näst förflutna året förefallit jämte förteckning på alla
till kommissarierna från fullmäktige remitterade mål eller av fullmäktige meddelade
beslut med anteckning över vidtägna åtgärder. Likaledes böra kommissarierna
till varje revision avlämna en fullständig berättelse örn verkets administration.

Kommissarierna sammanträda till session så ofta något förefaller, som kräver
deras gemensamma överläggning och åtgärd. Vid dessa sammanträden
föras protokoll över alla förekommande mål. Örn stridiga meningar uppstå i
avseende på utlåtanden eller förslag, vilka till fullmäktige skola avgivas, bör
protokollet i sin helhet åtfölja expeditionen.

Kommissarierna ställa sig till noga och ofelbar efterrättelse författningarna
och den instruktion, som av fullmäktige utfärdas, jämte de beslut, vilka av
fullmäktige särskilt vidtagas.

B. Organisation med deputerade.

I samband med de första järnvägslånen fingo riksgäldsfullmäktige år 1857
rätt att bland sig utse två deputerade för att handlägga frågor rörande sådana
lån, såväl emissionerna som utbetalningen av anslag. Deputerades åligganden
ha under de följande decennierna undergått vissa förändringar. Enligt 1930
års reglemente § 9 stadgas följande örn deputerades verksamhet:

»Fullmäktige utse inom sig två deputerade, en förste och en andre, vilka det
åligger att i överensstämmelse med detta reglemente samt de beslut och föreskrifter,
som fullmäktige meddela, leda arbetet med upplåningen för statens
räkning och förvaltningen av statsskulden, anordna medel till av fullmäktige
beslutade eller eljest bestämda utbetalningar, föredraga ärenden inför fullmäktige,
tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn över arbetet
inom riksgäldskontoret samt i allmänhet handhava den löpande förvaltningen,
fullmäktige dock obetaget att, där så prövas lämpligt, till annan fullmäktig
än deputerad anförtro fullgörande av visst uppdrag rörande förvaltningen.

Förste deputeraden utses omedelbart efter det val av fullmäktige förrättats
av riksdagens valmän och utövar därefter sin befattning, till dess nytt val
av fullmäktige under nästföljande år ägt rum. Andre deputeraden utses för
kortare period.

Fördelningen mellan deputerade, av vilka förste deputeraden har daglig
tjänstgöringsskyldighet, av dem gemensamt tillhörande göromål bestämmes av
fullmäktige.

Förste deputeraden äger att för sjukdoms- eller annat laga förfall eller för
enskilda angelägenheters besörjande bevilja tjänstemännen ledighet under högst
fjorton dagar, ävensom meddela föreskrift örn tjänstens uppehållande intill
fullmäktiges nästa ordinarie sammankomst. Han utövar jämväl beträffande
vården av kontorets värdepapper det uppdrag, tjänstgöringsordningen i sådant
avseende innehåller.

Förste deputeraden äger att under en och en halv månad årligen åtnjuta
ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige, som utses att

6*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

under sådan ledighet bestrida förste deputeradens befattning, utgår ersättning
nied belopp, motsvarande dennes arvode för ifrågavarande tid.

Därest förste deputeraden förut innehar tjänst å rikets stat, är han skyldig
att frånträda därmed förenad avlöning, så länge han uppbär arvode såsom
förste deputerad.

Fullmäktige må vara obetaget att, örn sådant finnes behövligt för lånetransaktioner,
utse ombud för bedrivande av därvid erforderliga underhandlingar.»

Enligt långvarig praxis deltager riksgäldskontorets ordförande i och tager
ledningen vid låneförhandlingar och andra viktigare angelägenheters skötsel.
I detta hänseende förefinnes en skillnad mellan bankofullmäktiges och riksgäldsfullmäktiges
ordförandes befogenheter, vilken i viss mån torde sammanhänga
med att bankofullmäktiges ordförande utses av Kungl. Majit men riksgäldsfullmäktiges
av riksdagen; det har då varit helt naturligt att den senare
jämte förste deputeraden eller båda deputerade infunnit sig i bankoutskottet,
när detta önskat få upplysningar av fullmäktige. Denna praxis torde sedermera
ha återverkat även på andra håll.

Skillnaden mellan de båda organisationssystemen är rätt avsevärd. Enligt
det förra låg ledningen av det inre arbetet i övervägande grad hos ett kollegium
av högre tjänstemän. Enligt det senare systemet har ledningen överlämnats
till två av fullmäktige valda deputerade med förste deputeraden som
förvaltningschef.

II. Förslag till omorganisation.

A. Riksgäldsdirektör.

Kommissariesystemet hade den olägenheten, att ingen av fullmäktige direkt
befattade sig med förvaltningens detaljer i den mån de lågo utanför fullmäktiges
eget begränsade förvaltningsområde. Ej heller det senare systemet har
visat sig vara fullt tillfredsställande, vilket närmast sammanhänger med tidsförhållandena.

Beträffande bankofullmäktige har det blivit tradition att de av kamrarna
valda elektorerna sörja för att en till förste deputerad, d. v. s. riksbankschef,
lämplig man insättes bland fullmäktige. Däremot synes ej hittills tillräckligt
ha beaktats, att riksgäldskontoret i allt högre grad blivit ett synnerligen omfattande
affärsverk, och fördenskull har en liknande tradition icke vuxit fram
beträffande valet av en för förste deputeradeskapet särskilt lämplig man. Fullmäktige
ha visserligen hittills haft förmånen att inom sin krets kunna finna en
förste deputerad, vilken varit därtill lämpad och kunnat ägna den erforderliga
tiden åt uppdraget, men det senaste decenniets forcerade utveckling av riksgäldskontorets
verksamhet skapar en viss oro för framtiden. Det synes därför
vara nödvändigt att vidtaga åtgärder för tillgodoseende för framtiden av kontorets
oavvisliga behov av en sakkunnig och erfaren ledning.

Mellan riksgäldskontoret och riksbanken förefinnes den skillnaden, att riksbanken
har ett större verksamhetsfält än riksgäldskontoret, vilket tager sig
uttryck däri, att bankofullmäktige utse för olika grenar av verksamheten flera
deputerade, vilka biträdas av en vice riksbankschef. Ehuru riksgäldskontorets
arbete under senare år betydligt intensifierats och utökats, föreslår kommittén
endast en förvaltningschef, här kallad riksgäldsdirektör, vilken är väl
insatt i de olika frågor, som beröra riksgäldskontoret. Han bör för den skull
äga goda insikter i finansfrågor, speciellt sådana som beröra statsfinanser och
budgetpraxis. Han bör kunna leda ett mångskiftande arbete med ett stort

Bankoutskott,ets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

7*

antal tjänstemän samt klokt och objektivt kunna bedöma tjänste- och befordringsfrågor.
Han bör kunna väl samarbeta med fullmäktige samt med bankoutskott,
statsrevisorer och regering. Han bör likaledes kunna på ett förtroendefullt
sätt sköta förbindelsen med riksbanken och eventuella privatbankskonsortier.
Han bör äga sådana språkkunskaper, att han kan mottaga och
underhålla sig med utlänningar, vilka besöka kontoret, samt i utlandet studera
statsfinansiella förhållanden. Han bör slutligen kunna ägna hela sin tid åt
riksgäldskontoret, varav följer, att han svårligen tillika kan vara riksdagsman,
vilket förste deputeraden under tidigare relativt lugna förhållanden
ofta varit.

Det är mycket möjligt, att man ej vid varje val av riksgäldsdirektör kan
finna någon, som fyller alla de anförda kraven, och man får då väga de olika
kandidaternas personliga kvalifikationer emot varandra och utse den lämpligaste.
Ett sådant bedömande sker enligt kommitténs mening bäst inom en
mindre krets, och efter ingående prövning av frågan anser sig kommittén vilja
tillstyrka, att riksdagen må giva riksgäldsfullmäktige bemyndigande att inom
eller utom sin krets utse riksgäldsdirektören. Det är visserligen kamrarnas
elektorer, som i verkligheten utse riksbankschefen, men bankofullmäktige lia
däremot genom 1932 års reform erhållit befogenhet att inom eller utom sin
krets utse vice riksbankschef. Kommittén anknyter sitt förslag beträffande
riksgäldsdirektören till denna åt bankofullmäktige lämnade befogenhet.

Kommittén finner det vara möjligt, att riksgäldsdirektören kan behöva utses
för längre tid än ett år, och anser, att fullmäktige må äga rätt att, örn så
erfordras, besluta därom, dock ej för längre tid än tre år. Kommittén har
diskuterat ett förslag, att anställningstiden eventuellt skulle kunna bestämmas
till högst sex år eller samma tid, som för närvarande gäller beträffande cheferna
för de affärsdrivande verken, men anser det lämpligt att tillsvidare
stanna vid tre år. Riksbankschefen väljes såsom fullmäktig på tre år men
såsom förste deputerad för ett år i sänder. Hans löneförmåner äro emellertid
så mycket högre än vad kommittén föreslår för riksgäldsdirektören, att en
kompensation i längre avtalstid för denne eventuellt kan bliva nödvändig. Vad
vice riksbankschefen angår finnes ingen bestämmelse örn avtalstiden och
någon fast praxis har givetvis ej hunnit utbilda sig.

Kommittén anser det emellertid ur alla synpunkter önskvärt, att en av
fullmäktige utsedd riksgäldsdirektör av riksdagen insättes bland fullmäktige.
Kommittén utgår från det antagandet, att fullmäktige vid sitt val
skola låta sig angeläget vara att, örn riksgäldsdirektören ej redan är fullmäktig,
finna en man, som har förutsättningar att vinna riksdagens förtroende.
Det är ej heller nödvändigt, att riksdagen skulle vid första valtillfälle
efter riksgäldsdirektörens tillsättning utse honom till fullmäktig, utan därmed
kan anstå, tills riksdagens bankoutskott och revisorer lärt känna honom. Blir
bedömandet gynnsamt, lär väl något hinder ej förefinnas för hans val till fullmäktig.
Skulle det däremot bliva mindre gynnsamt, lära fullmäktige ej lämpligen
kunna förlänga hans mandat utöver den första avtalstiden. Ur denna
synpunkt är det naturligtvis välbetänkt av fullmäktige att ej utan trängande
skäl medgiva en allt för lång avtalstid.

B. Riksgäldsdirektörens ersättare.

Under riksgäldsdirektörens semester och i övrigt vid förfall för honom skall
en ersättare finnas tillgänglig. Till ersättare förordna fullmäktige^för ett år
i sänder en tjänsteman i verket. Örn särskilda omständigheter så påkalla, må
fullmäktige dock utse en fullmäktig till ersättare.

Är riksgäldsdirektören fullmäktig, inträder vid förfall för honom nämnda

8*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

ersättare såsom riksgäldsdirektör och en av riksdagen vald fullmäktigsuppleant
i hans ställe såsom fullmäktig.

C. Arbetsutskott och ordförandens ställning.

Riksgäldsfullmäktige ha ordinarie sammanträden en gång i veckan och
dessutom extra sammanträden, då så erfordras. Melian sammanträdena skola
fattade beslut verkställas och ärenden förberedas till nästa sammanträde, förhandlingar
föras, t. ex. med riksbankschefen och representanter för privatbanker
eller på särskild kallelse med statsrevisorerna eller bankoutskottet. Överläggningar
med finansministern och andra departementschefer förekomma
även. I allmänhet ombesörja deputerade beslutens verkställande, men i övrigt
är det vanligt, att ordföranden och deputerade gemensamt handlägga viktigare
ärenden och att viktigare förhandlingar föras antingen av ordföranden och
förste deputeraden eller av ordföranden och båda deputerade.

Efter tillsättande av en riksgäldsdirektör inträder denne närmast i de funktioner,
som tillkommit förste deputeraden. Men i många fall synes det ej vara
lämpligt, att han ensam uppträder å fullmäktiges vägnar, utan fullmäktige
synas böra ge bestämdare form åt ovannämnda praxis genom val av ett arbetsutskott
av tre medlemmar: ordföranden och riksgäldsdirektören såsom
självskrivna och en tredje medlem, utsedd för ett år i sänder av och inom fullmäktige.

Såsom förut anmärkts deltager riksgäldsfullmäktiges ordförande vid den
förberedande behandlingen av viktigare frågor. Anledningen torde delvis få
sökas däri, att han såsom direkt vald till ordförande av riksdagen i eminent
grad blir en riksdagens förtroendeman. I denna ordförandens allmänna ställning
lär ej vara anledning att göra någon ändring.

Det nämnda arbetsutskottet skall icke företräda fullmäktige i annan mån
än som redan nu är fallet med ordföranden och förste deputeraden eller båda
deputerade. Någon annan instruktion för arbetsutskottet synes ej behöva
ifrågakomma än en bestämmelse i reglementet örn dess uppgifter i allmänhet,
vilken bestämmelse får kompletteras med speciella uppdrag av fullmäktige.
Fullmäktigekorporationens ställning blir alltså densamma som för närvarande.

För den händelse riksgäldsdirektören icke är fullmäktig, synes anordningen
med ett arbetsutskott vara den bästa formen för det konstitutionella ansvarets
fördelning. Fullmäktige i riksgäldskontoret äro för sin förvaltning ansvariga
inför riksdagen. Statsrevisorerna verkställa granskning och likaså bankoutskottet,
vilkas uttalanden om riksgäldskontorets verksamhet ligga till grund
för riksdagens beslut i dechargefrågan. Härjämte finnes en särskild ansvarighetslag
för fullmäktige, vilka i händelse av svårare förseelser skola ställas
till ansvar inför Svea hovrätt.

