Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1935 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30
maj 1873 om rikets mynt.

I en till riksdagen avlåten, den 9 januari 1935 dagtecknad proposition,
nr 18, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 12 och 14 lagen den 30 maj 1873 örn rikets
mynt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 6.

Av silver---1.45 gram.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,
präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.
Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla tvåtusen tvåhundrafemtio
gram fint silver. De skola utmyntas av en legering av niohundra
viktdelar silver och etthundra viktdelar koppar. Varje myntstycke
skall alltså väga 25 gram.

Av kopparnickel---fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter---belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till
statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga

1 Senaste lydelse av §§ 6 och 12 se 1920:309 och av § 14 se 1881 : 35.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami. .. Nr 3. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

högre belopp än femtio kronor i 5-kronestycken, tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt,
en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 14.

Tjugukronestycken och--— skola äga. Femkronestjmket av guld

upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor,
när det är sa nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för
rikets räkning är präglat, men till alla andra, när det förlorat mer än
sex tiondedels procent av nyssnämnda vikt.

Skiljemynt upphör---blivit otydlig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I skrivelse den 8 november 1934 har mynt- och justeringsverket hemställt,
att till hugfästande av Sveriges riksdags 500-årsminne måtte präglas
ett särskilt mynt av silver å fem kronor, avsett att under år 1935
utsläppas i rörelsen till ett antal av omkring en miljon stycken.

Till stöd för framställningen har verket anfört bland annat följande:

De närmast föregående tillfällen, då särskilda mynt präglats för att hugfästa
märkliga tilldragelser, voro år 1897 till minne av Konung Oscar II:s
tjugufemårsjubileum, år 1907 till minne av Konung Oscar Ilis och Drottning
Sofias guldbröllop, år 1921 till minne av Gustaf Vasas befrielseverk
samt år 1932 till hugfästande av trehundraårsminnet av Gustaf II Adolfs
död vid Lutzen. Vid samtliga dessa tillfällen präglades ett särskilt minnesmynt
av silver å två kronor i upplagor av omkring 250,000 stycken
mynt.

Emellertid har verket tänkt sig, att vid detta tillfälle ett mynt av
högre valör borde komma till utförande, dels för att göra detsamma unikt
och därigenom mera begärligt, dels ock för att kunna få konstaterat, huruvida
det kan befinnas önskvärt att även framdeles införa ett dylikt
skiljemynt i vår mynttillverkning.

Verket har härvid ansett sig böra föreslå ett mynt å fem kronor med
en diameter av 36 mm och en bruttovikt av 25 gram. Örn finhalten bestämdes
till 900 tusendelar silver, skulle finvikten i myntet sålunda komma
att uppgå till 22.5 gram. Remedierna beträffande såväl vikt som
finhalt torde lämpligen kunna fastställas till de för tvåkronestycken nu
görande, jämlikt § 8 i myntlagen.

Enligt vår nu gällande myntlag har åt våra silverskiljemynt givits
en finvikt, som till värde så nära som möjligt överensstämmer nied db
olika myntens valörer i serien.

Skulle lisett tilltänkt femkronesmynt inrangeras i myntserien efter
denna princip, skulle emellertid ett sådant mynt bliva alldeles för stort
och klumpigt, enär det då med en halt av 900 tusendelar skulle behöva
givas en diameter av 42 å 43 mm och en bruttovikt av 33.33 gram, således
större än den gamla riksdalern och betydligt tyngre.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Ett så otympligt mynt skulle säkerligen aldrig bliva begärligt, och
någon anledning att bibehålla relationen i nuvarande sene av silverskiljeinynt
synes ej heller erforderlig, enär dessa mynt ju ej utgöra någon

värdemätare. , . , , , , ...

Då man har anledning förmoda, att ett mynt sadant som det. föreslagna
komme att i mycket stor utsträckning bliva ett verkligt minnesmynt
och sålunda undandragas den allmänna rörelsen, bör ett eventuellt
femkronesmynt utsläppas i ej alltför begränsad upplaga, örn detsamma
även skall kunna fylla den avsedda uppgiften att bliva ett kurserande
mynt. En upplaga å 1,000,000 stycken torde salunda få anses lämpligFärdigställandet
av en dylik myntpost å 5,000,000 kronor torde med nuvarande
silverpris kunna beräknas draga en kostnad av sammanlagt
högst 1,600,000 kronor, och skulle sålunda präglingen av det föreslagna
minnesmyntet komma att tillföra statsverket en inkomst av minst 3,400,000

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att de flesta stater ansett
med sin fördel förenligt att använda silvermynt av ungefärligen
motsvarande valör i stället för sedlar, på grund av den avsevärt högre
livslängden hos silvermynten, vilken för ett femkronesmynt torde kunna
beräknas till minst 75 år. Det synes verket angeläget, att en undersökning
verkställes, huruvida det icke även i vårt land skulle medföra betydande
fördelar att övergå till femkronor i silver.

