Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
7
Jir 15.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1935 kl. 2 e. m
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättrade
pensionsförmåner för vissa förutvarande anställningshavare
vid Hässleholm—Markaryds järnväg.
I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1935 dagtecknad proposition
nr 93, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,
dels att f. d. lokomotivföraren vid statens järnvägar Edvard Wikberg
må, räknat från och med dagen näst efter den, då han avgått ur tjänst,
under återstående livstiden åtnjuta pension, att utgå av trafikmedel, till
belopp av 1,624 kronor för år,
dels ock att banvakten vid statens järnvägar Julius Persson och
stationskarlen vid samma järnvägar Johannes Johnsson må under i propositionen
angivet villkor vid avgång ur tjänst tillerkännas pension enligt
av föredragande departementschefen förordade grunder.
I överensstämmelse med ett mellan svenska staten genom järnvägsstyrelsen,
å ena, samt Hässleholm—Markaryds järnvägsaktiebolag i likvidation,
å andra sidan, ingånget kontrakt angående förvärvande för svenska
statens räkning av Hässleholm—Markaryds järnväg överflyttades från
och med den 1 augusti 1930 i statens järnvägars tjänst, bland andra, följande
vid den enskilda järnvägen anställda befattningshavare, nämligen
f. d. lokomotivföraren Edvard Wikberg, banvakten Julius Persson och
stationskarlen (lokomotivputsaren) Johannes Johnsson.
Enligt bestämmelse i förenämnda kontrakt åligger det statens järnvägar
i fråga örn sådan från den enskilda järnvägen övertagen personal,
som ej äger delägarskap i pensionskassa, att övertaga de skyldigheter,
som bolaget gentemot personalen iklätt sig, respektive att pensionera densamma
enligt vid bolaget tidigare tillämpad praxis.
Vid den enskilda järnvägen hade tillämpats den praxis, att vederbörande
fått kvarstå i sin befattning vid järnvägen, så länge han kunnat nöjaktigt
fullgöra sin tjänst. Efter övergången i statens järnvägars tjänst
hade vederbörande befattningshavare emellertid blivit pliktig att, oav
-
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
sett om lian ännu var vid full vigor, lämna sin befattning vid uppnådd
pensionsålder.
Beträffande nu ifrågavarande tre befattningshavare inhämtas av verkställd
utredning i ärendet, bland annat,
att Wikberg, vilken är född den 14 augusti 1871 och antagits i ordinarie
tjänst vid den enskilda järnvägen den 1 juni 1899, efter uppnådd pensionsålder
av 63 år avgått ur statens järnvägars tjänst med utgången av
augusti 1934;
att järnvägsstyrelsen med stöd av förut återgivna kontraktsbestämmelser
förklarat Wikberg berättigad att efter avgången ur tjänst uppbära
pension till belopp av 1,113 kronor för år;
att Wikberg enligt läkarintyg befunnits hava sådant hälsotillstånd,
att han, för den händelse han fortfarande varit anställd vid den enskilda
järnvägen, kunnat enligt då tillämpade praxis fortfarande kvarstå i
tjänst;
att Persson och Johnsson, för vilka gäller en pensionsålder likaledes av
63 år, äro födda Persson den 3 april 1875 och Johnsson den 7 oktober 1872
samt antagits i den enskilda järnvägens tjänst respektive den 1 maj 1910
och den 1 oktober 1912;
samt att Persson och Johnsson enligt bestämmelserna i förenämnda kontrakt
äro berättigade att vid avgång ur statens järnvägars tjänst erhålla
pension till belopp av 733 kronor vardera.
Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt att Wikberg, Persson och Johnsson
må — i stället för dem på grund av kontraktet tillkommande pension —
bliva berättigade att från tiden för avgång ur statens järnvägars tjänst
komma i åtnjutande av pension, motsvarande den statspension enligt pensionsbestämmelserna
för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,
som skulle hava tillkommit dem, därest nämnda bestämmelser varit
å dem tillämpliga. Styrelsen har erinrat, att i händelse av bifall härtill
Wikberg skulle erhålla en pension av 1,624 kronor, motsvarande full
statspension enligt nu gällande pensionslag för ordinarie tjänstemän vid
statens järnvägar, under det att Persson och Johnsson, vilka vid nppnådd
pensionsålder av 63 år icke kunde räkna 30 tjänstår, komme att erhålla
pensioner med belopp, motsvarande avkortad statspension, nämligen för
Persson 1,032 kronor och för Johnsson 852 kronor.
Föredragande departementschefen har framhållit, bland annat, att beträffande
Wikberg, Persson och Johnsson förelåge enahanda förhållanden,
som åberopades till stöd för av 1934 års riksdag lämnat medgivande
angående förbättrade pensionsförmåner för f. d. stationsinspektoren
Waldau m. fl. från Hässleholm—Markaryds järnväg till statens järnvägars
tjänst överflyttade anställningshavare (prop. nr 250, bankoutskottets
uti. nr 48, riksdagens skr. nr 281).
Departementschefen har vidare upplyst, att utöver de i omförmälda
proposition till 1934 års riksdag angivna befattningshavarna och de nu
Bankoutskottets utlåtande Nr 15.
9
förevarande icke någon förutvarande anställningska vare vid nyssnämnda
järnväg, för vilken medgivande, som här avsåges, kunde ifrågakomma.
Då Persson och Johnsson ännu icke uppnått föreskriven pensionsålder'',
har departementschefen — såsom i motsvarande fall skett i det år 1934
behandlade ärendet — ansett, att såsom villkor för åtnjutande av nämnda
förmån bör stadgas, att deras hälsotillstånd vid avgången skall befinnas
vara sådant, att de kunnat enligt det enskilda järnvägsbolagets praxis
fortfarande kvarstå i tjänst.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts till stöd för det föreliggande
förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 14 mars 1935.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Uiekottet.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 13.