En riksgäldsdirektör, som utses utanför fullmäktiges krets, blir icke ansvarig
inför riksdagen utan inför fullmäktige. Örn ett arbetsutskott, i vilket
riksgäldsdirektören är ledamot, förbereder viktigare frågor, synes fullmäktiges
konstitutionella ansvar kunna upprätthållas oaktat den organisatoriska
förändringen med riksgäldsdirektör. Riksdagen kan genom bankoutskott A
utöva samma kontroll över fullmäktige och riksgäldskontoret i allmänhet som
för närvarande, även om riksgäldsdirektören ej skulle vara fullmäktig.

Från och med år 1928 har andre deputeraden icke valts för helt år, utan
uppdraget att fungera såsom sådan har lämnats till fullmäktige i tur och ordning,
allteftersom det för dem varit lämpligast att tjänstgöra. Anledningen
till förändringen var företrädesvis den, att det syntes lämpligt att fullmäktige
i allmänhet fingo såsom andre deputerad bättre sätta sig in i kontorets inre

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

9*

förvaltning. En sådan omläggning av kontorets ledning, som nu är ifrågasatt,
synes lämpligen få till konsekvens, att den nuvarande förste deputeradens
chefsställning överflyttas på riksgäldsdirektören och andre deputeradeskapet
övergår i ett ledamotskap av det tänkta arbetsutskottet.

D. Avlöningar.

Förste deputeraden åtnjuter lön utöver fullmäktigarvodet med 10,000 kronor
per år jämte dyrtidstillägg. Denna lön måste avsevärt höjas för en riksgäldsdirektör
på grund av de fordringar, som komma att ställas på honom. Riksbankschefen
uppbär 43,000 kr., inklusive fullmäktigarvodet å 7,000 kr., och
vice riksbankschefen 28,000 kr., vilket belopp kan ökas med 7,000 kr., försåvitt
han ej är fullmäktig. Kommittén föreställer sig, att en lön av 25,000 kr.
skulle vara väl avvägd för riksgäldsdirektören; fullmäktige bör dock vara obetaget
att därutöver tillerkänna honom ett tilläggsarvode uppgående till högst
fullmäktigarvodet, därest han utsetts utom fullmäktiges krets. Riksgäldsdirektörens
lön bör stå i någon proportion till chefslönerna i riksbanken men bör
kunna hållas under dessa. För riksgäldsdirektören synas enahanda bestämmelser
i fråga örn rätt till pension böra tillämpas, som gälla för deputerade
inom fullmäktige i riksbanken.

Ersättare, som är tjänsteman i verket, synes lämpligen utöver sin ordinarie
lön böra uppbära ett årsarvode å 1,000 kronor samt vid tjänstgöring under
riksgäldsdirektörens semester och vid längre förfall för denne ett månatligt
tjänstgöringsarvode av 500 kronor. Örn vid något tillfälle fullmäktig utses
till ersättare, fastställa fullmäktige särskild ersättning för honom.

Andre deputeradens arvode å 3,000 kr. bibehålies så tillvida som nämnda
belopp skulle utgå till den av fullmäktige valde ledamoten av arbetsutskottet.
Kommittén föreslår därjämte, att ordförandens nu utgående extra arvode å
2,000 kronor med hänsyn till hans deltagande i utskottets arbete höjes till
3,500 kronor för år. Medlemmarna av direktionen i riksbanken äga ej uppbära
särskilt arvode, men detta sammanhänger därmed, att de samtliga äro deputerade
eller vice riksbankschef och i dessa egenskaper åtnjuta arvode.

Organisationen i övrigt.

I. Allmänna synpunkter.

Det organisationsförslag, som fullmäktige avlämnade till bankoutskottet
vid 1934 års riksdag, avsåg endast, såsom fullmäktige framhöllo, att avhjälpa
de mest iögonfallande organisatoriska bristerna och att nödtorfteligen fylla
den närmaste tidens behov av något större antal kvalificerade arbetskrafter.
Det var ej fråga örn en omorganisation på lång sikt, utan fullmäktige ansågo
önskvärt att erhålla riksdagens godkännande av förslaget såsom en nödvändig
men tillfällig förbättring.

Genom bankoutskottets beslut att återremittera ärendet till fullmäktige har
organisationsfrågan kommit i ett nytt läge. Kommittén har ansett, att den
ej bör begränsa sig till att föreslå en mera tillfällig omorganisation, utan att
det vore lämpligt söka finna lösningar för en avsevärd framtid. Kontoret har
under sin tillvaro genomlevat många olika skeden med ökning eller minskning
av arbetsbördan och med förändringar i organisation och personalantal därefter.
För närvarande befinner sig kontoret i en expansionsperiod, som efter
allt att döma kommer att fortsätta under en längre tid. Konsekvensen bjuder
då att anpassa organisation och personal efter dessa förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 8 sami. Nr 32.

3

10*

Banlcoutslcotteis utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

A. Organisationens utveckling och jämförelse mellan 1917 och 1934.

Riksgäldskontorets organisation är i huvudsak alltjämt densamma som år
1917. Under perioden 1917—1934 har emellertid kontorets verksamhet utvidgats
oerhört, vilket torde framgå av följande siffror. Statsskulden uppgick
den 31 december 1917 till 1,149 miljoner kronor och den 31 oktober 1934 till
2,504 miljoner kronor; ökningen är 118 %. Den förfallna räntan å statsskulden
utgjorde under 1917 44.5 miljoner och under budgetåret 1933—1934 99.3 miljoner
kronor; ökningen är 102 %. Skulderna inom linjen utgjorde den 31 december
1917 60.3 och den 30 juni 1934 343.5 miljoner kronor. Det är tydligt,
att denna utveckling medfört en mycket betydande arbetsökning. Vidare kan
nämnas, att kontrollen över enskilda järnvägar, som erhållit statslån, tagit en
oanad omfattning och att remisserna från Kungl. Maj :t och under hand från
departementschefer starkt ökat i antal. Inskrivningarna i statsskuldboken ha
flerdubblats och statsskuldboksbyrån har fått en ny och mycket arbetskrävande
verksamhetsgren genom inskrivningarna av premieobligationer. Premieobligationslånen
ställa kontinuerligt vida större anspråk på kontorets personal än
andra upplåningsfÖrmer. Riksgäldskontorets direkta obligationsförsäljning
har väsentligt ökats, bortsett från försäljningen av premieobligationerna, vilken
medfört alldeles nya problem. Nya utlånings- m. fl. fonder ha ställts
under riksgäldskontorets förvaltning. Synnerligen omfattande konverteringsoperationer
ha i hög grad ökat arbetet och dylika komma säkerligen även i
framtiden att förorsaka mycket arbete. Kassarörelsen har utvisat stegring,
delvis sammanhängande med att inlösen av kuponger till de inhemska statslånen
numera till övervägande del sker i riksgäldskontorets kassa. Arbetet
med de inlösta kupongernas ordnande, bokföring m. m. har komplicerats genom
att utbetalningen av räntorna å vissa lån till utländska obligationsägare
med hänsyn till pundets notering måste ske efter avräkning i denna valuta.

De nu lämnade uppgifterna torde ge en allmän föreställning örn den starka
expansion, riksgäldskontorets verksamhet undergått under perioden 1917—
1934.

B. Riksgäldskontorets personalorganisation i jämförelse med andra liknande

statens verk.

Då under krigstiden och därefter arbetsvolymen inom riksgäldskontoret hastigt
ökades, skedde en viss ökning av arbetskrafterna med huvudvikten lagd
på icke-ordinarie befattningshavare, medan däremot behovet av mer kvalificerad
personal i ledarställning icke i tillräcklig utsträckning tillgodosågs. Detta
föll sig naturligt, eftersom man ej kunde beräkna, hur länge de nya arbetskrafterna
skulle behöva kvarstå. Behovet av dem har emellertid i stor omfattning
blivit permanent och vissa organisationsåtgärder år 1917 stabiliserade
egentligen blott dåvarande arbets- och tjänsteförhållanden. Utvecklingen
har efter hand gått därhän, att en avsevärd del av kontorets verksamhet,
som tidigare uppfattats vara av tillfällig art, blivit en del av dess normala
verksamhet, ehuru i stor utsträckning fortfarande skött av icke-ordinarie arbetskrafter.

Proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän är ungefär densamma
den Vi 1918 och den S0/6 1934, men med den fortgående ökningen av antalet
tjänstemän ha olägenheterna dock framstått tydligare. Proportionen framgår
av nedanstående sammanställning, där uppdelningen den 31/i2 1933 inedtagits,
enär det extraordinära personalbehovet då var särskilt stort, något som
tillfälligt sänkte procentsiffran för de ordinarie tjänstemännen:

Bankoutskottets utlåtande Nr SS. (Bilaga.)

Vi 1918

Ordinarie tjänstemän.................21

i procent av samtliga.................43.8 %

Extra ordinarie tjänstemän.............27

Extra tjänstemän..................—

Samma extra ordinarie och extra 27

i procent av samtliga 56.2 %

11*

''u 1933

s0/e 1934

50

50

32.5 %

46.3 %

40

40

64

18

104

58

67.5 %

53.7 %

Siffrorna för den 30/e 1934 hava reducerats med hänsyn till under hösten
1934 verkställd uppsägning av extra personal.

Under tiden 1918—1934 ha visserligen 29 ordinarie befattningar, huvudsakligen
i de lägsta lönegraderna, tillkommit, men proportionen mellan ordinarie
och icke-ordinarie har icke på långt när blivit tillfredsställande. Yad som år
1918 kunde anses tämligen berättigat, eftersom det ökade personalbehovet
framträtt blott ett fåtal år och man ej kunde veta, örn det ej inom kort kunde
bringas ned igen, måste anses vara mycket betänkligt år 1934.

Proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare den S0/8
1934 i riksgäldskontoret och vissa andra verk framgår av nedanstående tabell:

riksbanken

huvudkontoret

Ordinarie tjänstemän.........183

i procent av samtliga.........72.3 %

Extra ordinarie tjänstemän......38

Extra tjänstemän...........32

statskon-

toret

37

63.8 %

21

riksräken-

skapsverket

67

73.6 %

23

1

riksgälds-

kontoret

50

46.3 *
40

18

Summa extra ord. och extra 70

21

24

58

i procent av samtliga 27.7 %

36.2 %

26.4 %

53.7 %

Tabellen åskådliggör, hur avsevärt mycket lägre antalet ordinarie befattningar
proportionsvis är i riksgäldskontoret än i övriga ovan nämnda verk.

Antalet högre befattningshavare i riksgäldskontoret, till vilka räknats tjänstemän
i 22—30 lönegraden, uppgick den Vi 1918 till 9 eller 18.8 % av samtliga
tjänstemän. Den so/s 1934 hade antalet ej stigit till mer än 13, motsvarande
12 % av samtliga tjänstemän, sålunda en betydande procentuell försämring
i fråga örn antalet ledande poster. Följande sammanställning visar jämförelsen
med i föregående tabell nämnda verk.

riksbanken

huvudkontoret

Ordinarie tjänstemän i 21—30 lönegraden 79
i procent av samtliga tjänstemän.....31.2 %

statskon toret 22 37.

9 %

riksräken skapsverket 33 36.

3 %

riksgälds kontoret 13 12.

0 %

I de tre förstnämnda verken är procenten nära nog densamma, medan för
riksgäldskontoret den låga procenten högre befattningshavare vid jämförelsen
med de övriga verken starkt framträder.

För riksgäldskontorets sunda utveckling och för dess arbete är det av den
allra största betydelse, att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän blir förmånligare, och icke minst att antalet högre befattningar
ökas. Kommittén har sökt att i sitt förslag förbättra proportionen i bägge nu
nämnda avseenden och hänvisar beträffande omorganisationens inverkan till
tabellen å sid. 32.

12*

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

C. Ojämnheten i riksgäldskontorets verksamhet.

Riksgäldskontorets organisationsproblem är ur den synpunkten svårbehandlat,
att det råder en stor ojämnhet beträffande arbetsvolymen under olika år.
En stor nyemission ökar helt naturligt arbetet, i all synnerhet en premielånsemission,
och detsamma gäller konverteringar, då kontoret skall både mottaga
och utlämna obligationer till stora belopp. Ibland hopas dylika extra arbeten
såsom exempelvis hösten 1933. Man kan rent av skilja mellan år med lågbelastning,
medelbelastning och högbelastning. En återblick på de senaste fem
budgetåren ger goda exempel på alla tre slagen.

Emissioner och konverteringar öka visserligen arbetet inom kontorets alla
avdelningar, men det råder dock en betydande skillnad mellan olika avdelningar.
Ett par av dem lia ett jämförelsevis jämnt arbete, medan ökningen i
vissa fall är högst väsentlig på andra avdelningar.

Kansli- och räkenskapsbyråerna, vilka bilda de centrala delarna av organisationen,
äro icke i lika hög grad som emissions- och statsskuldboksbyråerna
påverkade av de växlingar i arbetsvolymen, som föranledas av de tid efter annan
förekommande statslåneemissionerna och konverteringarna. Den arbetsbörda,
som åvilar förstnämnda två byråer, företer en mera jämn, mot statsskuldökningen
i stort sett proportionell stegring, varjämte det under de senare
åren i olika avseenden vidgade verksamhetsområdet för riksgäldskontoret
medfört en ökad arbetsbelastning särskilt för dessa byråer.