Mynt- och justeringsverket har samtidigt avlämnat förslag till erforderliga
ändringar i myntlagen. Förslaget innebär dels införande i § 6
av mynttecken å fem kronor i uppräkningen av de mynttecken av silver,
som enligt lagen skola präglas, jämte närmare bestämmelser örn sådant
myntteckens beskaffenhet och dels vissa därav pakallade ändringar i §§
12 och 14.

Över framställningen hava yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken
och av kommittén för riksdagens 500-årsminne. I förstnämnda yttrande
har jämväl beaktats ett av enskild person i skrivelse till Konungen
den 19 november 1934 framställt förslag om prägling till riksdagens 500-årsminne av ett mynt av silver å fyra kronor, benämnt »specie».

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande anfört bland annat:

I likhet med myntdirektören anse fullmäktige önskvärt, att, såsom vid
tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum, till hugfästande av Sveriges
riksdags 500-årsminne ett särskilt mynt präglas, avsett att under år 1935
utsläppas i rörelsen. .

Myntverket har tänkt sig, att man nu skulle frångå den hittills använda
2-kronetypen och göra ett försök med ett mynt å fem kronor med
en diameter av 36 mm och en vikt av 25 gram.

Det finnes enligt fullmäktiges mening icke några utsikter, att det föreslagna
myntet å 5 kronor i någon större utsträckning skulle komma
ut i rörelsen och det torde vara uppenbart, att praktiska skäl icke föreligga
att ersätta eller komplettera riksbankens sedlar å fem kronor med
ett nytt skiljemynt av samma valör.

Myntverket angiver i sin framställning, att en utmyntmng av 1,000.000
5-krönorsmynt skulle tillföra statsverket en »vinst av minst 3,400,000
kronor».

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Det må vara, att beräkningen utfaller sålunda ur myntverkets synpunkt,
då det ju icke är brukligt att såsom statsverkets skuld upptaga
värdet av utelöpande skiljemynt, i motsats till vad som sker i fråga örn
utelöpande sedlar. Så snart myntverket levererat ett färdigställt myntparti
. till riksbanken resp. allmänheten, anser myntverket sig kunna
fastställa en vinst. Men helt annorlunda ställer sig saken för statsverket
De utslappta mynten skola en gång åter inlösas av myntverket.
Endast i fråga örn mynt, som definitivt försvinna ur rörelsen — och antalet
sådana mynt kan icke beräknas — uppstår en verklig vinst.

Totalkostnaden för å ena sidan 5-kronorsmynt och å andra sidan 5-kronorssedlar ställer sig Dråga örn sådana mynt eller sedlar, som cirkulera
i rörelsen och slutligen inlösas, något högre för mynten. Beträfiande
sådana mynt eller sedlar, som definitivt försvinna ur rörelsen utan
att återinlösa^, blir vinsten avsevärt större för sedlarna än för mynten.

Viss historisk hänsyn kan åberopas för ett förnyande av den gamla
svenska silverdalen!, sedermera kallad riksdaler specie eller blott specie,

att detta mynt med * stort sett oförändrat silverinnehåll
bibehållits under så lång tid som från år 1535 till år 1871 eller under
336 år. Då man torde få räkna med att ett dylikt mynt å 4 kronor, särsk1.
11 örn det skulle erhålla benämningen specie, skulle komma att präglas
till storlek och vikt närmast liknande de gamla speciemvnten, vilka hade
en vikt av cirka 30 gram, är det tydligt, att icke heller detta mynt kan
bliva lämpligt för den allmänna rörelsen.

Under åberopande av vad ovan anförts, få fullmäktige avstyrka införandet
i vårt myntsystem av ett nytt mynt å 5 kronor eller å 4 kronor.

Därest emellertid Eders Kungl. Majit skulle finna det lämpligt att till
hugfästande av riksdagens 500-årsminne låta prägla ett begränsat antal,
exempelvis 250,000. stycken, minnesmynt å antingen 5 kronor eller 4
kronor, hava fullmäktige icke något att däremot erinra.

Skulle Eders Kungl. Majit däremot finna det lämpligare att, i överensstämmelse
med vad sorn ägt rum vid liknande tillfällen under de senaste
40 arén, fasthålla vid ett minnesmynt å 2 kronor, vilja fullmäktige, då
vid de senaste tillfällena det visat sig, att ett större antal mynt än’det
tillgängliga kunnat placeras hos allmänheten, ifrågasätta, huruvida icke
upplagans storlek borde höjas från 250,000 till 500,000 mynt.

