Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

7

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 12 lebruari 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående upphävande av gällande stad gauden örn
solidariska bankbolag.

I en till riksdagen avlåten, den 25 januari 1935 dagtecknad proposition
nr 45, som, hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och i lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit
riksdagen antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

Lag

angående upphävande av gällande stadganden om solidariska bankkolag.

Härigenom förordnas, att vad i lagen örn bankrörelse och eljest i lag
eller författning är stadgat örn solidariska bankbolag skall upphöra att
gälla från och med den 1 mars 1935, dock att nu avsedda stadganden jämväl
därefter skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, vilka
hänföra sig till verksamhet som solidariskt bankbolag tidigare bedrivit.

Föredragande departementschefen bar i ärendet anfört bland annat
följande:

»Då numera alla de solidariska bankbolagen upphört och då en förutsättning
vid tidigare behandling av hithörande lagstiftningsfrågor varit,
att denna form av bankbolag icke vidare skulle komma till användning,
synes tiden vara inne att uttryckligen upphäva gällande bestämmelser
rörande solidariska bankbolag. Detta påkallas jämväl ur den synpunkten,
att det eljest ofta skulle bliva nödvändigt att vid ny lagstiftning,
liksom hittills varit fallet, meddela särbestämmelser rörande denna
speciella form av juridiska personer.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 10 november 1933 av frågan örn
erforderlig lagstiftning i anledning av de solidariska bankbolagens upphävande
förutsatte jag närmast, att förevarande lagstiftning skulle ske
genom omarbetning av banklagen och vissa andra författningar. Bland
annat med hänsyn därtill, att en sådan lagstiftning svårligen skulle

Utskottet.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

kunna konsekvent genomföras och även vid begränsning till banklagen
och närliggande författningar skulle bliva ganska omfångsrik, har jag
emellertid funnit det lämpligare att föreslå en lag av det allmänna in*
nehåll, att vad i banklagen och eljest i lag eller författning är stadgat
örn solidariska bankbolag skall upphöra att gälla från och med viss dag
kort efter utfärdandet.

Såsom förut antytts kunna emellertid under en övergångstid tänkas fall,
beträffande vilka de ifrågavarande bestämmelserna alltjämt kunna vara
av praktisk betydelse. Som ett exempel kan anföras att en styrelseledamot
i ett av de förutvarande solidariska bankbolagen såsom sådan gjort
sig skyldig till något förfarande, som jämlikt bestämmelserna lör solidariska
bankbolag föranleder ansvar eller’ ersättningsskyldighet. Med
hänsyn härtill torde böra stadgas, att bestämmelserna örn solidariska
bankbolag jämväl efter nyss berörda tidpunkt skola äga tillämpning med
avseende å förhållanden, som hänföra sig till solidariskt bankbolags tidigare
verksamhet.»

I enlighet med vad departementschefen sålunda anfört har inom finansdepartementet
utarbetats det vid propositionen fogade förslaget till lag
angående upphävande av gällande stadganden örn solidariska bankbolag,
vilket förslag av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet tillstyrka
riksdagen att antaga det genom förevarande proposition framlagda
lagförslaget.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Stockholm den 12 februari 1935.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

Vid lörestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Lindgren*, Lindley, Ström i Lidköping*, Ehrnberg, Berling,
Bodin*, Bjurström och Swartling;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén*, Lovén, K. A. Westman,
Paulsen*, Andersson i Falkenberg och Hilding.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

350462. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.