Vad särskilt kanslibyrån beträffar har dess arbete i främsta rummet ökats
genom järnvägsutredningar, juridiska frågor i allmänhet (i samband med processer
etc.), remisser i växande mängd m. m. Byrån har givetvis även känning
av emissioner och konverteringar (lånekontrakt och deras tillämpning och
tolkning etc.).

Ökningen av riksgäldskontorets medelsförvaltning har särskilt berört räkenskaps-
och kassabyrån (beredningen av ärenden rörande utanordnande av medel
samt ärenden av bokförings- och budgetteknisk art). Fondförvaltningen
har vidare blivit alltmer omfattande (t. ex. fonden för förlag till statsverket och
allmänna järnvägslånefonden). Kassarörelsen sväller helt naturligt ut vid
nyemissioner. -— På grund av genomförda omläggningar i redovisningssätt
och vidtagna rationaliseringsåtgärder m. m. möter det svårigheter att för en
längre period ernå en fullt jämförbar statistik över medelsförvaltningens ökning.
Följande siffror må dock anföras.

1917

1929/30

1933/3*

Uttag å riksgäldskontorets giroräkning, miljoner kr. ...

437.3 1

365.6

521.2

Uttag å statsverkets giroräkning, miljoner kr.......

54.1

131.8

116.7

Antal utfärdade cbeckar................

2,348

2,229

2,515

Antal kontantutbetalningar i kassan (1920).......

10,500

16,700

18,100

Antalet pagina i verifikationerna till kontorets inkomster
och utgifter (1920).................

9,898

12,358

14,573

Tabellen utvisar stegring från år 1917 utom beträffande uttagen å riksgäldskontorets
giroräkning och antalet utfärdade checkar, som under krigs- och efterkrigsåren
sprungo upp alldeles ofantligt. I jämförelse med det senaste budgetåret
framträder emellertid en ökning även i nu nämnda avseende.

Obligations- och kupongbyrån mottager och kontrollerar inlösta kuponger,
obligationer och talonger. Totalantalet utgjorde: 1

1 Häri ingå några utbetalningar i samband med kristidskommissionernas finansiering å synnerligen
betydande belopp.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.) 13*

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

Kuponger............ 1,345,250

1,118,685

1,182,000

1,244,627

1,221,708

Obligationer (exkl. premieobligationer
samt obligationer och kuponger från
statsskuldboksbyrån)...... 134,642

46,153

4,400

11,144

116,283

Talonger............. 870

32,925

80,362

2,226

27,182

= 1,480,762

1,197,763

1,266,762

1,257,997

1,865,173

Den höga siffran för budgetåret 1929/30 sammanhänger med de stora konverteringarna
våren 1930. Mellan de därpå följande åren är skillnaden ej så
framträdande. Det torde dock beaktas, att premieobligationer ej medräknats.
För budgetåren 1931/32 och 1933/34 medförde konverteringarna av 1921 och
1923 års premielån en betydande ansvällning av obligations- och kupongbyråns
arbete. Anmärkas bör även, att arbetet med kuponginlösen väsentligen komplicerats
genom att likvider till utländska ägare skall ske till viss överkurs.
Indragningen av förskotten till svenska banker med åtföljande direkt kuponginlösen
i riksgäldskontoret bar medfört ökat arbete för såväl kassan som obligations-
och kupongbyrån.

De avdelningar, som handlägga obligationsemissioner och konverteringar
resp. inskrivningar i statsskuldboken — de nuvarande emissions- och statsskuldboksbyråerna
— få givetvis i än högre grad och mera omedelbart känning
av det ökade arbete, som nämnda transaktioner åstadkomma. I nedanstående
tabell ha sammanförts några uppgifter, vilka visa växlingarna mellan
de olika åren: av de fem senaste budgetåren kan det första och det
fjärde närmast kallas lågbelastningsår, det andra och det tredje medelbelastningsår
och det femte högbelastningsår. Beträffande budgetåret 1929/30 torde
dock beaktas de stora konverteringarna under våren 1930, vilka framträda
i siffrorna för emitterade och inlösta obligationer. Beteckningen lågbelastningsår
är sålunda ej här fullt riktig och kan endast hänföras till siffrorna
för ankomna och avgångna försändelser m. m.

1929/30

1930/31 1931/32

1932/33

1933/34

Antal emitterade obligationer

(ej premieobl.), även för kon-vertering ........

57,000 | 28,000

57,000

58,000

Antal emitterade premie-obligationer .......

Inlösta och konverterade stats-

2,000,000

2,800,000

ränteobligationer (exkl.
statsskuldboksbyrån) . . .

134,642

46,153 4,400

11,144

116,283

Därav konverterade statsränte-

obligationer.......

Premieobligationer: (genom

100,649

15,376

7,222

74,640

premielånsexpeditionen)

mottagna vid utbyte . .

1,303,858

1,790,973

utlämnade > > . .

1,303,858

1,790,973

inlösta efter uppsägning

391,864

73,471

försålda........

antal vinstutbetalningar

475,879

679,698

(per post)......

18,373

19,119 20,316

17,423

18,356

Ankomna försändelser ....

28,000

52,800 50,600

28,700

110,400

Därav värdeförsändelser . .

20,700

43,100 37,300

21,400

90,400

Avgångna försändelser ....

43,100

45,500 84,800

41,100

123,800

Därav värdeförsändelser . .

39,700

40,400 76,000

37,100

109,500

14* Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

Dessutom ej registrerade svar
på förfrågningar från pre-

mielånsexpeditionen ....

c: a 7,500

7,500

7,500

7,500

7,500

Totala antalet ankomna ock

avgångna försändelser . . .

78,600

105,800

142,900

77,300

241,700

Antal tryckta värdepapper

obl. mantlar.......

62,400

125,817

—

95,888

76,000

kupongark ........

72,300

201,936

—

181,798

115,939

interimsbevis.......

2,300

500

500

900

900

skattkammarväxlar ....

247

89

69

44

—

certifikat........

3,000

2,700

—

3,000

3,000

förvaringsbevis......

—

40,088

25,188

—

55,000

betalningsbevis......

—

1,000

—

2,000

—

vinstbevis ........

—

8,000

—

—

—

statsskuldsförbindelser . . .

—

—

—

263

50

Summa värdepapper

140,247

380,130 25,757

283,893

250,889

Premieobligationer

2,000,000

2,800,000

kalender-

Andra trycksaker
(blanketter, pro-spekt, etc.) . . .
Prospekt örn pre-

14,000

187,850 295,150

2,000,000

183,050

548,450

1,585,000

åren

1929—

1933

mieobligationslån

Beträffande arbetet å statsskuldboksbyrån må vidare framhållas följande:
Antalet utelöpande certifikat och deras totalbelopp under de olika åren
framgår av nedanstående tabell:

I. Utelöpande obligationscerti-

1917

1929/30

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

fikat vid årets slut ....

4,572

14,538

14,599

15,487

16,948

17,815

II. Premieobligationscertifikat .

—

87,774

85,503

83,214

85,605

80,010

=

4,572

102,312

100,102

98,701

102,553

97,825

Totalbelopp under I (milj. kr.)

144.91

672.88

678.86

697.12

807.82

897.83

Totalbelopp under II (milj. kr.)

—

16.26

15.70

15.97

16.34

17.44

Summa (milj. kr.)

144.91

689.14

694.56

713.09

824.16

915.27

Antalet certifikat har betydligt ökats till budgetåret 1929/1930 men sedan
varit jämförelsevis konstant. Vid konverteringar sväller helt naturligt arbetet
med utfärdandet av certifikat betydligt ut.

Såväl premieobligationslånen som amorteringslånen föranleda dessutom mycket
tidskrävande arbete på grund av de utlottningar, som verkställas å desamma.

Ett visst mått på ökningen av statsskuldboksbyråns arbetsbörda sedan år
1917 kan man få genom undersökning av storleken av byråns korrespondens.
År 1917 avgick från byrån c:a 1,000 brev, inkl. vissa meddelanden angående
utbetalning av certifikaträntor. År 1932, som var ett relativt lugnt år,
uppgick antalet avsända kopierade skrivelser till c:a 5,000. Härtill kommer
ett avsevärt antal skrivelser, som icke kopierats. Enbart på grund av utbetalning
av certifikaträntor expedieras numera c:a 25,000 försändelser och meddelanden
årligen.

Belysande för ojämnheten i riksgäldskontorets verksamhet är även nedanstående
tablå, utvisande av riksdagen anvisade lånemedelsanslag, av riksgäldskontoret
utbetalda lånemedel samt upplåningens ökning under budgetåren
1922—1933/34.

15*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Anslag att

Av riksgälds-

Upplåningen har

utgå av

kontoret utbe-

ökats (resp.

låne-

talade låne-

minskats)

medel

medel

med

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

År 1922 .......

.... 99.6

95.2

46.5

Jan.-

-juni 1923 . . .

.... 35.4

45.3

20.6

1923-

-24......

.... 94.2

85.6

74.1

1924-

-25......

.... 53.2

98.9

106.8

1925-

26......

.... 58.0

75.8

8.2

1926-

-27......

.... 55.2

62.3

84.8

1927-

28 . • . . . .

.... 30.3

42.2

20.4

1928-

29......

.... 49.4

50.9

17.5

1929-

30......

.... 34.4

40.2

(- 26.1)

1930-

31......

.... 49.8

36.9

47.7

1931-

-32......

.... 72.8

66.6

313.51

1932-

-33......

.... 179.4

166.7

207.2

1933-

-34......

.... 269.5

162.5

(- 5.1)1

1934-

-35......

.... 282.1

—

—

De utbetalda lånemedlen förorsaka, såsom av tabellen framgår, ej alltid
motsvarande ökning av upplåningen. Denna har i sådana fall kunnat uppskjutas
på grund av avsättningar till amorterings- m. fl. fonder samt i riksgäldskontoret
innestående statskontorets kassabehållningar m. fl. anledningar.

Växlingarna i arbetsvolymen måste taga sitt uttryck i ökning eller minskning
av antalet arbetskrafter. Man bör emellertid uppmärksamma, att antalet
ordinarie och i stor utsträckning även extra ordinarie tjänster måste avpassas
på sådant sätt, att en tillfredsställande arbetsorganisation kan upprättas
även vid högbelastning. Antalet tjänster kan ej fastställas efter år
med lågbelastning, enär organisationen då icke kan bära upp högbelastningens
börda. Å andra sidan behöver man ej taga sikte på högbelastningsår vid uppgörande
av en organisationsplan utan närmast medelbelastningsår, men lägga
organisationen så, att den lämpar sig efter en arbetsvolym i överkant av medelbelastningsf
allen.

Kommittén vill särskilt framhålla, att riksgäldskontoret har de viktigaste
uppgifterna att fylla och kan göra staten den största nyttan vid större belastning;
då komma de stora emissionerna och konverteringarna och då mäste kontoret
mer än eljest visa arbetsduglighet. Och full arbetsduglighet vinnes då
icke medelst intagande av ett proportionsvis allt för stort antal extra arbetskrafter
att fogas till en för knapp uppsättning av ordinarie och extra ordinarie
befattningshavare.

Med beaktande av vad ovan framhållits övergår kommittén att närmare behandla
riksgäldskontorets organisation.

II. Byråernas organisation.

I det av 1933 års kommitté till riksgäldsfullmäktige avgivna utlåtandet
rörande riksgäldskontorets organisation, till vilket fullmäktige i sin skrivelse
till bankoutskottet i huvudsak anslöto sig, föreslogs riksgäldskontorets uppdelning
på följande byråer:

1 Ökningen under 1931/32 och minskningen under 1933/34 bero till stor del ar upptagandet resp.
återbetalningen av tillfälliga lån i samband med stödet till Skandinaviska Kreditaktiebolaget.

16*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 88. (Bilaga.)

kanslibyrån,

räkenskaps- och kassabyrån,
obligations- och kupongbyrån,
statsskuldboksbyrån,
revisionsbyrån,
emissionsbyrån och

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla något minskat antal byråer
och större likformighet mellan dessa har kommittén övervägt möjligheten av
ett sammanförande av obligations- och kupongbyrån med annan byrå.

Den förutvarande kameralbyran blev med tiden för stor och arbetstyngd
och den begränsning, som först genom statsskuldboksbyråns definitiva och
sedermera^ obligations- och kupongbyråns provisoriska frånskiljande genomfördes,
mäste betraktas som nödvändig för att chefen för räkenskapsbyrån
icke skall dragas allt för mycket från sin egentliga uppgift, Att till denna
byrå hänföra obligations- och kupongbyrån har kommittén därför ansett icke
böra ifrågakomma.

Däremot^ kan en sammanslagning av emissionsbyrån samt obligations- och
kupongbyrån mycket val företagas, då ett organiskt samband mellan dessa
byråer uppenbarligen finnes. En given vinst ernås vid en dylik sammanslagninS
genom att man far en med kvalificerad arbetskraft fylligare utrustad
byrå i stället för de båda organisatoriskt sett i detta avseende knapphändigt
försedda. En sådan byrå kan utrustas på liknande sätt som statsskuldboksbyrån,
nämligen med en chef, en kamrerare samt en revisor; den senare befattningen
blir då ny. Med en dylik organisation kan den valvstjänst och värdeförvaltning,
som ligger utanför statsskuldboksbyrån, lösas på samma sätt som
vid denna byrå, nämligen genom en tremannaförvaltning. En sådan anordning
innebär ett fullföljande av de förändringar beträffande vården av värdehandlingar,
som år 1933 med riksbanken som förebild beslöts för statsskuldboksbyrån.

