Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sänkning
av pensionsåldern för distriktsveterinär med delaktighet
i statens pensionsanstalt.
I en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1935 dagtecknad proposition
nr 123, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad föredragande departementschefen förordat, utfärda bestämmelser
i fråga örn sänkning av pensionsåldern för distriktsveterinär med
delaktighet i statens pensionsanstalt.
Distriktsveterinärer, som avlönades av landsting med bidrag av staten,
erhöllo från och med år 1920 pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Pensionsåldern
bestämdes till 65 år, och det för erhållande av hel tjänstepension
erforderliga antalet tjänstår fastställdes till 30.
I samband med distriktsveterinärväsendets förstatligande enligt Kungl.
Majlis och riksdagens beslut år 1933 bestämdes, att distriktsveterinär,
som med ingången av år 1934 överginge i statens tjänst, skulle, så länge
han vore innehavare av distriktsveterinärbefattning, i pensionshänseende
fortfarande tillhöra statens pensionsanstalt och därvid vara underkastad
de bestämmelser, vilka jämlikt anstaltens reglemente gällde för distriktsveterinär,
som avlönades av landsting med bidrag av staten. De distriktsveterinärer,
som ej skulle hava pensionsrätt jämlikt reglementet för
statens pensionsanstalt, alltså efter utgången av år 1933 utnämnda distriktsveterinärer,
skulle vara underkastade 1907 års civila pensionslag.
Pensionsåldern fastställdes till 65 år, och för hel tjänstepension skulle erfordras
30 tjänstår.
Enligt nu nämnda, för närvarande gällande bestämmelser i fråga om
distriktsveterinärernas pensionsförhållanden är alltså pensionsåldern för
distriktsveterinär 65 år, vare sig han är delägare i statens pensionsanstalt
eller underkastad de för civila tjänstemän i allmänhet gällande pensionsbestämmelserna.
Genom det nya civila tjänstepensionsreglementet
Bihang lill riksdagens protokoll 19115. 8 sami. Nr 23. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
den 30 juni 1934 (nr 442), vilket träder i kraft den 1 juli 1935, kar emellertid
pensionsåldern för de i statens pensionsanstalt icke delaktiga distriktsveterinärerna
nedsatts till 63 år. Enligt övergångsbestämmelse
till reglementet skall dock för distriktsveterinär, som vid tillämpning av
denna nya pensionsålder är skyldig att avgå från tjänsten före den 1
juli 1938, gälla en pensionsålder av 64 år, örn kan inom viss tid anmäler
sin önskan att kvarstå i tjänst efter 63 års ålder.
I propositionen nr 222 till 1934 års riksdag med förslag till civilt
tjänstepensionsreglemente framkölls, att sådan ändring i reglementet
för statens pensionsanstalt borde övervägas, varigenom pensionsåldern
för distriktsveterinärer med delaktighet i anstalten bragtes i överensstämmelse
med den föreslagna pensionsåldern för distriktsveterinärer, vilka
bleve underkastade civila tjänstepensionsreglementet.
På anmodan av Kungl. Majit har statens, pensicmsanstalt avgivit utlåtande
och förslag i ämnet.
Föredragande departementschefen bar anfört huvudsakligen följande:
Sedan staten med ingången av år 1934 övertagit distriktsveterinärväsendet,
vore samtliga distriktsveterinärer numera anställda i statens tjänst.
De distriktsveterinärer, som utnämnts till sådan befattning före den 1
januari 1934, kvarstode emellertid fortfarande såsom delägare i statens
pensionsanstalt, och endast därefter utnämnda befattningshavare bleve
underkastade bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet. För
förstnämnda grupp av distriktsveterinärer gällde alltså en pensionsålder
av 65 år, medan för den sistnämnda gruppen pensionsåldern från och med
den 1 juli 1935 komme att utgöra 63 år. En dylik skiljaktighet i avgångsåldern
för olika innehavare av samma befattning vore givetvis icke
lämplig.
För att åvägabringa enhetlighet i fråga örn avgångsskyldigbeten syntes
därför sådan ändring av bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt
böra ske, att pensionsåldern fastställdes till 63 år jämväl för
i anstalten delaktig distriktsveterinär. De ändrade bestämmelserna syntes
dock icke böra träda i kraft förrän den 1 juli 1936. I enlighet med vad
statens pensionsanstalt föreslagit, borde vidare i fråga örn befattningshavare,
för vilka avgångsskyldigbeten enligt de nya bestämmelserna komme
att inträda under de närmaste åren, meddelas övergångsstadganden
beträffande avgångsåldern. Mot det förslag i sådant hänseende, som
pensionsanstalten i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i
övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet framlagt,
hade departementschefen intet att erinra.
De föreskrifter, som pensionsanstalten föreslagit för reglering av tjänstårsberäkningen
samt i fråga örn pensionsbeloppens bestämmande för de
distriktsveterinärer, vilka utnämnts före år 1934, funne departementschefen
sig ävenledes kunna tillstyrka.
Det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat
beslut i den föreliggande frågan, vidtaga av beslutet betingade ändringar
i det för pensionsanstalten gällande reglementet.
I likhet med departementschefen anser utskottet önskvärt, att enhetliga
bestämmelser i fråga örn pensionsålder för samtliga distriktsveterinärer
3
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
bliva gällande. Vid sådant förhållande och då utskottet icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 19 mars 1935.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindley, Ernfors, Ehrnberg*, Nilsson i Mölndal, Bodin,
Bjurström och Swartling; samt
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund*, Lovén, K. A. Westman*, Paulsen\
Johansson i Sollefteå, Svedman och Hilding.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.