8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner örn
åtgärder för effektiv indrivning av skogsaccis och skogsvårdsavgifter.
(2: a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 115 i
första kammaren av herrar Carl Eriksson och Granath och nr 237 i andra
kammaren av herr Persson i Undersvik, har hemställts, »att riksdagen ville
hos Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag om sådana åtgärder,
att effektiv indrivning av skogsaccis och skogsvårdsavgifter må kunna erhållas.
»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.
I motionerna har framhållits, att det vid kommunernas indrivning av
skogsaccis stundom visat sig, att gällande lagstiftning ej gåve tillräckliga
möjligheter att utfå skogsaccisen. Vissa kommuner gjorde avsevärda förluster
på grund av att personer, som saknade utmätningsbara tillgångar, inköpte
skogsstämplingar, för vilka borgen lämnades, varigenom visserligen betalning
för skogsköpet säkerställdes, men ingen som helst säkerhet erhölles för att
skogsvårdsavgifter och skogsaccis bleve guldna. Nämnda förfaringssätt vore
visserligen ej vanligt i flertalet kommuner, men på vissa håll kunde metoden
sättas i system, varigenom en del kommuner relativt sett förlorade
en avsevärd del av inkomsten av skogsaccis. Olägenheten och orättvisan
härav framginge tydligast därav, att skogsaccisen utgjorde ersättning fölen
under många år åtnjuten frihet från fastighetsskatt. Därest kommunen
i stället haft rätt till dylik skatt, skulle denna säkerligen hava betalats med
hänsyn till förefintlig förmånsrätt i fastigheten. För övrigt hade det visat sig,
att kommuner ej sällan gjorde förluster även på sådana fastighetsägare, vilka
själva avverkat sin skog, då deras fastigheter varit så högt intecknade, att
utmätning ej varit lönande. I syfte att förhindra berörda missförhållande
hava motionärerna ifrågasatt sådan ändring av gällande bestämmelser i
ämnet, att kommun vid avverkningar av skog skulle äga rätt att begära
säkerhet för eventuell på avverkningen belöpande skogsaccis. Ett motsvarande
stadgande härtill borde även införas i fråga örn skogsvårdsavgifter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 9
I motionerna har erinrats, att inköp av skogsstämplingar inom vissa
kommuner verkställts av personer, vilka redan vid tiden för köpet saknat
utmätningsbara tillgångar, samt att, då säkerhet för skogsaccisens erläggande
i dylika fall icke lämnats, kommunerna på grund av köparens insolvens
åsamkats avsevärda förluster av skogsaccis. Av en genom utskottets försorg
vidtagen undersökning, omfattande fem län, synes framgå, att i vissa
trakter skogsaccis och skogsvårdsavgift av nämnda anledning icke kunnat
uttagas av avverkare. Även örn sådant undandragande av skatten för näivarande
icke äger rum i någon större utsträckning, finner utskottet likväl
skäl tala för, att åtgärder i tid vidtagas till förhindrande av en mera
allmän spridning av berörda missförhållande. Detta synes utskottet vara
desto mera motiverat som, medan kommuns rätt till fastighetsskatt i
särskild ordning tryggats genom föreskrift i 17 kap. 6 § handelsbalken,
kommun icke tillerkänts sådant företräde till betalning ur fast egendom
för skogsaccis. Då frågan örn vilka åtgärder, som lämpligen böra komma
till stånd för åstadkommande av ett effektivt erläggande av skogsaccis och
skogsvårdsavgift, givetvis är beroende av saväl omfattningen av dylika
skogsköp som storleken av de förluster, vilka kunna hava föranletts av
nämnda förhållande, linner utskottet i likhet med motionärerna önskvärt
att, innan åtgärder vidtagas, en utredning å förevarande område kommer
till stånd. Såsom en tänkbar lösning i fråga örn köp av skog frän statens
fastigheter har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke domänstyrelsen i
sina villkor för köpet lämpligen skulle kunna införa en bestämmelse örn
skyldighet att ställa säkerhet icke blott för köpeskillingen för skogen, såsom
för närvarande ofta lär gälla, utan även för den skogsaccis och skogsvårdsavgift,
som kan komma att belöpa på den avverkade skogen.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen mätte, i anledning av de likalydande
motionerna I: 115 av herrar Carl Eriksson och Granath
samt II: 237 av herr Persson i Undersvik, i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning av frågan, huruvida kommuns och
skogsvårdsstyrelses rätt att utfå skogsaccis och skogsvårdsavgift
må kunna tryggas på ett mera tillfreds
ställande sätt än för närvarande samt, i den mån omständigheterna
därtill föranleda, för riksdagen framlägga
förslag i ämnet.
Stockholm den 23 maj 1935.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll t93b. 1 sami. Nr 56''—57.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 57*
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Ericson
i Göberga, Nilsson i Landeryd, Wahlmark, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden,
Olsson i Närlinge, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson,
Larsson i Örbyhus, Johansson i Krogstorp, Brännström i Skellefteä.
Mårtensson, Nilsson i Karlstad och Persson i Undersvik.
351702. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.