För ovannämnda sammanslagning av emissionsbyrån samt obligations- och
kupongbyran tala emellertid även andra skäl. Ojämnheten i riksgäldskontorets
verksamhet är, enligt vad ovan framhållits, särskilt framträdande beträffande
just emissionsbyrån, under det att den ej visar sig på samma sätt i obligations-
och kupongbyråns arbete. Vid en nyemission eller konvertering kommer
sålunda en arbetsökning omedelbart att framträda på emissionsbyrån och
först senare och ej så markant på obligations- och kupongbyrån. Genom ett
sammanförande av dessa bada byråer erhålles en bättre arbetsfördelning än
örn de äro fristående; de ovan nämnda ojämnheterna bliva då i viss mån eliminerade.
Den nya byråns benämning har kommittén ansett böra bli obligationsbyrån.

_ Beträffande riksgäldskontorets uppdelning i övrigt å byråer har kommittén
anslutit sig till tidigare förslag med någon förenkling av benämningarna.
Räkenskaps- och kassabyrån föreslås benämnd endast räkenskapsbyrån och
riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå riksdagens ekonomibyrå. Organisationen
blir sålunda enligt kommitténs förslag följande:
kanslibyrån,
räkenskapsbyrån,
obligationsbyrån,
statsskuldboksbyrån,
revisionsbyrån, och
riksdagens ekonomibyrå.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

17*

I 1933 års kommittés förslag bibehölls chefen för kanslibyrån i 30 :e lönegraden
och övriga chefer placerades på följande sätt: å räkenskaps- och kassabyrån,
statsskuldboksbyrån, emissionsbyrån och revisionsbyrån i 28 :e, riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå i 27 :e samt obligations- och kupongbyrån
i 26 :e lönegraden.

Någon förändring i placeringen å löneplanen av kanslibyråns chef har kommittén
ej funnit anledning ifrågasätta. Beträffande övriga chefer får kommittén
framhålla, att deras tjänsteställning givetvis bör bestämmas efter deras
arbetes art och ansvar. Att härvid draga upp gränser, som skulle göra
chefskapet för någon av de större byråerna, räkenskaps-, obligations- och
statsskuldboksbyråerna, väsentligen mindre ansvarstyngt än å de båda andra
låter sig enligt kommitténs mening ej göra. Då organisationsfrågan inom riksgäldskontoret
vid tidigare tillfällen varit under utredning, har alltid i princip
hävdats likställigheten med riksbankens avdelningschefer, som äro placerade
i 30 :e lönegraden, till vilken lönegrad även övriga statliga befattningshavare
med ställning såsom chefer för byråer hänföras. Med den arbetsökning,
som inträtt i riksgäldskontoret under senare år, och därmed följande större ansvar
för cheferna för ifrågavarande byråer har kommittén ansett det vara en
underskattning av befattningarnas vikt att placera de tre ovannämnda befattningarna
i 28 :e lönegraden. Chefsbefattningen å den förra kameralbyrån,
vars centrala del utgjordes av den nu föreslagna räkenskapsbyrån, har varit
placerad i 30 :e lönegraden. En placering av räkenskapsbyråns chef i samma
lönegrad skulle sålunda innebära ett bibehållande av den förutvarande tjänsteställningen
för ifrågavarande befattningshavare. Sammanslagningen av emissions-
och obligationsbyråerna medför för chefen ökat ansvar och arbete. En
höjning av chefsbefattningen till 30 :e lönegraden framstår härigenom som än
mer motiverad, inte minst med tanke på den omfattande värdeförvaltning, som
kommer att förenas med ifrågavarande tjänst. Av samma skäl bör enligt kommitténs
mening chefen för statsskuldboksbyrån placeras i 30 :e lönegraden. I
detta sammanhang får kommittén föreslå, att de tre senast nämnda byråcheferna
benämnas riksgäldskommissarier. Denna titel anknyter till gammal tradition
i riksgäldskontoret och har sin motsvarighet i titeln bankokommissarie
i riksbanken och statskommissarie i statskontoret.

I jämförelse med nu gällande avlöningsstat innebär kommitténs förslag höjning
av en befattning från 28:e till 30 :e lönegraden (statsskuldboksbyrån) och
inrättande av en ny befattning i 30 :e lönegraden (obligationsbyrån).

Till ovannämnda kategori byråer har kommittén ej ansett sig kunna hänföra
revisionsbyrån och riksdagens ekonomibyrå. Beträffande chefens för revisionsbyrån
(förste revisorn) placering i löneplanen föreslog 1933 års kommitté
28 :e lönegraden under framhållande av att ökningen av riksgäldskontorets
arbete pålagt förste revisorn år från år betydligt större och mera skiftande
arbetsuppgifter och ansvar, varför det måste anses väl befogat, att förste
revisorn placerades i nämnda lönegrad. Som ytterligare skäl härför anförde
vidare 1933 års kommitté, att revisionsbyråns chef ej borde placeras i
lägre lönegrad än cheferna för räkenskaps-, statsskuldboks- och emissionsbyråerna,
vilkas arbetsåtgärder han ju hade att kontrollera. På grund av sistnämnda
motivering och i överensstämmelse med vad ovan sagts beträffande
övriga chefers placering skulle förste revisorn uppflyttas till 30 :e lönegraden.
En så hög tjänsteställning för förste revisorn anser kommittén emellertid ej
åtminstone för närvarande kunna tillräckligt motiveras utan kommittén har
stannat vid samma lönegrad som förut föreslagits eller 28 :e lönegraden. De
olägenheter, som uppkommit eller kunna tänkas uppkomma genom förste revisorns
placering i en lägre lönegrad än vissa andra befattningshavare i ver -

18*

Banlcoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

ket, har kommittén icke ansett kunna tillmätas avgörande betydelse för hans
lönegradsplacering.

Till 28 :e lönegraden anser kommittén även chefen för riksdagens ekonomibyrå
böra hänföras. De arbetsuppgifter, som åvila denne befattningshavare,
äro kvalitativt av sådan art, att de lika väl som förste revisorns åligganden
motivera en placering i denna lönegrad. En större likformighet i placeringen
av cheferna å löneplanen vinnes även härigenom.

Kommittén övergår härefter till en ingående behandling av frågorna örn
personaluppsättningen å de olika byråerna och erforderliga förändringar i fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan befattningshavarna samt härav föranledda
ändringar i tjänsteförteckningen å ordinarie befattningar. För varje
byrå angivas de föreslagna befattningarna i en tablå, i vilken för jämförelse
inom parentes upptagas befattningarna å gällande stat samt enligt 1933 års
kommittés förslag.

I fråga örn placeringen av befattningarna på de olika byråerna får kommittén
framhålla, att vad i detta avseende föreslagits framkommit med hänsyn
till de nu rådande arbetsförhållandena inom riksgäldskontoret. Då emellertid
dessa förhållanden under riksgäldskontorets nu raskt fortskridande utveckling
lätt kunna ändras, bör enligt kommitténs mening fullmäktige äga viss
frihet att efter sig företeende omständigheter placera befattningarna där de
vid varje tid bäst behövas. Utom fråga torde vara, att en sådan frihet måste
gälla beträffande de lägsta befattningarna, och det synes kommittén, att även
befattningarna i mellangraderna böra vara underkastade en viss rörlighet.
Vad däremot beträffar de högre befattningarna i 22 :a—30 :e lönegraderna, vilka
bilda stommen i organisationen, synes placeringen böra vara bindande, såvida
ej särskilt starka skäl skulle tala för en omplacering.

Kanslibyrån. Kommittén föreslår i likhet med 1933 års kommitté, att den
nuvarande sekreteraretjänsten å kanslibyrån ombildas till en sekreterare- och
ombudsmanstjänst. Den ständigt fortgående ökningen av riksgäldssekreterarens
arbetsbörda har sedan lång tid nödvändiggjort överflyttning av huvudparten
av ombudsmansgöromålen på sekreteraren. Inrättandet av sekreterareoch
ombudsmanstjänsten skulle sålunda i stort sett endast innebära ett stadfästande
av rådande förhållanden. Såsom fullmäktige i sin skrivelse till 1934
års bankoutskott anförde, skulle det härefter icke vara erforderligt att för
riksgäldssekreteraren kräva domareutbildning eller ens juridisk examen, men
höllö dock fullmäktige före, att det vore önskvärt, att befattningen även för
framtiden besattes med en person med sådan utbildning. Kommittén ansluter
sig till detta fullmäktiges uttalande.

Vid ombildning av sekreteraretjänsten synes det kommittén, att denna tjänst
med hänsyn till vikten av de med tjänsten förenade göromålen och dess innehavare
åvilande ökade ansvar bör uppflyttas från 26 :e till 27 :e lönegraden.
Ombudsmännen i statskontoret och järnvägsstyrelsen äro visserligen placerade
i 28 :e lönegraden, men då ombudsmannagöromålen i riksgäldskontoret ej
torde nå samma omfattning som i de nämnda verken, har kommittén stannat
vid 27 :e lönegraden.

Notarietjänsten föreslås bibehållen i nuvarande lönegrad (22 :a) med i huvudsak
oförändrade arbetsuppgifter. Till denna tjänst torde dock böra överföras
en del av sekreterarens nuvarande åligganden.

Övrig ordinarie personal å kanslibyrån utgöres för närvarande av en kammarskrivare
i 17 :e och en kontorsskrivare i 11:e lönegraden. Enligt 1933 års
kommittés förslag skulle kammarskrivaren, som förflyttades från räkenskapsavdelningen
år 1927 i samband med att det närmaste chefskapet över riks -

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

19*

gäldskontorets kamerala tjänstemän och vaktbetjäning överflyttades från riksgäldskommissarien
till riksgäldssekreteraren, ^ återföras till räkenskapsbyrån
för utökning av den kvalificerade personalen å denna byrå. Av kammarskrivarens
arbetsuppgifter skulle från kanslibyrån medfölja upprättandet av avlöningslistor
m. m. samt vården av papper, blanketter m. m. övriga kammarskrivarens
åligganden skulle fördelas på innehavarna av notarietjänsten och en
nyinrättad registratorsbefattnmg i 14 :e lönegraden. Pa denna sistnämnda befattning
skulle — förutom vanliga registratorsgöromål — läggas de arbetsuppgifter,
som tillkommit kammarskrivaren såsom biträde åt riksgäldssekreteraren
i dennes egenskap av personalchef.

Kommittén bar ej ansett lämpligt att uppdela de kammarskrivaren å kanslibyrån
åliggande göromålen på ovan angivet sätt. Da detta av 1933 ars kommitté
föreslogs, avsågs närmast att bereda möjlighet för en erforderlig förstärkning
av räkenskapsbyråns personal utan utökning av antalet ordinarie
tjänster i kammarskrivaregraderna. Det ökade personalbehovet å räkenskapsbyrån
bör enligt kommitténs förslag tillgodoses på annat sätt; med förslaget
att förflytta kammarskrivaren från kanslibyrån skulle vidare följa vissa bestämda
olägenheter, sammanhängande därmed, att avlöningslistorna skulle komma
att upprättas av en tjänsteman och personalkort med registrering av förordnanden
och ledigheter föras av en annan. Kommittén föreslår därför, att
kammar skrivaretjänsten bibehålies å kanslibyran med i huvudsak oförändrade
arbetsuppgifter.

Den av 1933 års kommitté under ovannämnda förutsättning föreslagna registratorsbefattningen
i 14 :e lönegraden bör emellertid enligt kommitténs mening
i alla fall inrättas med delvis förändrade åligganden. I stället för de
arbetsuppgifter, som skulle tillförts registratorn från ^kammarskrivaren, föreslås
i stället överförande från revisorn å revisionsbyrån av arbetet med öppnandet
och distribueringen å olika byråer av ankommande vanlig post. En
önskvärd avlastning av revisorns åligganden, som rätt avsevärt utökats genom
vidtagna ändringar i instruktionen i anledning av uttalande av 1933 års kommitté,
motiverar även en sådan anordning. Öppnandet och fördelningen av värdeposten
torde likväl som hittills böra åvila revisionsbyrån, då detta är önskvärt
särskilt ur kontrollsynpunkt. Till registratorsbefattningen skulle vidare överföras
största delen av den nuvarande kontorsskrivarens arbetsuppgifter, vilka
av 1933 års kommitté ansetts vara av sådan art, att de böra åvila en befattningshavare
med högre tjänsteställning än 11 :e lönegraden, bland annat, förande
av förteckning över inkommande skrivelser och andra handlingar, vilka
skola föredragas inför fullmäktige (diarium), registrerande av ankommande
in- och utländska brev, biträdande med uppsättandet av utländska brev, översättningar
till och från främmande språk m. m. Härjämte torde även en del av
kammarskrivarens arbete, som denne har svårt att ägna tillräcklig tid at, såsom
vården av arkiv och boksamlingar, kunna åläggas registratorn. Väsentligen
likartade arbetsuppgifter åvilar registratorsbefattningen i statskontoret,
med vilken den ifrågasatta befattningen i riksgäldskontoret närmast torde vara
jämförlig. Samma lönegradsplacering för denna sorn. för registratorsbefattningen
i statskontoret eller 14 :e lönegraden har kommittén därför ansett väl
motiverad.