. Kommittén för riksdagens 500-årsminne har tillstyrkt mynt- och justeringsverkets
förslag under uttalande av, att kommittén funne förslaget
tilltalande och att, då firandet av 500-årsminnet komme att vara förenat
med kostnader, förslaget även vore lämpligt med hänsyn till att detsamma
tillförde statsverket extra inkomster.

Föredragande departementschefen har anfört följande!

»För egen del är jag beredd förorda sådana åtgärder, att ett femkronors
skiljemynt av silver kan utgivas i samband med högtidlighållandet
av riksdagens 500-årsminne. Gällande myntkonvention mellan Sverige,
Danmark och Norge torde i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241
icke utgöra hinder för prägling av ett sådant skiljemynt. Däremot måste
en sådan åtgärd föregås av vissa ändringar i myntlagen, vilken bland
annat innehåller bestämmelser angående de slag av skiljemynt, som skola
1 Se prop. nr 11 år 1924.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

5

eller kunna präglas, samt angående den utsträckning, vari dessa skiljemynt
utgöra lagligt betalningsmedel. Förslag till sådana ändringar torde
nu böra iöreläggas riksdagen.

Det erlorderiiga tillägget till § 6 myntlagen synes böra givas det innehåll,
att prägling av myntstycken å lem kronor göres beroende av Konungens
lör varje gång meddelade beslut, liksom tallet nu är i fråga
örn prägling av myntstycken av kopparnickel eller av järn. Mynt- och
justeringsverkets förslag till ändring av § 6 innehåller vidare, att 100
stycken femkronors skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver
och att sådana mynt skola utmyntas av en legering av 900 viktdelar
silver och 100 viktdelar koppar samt således väga 25 gram. Häremot
har jag intet att erinra. Likaså ansluter jag mig till de föreslagna
ändringarna i §§ 12 och 14. Den förra paragrafen skulle enligt förslaget
komma att innehålla, att ifrågavarande skiljemynt liksom andra sådana
skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor
men att ingen annan är pliktig att i en betalning mottaga högre belopp
i femkronors skiljemynt än femtio kronor. Ändringen i § 14 är av redaktionell
natur. Andra ändringar i lagen torde icke erfordras.

Därest en lag av nu antytt innehåll kommer till stånd, torde jag framdeles
få förelägga Kungl. Majit förslag i fråga örn prägel, inskrift och
utseende i övrigt å de mynt, som avses skola präglas till riksdagsjubileet,
samt i fråga örn antalet sådana mynt.»

Utskottet vill giva sin anslutning till förslaget, att ett femkronors skiljemynt
av silver må präglas i samband med högtidlighållandet av riksdagens
500-årsminne. Mot det ifrågasatta nya myntets vikt och finhalt
har utskottet icke funnit anledning till erinran, liksom icke heller mot
den utsträckning, vari myntet skulle utgöra lagligt betalningsmedel. Utskottet
får därför tillstyrka det av Kungl. Majit framlagda förslaget till
ändringar i myntlagen. I detta sammanhang anser utskottet sig emellertid
höra framhålla, att den ståndpunkt, utskottet på sätt nyss sagts intagit
till frågan om utgivande av här avsedda minnesmynt, icke innebär
ett ställningstagande till den av mynt- och justeringsverket berörda frågan,
huruvida ett skiljemynt av ifrågavarande valör bör införas i vårt
myntsystem. Detta spörsmål synes enligt utskottets mening icke kunna
prövas utan att detsamma gjorts till föremål för en ingående utredning.
Föredragande departementschefen har icke heller ingått på denna fråga.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig kunna förutsätta, att den befogenhet,
som enligt den föreslagna lydelsen av § 6 myntlagen skulle
lämnas Kungl. Majit att meddela beslut om prägling av femkronors skiljemynt,
endast är avsedd att begagnas vid sådana tillfällen, då såsom här
är fallet fråga är örn hugfästandet av en särskilt betydelsefull tilldragelse.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 8 sami■ Nr 3. 2

Utskottet.

6

Bankoutskotiets utlåtande Nr 3.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maurts förevarande
proposition.

Stockholm den 1 februari 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HAKALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors, Johansson i Friggeråker.
Ström i Lidköping, Ehrnberg*, Berling och Bjurström;

från andra kammaren: herrar Leffler*, Bäcklund, Laurén*, Paulsen, Johansson i
Sollefteå, Hilding, Gustavson i Västerås* och Bengtsson i Kullen*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

*60824. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.