6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

Nr 63.

Ankom till riksdagen kansli den 4 juni 1935 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om särskild skatt å
förmögenhet för år 1935.

I en den 4 januari 1935 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 21, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag till förordning

om särskild skatt å förmögenhet för år 1935.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1935,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1935, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk
juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda
förordning omförmäld stiftelse.

2 $.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

7

omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga förmögenhet
överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst femtio
procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara
förmögenheten ett belopp motsvarande femtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2°/00av återstoden

300,000 »

» 500,000 »

: 400 »

» 300,000 »

» 3%0 »

500,000 >

» 1,000,000 »

: 1,000 »

» 500,000 »

» 4%o »

»

1,000,000 kr.

: 3,000 »

» 1,000,000 »

» 5%o »

4 §.

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt
fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 $.

1 morn- Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till
ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har
därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt,
utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt
denria förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande
undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga
motsvarande tillämpning.

6 $.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.

7 $.

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga
om särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §.

Där oskiftat dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 $.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.

I fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till
iiögre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att
skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av
den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

9

mogenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen
eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å
förmögenhet enligt denna förordning.

10 §.

1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes
stadgat.

2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i
.Stockholm, verkställes, där fråga ej är örn eftertaxering, av den prövningsnämnd,
som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.

Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det
landskamreraren att med ledning av självdeklarationer och uppgifter, som
må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud,
såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en
längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den
1 september 1935. Genom! landsltamrerarens försorg skall ofördröjligen i
rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen
skattskyldig översändas uppgift örn det i densamma intagna förslaget i vad
det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven
tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämn<len
inkomma med erinringar beträffande förslaget.

Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna
i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd
skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd
förd längd, dem som verkställa debitering av de på grund
av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angår av den mellankommunala
prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande
län.

Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande
protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke
blivit följd.

Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av
skattskyldig, som i detta mom. avses, verkställes i förekommande fall i
Bihang till riksdagens protokoll 79.75. 7 sami. Nr 62—G3. 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

3 moni. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift örn den till dylik
skatt beskattningsbara förmögenheten.

4 mom. Rätt att anföra bevär över taxering enligt denna förordning
skall ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall
att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
som därav må föranledas.

5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 141 § 1 mom. samt 143 §
1 och 2 mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt
räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 $.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 morn.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr 69 antog
1934 års riksdag med vissa ändringar av Kungl. Majit framlagt förslag
till förordning om särskild skatt å förmögenhet, att utgå under nämnda år.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av finansplanen i innevarande års statsverksproposition
förutsatte chefen för finansdepartementet, att särskild skatt
å förmögenhet skulle utgå även under år 1935 efter samma grunder som
för år 1934.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

11

I sitt ovannämnda betänkande nr 69 framhöll bevillningsutskottet år

1934 bland annat följande:

»Mot förslaget till särskild förmögenhetsskatt hava från i ärendet hörda
myndigheter framförts vissa betänkligheter. Av de på utskottets initiativ
verkställda undersökningarna torde framgå, att denna kritik icke saknat
fog. Såsom departementschefen uttalat är emellertid här fråga örn en
beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det nuvarande statsfinansiella
läget. Med avseende härå och då andra mera lämpliga utvägar
att ernå balans i budgeten icke i nuvarande läge kunnat anvisas, har utskottet
ansett sig böra i princip biträda de med propositionen framlagda
förslagen.»

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över linansärenden för den 4 januari 1935 (bilaga till

1935 års statsverksproposition: inkomsterna sid. 28), har chefen för finansdepartementet
uttalat, att han utan att ingå på den kritik, som riktats mot
den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten,
ansåge det önskvärt med en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna
i ett sammanhang, innan någon ny avvägning företoges rörande
dessa skatters plats i skattesystemet och rimliga andel i skattebördan. Vidare
har i en den 29 april 1935 dagtecknad av chefen för finansdepartementet
till särskilda utskottet överlämnad p. m. angående finansiering av ökade
utgifter för folkpensionering (särskilda utskottets utlåtande nr 1 sid. 108)
meddelats, att i promemorian behandlats bland annat frågan örn förenkling
av det nuvarande systemet av skatten, därvid tvenne alternativa möjligheter
påvisats. Enligt det ena av dessa alternativ skulle de nuvarande
kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna sammanföras till en ny
inkomst- och förmögenhetsskatt, medan det andra alternativet innebure en
upplösning av inkomst- och förmögenhetsskatterna uti en ren inkomstskatt
och en ren förmögenhetsskatt.

Med hänsyn till rådande budgetära läge har utskottet anslutit sig till
departementschefens uppfattning, att särskild skatt å förmögenhet skall
utgå jämväl under år 1935. Emellertid vill utskottet erinra örn att utskottet
i sitt betänkande nr 62 uttalat, att utskottet funnit angeläget att
en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang kommer
till stånd i så god tid att förslag i ämnet kan föreläggas redan nästa års
riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 21, antaga ovan införda, vid

VUkottet.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 63.

propositionen fogade förslag till förordning om särskild
skatt å förmögenhet.

Stockholm den 4 juni 1935.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 62.

Särskilt yttrande

av herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson, Nilsson i Landeryd, friherre
Lagerfelt, Lithander, Anderson i Norrköping och Brännström i Skellefteå,
vilka anfört:

»I det särskilda yttrande, som avgivits av herr Nilsson i Kristianstad
m. fl. inom bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag (bevillningsutskottets
het. nr 69, sid. 32 och ff.) i anledning av det då framlagda förslaget till
särskild förmögenhetsskatt, erinrades bland annat örn den starka kritik,
som de hörda myndigheterna anfört mot förslaget angående ifrågavarande
skatt, ävensom örn att denna kritik på ett i vissa hänseenden ganska
uppseendeväckande sätt bekräftats genom de utredningar, som då verkställts
på utskottets initiativ. Vad som i nämnda yttrande anfördes rörande
verkningarna i olika hänseenden av denna skatt, äger fortfarande
giltighet, och erfarenheten under det år, skatten utgått, har icke jävat riktigheten
av de anmärkningar, som i yttrandet riktades mot denna skatteform.
De starka betänkligheter av såväl principiell som praktisk natur,
vilka från vår sida restes mot den särskilda förmögenhetsskatten vid dess
införande, kvarstå sålunda alltjämt, och vi få i detta sammanhang understryka,
att genom de fem olika progressiva skatter, som för närvarande
utgå, hela skattesystemet blivit mera invecklat än vad som tidigare varit
förhållandet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då såväl departementschefen
som utskottet föregående år uttalat, att ifrågavarande skatt endast vore
av tillfällig natur, ha vi icke kunnat tillstyrka bifall till det nu föreliggande
förslaget, att särskild skatt å förmögenhet skall uttagas även för
år 1935. Enligt vår mening borde den ökning av inkomsterna, som befinnes
nödvändig för budgetens balansering, uttagas antingen genom höjning
av kaffetullen med 25 öre per kilogram, vilken tullförhöjning knappast
torde medföra motsvarande ökning av detaljpriset på kaffe, eller
ock genom höjning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens
procenttal.»

8 618 01, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.