Den del av kontorsskrivarens arbete, som ej överflyttats på registratorn,
torde kunna uppdelas på andra befattningshavare å kanslibyrån. Kontorsskrivarebefattningen
å nämnda byrå kan härefter indragas.

För stenograf ering, maskinskrivning, kollationering och åtskilliga andra
kansligöromål av delvis mer kvalificerad art än som böra åläggas skrivbiträden
föreligger å kanslibyrån ett stadigvarande behov av minst tre biträden,
varav för närvarande två äro extra ordinarie skrivbiträden och ett extra skriv -

20*

BanTcoutshottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

biträde. Under åberopande av vad kommittén tidigare framhållit beträffande
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal i riksgäldskontoret
föreslår kommittén, att tva av dessa biträden placeras å ordinarie stat.

I detta sammanhang vill kommittén erinra örn 1933 års kommittés uttalande
örn de för närvarande å riksgäldskontorets stat uppförda tre skrivbiträdesbefattningarna
i 2 :a lönegraden. Ett bibehållande av nämnda befattningar ansåg
1933 års kommitté ej längre befogat, då det ökade arbetet inom riksgäldskontoret
under senare år medfört en förskjutning i arbetsuppgifterna för ett
flertal befattningshavare, bl. a. för ifrågavarande skrivbiträden, som utföra
arbete av samma art som kontorsbiträden i 4:e lönegraden, under det att de
enklare skrivgöromål, som ursprungligen avsetts för skrivbiträdesbefattningarna,
ombesörjas av extra ordinarie skrivbiträden i 2:a lönegraden. Detta uttalande
underströks ytterligare av fullmäktige i skrivelsen till 1934 års bankoutskott.

Kommittén får för sin del ansluta sig till tidigare förslag örn uppflyttning
av de nuvarande skrivbiträdesbefattningarna till kontorsbiträdesbefattningar.
Härför talar även starkt det förhållandet, att i riksgäldskontoret för närvarande
finnas anställda 13 extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e lönegraden. Det
naturliga vid dessa biträdens befordran till ordinarie tjänst är givetvis, att de
direkt övergå till 4:e ordinarie lönegraden och ej först, såsom i flera fall inträffat,
mäste passera 2 :a ordinarie lönegraden med åtföljande löneminskning.

Beträffande placeringen å löneplanen av ovannämnda biträden å kanslibyrån
får kommittén framhålla, att tidigare å denna byrå funnits placerat ett
extra ordinarie kontorsbiträde, vars arbete nu uppdelats på två extra ordinarie
sknvbiträden och ett extra skrivbiträde. Då arbetet kvalitativt ej undergått
någon förändring utan endast ökat i omfattning, torde därför de ovan föreslagna
tva ordinarie biträdena placeras i 4:e lönegraden (kontorsbiträden).

Liksom i tidigare förslag förutsättes, att en juridiskt utbildad extra ordinarie
amanuens kommer att vara anställd å kanslibyrån.

Antalet befattningshavare å kanslibyrån enligt kommitténs förslag (3.)
i jämförelse med gällande organisation (1.) och 1933 års kommittés förslag
(2.) framgår av nedanstående tablå.

I tablån har även inlagts antalet icke-ordinarie befattningshavare före och
efter kommitténs förslag. Härvid torde beaktas, att dessa uppgifter endast
avse att belysa förändringarna i proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
personal. Uppdelningen av den icke-ordinarie personalen i extra ordinarie
och extra befattningshavare samt placeringen å olika byråer faller ej
inom kommitténs uppdrag, då detta avgöres av fullmäktige utan riksdagens
hörande.

Ordinarie.

3. Lönegrad.

(1) (1) 1 riksgäldssekreterare ........................ 30

(—) (1) 1 sekreterare och ombudsman .................. 27

(1). (—) — (sekreterare) ............................. (26)

(1) (1) 1 notarie ................................... 22

(1) (—) 1 kammarskrivare ............................ 17

(—), (1) 1 registrator ................................ 14

(1) (1) — (kontorsskrivare) .......................... (11)

(—) (1)_2 kontorsbiträden ........................... 4

(5) (6) 7

Icke-ordinarie.

(4)__2

(9)

9

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

21*

Räkenskapsbyrån. Såsom redan nämnts förordar kommittén — i likhet med
1933 års kommitté — att ur den nuvarande kameralbyrån utbrytes obligationsoch
kupongavdelningen samt att chefen för den i samband därmed bildade
nya räkenskapsbyrån, omfattande nuvarande räkenskapsavdelningen (den
egentliga räkenskapsbyrån) och kassaexpeditionen, placeras i 30 :e lönegraden.

Som chefens närmaste man är å byrån placerad en statistiker och bokhållare
i 22 :a lönegraden. Den fortgående ökningen av riksgäldskontorets arbete,
sedan denna befattningshavare år 1920 tillkom, har medfört, att på honom
måste ställas större krav än från början avsetts. På grund därav och med
hänsyn jämväl till lämpligheten av att å byrån finnes en ej för lågt placerad
ersättare för chefen föreslår kommittén, att statistikern placeras i 24 :e lönegraden
med benämningen kamrerare, varigenom överensstämmelse i denna del
skulle ernås med statsskuldboksbyråns organisation.

Den övriga personalen å den egentliga räkenskapsbyrån skulle enligt 1933
års kommittés förslag utgöras av två kammarskrivare, varav en skulle överförts
från kanslibyrån, en kontorsskrivare och tre kameralbiträden. Enligt kommitténs
förslag bibehålies kammarskrivaren å kanslibyrån. En utökning på
annat sätt av de kvalificerade arbetskrafterna å räkenskapsbyrån kvarstår
därför såsom av behovet påkallad. Å räkenskapsbyrån föreslås därför inrättandet,
utöver den nuvarande kammarskrivarebefattningen i 17 :e lönegraden.
av en sådan befattning i 16 :e lönegraden med i första hand de till
räkenskapsbyrån hörande arbetsuppgifter, som enligt 1933 års kommittés förslag
skulle åvila den kammarskrivare, som skulle förflyttas från kanslibyrån.
Denna befattningshavare bör därjämte åläggas en del arbete, som åvilar ovannämnda
kontorsskrivare. I samband med den föreslagna sammanslagningen
av emissions- samt obligations- och kupongbyråerna och därmed sammanhängande
omläggning av arbetet, som kommittén i det följande kommer att
närmare behandla, anser kommittén lämpligt, att en del bokföringsarbete överflyttas
till räkenskapsbyrån. Ifrågavarande arbete, som nu åvilar kammarskrivaren
å obligations- och kupongbyrån, skulle då åläggas den föreslagna
nya kammarskrivarebefattningen å räkenskapsbyrån. Sedan en del av kontorsskrivarens
arbete överflyttats på en kammarskrivare, torde återstoden
därav utan olägenhet kunna fördelas på å byrån tjänstgörande kameralbiträden.
Kontorsskrivarebefattningen å den egentliga räkenskapsbyrån kan härefter
indragas.

Beträffande personalbehovet i övrigt å den egentliga räkenskapsbyrån finnes
utöver de tre kameralbiträdena stadigvarande behov av ett kontorsbiträde.
Tidigare har å räkenskapsbyrån tjänstgjort ett ordinarie kontorsbiträde, som
förflyttats till obligations- och kupongbyrån för att förstärka de ordinarie
arbetskrafterna å denna byrå. Detta biträdes arbete å räkenskapsbyrån utföres
nu av ett extra ordinarie skrivbiträde. Då kommittén redan förut framhållit,
att konstant arbete i största möjliga utsträckning bör utföras av ordinarie
personal, föreslås inrättande å räkenskapsbyrån av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning
i 4:e lönegraden. Å räkenskapsbyrån torde vidare i fortsättningen
liksom hittills förefinnas behov av ett antal extra befattningshavare.

I sin skrivelse till 1934 års bankoutskott föreslogo fullmäktige, utöver 1933
års kommittés förslag, att å räkenskapsbyrån skulle inrättas en befattning
å extra stat i 22 :a lönegraden för budgetåret 1934/35 eller möjligen tillsvidare,
så länge behovet kunde fortfara. Denne befattningshavares åligganden
skulle närmast bestå i handläggning av ärenden i samband med utbetalningar
å anslag till fonden för förlag till statsverket. På grund av det stora antalet
rekvisitioner å dessa anslag och därmed sammanhängande detaljerad, tids -

22*

BanJcoutsTcottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

ödande bokföring ansågo fullmäktige det nödvändigt att tillfälligt öka de
kvalificerade arbetskrafterna å räkenskapsbyrån. Den ifrågasatta befattningshavaren
skulle även i övrigt biträda vid arbetet å byrån samt vid förefallande
behov även användas till andra arbetsuppgifter inom verket. Under den tid,
som förflutit sedan fullmäktige framlade sitt förslag i förevarande avseende,
har det berättigade i fullmäktiges begäran ytterligare framträtt. I de provisoriska
förändringar, som fullmäktige vidtagit i riksgäldskontorets organisation
under innevarande budgetår, ingår även förordnande av en tjänsteman
att uppehålla nämnda extra-statstjänst å räkenskapsbyrån, där ovan antydda
arbetsuppgifter givit tjänsteinnehavaren full sysselsättning.

Kommittén finner goda skäl tala för att fullmäktige bemyndigas att även
för framtiden, så länge behovet fortfar, för ett budgetår i sänder förordna
en tjänsteman i 22 :a lönegraden för att möta den tillfälliga arbetsbelastningen
å räkenskapsbyrån, och tillstyrker en sådan anordning.

I den till räkenskapsbyrån hörande kassaexpeditionen, som närmast
förestås av en kassör i 22 :a lönegraden, har i anslutning till 1933 års
kommittés förslag och bankoutskottets uttalande örn tillfälliga åtgärder under
innevarande budgetår av fullmäktige vidtagits vissa provisoriska förändringar.

Den starka arbetsökningen under de senare åren inom riksgäldskontorets olika
rörelsegrenar har även medfört, att kassören numera ej har möjlighet att personligen
deltaga i uppräkning och kontrollering av till inlösen avlämnade obligationer
och kuponger. Ifrågavarande arbete har därför sedan länge måst
överlåtas på i expeditionen tjänstgörande övrig personal. Fullmäktige ha
därför funnit av behovet påkallat, att under innevarande budgetår inrätta en
särskild avdelning för mottagande och uppräkning av för inlösen inlämnade
obligationer och kuponger, vilka sedan likvideras av kassören enligt utbetalningsorder
.från nämnda avdelning. I enlighet med 1933 års kommittés förslag
har såsom föreståndare för avdelningen placerats en tjänsteman i Ilie
lönegraden. Kommittén finner emellertid denna placering för låg med hänsyn
till det betydande ekonomiska ansvar, som åvilar nämnda befattningshavare,
och föreslår därför en höjning av befattningen till 14 :e lönegraden. Såsom benämning
å befattningens innehavare föreslår kommittén förste kontorsskrivare.

Som föreståndarens närmaste man å den nu nämnda avdelningen bör enligt
kommitténs mening vara placerad en tjänsteman i 7 :e lönegraden (kameralbiträde),
såsom även är fallet under nu rådande provisorium.

Det nu i kassaexpeditionen tjänstgörande skrivbiträdet bör, i enlighet med
vad ovan anförts rörande skrivbiträdesbefattningarna, ersättas med ett kontorsbiträde
i 4:e lönegraden med placering å ifrågavarande avdelning.

I enlighet jämväl med förslag av 1933 års kommitté ha fullmäktige vidare
provisoriskt under innevarande budgetår såsom kassakontrollant förordnat en
tjänsteman i 16:e lönegraden i stället för kontorsskrivaren, vilken såsom
nämnts placerats som föreståndare för ovannämnda nyinrättade avdelning.
Denna anordning är motiverad av kassakontrollantens allt mer utökade åligganden
och har till syfte att sörja för en ändamålsenlig kontroll över inkomster
och utgifter och över av kassören handhavda värden, som ofta uppgå
till högst betydande belopp. Kommittén anser, att denna nu provisoriskt tilllämpade
anordning även för framtiden bör äga bestånd, då redan nu kunnat
konstateras, därmed förenade fördelar beträffande arbetets handläggning i
kassaexpeditionen.

Beträffande kassakontrollantens placering å löneplanen vill kommittén, liksom
1933 års kommitté, vidare framhålla, att det är av stor vikt, att denna
befattningshavare gentemot kassören, som han skall kontrollera, intager en

BanTcoutsleottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

23*

självständig ställning och ej blir ett kassörens biträde, vilket lätt kan bli
fallet, om kassakontrollanten intager en alltför låg tjänsteställning i jämförelse
med kassören. En placering i 16 :e lönegraden anser därför kommittén
vara den lägsta, som bör ifrågakomma, och förordar därför inrättande av en
ny kammarskrivaretjänst i löre lönegraden med placering såsom kassakontrollant.
.

Till kassaexpeditionens ordinarie personal bör ytterligare ett kontorsbiträde
i 4:e lönegraden, som sysselsättes med avstämpling av premieobligationer vid
vinstutbetalning m. m. Någon ändring av detta biträdes lönegradsplacering
föreslås ej.

Personalen å räkenskapsbyrån (med kassaexpeditionen) skulle enligt nedanstående
tablå, upprättad på samma sätt som beträffande kanslibyrån, bli följande.

Ordinarie.

Lönegrad.

riksgäldskommissarie . ... *.................. 30

(byrådirektör) ............................ (28)

kamrerare (statistiker) ...................... 24

(statistiker och bokhållare) .................. (22)

kassör .................................... 22

kammarskrivare ............................ 17

» ............................ 16

_ förste kontorsskrivare ...................... 11

— (kontorsskrivare) .......................... (11)

4 kameralbiträden ........................... 7

3 kontorsbiträden ............................ 1

— (skrivbiträde) ............................ (2)

14

1. 2.
(1) (-)

3.

1

(-) (1) -(-) (-)

(1)

(1)

(1)

(-).

(1)

(1)

(2)

(1)

(-) (->

(2).

(4)

(1)

(1)

(2)

(3)

(2)

(-)

(12) (13)

(8)_

(20)

Icke-ordinarie.

_5

19 + l1

Obligationsbyrån. Enligt 1933 års kommittés uppfattning borde de provisoriska
avdelningar, som inrättats för skötseln av de av riksgäldskontoret emitterade
premieobligationslånen samt för bandhavandet av det omfattande detaljarbetet
vid konverteringar och nyemissioner av statslån, ersättas av en
fastare organisation genom inrättandet av en emissionsbyra. Till belysande
av de arbetsuppgifter, som vid konvertering eller emittering av statslån skulle
ankomma på en sådan byrå, har 1933 ars kommitté redogjort för en del av det
arbete, som under hösten 1933 utfördes av ovanstående provisoriska avdelningar.
Vidare bar uppgift lämnats å av premielånsexpeditionen mottagna och
expedierade försändelser m. m., som visar omfattningen av denna verksamhetsgren.
Dessa uppgifter ingå till största delen i den å sid. 13 i föreliggande
utlåtande intagna tabellen, som tydligt åskådliggör det omfattande arbete,
det här är fråga örn. . . „

Då det läge i sakens natur, att arbetet å en emissionsbyra ej kunde vara
likformigt fördelat över hela året, utan vissa perioder med mindre forcerat
arbete särskilt för chefen för byrån komme att inträda, skulle det enligt 1933
års kommittés förslag även åligga chefen, att i den mån hans övriga arbete
medgåve och fullmäktige eller deputerade bestämde, utföra speciella uppdrag

1 Denna befattning avser en tjänsteman i 22:a lönegraden ä extra stat se sid. 21.

24*

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

inom riksgäldskontoret. Härigenom skulle framför allt vinnas, att tjänstledighet
för vissa befattningshavare för speciella uppdrag (utbyte av kupongark
mot talonger, granskning av i statsskuldboken inskrivna obligationer m. m.)
ej längre skulle bli erforderlig. Att sådan ledighet tidigare i stor utsträckning
måst beviljas framginge därav, att en högre tjänsteman under tiden 1919—
1933 för uppdrag av ovan angiven art samt för fullgörande av uppdrag såsom
föreståndare för den provisoriska emissionsavdelningen varit tjänstledig under
sammanlagt mera än tio år.

De fördelar, som enligt vad ovan sagts skulle vinnas genom inrättandet av
en emissionsbyra, kvarsta givetvis vid ett sammanförande med denna byrå av
obligations- och kupongbyrån. Härutöver skulle, såsom även antytts, vinnas,
att ojämnheterna i arbetet å emissionsbyrån i möjligaste mån bleve eliminerade.
Den sålunda sammansatta byrån, för vilken kommittén föreslagit
benämningen obligationsbyran, skulle givetvis i första hand erhålla sin personal
fran de båda byråer, som skulle sammanföras. Den tidigare föreslagua
emissionsbyrans chef skulle härvid, såsom i annat sammanhang framhållits,
placeras som chef för obligationsbyrån med avlöning enligt 30 :e lönegraden.

Chefens för obligationsbyrån närmaste man skulle bli den nuvarande kamreraren
och chefen för obligations- och kupongbyrån. Efter en sammanslagning
till en byrå av emissions- samt obligations- och kupongbyråerna kan det
emellertid ej anses sakligt motiverat att bibehålla en kamrerare i 26 :e lönegraden,
då denne ej längre blir chef för någon byrå. Nämnda befattning bör
därför i. likhet med kamrerarna å räkenskaps- och statsskuldboksbyråerna
placerasy 24 :e lönegraden. För att vården av värdeförvaltningen å obligationsbyran
pa sätt är fallet a statsskuldboksbyran skulle kunna handhavas av tre
tjänstemän^ erfordras inrättande av en revisorsbefattning i 22 :a lönegraden.
Revisorns åligganden skulle väsentligen sammanhänga med kontrollen av värdeförvaltningen.
En del av det arbete, som enligt 1933 års kommittés förslag
skulle åvila chefen för emissionsbyrån, såsom visst kontroll- oell bokföringsarbete,
måste givetvis avlyftas från honom på grund av det ökade arbete
och ansvar, som skulle medfölja chefskapet å den sammanslagna byrån. Nämnda
kontrollarbete m. m. (kontroll av avräkningsnotor vid konvertering eller
försäljning, av statsobligationer, upprättande av inventeringsinstrument över
värdehandlingar m.. m.) kan lämpligen åläggas revisorn. En stor del av de
uppgifter, som enligt 1933 års kommittés förslag skulle åvila kontorsskrivaren
å. emissionsbyrån, äro av sådan art, att de böra handläggas av en tjänsteman!
avsevärt högre tjänsteställning, vilket även vitsordats av 1933 års kommitté.
Det arbete, som här närmast avses, nämligen upprättandet av anordningar.
och levereringsreversal, kontrasignation av interimsbevis, uppsättandet
av skrivelser m. m., bör jämväl överflyttas till revisorn. Härjämte torde även
en del av kammarskrivarens. å obligations- och kupongbyrån arbete böra överföras
till revisorn. Kommittén vill i detta sammanhang åter understryka
olämplig!] et c n av att pa vissa befattningshavare lägges ett ansvar, som ej
star i rimligt förhållande till deras tjänsteställning. Kommittén erinrar även
ånyo örn den oförmånliga proportionen mellan högre och lägre befattningshavare
i riksgäldskontoret i jämförelse med vissa andra verk (se ovan sid. 11).
Inrättandet av ifrågavarande revisorsbefattning, som i övrigt synes starkt av
behovet påkallad, skulle i någon mån förbättra denna proportion.

Under, förutsättning att den nämnda revisorsbefattningen inrättas föreslår
kommittén, att kammarskrivarebefattningen a obligations- och kupongbyrån
indrages. Av de arbetsuppgifter, som tillhöra sistnämnda befattning, har viss
bokföring i det föregående föreslagits överflyttad till räkenskapsbyrån, varjämte
en del arbete, närmast ombesörjande av viss annan bokföring m. m., skul -

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

*25

le överflyttas på den nye revisorn. Återstående kammarskrivaren åliggande arbete,
som består av bokföring i avräkningsböckerna av infriade obligationer och
kuponger m. m., bokföring av anmälningar rörande förkomna räntebärande
obligationer och kuponger, verkställande av de anteckningar i avräkningsböckerna
för amorteringslånen, som erfordras i anledning av inskrivning i och
uttag ur statsskuldboken, ordnande och förvarande av sammandrag och förteckningar
över infriade obligationer, kuponger, talonger m. m. samt förande
av diarium över vidtagna bokföringsåtgärder, bör åläggas en kontorsskrivare.
Kommittén föreslår sålunda inrättande av en ny kontorsskrivarebefattning i
11 :e lönegraden.

Övriga ordinarie befattningshavare å den nuvarande obligations- och kupongbyrån,
nämligen en kontorskrivare i 11 :e, ett kameralbiträde i 7:e, två
kontorsbiträde!! i 4:e och ett skrivbiträde skulle tillhöra den nya obligationsbyrån.
Skrivbiträdet bör av skäl, som anförts i fråga örn de nuvarande skrivbiträdesbefattningarna
i riksgäldskontoret, tillhöra 4:e lönegraden.

Från emissionsbyrån skulle obligationsbyrån, förutom chefen, av ordinarie
personal tillföras följande av 1933 års kommitté föreslagna befattningshavare,
nämligen en kontorsskrivare i Ilie, ett kameralbiträde i 7:e och ett kontorsbiträde
i 4:e lönegraden, vilka sålunda skulle ersätta för närvarande å emissionsbyrån
tjänstgörande två kameralbiträden. Enligt vad ovan föreslagits
skulle en del av denne kontorsskrivares av 1933 års kommitté föreslagna
åligganden överflyttas på den förut nämnde nye revisorn. Återstående arbetsuppgifter
motivera emellertid med någon överflyttning av arbete från övriga
tjänstemän mer än tillräckligt ett bibehållande av kontorsskrivarebefattningen.
På denna skulle även i fortsättningen ligga så betydelsefulla uppgifter som
att uppsätta avräkningsnotor, föra journaler vid konverteringar, kontrollera
vinstböcker och närmast handhava avstämpling av vinstobligationer å premielånen
och återsändande av obligationer jämte vinster m. m. Kommittén föreslår
därför, att ovannämnda kontorsskrivarebefattning inrättas å den nya obligationsbyrån.

Enligt 1933 ars kommittés förslag skulle ett av de två å emissionsbyrån
tjänstgörande kameralbiträdena förflyttas till revisionsbyrån, där tjänstemannen
i fråga ursprungligen varit placerad. En sådan anordning synes
kommittén väl befogad. Nämnda kameralbiträde skulle, såsom ovan framhållits,
ersättas av en av de föreslagna nya kontorsskrivarna å obligationsbyrån.
Det, återstående kameralbiträdet skulle däremot tillhöra den nya obligationsbyrån
med oförändrade arbetsuppgifter. Slutligen har 1933 års kommitté föreslagit
inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i 4:e lönegraden å emissionsbyrån,
vilken befattning nu föreslås till placering å obligationsbyrån.

Antalet ordinarie befattningar å obligationsbyrån skulle efter ovannämnda
överflyttningar bliva en mera än enligt 1933 års kommittés förslag å emissionssamt
obligations- och kupongbyråerna tillsammans eller inalles 12 befattningar.
Hela antalet tjänstemän, ordinarie och icke-ordinarie, å dessa byråer utgör
för närvarande 9 ordinarie och 22 icke-ordinarie. Genom ovannämnda
förslag skulle proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie endast obetydligt
förbättras, nämligen till 12 ordinarie och 19 icke-ordinarie. Den nuvarande
emissionsbyrån, närmast premielånsexpeditionen, har i mera än femton
år arbetat med till största delen extra ordinarie eller extra personal. Detsamma
gäller även i hög grad örn den nuvarande obligations- och kupongbyrån.

Beträffande premielånsexpeditionen har orsaken till att den arbetat med så
stor procent icke-ordinarie personal givetvis varit den, att nämnda avdelning
endast varit provisoriskt ordnad. Denna skulle nu ingå i en fast organiserad
byrå. Vad angår obligations- och kupongbyrån åter sammanhänger det stora
antalet icke-ordinarie personal med den fortgående konstanta arbetsökningen

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 8 sami. Nr 32. 4

26*

Bankoutskottets utlåtande Nr S2. (Bilaga.)

inom riksgäldskontoret. Av nu ifrågavarande icke-ordinarie personal äro ej
mindre än 9 extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e lönegraden, varav många
med en tjänstgöringstid i kontoret av mellan tio och femton år. Av dessa befattningar
skulle, som ovan nämnts, endast en enligt 1933 års kommittés förslag
uppföras på ordinarie stat. Enligt kommitténs mening synes det rimligt,
att ytterligare några av dessa extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar överföras
på ordinarie stat. Utöver ovan nämnda till obligationsbyrån hänförliga
fyra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar får kommittén därför föreslå inrättandet
av ytterligare fyra sådana befattningar i 4:e lönegraden. Förhållandet
mellan ordinarie och icke-ordinarie personal å obligationsbyrån skulle
härigenom förbättras till 16 ordinarie mot 15 icke-ordinarie.

Personalens placering å obligationsbyrån skulle härefter bli följande:

Ordinarie.

1. 2. 3. Lönegrad.

(—) (—) 1 riksgäldskommissarie ...................... 30

(—) (1) — (byrådirektör) ..... (28)

(1) (1) — (kamrerare) .............................. (26)

(—) (—) 1 kamrerare ................................ 24

(—) (—) 1 revisor ................................... 22

(l) (l) — (kammarskrivare) .......................... (16)

(1) (2) 3 kontorsskrivare ........................... 11

(3)1 (2) 2 kameralbiträden ........................... 7

(2) (4) 8 kontorsbiträden ............................ 4

(1) (—) — (skrivbiträde) ............................ (2)

(9) (11) 16

Icke-ordinarie.

(22)__15

(31) 31

Statsskuldboksbyrån. Efter 1933 års riksdags godkännande av fullmäktiges
förslag till omorganisation av nämnda byrå består den högre personalen å byrån
av en chef i 28 :e, en kamrerare i 24 :e och en revisor i 22 :a lönegraden. Det
väsentliga i omorganisationen bestod — förutom inrättandet av kamrerarebefattningen
— i att åt nämnda tre tjänstemän överlämnades vården av byråns
värdehandlingar, varvid förste deputeraden befriades från deltagande i den
omfattande värdeförvaltningen å denna byrå. Någon annan förändring av
statsskuldboksbyråns organisation i nu nämnda avseende har kommittén ej
anledning föreslå än den redan förut motiverade uppflyttningen av chefsbefattningen
från 28 :e till 30 :e lönegraden.

(Beträffande kammarskrivarebefattningen i 17 :e lönegraden, som bibehölls
oförändrad av 1933 års kommitté, föreslås ej heller nu någon förändring.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, att statsskuldboksbyråns
korrespondens numera nått en sådan omfattning, att behov av förstärkning
av de kvalificerade arbetskrafterna redan så kort tid efter omorganisationen
börjat framträda. I viss mån sammanhänger detta med att revisorn, som det
åligger att handlägga större delen av korrespondensen, blivit mycket bunden
av valvstjänstgöringen. Då emellertid nämnda behov ännu ej är så starkt
framträdande, att det synes motivera inrättandet av en ny tjänst, torde det tills
vidare, såsom även 1933 års kommitté föreslagit, kunna tillgodoses genom
placering å byrån av en manlig extra ordinarie befattningshavare. Enär den

1 Härav två kameralbiträden å premielånsexpeditionen.

Banhoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

27*

nuvarande extraordinära arbetsbelastningen å räkenskapsbyrån efter hand
torde komma att minska, skulle i samband därmed även möjlighet uppstå för
fullmäktige att, örn behov därav skulle föreligga, till statsskuldboksbyrån förflytta
den revisorsbefattning å extra stat, som nu är tillfälligt inrättad å räkenskapsbyrån.
Frågan örn inrättandet av en ny ordinarie tjänst behöver
därigenom ej upptagas till prövning, förrän ett konstant behov kan beräknas
föreligga.

I 1933 års kommittés förslag finnas å byrån upptagna tre kontorsskrivarebefattningar,
av vilka två skulle nyinrättas. Den ena av de sistnämnda skulle
placeras i expeditionen med uppgift att vägleda besökande vid utskrivande
av anmälningar m. m., att jämte kammarskrivaren mottaga obligationer och
andra värdehandlingar, att biträda vid uppräkningen och den preliminära
granskningen av desamma samt underteckna interimskvitton därå, att utföra
viss löpande bokföring samt i övrigt biträda kammarskrivaren vid arbetet i
expeditionen. Det i expeditionen för närvarande tjänstgörande kontorsbiträdet
skulle placeras å annan plats å byrån med arbetsuppgifter, som nu åligga
ett extra ordinarie kontorsbiträde å byrån. Kommittén anser nu nämnda kontorsskrivarebefattning
väl motiverad och föreslår att den inrättas med placering
i expeditionen. — Den andra av 1933 års kommitté föreslagna nya kontorsskrivaren
skulle särskilt åligga att biträda vid utbetalning av certifikaträntor
m. m., vilket arbete nu åvilar ett kameralbiträde. Även ifrågavarande
av den föregående kommittén föreslagna kontorsskrivarebefattning anser kommittén
böra inrättas. — Den nu å byrån tjänstgörande kontorsskrivaren bör
därjämte bibehållas med oförändrade arbetsuppgifter. — Antalet kameralbiträden
kan minskas från tre till två, sedan det förut nämnda kameralbiträdet
ersatts med en kontorsskrivare.

Under åberopande av vad ovan sagts beträffande skrivbiträdesbefattningarna
i riksgäldskontoret får kommittén föreslå, att skrivbiträdesbefattningen
å statsskuldboksbyrån ersättes med en kontorsbiträdesbefattning i 4:e lönegraden.

För att riktigare avväga proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
personal föreslår kommittén vidare, att två av de fem extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna
å byrån överflyttas på ordinarie stat i 4:e lönegraden.

Personalens placering å statsskuldboksbyrån skulle härefter bli följande:

Ordinarie.

1.

2.

3.

(-)

(-)

1

riksgäldskommissarie

(1)

(1)

—

(byrådirektör) ....

(1)

(1)

1

kamrerare ........

(1)

(1)

1

revisor ...........

(1)

(1)

1

kammarskrivare

(1)

(3)

3

kontorsskrivare ....

(3)

(2)

2

kameralbiträden ....

(3)

(4)

6

kontorsbiträden ....

(1)

(-)

—

(skrivbiträde) ....

(12)

(13)

15

(14),_11

(26) 26

Lönegrad.

30

(28)

24

22

17

11

7

4

(2)

Icke-ordinarie.

28*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

Revisionsbyrån. Förste revisorn har här ovan föreslagits placerad i 28 :e
lönegraden. I likhet med 1933 års kommitté anser kommittén, att en del kontroll
av det löpande arbetet inom kontoret, som tidigare i alltför stor utsträckning
åvilat förste revisorn men den 1 juli 1934 överförts på revisorn, även för
framtiden bör åligga denne. Förste revisorn erhåller härigenom mera tid för
betydelsefullare arbetsuppgifter. Vidare synes det enligt kommitténs mening
önskvärt, att förste revisorn ålägges att efter fullmäktiges bestämmande i
den omfattning så efter närmare utredning kan befinnas lämpligt utöva kontroll
jämväl över riksdagens ekonomibyrå, varom föreskrifter för närvarande
saknas i instruktionerna.

Beträffande placeringen å löneplanen av revisorn och kammarskrivaren å
revisionsbyrån föreslås ingen ändring. Såsom kommittén redan föreslagit,
skulle ett av kameralbiträdena å den nuvarande premielånsexpeditionen återflyttas
till revisionsbyrån, där ett kameralbiträde ursprungligen varit placerat.
Å revisionsbyrån tjänstgör vidare ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Några förändringar i övrigt beträffande revisionsbyrån synas ej erforderliga
och fördelningen av personalen å denna byrå skulle sålunda bli följande: Ordinarie.

!• 2. 3. Lönegrad.

(—). (1) 1 förste revisor .............................. 28

(1). (—) — (förste revisor) ............................ (27)

(1) (1) 1 revisor .................................... 22

(l) (l) 1 kammarskrivare .......................... 16

(—) (1) 1 kameralbiträde ............................ 7

(1) (l)_1 kontorsbiträde ............................ 4

(4) (5) 5

Icke-ordinarie.

(5)

4

(9)

9

Riksdagens ekonomibyrå. Den ordinarie personalen å denna byrå består av
en byrådirektör i 27 :e och ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden. Under riksdagstiden
tjänstgör dessutom å byrån en kammarskrivare i 17 :e lönegraden.
Ingen extra personal finnes anställd å byrån.

Byrådirektören, som jämväl tjänstgör såsom föreståndare för riksdagens
tryckeriexpedition, bär föreslagits placerad i 28 :e lönegraden. Beträffande
den å byrån under viss del av året tjänstgörande kammarskrivaren bar kommittén
ej någon förändring att föreslå. Vad åter angår det å byrån tjänstgörande
kontorsbiträdet vill kommittén framhålla följande. De arbetsuppgifter,
som åligga detta biträde, äro till största delen av den art, att de motivera
en högre lönegradsplacering. Av dessa arbetsuppgifter må nämnas registrering
av löpande årets riksdagstryck, förandet av kontrollistor över tryckeriers
och bokbindares debiteringar och kostnader för riksdagstryck, förande av
statistik över riksdagskostnader, handhavande av försäljningskassan för riksdagstryck
mellan riksdagarna, då kammarskrivaren ej tjänstgör, förande av
inventariebok m. m. 1933 års kommitté stannade vid att ej föreslå någon
förändring av ifrågavarande befattning. Kommittén anser emellertid så starka
skäl tala för en uppfattning av befattningen till 7 :e lönegraden, att en
sådan nu bör företagas. Personalen å riksdagens ekonomibyrå skulle därefter
bli följande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.) 29*

Ordinarie.

1. 2. 3. Lönegrad.

(—) (—) 1 byrådirektör .............................. 28

(1) (1) — (byrådirektör) ............................ (27)

(—) (—) 1 kameralbiträde ............................ 7

(1) (1) — (kontorsbiträde) .......................... (4)

(2) (2) 2

(+1)1(+D1+11

III. Vaktmästarpersonal oell telefonist.

A. Lönegradsplacering.

Utöver de göromål, som i allmänhet tillkomma vaktmästarpersonal inom den
centrala statsförvaltningen, ha vaktmästarna i såväl riksbanken som riksgäldskontoret
särskilda åligganden, vilka sammanhänga med de båda verkens rörelse.
Till vaktmästarpersonalen överlämnas sålunda värden till stora belopp
för transporter inom och utom verken. Särskilt gäller detta beträffande vaktmästare,
som ombestyra postgöromål och — i riksbanken — inkassering av växlar.
I huvudsak åligga likartade göromål de båda verkens vaktmästare.

Arbetstidens längd är även med vissa undantag i det närmaste densamma i
båda verken. Den något längre tjänstgöringstiden i riksgäldskontoret uppväges
av den längre bevakningstjänstgöring, som åligger de flesta av riksbanksvaktmästarna.
För postvaktmästarna tillkommer i båda verken övertidstjänstgöring
av ungefärligen samma omfattning.

Före 1921 års lönereglering voro vaktmästarna i riksbanken och riksgäldskontoret
likställda i avlöningshänseende, men för närvarande äro riksbanksvaktmästarna
placerade i 7 :e och riksgäldsvaktmästarna i 6 :e lönegraden.

önskvärdheten av att likställighet i detta avseende återupprättas mellan
riksgäldskontorets och riksbankens vaktmästare har framhållits av 1933 års
kommitté. Något yrkande ansåg sig emellertid denna kommitté ej kunna göra,
enär lönenämnden för riksdagens verk i på riksgäldsfullmäktiges begäran avgivet
yttrande i april 1931, då denna fråga senast var föremål för prövning på
grund av framställning från riksgäldskontorets vaktmästare, framhöll, att en
allmän revidering av gällande avlöningsreglemente kunde förväntas komma
till stånd under den närmaste framtiden, då även fråga örn riksgäldsvaktmästarnas
placering i lönegrad torde komma under omprövning. På grund härav
syntes det lönenämnden, att åtgärder i förenämnda avseende ej lämpligen
då borde vidtagas.

Den av lönenämnden omförmälda revideringen av gällande avlöningsreglemente
har ännu ej kommit till stånd och ovisst är, när detta blir fallet. Kommittén
anser därför för sin del, att ovannämnda förhållanden ej böra utgöra
hinder för en uppflyttning av riksgäldskontorets vaktmästare till samma lönegrad
som riksbankens. En uppflyttning av riksgäldsvaktmästarna från 6:e
till 7 :e lönegraden bör även medföra en uppflyttning av förste riksgäldsvaktmästaren
från 8:e till 9:e lönegraden, då den nuvarande skillnaden av två lönegrader
får anses väl motiverad med hänsyn till förste riksgäldsvaktmästarens
förmanskap och större ansvar.

Med åberopande av det ovan anförda får kommittén sålunda föreslå, att förste
riksgäldsvaktmästarebefattningen uppflyttas från 8:e till 9:e lönegraden
och riksgäldsvaktmästarebefattningarna från 6 :e till 7 :e lönegraden.

1 En tjänsteman i 17:e lönegraden under viss del av året.

30*

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. (Bilaga.)

B. Särskilda arvoden.

För vissa uppdrag, som åligga en del av riksbankens vaktmästare, utgå
särskilda arvoden. För arbete med postbefordran och inkassering utgör sålunda
ersättningen 50 kr. för månad (jämte dyrtidstillägg) och för lokalvakttjänstgöringen
utgår ersättning med 30 kr. för bevakningsvecka. I riksgäldskontoret
uppbär endast den riksgäldsvaktmästare, som det åligger att biträda
med mottagande och utlämnande av riksdagstryck m. m., särskild ersättning
av 200 kr. för år (jämte dyrtidstillägg). Däremot har tidigare ingen
ersättning utgått för arbetet med postbefordran, vilket utföres av förste riksgäldsvaktmästaren
och en riksgäldsvaktmästare. Såsom 1933 års kommitté
framhållit är detta arbete även under normala förhållanden omfattande, vilket
framgår av att årligen i medeltal mottagas och expedieras 70,000 ä
80,000 st. värdeförsändelser. Vid nyemissioner, konverteringar eller inlösen
av statslån blir ifrågavarande arbete givetvis ännu mera krävande. Sålunda
ankommo och expedierades under några månader hösten 1933 vid konverteringen
av 1923 års premieobligationslån sammanlagt omkring 127,000 st. värdeförsändelser.
1933 års kommitté ansåg det därför skäligt, att nämnda två
vaktmästare för sitt arbete tillerkändes särskilda arvoden, dock något lägre än
i riksbanken, där postvaktmästarna även ha att ombesörja inkassering, vilket
ej förekommer i riksgäldskontoret. Arvodet till vardera av nämnda två riksgäldsvaktmästare
föreslogs därför till 30 kronor för månad. Fullmäktige ha
beslutat att från och med den 1 oktober 1934 tillsvidare utbetala dessa arvoden.

Kommittén finner det väl motiverat, att särskild ersättning för arbete med
postbefordran i likhet med i riksbanken utgår även i riksgäldskontoret. Beträffande
ersättningens storlek har kommittén intet att erinra mot 1933 års
kommittés förslag.

Kommittén föreslår därför, att arvoden för uppdrag att ombesörja postbefordran
i riksgäldskontoret må utgå med 30 kronor för månad (jämte dyrtidstillägg)
till vardera av förste riksgäldsvaktmästaren och en av fullmäktige
utsedd riksgäldsvaktmästare.

C. Uniformsbeklädnad.

Beträffande frågan örn fri uniformsbeklädnad för riksgäldskontorets vaktmästare
får kommittén helt ansluta sig till det förslag, som avgavs av 1933
års kommitté och som tillstyrktes av fullmäktige i skrivelsen till 1934 års
bankoutskott. 1933 års kommitté gjorde följande uttalande:

»Riksbankens ordinarie och extra ordinarie och i viss utsträckning även extra
anställd vaktmästarepersonal åtnjuter fri uniformsbeklädnad. Denna förmån
har tidigare tillkommit även riksgäldskontorets vaktmästare men borttogs vid
regleringen år 1921 av avlöningsförhållandena m. m. vid riksdagens verk. Enligt
principerna i det då fastställda avlöningsreglementet skall ersättning lämnas
av tjänsteman för tillhandahållen tjänstedräkt. Några föreskrifter örn
skyldighet för riksgäldskontorets vaktmästare att vara iklädda tjänstedräkt
finnas emellertid ej, och följden har blivit, att vaktmästarepersonalen ej är uniformerad
under tjänstetiden. Kommittén anser emellertid, att det skulle vara
till stor fördel för verket, örn vaktmästarna tilldelades uniform. I synnerhet
vid konverteringar, nyemissioner av statslån, vinstutbetalningar m. m., då stor
tillströmning av allmänheten förekommer, skulle det betydligt underlätta upprätthållandet
av ordningen i expeditionslokalerna, örn allmänheten kunde vända
sig till en uniformerad vaktmästare för erhållande av upplysningar m. m. Vid
transporter av värdehandlingar och budskickning till banker o. s. v. är det

Bankoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

*31

otvivelaktigt också av vikt att vaktmästarna kunna identifieras genom uniformen.

Örn sålunda stadgad skyldighet för riksgäldskontorets vaktmästare afbära
uniform ur verkets synpunkt är fördelaktig, anser kommittén dock ett sådant
åläggande kunna ske endast under förutsättning att uniformsbeklädnaden tillhandahålla
utan kostnad för vaktmästarpersonalen. Kommittén får därför
föreslå, att riksgäldskontorets vaktmästare åläggas att under tjänstutövning
vara iförda tjänstedräkt, vilken i likhet med vad fallet är i riksbanken tillhandahålles
på verkets bekostnad. Liksom i riksbanken bör uniformsbeklädnaden
för riksgäldskontorets ordinarie och extra ordinarie vaktmästare utgöras
av kavaj, väst, byxor, sommar- och vintermössa, sommar- och vinterrock samt
regnrock. De extra vaktmästare, som tjänstgöra i expeditionslokalerna böra
tillhandahållas kavajer och rockar.»

D. Ökning av den ordinarie vaktmästarpersonalen.

I riksgäldskontoret äro för närvarande anställda en förste riksgäldsvaktmästare
och fem riksgäldsvaktmästare å ordinarie stat samt fyra extra ordinarie
vaktmästare, varav tre med ständig tjänstgöring. För semestervikariat
och tillfälliga arbeten finnas dessutom ett antal extra vaktmästare att tillgå.

Då riksgäldskontoret år 1926 inflyttade i sina nuvarande lokaler, medförde
uppdelningen av lokalerna på olika våningar ökat behov av vaktpersonal, som
huvudsakligen tillgodosågs genom extra ordinarie och extra personal. En extra
ordinarie vaktmästarebefattning överflyttades från och med den 1 juli 1929 på
ordinarie stat, men sedan dess har antalet ordinarie personal ej förändrats. Antalet
extra ordinarie vaktmästare var den 1 juli 1929 tre, vilka alla hade ständig
tjänstgöring. Sedermera har sålunda tillkommit en extra ordinarie vaktmästare.
Under innevarande höst har revisionsbyrån inflyttat i lokaler, belägna
i en särskild våning, varav kommer att följa ökat arbete för vaktpersonalen.
Man kan därför med visshet förutse, att det nuvarande antalet fast
anställda vaktmästare även för framtiden kommer att behövas.

På grund av det ovan anförda anser kommittén det skäligt, att en av de
nuvarande extra ordinarie vaktmästarebefattningarna överflyttas till ordinarie
stat. Antalet ordinarie riksgäldsvaktmästare skulle härefter, förutom förste
riksgäldsvaktmästaren, bli sex och antalet extra ordinarie riksgäldsvaktmästare
tre.

E. Telefonist.

Då de nuvarande lokalerna år 1926 iordningsställdes för riksgäldskontoret,
inrättades även telefonväxel. Detta nödvändiggjorde anställandet av en telefonist,
som till en början var extra men år 1927 befordrades till extra ordinarie
i lia lönegraden. Från och med den 1 oktober 1933 är befattningen uppflyttad
till 2 :a lönegraden.

Kommittén föreslår, att denna befattning, varav stadigvarande behov föreligger,
överflyttas på ordinarie stat med placering i 2:a lönegraden.

IV. Sammanfattning.

De av kommitténs ovan framlagda organisationsförslag föranledda förändringarna
i tjänsteförteckningen över befattningarna vid riksgäldskontoret
ha sammanfattats i nedanstående sammanställning, vari även antalet ickeordinarie
tjänstemän angivits.

32*

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Ordinarie.

1- 2. 3. Lönegrad.

(1) (1) 1 riksgäldssekreterare ........................ 30

(1) (—) 3 riksgäldskommissarier ...................... 30

(1) (3) 1 byrådirektör .............................. 28

(—) (1) 1 förste revisor .............................. 28

(—). (1) 1 sekreterare och ombudsman .................. 27

(1) (1) — (byrådirektör) ............................ (27)

(1) (—) — (förste revisor) ............. (27)

(1). (—) — (sekreterare) .............................. (26)

(1) (1) — (kamrerare) .............................. (26)

(1) (1) 3 kamrerare ................................ 24

(1) (1) 1 notarie ................................... 22

(1) (1) — (statistiker och bokhållare) ................ (22)

(1) (1) 1 kassör .................................... 22

(2) . (2) 3 revisorer .................................. 22

(3) (3) 3 kammarskrivare ............................ 17

(2) (3) 3 » ............................ 16

(—) (1) 1 registrator ................................ 14

(—) (—) 1 förste kontorsskrivare ...................... 14

(5) (8) 6 kontorsskrivare ............................ 11

(—) (—) 1 förste riksgäldsvaktmästare ................ 9

(1) (1) — (förste riksgäldsvaktmästare) ................ (8)

(10) (8) 10 kameralbiträden ........................... 7

(—) (—) 6 riksgäldsvaktmästare ....................... 7

(5) (5) — (riksgäldsvaktmästare) ..................... (6)

(8) (13) 20 kontorsbiträden ............................ 4

(3) (—) — (skrivbiträden) .............. (2)

(—) (—) _1 telefonist ....... 2

(50) (56) 67

Icke-ordinarie.

(58)_41

(108) 108

I vad mån proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningar i
riksgäldskontoret procentuellt förbättrats genom kommitténs förslag framgår
av nedanstående sammanställning.

Enligt Enligt

nuvarande kommitténs

avlöningsstat förslag

Ordinarie tjänstemän.............. 50 67

i procent av samtliga............46,3 % 62,0 %

Icke-ordinarie tjänstemän........... . 58 41

i procent av samtliga............53,7 % 38,0 %

Ordinarie tjänstemän i 22—30 lönegraderna ... 13 15

i procent av samtliga............12,0 % 13,9 /

De föreslagna förändringarna i riksgäldskontorets organisation belysas vidare
av efterföljande tabellbilaga.

Bankoutskottets utlåtande Nr 88. (Bilaga.)

Kostnader för förslagets genomförande.

33*

Den vid genomförande av kommitténs förslag beräknade årliga kostnadsök -

ningen framgår av följande uppgifter:
a) Ledningen.

Riksgäldsdirektörens lön ..............,................. kr. 25,000: —

Ersättaren: årsarvode 1,000 kr. jämte beräknat tjänstgörings arvode

ä 500 kr. för månad under IV2 månad............ » 1,750: —

Höjning av ordförandens arvode ........................ » 1,500: —

kr. 28,250: —

Härifrån avgår förste deputeradens arvode .............. » 10,000: —

Nettoökningen blir alltså ................................ kr. 18,250: —

vilket belopp kan ökas med 4,000 kronor (motsvarande nuvarande fullmäktigearvodet),
örn riksgäldsdirektören ej är fullmäktig.

b) Organisationen i övrigt.

Avlöningskostnader (beräknade efter begynnelselönerna för de
olika befattningarna exklusive dyrorts- och dyrtidstillägg)..

Särskilda arvoden för postbefordran ....................

Kostnader för uniformsbeklädnad ........................

(efter 225 kr. för år för 10 st. vaktmästare)

kr.

63,978

720

2,250

kr. 66,948: —

Härifrån avgår det belopp, varmed avlöningskostnaderna för
den icke ordinarie personal, som kan antagas bli befordrad,
beräknas komma att minskas .......................... » 39,498: —

kr. 27,450: —

Sammanlagt skulle sålunda den årliga kostnadsökningen under ovan angivna
förutsättningar kunna beräknas till omkring 45,000 kronor.

Stockholm den 5 december 1934.

KARL HILDEBRAND.

HARALD ÅKERBERG. EDVIN LEFFLER. HERMAN ERIKSSON.
ERIC HALLIN. ANDERS ANDERSON. GUSTAF ANDERSSON.

^Artur Sandqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 8 sami. Nr 88.

5

34*

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

Bilaga.

Riksgäld skontorets organisation.

Enligt nuvarande avid- Enligt kommitténs förningsstat.
slag.

Siffrorna inom parentes angiva lönegraderna.

Kanslibyrån.

1 riksgäldssekreterare, chef (30).

1 sekreterare (26).

1 notarie (22).

1 kammarskrivare (17).

1 kontorsskrivare (11).

5

4 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Kameralbyrån.

Riksgäldskommissarie, chef (30).

Räkenskapsavdelningen och kassaexpeditionen.

1 riksgäldskommissarie, föreståndare
(30).

1 statistiker (22).

1 kassör (22).

1 kammarskrivare (17).

2 kontorsskrivare (11).

4 kameralbiträden (7).

1 kontorsbiträde (4).

1 skrivbiträde (2).

12

8 icke-ordinarie tjänstemän.

20

Obligations- och kupong avdelning en.
1 kamrerare, föreståndare (26).

1 kammarskrivare (16).

1 kontorsskrivare (11).

3 kameralbiträden (7).1

2 kontorsbiträden (4).

1 skrivbiträde (2).

9

22 icke-ordinarie tjänstemän.2
31

Kanslibyrån.

1 riksgäldssekreterare, chef (30).
1 sekreterare och ombudsman (27).
1 notarie (22).

1 kammarskrivare (17).

1 registrator (14).

2 kontorsbiträden (4).

7

2 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Räkenskapsbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).
1 kamrerare (24).

1 kassör (22).

1 kammarskrivare (17).

2 kammarskrivare (16).

1 förste kontorsskrivare (14).

4 kameralbiträden (7)

3 kontorsbiträden (4).

14

1 tjänsteman å extra stat

5 icke-ordinarie tjänstemän.

20

Obligationsbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).
1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

3 kontorsskrivare (11).

2 kameralbiträden (7).

8 kontorsbiträden (4).

16

15 icke-ordinarie tjänstemän.

31

1 Härav 2 kameralbiträden å premielånsexpeditionen.
s Härav 8 tjänstemän å premielånsexpeditionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 82. (Bilaga.)

35*

Statsskuldboksbyrån.

1 byrådirektör, chef (28).

1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (17).

1 kontorsskrivare (11).

3 kameralbiträden (7).

3 kontorsbiträden (4).

1 skrivbiträde (2).

12

14 icke-ordinarie tjänstemän.

26

Revisionsbyrån.

1 förste revisor, chef (27).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (16).

1 kontorsbiträde (4).

4

5 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

1 byrådirektör, chef (27).

1 ^kontorsbiträde (4).

2

Vaktmästare och telefonist.

1 förste riksgäldsvaktmästare (8).
_^riksgäldsvaktmästare ( 6 ).

6

5 icke-ordinarie tjänstemän.

11

Statsskuldboksbyrån.

1 riksgäldskommissarie, chef (30).
1 kamrerare (24).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (17).

3 kontorsskrivare (11).

2 kameralbiträden (7).

6 kontorsbiträden (4).

15

11 icke-ordinarie tjänstemän.

26

Revisionsbyrån.

1 förste revisor, chef (28).

1 revisor (22).

1 kammarskrivare (16).

1 kameralbiträde (7).

1 kontorsbiträde (4).

5

4 icke-ordinarie tjänstemän.

9

Riksdagens ekonomibyrå.

1 byrådirektör, chef (28).

1 kameralbiträde (7).

2

Vaktmästare och telefonist.

1 förste riksgäldsvaktmästare (9).

6 riksgäldsvaktmästare (7).

1 telefonist ( 2).

8

3 icke-ordinarie tjänstemän.

11

Sammanfattning för verket i dess helhet.

50 ordinarie tjänstemän. 67 ordinarie tjänstemän.

58 icke-ordinarie tjänstemän. 41 icke-ordinarie tjänstemän.

108 Summa antal tjänstemän.

108 Summa antal tjänstemän.